Detta dokument berättar en del av historien om hur ett företag blir till och första kapitlet fram till 30 år den 9/ Skrivit av mig, Tommy

Transkript

1

2

3 Detta dokument berättar en del av historien om hur ett företag blir till och första kapitlet fram till 30 år den 9/ Skrivit av mig, Tommy Andersson, som startade företaget och därav färgat av mina intryck och erfarenheter. Tommy Andersson 3

4 I ett av antagningsproven till SAAB s Industriskola skulle vi bland annat fila en stålbit till en precis fyrkant

5 Min bana inom förvärvsarbetande började dagarna efter att jag slutat min sjuåriga folkskola i Horns skola. Att fortsätta studera var inte tal om i ett fattigt arbetarhem utan det gällde att försörja sig så fort som möjligt. Metallfabriken Ljunghäll hade efter kriget 1945 etablerat sig i den gamla ammunitionsfabriken i Kvarntorp utanför Horn och efter att Bröderna Fälth s snickerifabrik inne i Horns samhälle lagts ner, tog Ljunghäll över denna och startade verksamhet, det var där jag började jobba Arbetsuppgifterna var hjälpreda till de äldre anställda och lönen var 75 öre i timmen. Det var Olle Ljungqvist som var chef och Sven Hjelte som var förman. Tillverkningen var väldigt varierande med kokillgjutning samt div mekanisk tillverkning, den första pressgjutningsmaskinen kom under 1962, man tillverkade Rio-hyllan, Röda Klara konservöppnare, oljebrännare, stekpannor, sopnedkastluckor, stolsfötter och mycket annat. Jag hade en morbror, Bruno som jobbade på SAAB i Linköping som ritare, vi träffades ofta på somrarna i Mogård hos mormor och morfar och var båda väldigt fiskeintresserade, så när vi fiskade försökte han övertala mig att söka till SAAB s Industriskola, jag var ju tveksam, började bli van vid egen ekonomi och de möjligheter det gav till att njuta av det glada 60-talet, så då kändes tre år i Linköping inte så intressant. Samtidigt insåg jag att karriärmöjligheterna på Hornfabriken på sin höjd var att avancera till polerare, som var dom som tjänade mest. För att komma in på Industriskolan var man tvungen att göra en provvecka, så tillsammans med 110 andra grabbar fick vi visa vad vi kunde både teoretiskt och praktiskt, vi skulle bland annat fila en stålbit i precis fyrkant. Efter några veckor fick jag ett brev där det stod att jag var antagen tillsammans med 31 andra och att efter första terminen skulle bara 16 elever få fullfölja utbildningen, men då var man också garanterad jobb på SAAB efteråt. Under mina två år på Ljunghäll hade min klasskamrat Carl-Erik Svärd också jobbat där och nu sökte och kom in, han också. Vi fick hyra ett rum på SAAB-gården som låg i anslutning till verkstäderna ute i Tannefors och kontrasten mot friheten i Horn med kompisar, fotboll, Hollandia, fiske mm var stor och i början kändes veckorna väldigt långa. Mitt slutmål var bänk och maskinarbetare, och utbildningen var varvat teori och praktik, jag klarade första gallringen och var en av åtta elever som 1967 fick slutbetyg och jobb i berget på SAAB som fräsare. Att varje dag gå ner under jorden och stå och fräsa sexkanter insåg jag snabbt att det inte var min grej så jag sökte till Ljunghälls nya fabrik i Södra Vi som verktygsmakar-lärling med Bertil Green som bas. Det blev en otroligt 5

6 På Ljunghäll i Södra Vi jobbade jag som verktygsmakare i 12 år varav de sista fem åren som förman på bearbetningsavdelningen var det dags att inleda nästa kapitel då jag registrerade ett handelsbolag

