Implementeringen av IFRS 7 i svenska livförsäkringsbolag

Transkript

1 Södertörns högskola Institutionen för ekonomi och företagande Företagsekonomi Kandidatuppsats 10 poäng Handledare: Hans Richter Vårterminen 2006 Implementeringen av IFRS 7 i svenska livförsäkringsbolag Författare: Kristina Isik Jessica Kruse

2 FÖRORD Vi vill framföra ett stort tack till de representanter från varje bolag som tog sig tid att ta emot oss för intervju. Dessa är Birgitta Brandt på AMF Pension, Anders Blennå på Handelsbanken Liv och Paul Grengel på Alecta. Vidare vill vi framföra ett tack till vår handledare Hans Richter för det stöd vi har fått under arbetets gång. Vi vill även framföra ett stort tack till Gunnar Nilsson Nyström, chef för Alectas internrevision, för all hjälp vi fått såväl före som under arbetets gång. Flemingsberg Kristina Isik.. Jessica Kruse 2

3 SAMMANFATTNING På grund av ett ökat önskemål om jämförbarhet företag emellan är svenska börsnoterade koncerner sedan 1 januari 2005 skyldiga att tillämpa nya internationella redovisningsstandarder, IFRS/IAS. Onoterade bolag kan frivilligt välja att tillämpa dessa i koncernredovisningen. Detta utgör ett stort steg i den harmoniseringsprocess som pågår på redovisningsområdet, vars syfte är att skapa ett gemensamt redovisningsspråk. I denna uppsats studeras en av dessa standarder IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar som behandlar upplysningar om finansiella instrument och ska tillämpas från och med 1 januari Rekommendationen syftar till att upprätta en god internationell standard för upplysningar om finansiella instrument. Syftet med denna uppsats är att studera om det föreligger skillnader i tolkningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar mellan svenska livförsäkringsbolag. Vidare vill vi studera vilka eventuella problem som förknippas med IFRS 7 samt rekommendationens påverkan på redovisningen. Slutligen vill vi se vilka attityder svenska livbolag har till nya internationella redovisningsrekommendationer. Denna uppsats avgränsas till att studera IASB:s rekommendation IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar som gavs ut hösten Vidare avgränsas undersökningens urval till de största svenska livförsäkringsbolagen. Undersökningen är kvalitativ, där primärdata insamlats genom intervjuer med de ansvariga för övergångsarbetet till IFRS på de undersökta livförsäkringsbolagen. Undersökningens slutsatser är att livförsäkringsbolag har svårt att bestämma hur redovisningen ska utformas i enlighet med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Bolagen har i stort sett all information som krävs och problemet ligger i hur redovisningen ska se ut. Vidare läser bolagen rekommendationen med olika glasögon och definierar olika användare av årsredovisningar vilket ger upphov till olika tolkningar. Det framkom även att balans- och resultaträkningar inte kommer att påverkas i någon större utsträckning av IFRS 7, medan notsystem och tilläggsupplysningar kommer att utökas. Slutligen varierade inställningen till IFRS mycket mellan de svenska livförsäkringsbolagen. 3

4 FÖRKORTNINGAR EU Europeiska Unionen FASB Financial Accounting Standards Board FFFS 2003:13 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2003:13) om årsredovisning i försäkringsföretag FI Finansinspektionen IAS International Accounting Standards IASB International Accounting Standards Board IASC International Accounting Standard Committee IFRIC International Financial Reporting Interpretations Committee IFRS International Financial Reporting Standards RR Redovisningsrådet alternativt Redovisningsrådets rekommendation SAC The Standard Advisory Council ÅRFL Lagen (1995:1560) om årsredovisning i försäkringsföretag FÖRKLARINGAR AV FINANSIELLA INSTRUMENT OCH RISKBEGREPP Finansiellt instrument Kreditrisk Likviditetsrisk Marknadsrisk Ett finansiellt instrument är ett avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller ett eget kapitalinstrument i ett annat företag. Risken för att en part i ett finansiellt instrument inte kan fullgöra en skyldighet och förorsaka motparten en finansiell förlust Risken att ett företag får svårt att fullgöra åtaganden förenade med finansiella skulder. Risken att verkligt värde på framtida kassaflöden från ett finansiellt instrument varierar på grund av förändrade marknadspriser. I marknadsrisk inkluderas valutarisk, ränterisk och andra prisrisker. 4

