Hantering av rökgasreningsrest (RGR) från avfallsförbränning. RVF rapport 2002:01 ISSN rapport

Transkript

1 Hantering av rökgasreningsrest (RGR) från avfallsförbränning RVF rapport 2002:01 I rapport

2 RVF rapport 2002:01 I RVF ervice AB Tryck: Daleke Grafiska 2002 Upplaga: 1000 ex

3 Förord Att på ett bra sätt hantera och ta hand om de rester som kvarstår efter förbränning av avfall är av yttersta vikt. För att ytterligare öka kunskapen om detta initierade RVFs arbetsgrupp Avfallsförbränning projektet Hantering av rökgasreningsrester (RGR). tudien genomfördes under 2001 och resultaten presenteras i en underlagrapport samt föreliggande informationsrapport. Värderingarna som finns i rapporterna är ytterst författarnas. yftet med studien har varit: att klargöra miljöpåverkansfaktorer i hela hanteringskedjan, från det att RGR matas ut ur anläggningen till det att RGR ligger i slutligt förvar, att bedöma de behandlingsmetoder för RGR som finns idag, samt deras miljöeffekter och kostnader, att utvärdera och ange mindre lämpliga hanteringsaktiviteter med hänsyn till oönskad miljöpåverkan. yftet med rapporten är att tjänstgöra som kunskapskälla och rådgivning för RVF s medlemmar och branschen. Rapporten är sammanställd av Bo Carlsson och arin öderström på nvipro Miljöteknik. Projektledare från RVF har varit tig-olov Taberman, Tekniska Verken i Linköping. tyrgruppen har bestått av Lars Dalgren, Birka nergi/ab Hammarbyflis Cecilia jlertsson, Renova AB, Lars Granefelt, arlstad nergi AB, Ivan undström/ulf ullh, Umeå nergi AB, Per Vajstedt, öderenergi AB. Malmö i december 2001 RVF - venska Renhållningsverksföreningen Weine Wiqvist VD RVF Håkan Rylander Ordf. RVF:s arb.grupp Avfallsförbränning

4 Att miljösäkra hanteringen av RGR* från avfallsförbränning Denna information är resultatet av en riskanalys som avser hanteringen av RGR (rökgasreningsrest) från avfallsförbränning. Tonvikten i informationen är lagd på de moment i hanteringen som påverkar både intern och extern miljö, d v s som kan orsaka en oacceptabel arbetsmiljö eller som utanför anläggningen kan medföra risk för människors och djurs hälsa. Olika metoder finns för att behandla och hantera RGR, vilka innebär olika förutsättningar för miljöpåverkan. I informationen redogörs för de vanligaste metoderna; hantering av torr/halvtorr RGR, säckning av torr/halvtorr RGR, stabilisering av RGR (främst Bambergstabilisering) och solidifiering av RGR (främst cementsolidifiering). För varje metod finns en riskmatris upprättad i vilken redogörs för skadehändelser som olika hanteringsmoment kan medföra, samt bedömning av deras verkan och hur sannolika händelserna är att de inträffar. Observera att detta är bedömningar. Vidare finns under varje metod en rekommendation kring vad man särskilt bör tänka på för att säkra miljön i och kring anläggningen. Riskmatriserna är också ett redskap för dig som är anläggningsansvarig att själv klassificera händelser och notera dem i matrisen. Placerar du därvid händelserna till höger om den röda linjen i matrisen bör du vidta säkringsåtgärder (t ex skyddsåtgärder, rutiner och utbildning) så att händelserna förflyttas till vänster om röda linjen. Informationen är kort och översiktlig. På sista sidan i informationen finner du beskrivet hur projektet och riskanalysen genomförts. För dig som vill ta del av underlaget hänvisar vi till en underlagsrapport som kan beställas hos RVF. Linköping i september 2001 Bo Carlsson arin öderström *RGR= rökgasreningsrest 2

