Magisteruppsats i. Ergonomi Skyltning och sortering på återvinningscentraler. ett besökarperspektiv. Annika Kihlstedt

Transkript

1 Magisteruppsats i Ergonomi Skyltning och sortering på återvinningscentraler ett besökarperspektiv Annika Kihlstedt Examensarbete Mag-Erg-Ex Stockholm, Handledare: Jörgen Eklund

2 II

3 Förord Att arbeta med ett examensarbete innebär mycket mer än att sitta och skriva. Under hela denna period finns det människor som har hjälpt mig på det ena eller andra sättet och som förtjänar att bli tackade. Först vill jag tacka min sambo Anders Lind för allt stöd, din glädje och förmåga att påminna mig om livet vid sidan av exjobbet. Sedan vill jag tacka Jessica Forsgard och Martin Mimer för stor gästfrihet och åtskilliga övernattningar. Jag vill också tacka alla projektmedlemmar för engagemang, intressanta diskussioner och frikostighet med kunskaper. Ett speciellt tack skickas till Johan Porsborn och Annelie Gross för gott samarbete och trevliga resdagar i Sverige. Även min handledare Jörgen Eklund vill jag tacka för outtömlig fascination och intresse av arbetet. Utan Susanne Glimne, doktorand på KI som kartlägger gatunamnskyltar i stockholmsområdet och dess upptäckbarhet, hade min referenslista varit mycket kortare och jag tackar därför dig för utbyte av material. Sist men inte minst vill jag även tacka vädergudarna för den milda förvintern Utan den hade datainsamlingen varit vansinnigt mycket kallare än vad den var. Annika Kihlstedt III

4 IV

5 Sammanfattning Mycket lite forskning har ägnats åt utformning och drift av återvinningscentraler. Ett forskningsprojekt startades vid Linköpings universitet år 2003 med syftet att i samarbete med återvinningscentraler ta fram underlag för förbättring av produktionssystemet, arbetsmiljö, säkerhet och yttre miljö vid befintliga centraler. Projektet har identifierat sorteringskvalitet som knutpunkt för flera av aspekterna. Eftersom det är besökarna som utför sorteringsarbetet är informationen till dem mycket viktig. Skyltarna på återvinningscentralerna har utformats efter varje återvinningscentrals ambition, resurser och åsikter. Det saknas mycket kunskap om hur skyltar bör utformas för att de ska vara synliga och läsbara utomhus och på långa avstånd. En bättre utformad skyltning kan bidra till en bättre sorteringskvalitet, en snabbare genomströmning och mindre köbildning, och därmed bättre miljö samt bättre arbetsförhållanden för de anställda. Syftet med detta arbete är därför att ta fram underlag och rekommendationer för hur skyltning på återvinningscentraler kan utformas för att underlätta för besökare och därmed de anställda. Arbetet har ett besökarperspektiv. Projektet genomfördes gemensamt i en större projektgrupp med ett flertal undersökningsmetoder. Studien innefattar besök på 16 återvinningscentraler. De valdes ut utifrån antalet potentiella besökare, byggår och region. Detta examensarbete har använt resultat från besökarenkäter, besökarintervjuer och enkäter till de anställda. Resultaten visar bilder på skyltar från de besökta återvinningscentralerna. Resultaten visar också att 98 % av besökarna kom med bil och att många var äldre än 60 år. Tidigare kunskap om området hade störst betydelse för att de hittade rätt. Därefter var personal och skyltning de viktigaste informationskällorna. Skyltarna upplevdes som problem då de var för små eller satt för lågt. Störst problem hade besökarna med att skilja på vad som var brännbart respektive deponi. Även elektronik och blandmaterial gav upphov till mycket osäkerhet. De anställda bekräftade denna bild. I diskussion sammanvävs litteraturstudier med resultat vilket slutligen mynnar ut i rekommendationer för utformning av skyltar med avseende på synlighet och läsbarhet. Rekommendationerna baseras på besökares och anställdas uppfattningar, observationer av skyltar samt litteraturrekommendationer. V

6 VI

7 Abstract Very little research has been made on design and operation of municipal solid waste facilities. A research project was initiated in 2003 at Linköping University, Sweden. The aim of the research was to develop a basis for improvement of the production system, work environment, safety and environment at existing municipal solid waste facilities. The project has identified quality of sorting as the key variable to many of the above mentioned aspects. Since the visitors do the sorting, information to the visitors is very important. Signs at waste facilities have been designed by local ambitions, resources and opinions. Knowledge of how signs should be designed to be visible and legible in an outdoor environment at long wieving distances is lacking. Better design of signs could contribute to improved quality of sorting and traffic flow thus improving environment and working conditions for the employees. The aim of this thesis is therefore to create recommendations for design of signs at municipal solid waste facilities to make the work easier for visitors and thereby employees. The thesis focuses on the visitors. Several designs and methods were used within the research project. The project consists of visits at 16 municipal solid waste facilities selected by number of potential visitors, construction year and region. For this thesis results from visitor questionnaires, visitor interviews and employee questionnaires have been used. Several photos of signs at the studied municipal solid waste facilities are included. 98 % of the visitors came by car and many of the visitors were older than 60. Earlier knowledge of the area was the most important factor to help the visitors find their way in the area, then signs and advice from personnel followed as important sources of information. The signs were seen as a problem, when they were too small or placed too low. The biggest problems were sorting combustible and not combustible material as well as sorting electronic waste and composite materials. The employees confirmed this picture. In the discussion, literature studies are interlaced with results ending in recommendations for design of signs for visibility and legibility. The recommendations are based on the opinions of visitors and employees, observations of existing signs as well as literature research. VII

8 VIII

9 Innehållsförteckning 1 Inledning Återvinning i Sverige Återvinningscentralens ursprung Dagens återvinningscentral Projektet Framtidens återvinningscentral Syfte Avgränsningar Vad är ergonomi? Litteraturstudie Inledning Skyltars synlighet Vinkeln mellan skylten och förarens synlinje Äldre förares synförmåga Omgivningens komplexitet Skyltens form och färg Skyltars läsbarhet Teckensnitt Bokstavshöjd Versaler eller gemener Kontrast mellan text och bakgrund Metod Del av projektet Framtidens återvinningscentral Urval Instrument Besökarenkäter, privata besökare Besökarintervjuer Enkäter till anställda Genomförande av datainsamling Etik Resultat Grundfakta om besökarna Att hitta på återvinningscentralen Skyltningen på återvinningscentralerna Synlighet Läsbarhet Metoder att styra besökarnas sortering Besökarnas förslag på bättre skyltning Att slänga saker Besökarnas upplevelse De anställdas uppfattning Diskussion Metoddiskussion Val av period Val av metod Genomförandet av datainsamlingen Instrumenten Övergripande diskussion IX