7 omväxlande och spännande tid med ett företag som växte snabbt, jag jobbade sammanlagt 12 år i Södra Vi och sista fem åren som förman på bearbetningsavdelningen tillsammans med Valter Ahlqvist. Där började vi under dom åren att använda de första klippverktygen för gjutgods, vilket senare skulle bli mitt företags huvudsakliga produkt. Anledningen till att jag slutade var att ett företag som etablerat sig i Horn, Thorn Belysning sökte en konstruktör och jag sökte och fick jobbet. Bertil Stavborg var fabrikschef och det var något nytt för mig att sitta på kontor men samtidigt spännande med en ny bransch, företaget var engelskt och den svenska ledningen satt i Solna, vilket innebar en del resande. Jag hade även ansvaret för verktygsinköpen på Thorn och anlitade då min gamla jobbarkompis från Ljunghäll, Roland Forsberg som några år tidigare startat eget. Han var ofta på mig om att det fanns utrymme för flera verktygsmakare och nog den som till slut gjorde att jag efter fem år på Thorn tog steget att bli företagare. jag fick göra en kalkyl på mina investeringar som hamnade :- totalt och han förmedlade även kontakten till Utvecklingsfonden, nuvarande ALMI som via Sven-Olof Karlsson beviljade ett glesbygdsstöd på :- av dessa. Nästa steg var att hitta en lämplig lokal och det var lättare sagt än gjort, efter en del letande kom jag i kontakt med Rolf Björklund som hade sitt företag i Hults gamla tegelbruk i Hycklinge. Han kunde tänka sig att göra i ordning en lokal på ca 250 m 3 och vi skrev ett avtal, hyran var 9.000:- per år. Inblandad i lokalletandet var även Kinda kommuns lansbygdskonsulent Roland Frithofsson, numera på Växtkraft Kinda. Jag gick även en Starta Eget kurs som Roland ordnat. Jag började med att under hösten 1983 registrera ett handelsbolag med mig och Monica som delägare och att sedan kontakta Östgötabankens kontorschef i Horn, Lennart Andersson, och presenterade min idé och frågade om han var villig att låna ut ett startkapital, 7

8 startade jag firman och den första fakturan inbringade 1.750:

9 Så 9/ började jag att jobba heltid med mitt nystartade företag, jag hade gjort en del utskick till företag i närheten och hoppades naturligtvis på jobb från båda mina förra arbetsgivare Thorn och Ljunghäll. Jag kontaktade både Corren och KindaPosten och dom kom och gjorde reportage som gjorde att företaget blev mera känt. Från KindaPosten kom en vikarie, Niklas Ekdal som sedan haft en framgångsrik journalistkarriär inom bland annat Dagens Nyheter. Maskinparken köptes till stora delar begagnad från Rexsvarven där Inge Hyckenberg var en stor hjälp med att lösa mycket praktiska problem. En ny fräsmaskin köpte jag dock, en spansk Fexax som tyvärr inte var av någon högre kvalitet, men priset var bara :-. Det första jobbet fick jag från Forsbergs och fakturan slutade på 1.750:-, sedan rullade det på och bland de första att göra jobb åt var företaget i de lokaler vi nu har flyttat in i, som då hette Klintland, en väldigt bra kontakt i början var Electrolux i Västervik vars dammsugartillverkning var en stor köpare av verktygstjänster och till vilka jag under de första åren hade mycket jobb. I min jakt på leverantörer hade jag ju ganska stor erfarenhet från tidigare jobb och även Roland Forsberg var behjälplig med mycket råd och tips, ändå är det slående hur många av de leverantörer som jag då började med finns kvar även i dag. Uddeholmstål har vi alltid använt, vi härdade hos Brukens, det som i dag är Bimex hette på den tiden Mivex, det som i dag är Ravema hette AKMA, SECO köpte jag skärande verktyg ifrån. Jobben fortsatte att komma in i allt stridare ström, Thorn och Electrolux var störst men även Verktyg & Mek, Hultsfred Pressgjuteri, HornSvets med flera. Detta gjorde att jag redan efter ett halvår började fundera på att anställa någon. Jag annonserade i Vimmerby Tidning och Anders Johansson från Björksfors svarade och fick jobb, en mycket klurig och duktig kille. Den förstärkningen gjorde att jag kunde vara ute mer på fältet och jaga jobb som på den tiden var viktigt då det inte fanns någon elektronisk kommunikation. Jag fortsatte att förbättra maskinparken med att inhandla en Bridgeport verktygsfräs till en kostnad av :- detta var en maskintyp som Anders hade jobbat med på tidigare jobb. Ljunghäll började att höra av sig under 1985, Kalle Svärd jobbade kvar där och var verktygansvarig och på så sätt började jobben att trilla in. Det var mindre gjutverktyg som var deras intresse, men även klippverktyg till stolsfötter vilket gjorde att jag började titta på vår första NC-styrda maskin, så hösten 85 investerade vi i en TOS FNG 32, som jag köpte 9

