Om alkoholkontroll och prevention i Ontario*

Transkript

1 Om alkoholkontroll och prevention i Ontario* _lvorman Giesbrecht Inledning Under det senaste decenniet har forandringarna i alkoholens tillganglighet i Ontario uppmuntrat till ett differentierat bruk av alkohol. Totalt sett bidrar dessa forandringar till att drickandet har integrerats i det vardagliga livet. Utvecklingen aterspeglar forandringar i alkoholkontrollmyndigheternas verksamhetsformer, inbegripet en starkare orientering mot distribution och marknadsforing an tidigare. Trots att totalkonsumtionen inte har forandrats i hogre grad sedan mitten av 1970-talet verkar alkoholvanorna att befinna sig i omvandling. Delvis pa grund av denna utveckling och allmant taget pa grund av det okade intresset for alkoholrelaterade problem star de nya mojligheterna och initiativen till prevention i kontrast till de konventionella anstrangningarna, som inriktat sig antingen pa individen eller pa myndigheterna. Dessa nya preventiva initiativ innebar bade risker och mojligheter. Den andrade fokuseringen kan betyda att de grundlaggande alkoholpolitiska fragorna, sasom privatiseringen av alkoholdistributionen,!ar mindre uppmarksamhet medan de nya initiativen kan vara mera relevanta dels for speciella intressegrupper och lokala myndigheter och dels for befolkningsgrupper med storre frekvens av alkoholrelaterade komplikationer an genomsnittet. * En del av artikelns material har presenterats vid en diskussion om "fcirsaljningsargument" under en konferens om alkoholkontroll vid University of California, San Diego, oktober Sja1va artikeln ar en reviderad version av ett fciredrag vid sektionen fcir alkoholpolitik under 32nd International Institute on the Prevention and Treatment of Alcoholism, International Council of Alcohol Abuse and Addictions, Budapest, Ungern, l-6 juni Foriindringar i distributionen och forsiiljningen av alkohol i Ontario Allmant taget verkar det som om konsumentintressena skulle ha borjat spela en storre roll for kontrollmyndigheternas praxis under de senaste aren. Och faktum ar, att fastan metoderna for alkoholforsaljning i Ontario ar kontrollerade av myndigheterna och ofta kritiseras for att vara foraldrade och patriarkaliska, ger erfarenheterna i Ontario under de senaste decennierna inget stod for en sadan uppfattning. Det radande systemet ar ytterst effektivt med ett stort sortiment, attraktiv skyltning, variationer i forpackningar samt flera olika slag av kanaler bade for forsaljning och utskankning. I sjalva verket tycks intresset for distributionen och forsaljningen hos provinsernas alkoholmyndigheter pa sista tiden starkt ha overskuggat omtanken om kontroll och reglementering. Trots att provinsernas officiella myndigheter ar involverade bade i att paverka produktionen och marknadsforingen av alkohol, koncentrerar sig denna artikel helt och hallet pa den senare. I fortsattningen diskuteras olika metoder for distribution och forsaljning. MinuifOrsaljningsnatet: Det finns tre huvudsakliga kanaler genom vilka alkohol saljs for konsumtion annorstades, for det mesta i hemmen. De ar Ontarios Alkoholkontrollnamnds (The Liquor Control Board of Ontario) butiker, bryggeriernas detaljaffarer samt vingardarnas butiker. Alkoholkontrollnamnden, som ar en byra understalld provinsregeringen, skater och bemannar alkoholbutikerna, vilka saljer spritdrycker, viner, irriporterat ol och ett mindre urval inhemskt ol. Vinbutikerna ags av olika vingardar i Ontario och saljer endast sina egna marken. blbutikerna handhas av bryggeriernas lagerbolag och saljer inhemskt ol i forpackningar av varierande form och storlek. 107

2 Tabelll. Minutforsaljningskanaler i Ontario Typ av butik Kontrollnamndens butiker % med sjalvbetjaning Alkoholmyndigheternas butiker Bryggeriernas detaljaffarer Vingardarnas butiker Kiosker 3 (55) (66) (64) Totalt 908 l 094 l 217 l 292 l 326 Antal per inv. i:iver 15 ar Skattearet som utgar 31 mars 2Saljer starksprit, vin och inhemskt i:il i isolerade nordliga trakter 3Filialer till vingardarnas butiker Kallor: Annual Reports, Liquor Control Board of Ontario; Statistics Canada Antalet minutforsaljningsbutiker har stadigt okat i Ontario ( tabelll) i takt med befolkningsutvecklingen. Under skattearet s<lldes 7 56 miljoner liter alkoholdrycker till ett minutpris pa 2,97 miljarder kanadensiska dollars, eller ca $ 407 ( FIM) per person over 15 ar (Ontarios alkoholkontrollnamnd, 1986). Inom minutforsaljningsnatet har nagra intressanta forandringar agt rum under arens lopp. Sedan borjan av 1970-talet ar de fiesta gamla och alla nya alkoholbutiker av sjalvbetjaningstyp och uppvisar ett storre sortiment av importerade viner, starka drycker och exotiska likorer an vad man kunde finna i de aldre butikerna med disk. En kort tid efter omstallningen papekades i en studie att sjalvbetjaningsformen underlattade impulskop (Smart 1974). Bryggeriernas detaljaffarer har bibehallit disksystemet, som tillater effektiv bantering av stora mangder kylt ol. Anda till mitten av 1970-talet fanns det ett bestamt antal vingardsbutiker, inkluderande speciella butiker