Olika strategier för bekämpning

Transkript

1 Träden efter almsjukan I flera kommuner har man framgångsrikt lyckats bromsa den aggressiva almsjukan. De senaste årens varma somrar har gynnat spridningen och alltfler träd drabbas av sjukdomen som oundvikligen leder till att träden dör. Hur gör man för att bromsa spridningen? Finns det någon framtid för almen? Vilka är alternativen? av Petra Bengtsson GRÖNA FAKTA 6/1997

2 Olika strategier för bekämpning Almsjukan kan inte utrotas och drabbade almar kan inte botas. Däremot kan spridningen begränsas avsevärt. Genom att "försena" sjukdomens spridning kan man hålla den på en acceptabel nivå. Under tiden får man tid att planera för alternativ till almen som stadsträd. En trädbank kan, tillsammans med bekämpningsplanen, vara en strategi för att minska de framtida kostnaderna för återplantering. Utan bekämpning kan man förvänta sig att 90% av almarna i omgivningen dör inom 10 år från det att smitta av den aggressiva formen konstaterats. Det finns också metoder att bekämpa almsjukan kemiskt respektive biologiskt. Dessa är dock mycket kostnadskrävande och inte utvärderade i stor skala. De kan endast komma i fråga som förebyggande behandling på enstaka mycket värdefulla träd. Bekämpning av almsjukan sker med stöd av Växtskyddslagen. Måste almsjukan bekämpas? Frågan om man överhuvudtaget ska bekämpa almsjukan har naturligtvis också diskuterats. På många platser i Sverige har man valt att låta träden dö och "naturen ha sin gång". Det finns dock inget som tyder på att sjukdomen skulle försvinna helt. Uppslag av fröplantor angrips när de nått tillräcklig storlek. I Sverige har den aggressiva formen av almsjuka konstaterats i Skåne, i Göteborgsregionen, i Västerås samt Linköping. 1 och runt Stockholm har många träd drabbats under sommaren Almsjukan finns spridd i Mälardalen, men aktiv bekämpning har inte varit aktuellt annat än på några få platser. Västerås - först i Mälardalen I Västerås har man arbetat aktivt med almsjukebekämpning sedan Man inventerar sommartid och avverkar under vintern. Det är framförallt tätorten man riktar in sig på att hålla fri från almsjuka. Det händer att man får in rapporter om smittohärdar på landsbygden. Någon uppföljning av bekämpningsarbetet kan man inte presentera men det finns exempel på lyckad bekämpning. Fem till tio träd i ett större bestånd inne i tätorten har tagits ner och därefter har man kunnat konstatera att spridningen avstannat. Totalt sett har man under de senaste åtta åren avverkat ca träd. Samordnad bekämpning I sydvästra Skåne har bekämpningsarbete pågått sedan Nio kommuner har samordnat bekämpningen över kommungränserna. Man arbetar efter ett koncept där De almsorter som är resistenta mot almsjukan har inte samma växtform och arkitektonik som skogsalmen. Därför är det inte självklart att t ex Ulmus sapporo 'Autumn Bold" är ett bra alternativ. Foto: Petra Bengtsson.