10 visade vi upp vår nyaste investering för allmänheten. Det var i samband med ett företagarevent för allmänheten på Höganlid i Hycklinge som vi visade vår gnistmaskin. Den rönte stor uppmärksamhet och fascination bland besökarna På mässan ELMIA Tool fick vi genom Hans Gunnarsson, VD på Ljungäll, kontakt med Jan Henricsson, gjuterichef på Husqvarna

11 av JG Verktygs-maskiner Jonny Gustavsson som jag sedan gjort många maskinaffärer med. Första jobbet i nya maskinen kraschade jag i Z med stillestånd som följd, men snart började även den kunskapen att sitta. På personalsidan blev Magnus Johansson från Kisa nästa anställd och Thomas Thorstensson från Horn sommarjobbade under 85, det var full fart i gamla tegelbruket i Hult, Rolf var otroligt hygglig med att ställa upp för att lösa problem som uppstår i början så snart nog började det att likna ett riktigt företag. Under hösten besökte Monica och jag EMO mässan i Hanover och såg för första gången en trådgnistmaskin vilket skapade ett intresse då det skulle tillföra mycket precision till vår verksamhet, vi hade dock investerat mycket under året så det fick bli ett snack med Åke Johansson som då var kontorschef på Östgötabanken i Kisa, jag förklarade hur en trådgnist fungerade och Åke svarade att det låter intressant, köp den Så enkelt fungerade det under de första åren. Vi köpte en liten Brother trådgnist som blev otroligt viktig för oss då vi nästan var ensamma om en sån maskin här omkring. Detta innebar att vi fick göra ett klippverktyg för ett kamaxelhus till Volvo, också det ett steg i utvecklingen. Vi var även inne och fuskade på en del formverktyg för plast. En viktig del under de första åren var rena legojobb, där vi körde åt Nokia, Markpoint, Minec och flera andra. Detta gjorde att Monica också började jobba heltid med både lego och kontoret. Vi hade startat företaget som handelsbolag men i och med att vi båda jobbade heltid bildade vi 1986 ett aktiebolag. Väldigt överraskande blev jag av kommunen tillsammans med Företagarförbundet utsedd till årets företagare 1985, vilket naturligtvis var väldigt hedrande. Vi sökte mera folk och Jonny Andersson som jobbade på Facit i Åtvidaberg började på hösten Genom Almi fick vi erbjudande att ställa ut på en mässa för verktygstillverkare i Jönköping som hette ELMIA Tool, kostnaden skulle inte bli så stor men vi skulle vara där i fyra hela dagar, vi frågade Ljunghäll om att få låna verktyget till SAAB Ventilhus och Volvo PV Kamaxelhus, det gick bra så vi lastade dom i bilen och åkte till Jönköping. Vi fick en hel del kontakter men en avgörande för företagets framtid var då Ljunghälls VD Hans Gunnarsson kom till vår monter tillsammans med Husqvarnas gjuterichef Jan Henricsson och Hans gjorde allt för att intressera Janne för att köpa verktyg från oss. Redan efter några veckor fick vi första förfrågan från Husqvarna på klippverktyg till ett svänghjul och vi fick också order på detta. Detta sammarbete har varat sedan dess och varit väldigt värdefullt för oss. 11

12 Idag är det nästan omöjligt att tänka sig att det fanns en tid då allt handritades. Vår verksamhet har gått från manuellt hantverk till automatisk datoriserad komponenttillverkning