i centrum av staderna, dar de var latt tillgangliga ocksa for dem som drack pa gatan. Efter det att vinkiosker oppnades ar 1978 okade totalantalet vinbutiker under nagra ars tid drastiskt. Dessa minibutiker eller kiosker star nu for ca en tredjedel av vingardarnas fors alj ningss tall en. Introduktionen av kioskerna tycks atminstone pa kort sikt ha medverkat till att Ontarios egna viner okat sin andel av den totala vinforsaljningen. Det finns likval tecken pa att experimentet inte har varit helt lyckat: de senaste aren bar antalet kiosker nagot minskat och kundtrafiken verkar inte att vara sardeles livlig ens vid klockslag dade fiesta alkoholbutikerna ar stangda. Atminstone anda sedan borjan av 1970-talet har det framforts forslag att ol och/eller vin skulle Ia saljas i speceriaffarerna (Brook et al. 1981). Fragan lag vilande under 1980-talets forsta halft, men vacktes pa nytt ar I november 1986 framfordes ett lagforslag inom provinsen, som dock snabbt avslogs av oppositionspartierna, som for narvarande har mera platser i parlamentet an minoritetsregeringen. Det ar emellertid troligt att forslaget kommer att dyka upp pa nytt vid nasta valkampanj. Lagforslaget gar in for en mycket stor omstallning inom Ontarios alkoholdistribution (Addiction Research Foundation 1985a). Forst och framst skulle det innebara minst nya minutforsaljningspunkter, vilket skulle aka deras an tal med ca 600 %, aven om speceriaffarerna skulle ha mycket mindre lager och smalare sortiment an alkoholbutikerna. Dessutom skulle en kvalitativ forandring i monopolsystemet inforas genom att majoriteten av butikerna skulle drivas av privata intressen. Detta skulle antagligen dramatiskt minska mojligheterna att overvaga och vidtaga kontroll- eller regleringsatgarder, kort sagt skulle mojligheterna att vidareutveckla alkoholpolitiken ytterligare kringskaras. Utskiinkningslokalerna: U tskankningss tallena ar kontrollerade av Ontarios Alkohollicensnamnd (The Liquor Licence Board of Ontario), ett parallellmonopol till Ontarios Alkoholkontrollnamnd. I motsats till den mattliga 108

3 Tabell 2. Antal utskiinkningslokaler i Ontario (totalt och per capita) Ar* Antal * Skattearet som utgar 31 mars Procentuell Antallokaler fciriindring av per IOO 000 antallokaler inv. over 15 ar +12,5 +12,5 + 11,6 + 9,2 + 8,4 + 7,3 + 5,7 + 7,4 + 9,8 83,3 91,7 101,2 110,8 118,9 126,9 134,4 140,0 148,1 159,9 Kiillor: Liquor Licence Board of Ontario; Statistics Canada okningen av antalet minutforsaljningspunkter har antalet utskankningslokaler okat drastiskt (tabell 2). Barer och tavernor med matservering har okat raskt i antal och likasa restauranger (inklusive snabbserveringar) med rattigheter. Licenser for "patios" som introducerades for manga ar sedan ar nu vanliga i flera Stader. De har ratt att servera alkoholdrycker bade pa gardsplaner, verandor och gatuniva. I enlighet med praxis i USA beviljades ar 1982 licens att salja ol vid idrottsevenemang at tre stora stadion. Nar man studerat dryckesbeteendet fore och efter denna lattnad i reglementeringen, sag man ett okat antal brakmakare och forare som korde bort i berusat tillstand, samt storningar i den tidigare familjara atmosfaren vid baseballsmatcher av berusade askadare (Fisher & Single 1984). "Happy hours" blev formellt tillatna i Ontario i december 1982, men hade redan tidigare tillampats av nagra barer med licensmyndigheternas tysta medgivande. (Dessa "lyckliga timmar" tillat helt enkelt utskankningslokaler att servera alkohol till reducerat pris under flera timmar varje dag.) Genom sina "happy hours" kunde pubagarna battre konkurrera med dem pa andra sidan gransen mellan Kanada och USA. Efter en tid beslots dock att denna praxis skulle stoppas, delvis efter paverkan av kyrkliga grupper och andra grupper som arbetade for folkhalsan och mot rattfylleri. Den viktigaste orsaken tarde likval ha varit att flera pubar forlorade inkomster pa arrangemanget och att takorganisationen for turistnaringen, Tourism Ontario, effektivt genomdrev att det avskaffades i december Flera andra forandringar har skett i offentlig serveringspraxis. I motsats till vad som var fallet for ett par decennier sedan, har de fiesta teatrar, musikhallar, konstutstallningar osv. numera licens att servera alkohol. Massar och utstallningar sasom Canadian National Exhibition i Toronto har utskankningsbarer. I flera stader ingar ett "oltalt" i olika medborgarfester eller valgorenhetstillstallningar. Nagra stader har veckolanga Oktoberfester eller Vinskordefester, andra har etniska fester pa upp till tre veckor med paviljonger for mat, dryck och underhallning fran hela varlden utplacerade pa olika hall i staden. Denna form av dryckesorienterade festligheter ar numera vanliga pa manga orter och utgor annu ett exempel pa det okade antalet iscensattningar for offentlig konsumtion. Tillstand for speciella tilljiillen: Sasom benamningen antyder, ger dessa tillstand mojlighet till konsumtion av alkohol, som strangt taget varken sker privat eller publikt. Tillstanden ges temporart for brollop, mottagningar, foreningsmoten, valgorenhetsfester, stadsdelsfester