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING BAKGRUND PROBLEMDISKUSSION PROBLEMFORMULERING SYFTE AVGRÄNSNINGAR TIDIGARE FORSKNING METOD ÄMNESVAL FORSKNINGSANSATS ANGREPPSSÄTT UNDERSÖKNINGSTYP URVAL DATAINSAMLING LITTERATURSTUDIER INTERVJUTEKNIK INTERVJUER Intervjuareffekt Frågetyper och formulering TILLFÖRLITLIGHET OCH GILTIGHET Reliabilitet Validitet METOD- OCH KÄLLKRITIK Metodkritik Källkritik TEORI REDOVISNINGENS HISTORIA REDOVISNINGENS SYFTE NORMATIVA OCH POSITIVA REDOVISNINGSTEORIER KAPITALMARKNADSPERSPEKTIVET AGENTTEORIN INTRESSENTSYNSÄTTET REDOVISNINGENS NORMGIVARE IASB Redovisningsrådet Finansinspektionen REDOVISNINGENS REFERENSRAMAR IASB:s föreställningsram Begriplighet Relevans Tillförlitlighet Jämförbarhet REDOVISNINGENS POSTULAT REDOVISNINGSPRINCIPER Rättvisande bild

6 Matchningsprincipen Försiktighetsprincipen Bokföringsmässiga grunder REKOMMENDATIONER IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar RR 27 och IAS RR 27 och IAS Verkligt värde EMPIRI AMF PENSION Intervju med Birgitta Brandt på AMF Pension HANDELSBANKEN LIV Intervju med Anders Blennå på Handelsbanken Liv ALECTA Förstudie Intervju med Paul Grengel på Alecta SAMMANFATTNING AV EMPIRIN ANALYS SLUTSATS OCH DISKUSSION SLUTSATS Svårigheter med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Tolkning av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Påverkan på redovisningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Övergripande inställning till IFRS DISKUSSION Svårigheter med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Tolkning av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Påverkan på redovisningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Övergripande inställning till IFRS EGEN KRITIK FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING KÄLLOR LITTERATUR FINANSIELLA RAPPORTER ELEKTRONISKA KÄLLOR INTERVJUER BILAGA 1 INTERVJUGUIDE BILAGA 2 AMF PENSIONS RISKBESKRIVNING, RESULTAT- OCH BALANSRÄKNING SAMT NOTFÖRTECKNING BILAGA 3 HANDELSBANKEN LIVS RISKBESKRIVNING, RESULTAT- OCH BALANSRÄKNING SAMT NOTFÖRTECKNING BILAGA 4 ALECTAS RISKBESKRIVNING, RESULTAT- OCH BALANSRÄKNING SAMT NOTFÖRTECKNING 6