13 Fler kunder krävde mer maskiner och nästa investering gällde en fleroperations-maskin en Beaver från England, på den tiden fanns något som hette glesbyggds-stöd som innebar att företag som låg i områden som betecknades som stödområde kunde erhålla 25 % av en investering i bidrag. Det var förhållandvis lätt att söka och man fick ganska snabba besked. Detta gjorde att vi kunde fortsätta att investera trots att vi inte tjänade så mycket pengar, omsatte vi 1,7 milj och fick några hundratusen över. Fleroperationsmaskinen kom på plats och det blev Jonny som skulle köra den. De här åren var det bra fart på svensk industri och vi följde med på vågen, den nya trådgnisten var fullbelagd så jag tittade på att anställa en operatör för detta, Magnus Persson ursprungligen från Kisa började i januari 1988 och vi var då helt plötsligt sex anställda och trångbodda i Hycklinge. Under en period tog även min svåger Kjell tjänstledigt och jobbade med lego framförallt gjutgods till Ljunghäll och det gjorde att det var väldigt trångt i verkstaden. Ytterligare en anställd togs in, Peter Rosén från Kisa och det gjorde att lokalfrågan måste få en lösning, på den tiden var det vanligt att kommunerna byggde industrifastigheter och hyrde ut mer eller mindre subventionerat till företag, jag tog kontakt med Kindas kommunalråd Hans Holm och de tog fram ett förslag på att bygga en lokal på ca 500 m 3 för enl deras kalkyl 2,7 milj där Bilskadecenter ligger i dag. När sedan kommunen gick ut med förfrågan till byggföretag så hamnade priset på ca 5 milj och då kände jag att det började brännas. Jag var även runt i Södra Vi och Vimmerby och tittade men hittade inget lämpligt. Trånga lokaler, för mycket jobb med stor variation gjorde att personalen inte trivdes vilket innebar att först slutade Anders och senare på hösten Jonny och Magnus, situationen blev ju akut med att ha otroligt mycket att göra och för lite personal. Det gällde att snabbt få tag på folk, nästa att börja var Ulf Johansson från Kisa som jobbade på SAAB, han visade sig snabbt bli en tillgång. I och med att formverktyg blev en del av vår tillverkning så kom behovet av en sänkgnist, det blev en taiwnesmaskin som hette Hi-Zu- Fong tyvärr ingen bra investering då funktion och teknik inte var av högsta klass. Ett lyft var däremot att vi bytte vår lilla Brother trådgnist mot en Fanuc W1 med betydligt större arbetsområde. I denna veva köpte vi också den första datorn med enklare programvara som hette PC Dogs och fungerade under DOS. Ett första steg mot vad som skulle bli dominerande på 2000-talet. Detta innebar också att Johan kom in i verksamheten. Senare under året köper vi Mastercam en stor investering för oss på den tiden då det kostade :-. I slutet på 1989 fick vi höra att SvetsMekano i Kisa ev skulle sälja sin lokal på Karlebyområdet, priset låg på 13

14 flyttade vi vår verksamhet från Hycklinge till Kisa. I 14 år bedrev vi vår verksamhet här. Lokalen växte under åren tills vi 2014 behövde hitta en mer framtidssäker lokal