5 Miljöpåverkan från hantering av RGR Allmänt jälva syftet med rökgasrening är att samla så mycket som möjligt av föroreningarna som finns i rökgaserna. Ju bättre reningsteknik som används desto mer föroreningar kommer att hamna i rökgasreningsresten. Ökat innehåll av föroreningar innebär emellertid ökade hälsorisker för dem som arbetar med produkten och för den omgivande miljön. I detta avsnitt redogörs kort för innehållet och egenskaperna hos RGR och vad detta kan innebära avseende påverkan på miljön. Innehåll och egenskaper hos RGR RGR är ett finkornigt material som består av aska (obrännbara beståndsdelar i bränslet) och sot (ofullständigt förbrända bränslepartiklar) blandat med olika tillsatser, t ex kalk och aktiverat kol. RGR har stor vattenhållande förmåga, vilket innebär att materialet i tjockare skikt (genom kapillära krafter) kan lagra betydande mängd vatten innan genomströmning sker. RGR har hög alkalinitet och reagerar basiskt med vatten med högt ph-värde som följd. Vid kontakt med huden kan RGR vara frätande. På grund av den höga alkaliniteten är det svårt att i en process sänka ph i betydande omfattning. RGR innehåller tungmetaller i storleksordningen 100-tals mg/kg för t ex arsenik, kadmium, krom och kvicksilver, tals mg/kg för t ex bly och i tals mg/kg för t ex aluminium, järn och zink. Vattenlösligheten av tungmetallerna i RGR varierar. Bly är i allmänhet lättlösligt och dimensionerar oftast insatserna i stabiliserings- och skyddsåtgärder. RGR innehåller viss mängd organiska ämnen av vilka främst dioxiner har uppmärksammats. Halterna är dock inte alarmerande höga, ng/kg (0,001-0,01 mg/kg) TCDD. Dioxin är svårlösligt och sprids därför praktiskt taget endast i partikelform. Dioxin löses däremot i fettlösliga ämnen och RGR skall därför inte samdeponeras med t ex oljeförorenad jord. RGR innehåller lättlöslig klorid i betydande mängd. loridinnehållet är primärt inte ett föroreningsproblem men kan skapa komplikationer vid olika behandling av RGR. Utsläpp av partiklar via damm och spill n person som vistas i en arbetsmiljö där mängden totaldamm från RGR är lika med gränsvärdet (5 mg/m 3 ) får genom respirabelt damm ett intag som är större än vad som är tillåtet om man ser till de enskilda tungmetallerna i RGR. I en nyligen genomförd undersökning på en svensk arbets- plats där RGR hanteras visade det sig att tillåten mängd totaldamm i luften var 2 mg/m 3 när varje metall togs med i beräkningen. Dammet innehåller således metallhalter som innebär att gränsvärdet för varje metall måste beaktas i arbetsmiljön. Dioxininnehållet i damm är så lågt att detta inte innebär något hot mot arbetsmiljön. Marginalen är god och intaget måste vara i storleksordningen 100 gånger gränsvärdena för dimensionerande tungmetaller innan en kritisk nivå nås. Föroreningarna i RGR sprids också till omgivningen via damm och spill. För att få en uppfattning om mängden kan sägas att redan vid 2-3 kg damm från RGR som lägger sig på en yta av 100x100 m så överskrids gränsvärdet för vad en avloppsslamgiva får innehålla av kadmium. För dioxininnehållet finns inga relevanta jämförelser att göra. Damning och spill av RGR utgör en betydande potentiell miljöpåverkanskälla och skall därför begränsas i största möjliga utsträckning. Utsläpp av lösta ämnen i vatten Förutom klorid så har vissa tungmetaller i RGR hög löslighet i vatten. Bly är det ämne som vanligen dimensionerar skyddsåtgärderna kring RGR. Oftast går åtgärderna ut på att minska lösligheten eller reducera kontakten med vatten (minska lakvattenmängden). Lösligheten kan minskas med stabiliseringsåtgärder, t ex Bambergstabilisering. Det finns dock en gräns för hur mycket vatten som den stabiliserade rökgasreningsresten tål innan stabiliseringen släpper. Tunna skikt av stabiliserad RGR som utsätts för vatten kommer därför att vara svårlösliga under kort tid. För ett skikt av damm med 1 mm tjocklek som ligger i naturen och utsätts för regn så kommer stabiliseringen för t ex Bambergstabiliseringen att släppa inom ett år. Undvik att lägga RGR (såväl stabiliserad som ostabiliserad) i tunna skikt om skikten kommer att utsättas för vatten. Utsläpp av gas Gas från RGR har sitt ursprung i de kvävereducerande ämnen (t ex urea) som blandas in i rökgaserna. Dessa tillsatser medför risk för ammoniakgasbildning. I en undersökning från en svensk anläggning konstaterades att halten av ammoniak överskred det hygieniska takgränsvärdet, TGV (50 ppm under en 5-minutersperiod) på en plats vid utlastningen. Vid hanteringen av RGR bör emissionen av ammoniakgas beaktas. 3

