Remissvar på rapporten Underlag för internationell strategi i svensk forskningspolitik (U2008/2555/F)

Transkript

1 Dnr Dossié 12 Utbildningsdepartementet STOCKHOLM Remissvar på rapporten Underlag för internationell strategi i svensk forskningspolitik (U2008/2555/F) 1. Några inledande kommentarer Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS har anmodats att yttra sig över rubricerad utredning. I korthet föreslås regeringen mot bakgrund av EU:s ramprogram, den omfattande forskning som sker i USA och forskningens tillväxt i Asien, att skapa en strategi för utveckling av den internationella aspekten av forskningsfrågor, en internationell forskningspolitisk strategi. Som redskap för att förverkliga denna strategi föreslås ett kollegium för omvärldsbevakning och en förstärkning av högnivågruppen för internationella forskningspolitiska frågor samt utveckling av strategiska allianser efter holländsk förebild, i syfte att mer kraftfullt styra bevakningen av vissa forskningsområden i länder och regioner av ökad betydelse för Sveriges framtid. Inledningsvis ställer sig FAS positivt till regeringens ambition att bygga upp en långsiktig strategi för de internationella aspekterna på forskningspolitiken och därmed även forskningens internationalisering. FAS anser att idén med strategiska allianser är intressant, men förslaget bör utvecklas och preciseras. Den i utredningen redovisade analysen av behoven och beskrivningen av bakgrund är en värdefull genomgång, men förslagen innehåller vissa problem som bör diskuteras ytterligare. Den i direktiven gjorda uppdelningen mellan akademiskt och industriellt motiverad forskning är central, men begreppet akademisk forskning känns lite förlegad och uppdelningen är delvis konstlad. Gränserna mellan grundforskning, tillämpad forskning och behovsmotiverad forskning med industriell utvecklingsprofil är idag allt svårare att dra. FAS vill nedan peka på några områden som kräver ytterligare analys och diskussion. För det första finns en risk att man låser bevakningen till en organisation som styrs mot i förväg fastställda mål och områden, vilket är problematiskt i en expanderande vetenskaplig utveckling, som blir allt svårare att förutsäga och där nya, ofta mångvetenskapliga, områden växer fram som broar mellan traditionella vetenskapliga frontlinjer.

2 För det andra anser FAS att den starka strävan till ökad styrning av de forskningsfinansierande myndigheterna väcker viss oro. Det gäller kanske främst språkbruket i utredningens förslagsdel (sid. 20), där det framhålls att de myndighetsspecifika strategierna inte får motverka regeringens strategi. Det ligger givetvis i de finansierade myndigheternas verksamhet att följa de beslut som regering och riksdag beslutar om. Vad som oroar FAS är att det i förslaget finns inslag av en i vissa avseenden för stark toppstyrning av internationella strategier för svenska universitet och högskolor. FAS menar för sin del att det krävs en dynamisk mångfald och en bred uppsättning av instrument för att bättre följa den internationella utvecklingen och hämta hem vetenskaplig kunskap. För det tredje är det viktigt att framhålla, vilket utredningen också gör, att bevakningen av den vetenskapliga utvecklingen inom olika områden utgör en naturlig och återkommande uppgift för ledande forskare och forskargrupper vid universitet och högskolor. Ett alternativ till en fast organisation kan vara att tematiska bevakningsuppdrag läggs ut på ledande forskningsmiljöer eller framstående forskargrupper, gärna i ett samarbete mellan ledande forskare och tekniskt eller socialt inriktade attachéer. FAS anser i detta avseende att en utbyggd bevakning av den internationella utvecklingen genom omvärldsanalys och tekniska och sociala attachéer bör åtföljas av en ännu mer kraftfull satsning på att öka svenska forskares internationella rörlighet. Den kanadensiska milleniumsatsningen på 2000 professurer kan vara en modell för att skapa ett nytt utrymme för att rekrytera unga lovande forskare och internationella toppforskare till Sverige. Den ökande finansieringen av starka forskningsmiljöer på universitet och