15 ca 1 milj och dom skulle flytta i februari 1990 och efter alla turer med kommunen köpte vi den fastigheten i stället. I samma veva gick Rimforsa Mek i konkurs och tre av de som jobbat där sökte jobb hos oss, det var Anders Nilsson, Staffan Andersson och Magnus Holgersson, Anders och Staffan började ett kort tag i Hycklinge men Magnus började i Kisa. Flytten blev en både dyr och jobbig historia och gjorde att vi fick ett stillestånd på ca 14 dagar. Dessutom var det ingen lysande konjunktur och väldigt höga räntor. När jag tittar igenom anteckningar från de här åren på slutet 80-tal och början 90-tal kan jag konstatera hur stor spridning det var på vår verksamhet, legodelen var minst lika stor som verktygdelen och det skapade naturlitvis problem med beläggningen i verkstaden. I början på 1991 så kom besked om att Thorn Belysning skulle lägga ner fabriken i Horn och flytta allt till Landskrona där man köpt belysningsföretaget Järnkonst, naturligtvis ett dråpslag då Thorn varit en av våra största kunder så långt, dessutom i ett läge när konjunkturen var på väg ner. På hösten 1991 så sökte Joakim Klasson från Tidersrum jobb här, han hade jobbat på Stiga i Tranås, och han är fortfarande kvar även om han under en period provat att vara bonde på heltid. En satsning som har bidragit till att företaget har kunnat hänga med är den tidiga satsningen på datoriseringen, vi styrde redan i slutet på 80-talet våra maskiner via CAM och var tidiga även med CAD, vi köpte CadKey under 92 och detta hängde med under många år. En anledning till att vi tidigt kom igång med datoriseringen var att Johan börjat datautbildning och överförde sina kunskaper till oss. Ett dramatiskt skede i företagets historia var när Riksbanken under 1992 höjde räntan till 500% vi hade dels köpt fastigheten och dels investerat mycket så vi hade ganska stora lån. Det blev några oroliga dagar innan räntan kom ner till mer normala nivåer som under dessa år låg på 15-17%. Efter den ekonomiska turbulens som varit med svensk ekonomi blev det 1993 en djup lågkonjungtur för industrin, vi hade en period med nästan inget att göra och varslade för första och hitills enda gången två anställda om uppsägning. Som tur var så tog det ganska snart fart igen och varslen behövde inte verkställas. Under våren 1994 tog det riktig fart med mycket jobb till framförallt Ljunghäll men även Husqvarna, vi fick göra formverktyg till ett riktigt prestigejobb, Bang&Olufsens nya CD-spelare som Ljunghäll skulle gjuta, det var 4 detaljer som skulle passa samman och som vi lyckades bra med. Detta innebar också mer investeringar i form av en ny flerop, en ZPS MCFV 100 som fortfarande går i produktion. I början på 90-talet anlitade vi också en ny revisionsfirma, det var Rolph Hultén och sonen 15

16 sammanfattade ALMI Företagspartner Östergötland vår utveckligng så långt i en artikel i deras tidskrift

17 Jonas som etablerade sig i Linköping och som vi kom att ha ett mycket bra samarbete med och har med ett kortare uppehåll anlitat dom även sedan dom har blivit uppköpta. Efter svackan som varit börjar konjungturen alltmer ta fart och har vi otroligt mycket att göra och för lite folk, i mars 1996 börjar Anders Wettrelund att jobba och han är den som har längst anställningstid av nuvarande personal. Staffan hade övergått till rollen som tillverkningsansvarig. En annan förändring är att vi går över från timlön till månadslön. Under dessa år på 90-talet ökade omsättningen från drygt 2 milj till 5,2 milj på fyra år, Ljunghäll var den klart domminerande kunden, ibland kändes det som vi var en filial till dom, men det positiva övervägde med korta beslutsvägar och raka puckar. I och med den ökande verksamheten blev även våra lokaler för små och vi tittade på olika alternativ, kommunen kom till oss och frågade om vi var intresserade av Scanal-fastigheten vilket vi var, men sedan gjorde Gösta Gustavsson och Maj-Lis Johansson en fuling och lovade bort den till en annan verksamhet. Vi valde att bygga till ett mindre lager i norra delen och bygga om verkstadskontoret och matsalen. Under mitten på 90-talet kom också kraven på ISO-certifiering som blivit väldigt på modet och vi påbörjade arbetet med att klara ett tredjepartscertifikat, det var mycket nytt men vi klarade ett certifikat i början på STG i Vimmerby kontaktade vi och det blev en period av mycket och komplicerade jobb till främst Autoliv, Svärd hade slutat på Ljunghäll och börjat på Gjutal i Hultsfred och ville fortsätta att samarbeta. Slutet på 90 och början på 2000-talet blev också startskottet på Ericssons stora erövring av mobilmarknaden och det gav väldiga mängder av jobb till många svenska verkstadsföretag och inte minst Ljunghäll vilket också gjorde att vi fick i princip så mycket som vi kunde klara. Karin Hillström som börjat sin bana på Ljunghäll men följt efter Svärd till Gjutal sökte jobb hos oss sommaren 1999 och Donny Johansson började en provanställning samma tid. Samtidigt fick vi det hitills största jobbet i pengar från Ljunghäll till Ericssondetaljer med ett ordervärde på 1,1 milj. Under den här perioden fick vi också vårt första jobb till Åges som sedan dess varit en stadig kund. Även dom stora leverantörer till Ericsson som i princip belade alla aluniniumgjuterier i Sverige. Detta Ericssonrace orsakade att våra leveranstider blev alldeles för långa uppåt arbveckor och vi fick därmed irriterade kunder. En sak som har hängt med under hela företagets tid är svårigheten att hitta kompetent folk, trots stora insatser av industrins organisationer och även skolan har försökt hänga med utan att 17