6 Torr/halvtorr RGR Miljöegenskaper Den halvtorra/torra metoden ger en RGR som är damningsbenägen, vilket kräver åtgärder både vad gäller arbetsmiljö och omgivningsmiljö. rfarenheten är här att valet av utrustning har stor betydelse för resultatet (bl a rätt fuktkvot och homogen befuktning). RGR från halvtorra/torra metoden är lättlakad, främst när det gäller bly och klorid. Utlakningen bör uppmärksammas både i hanteringen utanför deponin och vid deponeringen. Om vattengenomströmningen blir intensiv på lokala ställen i deponin kan kloridutlakningen medföra en materialförlust som ger skadliga lokala sättningar i deponin. Rekommendationer RGR bör befuktas så att damningen begränsas under samtliga moment i hanteringen. Andningsskydd och skyddskläder bör bäras av personal som arbetar med RGR. Damningsskydd mot yttre miljön bör överas. Ventilationstekniska åtgärder för ammoniakgas bör överas vid utlastningsficka eller annan hantering inom anläggningen. Andningsskydd bör annars användas. Ventilerad luft bör överas att återföras till förbränningsprocessen med hänsyn till yttre miljön. Riskmatris Täckt och tät behållare bör användas vid transport. Behållaren bör tåla att stjälpas utan att förstöras. Beredskapsplan och utrustning för en första sanering bör finnas i fordon. Placering av fordon vid lossning bör ske efter vindförhållandena (t ex användning av vimpel) så att damning mot fordon och personal undviks. Avlastningsramp vid deponin bör användas om risk finns för att fordon drar med sig RGR på hjul eller andra drivanordningar. Hjultvätt bör överas vid stor risk för att RGR fastnar på fordonshjul. Fordon som hanterar RGR bör vara fria från fett, vara släta och väl lackade för att så litet som möjligt av RGR kan fastna på fordonet. Fordon som hanterar RGR bör vara försedda med filter för förarhytten. Deponering bör ske i pallar och inte ändtippas. RGR bör kompakteras väl med bandtraktor eller vält. Deponipallarnas höjd bör vara minst 1-2 m (packas dock i skikt om högst 30 cm). Mellantäckning av deponerad eller mellanlagrad RGR bör med tanke på damning utföras minst varje dag, eventuellt tätare vid torr och blåsig väderlek. oggrann kvalitetssäkring och kontroll bör utföras av tätskiktskonstruktionen i sluttäckningen. O V Betydande Lindrig Liten Fordon välter på intern Fordon välter på extern Partiklar in i fordonshytt RGR kvar i container efter tömning Föroreningar som fastnat på fordonshjul lossnar på extern Tätskikt i deponi går sönder Damm fastnar på fordonet vid tömning Föroreningar som fastnat på fordonshjul lossnar på intern Damning vid extern transport Damning vid intern transport Damning/spill vid utmatning och lagring Damning vid mellanlagring i deponin Ammoniakavgång Marginell Ytterst liten Liten tor Mycket stor AOLIHT Förklaringar Betydande konsekvens Lindrig konsekvens Liten konsekvens Marginell konsekvens Hälsa: Påtagliga obehag Miljö: anering, stor Hälsa: Lindriga obehag Miljö: anering, måttlig Hälsa: må obehag Miljö: Relativt enkel sanering, liten Hälsa: Marginella obehag Miljö: Ingen sanering, liten 4

7 äckning av torr/halvtorr RGR Miljöegenskaper yftet med säckningen är främst att eliminera damning och utlakning från RGR under hantering fram till deponi. Damningen kan dock bli problematisk om säckarna går sönder under hanteringen eftersom innehållet inte är befuktat med tanke på detta. Inför deponeringen skall rökgasreningsresten vara packad i säckarna. ättningar kan annars uppstå som en följd av att materialet komprimeras vid fortsatt pålastning av deponin eller vid eventuella vibrationer från maskiner som arbetar på deponiytan. Alla hålrum mellan säckarna måste vara väl utfyllda. Används ett dränerande material i hålrummen, t ex sand, så kommer genomträngande vatten i deponin att i huvudsak avvattnas via detta material så länge säckarna är intakta och täta. Otäta säckar eller täta säckar som gått sönder kommer att via kapillära krafter suga åt sig vattnet och avvattningen blir en kombination av vatten genom det dränerande materialet och genom rökgasreningsresten. Rekommendationer Andningsskydd och skyddskläder bör bäras av personal som säckar RGR. Filter mot yttre miljön skall finnas för överskottsluft som uppstår vid fyllning av säckarna. Ventilationstekniska åtgärder med tanke på ammoniakgas bör överas vid säckningen. Ventilerad luft bör överas att återföras till förbränningsprocessen med hänsyn till yttre miljön. RGR skall packas i säckarna. Transport av säckar bör ske i täta behållare. Beredskapsplan och utrustning för första sanering bör finnas i fordon. Hålrummen mellan säckarna i deponin skall vara väl fyllda med inert material som komprimeras (t ex via vibrering) så att differenssättningar inte uppkommer mellan RGR och hålrumsmaterial. oggrann kvalitetssäkring och kontroll bör utföras av fyllning mellan säckar och av tätskiktskonstruktionen i sluttäckningen. Riskmatris Betydande Tätskikt i deponi går sönder O V Lindrig Liten Fordon välter på intern Fordon välter på extern Damning vid transport (säck går sönder) Damning/spill vid utmatning av RGR eller vid säckbyte äck går sönder i deponin Ammoniakavgång Marginell Ytterst liten Liten tor Mycket stor AOLIHT Förklaringar Betydande konsekvens Lindrig konsekvens Liten konsekvens Marginell konsekvens Hälsa: Påtagliga obehag Miljö: anering, stor Hälsa: Lindriga obehag Miljö: anering, måttlig Hälsa: må obehag Miljö: Relativt enkel sanering, liten Hälsa: Marginella obehag Miljö: Ingen sanering, liten 5

8 Bambergstabilisering Miljöegenskaper Bambergstabilisering innebär att slam från våt rökgasrening innehållande stabiliseringsmedel TMT 15 blandas med flygaska. Metoden medför att lösligheten för metaller i rökgasreningsresten blir väsentligt mindre än i icke stabiliserad RGR. Även kloridutlakningen är lägre till följd av mindre mängd klorider i rökgasreningsresten. Bambergstabiliserad RGR ger i deponin både på kort och lång sikt liten utlakning av metaller förutsatt att rökgasreningsresten läggs i avfallspallar om minst någon meters tjocklek. Tunna skikt av Bambergstabiliserad RGR som utsätts för nederbörd har dock inte denna effekt, eftersom stabiliseringen släpper vid viss genomträngd vattenmängd i förhållande till mängden genomträngd RGR. Uppträder damm från Bambergstabiliserad RGR innebär det i princip samma miljöproblem som för damning av halvtorr/torr RGR, varför även miljösäkringen kring Bambergstabiliserad bör koncentreras till begränsning av damm och spill. Rekommendationer Processen för blandning av slam och flygaska samt tillsättning av fällningsmedel skall vara tillfredsställande säkrad. Ventilationstekniska åtgärder med tanke på ammoniak gas bör överas vid utlastningen. Ventilerad luft bör överas att återföras till förbränningsprocessen med hänsyn till yttre miljön. Täckt och tät behållare bör användas vid transport. Behållaren bör tåla att stjälpas utan att förstöras. Beredskapsplan och utrustning för första sanering bör finnas i fordon. Avlastningsramp vid deponin bör användas om risk finns för att fordon drar med sig RGR på hjul eller andra drivanordningar. Hjultvätt bör överas vid stor risk för att RGR fastnar på fordonshjul. Fordon som hanterar RGR bör vara fri från fett, vara släta och väl lackade för att så litet som möjligt av RGR skall fastna på fordonet. Fordon som hanterar RGR bör vara försedda med filter för förarhytten. Deponeringen bör ske i pallar och inte ändtippas. RGR bör kompakteras väl med bandtraktor eller vält. Deponipallarnas höjd bör vara minst 1-2 m (packas dock i skikt om högst 30 cm). Mellantäckning av deponerad eller mellanlagrad RGR bör med tanke på damning utföras minst varje dag, eventuellt tätare vid torr och blåsig väderlek. oggrann kvalitetssäkring och kontroll bör utföras av tätskiktskonstruktion vid sluttäckningen. Riskmatris O V Betydande Lindrig Liten Fordon välter på intern tänk vid rengöring av utrustning Fordon välter på extern Partiklar in i fordonshytt Damm och spill vid utmatning till container. RGR matas ut direkt på mark. Damning vid intern transport. Damning vid mellanlagring. RGR kvar i container efter tömning Damning vid extern transport Föroreningar som fastnat på fordonshjul lossnar på extern Damm fastnar på fordonet vid tömning. Föroreningar som fastnat på fordonshjul lossnar på intern. Tätskikt går sönder. Dålig blandning av stabilisat Ammoniakavgång Marginell Ytterst liten Liten tor Mycket stor AOLIHT Förklaringar Betydande konsekvens Lindrig konsekvens Liten konsekvens Marginell konsekvens Hälsa: Påtagliga obehag Miljö: anering, stor Hälsa: Lindriga obehag Miljö: anering, måttlig Hälsa: må obehag Miljö: Relativt enkel sanering, liten Hälsa: Marginella obehag Miljö: Ingen sanering, liten 6