högskolor aktualiserar också behov och metoder för en effektivare forskningskommunikation. Här finns sannolikt skäl att utveckla tänkandet på s.k. social platforms, d.v.s. centrumbildningar vars främsta uppgift inte är att bedriva forskning, utan att fånga upp idéer och behov av forskning, att skapa överblick inom olika forskningsfält och att främja fortbildning och aktiv kunskapsförmedling genom kurser, konferenser, temagrupper, nyhetsbrev med stöd av olika former av nätbaserat lärande. FAS menar att ett kollegium för omvärldsbevakning kan vara en intressant arbetsmodell, vars institutionella anknytning blir beroende av regeringens ställningstagande till förslaget om en samlad organisation för forskningsfinansiering i SOU 2008:30. En sådan modell bör dock i lika hög grad beakta behoven inom grundforskning och tillämpad forskning som behov av forskning och annan kunskapsbildning inom industriellt, medicinskt, tekniskt och socialt inriktade innovationsområden. Rådet vill samtidigt betona att det idag finns ett antal fora och arenor som på olika sätt speglar den vetenskapliga utvecklingen. Vid sidan av den stora floran av vetenskapliga och referee-granskande tidskrifter och populärvetenskapliga motsvarigheter finns ett nästan oöverskådligt antal organisationer och aktörer. En sådan informationskälla av stor betydelse är AAAS; American Association for the Advancement of Science och dess Europeiska motsvarighet, ESOF, European Science Open Forum. Att löpande följa dessa verksamheter och i ökad utsträckning bevaka deras verksamhet är en viktig uppgift i den vetenskapliga omvärldsorienteringen. Därtill bör givetvis nämnas de kunskapssystem som byggts upp när det gäller EU:s olika forskningsprogram och i arbetet inom European Science Foundation och andra internationella organisationer. En angelägen uppgift är att stimulera svenskt deltagande i dessa och liknande organisationer samt 2

3 att förstärka bevakningen av den internationella offentliga dialogen mellan forskning och politik. 2. Principiella synpunkter på forskningens internationalisering Internationalisering inom högre utbildning och forskning kommer till uttryck i två olika men nära besläktade problemområden. Det första området handlar om hur svenska universitet och högskolor anpassas till en alltmer internationell omvärld. Det pågående arbetet till följd av Bolognaprocessen strävar efter att göra högskolans utbildningar alltmer jämförbara i syfte att underlätta rörlighet och tillgodoräknande av examina. På samma sätt finns ett växande arbetsfält som handlar om att underlätta internationellt samarbete mellan forskare, att öka den internationella forskarrörligheten och att utveckla gemensamma referensramar för att bedöma kvalitet och akademisk framgång, allt ifrån enskilda individer och forskargrupper till centra och universitet samt att skapa förutsättningar för större komparativa projekt inom olika områden. Satsningen på EU:s ramprogram för forskning, det Europeiska forskningsrådet och nätverk av forskningsfinansiärer utgör sådana exempel. En annan, och mer vittomfattande, aspekt på internationaliseringen av forskning är att verksamheten vid universitet och högskolor i likhet med andra samhällsinstitutioner i allt högre grad präglas av den pågående globaliseringen. Det gäller inte bara Sveriges ökande beroende av den internationella ekonomin, den nya informationsteknikens snabbhet men också ökade sårbarhet, av folkhälsans ökande globalisering och av pågående förändringar i politiska idéer, religiösa föreställningar och gemensamma värdegrundsfrågor. Det handlar också om att traditionella gränser mellan nationer och regioner tunnas ut och att världen blir både ett mer öppet och i vissa avseenden slutet system. Kapital, varor och tjänster rör sig på ett helt annat sätt över olika geografiska, politiska och sociala gränser. Vid sidan av den individuella rörligheten finns också en arbetsrörlighet där produktion flyttas både till kunskapsintensiva regioner och till låglöneländer. Denna aspekt på internationaliseringen får återverkningar på Sverige som kunskapsnation och ställer växande krav på att högre