A p p e n d i x VIII. Kort historik om Island

Transkript

1 VIII A p p e n d i x. 104 Kort historik om Island Island ligger mitt på Atlantryggen mellan den Amerikanska kontinentalplattat och den Indo-Europeiska kontinentalplattan. För omrking miljoner år sedan började vulkaner i Atlantryggen under vad som idag är Island att välla upp magma och allt eftersom skapa landmassor ovan havet. Under årmiljonerna som följde skapades det örike som vi idag kallar Island. (Strukell 2005) Den tidigaste befolkningen på Island tros ha varit vara iriska munkar som levde på ön under 700-talet. Man förutsätter att dessa lämnade ön då de nordiska bosättarna kom dit. Enligt källor ska den förste nordman som besökt och seglat runt ön ha varit Gardar Svavarsson, också kallad Sveasonen Gardar. Han kom till ön runt år 870 och spenderade en vinter på nordöstra sidan av ön där staden Húsavik nu är belägen. Efter att ha seglat runt ön, och konstaterat att det var en ö, gav han det namnet Gardarsholm. Den förste bosättaren som bosatte sig på Island är enligt källorna Ingolfur Arnarsson som bosatte sig i Reykjaviksområdet runt år 874. Enligt sägnen ska han ha vält sina högsätesstolpar i havet när han nalkades ön med meningen att han skulle slå upp sitt nybygge där de flöt i land. Högsätesstolparna sköljdes upp på land på stranden där Reykjavik nu ligger och således blev Ingolfur Arnarsson även den förste att resa ett hus på den plats som århundraden senare skulle bli Islands huvudstad (Utrikesdepartementet 2009). Landnámabók skrevs på 1100-talet och ligger till grund för de beskrivningar som finns av vilka de första nordiska nybyggarna på Island var. Om Ingolfur Arnarsson står skrivet att han var en hövding från Norge. Många av nybyggarna som kom till Island var skandinaver men de tog även med sig människor från keltiska områden såsom Hebriderna och Irland. Nybyggarperioden på Island sträckte sig fram till 930 då Alltinget (isländska: alþingi), världens första folkrepresentation, upprättades i Thingvellir (isländska: Þingvellir) strax nordost om Reykjavik (Icelandic International Ltd 1993). Tiden som följde efter nybyggartiden har kallats sagans tid, fredens tid och skrivandets tid. Det är också under den epoken som några av de mest kända isländska verken skrevs och blev nedtecknade. Exempelvis skrev Snorre Sturlasson den prosaiska Eddan runt Trots att latinet vid den tiden ansågs vara det skrivna ordets allenarådande språkdräkt valde de isländska författarna att nedteckna sina berättelser och sagor på sitt modersmål. Vid den här tiden var landet uppdelat i mindre självstyrande hövdingadömen. Dessa hövdingadömen och deras inbördes förehavanden ledde emellertid till inre konflikter och att ett inbördeskrig bröt ut omkring Detta ledde i sin tur till att Alltinget beslöt att underkasta sig den norske kungen (Utrikesdepartementet 2009). År 1380 kom däremot Norge under danskt styre och således även Island. Från år 1380 till 1536 löd hela Skandinavien tillsammans med alla skandinaviska lydriken under Kalmarunionen. Efter Kalmarunionens uppbrott blev Island ett danskt lydrike igen och skulle så vara fram till slutet av 1800-talet. Under denna 300-åriga period hade Island endast rätt att bedriva handel med Danmark vilket lamslog deras ekonomi och utveckling (Ibid.). I början av 1800-talet svepte nationalromantiken in över Europa och väckte fosterlandskärleken hos alla och envar.

2 För de isländska studenter som studerade i Köpenhamn innebar denna nymornande nationalism att tankar på ett fritt och självständigt Island började göra sig gällande. I och med tusenårsfirandet år 1874 av Ingolfur Arnarssons landstigning fick därför Island en egen författning och Alltinget fick lagstiftande befogenheter blev befogenheterna ytterligare utökade med ett begränsat självstyre och återigen 1918 då Island förklarades som en självständig stat i personalunion med Danmark (Ibid.). När andra världskriget bröt ut och Danmark blev ockuperat av tyskarna valde Storbritannien 1940 att landsätta trupper på Island. Dessa avlöstes 1941 av amerikanska trupper. Syftet med landstigningen och den militära närvaron var att säkerställa att tyska försvarsmakten inte skulle inta Island och använda landet som marinbas för att skära av skeppsförbindelsen mellan Amerika och Europa. Efter några år beslöt slutligen Alltinget, efter en folkomröstning, att säga upp personalunionen med Danmark. Den 17 juni 1944 utropade sig Island som en självständig republik (Ibid.). Bild 110. Staty av Ingolfur Arnarsson. Appendix - VIII 105

3 Politik, ekonomi och styre på Island Alltinget. Från år 930 och århundraden framöver samlades Alltinget varje år under några veckor på sommaren för att dryfta nationella angelägenheter. Denna tradition pågick ända fram till 1798 då det sista sammanträdet för alltinget hölls. En speciell del av alltinget, lagrådet (isländska: lögrétta), tog över men övergavs genom ett kungligt dekret 1800 och ersattes av en hovrätt i Reykjavik. Under 120 år fungerade hovrätten i Reykjavik som högsta instans i landet innan en högsta domstol upprättades Som svar på en ökad nationalromantik och önskan till eget styre tillät den danske kungen genom ett kungligt dekret 1843 att Alltinget skulle återupprättas. Den 1 juli 1845 höll Alltinget sitt första sammanträde sedan 1798 men åtnjöt endast rådgivande status inför den danska kronan. Runt 1850 förlorade den danske kungen sin styrande makt över Danmark och ersattes av en konstitution och parlamentarism. Det var grunden till att Island 1874 fick sin egen grundlag och att Alltinget blev given rättsliga befogenheter inom det egna landet med förbehåll att den danske kungen hade vetorätt. Danmarks representation på Island utgjordes under den tiden av en landshövding som hade i uppdrag att öppna och övervaka Alltinget samt att fungera som korrespondent mellan kronan och Alltinget (Althingi Administration 2010) fick Danmark ett parlamentariskt regeringsstyre. Genom ett unionsavtal som vann laga kraft den 1 december 1918 blev Island en suverän stat i personalunion med Danmark. Det innebar dock att även om Alltinget beslutade om lagstiftningen blev den inte giltig förrän den danske kungen gett sitt medgivande. Kungen behöll även sin vetorätt. Alltinget styrde över alla nationella angelägenheter men 106 VIII - Appendix de utländska relationer var förbehållet Danmark. Detta förändrades dock i och med att Danmark ockuperades av Tyskland När förbindelsen till Danmark bröts annonserade Alltinget att den kungliga makten tillföll den Isländska regeringen och att den fick handha alla utlandsrelationer. Alltinget utsåg därigenom en statsminister (isländska: ríkisstjóri) som ställföreträdare för kungen. Denna instansordning rådde fram till den 17 juni 1944 när Alltinget sammanträdde på Thingvellir som i forna tider och beslöt att upplösa unionsavtalet med Danmark, upprätta en egen stat och tillsätta en president. Den parlamentariska ordningen förändrades dock inte (Ibid.). Alltinget sammanträder nu för tiden var höst och arbetar fram till påföljande vår varje år. Under åren har vissa organisatoriska förändringar inom Alltinget skett men den har alltid behållit sin lagstiftande makt (Ibid.). Vid val till Alltinget på Island är varje isländsk medborgare, eller person som är född i landet, som fyller 18 år eller är över 18 år på valdagen berättigad att lägga sin röst på någon av parlamentskandidaterna. Var röstberättigad person, med ett obesudlat rykte, kan ställa upp som Alltingskandidat. Kandidaterna måste därefter kunna visa upp ett visst antal röster som stödjer hans eller hennes kandidatur för att kunna fortsätta mot ett Alltingsval. När valet är över har 63 Alltingsledamöter blivit invalda i alltinget (Ibid.). Alltingets ledamöter röstas fram från 6 olika valdistrikt: nordvästra, nordöstra, södra, sydvästra, Reykjavik norra och Reykjavik södra distrikt. Varje distrikt har minst 6 ledamötsplatser. Utöver det finns det 9 platser som tillsätts