10 5.3 Skyltars synlighet Vinkeln mellan skylten och förarens synlinje Omgivningens komplexitet Skyltens form och färg Skyltars läsbarhet Teckensnitt och bokstavshöjd Versaler eller gemener Kontrast mellan text och bakgrund Att slänga saker Fortsatta studier Slutsatser och rekommendationer Slutsatser om besökarnas upplevelse av att sortera Sammanfattning av rekommendationer för skyltning Referenser...63 X

11 1 Inledning 1.1 Återvinning i Sverige Papper kommer från träd. Glas tillverkas av sand, metall bryts ur malmgruvor, och plast görs ofta av olja. För att en sten ska nötas till sand kan krävas tusentals år. Malm och olja har det tagit jorden miljoner år att skapa. Eftersom naturens resurser är ändliga och människan förbrukar varor mycket snabbare än naturen hinner skapa råvaror är det viktigt att vi återvinner så mycket som möjligt av det vi använder. (UR, 2004) Regeringens avfallspolitik har under en längre tid utgått ifrån avfallshierarkin som innebär att avfall i första hand ska återanvändas, därefter materialåtervinnas eller förbrännas för att i sista hand deponeras, d.v.s. grävas ner i jorden och täckas över. Man har konstaterat att detta är den ordning som miljömässigt är bäst, d.v.s. det är sämst att deponera avfallet. Genom att sortera avfallet redan vid källan finns det stora möjligheter att använda avfallet som en resurs, t.ex. att använda gamla tidningar som en råvara vid produktionen av nya tidningar. Miljömässigt kan man dessutom konstatera att det innebär stora energivinster att använda sekundär råvara, eftersom energiproduktion påverkar miljön negativt. (Regeringen, 2004) Till exempel kan pappersfibrer återvinnas 5-7 gånger. Återvinningen ger också en betydande energibesparing eftersom man sparar ca 70 % elenergi vid tillverkningen av tidningspapper från returfibrer jämfört med nytillverkning. Aluminium går att återvinna hur många gånger som helst och man sparar 95 % av energin om man gör aluminium av återvunnet material istället för nytt. Om man gör stål från återvunnet material jämfört med nytillverkning från malm spar man 75 % av energin och för varje kilo hårdplast som materialåtervinns sparas en liter olja. (Återvinningsindustrierna, 2004) 1

12 Flera analyser stöder avfallshierarkin. De visar att deponering generellt är den från miljösynpunkt sämsta hanteringsmetoden för avfall som i stället kan materialåtervinnas eller förbrännas med energiutvinning. Med materialåtervinning ges möjlighet att, för de material som återvinns, skapa en avfallshantering i det närmaste helt utan deponering där material kan ingå i ett kretslopp. Materialåtervinning innebär dessutom oftast lägre utsläpp och har fördelen av att kunna ge en värdefull koppling till produktutveckling. På så sätt kan kunskap om miljöeffekter i avfallsledet återföras till den som tillverkat produkten. (Regeringen, 2002) 1.2 Återvinningscentralens ursprung Återvinningsindustrin har ofta sitt ursprung i företag som tidigare ägnade sig åt avfallshantering eller klassisk skrothandel. Verksamheten inom återvinningsindustrin präglas av denna historia. Mycket av gamla arbetssätt och attityder lever kvar i branschen trots de snabbt förändrade förutsättningarna. (Engkvist et al., 2004) Avfallshanteringen har sedan 1970-talet varit en viktig del i riksdagens miljöarbete. Miljöskyddslagen från 1969 skärpte kraven på bland annat deponering. Många deponier avskaffades och kommunerna fick ett tydligt ansvar för avfallshanteringen. Ökade avfallsmängder och krav på ekonomisk rationalitet gjorde att flera kommuner valde att gå samman och bilda gemensamt ägda bolag eller kommunförbund. De gjorde stora investeringar i infrastruktur för biologisk behandling, förbränning och deponering. (Naturvårdsverket, 2004) De första återvinningscentralerna i Sverige skapades på mitten av talet (Audelius, 2004). Branschen har sedan dess ständigt utvecklats och nya avfallsområden har tillkommit, såsom vitvaror och farligt avfall. Farligt avfall är avfall som har en eller flera farliga egenskaper, till exempel giftigt, cancerframkallande, explosivt eller brandfarligt (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2004). Farligt avfall kan även lämnas vid Miljöstationer som är fasta inlämningsstationer vilka ofta är placerade vid bensinstationer (Engkvist et al., 2004). Även producentansvar har tillkommit vilket innefattar förpackningar, returpapper, däck samt elektronik och elektroniska produkter. Producentansvar innebär att producenten har ansvar för sina produkter under hela dess livscykel inklusive design, produktion och omhändertagande som avfall (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2004). (Audelius, 2004, Naturvårdsverket, 2004) Producentansvar i form av förpackningar och papper samlas också in i hushållsnära insamling (ofta i flerfamiljshus) eller vid så kallade 2

13 återvinningsstationer. En återvinningsstation är en samling mindre containrar, igloos, avsedda för t.ex. glasflaskor och tidningspapper. Återvinningsstationer är placerade i bostadsområden eller köpcentra. (Engkvist et al., 2004) Under 1990-talet ökade miljömedvetenheten i hushållen. Detta ledde till en successiv utbyggnad av återvinningscentraler (Naturvårdsverket, 2004). Återvinningscentralerna är byggda för att ta emot villaägarens grovavfall (Audelius, 2004). Med grovavfall menas avfall från hushållen som är så tungt eller skrymmande att det inte är lämpligt att samla in i säck eller kärl (Svenska Renhållningsverksföreningen, 2004). En återvinningscentral hanterar en oerhört stor variation av produkter, t.ex. bildäck, wellpapp, möbler, kylskåp, gamla leksaker, kemikalier, spisar, lysrör, betong, TVapparater, datorer, målarfärg och batterier. Vissa produkter ska hanteras på ett speciellt sätt medan många andra ska sorteras. (Engkvist et al., 2003) Syftet med återvinningscentralen är att villaägaren själv ska sortera sitt avfall (Audelius, 2004). Återvinningscentraler är första instans i den totala avfallskedjan som hanterar grovavfall från privatpersoner och mindre företag. Hur avfallet hanteras på återvinningscentralen påverkar kommande instanser i avfallskedjan i mycket hög grad gällande både miljö, arbetsmiljö och ekonomi. (Engkvist et al., 2003) 1.3 Dagens återvinningscentral Idag har kommunerna fortfarande ansvar för hushållens avfall med undantag för de produkter som omfattas av producentansvar. Total mängd insamlat hushållsavfall uppgår till cirka 4,2 miljoner ton årligen varav 1 miljon ton utgör producentansvar. Kommunerna ansvarar också för insamling och sortering av batterier (småbatterier) och insamling och bortskaffande av kyl- och frysmöbler. Kommunerna har också ett övergripande ansvar för information till hushållen med avseende på både kommunens och producentens ansvar (Naturvårdsverket, 2004). Ur ett helhetsperspektiv visar det sig oftast vara bra att sortera ut material och återvinna istället för att förbränna osorterat avfall. Dock används inte den miljöpotential som materialåtervinnig har genom bl.a. blandning av material i produkter och otillräcklig sortering. (Engkvist et al., 2003) Se tabell 1 som visar avfallets hantering år