och liknande. Tillstanden mojliggor forsaljning eller fri servering av alkohol pa platser dar detta vanligen inte ar tillatet. A vgiften for tillstanden varierar mellan $ 15 och $ 88 per dag, beroende pa om det serveras alkohol och i vilka mangder, samt pa antalet gaster som vantas. Om exempelvis 50 personer beraknas delta i ett fyra timmars tillfalle kan tillstand beviljas for inkop av 11 flaskor starksprit eller 264 flaskor ol och 33 flaskor vin, vilket baserar sig pa en medelkonsumtion av 6,5 standarddrinkar per deltagare under fyra tim mar. Det har visat sig att dessa tillstand har blivit oerhort populara. Under det skattear som utgick i mars 1985 beviljades , representerande ett belopp pa $ 3,6 miljoner i intakter enbart for avgifter. Det foreligger inga data om minutforsaljningsvardet pa den alkohol som tillstanden beviljade. Bade pa provinsoch lokal niva har man likval varit bekymrad 109

4 over servering at minderariga och berusade, som kan leda till episoder med laga efterfoljd. Dryckernas alkoholhalt, forpackning, skyltning och annonsering: Nagra ord ar ocksa pa sin plats om marknadsforingen av alkohol och presentationen pa forsaljningsstallet, narmast da i fraga om minutforsaljningen. I mars 1986 fanns det ca marken pa marknaden med varor listade och dartill 625 argangsviner eller starka drycker samt 66 skattefria sorter. Rapporter av butikschefer talar for att den starka sortimentokningen pa mitten av 1970-talet tarde ha berott pa den gradvisa overgangen till sjalvbetjaningsbutiker (Giesbrecht et al. 1977, 51). Under aren narmast efter andra varldskriget fanns det i princip fyra styrkekategorier: spritdrycker med ca 40 volymprocent, sherry och portvin etc. med %, bordsviner med % och ol med 5 %. Sedermera har granserna blivit mera diffusa. Bland spritdryckerna finns nu ett mycket storre urval av likorer med en alkoholhalt mellan 20 och 40 %. I borjan av 1970-talet introducerades "pop" viner med en halt pa 7 %, samtidigt som den lagliga aldern sanktes fran 21 till 18 ar. "Wine coolers", bestaende av en kombination av vin och fruktjuice, forekom forst i Kalifornien och har nyligen introducerats i Ontario. Spritfabrikerna marknadsfor nu ocksa fardiga blandningar av starksprit och juice. Olets standardhalt ar 5 volymprocent, men man kan for narvarande inhandla ol mellan 2,5 och 6,5 %. U tover de forandringar som skett i fraga om de tillgangliga dryckernas styrka har ocksa forpackningarna andrat utseende, och finns att.fa i en mangd olika storlekar. En av de intressantaste trenderna de senaste aren galler marknaden for inhemskt ol. Efter det att olets andel av totalforsaljningen under flera ars tid sj unki t (Single et al. 1981) harden n u a ter patagligt stigit (tabell 3). Flera initiativ har ocksa tagits for att Ia trenden att svanga, bland dem anhallan om dispens for annonsering och tillstandsgivning samt tillstand att salja ol i speceriaffarer, kritik av forskning som sammankopplar totalforsaljningen av alkohol med dryckesproblem, erbjudanden om varierande forpackningar och alkoholhalter, specialarrangemang for att salja utlandska produkter under inhemsk flagg (speciellt hollandskt, Tabell 3. Andelen fcirsaljning i absolut alkohol (%),de viktigaste dryckesgrupperna; Ontario Dryckesgrupp Spritdrycker: Kanadensiska 30,19 32,69 31,25 26,29 Importerade 5,39 6,78 6,65 6,87 Viner: Kanadensiska 6,09 5,17 6,86 7,00.. Importerade 2,52 4,35 6,08 7, 73 01: Kanadensiskt 55,68 50,69 48,85 51,58 Importerat 0,11 0,32 0,31 0,53 Totalt 2 (53405,8) (70412,8) (77351,5) (75575,6) 1Skattearet som utgar 31 mars liter Kallor: Annual Reports, Liquor Control Board of Ontario tyskt, amerikanskt och australiskt ol) samt en sammankoppling av marknadsforingen med sport- och friluftsevenemang. I mars 1986 fanns det pa prislistan 297 olika slags kanadensiskt ol. Detar sannolikt att introduktionen av lattol och premiumol samt ol bryggt pa utlandsk licens tillsammans med uppkomsten av nya sma lokala bryggerier har bidragit till att antalet marken pa marknaden har okat sa kraftigt. Trots kritik fran folkhalsohall har det inte forekommit nagra drastiska forandringar i "livsstilsreklamen" for alkoholdrycker. Olreklamen anvander sig dock inte enbart av ternan kring livsstilar eller torstslackning, utan marknadsfor ocksa med flaskans form och storlek, skruvkorkar och utlandska smaker till normalt pns. Den troligen viktigaste nyheten inom marknadsforingen av alkohol ar sponsorskapet. De inhemska bryggerierna och spritfabrikerna stoder ett stort an tal sportevenemang, dar handelsen direkt kopplas till sponsorns namn. Ar 1980 upptradde bryggerierna som sponsorer i fall, de flesta inom sporten men ocksa for valgorenhetsorganisationer och kulturevenemang. Trots att antalet ar 1985 hade gatt ner till var de a andra sidan vidlyftigare och dyrare an ar A andra sidan har nagra bryggerier och spritfabriker ocksa anslutit sig till kampanjer for mattligt drickande och mot rattfylleri. Detta avsnitt har beskrivit en del forandringar i tillgangen till alkoholdrycker i Ontario 110

5 under det senaste decenniet. Nastan alla har lett till okad tillgang, antingen explicit, som t.ex. sjalvbetjaningsbutiker, eller indirekt genom ett okat urval. Det verkar troligt att forandringarna har gjort alkoholen mera attraktiv for nya konsumenter och for sadana med mera "kravande" smak och preferenser, samtidigt som de erbjuder bekvamare och socialt mera "acceptabla" dryckesmiljoer for storkonsumenter. I motsats till de talrika lattnaderna i fraga om tillganglighet och marknadsforing har man dock ett intryck av att beslutsfattarna samtidigt pa nagra punkter har varit forsiktiga. Salunda har aldersgransen hojts tillbaka fran 18 till19 ar, vilket tyder pa att man har lyssnat pa forskare och patryckningsgrupper, och det foreligger ett tryck att hoja den till 21 ar. Drojsmalet med att verkstalla forslagen om forsaljning av ol och vin i speceriaffarerna ar ocksa vart att notera. Foriindringar i alkoholvanorna Omfattande och detaljerade studier av alkoholbruket och alkoholvanorna i Ontario existerar inte. Det ar emellertid klart att storsta delen av alkoholen, trots utskankningsnatets expansion och okade attraktivitet, saljs for att drickas i hemmen. Pa slutet av 1970-talet uppskattades hemkonsumtionen uppga till 81 % av totalkonsumtionen i absolut alkohol (Gilbert 1979), vilket dock innebar en minskning fran borjan av 1970-talet, da den uppskattades till 88% (Single & Giesbrecht 1979). Mot bakgrund av beskrivningen ovan kunde man vanta sig en okning av forsaljningen i absolut alkohol per capita. Liksom i flera andra vaststater okade den ocksa stadigt under senare halften av 1970-talet, men jamnade sedan ut sig och sjonk rentav under nagra ars tid (Makela et al. 1981; Adrian 1982). Det verkar ocksa som om de relativa kostnaderna for inkop av alkohol skulle ha minskat pa talet och i borjan av 1980-talet uttryckt i form av totalutgifterna for alkohol i procent av den totala disponibla inkomsten (se Addiction Research Foundation 1985b). A andra sidan bidrog den allmanna ekonomiska utvecklingen pa 1970-talet, delvis pa grund av oljekrisen, samt hogre skatter pa spritdrycker i borjan av 1980-talet troligen till att okningen av alkoholinkopen avstannade. Betraffande dryckespreferenserna tycks det okade intresset for viner, "rena" starka drycker och importol, som kunde iakttas redan for flera ar sedan (Single et al. 1981), halla i sig. Mellan 1970 och 1985 har flera forandringar kunnat markas inom de sex huvudgrupperna av drycker (tabell 3). Pa manga hall i glesbygderna har en hog konsumtionsniva varit pataglig redan flera ar (Rush et al. 1982). Det ar likval inte klart om detta ar en gamma} alkoholtradition eller beror pa den snabbt stegrade tillgangen pa vissa orter (Giesbrecht et al. 1977). Den hoga konsumtionen pa landsorten och i smastader tycks mera sammanhanga med kraftig konsumtion vid fester an med regelbundet mattligt drickande (Giesbrecht 1986). Sprit i samband med bilkorning har ocksa rapporterats vara en popular foreteelse bland yngre fullvuxna i en del trakter pa landsorten (Giesbrecht 1987). I stadsmiljon har manga traditionella barer omandrats till motesplatser for yngre vuxna med levande eller bandad musik. Att dricka nar man ater ute hor ihop, och restauranger med ett stort prisurval och olika etnisk pragel finns i flertalet stadscentra. For ett par decennier sedan var urvalet och antalet utskankningsrestauranger mycket mindre. Storsta delen av konsumtionen forsiggar som sagt i hemmen. Tyvarr finns det mycket litet information om dryckesvanorna och praxis pa detta omrade. I ljuset av den mangfald av kulturer som Ontarios befo1kning bestar av kan man vanta sig ytterst stora variationer vad galler alkohol och dagliga maltider, veckoslutaktiviteter, avkoppling och rutinsysslor etc. Det verkar som om drickandet trots sitt mera direkta samband med social samvaro inte skulle ha atfoljts av en liknande konsumtionsokning som pa 1960-talet och borjan av talet (Single & Giesbrecht 1979). Detta kan bero pa andringarna i den fullvuxna befolkningens demografiska sammansattning, genom att antalet aldre personer, som tenderar att konsumera mindre, har okat i jamforelse med aringarna. Ocksa forandringar i ekonomin kan ha bidragit till att konsumtionen i takt med den minskade kopkraften har jamnat ut sig efter mitten av 1970-talet. Dartill kommer lll

6 den tilltagande medvetenheten om livskvalitet, halsosam diet, god form och to baksrokningens risker. Det troligen mest anmarkningsvarda allmanna konstaterande som man kan gora om alla dessa forandringar ar, att vare sig den gradvisa och bit for bit okade tillgangligheten till alkohol, eller konsumtionsokningens avstanning, kan tolkas som en foljd av en medveten alkoholpolitik. Bagge verkar att utgora svar pa patryckningar fran varierande hajl: de forra fran alkoholindustrin och konsumenterna, den senare fran en forandrad livsstil med nya alkoholvanor samt demografiska och ekonomiska faktorer. Alkoholskador Under och 1960-talen, anda fram till mitten av 1970-talet okade alkoholskadorna sasom dodlighet i levercirrhos drastiskt och ungefar i takt med konsumtionsokningen (Schmidt & Popham 1978). Farska forskningsuppgifter fran olika regioner med bade tvarsnitts- och korttidsdata tyder pa en stark korrelation mellan tillgangen pa alkohol, konsumtionsmangd och alkoholskador (Rush et al. 1986). Kring mitten av 1970-talet visade statistiken for dodlighet och sjuklighet pa grund av hog konsumtion en tydlig nedgang (Giesbrecht & McKenzie 1983). Den tycks enligt siffrorna for hela Ontario fram tillar 1983 ha fortgatt for de flesta formerna av alkoholskador och komplikationer: dodlighet och sjuklighet pa grund av alkoholberoende, dodlighet i kroniska leversjukdomar och cirrhos, dodsfall pa grund av akut alkoholforgiftning, rattfylleri som lett till dodsolyckor samt atal for rattonykterhet (Smart & Mann 1987). Enligt fcirfattarnas asikt var nedgangen i alkoholens skadeverkningar storre an man kunde ha vantat sig av konsumtionsminskningen mellan 1975 och Detta anser de kunna bero pa demografiska orsaker, konsumtionsmonstret och insatserna for prevention/behandling. Nya preventiva initiativ Under de senaste aren har manga preventiva initiativ, antingen avsiktligt eller av en 112 tillfallighet, tagit sikte pa forandringarna i alkoholens tillganglighet. Foljande kommentarer koncentrerar sig narmast pa de initiativ som har koordinerats och uppmuntrats av Addiction Research Foundation i Toronto, trots att ocksa flera regeringsorgan och privata institutioner ar sysselsatta med antingen primar eller sekundar prevention. Under flera ars tid har Addiction Research Foundation verkat for storre forsiktighet nar det galler att aka alkoholens tillganglighet (Archibald 1984). Stiftelsens alkoholpolitiska rekommendationer pa 1970-talet gick ut pa att atgarder som gjorde alkoholen lattare tillganglig borde undvikas. De initiativ som beskrivs nedan har, trots att de klart ar forenliga med stiftelsens tradition och stoder sig pa den, en nagot annan utgangspunkt: de koncentrerar sig mera direkt pa individen i hans grupp eller sociala sammanhang snarare an pa statlig alkoholpolitik. Orsaken hartill ar atminstone delvis att de som uppgor de lokala programmen for preventiva aktiviteter inriktar sig pa den niva dar de arbetar (en storstad, en smastad eller ett lan). Via massmedia forsoker bade provinsregeringen och den federala regeringen gora allmanheten medveten om alkoholfragor, sasom riskerna med storkonsumtion, med att dricka under graviditet, med rattfylleri samt med beroende av alkohol. Ungdomen ar huvudmalet for flera kampanjer (Goodstadt 1986) men trots det ar dess genomsnittliga upplysningsniva inte hog. Exempelvis angav i en enkat ar 1981 endast 43 % av eleverna i trettonde skolaret och 73 % i nionde skola.ret att de under aret Iatt nagon form av alkoholupplysning, och i jakande fall endast ett par timmar. Program mot ratifjlleri: Ocksa dessa program har framst inriktat sig pa ungdomen. Pa talet har man kunnat notera tre intressanta initiativ. Flera elevorganisationer har antingen i egen regi eller tillsammans med vuxna borjat motarbeta onyktert korande; exempelvis har Students Against Driving Drunk (SADD) ca 200 grupper i skolor runt om i provinsen. Rapporter i media uppmarksamgor allmanheten pa rattfylleri genom att papeka riskerna och straffen, men ocksa under helger och festdagar genom att upplysa om tillgangen till alternativa former av kollektiv eller privat

7 transport. Andringar i lagen och tillampningspraxis ar en annan nyhet. Minimistraff har faststallts och har blivi t strangare ( enligt standard i USA), med bater pa ca $ 800 och indraget korkort for ett ar for forsta resan. Det senaste decenniet har polisrazzior ocksa blivit vanligare och anvandningen av alkometrar har okat. Pa sista tiden har rattsliga processer och de hoga ersattningar som utdomts lett till att forsakringsbolagen ansenligt har okat premierna for personer som domts for rattonykterhet. Totalt sett har antalet olyckor, dar en nykter forare varit inblandad, tydligt minskat mellan aren 1983 och 1985, varvid den storsta minskningen har gallt ungdomar i aldern ar (Conroy 1987). Rekreation och alkohol: Det foreligger ett okat intresse for att minska alkoholkomplikationerna och utveckla en fornuftig politik i fraga om bruket av alkohol i samband med rekreation, sasom sport, batliv och camping. En episod i staden Thunder Bay, som ledde till att en yngling blev svart skadad av en berusad deltagare, fick igang en undersokning av alkoholen i idrottssammanhang. Som en foljd faststalldes, med ett starkt medborgarstod, bestammelser inom staden for alkohol i samband med rekreation och idrott (Douglas 1986). Detta har sedermera blivit en modell for andra stader. Universitetsomrlldena och alkoholfrllgor: U niversiteten har ansetts vara "ideala" stallen for allvarligt syftande experiment med alkohol. I Ontario ar likvallokaler med utskankningsrattigheter pa sjalva campus-omradet ett relativt nytt fenomen. Alkoholindustrins marknadsforing till de studerande i Kanada ar ocksa betydligt mindre aggressiv an vad som rapporteras fran USA. Trots detta forekommer det pa manga hall intresse for att motverka alkoholskador. Ett initiativ som kallat sig Campus Alcohol Policy and Education (CAPE) har startats i University of Western Ontario med McMaster University som "kontrollcampus". Projektet arbetar enligt flera linjer. For det forsta fick de nya studerande en broschyr som avrader dem fran att: dricka sig berusade, uppratthalla en hog alkoholkonsumtion, kora i onyktert tillstand och dricka vid akademiska tillfallen. For det andra utvecklades kommunikationsstrategier for smagrupper och individer. For det tredje utfardades ett alkoholprogram for att ge anvisningar at dem som handhar alkoholservering pa campusomradet. Ett "Alkoholrad" utarbetade rekommendationer for tillstallningar, barer och tavernor, prissattning och utbud. Allmant taget gick programmen ut pa att uppmuntra till ansvarig servering av alkohol, aka tillgangen till alkoholfria drycker, halla differentierade priser sa att lattol var formanligast och dampa okningen av serveringsinrattningarnas antal och omfang (Hart 1986). Resultatet av dessa ingripanden hailer pa att evalueras (Gliksman 1986). Utskiinkningsstiillen och serveringspraxis: For narvarande foreligger ett flertal initiativ som inriktar sig pa off en tlig u tskankning. Resta urang- och tavernforbundet ar aktivt med skolning av personalen. En arbetsgrupp vid Addiction Research Foundation har utarbetat en handbok for betjaning (Simpson et al. 1986) och tva kompletterande hand backer ar pa vag, en for krogagare (Simpson et al. 1987) och en for dem som skall utbilda folk i betjaningsteknik och hur man klarar av alkoholincidenter pa utskankningsstallen (Addiction Research Foundation 1987). Programmen for "personalingripanden" hailer pa att bli populara inte blott med tanke pa allman ordning och sakerhet, utan ocksa som skyddsatgard vid eventuella rattegangar mot en restaurang, om en person som konsumerat alkohol dar skulle raka ut for en olyckshandelse. Kommunala program och tillstllnd for speciella tillfiillen: Utvecklingen pa kommunal niva hanfor sig till flera atgarder som refererats ovan, till exempel rattfylleri, drickande i parker och friluftsomraden, program for "personalingripanden" samt tillsdnd for speciella tillfallen. Det finns tecken pa att flera kommuner gar in for en mera rigoros overvakning pa dessa punkter. Det ar intressant att notera, att en nytillsatt kommitte for alkoholreglering pa provinsniva ( 1987) har fast sig vid riskerna med ett overdrivet utnyttjande av tillstand for speciella tillfallen. Allman upplysning, lokal alkoholpolitik och rlldgivning: Ett forskningsprojekt kring prevention som genomfordes i flera sma Stader i Ontario omfattade foljande komponenter: alkoholupplysning via massmedia, utbildning av yrkesfolk inom halso- och socialvarden, praktisk skol- 113

8 ning i personalingripande, alkoholpolitiska rekommendationer till kommunalstyrelsen och arbetsplatser samt ett beteendeorienterat radgivnings- och upplysningsprogram for storkonsumenter (Giesbrecht 1987). Att ge rad och skolning at lokala tjansteman i preventiv strategi av denna art lam par sig val, i synnerhet for smastader, dar det ar mojligt att mera klart inse sammanhangen mellan formerna for alkoholdistribution, alkoholvanorna och typerna av komplikationer. Detta satt att intervenera pa manga fronter har inte enbart fordelen att det for fram flera aspekter pa drickandet pa olika nivaer ( dvs. att na befolkningen via program och upplysning samt individuell radgivning) utan faster ocksa kommuninvanarnas uppmarksamhet pa deras eget ansvar for dryckespraxis och alkoholrelaterade komplikationer inom deras omrade. Slutsatser och forslag Den gradvisa omvandlingen av monopolsystemet har foljder bade for befolkningen och for de lokala styrelser och myndigheter, som har att gora med alkoholproblemen. Andrade attityder till alkoholbruk och alkoholens risker skapar svarigheter for dessa myndigheter, om de arbetar i en situation dar bade tillgangen till alkohol och dryckesvanor uppmuntrar till en integrering av drickandet i det dagliga livet. under des sa omstandigheter ar det dock troligt att alkoholproblemen uppfattas omfatta ett storre spektrum; inte bara beror dem som dricker, utan ocksa dryckestillfallena och livsstilarna. Pa det hela taget tycks det inte finnas nagon medveten alkoholpolitik i provinsen Ontario. Initiativ under de senaste aren for att uthava kontrollnamndernas butikers marknadsforing, verkar delvis att hanfora sig till bekymmer for en privatisering. Man har reagerat infor konsumentintressen eller intressegrupper, men det vore onskvart att 1a etablerat principer och procedurer som garanterar att folkhalsofragor tas i betraktande da man genomfor forandringar i fraga om alkoholens tillganglighet. Starka argument kan framforas for en okad prioritering av sadana preventiva initiativ som fokuserar sig pa kontroll och reglering. Flera fragor borde overvagas da man faststaller all- manna procedurer for forsaljning och distribution av alkoholdrycker eller godkanner andringar i dem. Vad innebar den nya politiken for: (a) totalkonsumtionen av alkohol? (b) antalet dryckestillfallen? (c) den genomsni ttliga mangden alkohol per tillfalle? (d) beteende som medfor sociala risker? (e) personliga risker och komplikationer? Medborgarna och myndigheterna borde uppmanas att overvaga inneborden av en okning av forsaljningsstallenas antal och kapacitet samt andra andringar i distributionen. En ny politik borde inforas i fraga om tillstanden for speciella tillfallen for att minska risken for alkoholkomplikationer och frekvensen av inkorrekt eller olaglig utskankningspraxis. Gallande lagar for forsaljning och utskankning borde antagligen tillampas effektivare. Detta kan innebara en viss okning av resurserna for kontroll och serveringspersonal. Cheferna och servitorerna i utskankningslokaler borde uppmuntras att lata skola sig och okad information borde ges at kunderna i fraga om bestammelserna for utskankning samt berusat upptradande och ansvar for alkoholrelaterade kom plika tioner. En okad spridning bland allmanheten om senaste utveckling och aktuella initiativ betraffande forandringar i tillgangligheten till alkohol borde uppmuntras. Slutligen borde man oka allmanhetens medvetande om vad det innebar att lata alkoholen bli en del av det dagliga livet och om de potentiella foljderna av att dricka i vissa sammanhang eller av en kontinuerlig storkonsumtion. Oversiittning: Olof Moring Jag vill tacka medlemmar i Ontarios Alkoholkontrollnamnd och Alkohollicensnamnd, som har!:'\.tit sig intervj uas, tillhandahalli t data och bis ta tt pa annat sa tt. Fiiljande personers hjalp noteras ocksa med tacksamhet: Jim Anderson, David Archibald, Paul Boukouris, Gerry Conroy, Honey Fisher, Michael Goodstadt, Harold Holder, Stephen Israelstam, Paula Pranovi, Wolfgang Schmidt och Robert Simpson. Kolleger vid Stiftelsen for alkoholforskning och Alkoholpolitiska forskningsinstitutionen i Finland miijliggjorde arbetet pa artikeln under forfattarens forskningsledighet i Helsingfors ar De asikter som kommer till uttryck i artikeln ar forfattarens och behiiver inte niidvandigtvis aterspegla dem inom Addiction Research Foundation, Ontario. 114

9 Referenser Addiction Research Foundation: Proposal for a Comprehensive Health-Oriented Alcohol Control Policy in Ontario. Report. Addiction Research Foundation of Ontario, 1973 Addiction Research Foundation: A Strategy for the Prevention of Alcohol Problems. Background Information and Recommendations for the Parliamentary Debate on Control Measures. Toronto: Addiction Research Foundation, 1978 Addiction Research Foundation: Beer and Wine in Grocery Stores, The Implications. Best Advice Statement l985a Addiction Research Foundation: Statistics on Alcohol and Drug Use in Canada and Other Countries - Volume I, Statistics on Alcohol Use. Addiction Research Foundation, Toronto l985b Addiction Research Foundation: A Guide to the Responsible Service of Alcohol: Trainers Manual. Addiction Research Foundation, Toronto 1987 Adrian, M. et al.: Statistics on Alcohol and Drug Use in Canada and Other Countries - Data Available by August Addiction Research Foundation, Toronto 1983 Advisory Committee on Liquor Regulation: Report of the Advisory Committee on Liquor Regulation. Government of Ontario, Toronto 1987 Archibald, D.: Journal Interview 5: Conversation with David Archibald. British journal of Addiction 79(1984): Brook, R.C. & Albert, W.G. & Giesbrecht, N. & Macdonald, S.A. & Simpson, R.I.: Response to a Policy Proposal: An Investigation Into the Relationships Among Rate of Off-Premise Outlets, Consumption of Alcohol and Health Damage. Addiction Research Foundation, Toronto 1981 Conroy, G.: Personal Communication, April 14, 1987 Douglas, R.R.: Alcohol Management Policies for Municipal Recreation Departments: Development and Implemantation of the Thunder Bay Model. In: Giesbrecht, N. & Cox, A. (eds.): Prevention: Alcohol and the Environment. Addiction Research Foundation, Toronto 1986 Fischer, H. & Single, E.: Beer in the Ballpark: Recommendations to the L.L.B.O. Concerning the Renewal of Beer Sales at Sporting Events. Addiction Research Foundation Internal Report 39, Toronto 1984 Giesbrecht, N. & Brown,]. & de Lint,J., & Lambert, S.: Alcohol Problems in Northwestern Ontario - Preliminary Report: Consumption Patterns, and Public Order and Public Health Problems. Substudy No. 872, Addiction Research Foundation of Ontario 1977 Giesbrecht, N. & McKenzie, D.: Trends in Public Health and Public Order Consequences of Alcohol Consumption in Ontario, In: Giesbrecht, N. & Cahannes, M. & Moskalewicz, J. & Osterberg, E. & Room, R. (eds.): Consequences of Drinking: Trends in Alcohol Problem Statistics in Seven Countries. Addiction Research Foundation, Toronto 1983 Giesbrecht, N.: Ontario Prevention Study, unpublished survey data Giesbrecht, N.: Planning Community Strategies On Alcohol Issues: Notes from a Multi-Component Prevention Initiative. Wiener Zeitschrift ftir Suchtforschung (Accepted for publication) Gilbert, R.: Public and Private Drinking. ARF Journal, April 1979 Gliksman, L.: Evalution of the Campus Alcohol Policies and Education (CAPE) Projekt. In: Giesbrecht, N. & Cox, A. (eds.): Prevention: Alcohol and the Environment. Addiction Research Foundation, Toronto 1986 Goodstadt, M.S.: Alcohol Education Programs in School Settings. Advances in Adolescent Mental Health (1986)2: Hart, D.: Campus Alcohol Policies and Education (CAPE) for Low Risk Drinking: Pilot Project at the University of Western Ontario. In: Giesbrecht, N. & Cox, A. (eds.): Prevention: Alcohol and the Environment. Addiction Research Foundation, Toronto 1986 Liquor Control Board of Ontario: Annual Reports. Government of Ontario, Toronto Liquor Control Board of Ontario: Listing and Product Policy. Government of Ontario, Toronto 1985 Makela, K. & Room, R. & Single, E. & Sulkunen, P. & Walsh, B. et al.: Alcohol, Society and the State, Volume l: A Comparative Study of Alcohol Control. Addiction Research Foundation, Toronto 1981 Rush, B.R. & Macdonald, S. & Giesbrecht, N.: Estimating then umber of Alcoholics in Ontario: An Analysis by County. Addiction Research Foundation Working Paper, Toronto 1982 Rush, B.R. & Gliksman, L. & Brook, R.: Alcohol Availability, Alcohol Consumption and Alcohol-Related Damage I. The Distribution of Consumption Model. Journal of Studies on Alcohol 4 7 ( 1986): 1-10 Schmidt, W. & Popham, R.E.: Alcohol Problems and their Prevention: A Public Health Perspective. Addiction Research Foundation, Toronto 1978 Simpson, R. & Stanghetta, P. & Brunet, S. & Single, E. & Solomon, R. & Van de Kluet, W.: A Guide to Responsible Service of Alcohol: Manual for Owners and Managers. Addiction Research Foundation, Toronto 1986 Simpson, R. & Brunet, S. & Solomon, R. & Stangbetta, P. & Armstrong, R.: A Guide to the Responsible Service of Alcohol: Manual for Owners and Managers. Addiction Research Foundation, Toronto 1987 Single, E. & Giesbrecht, N.: Rates of Alcohol Consumption and Patterns of Drinking in Ontario, Addiction Research Foundation Working Paper, Toronto 1979 Single, E.W. & Giesbrecht, N. & Eakins, B.: The Alcohol Policy Debate in Ontario. In: Single, E.W. & Morgan, P. & de Lint,J. (eds.): Alcohol, Society and the State, Volume 2: The Social History of Control in Seven Countries. Addiction Research Foundation, Toronto 1981 Smart, R.G.: Comparison of Purchasing in Self-Service and Clerk-Service Liguor Stores. Quarterly Journal of Studies on Alcohol 35 (1974):

10 Smart, R.G. & Mann, R.E.: Large Decreases in Alco hal-related Problems Following a Slight Reduction in Alcohol Consumption in Ontario Britishjournal of Addiction (In press). English Summary Norman Giesbrecht: Om alkoholkontroll och prevention i Ontario (Alcohol control and prevention initiatives in Ontario) Over the last few decades the Province of Ontario has experienced transformations in the public accessibility to alcohol. Various commercial, social and political factors have contributed to changes in: the number and type of outlets, promotional arrangements, off-premise licensing proposals, elaboration of the on-premise networks, expansion of the brands and packaging options, and, basically, a re-orientation of the agenda of the government monopolies from control to marketing. Further transformations in drinking practices and patterns are evident with the strong associations among drinking and leisure, ceremonial and recreational activities. Nevertheless, in contrast to the 1960's and early 1970's, the trend in the per adult rate of sales since the mid-1970's shows a moderate increase and levelling off. On an aggregate basis the rate of chronic and certain acute complications related to drinking have declined. In recent years prevention initiatives in the province to counter high-risk drinking and related complications have focussed on certain target groups, such as those who drink and drive, and alcohol distribution settings and arrangements. These initiatives may be seen, in part, as a response to the transformations in alcohol control and the elaboration of marketing and distribution practices. In contrast to the more conventional prevention efforts which focus on the individual problem drinker or the general regulatory or control issues, the current prevention programs focus on: the direct providers of alcohol (for example, managers, servers, or hosts); the association between alcohol use and recreation or sports; the alcohol policies of university campuses; young people as a high-risk group for drinking and incidents.; and, multicomponent prevention strategies at the community or group level. While these initiatives are highly relevant to the alcohol-related complications, there is nevertheless a need to assess the long-term implications of the strong orientation to marketing and an interest in privatization of the alcohol distribution arrangements and reduction of government control function. In light of the developments in Ontario, the benefits of a conscious alcohol control policy where both public health and other interests have a strong role in assessing proposals to change accessibility to alcohol should be considered. The original English version of the article can be ordered from Alkoholpolitik, PB 350, SF Helsinki, Finland. Alkoholpolitik - Tidskrift for nordisk alkoholforskning Vol. 4: ,