3 inventering, avverkning och information ingår. I SSK (Sydvästra Skånes Kommunalförbund) finns den så kallade "SSK-almgruppen" med företrädare för park- och gatukontoren, Växtinspektionen samt Vägverket. Genom ett mångårigt samarbete med kunskaps- och erfarenhetsutbyte har också bekämpningsarbetet förbättrats. Statens Jordbruksverk står via Växtinspektionen för den årliga inventeringen på landsbygden i de kommuner som sedan sköter avverkningen enligt en gemensam årlig plan. Kommunerna själva ansvarar för såväl inventering som bekämpning i tätorterna. Trots bra samarbete finns det en osäkerhet i arbetet eftersom det handlar om politiska ställningstaganden. Kommunerna måste dessutom välja att satsa på almsjukebekämpning i konkurrens med andra viktiga kommunala verksamheter. Det finns också en osäkerhet i att överlåta åt större markägare att själva sköta avverkningen. Många sjuka och döda träd står kvar vid gårdar och på egendomar. Explosionsartad utveckling 1987, då man började inventera, hittades drygt 800 smittade träd i sydvästra Skåne. Denna siffra har sedan stigit till ca träd 1995 (då räknades även träd som smittats tidigare år men ej blivit avverkade på några platser) års siffra ligger aningen lägre. Det skiljer något i inventeringarnas noggrannhet från år till år. Trenden visar dock tydligt hur almsjukan har ökat explosionsartat. Sammanlagt har omkring träd avverkats mellan 1987 och Under de senaste åren har de nio kommunerna satsat omkring 7 milj. kr/år på bekämpning av almsjuka års inventeringar pågår när detta skrivs. En sommar med så höga medeltemperaturer under så lång tid kan komma att ge ett mycket dystert resultat då almsplintborrarna kan ha flera svännningsperioder. Malmö tjänar miljoner! Malmö kommun har dokumenterat almsjukans utveckling sedan Här har man lyckats begränsa spridningen till under 10% av träden på 10 år. Almsjukebekämpningsarbetet har t.o.m kostat kommunen 6,7 milj. kr. Utan ett fungerande kontrollprogram skulle kostnaderna, om man avverkar alla döda träd efter 10 år, ligga på ca 40 milj. kr. Målsättningen är att genom kontroll och sanering av almsjukans spridning behålla almen som kulturträd. Annan strategi i Danmark 1 Danmark har den aggressiva fonnen av almsjuka varit känd sedan slutet av talet. "Plantesundhedsrådets elmesygeudvalg" utfärdade 1978 rekommendationer om att inte plantera nya almar, utan istället välja andra trädslag. Fram till mitten av 1980-talet spred sig almsjukan betydligt långsammare än i England - där ca 25 miljoner av ursprungligen uppskattade 30 mil- Almsjukan är en vissnesjukdom som upptäcktes på 1920-talet. Till Sverige kom den på 1950-talet. Almsjuka orsakas av en sporsäcksvamp, Ophiostoma ulmi (tidigare Ceratocystis ulmi). År 1980 konstaterades en aggressiv form av almsjuka i Önips almskog utanför Tomelilla i östra Skåne. Denna tillhör numera en egen art av svampen Ophiostoma novo-ulmi. Den blockerar vattentransporten i trädet så att det vissnar och dör. Sjukdomen sprids under sommaren av almsplintborrar. Svampens sporer fastnar i hårbeklädnaden och följer med när insekten flyger till friska almar för att äta av blad och skott i kronan, som infekteras. Almar som står nära varandra kan smittas genom rotsammanväxning. Sjukdomen har ett dramatiskt förlopp och de infekterade träden börjar gulna och vissna efter ett par veckor och dör inom två år. Symptom på almsjuka är att bladen gulnar i förtid och faller av i en del av eller hela kronan att bladen kan bli bruna direkt, rulla ihop sig och sitta kvar på grenarna en tid att bladen plötsligt vissnar och dör att löven sitter glest i kronan och är svagt missfårgade Mörkstrimmig bark av almsplintborrens framfart, överst. Foto: Petra Bengtsson Under: Grentorka kan vara ett typiskt tecken på almsjuka, men kan också ha andra orsaker. Foto: Ingrid Åkesson. att skotten böjer sig neråt i topparna att kärlsträngarna missfärgas och blir gråvioletta, vilket syns tydligt då färsk bark skalas av och veden blir synlig. Grenprover med misstänkt almsjuka kan skickas till Växtinspektionen för analys. Adressen är: Växtinspektionen, Box 19, Alnarp, tel Observera! Alla vissna almar har inte almsjuka! Symptomen li knar dem vid vanlig vattenbrist. III

4 T , I Omtyckt träd i park och landskap Almen är ett omtyckt träd både i staden och på landsbygden. Den vanligaste av våra tre i Sverige vildväxande arter, skogsalmen (Ulmus glabra), har sedan århundraden planterats i parker, vid gårdar, slott, kyrkor och i alker. Almen är ett vackert träd, inte minst på vintern med sitt arkitektoniska grenverk. Den har ett högt ekologiskt värde, växer relativt snabbt och har hög tolerans mot flera yttre påfrestningar som jordpackning, fysiska skador, vägsalt, luftföroreningar och torka. Almen är vanligt förekommande, framför allt i södra Sverige. Samtliga av de tre svenska vildväxande arterna skogsalm (Ulmus glabra), lundalm (Ulmus carpinifolia), samt vresalm (Ulmus laevis) angrips tyvärr av almsjukan. Lundalmen är ovanlig, men det finns en sort av den som är funnen i Danmark och som används, nämligen Hörsholmsalmen. Även denna angrips av almsjukan. Bland de införda arterna finns några som har större resistens mot almsjukan. Utanför Sverige, bl a i England, Holland och Danmark har man bedrivit förädlingsarbete och odling av mer eller mindre resistenta almar. En stor nackdel med dessa är att de till karaktären inte alls liknar den svenska almen som vi vill se den. Skogsalmen har för sin form UCII skon p uls skull varit ett av de mest planterade träden både i staden och på landsbygden. Därför är genomtänkta bekämpningsstrategier extra viktiga på platser där almen dominerar. Foto: Petra Bengtsson.