9 Cementsolidifiering Miljöegenskaper Cementsolidifiering, innebär att RGR blandas med vatten och ett cementliknande additiv. Metoden medför att den stabiliserade rökgasreningsresten härdar till en betongliknande massa och risken för damning minskar praktiskt taget helt. Utförs solidifieringen på annat ställe än i omedelbar anslutning till förbränningen föreligger i princip samma riskmoment som för torr/halvtorr RGR i de moment som föregår blandningsproceduren. Den täta solidifierade rökgasreningsresten kommer inte att genomträngas av vatten i någon stor utsträckning och emissionen till följd av vattengenomströmning minskar därmed. Den dominerande utlakningen sker i stället via diffusion där drivande kraften är koncentrationsskillnaden i materialets porvatten. Diffusionsprocessen är långsam och emissionerna från solidifierad RGR är därför begränsad, främst under driftskedet. fter sluttäckning, där tätskiktet släpper igenom små mängder vatten, kommer den solidifierade rökgasreningsresten att släppa igenom samma mängd vatten som tätskiktet; en genomströmningsutlakning sker och emissionen blir därmed mindre avvikande jämfört med andra metoder. Den täta rökgasreningsresten kommer under driftskedet att få snabb respons från nederbörd, d v s lakvattenmängderna (dominerade av ytavrunnet vatten) förändras hastigt med nederbörden. törre utjämningsmöjligheter för lakvatten kan därför krävas för solidifierad RGR än för icke solidifierad RGR. Rekommendationer Processen för blandning och användning av rätt additiv (skall bl a medföra viss täthet och hållfasthet samt långtidsstabilitet) skall vara tillfredsställande säkrad. Ventilationstekniska åtgärder med tanke på ammoniakgas bör överas vid utlastningen. Ventilerad luft bör överas att återföras till förbränningsprocessen med hänsyn till yttre miljön. Täckt och tät behållare bör användas vid transport. Behållaren bör tåla att stjälpas utan att förstöras. Beredskapsplan och utrustning för första sanering bör finnas i fordon. Avlastningsramp vid deponin bör användas om risk finns för att fordon drar med sig solidifierad RGR på hjul eller andra drivanordningar. Hjultvätt bör överas vid stor risk för att RGR fastnar på fordonshjul. oggrann kvalitetssäkring och kontroll bör utföras av tätskiktskonstruktionen i sluttäckningen. Riskmatris Betydande Dålig blandning av cement, RGR och vatten O V Lindrig Liten Fordon välter på intern Föroreningar som fastnat på fordonshjul lossnar på extern Fordon välter på extern Föroreningar som fastnat på fordonshjul lossnar på intern Tätskikt i deponi går sönder Ammoniakavgång Marginell Ytterst liten Liten tor Mycket stor AOLIHT Förklaringar Betydande konsekvens Lindrig konsekvens Liten konsekvens Marginell konsekvens Hälsa: Påtagliga obehag Miljö: anering, stor Hälsa: Lindriga obehag Miljö: anering, måttlig Hälsa: må obehag Miljö: Relativt enkel sanering, liten Hälsa: Marginella obehag Miljö: Ingen sanering, liten 7

10 Andra behandlingsmetoder Allmänt Antalet metoder att förbehandla RGR är relativt många. n del metoder skiljer sig radikalt från varandra, andra är modifieringar av etablerade metoder. I en undersökning som RVF genomförde 1998 visade det sig att ca 30% av den RGR som uppkommer från avfallsförbränning i verige förbehandlas. De metoder som därvid användes var Bambergstabilisering och cementsolidifiering. edan nämns några metoder som inte tagits upp tidigare i denna skrift. Utförligare text finns i underlagsrapporten. För mer information vill vi också hänvisa till RVF/Avfallsförbränningsgruppens rapport nr 6, Termisk behandling Termisk behandling av RGR kan ske vid olika temperaturer och processen tillämpas på både tvättad och icke tvättad RGR. intring sker vid o C och ger kemiska förändringar som kan leda till mindre lösliga metaller i rökgasreningsresten. mältning/vitrifikation av RGR sker vid o C. Vitrifikation (förglasning) är en smältprocess där också additiv tillsätts så att glas bildas. Förglasningen ger en beständig slutprodukt där rökgasreningsresten komprimeras till mindre volym som lakar i liten omfattning. Bland nackdelarna med termisk behandling är, förutom att det är en mycket dyr metod, hög energiförbrukning och nya rökgaser som bildas. Rökgaserna måste renas och ger i sin tur avfall. arbonatisering Metoden är under utveckling och bygger på att alkaliskt avfall tar upp koldioxid varvid metaller stabiliseras i form av karbonater. Det finns ingen fullskaleanläggning som utnyttjar karbonatisering som stabiliseringsmetod. I Danmark planeras en anläggning och vid Luleå Tekniska Universitet pågår forskning om metoden inom projektet arbonatstabilisering av alkaliska avfall. Fosfatstabilisering Torr/halvtorr RGR kan kemiskt stabiliseras med fosfat varvid tungmetallerna binds som svårlösliga fosfater. Fosforsyra kan sprutas in i rökgaserna men kan också tillsättas via vattnet vid befuktning av RGR. I försök som utfördes vid tatens geotekniska institut 1995 fann man att tungmetallerna blev svårlösliga, dock gällde detta inte kadmium som blev mera lösligt efter fosfatstabiliseringen. ulfidstabilisering Vid sulfidstabilisering tillsätts någon sulfid, t ex kalciumsulfid. ulfider bildar föreningar med tungmetaller och lösligheten minskar. RGR från både våt eller torr rökgasrening kan sulfidstabiliseras. ackdelar med metoden är bl a att svavelväte kan bildas och att sulfiderna i syrerik miljö kan lösas upp. ilikatstabilisering Lösliga silikater tillsätts tillsammans med cement och bildar svårlösliga metallföreningar. lutprodukten är ett lerliknande material. nligt uppgifter i RVFs undersökning 1998 minskar utlakningen av tungmetaller med 25-30%, dock inte för bly där utlakningen tycks öka. Beständigheten i stabiliseringen är oklar. Tvättning Torr och halvtorr RGR innehåller stora mängder lösliga salter, främst klorider. Dessa salter innebär flera komplikationer vid hanteringen av RGR. xtraktion av salterna är därför önskvärd. För utlösning av kloriderna (kalcium-, natrium- och kaliumklorid) kan vanligt vatten användas, eftersom kloridutlösningen är tämligen oberoende av ph. Den höga alkaliniteten hos RGR påverkar därför inte kloridutlösningen i nämnvärd grad. För tungmetallerna är det annorlunda. Många av tungmetallerna föreligger som metallhydroxider, vars löslighet är beroende av ph. För att får en nämnvärd extraktion av tungmetallerna krävs därför tillsättning av syra i betydande mängder. Tvättningen med vatten innebär dock inte enbart fördelar. Metaller som lösts i tvättvattnet kan visserligen relativt enkelt fås att fällas ut som metallhydroxider och efterfällas med fällningsmedlet TMT men kloridavskiljningen är svårare. Tvättvattnet kommer därför att innehålla hög kloridhalt; ett förhållande som menligt kan påverka små sötvattenrecipienter. ågra olika metoder för tvättning är: 3R-processen (3R=RökgasRening med Restprodukter) Tvättvattnet från det första (sura) steget i våt rökgasrening används för att extrahera tungmetaller ur flygaskan. fter tvättprocessen återförs flygaskan till förbränningsprocessen. Där destrueras rester av dioxiner och andra organiska ämnen. MR-processen (MultiRecycling) MR-processen syftar liksom 3R-processen till att koncentrera metaller och destruktion av organiska ämnen. Askan behandlas efter tvättprocessen termiskt. Förångat kvicksilver fångas i filter av aktiverat kol. AL och FLUWA-processen AL (Acid Leaching and ulfide Process) är en japansk metod som också utnyttjar surt tvättvatten för rening av flygaska i olika steg. Ytterligare en metod med samma princip är FLUWA-processen som testats i chweiz. 8