4 beroende på det nationella utfallet av valet med syfte att skapa en liknande politisk tilldelning av platser utifrån utfallet av det nationella valet. Däremot finns det en 5 % -gräns för de platserna vilket innebär att kandidater som kommer under 5 % av de nationella rösterna inte blir intagna i Alltinget (Ibid.). Bild 112. Den ursprungliga platsen för Alltinget vid Lögberg i Þingvellir. Bild 111. Vy över sjön Þingvallavatn från toppen av Þingvellir. Bild 113. Gångväg genom Þingvellir. Appendix - VIII 107

5 Kommunerna Genom de stora förändringar som landet har genomgått under framförallt de 20 sista åren har kommunernas ansvarsområden och storlek drastiskt förändrats. Dels har många kommuner slagits samman och dels har nya och utvidgade uppgifter ålagts kommunerna fanns det 204 kommuner medan antalet hade krympt till 74 år 2006 (Samband íslenskra sveitarfélaga 2007). Den offentliga förvaltningen på Island är uppdelad i statlig och kommunal nivå. Administrativt bygger det på att staten har hand om den lagstiftande, dömande och verkställande makten och att den kommunala nivån delar den offentliga och verkställande makten med staten (Ibid.). Enligt lagen har kommunerna självbestämmanderätt i de frågor som rör den egna kommunen men de är förbundna att följa de kommunallagar som Alltinget stiftar. Huvudansvaret för kommunerna gäller främst utbildning och social service (Ibid.). Bild 114. Reykjavik sett från havet med det nya kommunhuset som tydligt sticker upp över övrig bebyggelse. Vestfirðir Kommunernas historia kan spåras tillbaka till koloniseringen på 900-talet. I den tidigaste kända källan Grágás som skrevs någon gång under 1100-talet omnämns kommunerna som löghreppar, det vill säga lagområden. Kommunernas självständighet avskaffades formellt 1809 av den danske kungen men i praktiken hade de förlorat självständigheten långt tidigare återupprättades kommunerna igen genom ett kungligt dekret av konung Christian den IX. Det dekretet låg till grund till det kommunsystem som härskade fram till slutet av 1900-talet stiftades den första kommunallagen (Ibid.). Höfuðborgarsvæðið Reykjanes Vesturland Bild 115. Islands uppdelning i regioner. Norðurland vestra Suðurland Norðurland eystra Austurland 108 VIII - Appendix

6 Som ett resultat av ändrade rollfördelningar mellan stat och kommun, samt krav och önskningar från medborgare, har kommunernas uppgifter förändrats genom tiderna. I dagens samhälle åligger det kommunerna att bistå med den allmänna grundservice som är formulerad i lagen. Därutöver har de utrymme att åta sig andra tjänster för att främja kommuninnevånarna. I många fall är kommunerna dessutom även den störste arbetsgivaren (Ibid.). De lagstadgade uppgifterna som kommunerna måste tillhandahålla är: - Administration som innebär bl.a. livsmedels- och miljötillsyn, byggfrågor och tillstånd till näringsverksamhet och annan verksamhet. - Välfärdsservice för individer eller vissa grupper t.ex. socialservice, för-, grund- och musikskola, ungdoms-, idrotts- och fritidsverksamhet o.s.v. - Teknisk service för invånarna t.ex. gator, el, vatten och fjärrvärme, brandförsvar o.s.v (Ibid.). Den enskilt största kommunala uppgiften är skolan, som utgör ungefär hälften av deras resurser (Ibid.). Kommunerna styrs av kommunstyrelser. Dessa väljs in genom kommunval som hålls var 4:e år. Det minsta antalet i en kommunstyrelse är 3 fullmäktige och 3 suppleanter, generellt är det oftast mellan 5-10 fullmäktige i en vanlig isländsk kommun. Huvuduppgiften för kommunstyrelsen är att övervaka drift och verksamhet så att det sköts enligt lagen och att verka för medborgarnas gemensamma intressen och välfärd. I kommunerna är det de olika nämnderna, råd och styrelserna som handlägger ärenden och fattar beslut. Ledamöter i styrelserna, råden och nämnderna utses av kommunen och de har hand om olika frågor, exempelvis bygg- och planeringsfrågor. Vanligtvis speglar sammansättningen av ledamöter i de olika nämnderna, råden och styrelserna den politiska blandningen i kommunstyrelsen. Även om det är styrelserna, råden och nämnderna som handlägger frågor och ärenden är det kommunstyrelsen som slutgiltigt fattar beslut, men de har befogenhet att delegera ut beslutsfattande makt i vissa avgränsade ärenden om de så önskar (Ibid.). Även om det fortfarande finns förhållandevis många kommuner på Island har många av dem börjat samarbeta med varandra. Utöver det finns det också regionförbund för kommuner som arbetar för kommunernas gemensamma angelägenheter, exempelvis avfallshantering et cetera. Regionförbundens avgränsning följer den gamla valdistriktsindelningen med huvudstadsregionen, Västlandet, Västfjordarna, västra Nordlandet, östra Nordlandet, Östfjordarna, Sydlandet och Sydnäset (Ibid.). Appendix - VIII 109

7 Planering I enlighet med uppdelningen av offentlig förvaltning mellan kommunala och statliga nivå är planeringen på Island även uppdelad mellan statlig och kommunal planering. Den kommunala sidan ansvarar för all planering som sker inom kommunens gränser vilket i praktiken innebär översiktsplanering över all mark- och vattenanvändning i kommunen liksom detaljplaner i de fall där det behövs. Sedan 1997 har alla kommuner varit bundna enligt lagen att upprätta och inneha en översiktlig plan över kommunens mark- och vattenområden. Den skall redovisa kommunens visioner och planer för dess mark- och vattenområden för 12 år framöver och ska, i likhet med Sverige, aktualiseras vid varje ny kommunal mandatperiod (Nordregio 2004). planeringen för det karga och obeboeliga inlandet. Eftersom inlandet angränsar till nästintill alla kommuner och rösträkningsområden planeras det området av en speciellt tillsatt kommitté där representanter från alla rösträkningsområden tillsammans planerar upp inlandets framtida mark- och vattenanvändning. Utöver det anses det även som regionalplanering i de fall där två eller fler kommuner valt att skapa gemensamma planer i samarbete med varandra (Ibid.). För alla kommunala och regionala planer gäller att de är juridiskt bindande (Ibid.). Staten har endast en övervakande roll när det gäller planering i syfte att tillvarata de nationella intressena. Däremot åligger det miljödepartementet att slutgiltigt godkänna alla planer innan de vinner laga kraft. Till hjälp i handläggningen har miljödepartementet assistens av den nationella planeringsmyndigheten. Även andra departement spelar en viktig roll inom planeringen på lokal och regional nivå genom de sektorsplaner de upprättar. Dessa kan gälla exempelvis transport och infrastruktur, försörjningssystem och naturmiljöskydd (Ibid.). Planeringen på Island är reglerad i den isländska plan- och bygglagen. Enligt lagen finns det tre nivåer i planeringen; lokal, regional och nationell nivå. Även om det uttryckligen står att det finns tre nivåer i planeringen är det i allt väsentligt endast på lokal nivå som det mesta av planeringen sker. Den regionala planeringen utgörs endast av 110 VIII - Appendix Bild 116. Vy över Reykjavik och Faxabukten från toppen av Esjan.