utbildning och forskning bedrivs med hög kvalitet. Forskningens internationalisering är dock inget nytt fenomen för vår tid. Forskningens karaktär som kunskapssökande och kritisk rörelse är internationell. Inom olika vetenskapliga fält möts forskare både inom och mellan olika discipliner och kunskapsfält. Det är ett kunskapsbyggande som präglas av differentiering och specialisering där olika teorier, metoder och resultat prövas i en kritisk granskning. För drygt trettio år sedan lanserade den amerikanska sociologen Diana Crane begreppet Invisible Colleges, för att visa hur den vetenskapliga produktionen bygger på osynliga nätverk av forskare peer groups som tillsammans skapar ett research community. 1 Ett grundläggande inslag i kommunikationen mellan forskare är att man möts vid konferenser eller publicerar sig i tidskrifter med olika rang och vetenskapligt anseende. Sveriges andel av den totala vetenskapliga produktionen i världen sägs ligga på mellan en eller två procent. Frågan är dock om det innebär att Sverige ska satsa mer på att hämta hem de övriga 98 eller 99 procenten eller om man ska utveckla den svenska kärnan. I praktiken handlar det dock inte om eller antingen eller. För att kunna hämta hem kunskap behöver Sveriges en egen forskningsbas av hög internationell klass. Uppdraget att hämta hem kunskap 1 Crane, Diana. - Invisible colleges: diffusion of knowledge in scientific communities /

4 är ett organiskt inslag i dessa Invisible colleges. Förvisso kan denna process förstärkas genom attachéer, aktiv spaning på webben eller genom riktad omvärldsanalys. Samtidigt är det viktigt att understryka att forskningens interna kommunikation har en annan tidslogistik än den mer färskvaruorienterade omvärldsanalysen. Den vetenskapliga bevakningen låter sig inte heller enkelt styras eftersom det är svårt att förutse vilka vetenskapliga landvinningar som i framtiden kan komma att få genomslag i politik, industriell och teknisk utveckling eller i sociala innovationer av olika slag. Mot denna bakgrund är det lika viktigt att Sverige ökar sin kapacitet i form av forskarutbyten mellan olika länder. FAS arbetar här med olika stödformer, som resestöd för konferenspresentationer för juniora forskare, internationella postdoc-satsningar för nydisputerade forskare eller seniora forskare. Dessutom använder sig FAS av gästforskarbidrag. Rådets bedömning är att det behövs förstärkningar både på utgående och ingående forskarkontakter. När det gäller postdoc har FAS inom ramen för nätverket ERA-AGE tagit initiativ till och medverkat i finansiering av FLARE-programmet (future leaders in ageing research) med ett tjugotal postdoc från drygt tio länder. I syfte att fördjupa dessa kontakter och manifestera satsningen som sådan kommer FAS i samverkan med Vårdalstiftelsen och Vårdalinstitutet att arrangera en European Summer School of Ageing Research i Skåne sommaren Vidare har FAS lämnat in en ansökan till Marie Curie, Co-Fundprogramme för postdoc-satsningar inom Europa. När det gäller inkommande forskarkontakter är intresset för att nyttja gästforskarprogrammet relativt begränsat. I en mer allmän mening vill rådet starkt understryka behovet av att skapa attraktiva förhållanden och villkor för internationella toppforskare som vill komma till Sverige. FAS resurser för att ge stöd till inkommande postdoc är mycket begränsade. På denna punkt skulle rådet gärna se en förstärkning. En angelägen insats är således att skapa en resursbas för att locka internationella toppforskare till Sverige. Rådet vill därför understryka behovet av att medel för internationella postdoc och ett större antal nya professurer med internationell rekrytering är en viktig väg för att skapa en långsiktig bas för en bättre och mer kvalificerad omvärldsbevakning. Den satsning som gjordes i förra forskningspolitiska propositionen på centrumbildningar av hög internationell klass (Linnéstöd, Berzeliusstöd och FAS-centra) bör enligt rådet följas av ett par exempel på centres for advanced studies, där världsledande forskare ges möjligheter till att bidra till att stärka den vetenskapliga miljön i Sverige. SCASS