14 Tabell 1: Avfallets hantering i Sverige 2002 (Engkvist et al., 2004) Avfallets hantering % Deponi 19,80 Förbränning 40,10 Biologisk behandling 8,50 Återvinning 31,00 Farligt avfall 0,60 Ekonomiskt sett får konsumenterna bära mycket av kostnaderna för materialåtervinningen genom de produkter de köper och genom att de står för en del av arbetet med sortering och transporter av avfallet till bl.a. återvinningscentraler. För kommunerna kan ökad sortering av avfall också medföra ökade kostnader. (Engkvist et al., 2003) I Sverige idag finns cirka 700 återvinningscentraler i totalt 289 kommuner och de sysselsätter cirka personer. Återvinningscentralerna kan antingen vara kommunala eller ha speciella bolag som ägare. (Engkvist et al., 2003) Servicen på återvinningscentralen avgörs av kommunala kostnader (Audelius, 2004). Det är mest män (83 %) som arbetar inom återvinningsindustrin och kraven på utbildning är ofta låga. Arbetsuppgifterna vid återvinningscentralerna handlar mycket om att hjälpa besökare tillrätta och att övervaka att sorteringen går rätt till. (Engkvist et al., 2003) Arbetsförhållandena är inte alltid de bästa inom avfallsindustrin. Man har inte tagit tillvara på kunskap från industrin och forskning om arbetsplatsutformning och hantering av gods. Vanligtvis har inte heller produkternas utformning styrts av överväganden för avfallsskedet. Detta visar sig i arbetsskadestatistiken. Det är sex gånger så stor risk för arbetsskador i återvinningsindustrin jämfört med den genomsnittliga risken för yrkesarbetande. Under åren utgjorde återvinningsarbetande den nionde mest drabbade yrkesgruppen i Sverige med fler än 30 arbetsolycksfall/1000 förvärvsarbetande män och år. De typer av arbetsolyckor som är mest förekommande är snedtramp, fall, träffad av flygande föremål samt överbelastning av kroppsdel. Vidare kan man identifiera kemiska hälsorisker, buller och sjukdomsfall där sociala och organisatoriska faktorer misstänks var bakomliggande orsak. (ibid) Det är också vanligt att både besökare och anställda får skärskador orsakade av vassa kanter och stickskador. Även belastningsskador till följd av tunga lyft är vanligt förekommande. Det finns även en stor risk för både anställda och besökare att bli påkörda av fordon, speciellt dem backande. 4

15 Det förekommer även argumentationer och tvister mellan besökare. Det uppstår dessutom lätt bilköer på återvinningscentralerna. Besökarna parkerar ofta sina bilar tidigt på området och bär sedan sitt avfall till de olika containrarna och uppsamlingsplatserna. Dessa bilar hindrar inflödet av nya fordon och det bildas köer som irriterar besökarna. (ibid) Resultatet av arbetet som sker på en återvinningscentral påverkar i stor grad efterkommande arbete i anläggningar som t.ex. vidare sortering, smältning, förbränning och deponering. Som exempel kan nämnas att om man på återvinningscentralen blandar t.ex. datordelar och tillbehör med elektronik med sladd såsom hårtorkar, strykjärn, adventsljusstakar i samma elektronikbur, så försvårar det hanteringen vid nästa instans där alla produkter skall skiljas från varandra för demontering. Då är det ett virrvarr av sladdar och apparater som trasslar in sig i varandra. Det efterföljande arbetet blir mycket tidskrävande och har uppskattats öka tiden % jämfört med tidsåtgången för en väl packad elektronikbur. (ibid) 1.4 Projektet Framtidens återvinningscentral Det kommande avsnittet bygger på en beskrivning av forskningsprojektet Framtidens återvinningscentral som bedrivs på Linköpings universitet (Engkvist et al., 2003). Det finns ett behov av flera återvinningscentraler inom en snar framtid. Samtidigt har mycket lite forskning ägnats åt utformning och drift av återvinningscentraler för att få en god arbetsmiljö och för att återvinningscentraler ska vara säkra, effektiva, miljösäkra och kostnadseffektiva. Den forskning som har bedrivits har många gånger handlat om att effektivisera enskilda delar i avfallskedjan t.ex. effektivare utrustning för demontering. Men det är viktigt att se återvinningscentralen som en del i ett större system. Verksamheten måste utformas i samverkan med aktörerna i senare steg i avfallskedjan, så att helheten optimeras och inte enbart ett steg. Forskningsprojekt Framtidens återvinningscentral startades år 2003 med syftet att i samarbete med återvinningscentraler ta fram underlag för förbättring av arbetsmiljö, säkerhet, produktionssystem och yttre miljö vid befintliga centraler. Andra syften är att medverka vid planering och byggnation av en referensanläggning. 5

16 Det är ett tvärvetenskapligt projekt med många parallella perspektiv som betraktar återvinningscentraler utifrån en systemsyn och dess funktion ses också utifrån behoven vid de efterföljande anläggningarna. Projektet bedrivs i samverkan med Tekniska Verken i Linköping som var i färd med att bygga två nya återvinningscentraler där projektets erfarenheter och kunskaper ska implementeras. En annan organisation som viss samverkan bedrivs med är Svenska Renhållningsverksföreningen, RVF. Projektets mål är att skapa en långsiktigt väl fungerande återvinningscentral med hög produktivitet där personalen kan behålla en god hälsa under sitt arbetsliv. Dessutom vill man skapa goda förutsättningar för ett kretsloppssamhälle som skonar miljön och maximalt tillvaratar våra naturresurser. Visionen om den framtida återvinningscentralen omfattar bl.a. återvinningscentralens layout, material- och trafikflöden, information till och märkning för besökare, utveckling av de anställdas arbetsinnehåll och arbetsförhållanden, samt hur ny teknik och moderna industriella organisationsprinciper skall kunna införas i återvinningscentralernas verksamhet. Projektet har identifierat sorteringskvalitet som knutpunkt för flera av aspekterna. Sorteringskvaliteten styr arbetsmiljö, miljöprestanda och ekonomi (Eklund, 2004). Eftersom det är besökarna som utför sorteringsarbetet, under övervakning av och med rådgivning från de anställda, är informationen till dem mycket viktig. En speciell utmaning i projektet är att utforma återvinningscentralen så att besökarna lätt ska kunna sortera rätt. I en förstudie genomförd i projektet identifierades stora brister i informationen till besökarna om hur de skulle agera vid besök på en återvinningscentral. Information om återvinning och sortering är en väldigt omfattande fråga som hanterar bl.a. visuella ledningssystem på återvinningscentralen, skriftlig information hemsänd till kommunens invånare, information via webben, föredrag hos företag eller bostadsföreningar, skyltning på återvinningscentralen, kunnig och anträffbar personal på återvinningscentralen m.m. Skyltarna på återvinningscentralerna har utformats efter varje återvinningscentrals ambition, resurser och åsikter. Det har bedrivits projekt inom RVF där man har försökt enas kring vilka texter som ska stå på skyltarna, ska det heta t.ex. deponi eller ej återvinningsbart. Däremot saknas mycket kunskap om hur skyltarna bör utformas för att de ska vara synliga och läsbara i de speciella förhållanden 6

17 som råder på återvinningscentraler som oftast är utomhus och där besökarna behöver kunna läsa på långa avstånd. En bättre utformad skyltning kan bidra till en bättre sorteringskvalitet, en snabbare genomströmning och mindre köbildning, och därmed bättre miljö samt bättre arbetsförhållanden för de anställda. 1.5 Syfte Syftet med detta arbete är att ta fram underlag och rekommendationer för hur skyltning på återvinningscentraler kan utformas för att underlätta för besökare och därmed de anställda. Följande frågeställningar kommer att behandlas: Hur bör skyltar utformas och placeras för att vara synliga och läsbara på avstånd utomhus? Vilka upplevelser har besökarna kring sortering av sitt avfall? Rekommendationerna kommer att baseras på besökares och anställdas uppfattningar, observationer av skyltar samt litteraturrekommendationer Avgränsningar Denna studie fokuserar på information inom återvinningscentraler ur ett besökarperspektiv och är en liten och mycket avgränsad del i det större forskningsprojektet Framtidens återvinningscentral. Övriga områden såsom arbetsmiljö, layout, ekonomi, miljö m.m. behandlas av andra parter inom projektet och resultaten kommer att publiceras från Linköpings universitet. Till skyltning hör många angränsande områden som inte kommer att behandlas i denna uppsats såsom: skyltmaterial belysning upphängningsanordningar benämningar på fraktioner (t.ex. metall, trä, brännbart, papper m.m.) symboler Dessutom kommer inga förslag att ges på skyltutformning vid området för farligt avfall eftersom det där råder helt andra villkor med läsning på korta avstånd och ofta inomhusmiljö. 7

18 1.6 Vad är ergonomi? Ordet ergonomi kommer från ergo som betyder arbete och nomos som kan översättas med lag eller system. SIS (officiell svensk standard) definierar ergonomi som Ett tvärvetenskapligt forsknings- och tillämpningsområde som behandlar integrerad kunskap om människans förutsättningar och behov i samspelet människa teknik miljö vid utformning av tekniska komponenter och arbetssystem. Alla system som har med mänsklig verksamhet att göra ryms faktiskt inom begreppet. Det som skiljer ergonomi från arbetsvetenskap är just helhetssynen. (Ruth et al., 1994) Begreppet ergonomi kan delas in i olika ämnesområden t.ex. systemergonomi, belastningsergonomi och informationsergonomi/kognitiv ergonomi. Systemergonomi handlar om hur system, både tekniska och sociala, på bästa sätt bör utformas för att anpassas till människan. Belastningsergonomi handlar om människans rörelseorgan medan informationsergonomin inriktar sig på hur man uppfattar och tolkar information, alltså mer ur en psykologisk synvinkel. (Arbetarskyddsnämnden, 1998) Arbete utförs inte bara på arbetsplatser utan även på fritiden i form av t.ex. hemarbete, trädgårdsarbete, ombyggnationer och bilkörning där vi behöver verktyg, hjälpmedel och information på ett eller annat sätt. Många av de aktiviteter vi utför på vår fritid härrör sig också till system på andra människors arbetsplatser. När vi t.ex. gör våra inköp påverkas kassörskornas arbetsmiljö av hur vi lägger våra varor på rullbandet. Även i denna studie befinner sig besökare på andra personers arbetsplatser och utför en uppgift som starkt påverkar de anställdas arbetsmiljö, miljön och verksamhetens ekonomi. 8

19 2 Litteraturstudie 2.1 Inledning Att köra bil är en mentalt belastande uppgift där man som förare måste dela sin uppmärksamhet mellan många olika områden. Därför måste en skylt för att vara effektiv uppfylla följande kriterier (Dewar, 1989): Skylten måste vara synlig för att uppmärksammas, läsbar på långt avstånd för att man ska hinna agera och läsbar när man kastar en snabb blick på den. Dessutom måste man kunna läsa skylten snabbt och förstå innehållet så man vet om och hur man ska agera som förare. Dewar nämner synlighet och läsbarhet. Det är två komplexa områden med många faktorer att ta hänsyn till. Ambitionen med denna uppsats är att ta fram enkla och praktiska rekommendationer för skyltplacering och skyltutformning som ska vara tillämpbara utan för stor ansträngning för de som planerar skyltningen på återvinningscentraler. Därför fokuserar detta teoriavsnitt på det mest väsentliga utan att gräva djupt i varje ämne. 2.2 Skyltars synlighet Innan en skylt ska kunna läsas måste den först upptäckas. Om en skylt är iögonfallande upptäcks den på ett större avstånd. Vilka är då faktorerna som påverkar en skylt synlighet? Några grundläggande faktorer som påverkar en skylts synlighet enligt bakgrundstudier av O Brien et al. (2002) är vinkeln mellan förarens synlinje och riktningen mot skylten sett från föraren, kontrast mot omgivningen, omgivningens komplexitet och skyltens luminans nattetid. 9

20 Luminansen är även viktig dagtid enligt flera forskare (Kuhn et al, 1997; Garvey et al., 1996). Luminans, eller ljushet, mäts i cd/m 2 och är ett mått på hur ljus en yta ser ut (Ruth, 1994). Här fokuseras på områdena: Vinkeln mellan förarens synlinje och skylten Omgivningens komplexitet Skyltens form och färg Skyltens luminans, ljushet, behandlas i ett senare avsnitt under Skyltars läsbarhet. Då nämns även begrepp som luminanskontrast och färgkontrast som handlar om hur urskiljbart något är mot sin bakgrund på grund av ljushet- eller färgskillnad (Ruth, 1994) Vinkeln mellan skylten och förarens synlinje En välutformad men felplacerad skylt har litet värde för en förare. En skylt måste placeras så att föraren har tid att upptäcka den, förstå informationen och agera på ett säkert sätt. Sträckan från det att en förare upptäcker en skylt till dess skylten passeras kan indelas i tre avsnitt illustrerade i figur 1. Figur 1: Definition av olika sträckor vid skyltläsning (Sandberg et al., 1994) Sträckan A är avståndet från att skylten upptäcks skylten till dess den kan börja läsas. Längden på sträcka A beror på hur fritt skylten är placerad. Är omgivningen rörig eller skylten smälter in i bakgrunden tar det längre tid att upptäcka den. Under sträcka B ska föraren läsa skylten och bearbeta informationen för att bedöma om den är relevant. Generellt kan man säga att sträcka B blir längre om förväntad information saknas på skylten. Mätningar har visat att man ägnar 1,0 2,5 sekunder till effektiv lästid. Den totala lästiden brukar beräknas till dubbla effektiva lästiden, ca 4 sekunder. Läsning av skylten ägnas mindre tid vid ökad trafikintensitet. (Sandberg et al., 1994) 10

21 Sträcka C är sträckan från att man slutar läsa skylten till dess skylten passeras. Längden på sträcka C beror på skyltens placering. Kuhn et al. (1997) har sammanfattat rekommendationer för skyltplaceringar från litteraturstudier: grader på horisontalaxeln och 5 8 grader på vertikalaxeln från förarens synlinje. Innanför 30 grader av förarens synlinje. Innanför 10 grader av förarens synlinje (Jenkins et al., 1986). Ett liktydigt resultat visar undersökningar som Sandberg et al. (1994) refererar till. Enligt dem slutar fordonsförare på väg att läsa skyltar monterade på marken vid ca 10 grader och på portalmonterade skyltar vid ca 6 grader, se figur 2. Figur 2: Vinkel då föraren slutar läsa en skylt. (Sandberg et al., 1994) Äldre förares synförmåga Tiden en äldre förare behöver från upptäckt av en skylt till agerande är längre än för yngre förare. Äldre förare behöver längre tid för att upptäcka skylten eftersom de lättare distraheras av irrelevant input. Det tar också längre tid för äldre förare att förstå oklara meddelanden t.ex. symboler och de behöver längre tid för att fatta beslut. (Mace, 1988) Äldre förare (över 60 år) har dessutom svårare att köra i mörker p.g.a. flera faktorer: minskad synskärpa, dålig känslighet för kontraster, större 11

22 känslighet för bländning, sämre växling mellan ljus och mörker och sämre färguppfattning. Dessutom försämras hastigheten på ögonrörelser och mindre ljusmängd når ögat vilket får allt att verka mörkare. Även beteendet vid avsökning av ett område förändras med åldern. (Dewar, 1989) Sivak och Olson har, enligt Dewar (1989), visat att äldre (över 61 år) förares läsbarhetsavstånd är 65 % - 77 % av yngres (under 25 år) Omgivningens komplexitet När omgivningen är komplex med många visuella stimuli är det svårare att upptäcka en skylt och dessutom ökar risken att en olycka eller incident ska inträffa. Det finns två aspekter på komplexitet enligt Jenkins et al. (1996). Den ena är när en skylt måste tävla med andra liknande objekt, medan den andra handlar om distraherande element som inte nödvändigtvis liknar skylten men som ändå tar uppmärksamhet från föraren. Miljön är komplex om för många skyltar placeras på samma plats, se figur 3, eller om det är för mycket information på en och samma skylt. Figur 3: En komplex omgivning minskar en skylts synlighet En önskan är naturligtvis att minska den totala mentala belastningen på en förare och utforma omgivningen så enkel så möjlig. Det kan man göra genom att följa några grundläggande principer för placering av vägskyltar (Dewar, 1989): Prioritering - Placera skyltar i förhållande till hur viktig deras information är. Spridning - Om informationen inte får plats på en eller flera skyltar på samma plats så sprid ut den på flera ställen för att minska informationsmängden för föraren. Förväntning placera skyltarna där de förväntas vara. 12

23 Ju längre avstånd det är mellan en skylt och störande saker i miljön desto bättre syns skylten. Denna förbättring minskar ju längre bort från mitten av förarens synfält skylten placeras enligt litteraturstudier av Mace et al. (1983). Enligt riktlinjer från Woodson et al. (1966) bör skyltar sättas på sådan höjd och plats att man undviker hinder såsom andra skyltar, stolpar, parkerade bilar etc., se exempel i figur 4. De rekommenderar även att skyltarna sätts på en höjd så att de blir belysta av bilarnas strålkastare. Figur 4: Lågt placerade skyltar skyms av parkerade bilar Skyltens form och färg I mer komplexa miljöer kan förstärkande effekter behövas för att en skylt ska vara synlig på önskat avstånd. Sådana förstärkningar kan t.ex. vara form och färg. Det karakteristiska för vårt visuella system är ögats förmåga att fastställa kanter (gränser) för ytor och konturer samt förmågan att förhöja kontraster. Ögat verkar också vara konstruerat för att i första hand fastställa gränser. (Hallberg, 1992). Flera studier redovisar liknande slutsatser. Kanternas betydelse för bestämmande av synligheten fastställs av Cole et al. (1982). Denna effekt kan förstärkas med användandet av en ramlinje (Kuhn et al., 1997). Mace et al. (1983) finner i litteraturen att en skylt med unik form jämfört med övriga skyltar i dess närhet har högre sannolikhet att bli upptäckt. Bland ytterligare några av Dewars (1989) grundläggande principer för utformning av vägskyltar finner vi form och färg som förstärkningar: Redundans Säg samma sak på flera sätt genom att använda både text, färg och form på skyltarna, se figur 5. Kodning - Försök att samla delinformation i större enheter. Koda sedan med t.ex. färg eller form som får representera en del av informationen. 13

24 Figur 5: STOP-skylten har utformats med redundans genom sin unika form, unika färg och texten STOP En studie om skyltars form ger ett exempel på hur formen kan förenkla budskapet. Det framkom att information om riktning var lättare att förstå om den presenterades inuti en pilformad skylt istället för att både informationen och pilen presenterades i en rektangel, se figur 6, (Bruyas et al., 1996). Figur 6: Formen ger information och förenklar budskapet Färgsättningen av en skylt bör göras med omtanke på omgivande miljö. En skylt med liknande färg som bakgrunden är svår att upptäcka, se figur 7. (Forbes et al. 1968b; Kuhn et al., 1997) Figur 7: Grön skylt mot grön omgivning är svår att se. Skyltar med svart-på-orange och vitt-på-grönt upptäcks på längre avstånd än svart-på-vitt enligt litteraturstudier av Kuhn et al. (1997). Svart-på-vitt har speciellt dålig synlighet enligt bl.a. Jenkins et al. (1986) och Cole et al. (1982). Mace et al. (1982) menar att svart-på-vitt inte bör användas då skyltar ska vara synliga på långa avstånd. Enligt Forbes et al. (1968a) har 14

25 ljusa bokstäver på mörk bakgrund bäst synlighet mot en ljus bakgrund i dagsljus medan en ljus skylt med mörk text hade bäst synlighet i mörker. När texten på skyltarna togs bort var det skyltens storlek som främst avgjorde dess synlighet. Intressant är också att i mörker försvagas förmågan att uppfatta gult och rött medan vi ser det blågröna området bäst (Hallberg, 1992). O Brien et al. (2002) jämförde vägskyltars synlighet mellan normalseende personer och personer med röd-grön färgblindhet (deuteranomali) vilket är det vanligaste defekta färgseendet (8 10 % av den manliga befolkningen, Derefeldt, 1994). Skyltar av följande färger jämfördes: svart-påfluoriserande röd-orange, svart-på-gult, vitt-på-grönt, vitt-på-blått, vit med röd ram, svart-på-vitt med röd ram, vitt-på-rött. De fann att det var minst skillnad mellan grupperna för gula skyltar med svart text respektive blå skyltar med vit text. Dock hade grön skylt med vit text bäst resultat i båda grupperna även om skillnaden dem emellan var större. Även i deras studie visade sig svart-på-vitt vara sämst. Flera forskare bl.a. Mace et al. (1982, 1983) och Forbes et al. (1968b) har funnit att en skylts ljushet är mycket viktig för dess synlighet. För att öka en skylts ljushet kan den utformas i retroreflekterande material (material som skickar tillbaka en del av ljuset från bilens strålkastare till förarens ögon). Kuhn et al. (1997) fann i en litteraturstudie att en skylts upptäcktsavstånd, både i komplex och i icke-komplex miljö, förbättrades för gröna skyltar med vit text om materialet var högreflekterande. Vägverket anger i sin handbok att skyltar skall vara reflekterande eller belysta. Vidare skriver de att man ska undvika speglar och hela glasfronter eller annat material som kan förorsaka bländning (Vägverket, 2003). Inte bara ögats förmåga att se färger är viktig utan också hur vi uppfattar färger. Allmänt gäller att rött rekommenderas för stopp, förbud och uppenbar fara. Gult används för att signalera försiktighet och risk för fara och grönt för att markera säkert tillstånd. Blått rekommenderas för påbjuden handling Vitt brukas för att ange neutralt tillstånd. (Derefeldt et al., 1996) I en studie om förbudsskyltars utformning fann man i intervjuer med försöksdeltagarna att rött associeras med förbud eller varning av fara. Blått var svårare att tolka. Grön färg sammankopplades med natur och miljö medan gult var den mest neutrala färgen. (Bruyas et al., 1996) 15

26 2.3 Skyltars läsbarhet På samma sätt som att en synlig men felplacerad skylt inte är till någon nytta för en besökare är det också meningslöst med en synlig men inte läsbar skylt. Läsbarhet handlar inte om förståelse utan här fokuseras främst på: Teckensnitt Bokstavshöjd Versaler eller gemener Kontrast mellan text och bakgrund I följande avsnitt kommer några typografiska begrepp att användas vilka kräver en förklaring. Grundstreck är den dominerande linjetjockleken i en bokstav, se figur 8. Seriffer är klackarna på bokstäverna. Man säger att gemena (små) bokstäver som d och h har uppstaplar och p och y har nedstaplar. Motsatsen till gemen är versal (stora bokstäver). H-höjden kallas också versalhöjd. I bilden återfinns även ögla och x-höjd. Figur 8: Några typografiska begrepp Teckensnitt Typsnitt för vägvisning styrs av andra hänsynstaganden än dem för kontinuerlig läsning Extrema läsavstånd, begränsade exponeringstider, växlande ljusförhållanden, konkurrens av kringmiljöer är några av de faktorer som bestämmer grundformen, dess karaktär och inbördes förhållanden. (Sandberg et al., 1994) Teckensnittet ska erbjuda tydliga och entydiga bokstäver. Att bokstäver utan seriffer generellt ger bättre läsbarhet på långa avstånd än bokstäver med seriffer verkar vara allmänt erkänt. (Hallberg, 1992; Sandberg et al., 1994; Kuhn et al., 1997) 16

27 När en läsare befinner sig i rörelse är det viktigt att varje tecken är tydligt och entydigt, så att det inte kan förväxlas med något annat tecken (Hallberg, 1992). Ett exempel är valet mellan ett tvåvånings a eller ett envånings a. Bland bokstäverna finns några som är mer lättlästa än andra. Bland versalerna är A och L är lättlästa medan B lätt förväxlas med R, liksom G med C, O med Q och M med W. Bland gemenerna har d, m, p och q hög läsbarhet. j, r, v, x och y har normal läsbarhet medan c lätt förväxlas med e, i med j, n med a och l med j (Sandberg et al., 1994). Det tydligaste teckensnittet har hög x-höjd, d.v.s. de har korta uppstaplar och nedstaplar. Det visar sig i praktiken att staplarnas längd inte ger särskilt mycket information. Läsbarheten främjas också av en viss öppenhet i öglor och tillräckliga mellanrum mellan staketliknande grundstreck (som i m och n) (Hallberg, 1992). Teckensnitt ska kunna läsas oberoende av storleken. Därför tecknas större bokstäver relativt sett magrare än mindre bokstäver (Sandberg et al., 1994). Motsvarande rekommendation gällande teckenmellanrummet lyder: Ju mer en ordbild dras upp i storlek, desto tätare måste bokstäverna stå relativt sett. Hallberg (1992). Om bokstäverna står för brett isär kan de uppfattas som enskilda bokstäver istället för ett ord. (Sandberg et al., 1994) Sandberg et al. (1994) ger ett teckensnitts proportioner för vägskyltar. Här gäller måtten teckensnitt utan seriffer. De flesta mått utgår från H-höjden (versalhöjden) som här kallas H: x-höjden = 0,7H grundstreckets bredd = 0,2H för versaler och 0,18H för gemener kvoten bredd/höjd = 0,8 (För M och W är kvoten = 1) uppstapeln = H, nedstapeln = 0,955H för att spara utrymme Vidden av den inre ytan i bokstaven n bör vara 25 % bredare än grundstrecket (Sandberg et al., 1994). För en bokstav med exempelvis H-höjden 15 cm betyder det att dess grundstreck bör vara 3 cm tjockt och bokstaven ska vara 12 cm bred. x- höjden blir 10,5 cm, uppstaplar ska vara 15 cm hög och nedstaplar 14,3 cm. Den inre ytan i n skulle bli 3,75 cm bred. 17

28 Därtill ska man anpassa teckenavståndet i ett ord. Det kan sättas till 0,32H i en gemen text. En versal texts teckenavstånd sätts med samma förhållande där man istället utgår från bredden på H (Sandberg et al., 1994). Även avstånden mellan orden är viktig för läsbarheten. Ett bra riktvärde för bredden på ordavståndet är innanmätet på gemena n. (Hallberg, 1992) I en versal text sätts ordavståndet till 0,87H av versalhöjden (Sandberg et al., 1994). Slutligen bör radavståndet vara 2 gånger ordavståndet i versal text men bör minskas 10 % i gemen text (Sandberg et al., 1994) Bokstavshöjd Förra avsnittet visade hur en läsbar text utformas proportionerligt. Men hur hög ska bokstaven vara, H-höjden, för att den ska vara läsbar på långa avstånd? Woodson et al. ger år 1966 en formel för minsta rekommenderade bokstavshöjd för läsning på landsvägsskyltar: Bokstavshö jd [ cm] = Läsavstånd[ m] 0, 25 En modernare rekommendation för minsta bokstavshöjd för läsbarhet på skyltar är 0,5 % av läsavståndet vid normalsyn (Hallberg, 1992). Vägverket anger i en preliminär förordning bokstavshöjder enligt figur 9. (I tidigare avsnitt angavs att x-höjden bör vara 0,7H. Enligt figur 9 har Vägverket förhållandet 0,72H.) Figur 9: Bokstavshöjd och läsavstånd enligt Vägverket (1999) 18

29 Kuhn et al. (1997) fann i litteraturen att en ökning av bokstavshöjden över 20,3 cm inte längre ökade läsbarheten proportionellt. Som avslutning kan visas Kuhn et al. (1997) tabell över rekommenderade bokstavshöjder för olika hastigheter, se tabell 2. MRLD står för Minimum Required Legibility Distance d.v.s. minsta avstånd för läsbarhet. Att göra en skylt läsbar på större avstånd än MRLD är inte ekonomiskt försvarbart. (Kuhn et al., 1997) MRLD är uträknad med ett läsbarhetsindex på 3,6 m/cm d.v.s. läsavstånd/bokstavshöjd. Placeringshöjden är 5 grader ovanför förarens synlinje och sidavståndet är 10 grader från synlinjen. Den totala lästiden är här 5,5 sekunder. Tabell 2: Bokstavshöjd och placeringshöjd (Kuhn et al., 1997) Hastighet MRLD Versalhöjd Sidavstånd Placeringshöjd 30 km/h 46 m 12,7 cm 8,1 m 4,0 m 40 km/h 61 m 17,0 cm 10,8 m 5,4 m 50 km/h 76 m 21,2 cm 13,5 m 6,7 m Versaler eller gemener Sedan början av 1900-talet har varit känt att människor läser gemener snabbare är versaler i löpande text. Redan 1950 visades det gälla även för vägskyltar (Garvey et al., 1998). Samtidigt anses versaler ha större uppmärksamhetsvärde än gemener (Hallberg, 1989). Flera studier visar att det inte finns någon påtaglig skillnad på lästid eller läsavstånd mellan versal eller gemen text vid jämförelse av texter med okända nonsensord. Däremot visar de att gemen text går fortare att läsa då vi söker efter eller känner igen ett ord. (Sandberg et al., 1994; Garvey et al., 1997; Herland et al., 1997) Forskning om läsprocessen har visat att läsning är en avkodningsprocess där ordbilden avläses i sin helhet och de enskilda bokstäverna spelar en underordnad roll. (Carlsund, 2000) Hä rvis ash urst orbet ydel se or dbi lder na h arv idlä snin ng (Hallberg, 1992) Gemener har större läsbarhet eftersom deras ordbild har en rikt varierad ytterkontur med förekomst av upp- och nedstaplar. De flesta gemena ord har karaktäristiska mönster. Den versala ordbilden har en mer rektangulär ytterkontur (Sandberg et al. 1994). Flera studier rekommenderar också 19

30 gemen text framför versal på vägskyltar (Garvey et al., 1997; Sandberg et al., 1994; Kuhn et al., 1997) Det finns fler nackdelar med versala texter. De ger sämre läsriktning eftersom de växlar mellan symmetriska (A, H, I, N, O, Q, T, U, V, W, X, Y, Å, Ä, Ö) och högerriktade (B, C, D, E, F, G, J, K, L, P, R, S, Z) tecken (Sandberg et al., 1994). Dessutom kräver versaler mer utrymme på bredden än gemener. På höjden är det ingen skillnad dem emellan. Se exempel nedan där den gemena texten är 4 punkter större än den versala men ändå kortare (Sandberg et al., 1994). PROV Prov Vägverket bedriver sedan 1991 ett försök på E6 i Falkenberg med målet att öka den visuella ledningen och höja kvaliteten på informationen från vägstolpar, vägvisning, vägmarkeringar m.m. för att förbättra tryggheten och säkerheten. Försöket har utvärderats i flera omgångar. I en enkätundersökning genomförd 1993 med 345 deltagare var 55 % positiva till gemener istället för versaler på vägskyltarna. Frågan löd: Är det lättare eller svårare att läsa vägskyltar med gemener än med versaler? Svarsskalan var femgradig. (Vägverket, 1993) En studie genomförd på Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI) jämförde läsbarheten av sex olika teckensnitt på vägskyltar både i dagsljus och i mörker. Fem teckensnitt var gemena och det sjätte var det svenska versala teckensnitt som finns på våra vägskyltar idag. Man fann att det svenska versala teckensnittet och ett nytillverkat förslag på nytt svenskt versalgement teckensnitt, Strab, var de bästa teckensnitten utifrån läsbarhet i både dagsljus och på fordonsbelysta skyltar i mörker. (Herland et al., 1997) Varför det svenska versala teckensnittet var lika läsbart kan bero på vanefaktorn eftersom alla i försöket var svenska bilförare. Författarna utesluter inte heller det som orsak men menar att eftersom försökspersonerna utsätts för så många olika teckensnitt under vardagen bedöms det inte ha någon stor betydelse. Valet blir därför det alternativ som uppvisar störst formkontrast. För de ordbilder där både uppåtgående och nedåtgående staplar förkommer, blir den gemena versionen oftast bäst. Om de flesta bokstäver i gemenversionen ligger enbart på x-höjd blir förhållandet det motsatta här blir versaler förmodligen bäst! (Hallberg, 1992). 20

31 2.3.4 Kontrast mellan text och bakgrund Flera studier visar att kontrasten mellan bokstav och bakgrund är viktiga för läsbarheten av skyltar, se figur 10. Om man har rätt luminanskontrast, färgkontrast och luminansnivåer vid utformning av skyltar påverkar färgvalet inte läsbarhetsavståndet. (Kuhn et al., 1997) Av allra största betydelse är kontrasten mellan bokstäverna och bakgrunden. (Hallberg, 1992). Figur 10: Exempel på kontrastens betydelse för läsbarheten Skyltar med ljus text på mörk bakgrund kan läsas på längre avstånd än mörk text på ljus bakgrund (Kuhn et al., 1997; Garvey et al., 1996). När man har ljus text på mörk bakgrund fordras glesare ordbild än om texten är mörk på ljus bakgrund (Hallberg, 1992). Bokstaven ska dessutom vara tunnare eftersom ljuset sprids från ljusa till mörkare områden (Dewar, 1989; Kuhn et al., 1997). Hur stor luminanskontrasten bör vara finns det många olika bud om. Sivak och Olson fann att en mycket hög kontrast inte är optimal, speciellt inte för äldre förare. Deras slutsats är att avståndet för läsbarhet för både äldre och yngre förare är bäst om luminanskontrasten mellan bokstav och bakgrund är 10:1 i mörker (refererat av Dewar, 1989). Sivak och Olson (1985) studerade vidare inom området och beräknande, utifrån en litteraturöversikt, en optimal luminanskontrast för läsbara skyltar till 12:1 (t.ex. 12 cd/m 2 för texten och 1 cd/m 2 för bakgrunden) utökades denna kvot av Staplin genom att ange en rad acceptabla kontraster mellan 4:1 och 50:1 (enligt Kuhn et al., 1997). I en studie med variabla skyltar fann Garvey et al. (1996) att skyltar med ljus text på mörk bakgrund med en luminans på 30 cd/m 2 gav det maximala läsbarhetsavståndet i mörker. De fann också att en ökning av luminansen i dagsljus upp till 850 cd/m 2 också ökade läsbarhetsavståndet, medan ytterligare ökningar inte gav några förbättringar. Helmers et al. (1999) fastställde i studier med försökspersoner lägsta godtagbara luminans till 1 cd/m 2. Studien visade också att optimal luminans återfanns i området cd/m 2. 21

32 I sin litteraturöversikt finner Kuhn et al. (1997) flera studier som visar att retro-reflektiva bakgrundsmaterial inte bara ökar en skylts synlighet, utan även dess läsbarhet. Man bör dock inte använda röda retro-reflektiva material eftersom det är mycket vanligt att den röda färgen bleknar p.g.a. UV-strålningen (Lundkvist, 2003). Röda och gula texter ger dessutom dålig läsbarhet oavsett om bakgrunden är ljus eller mörk (Vägverket, 2003). 22

33 3 Metod 3.1 Del av projektet Framtidens återvinningscentral Detta examensarbete genomförs inom ramen för forskningsprojektet Framtidens återvinningscentral som beskrevs i tidigare avsnitt. Allt arbete med metod såsom urval, utformning av instrument och datainsamling genomfördes gemensamt av de nio deltagarna i projektet. All insamlad data fördes in i statistikprogrammet SPSS, där sedan var och en av projektmedlemmarna kan analysera det för dem intressanta datamaterialet. Projektet använde åtskilliga instrument för datainsamling bl.a. anläggningsintervju, ergonomisk checklista, observationer av besökare, intervjuer med anställda, enkät till anställda, ekonomisk kartläggning, dokumentation av skylttexter, enkät till besökare, intervju med besökare m.m. Detta examensarbete bygger endast på en bråkdel av allt insamlat material, se mer under avsnitt Instrument. 3.2 Urval Studien innefattar besök på 16 återvinningscentraler. De valdes ut utifrån antal potentiella besökare, byggår och region. Utifrån antalet potentiella besökare (antalet boende inom kommunen/antalet återvinningscentraler inom kommunen) kategoriserades återvinningscentralerna i storlek: Liten = potentiella besökare färre än Mellan = potentiella besökare mellan och Stor = potentiella besökare fler än

34 Byggåren gav ålderskategorier: Äldre = byggd 1994 eller tidigare Medelgammal = byggd mellan 1995 och 1999 Ny = byggd på 2000-talet. Målsättningen var att undersöka minst en återvinningscentral (ÅVC) ur varje ålderskategori inom varje storlek på återvinningscentral och också sprida oss mellan regionerna inom varje storleksgrupp. Besöken skedde med variation av både veckodag och tidpunkt på dygnet för att försöka komma i kontakt med så många olika typer av besökare som möjligt. Av de 16 återvinningscentralerna, se tabell 3, valdes 11 ut i Östergötland och Stockholms län. De resterande återvinningscentralerna valdes ut efter rekommendation av Bo Audelius på branschorganisationen Svenska Renhållningsverksföreningen, RVF. De ansågs som speciellt intressanta eftersom de var moderna och drevs av större organisationer som satsade på utveckling men med olika principer. Dessa var Malmö, Lund, Gävle, Växjö och Västerås. Av de utvalda återvinningscentralerna låg Vantör, Växjö, Gävle och Södertälje under tak. Övriga var under bar himmel. Tabell 3: De 16 utvalda återvinningscentralerna. Två byggår på en återvinningscentral indikerar ursprungsår respektive år för ny-/tillbyggnad Storlek Ort Byggår Region Besöksdag & tidpunkt Liten ÅVC Ödeshög 1994 Östergötland Fre Finspång 1970/1995 Östergötland Mån Upplands Bro 2001 Stockholm Tis Västerås 1996 Rekommenderad Mån Mellan ÅVC Fittja 1996 Stockholm Ons Motala 1997 Östergötland Ons Lidingö 1993 Stockholm Lör Flemingsberg 1994 Stockholm Tors Södertälje 1994 Stockholm Fre Växjö 1996 Rekommenderad Fre Gävle 1994 Rekommenderad Mån Lund 1996 Rekommenderad Tors Stor ÅVC Linköping 1990 Östergötland Ons Årsta 1986 Stockholm Fre Vantör 2001 Stockholm Sön Malmö 1996 Rekommenderad Ons