18 kom Johan (till vänster) in i företaget och 2006 tog han över rollen som VD. Här disskuteras ett verktyg till Mercedes Benz med montören Joakim Klasson

19 lyckas. Ett stort samhällsproblem, som trots tidvis hög arbetslöshet så har inget hänt under 30 år. Johan gick på skola under de här åren men hoppade in under lov och ledigheter, vi började också att prata med Johan och Eva- Lotta om hur dom såg på ett generationsskifte i företaget. Dom var vid den tiden måttligt intresserade, men ändå i framtiden var det inte omöjligt. Ett vanskligt projekt som vi tog var en specialmaskin till Segerström&Svensson till en Volvodetalj, det var mycket pengar och på grund av vår höga beläggning blev vi tvungna att lägga ut hela projektet vilket medförde en stor förlust. Tillverkning och konstruktion av specialmaskiner kräver att man har lång erfarenhet och specialkunskap. En avgörande investering under denna tid var när vi 2002 köpte vår stora flerop ZPS 1680, även den av JG Verktygsmaskiner, det handlade om 2,4 milj bara för maskinen, sedan tillkom instalation, verktyg och annan utrustning. Trots dessa pengar var det nog ett lyckokast. Johan började nu också jobba heltid i företaget och vi försökte få till en organisation med Johan, Staffan och Karin som ansvariga övertog Johan rollen som VD och med sitt datakunnande började vi även att titta på 3D-konstruktion, vi hade ju under många år jobbat med 3D-modeller från våra kunder, men själva jobbat i 2D i konstruktion, efter en del funderande blev det SolidWorks som vi köpte 3 licenser till. Detta blev ett stort lyft för oss som även våra kunder uppskattade passerade vi 10 milj i omsättning för första gången. Finnveden kom in i bilden under 2010 då dom via ett konsultbolag köpte utrustning till deras nystartade gjuteri i Polen, det handlade om skäggpressar och skäggverktyg till ett värde av 3,5 milj, vårt då enskilt största ordervärde. Ett projekt med massor av problem och resor till Polen men som vi klarade ut på ett accepetabelt sätt och Finnveden har de senaste åren varit en av våra viktigaste kunder. Under ett par perioder med sämre beläggning har vi även testat att tillverka klipp-bock-följdverktyg, en del av branchen som är betydligt större än pressgjutningssidan men som också är mer konkurensutsatt. Vi hade svårt att få dessa jobb att gå ihop, kanske främst för att vi inte konstruerade själva. Monica och jag överlät i mitten på 2000-talet äganderätten i bolaget till Eva-Lotta och Johan, för oss otroligt glädjande att de vill driva verksamheten vidare till nästa generation. 19

20 Vår nya lokaler ligger vackert alldeles intill Kisasjön. Här finns goda möjligheter för oss att växa

21 I och med detta så fasade vi också ut oss själva ur företaget där Eva-Lotta i dag sköter ekonomi och administration och Johan är VD. Under 2014 firar bolaget 30 år och dessutom flyttar vi verksamheten till en ny lokal med betydligt större verkstadsytor, som grundare av företaget hoppas jag att detta blir avstamp för ytterligare minst 30 framgångsrika år. Horn i april 2014 Tommy Andersson Hela familjen har varit delagtig och bidragit till företagets possitiva utveckling. Från vänster ser vi Monica, Johan, Eva-Lotta och Tommy. 21