vid Uppsala universitet är ett exempel på en sådan miljö, men fler exempel borde följa i dess väg. Erfarenheterna av SISTER:s arbete bör också analyseras grundligare för att se hur omvärldsbevakningen kan stärkas. Med dessa inledande kommentarer vill FAS understryka att en internationell strategi för svensk forskningspolitik bör, i högre grad än vad som framgår av utredningstexten, ta sin utgångspunkt i dels den potential som finns hos olika lärosäten, dels i behovet av att förstärka forskarutbytet inom Norden, inom Europa och i världen i övrigt. FAS anser vidare att behovet av omvärldsanalys och omvärldsbevakning utgör ett centralt inslag i varje finansiärs verksamhet. Samtidigt finns ett behov av att samla krafterna till mer riktade studier av det slag som Globaliseringsrådet genomfört eller planerar eller i form av det föreslagna kollegiet för internationella frågor. FAS delar utredarens förslag att det är angeläget att skapa en ny bas för tekniskt och socialt inriktade attachéer inför ITPS eventuella avveckling. 4

5 3. FAS synpunkter på utredningens huvudförslag FAS instämmer helt i ambitionen att stimulera och underlätta svensk akademisk och industriell forsknings deltagande i det internationella samarbetet, genom att undanröja förekommande legala och administrativa hinder, premiera framgångsrikt deltagande och avväga sina resursinsatser så att det särskilt stödjer utvecklingen av den internationella dimensionen i svensk forskning och insatser för att förbättra Sveriges tillgång till den globala kunskapsproduktionen. (sid. 9). Utredning av och vid behov, beslut om, legala förutsättningar för deltagande i och finansiering av forskning som bedrivs utomlands med svenska medel ska givetvis göras. Den del i utredningen som gäller strategiska allianser har en rimlig förankring i vad som är möjligt att åstadkomma i förening mellan svenska forskningsfinansierande myndigheter, universitet och politik gentemot ett annat land. Sådana allianser bör emellertid prövas också inom det geografiska närområdet, särskilt Baltikum. Ett Kollegium för omvärldsbevakning ska skapas. Det framgår att kollegiet ska ha en profil som starkt betonar den svenska industriella anknytningen och det ansvarsområde som idag ligger inom VINNOVA. Utredningens perspektiv blir därmed överraskande snävt, mot bakgrund av upptakten i utredningen, Begreppet forskningspolitik ges i detta sammanhang en bred syftning. Det fundamentala problemet är dock inte detta utan att utredningen förutsätter att det är möjligt att utveckla en strategi som medger en total global bevakning av viktiga skeenden på det internationella planet inom forsknings- och innovationsområdet. En sådan strategi är inte möjlig. Vi kommer alltid att få leva i osäkerhet om huruvida vi lyckats fånga in de viktigaste forsknings- och innovationsresultaten. Den i utredningen föreslagna strategin för regeringens insatser för internationalisering av svensk forskning beskrivs på ett mycket abstrakt sätt. Samtidig ges den en starkt styrande funktion som innebär att alla andra myndigheters strategier ska överprövas i förhållande till regeringens strategi. Det är utomordentligt svårt att se hur denna centraldirigering ska kunna förenas med den fria forskningen och det fria sökande efter internationella samarbeten som har präglat den svenska, för att inte säga all forskning i moderna demokratier. Det torde inte vara meningsfullt att skapa en struktur och ett funktionssätt för internationalisering som kräver en kontrollfunktion av vad som är förenligt med regeringens strategi (sid. 20). FAS anser det vara positivt med en övergripande internationell strategi för svensk forskning, som så långt som möjligt är korrelerad med svensk forskningspolitik. En anknytning till PGU, politik för global utveckling, som ska samverka med svensk utrikespolitik kan i valda delar vara klokt. För att kunna gå vidare krävs dock att det skapas förutsättningar för bilaterala eller multilaterala satsningar, exempelvis genom direkt samverkan mellan universitet i Sverige och i det berörda landet eller genom att bilaterala kontakter byggs upp med forskningsfinansiärer. FAS menar att rådets medverkan i PGU-arbetet förutsätter en betydande resursförstärkning för det internationella arbetet. Rådet noterar därför med uppskattning att enligt det framlagda förslaget förutsätts regeringen säkerställa nödvändiga resurser till förfogande för regeringskansliet och myndigheter för detta arbete. Att i detta sammanhang uppmana universiteten att inkomma med internationella strategier är synnerligen angeläget. 5

6 FAS ställer sig positivt till att det internationella arbetet koncentreras till vissa regioner. Det kontaktnät som FAS-finansierade forskare har idag, har en anglosaxisk slagsida och riktar sig i huvudsak till ledande nationer inom OECD-området. Här finns behov av att skapa nya kontakter med nya medlemsländer i Östeuropa och nya kontakter på andra kontinenter som Asien, Afrika och Latinamerika. FAS ser det också som angeläget att bygga forskningskontakter med länder i Afrika, särskilt för Sub-Saharian Countries, och inte bara i länder, som Indien och Kina, där nya forskningssatsningar ses i samband med ekonomisk nytta och tillväxt för svenska företag. FAS medverkar i detta avseende i SIDA/SAREC och Vetenskapsrådets satsning på Research Links, ett intressant utvecklingsfält på den globala arenan. Det är FAS bedömning att, starka globala vindar till trots, samarbetet inom Europa och EU:s program för forskning även i framtiden kommer att spela en mycket central roll. FAS har nyligen i Bryssel arrangerat en mindre workshop för föreståndarna för rådets nya satsning på FAS-centra i syfte att fördjupa kontaktytan mot det europeiska forskningssamarbetet. Rådets kansli kommer också att intensifiera stödet till forskarna i syfte att underlätta ansökningar till olika utlysningar i ramprogrammet. FAS tycker även att det är viktigt att det nordiska samarbetet stärks, men vill varna för att man skapar ett dubbelarbete genom likartade nätverk och satsningar. Här bör arbetet utvecklas på ett för Sverige lämpligt sätt enligt ett antal olika förslag som för närvarande är håller på att konkretiseras. När det gäller arbetet utanför EU välkomnar FAS de föreslagna samarbetsländerna, dock med vissa tillägg, t.ex. Turkiet. Även Ryssland bör kunna bli en intressant samarbetspartner för FAS, särskilt vad gäller forskning om folkhälsa och välfärd. FAS har ovan kommenterat förslaget om strategiska allianser, vilket kan vara ett värdefullt instrument i dessa sammanhang. Men här finns en risk för alltför tungrodda strukturer med ett ibland för starkt top down perspektiv. En mer flexibel och tematisk organisation kan vara att föredra, exempelvis med riktade flexibla bilaterala insatser. 4. Avslutande synpunkter FAS har tidigare framfört att både förslaget om strategiska allianser och ett kollegium för analys och omvärldsbevakning är värda att diskutera vidare, men att förslagen behöver preciseras ytterligare. FAS har i sitt remissvar på den Sandströmska utredningen (SOU 2008:30) föreslagit ett fristående sekretariat för liknande frågor. Utredaren diskuterar här två alternativa ramar för ett sådant sekretariat eller kollegium, antingen kopplat till den nya stormyndigheten eller i anknytning till VINNOVA, förutsatt att den befintliga myndighetsorganisationen behålls. FAS har för sin del i likhet med övriga statliga forskningsfinansiärer tagit avstånd från lösningen med en samlad stormyndighet. Mot den bakgrunden föreslår FAS att ett eventuellt kollegium bör vara ett fristående organ, som handhar de övergripande frågorna i nära samarbete med respektive myndighets internationella avdelningar. Detta borgar för samverkan med starka forskningsmiljöer inom respektive område. Som framgår i de inledande kommentarerna (sid 1-2) ifrågasätter dock FAS utgångspunkterna för och ambitionerna med kollegiet. 6

7 Beslut i detta ärende har fattats av huvudsekreterare Erland Hjelmquist efter föredragning av programchef Kenneth Abrahamsson med kommunikationschef Solweig Rönström och internationella sekreteraren Cecilia Grevby som närvarande. För Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap Erland Hjelmquist Huvudsekreterare Kopia: Socialdepartementet 7