8 Ekonomi Från 1990-talet tog självständighetspartiet över regeringsmakten och införde en rad avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar. Under de följande 18 åren följde ett ekonomiskt uppsving som förändrade landet i dess grundvalar. Island gick från att ha varit en avsides fattig fiskenation, med hög inflation, låg tillväxt och ständiga budgetunderskott, till att bli en betydande ekonomisk faktor i världssamfundet med en av världens högsta levnadsstandard (Utrikesdepartementet 2009). vänster-gröna rörelsen. I nyvalet 25 april 2009 fick de egen majoritet och bildade ny regering den 10 maj Det centrala målet för regeringen är att fram till 2013 återställa den ekonomiska balansen i de offentliga finanserna och dessutom skapa en storsatsning på tillskapande av nya arbetstillfällen (Ibid.). Under uppsvinget placerades Island gång på gång i toppskiktet i flera olika internationella jämförelser. Däremot lamslogs ekonomin under 2008 när de tre stora bankerna på Island successivt fick allt svårare att få nya krediter. De ekonomiska landvinningarna åren dessförinnan hade i stort sett skapats genom lån i utländska valutor och riskvillig utlandsexpansion av privata banker och finansbolag. Den ekonomiska välgången hade vuxit så fort att när finanskrisen lamslog världen under hösten 2008 var bankernas tillgångar och lån mångfalt större än Islands sammanräknade bruttonationalprodukt. Innan hade Island i det närmaste varit skuldfritt men i och med bankernas fall och de lånegarantier som landet åtagit sig var Island nödgad att uppta stora lån för att dels överta bankerna och dels förstärka valutareserven (Ibid.). Med den akuta ekonomiska krisen som försatte landet i djup skuld avsattes den rådande regeringen i januari 2009 som var en koalition mellan självständighetspartiet och socialdemokratiska alliansen. Regeringen ersattes med en interimregering bestående av socialdemokrater och den Bild 117. Penningagjá, en djup klyfta som är fylld med klart källvatten vid Þingvellir. Besökare kastar i mynt för att få sina önskningar uppfyllda. Appendix - VIII 111

9 IX K ä l l o r. 112 Källförteckning Althingi Administration. (2008). Althingi. [Elektronisk]. Tillgänglig: pdf Associated (2005). Vesturhöfn, grunnrannsóknir. Opublicerat manuscript. Associated (2009). Old harbour along with Örfirisey in Reykjavík - Competition on ideas competition specification. CPH City and Port Development. (2009). Nordhavnen Urban strategy. [Elektronisk]. Tillgänglig: nordhavnen.dk/da-dk/fremtidensnordhavn/~/media/nordhavnen/pdf/nordhavnen_strategy_ ashx de Roo, Gert & Miller, Donald (red.) (2000). Compact cities and urban sustainable development: a critical assessment of policies and plans from an international perspective. Grant, Jill. (2006). Planning the good community: new urbanism in theory and practice. Guðmundsdóttir, Anna Lísa. (2009). Skýrsla nr Fornleifaskráning Örfirisey og Grandinn. [Elektronisk]. Tillgänglig: Ólafsson, Haraldur. (2009). Veðurfar við Reykjavíkurhöfn. Opublicerat manuskript. Reykjavik: Associated Icelandic Ports Helsingborgs stad. (2009a). Imagine Helsingborg Tävlingsrapport från projekttävlingen för H+. [Elektronisk]. Tillgänglig: Helsingborgs stad. (2009b). FÖP H+ - Program för fördjupning av översiktsplan. [Elektronisk]. Tillgänglig: aspx?id=42295&epslanguage=sv Icelandic International Ltd. (1993). Atlantic destiny Iceland. Malmö stad. (2007). Mål och gestaltningsprinciper för Västra hamnen. [Elektronisk]. Tillgänglig: malmo.se/medborgare/stadsplanering--trafik/stadsplanering--visioner/utbyggnadsomraden/vastra-hamnen/ Samlade-Skrifter.html Malmö stad, PEAB. (2008). Varvstaden: program för parallella uppdrag. [Elektronisk]. Tillgänglig: malmo.se/medborgare/stadsplanering--trafik/stadsplanering--visioner/utbyggnadsomraden/vastra-hamnen/ Samlade-Skrifter.html Malmö stad. (2008a). Planprogram för kvarteret Bilen 7 i Västra Hamnen i Malmö. [Elektronisk]. Tillgänglig: Stadsplanering--visioner/Planprogram/Pp-6005-Bilen-7-i- Vastra-Hamnen.html

10 Malmö stad. (2008b). Planer och strategier för Västra hamnen. [Elektronisk]. Tillgänglig: Medborgare/Stadsplanering--trafik/Stadsplanering--visioner/Utbyggnadsomraden/Vastra-Hamnen/Samlade-Skrifter. html Nordisk Ministerråd. (2001). Havnemiljø i norden. København: Nordisk Ministerråd (Nord 2000:23) Nordregio. (2004). Regional planning in Finland, Iceland, Norway and Sweden. [Elektronisk]. Tillgänglig: UK.pdf Þrastardóttir, Drífa Kristín & Gunnarsdóttir, Guðný Gerður. (2009). Skýrsla nr. 146 Húsakönnun - Örfirisey og Grandinn. [Elektronisk]. Tillgänglig: skyrsla_146.pdf. Reykjavík: Minjasafn Reykjavíkur Utrikesdepartementet. (2009). Landsprememoria: Island. Vegagerdin. (2004). Umferðarspár höfuðborgarsvæðisins endurskoðun. [Elektronisk]. Tillgänglig: Umferdaspar_hofudborgarsvaedisinsMin/$file/ Umfer%C3%B0asp%C3%A12004Min.pdf Samband íslenskra sveitarfélaga. (2007). Isländska kommuner. [Elektronisk]. Tillgänglig: is/files/sis%20svensk_ pdf SIKA. (2008). Tema yrkestrafik. [Elektronisk]. Tillgänglig: Skipulags- och byggingarsvið. (2002). Aðalskipulag Reykjavíkur [Elektronisk]. Tillgänglig: reykjavik.is/portaldata/1/resources/skipbygg/adalskipulag_rvk1/adalskipulag_framhlid.pdf Strukell, Erik. (2005). Islands geologi från Tertiär till recent. Källor - IX 113

11 Internet harpa.is Harpa tónlistar- og rádstefnuhúsið í Reykjavík. Besökt den 7:e september 2010 sigling.is Siglingastofnun. Besökt den 17:e mars 2010 smhi.se Statens meterologiska och hydrologiska institut. besökt den 18:e mars 2010 Kartor, bilder och illustrationer Om ingen bildreferens anges är upphovsmakarna till de kartorna, illustrationerna eller fotografierna Simon Thellbro och Martin Tång. Bild 6-10: Bilder från: Malmö stad. (2007). Mål och gestaltningsprinciper för Västra hamnen. Publiceras med tillstånd av Malmö stad. Bild 11: Utställningsförslag för Översiktsplan över Västra hamnen Publiceras med tillstånd av Malmö stad. Bild 12: Bild från: Helsingborgs stad. (2009b). FÖP H+ - Program för fördjupning av översiktsplan. Publiceras med tillstånd av Helsingborg stad. Bild 13-15: Bilder från: Helsingborgs stad. (2009a). Imagine Helsingborg Tävlingsrapport från projekttävlingen för H+. Publiceras med tillstånd av Helsingborg stad. Bild 17-18: Bilder från: Helsingborgs stad. (2009a). Imagine Helsingborg Tävlingsrapport från projekttävlingen för H+. Publiceras med tillstånd av Helsingborg stad. Bild 20: Ortofoto från: CPH City and Port Development. (2009). Nordhavnen Urban strategy. Publiceras med tillstånd av CPH City. 114 IX - Källor Bild 22-27: Bilder från: CPH City and Port Development. (2009). Nordhavnen

12 Urban strategy. Publiceras med tillstånd av CPH City. Bild 38: Flygfoto över Gamla höfnin. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 39: Kartillustration med grundkarta från Associated Publiceras med tillstånd av Associated Bild 40: Kartbild från: Guðmundsdóttir, Anna Lísa. (2009). Skýrsla nr Fornleifaskráning Örfirisey og Grandinn. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 41: Kartillustration med grundkarta från Associated Publiceras med tillstånd av Associated Bild 42: Kartbild från: Guðmundsdóttir, Anna Lísa. (2009). Skýrsla nr Fornleifaskráning Örfirisey og Grandinn. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 43: Fotografi från: Associated (2009). Old harbour along with Örfirisey in Reykjavík - Competition on ideas competition specification. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 44-46: Bilder från: Guðmundsdóttir, Anna Lísa. (2009). Skýrsla nr Fornleifaskráning Örfirisey og Grandinn. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 47: Flygfoto över Gamla höfnin. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 48-50: Översiktsplaner från: Associated (2009). Old harbour along with Örfirisey in Reykjavík - Competition on ideas competition specification. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 51: Detaljplan över Mýrargata, del av Gamla hamnen. Publiceras med tillstånd av Reykjavik kommun Bild 52: Kartillustration med grundkarta från Associated Publiceras med tillstånd av Associated Bild 53: Föroreningsillustration från: Þorvaldsson, Jón. (2009). A Shipyard in the City Centre. Föreläsning november Publiceras med tillstånd av Associated Bild 55: Utfyllnadskarta från Þorvaldsson, Jón. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 62-63: Fotografier från: Guðmundsdóttir, Anna Lísa. (2009). Skýrsla nr Fornleifaskráning Örfirisey og Grandinn. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 66: Kartillustration med grundkarta från Associated Källor - IX 115

13 Publiceras med tillstånd av Associated Bild 72: Trafikstatistik från Reykjavik kommun. Publiceras med tillstånd av Reykjavík kommun. Bild 73: Kartillustration med grundkarta från Associated Publiceras med tillstånd av Associated Bild 76: Kartillustration med grundkarta från Associated Publiceras med tillstånd av Associated Bild 77-78: Verksamhetsstatistik från: Associated (2009). Old harbour along with Örfirisey in Reykjavík - Competition on ideas competition specification. Publiceras med tillstånd av Associated Öldusveigjureikningar fyrir Álfsnes. Reykjavik: Associated Publiceras med tillstånd av Associated Bild 93: Flygfoto över Gamla höfnin. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 104: Flygfoto över Gamla höfnin. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 105: Vägdragningsförslag från: Associated (2008). Tillögur að stokki og jarðgöngum frá Sæbraut að Ánanaustum - Yfirlit. Publiceras med tillstånd av Associated Bild 109: Fotografi från Gísli Gislassón. Publiceras med tillstånd av Gísli Gislassón. Bild 79: Kartillustration med grundkarta från Associated Publiceras med tillstånd av Associated Bild 80-85: Väderstatistik från: Ólafsson, Haraldur. (2009). Veðurfar við Reykjavíkurhöfn. Opublicerat manuskript. Reykjavik: Associated Icelandic Ports. Publiceras med tillstånd av Associated Icelandic Ports. Bild 86-89: Väderstatistik från: Priet-Mahéo, Morgane & Sigurðarson, Sigurður. (2009). 116 IX - Källor

14

15