5 UHUIVH I H b/9/ joner almar gått förlorade fram till Förklaringen kan vara att almen i Danmark är frösådd vilket gjort materialet varierat medan det i England närmast rört sig om en och samma klon, och dessutom av en annan art. Eftersom almsjukan inte hade samma explosionsartade utveckling i Danmark som i England, miste man i många danska kommuner intresset för almsjukan under denna period. Några fortsatte till och med att nyplantera alm trots rekommendationerna. Det finns platser i Danmark där man upptäckte almsjuka på ett tidigt stadium men inte gjorde några omfattande bekämpningsinsatser. På några sådana platser finns det fortfarande friska almar kvar som undgått att bli smittade. Säkerhetszon Under 1990-talets varma somrar exploderade almsjukan - liksom i Skåne. Under dessa år kunde man observera två svännningar av almsplintborrar vilket gjorde att ännu fler träd drabbades. Idag ger man råd om olika hantering av almsjukan beroende på läge och situation. I områden där almsjukan ännu inte utvecklats eller är särskilt utbredd rekommenderar man att bekämpa den för att hålla almbeståndet så intakt som möjligt. I områden där almsjukan redan fått fäste och har hunnit spridas ohämmat gör nian inga stora bekämpningsinsatser, men man rekommenderar att inte föra smittat virke ut ifrån området. Det finns exempel på döda träd som får stå kvar för att gynna andra vedlevande insek- ter som annars är utrotningshotade. Betecknas de som farliga träd åtgärdar man det genom att skära in tunga grenar och låter trädet stå som en skulptur. När det gäller säkerhetsavstånd resonerar man i Danmark som så att almsplintborrar inte flyger längre än nödvändigt, dvs till närmaste alm. Kring värdefulla träd eller bestånd rekommenderar man en zon på m diameter där man håller rent från angrepp. Fredrik Schlyter, forskare på SLU, institutionen för växtskyddsvetenskap i Alnarp, menar att dc flyger till närmaste alm för att näringsgnaga eller till närmaste svaga, döende eller döda alm för att lägga ägg. Beroende på landskapet och vindar kan detta innebära stora skillnader i avstånd. Kommer almen att dö ut? Vad blir den svenska strategin framöver? Kommer alla almar att smittas och almen dö ut som släkte? På platser där man inte bekämpat almsjukan på ett tidigt stadium men där den upptäckts för snart 20 år sedan i Danmark, finns fortfarande idag friska almträd. Hur ser situationen ut där om ytterligare 20 år? Det finns de som tror att almen har en framtid som sly och småträd efter att V Almsjuka kan inte drabba lekande barn. Men risken för smittspridning till andra träd gör att avverkade almstockar bör undvikas som lekskulp- 'urer. Här har man alt vanlig pil. ' I oto: Petra Bengtsson.

6 (NUNA 1-/kK I H b/9/ 90 % av almbeståndet är intakt i Malmö tack vare tio års aktiv bekämpning. På ön Jersey i Engelska kanalen, där almsjukan fått härja fritt, är situationen den motsatta; 90 % av almarna har dött. Ur 'Almen ett kulturträd i fara", Malmö kommun 1994 (stencil). ny svärmning av almsplintborren under sommaren. 1 trakter där man inte har en heltäckande bekämpningsstrategi resonerar man i andra termer. Döende och döda träd kan få stå kvar, där de inte utgör fara för folk, till förmån för många hålbyggande fåglar och vedlevande insekter och svampar. Ett dött träd är dock oftast inte accepterat som inslag i parker idag men skulle mycket väl kunna vara en klädsam skulptur i en annars grönskande park. I Danmark finns exempel på döda träd som till och med fått stå kvar invid vägar efter att man skurit in grenarna hårt för att undvika fara. de stora träden slagits ut. När sedan almtätheten sjunkit rejält kommer almsplintborren att fa svårt att hitta värdträd och därmed skulle almsjukan stagnera. Teorier om att almen återhämtat sig från tidigare almsjukeperioder som kunnat konstateras med pollenanalyser från tiden före senaste istiden är osäkra eftersom man vet att dagens form av almsjuka beror på en ny art av svampen. Avverka före 1 april! En alm som dött av almsjuka sprider inte almsjukan vidare efter två år. Å andra sidan kan ett enda kvarlämnat, infekterat träd i områden med pågående bekämpningsprogram innebära att man spolierar hela programmet. Det finns en tidplan att gå efter som säger att alla smittade träd ska avverkas och destrueras före den 1 april året efter konstaterad smitta, detta för att förhindra en Till vänster växer svartpopplar, som är et bra alternativ till almar i landskapet. Längst till höger, döda almar. I mitten almar som än så länge saknar symptom. Foto: Petra Bengtsson. VI

7 UllUlYin 1 /1R I /-1 0/ V/ Bra alternativ till almen Vi måste ta lärdom av almsjukans verkningar och upprätta ert beredskap för nya motsvarande sjukdomsangrepp som förr eller senare kan drabba andra träd. Vad man framförallt bör tänka på är att variera artvalet. Det finns ingen art som kan ersätta almen i alla lägen och vi vet inte vad framtiden för med sig av nya oväntade sjukdomar på träd. Till alleer finns redan en tendens att välja lind i den ena nyplanteringen efter den andra. En annan anledning att variera artvalet är förstås för att gynna den biologiska mångfalden, både när det gäller träd och på dem levande insekter, mossor och lavar. Att välja art efter situation är något man bör göra i varje sammanhang. Vad säger kulturhistorien på platsen? Vilken är platsens läge, funktion och yttre påfrestningar i form av jordmån, klimat, trafik etc.'? Gammal kunskap kan behöva lyftas fram, t ex är eken ett utmärkt träd intill åkermark då den har djupa rötter som ej tar näring ifrån den växande grödan. Träd som placeras "rätt" med tanke på väderstrecken skuggar marken mindre där man vill undvika skugga och vice versa. Många olika träd kan komma ifråga vid ersättningsplantering efter borttagna almar. På den svenska landsbygden är det en utbredd uppfattning att inhemska trädarter passar bäst. Ett stort antal exotiska trädarter används dessutom, framförallt i södra Sverige men då i stadsmiljö. Här följer en kort beskrivning av några svenska träd och några av dess användningsmöjligheter. Det är delvis hämtat från boken Svenska landsvägsalleer (Stad & Land nr. 140), där mycket mer står att läsa om träden samt ytterligare arter, lämpliga som alleträd. Skogseken (Querqus robur) är majestätisk som solitär och användbar som alleträd. Eken är ljuskrävande och utvecklas tillfredställande på mycket skiftande jordar. Den trivs bäst på lerhaltiga mulljordar men kan också växa på torra, steniga platser. Eken med sitt stabila växtsätt är mycket vindtålig men behöver skyddas mot viltska- dor. Småplantor etablerar sig lättare och snabbare än uppstammade alleträd. Eken har goda egenskaper som alleträd men används ännu inte särskilt mycket som sådant. En nackdel är dess långsamma tillväxt, vilken dock ofta överdrivs. Linden är ett omtyckt träd, historiskt i våra slottsparker och vid kyrkor, på senare tid även i alleer, och som stadsträd. Linden är brukar ibland anses mindre lämplig på t ex parkeringsplatser då "den droppar". Att använda lind som alleträd är inte helt oproblematiskt. Skogslind (Tilia cordata) till alleer eller vårdträd rekommenderas ej då det är svårt att få plantor med samma utveckling, välj då hellre parklind (Tilia x vulgaris). Linden är inte så nogräknad med jordmånen men utvecklas bäst på näringsrika, fuktiga till torra jordar Den är både vindtålig och mycket skuggtålig. Linden blir ett medelstort träd med mycket grov och slät stam. Asken (Fraxinus excelsior) är lämplig som t ex alleträd. Dess tillväxt är snabb i början. Asken är ett ljust luftigt träd som kan bli både stort och gammalt. En av egenskaperna är att knoppsprickningen kommer sent och lövfällningen tidigt, detta kan ses positivt i vägmiljöer där vägbanan inte skuggas och snabbt torkar upp, eller negativt i andra miljöer där man önskar längre tid med grönska. Asken trivs på näringsrik, gärna kalkrik mark med rörligt grundvatten. I skogsmiljöer växer den ofta tillsammans med alm. Asken har en ljusare och glesare krona än almen. Den är vindtålig och relativt skuggtålig men måste skyddas mot vilt. Lönnen har många förtjänster. Dess starka höstfärger är alltid uppskattade. Lönn har många användningsområden, i staden och på landsbygden. Skogslönn (Acer platanoides) trivs bäst på friska till fuktiga mulljordar men kan även växa relativt torrt och magert, den är dock mycket känslig för kompakterad, dåligt dränerad jord. Den tål lätt skugga. Skogslönn är mycket lättetablerad och blir ett medelstort träd. Oxel är ett exempel på träd som passar såväl i staden som på landsbygden. Foto: Larseric Johanson. VII

8 Tysk lönn eller sykomorlönn (Acer pseudoplatanus) som är förvildad i södra Sverige, är vanlig i parker och trädgårdar. Den är något mer skuggtålig än skogslönnen och är inte heller lika känslig för kompakterad jord. Sykomorlönn är också relativt vindtålig. Fågelbäret (Prunus avium) är ett något mindre träd som passar i allt ifrån privata trädgårdar till parker och alleer. Den bör ha näringsrik mark med gott kalktillstånd, och god jordstruktur eftersom den är mycket känslig för kompakterad jord. Det finns flera olika popplar med skilda utseenden och egenskaper. Poppel har blivit vanlig i läplanteringar och i nybyggda bostadsområden eftersom den snabbt växer upp till rejäla höjder. Poppeln är faktiskt äldre än almen som alleträd men vanligast i länder som Holland och Tyskland. Goliateoppel (Populus x euramericana), grapoppel (Populus x canescens) och svartpoppel (Populus nigra) är tänkbara som alleträd. I norra Sverige finns härdiga alternativ som jämtlandspoppeln (Populus balsamifera r elongata) och lagerpoppeln (Populas laurifolia). Popplar är liksom Salix snabbväxande och dess rötter kan ställa till bekymmer vid placering nära ledningar. Ytterligare alternativ Hästkastanj (Aesculus hippocastanum), klibbal (Alnus glutinosa), avenbok (Carpinus betalas), bok (Fagus silvatica), hägg (Prunus padus), päron (Pyras communis), rönn (Sorbus aucuparia) och oxel (Sorbus intermedia) är ytterligare några svenska arter som kan användas både på landsbygden och i staden. Det är inte bara alm som kan slås ut av sjukdom. än varierat artval minskar risken tor självdöda "kalbyggen" i framtiden. Eken - ett träd som passar i både parken och på landsbygden, men även som gatuträd. Foto: Petra Bengtsson. Trädplanteringskampanj I det skånska slättlandskapet och dess städer är almen mycket vanlig och utgör ett påtagligt inslag i det annars trädfattiga landskapet. Därför ger det stora effekter när stora delar av beståndet drabbas. Sedan något år tillbaka har SSK-almgruppen i sydvästra Skåne (se sid III) slutit avtal med de ingående parterna om att uppfylla gemensamt ställda krav och riktlinjer gällande bekämpning av almsjukan genom inventering, avverkning och destruering av smittade träd. I avtalet ingår bl a att verka för återplantering i så stor utsträckning som möjligt. Eftersom det oftast ankommer på den enskilde markägaren att sörja för återplantering driver man i år en trädplanteringskampanj tillsammans med Movium och några plantskolor i Skåne. Kampanjen inleddes med en presskonferens där vikten av återplantering och val av trädslag betonades. Samtliga markägare som finns med i kontrollprogrammet i sydvästra Skåne berörs av kampanjen. Lästips Almen, ett kulturträd i fara. En handbok i almsjukebekämpning. Jansson, A. och Lindqvist, G. 1987, Stad och land nr. 57. Almsjukan i sydvästra Skåne. Mål och strategier för bekämpning. SSK-almgruppen, SSK Svenska landsvägsalleer, Bengtsson, R. et al Stad & Land nr 140. Detta Gröna Fakta......har sammanställts av Petra Bengtsson, landskapsarkitekt och statskonsulent vid Movium, sekretariatet för den yttre miljön vid SLU. Sammanställningen bygger dels på medverkan i SSK-almgruppen , dels på samtal med Rune Bengtsson, SLU Alnarp, Hans Peter Ravn, Forskningscentret for Skov & Landskab, Danmark, Gunnar Rosen och Tarja Erling-Tjäder, Västerås kommun samt med Fredrik Schlyter, SLU Alnarp. Rådgivning Gröna Fakta sammanställs av Movium-sekretariatet, SLU, Box 54, Alnarp. Telefon Redaktör Petter Åkerblom. ISSN Publicerat i Utemiljö 6/97.