11 Om denna rapport Vad är riskanalys? Med risk menar vi en sammantagen bedömning av effekten av en skadehändelse och sannolikheten för att händelsen skall inträffa. ftersom en objektiv grund för att beräkna sannolikheter endast kan utgå från erfarenheten, d v s händelser som inträffat, kan riskuppskattningar som inte bygger på verkliga händelser, inte bli annat än bedömningar. Detta är situationen i vårt fall. Det har inte inträffat (åtminstone inte rapporterats) så många skadehändelser kring hanteringen av RGR att vi har statistik på detta och vi kan således inte uttala oss med en kvantifierbar sannolikhet. Vi måste i stället göra bedömningar om hur sannolikt (ytterst liten, liten, stor, mycket stor) det kan vara att skadehändelsen kan inträffa. Till vår hjälp i dessa bedömningar har vi haft projektgruppen (se vidstående spalt). Vårt val av metod Vi har valt What-If-metoden ( Vad händer om ) för analys av risk i hantering av RGR. Metoden kräver en kartläggning av samtliga steg i hanteringsprocessen där frågan ställs: Vilka skadehändelser kan inträffa i varje processteg och vilka miljöeffekter får respektive skadehändelse?. Med utgångspunkt från frågan ovan har vi upprättat tabeller med notering om a) tänkbar skadehändelse, b) orsak, c) konsekvens, d) klassificering av skadehändelsen i sannolik het för händelsen och värdering av konsekvensen samt e) förslag till riskreducerande åtgärd. I värderingen av konsekvenserna har vi genomfört beräkningar, gjort jämförelser och diskuterats oss fram till rimliga slutsatser. tyr- och projektgruppen har även här varit till stor hjälp. lutresultatet av analysen är riskmatriser samt rekommendationer till riskreducerande åtgärder. Förhoppningen är att du som är anläggningsansvarig själv skall kunna använda riskmatriserna och där notera tänkbara skadehändelser. Hamnar du då till höger om den röda linjen bör du miljösäkra hanteringssteget med åtgärder som medför att händelsen förflyttas till vänster om röda linjen. Hur har vi arbetat i projektet? Projektet har genomförts av nvipro Miljöteknik AB på uppdrag av RVFs arbetsgrupp för avfallsförbränning. Arbetet har huvudsakligen skett under våren 2001 och två rapporter har utarbetats; denna information och en underlagsrapport. Projektledare har varit tig-olov Taberman, Tekniska Verken i Linköping. Till projektet hör också en styr- och projektgrupp bestående av: Lars Dalgren, Birka nergi/ab Hammarbyflis Cecilia jlertsson, Renova AB Lars Granefelt, arlstad nergi AB Ivan undström/ulf ullh, Umeå nergi AB tig-olov Taberman, TekniskaVerken i Linköping AB Per Vajstedt, öderenergi AB tyr- och projektgruppen har med sin breda kunskap varit till stor hjälp i studien och medverkat i hög grad i arbetet. Bedömningarna och värderingarna gjorda i rapporten är dock ytterst författarnas. 9

12 Rapporter från RVF :01 Hantering av rökgasreningsrest (RGR) från avfallsförbränning (RVF-rapport) RVF - venska Renhållningsverksföreningen och RVF ervice AB. Prostgatan 2, Malmö. Tel Fax Hemsida -post office@rvf.se