22 FRAM TIDEN 22

23 En lördag i Mars 2003 fick jag och min syster frågan om någon av oss var intresserade av att ta över och driva verksamheten vidare. Den efterföljande Måndagen sade jag upp mig från mitt dåvarande arbete i Linköping. Det har jag aldrig ångrat. Johan Andersson 23

24 På 30 år har vi gått från en nationell aktör med Sverige som marknad till en internationell aktör med kunder som verkar över hela världen. Konkurransen är hårdare än någonsin men möjligheterna är oändliga. 24

25 Jag är uppvuxen i en släkt med många entreprenörer och företagare, jag fick tidigt lära mig företagandets både för och nackdelar. En frihet i drivandet och möjligheten att se resultaten av sina beslut samtidigt som både arbetsbördan och ansvaret många gånger ligger tungt. När jag växte upp så arbetade båda mina föräldrar hårt och det var inget konstigt att ha en far som jobbade både Julafton och Nyår. Ända sen jag var liten har jag varit i fabriken, hjälpt till och arbetat många lov och ledigheter. Dock så väcktes mitt intresse för datorer tidigt och har varit det som drivit mig genom skolgång och senare, mina första yrkesval. Det var aldrig planerat att jag skulle ta över företaget och det var först på en middag 2003 hemma hos mina föräldrar som min far förklarade att han var trött på att driva företaget och ville ev. sälja det. Han frågade då om det var någon av oss (jag eller min syster) som hade något intresse av att driva vidare. Detta var en lördag i mars och på måndagen därefter sa jag upp mig från mitt dåvarande arbete som inköpare på ett dataföretag i Linköping. Jag hade hus och familj utanför Linköping men 2004 gick flyttlasset till Kisa. Jag har nu jobbat i företaget sen 2003 och drivit det sen 2006 som VD. Företaget har under den tiden utvecklats, förändrats och förstärkts. För mig har övertagandet varit omvälvande på många sätt. Först en stor kulturkrock med den hierarki och mentalitet som generellt finns inom svensk tillverkningsindustri. Jag var van vid flexibla arbetstider, många nationalliteter och högt till tak. Det tog många år innan jag vande mig eller kunde förändra förutsättningarna. Jag har också fått ta ett helt annat perspektiv på ledarrollen då jag i många fall saknade både grundförutsättningarna och utbildningen att instruera de anställda hur de skulle göra saker. Jag har valt att flytta över ansvaret till de som arbetar hos oss, men samtidigt då med friheten att komma med egna idéer och lösningar. Detta har, i kombination med att vi har en väldigt ung arbetsstyrka, fallit väl ut. Jag har haft fördelen att komma in i en fullt fungerande verksamhet och försöka hantera den omvärldsförändring som vår bransch går igenom samt att hitta nya vägar och möjligheter att utvecklas och leva vidare. Vi har datoriserats kraftigt, både genom 3D konstruktion men också genom ritningslös tillverkning och CAM. Vår tillverkning är i 25

26 grunden förändrad från ett tidigare, i stort sett, manuellt hantverk till mer automatisk datoriserad komponenttillverkning. Vi har ökat vår kundbas och därmed vår riskspridning, vi har utökat vårt produktsortiment och skaffat oss nya kompetenser. Vi har investerat löpande i ny utrustning och teknik för att behålla den marknadsledande position vi idag har. Vår bransch har gått igenom ett riktigt stålbad i flera omgångar med en kraftig globalisering som följd. Vår marknad är inte nationell med svenska kunder utan internationell med kunder som verkar över hela världen. Våra konkurrenter är inte längre svenska utan italienska, tyska eller kinesiska. Vi konkurrerar nu med samma förutsättningar som alla leverantörer, av liknande utrustning, i världen men har också fått världen som marknad. Vi ser med tillförsikt på framtiden och ser fram mot ytterligare 30 framgångsrika år. Horn i Augusti 2014 Johan Andersson 26

27

28 Horns Industriservice AB Klintvägen 3, Kisa Tel: , Fax: E-post: Web: