Strategi för naturvårdsbränning inom skyddade områden i Norrbottens län

Transkript

1 Strategi för naturvårdsbränning inom skyddade områden i Norrbottens län Länsstyrelsens rapportserie nr 20/2013

2 Titel Författare: Omslagsbilder: Kartor: Kontakt: Strategi för naturvårdsbränning inom skyddade områden i Norrbottens län Länsstyrelsens rapportserie nr 20/2013 Ivar Palo Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Ivar Palo Länsstyrelsen Norrbotten Lantmäteriet Länsstyrelsen i Norrbottens län, Ivar Palo, fältenheten, Luleå. Telefon: E-post: norrbotten@lansstyrelsen.se Internet: ISSN: Tryck: Länsstyrelsen, Luleå december 2013.

3 Förord Återkommande skogsbränder har sedan istiden varit en viktig faktor i de ekologiska processerna inom den västliga taigan. Skogslandskapet har påverkats positivt och många arter och naturtyper är knutna till eldens störning. Vår allt effektivare brandbekämpning det senaste seklet, har medfört att många brandberoende naturtyper och arter är hotade idag. Naturvårdsbränning introducerades på 1990-talet som metod att återskapa delar av den ursprungliga branddynamiken i skogslandskapet. Av miljömålen som Riksdagen antagit har målet -Levande skogar en tydlig koppling till arbetet med naturvårdsbränning. Nämnda miljömål tar upp restaurering och återskapande och enligt Miljövårdsberedningen (1997) spelar elden en viktig roll i restaureringsarbetet. Naturvårdsbränning nämns också i flera åtgärdsprogram för hotade arter. I Naturvårdsverkets rapport 5438 Naturvårdsbränning Vägledning för brand och bränning i skyddad skog (Nilsson 2005). uppmanas länsstyrelserna att upprätta regionala brandstrategier för framtida naturvårdsbränning. I Länsstyrelsens förvaltningsprogram för skyddad natur anges också att en brandstrategi ska tas fram. Som ett svar på ovanstående har denna regionala brandstrategi skrivits. Länsstyrelsen Norrbottens regionala brandstrategi har utarbetats av Ivar Palo, fältenheten samt en arbetsgrupp bestående av personal inom naturvårdsenheten, miljöanalysenheten och fältenheten. Expertstöd har varit brandspecialisterna Anders Granström och Roger Pettersson, entomolog båda SLU samt Ola Engelmark tidigare SLU, nu egen företagare. Jokkmokk i november

4 Innehåll Förord... 1 Sammanfattning... 3 Brandstrategi för skyddade områden i Norrbottens län Inledning Syften Utgångspunkter Brandstrukturer Pyrofila arter Åtaganden gentemot EU och Naturvårdverket Skötselplaner och bevarandeplaner Utförda naturvårds- och hyggesbränningar Spontana bränder i brandstörningsberoende naturreservat Naturliga (spontana) bränder i länet Lagstiftning som rör skogsbrand Arbetsgång om spontan brand uppstår i ett naturreservat Mål Areal Uppföljning Skötselplaner och bevarandeplaner Säkerhet Kompetens och kontinuitet Information och dialog Kartunderlag (GIS) Klassning och prioritering av bränningsobjekt Förberedda bränningsobjekt Val av områden för bränning Brandrotation Andra faktorer som kan påverka prioritering av bränningsobjekt Planering och genomförande Brandkompetens Kompetenshöjning i flera led Bilagor Bilaga 1. Brandhistorik Bilaga 2. Rutiner före under och efter naturvårdsbränning eller hyggesbränning i Norrbottens Län Bilaga 3. Länsstyrelsens utrustning för kontroll och släckning av bränder Litteratur/Referenser

5 Sammanfattning Syftet med strategin är att beskriva hur Länsstyrelsen använder naturvårdsbränning som ett verktyg i en långsiktigt hållbar förvaltning av brandstörningsberoende miljöer i de skyddade områden som myndigheten förvaltar i form av nationalparker, naturreservat och Natura områden. Strategin ska vara en vägledning för det praktiska arbetet med naturvårdsbränning. På så sätt säkerställs att arbetet genomförs med hög kvalitet och hög säkerhet med avseende på urval av objekt, planering och genomförande. Strategin omfattar brandstörningsberoende skogsmark i skyddade områden som förvaltas av Länsstyrelsen i Norrbottens län och omfattar perioden fram till Strategin ska betraktas som ett levande dokument som kontinuerligt uppdateras och förbättras allt eftersom kunskapsläget förändras. Länsstyrelsen skall även samverka med skogsbruket och Skogsstyrelsen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), samt inte minst kommunala räddningstjänster och länets larmcentraler rörande brandsäkerhet, samt ha goda kontakter med andra intressenter och allmänheten. Samråd ska sökas med andra markanvändare, intressenter och verksamhetsutövare inom områden som kan vara aktuella att brännas. Länsstyrelsen har identifierat områden där brandhistorik sammanfaller med hygges- och naturvårdsbränningar i nutid. De sammanfaller även med fynd av brandgynnade insektsarter i länet. Länsstyrelsen bör naturvårdsbränna inom skyddade områden i samma region. På så sätt kan exempelvis pyrofila arters behov av nybränd död ved tillgodoses. Alla bränningsobjekt som pekas ut ska ha naturvärden kopplade till brand eller kunna utveckla sådana värden. Objekten klassas efter naturvärden, att bränning kan utföras säkert samt möjligheterna att uppnå ställda ekologiska mål. Till en början bränns brandsäkra objekt med utvecklingsbara naturvärden. Olika typer av skog med varierande trädslagsblandning, mark typ och ålder ska brännas. På så vis skapas brandstrukturer och substrat för pyrofila arter. Spontana bränder inom brandstörningsberoende skyddade områden är positivt. Om sådana uppkommer bör det vara möjligt att låta det brinna under kontrollerade förhållanden, om den allmänna säkerheten kan garanteras. Frågor om finansiering och ansvar bör vara utredda och det bör finnas specifika planer för enskilda reservat. 3

6 Mål Länsstyrelsen ska: Årligen bränna minst två objekt inom skyddade områden om det är möjligt ur väderlekssynpunkt Följa upp genomförda naturvårdsbränningar enligt Naturvårdsverkets (2005) riktlinjer Ta fram bränningsplaner för objekt som ska brännas de närmaste åren. I planerna redovisas också vilka säkerhetsåtgärder som vidtagits före, under och efter en bränning I nya skötselplaner skriva in lämpliga områden som kan brännas, samt efter behov revidera äldre skötselplaner Årligen kompetensutveckla personal som är involverade i planering och genomförande av naturvårdsbränning. Upprätta en kommunikations-/informationsplan som hanterar brandrelaterade frågor Upprätta en brandpärm eller nätbaserad brandkatalog som årligen uppdateras. Utveckla ett GIS-skikt där naturliga bränder och bränningar i länet registreras. Detta GIS-skikt uppdateras kontinuerligt. 4

7 Brandstrategi för skyddade områden i Norrbottens län 1. Inledning Skogsbrand är kanske den viktigaste ekologiska processen, och en del av den naturliga dynamiken i stora delar av skogslandskapet, inte minst i Norrbotten. Skogarna i länet ingår i den vidsträckta taigan, eller norra barrskogsbältet, som är ett mycket stort område som breder ut sig över hela norra halvklotet. Brandekologiska studier tyder på att i genomsnitt 1-2 % av skogarealen i Sverige brunnit årligen åtminstone sedan den senaste istiden. I många av länets skyddade skogar ses spår av naturliga bränder som exempelvis brandljud, se figur 1. På grund av vår allt effektivare brandbekämpning de sista åren, har förekomsten av naturliga skogsbränder i skogslandskapet minskat till en hundradel av den naturliga nivån. Den effektiva brandbekämpningen som möjliggörs av ett tätt vägnät, gör att skogsbränder med få undantag hinner påverka några större arealer. Det medför att organismer som är direkt eller indirekt beroende av tillgång till bränd ved av olika kvaliteter, hotas. De uteblivna skogsbränderna har medfört omfattande ekologiska konsekvenser för flera skogstyper, och insekter, svampar och fåglar som är helt beroende av återkommande skogsbrand för att kunna fortleva i landskapet. I de naturliga skogsbrändernas frånvaro sker i många brandpräglade skogar en gradvis förändring mot tätare, mer grandominerade bestånd. Granens ökade utbredning medför att viktiga solöppna och varma tallskogsmiljöer försvinner och i nästa steg, de brandspecialiserade och värmeälskande arterna (pyrofilerna). Med hjälp av dendrokronologi (datering av träd med hjälp av deras årsringar) har man i Muddus Nationalpark identifierat brandår sedan 1000-talet (Engelmark 1984, Granström & Niklasson 2009). Inom det studerade tallskogsområdet verkar det ha brunnit i genomsnitt vart nittionde år fram till 1600-talets slut. Efter det är brandintervallen längre (192 år). Engelmark(1984) fann dock ett stort antal bränder under den perioden i norra Muddus. Där var bränderna så frekventa att man kan misstänka mänsklig påverkan (i vissa fall något år mellan bränderna). Det framgår tydligt att bränder varit ett återkommande störningsmoment i skoglandskapet. Mänsklig aktivitet har i senhistorisk tid, i hög grad påverkat brandfrekvensen. Mer om brand och brandhistorik kan läsas i bilaga 1. Under de senaste tjugo åren har en förändrad syn på naturvård och skogsbruk vuxit fram. Detta har lett till såväl en återintroduktion av hyggesbränning som föryngringsmetod i skogsbruket, som till försök att sköta skog inom skyddade områden med kontrollerad naturvårdsbränning. Ökad kunskap om brändernas ekologiska roll i skogslandskapet har varit en betydande faktor på denna utveckling. Naturvårdsverkets rapport: Naturvårdsbränning- Vägledning för brand och bränning i skyddad skog (2005), anger att naturvårdsbränning kommer att vara en viktig skötselmetod i brandstörningsberoende skogstyper, eller sådana som har förutsättningar att utveckla dylika värden inom våra skyddade områden. 5

8 Enligt Naturvårdsverket skall: 1. Brandberoende arter och brandstörningsberoende naturtyper ha gynnsam bevarandestatus på regional och nationell nivå senast år Den gynnsamma bevarandestatusen upprätthållas kontinuerligt genom fortsatta naturvårdsbränningar. 3. Naturvårdsbränning genomföras i alla de skyddade områden och Natura områden, där detta finns inskrivet i skötselplaner respektive bevarandeplaner. För mer information hänvisas till Vägledning för brand och bränning i skyddad skog (Nilsson 2005). Länsstyrelsen har förvaltningsansvar för naturvården inom skyddade områden, d.v.s. nationalparker, naturreservat och Natura 2000 områden. Det innebär bland annat att Länsstyrelsen ska naturvårdsbränna inom de skyddade områden i länet där man finner det lämpligt och där det inte går emot andra mål eller intressen. För att klara detta, krävs ett strukturerat arbetssätt baserat på kunskap. Därför har denna brandstrategi tagits fram. Situationen för brandberoende pyrofila arter är relativt sett bättre i Norrbottens skyddade områden, jämfört med sydligare län i landet. Bränder har även delvis funnits kvar i skogslandskapet genom att skogsbolagen hyggesbränner, och har gjort det sedan 1940-talet. Många skyddade områden utgörs av äldre plockhuggna brandfält. Att brandberoende arter trivs i Norrbotten kan även bero på att vi har långsammare successioner och lägre bonitet. Det innebär att öppna och varma talldominerade skogar ofta kan finnas kvar trots avsaknad av störning (brand). Många brandberoende insekter trivs i öppna skogar med varmt mikroklimat. Ett fåtal skogsbränder hinner också brinna en tid, eftersom det i länet finns svåråtkomliga, vidsträckta skogsområden i väglösa, nästintill obefolkade områden, som är svåra att brandbekämpa. År 2006 brann oplanerat 2500 hektar skog i Norrbottens län. Naturliga bränder räcker dock inte för att tillgodose hotade insekters och svampars behov av bränd skog. Att genomföra naturvårdsbränningar i skyddade områden är ett sätt att delvis kompensera bristen på naturliga bränder i landskapet, samt att ha kvar en brandpräglad skogsstruktur i naturreservaten. Mer om brandekologi och brandhistorik kan läsas i bilaga Syften Brandstrategins syften är att: 6

9 ange Länsstyrelsens syn och inriktning på naturvårdsbränning som ett verktyg i en långsiktigt hållbar förvaltning av brandstörningsberoende skyddade områden i länet. vägleda Länsstyrelsen till att genomföra naturvårdsbränning med hög kvalitet och hög säkerhet med avseende på urval av objekt, planering och genomförande. Anvisa hur spontana bränder i skyddade områden hanteras. 3. Utgångspunkter Strategin har baserats på kända förhållanden som existerande skötselplaner, var brandstrukturer finns, pyrofilfynd och kända bränningar i länet samt eventuella åtaganden gentemot Naturvårdsverket och EU. Större spontana naturliga bränder och hantering av sådana ingår också i underlaget. 3.1 Brandstrukturer Brandstrukturer är brandljud (övervallade brandskador se figur 1)) på levande tallar, bränd död ved, både liggande och stående samt grenar, bark eller rötter. Sådan ved kan finnas kvar ca 1000 år då den är välimpregnerad, redan sotad och ytligt bränd ved motstår såväl nya bränder som röta bättre. Den kan brinna upp helt när veden väl rötats och blivit ihålig. En del träd dör direkt av elden, medan andra dör successivt under lång tid, vilket förlänger tillgången på nyligen död ved efter branden. Bränd (död) ved har en kvalitet som är annorlunda än obränd ved genom en annan nedbrytningsväg. Den brända veden är ett viktigt substrat för många rödlistade arter och bränder i naturreservat. Figur 1. Tall med brandljud. (Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/ Jörgen Naalisvaara) Brandstrukturer i Norrbotten Äldre brandstrukturer, vanligtvis brandljud hittas inom skyddade områden i hela länet. De kommer dock att försvinna med tiden om man inte bränner. En följd av detta blir att brandberoende arter får svårt att hitta substrat. Som nämnts i inledningen, har skogsbruket 7

10 hyggesbränt ända in i modern tid, vilket är positivt för en del brandberoende arter. För att skapa strukturer krävs det att det får brinna i stående skog. I nedanstående uppställning beskrivs skillnaderna mellan olika typer av bränning och deras effekter. Bränningstyp Plus Minus Hyggesbränningar med positivt för vissa brandstrukturer skapas inte generell hänsyn brandinsekter Naturvårdsanpassad bränning med förstärkt hänsyn (avverkning med lämnade träd) Naturvårdsbränning. positivt för flera brandinsekter En del brandstrukturer skapas (brandljud) positivt för många brandinsekter många brandstrukturer skapas brist på grov död ved som kan brinna för snabb släckning minskar de positiva effekterna 3.2. Pyrofila arter En relativt liten del av barrskogens totala artantal är direkt brandberoende, brandanpassade eller brandgynnade. Antagligen är det flera arter som är indirekt beroende av den skogsstruktur som skapas i brandpräglad skog. Brandberoende arter är de rena pyrofilerna som är beroende av nybränd ved. Några arter kommer in direkt efter branden medan andra arter infinner sig i ett senare skede. Brandanpassade arter är sådana som har någon anpassning till brand, men kan även klara sig länge utan bränder. En tredje grupp är brandgynnade, men de kan klara sig mer än 100 år till nästa brand. De 80-tal växter, svampar och insekter som är brandberoende, behöver tillgång till ny död bränd ved med jämna mellanrum för att kunna fortleva. Dessa arter utnyttjar nya mikrohabitat i brandskadad ved. Konkurrensen från de mer vanligt förekommande arterna uteblir den första tiden efter en brand. Detta är en av flera viktiga faktorer för kolonisation och fortsatt överlevnad hos dessa organismer. En bränning har störst positiv effekt de första fem åren för dessa arter. Sedan behöver de åter hitta ett nytt bränt område. Övriga cirka trehundra djur, svampar och växter antas vara gynnade på längre sikt av den variation i landskapet som branden orsakar (Källa Fakta Skog 2/2001) Exempel på pyrofila arter i Norrbotten I Sverige finns ett 40-tal arter av pyrofila insekter som bara utvecklas i nybränd skog, de flesta på branddödade träd. Av insektsarter är ett tjugotal klassade som starkt hotade (endangered, EN). Stora områden i länet är dock helt outforskade då det gäller insekter i allmänhet och pyrofila insekter i synnerhet. Kartan (figur 2 sidan 14) visar sannolikt inte den verkliga spridningen av arterna i länet, snarare den geografiska spridningen av de få brännor som undersökts. Att vi har få fynd i västra länsdelen betyder inte att de inte finns, snarare att ingen har letat där. 8

11 Petter Bohman och Andreas Wedman (2005) inventerade pyrofila insekter på 78 lokaler i Norrbotten. Fokusarterna var: Svenskt namn Latinskt namn Hotkategori Funnen, (antal lokaler) Slät Stephanopachys linearis missgynnad 8 tallkapuschongbagge Grov Stephanopachys substriatus missgynnad 13 tallkapuschongbagge Platt Corticaria planula nationellt 0 brandmögelbagge utdöd Kantad kulhalsbock Acmaeops marginata sårbar 0 Spetshörnad Aradus angularis starkt hotad 4 skinnbagge Slät barkskinnbagge Aradus laeviusculus starkt hotad 0 Dessutom hittades nedanstående arter Kolsvart trädbasbagge Sphaeriestes stockmanni livskraftig 2 Aradus lugubris 15 Aradus crenaticolis 5 sotsvart praktbagge Melanophila acuminata livskraftig 5 Avlång Stenotrachys aeneus 11 dubbelklobagge (Payk)), Korthårig kulhalsbock Acmaeops septentrionalis nära hotad 4 (Thoms)), Fyrprickad Sericoda quadripunctuata 3 brandlöpare (De G), Stor svartbagge Upis ceramboides starkt hotad 29 Djupsvart brunbagge Melandrya dubia (Schall), sårbar 1 Stor flatbagge Peltis grossa sårbar 4 Björkpraktbagge Dicerca furcata (Thnb)) missgynnad 2 stor plattnosbagge* Platyrhinus resinosus nära hotad 8 *knuten till den pyrofila svampen brandskiktdyna som anses vara en nyckelart. Svampen lever dold i friska lövträd, och bildar fruktkroppar endast efter att trädet branddödats. Brandskiktdynan utgör föda och utvecklingsplats åt flera brandspecialiserade insektsarter, såsom skiktdynemottet och plattnosbaggen (Johannesson och Dahlberg 2001). Wikars använde andelen brända björkar med denna svamp som en indikator på artrikedom av brandberoende insekter i en studie av brännor i Uppsala. Gävleborgs och Dalarnas Län (Wikars 2004). Roger Pettersson fann platt punktbagge (Clypastraea pusilla (Gyllenhal, 1810) och slät barkskinnbagge i Lainio och Muddus. (muntlig kommunikation). Den förstnämnda räknas som bofast i Norrbotten men har inte hittats i resten av landet. I projektet Short term effects of intense forest fires on insect assemblages in boreal forest, SLU har två rapporter skrivits om fynd av barkskinnbaggar i Bodträskfors (Johansson et al. 2010, Johansson et al 2011 ). 9

12 3.2.3 Pyrofila arters substratkrav Ett 40-tal svampar, mestadels vedsvampar är beroende av bränd ved. Det finns indikationer på att svamparna kan vara viktiga för andra arter beroende av nyligen död ved och höga tätheter av solexponerad död ved. Det mest kända exemplet är brandskiktdyna (se ovan). En del forskare hävdar idag (Wikars, Granström muntlig kommunikation) att man inte behöver inrikta sig särskilt på pyrofilers substratkrav när man planlägger naturvårdsbränningar. De anser att det är viktigare att återskapa strukturer í skogen, vilket gynnar de indirekt brandgynnade arterna. De pyrofila arterna dyker ändå upp där det brinner och deras chanser att hitta rätt substrat är goda. Hur långt olika pyrofiler kan flyga är dock ännu okänt, men Roger Pettersson, SLU gissar att de behöver nybränd död ved inom km på nytt om 5-10 år. Pyrofila insekter ser ut att finnas över hela länet där skog brunnit, enligt de få studier som gjorts. Det är positivt för pyrofila insekter (de flesta har dock generellt mycket god spridningsförmåga) att vi bränner i närheten av tidigare insektsfynd och bränningar inom 5-15 år. På så sätt ökar deras tillgång till det substrat de behöver för sin fortlevnad. 3.3 Åtaganden gentemot EU och Naturvårdverket Länsstyrelsen i Norrbotten har 2005 på uppdrag av Naturvårdsverket pekat ut fyra Natura 2000-områden där vissa brandinsekter ska ha möjlighet att hitta miljöer för sin fortlevnad (dnr ). Inom de utpekade Natura 2000-områdena ska naturvårdsbränningar utföras enligt bevarandeplanen för respektive område. Målet är att dessa brandinsekter ska finnas i området inom vissa tidsrymder. Åtagandet rör de brandberoende arterna slät och grov tallkapuschongbagge Stephanopachys linearis respektive S. substriatus. Natura områdena ska alla var för sig ligga inom ett större bränningslandskap (storlek ca kvadratkilometer) där branddynamiken måste säkerställas långsiktigt. Inom de utpekade landskapen är syftet att en del av de ingående markägarna tillsammans ska bidra till att en aktiv branddynamik upprätthålls. 3.4 Skötselplaner och bevarandeplaner Reservatets skötselplanen respektive Natura 2000 områdets bevarandeplan är dokument som anger hur det skyddade området ska skötas. Om det ej anges i planen att bränning är en godkänd skötselåtgärd, får Länsstyrelsen inte naturvårdsbränna. I nyare skötselplaner anges om området är historiskt brandpåverkat och därmed lämpligt att skötas med bränning. I äldre skötselplaner (före 1995 c.a) nämns som regel inte brand som skötselmetod. Vid urval av brandobjekt är det viktigt att skötselplaner granskas. I vissa fall kan det finnas behov av att revidera dessa. I tabell 1. redovisas kända arealer skyddade områden samt hur stora arealer som borde brännas om vi vill efterlikna naturliga förhållanden. 10

13 Tabell 1. Ungefärlig total reservatsareal och Natura 2000-områden nedanför gränsen för fjällnära skog, samt dito areal för de reservat som i skötselplaner anses lämpliga att bränna eller låta spontan brand fortgå. I kolumn 2, (1 % av totalareal/år), år anges behövlig årlig bränningsareal om vi vill efterlikna naturliga förhållanden. Reservatsareal, nedanför gräns för fjällnära skog Årlig bränd areal som krävs för att nå 1% av den totala skyddade arealen nedan fjällskogsgränsen Årlig bränd areal som krävs för att nå 1% av de skyddade arealer som anges i skötselplanerna Areal, hektar 1 % bränt av totalareal/år Brandintervall, år Utförda naturvårds- och hyggesbränningar I detta avsnitt redovisas en sammanställning av de skogsbränder, både anlagda och naturliga, som skett i länet efter 1997 (figur 2). Dessa bränder utgör ett underlag till Länsstyrelsen fortsatta arbete vid planering av naturvårdsbränningar då målet på sikt är att uppnå bränningskontinuitet i länet. I Figur 2, sidan 14 illustreras stora spontana respektive genomförda bränder under perioden och omfattar mark utanför skyddade områden. Skogsbruket har sedan 1997 bränt cirka 400 hektar årligen i länet, varav det mesta är hyggen. (tabell 2). Sedan Forest Steward Council-standarden (FSC) antogs på 1990-talet, har antalet bränningar ökat bland de bolag som omfattas av certifieringen. Detta beror på att reglerna för FSC kräver att 5 % av den årliga föryngringsarealen på torr och frisk mark under en femårsperiod bränns. Detta har bidragit till att flertalet pyrofila insekter finns kvar i länet,(avsnitt 3.6 samt figur 2) däremot har de inte bidragit inte till att skapa eller bevara brandstrukturer*i skogarna i någon nämnvärd utsträckning då det företrädesvis är hyggen som bränts. Naturvårdsbränning ger mer poäng på enligt FSC:s kriterier : Vid bränning i områden som ingår i skogsbrukares områden som är avsatta får naturvårdsändamål, (enligt indikator ) får den faktiskt brända arealen multipliceras med en uppräkningsfaktor 3. Tabell 2. Utförda naturvårds- och hyggesbränningar i Norrbotten mellan åren 1997 och Bolag Bränd areal i hektar under perioden (siffrorna är ungefärliga) Hyggen I skog Totalt SCA Sveaskog Statens fastighetsverk 200? 200+ Länsstyrelsen 34 ( ) * Muntlig kommunikation: Ek, Lars-Göran, Sveaskog.) Linder, Per, Statens fastighetsverk Sundberg, Lars, SCA 11

14 På senare år har även naturvårdsbränningar i stående skog utförts, främst av SCA och Sveaskog. Statens fastighetsverk och i viss mån allmänningsskogarna har hyggesbränt. Under 2012 inledde Länsstyrelsen sitt arbete med att genomföra naturvårdsbränningar i skyddade områden. Skogsbruket har främst bränt i länets inlandskommuner län med en tyngdpunkt i södra delen av Jokkmokks kommun samt i gränszonen mellan Överkalix, Gällivare och Pajala kommuner och nordöstra Tornedalen. En koncentration finns också i västra delen av Piteå kommun (Figur 2). Hyggesbränningar har också genomförts regelbundet i Älvsbyn och Arvidsjaur kommuner. Sveaskog anger att de hyggesbränt cirka 2500 hektar under ovan nämnd tidsperiod. De visas av layoutskäl ej i figur 2, men sammanfaller väl geografiskt med de bränningar som redovisas i bilden 3.6. Spontana bränder i brandstörningsberoende naturreservat Att skogsbranden skall återintroduceras som ekologisk faktor i vårt skogslandskap är en allmänt accepterad uppfattning. Att öka andelen brandpåverkad skog och mark anses som kritiskt för att bevara den biologiska mångfalden. Detta uttrycks klart i strategier för bevarande av biologisk mångfald som tagits fram av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen. Eftersom bränder som regel inte måste begränsas ur miljösynpunkt kommer besluten att baseras på ekonomiska och säkerhetsmässiga avvägningar. För att kunna bedriva ett kostnadseffektivt arbete, måste man kunna värdera kostnaderna för insatsen mot de värden som kan skapas. Det är svårt att uppskatta hur stora skogsarealer som påverkats av skogsbrand. Räddningstjänsterna noterar att man ryckt ut till en skogsbrand, men anger sällan bränd areal. En undersökning i Västernorrland/Jämtland redovisar att 80 % av skogsbränderna är mindre än en hektar (Engström 2000) Blixtantändningar. kan uppstå från mitten av maj, kulminerar i juli och slutar i mitten av oktober Bara en bråkdel av blixtarna orsakar dock skogsbrand. I projekt Eldskäl i sydöstra Sverige tittade man på blixtantändningsfrekvenser. Man fann att blixten slog ner ofta i dessa trakter. (Enoksson 2010). 3.7 Naturliga (spontana) bränder i länet Sommaren 2006 antändes spontant drygt 260 skogsbränder i Norrbottens län. Några blev omfattande och bränderna i Muddus, Lainio och Bodträskfors uppgick till hektar bränd skog, varav ca 450 ha i skyddade områden. I Norrbotten synes Boden- och Arvidsjaursområdet enligt samma undersökning vara mest utsatta för blixtantändningar. Tabell 3. Naturliga bränder i Norrbotten mellan åren 1997 och Områden Påverkad bränd areal i hektar under perioden Skyddade områden 455 Ej skyddade områden 3000 (uppskattat) 12

15 Naturliga skogsbränder betraktas som positiva ur ekologisk synpunkt, eftersom de bidrar till att vitalisera befintliga, samt skapa nya brandstukturer*. Naturliga bränder anses ha fördelen att de är just är naturliga, vilket normalt innebär större variationer i t ex brandintensitet, trädslagsblandning, lutning och olika brända biotoper än vad man får vid en kontrollerad naturvårdsbränning. Anders Granström, SLU anser att Muddusbranden blev mycket lyckad genom att den bekämpades tidigt. Hade det inte gjorts kunde resultatet ha blivit stora arealer dödbränd skog (muntlig kommunikation 2013). 3.4 Lagstiftning som rör skogsbrand I Sverige styrs förvaltningen av skogsbränder med lag 2003:778 om Skydd mot olyckor. Lagen fungerar som en ramlag som anger vad som skall åstadkommas i samhället. Förordningen innehåller mer detaljer och ger bemyndigande till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) att utfärda föreskrifter för lagens tillämpning. Myndighetens föreskrifter är tvingande och alla berörda är skyldiga att följa vad som sägs där. För att en insats ska anses vara räddningstjänst ska den vara motiverad utifrån följande fyra kriterier: Behovet av ett snabbt ingripande Det hotade intressets vikt Kostnader för insatsen Omständigheterna i övrigt Lagstiftningen anger att ansvaret för brandskyddsarbetet ligger hos den enskilde, både privatpersoner och företagare. Risker skall förebyggas där de kan uppstå, men skulle olyckan ändå ske, skall skäliga åtgärder vidtas för att begränsa dess konsekvenser. Är du ägare till en byggnad eller ansvarig för en verksamhet är ansvaret för brandskyddet ditt. För att uppfylla de krav som lagen ställer på de ansvariga ska ett systematiskt brandskyddsarbete (SBA) bedrivas. Det innebär att när länsstyrelsen bedriver naturvårdsbränning och/eller tillåter spontan brand i ett skyddat område måste brandskyddsfrågorna beaktas. Det innebär till exempel brand- och säkerhetsplaner för bränningsobjekt, samt tillgång till resurser och kompetens. Spontana bränder är svårare att planera eftersom de är just spontana. För att uppfylla kraven för systematiskt brandskyddsarbete, bör Länsstyrelsen ta fram en brandplan/handlingsplan om man avser att tillåta spontana skogsbränder att brinna vidare under kontrollerade förhållanden. Ett exempel på ett systematiskt brandskyddsarbete kan vara skogsbrandsutredningen i nationalparken Muddus. Ett handlingsprogram togs fram av Torleif Ingerlög, SLU och Kjell Gustafsson (1981). I handlingsprogrammet pekar man på att det måste få brinna i Muddus för att naturvärdena skall bevaras. Av säkerhets- och turistiska skäl förslår man att vissa områden avgränsas från brand. Författarna föreslår också att en permanent brandgata skall röjas vid parkgränsen. En brandgata är ej funktionell anser Anders Granström, (muntlig kommunikation). I realiteten kommer myrarna, såväl inom som utom parken att fungera som brandgator. 13

16 Skötselplanen från 1993 anvisar att bränder som uppkommer i nationalparkens centrala delar endast släcks om det är nödvändigt för att förhindra spridning utanför parken eller att rädda viktiga hänglavskogar. 3.5 Arbetsgång om spontan brand uppstår i ett naturreservat I Muddus 2006 tilläts en spontan brand. Länsstyrelsen och Räddningstjänsten samverkade och lyckades förhindra att elden spred sig utanför nationalparken. Kostnaden för detta är okänd. Spontan brand inom skyddade områden hanteras idag via Länsstyrelsens brandjour som styrs av Beredskapsplan för brandjour avseende skyddade områden: En spontan brand kan tillåtas brinna vidare under kontrollerade förhållanden om den allmänna säkerheten kan garanteras vid brandtillfället. Man ska vara medveten att det innebär ett stort juridiskt ansvar för Länsstyrelsen att låta en skogsbrand brinna vidare (se ovan). Att låta bränder fortgå i någon större omfattning inom skyddade områden, kräver extra anvisade ekonomiska medel. Att låta en brand brinna vidare innebär att kostnaden för hela operationen belastar markägaren (förvaltaren). Extra finansiering och möjligheter att anlita räddningstjänsten som expertstöd bör diskuteras mellan Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Naturvårdsverket. (se t.ex. Hellberg och Granström 1999). 14

17 Figur 2. Av skogsbruket (fyllda orange trianglar och cirklar) brända objekt i Norrbottens län Även några av de många naturliga bränderna från 2006 finns markerade på kartan (Lainio, Muddus och Bodträskfors). Röda kartnålar illustrerar fynd av brandberoende insekter i Norrbottens Län. (Boman & Wedman 2005 på brända objekt samt Maanu Aunapuu) , (Källa: J Naalisvaara) 15

18 4. Mål Under brandstrategins programperiod har sju mål satts upp. Dessa ska ha uppfyllts fram till 2018 då strategin bör revideras. 4.1 Areal Enligt Åtgärdsprogram för bevarande av brandinsekter i boreal skog (Wikars 2006) bör kortsiktigt en minsta areal av 100 hektar bränd skog skapas per år och län (norrlandslänen). Målet är satt efter vad som i dagsläget bedöms vara realistiskt att kunna åstadkomma i praktiken. För att detta ska uppnås bör Länsstyrelsen verka för utföra bränning i skyddade områden som ansetts lämpliga men också stimulera skogsbolag och privata markägare att genomföra naturvårdsbränningar, samt att spontant uppkomna brandfält skyddas. Länsstyrelsen skall om det är möjligt bränna minst två objekt (eller 50 hektar) varje år inom skyddade områden med syfte att skapa brandstrukturer och substrat för brandberoende arter. Om Länsstyrelsen årligen bränner 50 hektar får vi i runda tal följande procent bränt av totalareal/år, respektive brandintervall i år av total areal skyddad skog nedom fjällskogsgränsen, samt dito för areal som anges kunna brännas enligt skötselplaner. Reservatsareal, nedom Areal, hektar % bränt av Brandintervall, år gräns för fjällnära skog, totalarea/år Total reservatsareal , Brännes enligt skötselplaner ,17-0, Uppföljning Enligt länets uppföljningspolicy ( Översiktlig plan för uppföljning av skyddade områden i Norrbottens län" diarienummer ) bör samtliga genomförda naturvårdsbränningar följas upp systematiskt enligt Naturvårdsverkets anvisningar Manual för uppföljning i skog, version 4.0, Naturvårdsverket 2012 (diarienummer NV ). Uppföljningen görs före och efter brand och innefattar bland annat dokumentation av skogsstrukturer, markförhållanden, brandförlopp och trädmortalitet. Brandgynnade insekter följs upp i den utsträckning de ekonomiska resurserna tillåter. Därigenom kontrollerar man att åtgärden gett avsedd effekt. Mer omfattande naturliga bränder i viktiga skyddade områden bör, om det finns resurser, följas upp på samma sätt som Muddusbranden. Skötselplanen ska vara utgångspunkten för uppföljningen Att följa upp skogsbränder utanför skyddade områden som gjordes i Lainio och Bodträskfors, är något som Länsstyrelsen måste ta ställning till från fall till fall. Länsstyrelsen ska efter Naturvårdsverkets (2005) riktlinjer, ta fram en plan för uppföljning av genomförda naturvårdsbränningar 16

19 4.3 Skötselplaner och bevarandeplaner I nya skötselplaner ska brandområden särskilt noteras. Äldre skötselplaner bör vid behov gås igenom och revideras vid behov. Länsstyrelsen ska beskriva lämpliga brandområden i nya skötselplaner och rita in dessa på karta. Detta utförs bäst av reservatsbildarna vilka har värdefull detaljkännedom om reservatet. Vid behov inhämtas synpunkter från brandexpertis, rörande avgränsningar etc. Gamla skötselplaner bör ses över och revideras vid behov med avseende på bränningslämplighet 4.4 Säkerhet Det finns risker med att genomföra en naturvårdsbränning och en förutsättning för att minimera dessa är god planering och bra rutiner. (se även bilaga 3). Krisenhetens skogsbrandpärm uppdateras årligen och skall användas. Länsstyrelsen ska för varje objekt som planeras att brännas ta fram en brandplan som även inkluderar säkerhetsaspekter före, under och efter en genomförd bränning. Brandplanen är ett viktigt dokument som beskriver ett enskilt objekt och skall ingå i anmälan till SOS Alarm samt som underlag vid upphandling av bränningar Länsstyrelsen bör ta fram brandplaner för spontan brand i utvalda skyddade områden där sådana anses kunna få brinna vidare. 4.5 Kompetens och kontinuitet Det är viktigt att kompetens för att genomföra en naturvårdsbränning finns inom länsstyrelsen och att kompetenshöjning inom området sker kontinuerligt. Kompetens kan ofta bli personrelaterat. Det är därför viktigt att naturvården har en samlad utförlig och aktuell dokumentation om naturvårdsbränning tillgänglig, när ny personal anställs. Personal som på något sätt är involverad i naturvårdsbränning skall vid behov kompetensutvecklas. De bör även delta vid naturvårdsbränningar som genomförs En brandpärm eller nätbaserad brandkatalog att användas av personal som ansvarar för naturvårdsbränning ska upprättas och regelbundet uppdateras. 4.6 Information och dialog För att skapa och behålla en positiv attityd till naturvårdsbränningar, krävs informations- och kunskapsspridning till allmänheten om vad åtgärderna innebär för naturvärdena i länet. Länsstyrelsen ska föra en aktiv dialog, internt, samt externt med i första hand, lokala räddningstjänster, närboende, Naturvårdsverket, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap forskningen, skogsbruket, rennäringen och länets kommuner. En plan för information och dialog upprättas 17

20 4.7 Kartunderlag (GIS) Länsstyrelsen ska planera naturvårdsbränningar till rätt område, till exempel med avseende på pyrofila arters substratbehov. För detta krävs kännedom om var och när det brunnit naturligt, samt var naturvårdsbränningar och hyggesbränningar genomförts. Länsstyrelsen utvecklar ett GIS-skikt där naturliga bränder och bränningar i länet registreras. Detta GIS-skikt uppdateras kontinuerligt. 5. Klassning och prioritering av bränningsobjekt Vid urval av objekt som lämpar sig för naturvårdsbränning, ska hela eller delar av området utgöras av brandstörningsberoende naturtyper, som västlig taiga (9010 i habitatdirektivet) och dess undertyper (9060). Utpekade bränningsobjekt ska ha naturvärden kopplade till brand, eller förutsättningar för att utveckla sådana värden. Arronderings- och utvecklingsmarker lämpade för naturvårdsbränning ingår också i underlaget. I Naturvårdsverket strategi Förvaltning av skogar och andra trädbärande marker i skyddade områden (SNV 2013) anges att utvecklingsmarker med goda förutsättningar att skapa höga naturvärden med hjälp av brand bör brännas i första hand. Brand som restaureringsåtgärd i plantskog och dylika områden rekommenderas också. Vid urval av bränningsobjekt ska ett klassningssystem följas, se tabell 4. (se även Bilaga 2). Samtidigt som länsstyrelsen har som mål i sitt naturvårdsarbete att genomföra naturvårdsbränningar ser länsstyrelsen det som viktigt att valet av ett bränningsobjekt inte leder till motstående konflikter. Exempelvis kommer välbesökta naturreservat att väljas bort precis som områden där kulturspår eller områden av Riksintresse för rennäringen förekommer. När de angivna kriterierna används kommer i regel utvecklingsmarker och arronderingsområden att väljas i första hand. Det utesluter inte att ett område med svag värdekärna omgärdad av säkra brandgränser och god åtkomst kan vara lämpligt att bränna. 5.1 Förberedda bränningsobjekt För att genomföra en naturvårdsbränning är en förutsättning rätta väderförhållanden, bland annat att det inte är för blött. Norrbotten är ett stort län där vädret, temperatur och nederbörd kan variera mellan olika delar av länet. Länsstyrelsen bör inför varje säsong ha flera planerade och färdigställda bränningsobjekt spridda i länet. Detta ökar möjligheten att kunna genomföra en naturvårdsbränning i något område där vädret varit torrt. 5.2 Val av områden för bränning I vissa av länets naturreservat anges det i skötselplanen att möjligheterna att genomföra en naturvårdsbränning bör utredas i hela eller delar av reservatet. Fler sådana reservat tillkommer allteftersom nya områden skyddas. Skötselplaner och bevarandeplaner är viktiga underlag som läses igenom före urval av bränningsobjekt och eventuell naturvårdsbränning. 18

21 5.3 Brandrotation På sikt bör en långsiktig planering av brandrotation i ovan nämnda områden göras. Det innebär inplanering av objekt som ska brännas fördelade över tid och rum. Ur en ekologisk synvinkel bör även Laponia-området räknas in där. Laponia-förvaltningen har dock tagit inriktningsbeslutet att bara tillåta spontan brand (förvaltningsplan Klassningssystemet Vid urval av objekt kommer följande klassningssystem att vara utgångspunkten. Klassningen går ut på att i första hand bränna enkla objekt som är lätta att avgränsa har god åtkomst och tillgång till vatten. Fram till 2018 ska kompetensen inom Länsstyrelsen ha byggts upp, vilket möjliggör bränning av värdekärnor. Objekt som finns i klass 1, (tabell 4) kommer att väljas i första hand för naturvårdsbränning (Se exempel figur 3). Det utesluter inte att välavgränsade objekt med svaga värdekärnor skulle kunna komma ifråga. Tabell 4. Prioritetsklassning av potentiella brandstörningsberoende bränningsobjekt efter: Naturvärden, Säkerhet och Måluppfyllelsens svårighetsgrad. Objekt klassade som prioritet 1 bränns i första hand. Kriterier Prioritet 1 Prioritet 2 Prioritet 3 Nuvarande (L) Låg (M) Medel (H) Hög naturvärden Låga naturvärden Måttliga- medelhöga Höga till mycket (utvecklingsmark) värdekärnor av lägre höga (starka Kan utvecklas med kvalitet värdekärnor) bränning. Värdefull Strukturer kan Restaureringsobjekt. beståndsstruktur förloras vid Brand krävs för att Enskilda strukturer kan bränningen. bevara strukturer utvecklas positivt vid rätt utförd bränning. Stor risk för förlust av värden vid bristfälligt utförd Säkerhet med avseende på avgränsningsmöjligheter (L) Hög Väl avgränsade Liten variation i topografi Homogena bränslen (M) Medel Måttligt bra gränser Risk för kast Variation i lutning Vertikalt bränsle finns. bränning (S) Svår Svåravgränsad Stor risk för kast, Stor variation i topografi Stor mängd vertikalt bränsle. Möjlighet att nå bränningsmål (L) Lätt Lätt att nå Enkel tändning Kontroll över intensitet inte avgörande. Låg risk för förlust av naturvärden. (M) Medel Enkelt till medelsvår att nå. Varierat tändningsmönster God kontroll över brandens intensitet krävs Risk för förlust av värdefulla strukturer vid bristfälligt utförd bränning. (S) Svår Komplext. Värden som behöver särskilt skydd finns. Mycket god kontroll över bränningens intensitet och förlopp krävs 19

22 Figur 3. Bild från naturvårdsbränning av en utvecklingsmark med säkra brandgränser i naturreservatet Västra Gangsjajaure 2012 (Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Ivar Palo) 5.5. Andra faktorer som kan påverka prioritering av bränningsobjekt När bränningsobjekten listats i prioritetsordning efter naturvärden, säkra brandgränser och möjlighet till måluppfyllelse, finns andra faktorer som kan komma att påverka valet. Inom naturreservaten kan det finnas olika typer av verksamheter och intressen. Det är därför viktigt att ha en god dialog med berörda inför en naturvårdsbränning. Nedan följer några tänkbara intressen Kulturhistoriska spår I länet finns fornlämningar och kulturspår som exempelvis barktäkter, se figur 4, efter bland annat samer och nybyggare. Dessa kan under vissa förutsättningar klara sig bra vid bränning (se rapport från Muddusbranden; Granström & Niklasson 2010), men bör uppmärksammas när möjliga bränningsområden inventeras och planeras..andra spårefter det renskötande nomadsamhället utgörs av visteplatser med härdar, kåtatomter, förvaringsanläggningar, bengömmor, rester efter ren-hagar och ren-vallar samt barktäkter (figur 4). Olika typer av rösningar och samiska förhistoriska gravar och gravplatser kan också finnas i terrängen. Utöver det finns kolbottnar, tjärgropar, tjärdalar, boplatser från nybyggarepoken. Dessa bör skyddas vid naturvårdsbränning. I Länsstyrelsens GIS-data finns ett skikt där fornlämningar och byggnadsminnen är registrerade. Detta bör användas vid planering av naturvårdsbränning. Kulturmiljöenheten på Länsstyrelsen skall kontaktas inför urval av bränningsobjekt. 20

23 Figur 4. Typisk barktäkt (Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Jörgen Naalisvaara) Övriga höga skogliga naturvärden Inför naturvårdsbränning i skogar med stor mängd död ved bör åtgärden noga övervägas då det generellt är stor brist på död ved i landskapet. Naturreservat med väldigt gamla träd bör inte heller väljas i första hand då de redan idag har ett viktigt biologiskt värde i sig. Exempel kan vara granskogar i sena successionsstadier, som har brunnit för mycket länge sedan. Bränning utförs endast om det finns andra starka skäl, samt tillräcklig kompetens för att bränna utan att befintliga värden äventyras. Ovanstående är inget problem under perioden eftersom vi har många objekt där vi inte behöver välja mellan olika naturvärden. Vid en revidering av denna strategi bör detta utredas närmare Känsliga arter Arter som indirekt är beroende av återkommande bränder för att överleva i ett landskap, kan hotas om deras habitat bränns. Särskild hänsyn ska därför tas till förekomster av sällsynta och hotade arter vid utformningen av varje bränningsområde. Boplatser för stora rovfåglar och ugglor kan hotas av en bränning, särskilt om denna sker under perioden för fåglarnas häckning. Samråd bör ske, internt med egna experter, samt med den regionala ornitologiska föreningen men framförallt med de olika ideella rovfågelsprojekt som finns i länet, innan en bränning genomförs. Genom vårt medlemskap i EU har vi ett åtagande som syftar till att gynnsam bevarandestatus upprätthålls för en rad olika arter, däribland flera brandberoende arter. Förekomst av brandgynnade annex-arter i närområdet kan vara en faktor som leder till att området väljs för bränning. 21

24 Länsstyrelsen ska i förekommande fall värdera förekomster av enskilda hotade arter mot värdet av en genomförd bränning i området Orördhet I länets fjällnära delar finns skyddade områden som är mer eller mindre opåverkade av skogsbruk. Merparten av dessa skogar har dock historiskt brunnit. Naturvårdsbränning i dessa områden som ofta ligger avlägset och långt ifrån väg, blir dyrt att genomföra. Dessa objekt kan idag av ekonomiska skäl inte prioriteras högt. Däremot kan spontan brand tillåtas om resurser finns att tillgå så att liv och egendom inte äventyras Upplevelsevärden En naturvårdsbränd skog kan av vissa besökare upplevas som ful och ogästvänlig. Andra kan uppfatta det brända området som intressant och spännande. Det innebär dock en viss säkerhetsrisk att vistas i ett nyligen bränt område, i synnerhet de första dagarna efter bränningen, på grund av halvt avbrunna torrakor som faller när det blåser. Länsstyrelsen bör alltid informera om var och varför ett område bränts. Naturvårdsbrända områden ska snarast efter bränning skyltas där syftet med bränningen framgår, samt risker med att vistas i området kan föreligga. Före bränning i reservat som används för friluftsändamål i hög utsträckning, krävs information och särskild dialog med intressenter och besökare. Om representanter för intressenterna är delaktiga i planeringen av branden, kan det finnas förutsättningar till att integrera brandskötsel med friluftsliv Konflikter med annan användning Konflikter med annan markanvändning berör i Norrbottens län främst rennäringens brukande av skyddade områden, men även forskning, samt jakt och fiske kan beröras. Rennäring I många av länets naturreservat bedrivs aktiv renskötsel. Lavrika tallhedar och dito hällmarkstallskogar samt hänglavsrika granskogar är tre särskilt viktiga naturtyper där renar vinterbetar. Kriterier för hantering av nämnda områden bör utarbetas i samråd med rennäringen. De två förstnämnda naturtyperna är ofta starkt brandpåverkade och i ett längre perspektiv krävs återkommande bränder för att långsiktigt behålla ett renlavsskikt, som med tiden konkurreras ut av väggmossa och olika bärris. På kort sikt innebär en naturvårdsbränning att lavtäcket brinner upp. Efter brand återhämtar sig lavarna, men det tar lång tid. Hur lång tid är svårt att säga och det finns flera uppgifter. Helle & Aspi (1984) skriver att efter cirka 40 år efter brand är tätheten av renlavar så hög att marken kan användas som renbetesområde. Bränning på exempelvis bärrismarker kan öka tillgången till marklav, men bränning bör inte ske på lavmarker då dessa redan utgör en bristvara för rennäringen. På längre sikt krävs ändå återkommande bränder, för att tillgången på lavrika skogar ska tryggas. Det finns intresse från rennäringen att använda artificiell spridning för återetablering av lav efter bränning (Roturier 2010). Länsstyrelsen ska samråda med de samebyar vars markområden berörs av planerade bränningar under den närmaste tiden. När områden som är särskilt viktiga för rennäringen berörs, ska hänsyn tas till rennäringens intressen. Samråd bör ske med berörd renägare på plats, där utformning av brandområdet, avgränsningar och tidpunkt för bränning diskuteras. 22

25 Forskning Försöksytor kan förekomma i naturreservaten men det är inte alltid det finns information om vilken institution de tillhör. Förekommer det man kan anta är försöksytor, bör ansvariga instutioner efterforskas och kontaktas. Jakt och fiske Jakt och fiske bedrivs inom många skyddade områden. Berörda jakt- och fiskerättsinnehavare bör informeras om planerade bränningsåtgärder. 6. Planering och genomförande Naturvårdsbränning kan innebära risker och kan påverka människors hälsa, egendom eller miljö. Naturvårdsbränningar genomförs ofta då det har utfärdats eldningsförbud, vilket kräver en dispens av Räddningstjänsten innan tändning. All naturvårdsbränning ska föregås av noggrann planering, med användande av rutiner så att alla tänkbara säkerhetsaspekter beaktas och att kontakter med räddningstjänsten tas i god tid. Säkerhetsrutinerna ska integreras i bränningsplaneringen. Riktlinjerna för bränning och efterbevakning ska finnas med i Länsstyrelsens brandpärm. 7. Brandkompetens Flertalet av naturvårdsbränningarna kommer att utföras av entreprenörer. Om egen personal finns tillgänglig, bör dessa delta i bränningarna. Det är dock viktigt att det finns bränningskompetens inom Länsstyrelsen och att det kontinuerligt arbetas med kompetenshöjning. De främsta anledningarna är att man undviker att bli alltför beroende av konsulter och entreprenörer samt att beställarkompetens upprätthålls för att kunna upphandla naturvårdsbränning och veta vilka krav som ska ställas i upphandlingsunderlaget. Som nämnts i avsnitt 3.4 har markägaren (eller dess representant) ansvar och skyldighet att ta över eftersläckning. De som har brandjour ska ha genomgått steg 1 i kursen brand och bränning som anordnas av Sveriges Lantbruksuniversitet. Länsstyrelsen har egen utrustning som täcker grundbehoven för att genomföra naturvårdsbränning eller eftersläckningsinsatser inom skyddade områden (bilaga 4) 23

26 Figur 5. Demonstration av brandpumpar under kurs i naturvårdsbränning. (Foto: Länsstyrelsen Norrbotten/Ivar Palo) 7.1 Kompetenshöjning i flera led Beställarkompetens Se ovan Brandplaner Inom Länsstyrelsen ska det finnas kompetens att ta fram underlag för naturvårdsbränningar, samt skriva brandplaner. Allmän kompetenshöjning, För berörd personal på Länsstyrelsen bör kompetens finnas att bedöma områdens lämplighet för bränning, samt ha en uppfattning om vilka naturvärden som kan restaureras via en bränning och övriga effekter som kan uppnås. Det är också bra att i fält kunna bedöma de tekniska möjligheterna för bränning, till exempel tillgång till vatten, möjligheterna till avgränsning av ett brandområde samt kunna beakta andra säkerhetsaspekter. Naturvårdspersonal bör även veta något om hur en bränning organiseras och genomförs. Under ledning ska personal även kunna delta i naturvårdsbränningar. Kunskap om kulturspår i naturen Berörd personal bör också kunna identifiera tecken på forn- och kulturlämningar inom tänkbara brandområden (se 5.5.1) Utrustning och teknik De som efterbevakar och eftersläcker naturliga bränder inom skyddade områden; bör kunna organisera och genomföra eftersläckning och efterbevakning efter skogsbränder och skötselbränder, samt kunna hantera släckningsutrustning (figur 5). 24