7 1. INLEDNING I denna uppsats studeras de stora svenska livförsäkringsbolagens tolkningar av IASB:s redovisningsrekommendation eller så kallade standard IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Uppsatsen skrivs på uppdrag av det svenska tjänstepensionsföretaget Alecta. Sedan den 1 januari 2005 är svenska börsnoterade koncerner skyldiga att tillämpa internationella redovisningsstandarder medan onoterade bolag frivilligt kan välja att tillämpa dessa i koncernredovisningen (Finansinspektionen, 2005d:2). Syftet med dessa redovisningsstandarder är att öka jämförbarheten mellan företag samt att underlätta för företag inom EU att söka notering och riskkapital på börser även utanför det egna landets gränser ( Svenska livförsäkringsbolag ska övergå till dessa internationella redovisningsrekommendationer senast den 1 januari 2007 (Alecta, 2005:1). De standarder som ska tillämpas är International Financial Reporting Standards, IFRS, som ges ut av International Accounting Standards Board, IASB, samt International Accounting Standards, IAS, som gavs ut av IASB:s föregångare, International Accounting Standard Committee, IASC ( IFRS 7 är en av dessa standarder och behandlar upplysningar om finansiella instrument. Rekommendationen syftar till att upprätta en god internationell standard för upplysningar om finansiella instrument. (Finansinspektionen, 2005a:6). IFRS 7 ska tillämpas från och med den 1 januari 2007 (IASB, 2005c:7). 1.1 BAKGRUND I de industrialiserade länderna har utvecklingen på redovisningsområdet kännetecknats av två olika, parallellt existerande, traditioner; kontinental och anglosaxisk redovisningstradition. Sverige tillhör tillsammans med Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien och Japan den kontinentala redovisningstraditionen. Denna riktar sig i första hand till långivare och då främst banker istället för till kapitalmarknaden. Till följd av detta är den kontinentala redovisningen konservativ och tyngdpunkten ligger på försiktighet. Utgångspunkt i denna tradition har varit försiktighetsprincipen som innebär att skulder värderas högt och tillgångar lågt. (Artsberg, 2005:89). Kopplingen mellan redovisning och beskattning är tydligare i den 1

8 kontinentala redovisningstraditionen än i anglosaxiska länder, vilket Sverige är ett typexempel på. Som motpol till kontinental redovisning står den anglosaxiska redovisningstraditionen som Holland, Storbritannien, USA och den internationella normgivaren IASB tillhör. I anglosaxiska länder är privata intressenter huvudfinansiärer och redovisningen är inriktad mot kapitalmarknaden. (Artsberg, 2005:88). Detta innebär att redovisningen i stor utsträckning sker till verkligt värde. Matchningsprincipen är central medan försiktighetsprincipen inte alls har samma betydelse som i den kontinentala traditionen. I den anglosaxiska redovisningstraditionen har redovisningsprofession och teorier större inflytande än i den kontinentala traditionen. Vidare karaktäriseras anglosaxisk redovisning av prejudikat medan det i den kontinentala redovisningstraditionen finns tydliga lagar (Artsberg, 2005:88). I takt med den ökade globaliseringen ökar också önskemålen om jämförbarhet mellan företag oavsett var i världen de verkar och vilken verksamhet de bedriver. Ett steg mot harmonisering på redovisningsområdet togs när EU 2001 beslutade att samtliga medlemsländer skulle övergå till IASB:s standarder från och med den 1 januari 2005 den så kallade IAS-förordningen. Att IASB tillhör den anglosaxiska redovisningstraditionen innebär att länder som följer IFRSstandarden också tillhör denna. Detta innebär ett helt nytt synsätt för de flesta västeuropeiska, kontinentala länder däribland Sverige. IAS-förordningen syftar huvudsakligen till att öka jämförbarheten av noterade koncerners finansiella rapporter i hela EU, vilket underlättar den ekonomiska och finansiella integrationen. Med internationella redovisningsstandarder minskar skillnader i redovisningspraxis mellan länder samtidigt som en mer enhetlig tillämpning av valda redovisningsprinciper skapas. (Finansinspektionen, 2006:1ff). IFRS är en av grundpelarna i EU:s strategi för en gemensam kapitalmarknad och är i första hand inriktad på att tillgodose informationsbehovet hos ägare och andra intressenter. En konsekvens av att IFRS är ett internationellt regelverk är att det saknar koppling till någon särskild ekonomisk eller rättslig miljö. Detta innebär att reglerna i allmänhet utformats utan hänsyn till nationell reglering om borgenärsskydd, vinstutdelning eller beskattning. (Finansinspektionen, 2006:2). 2

9 IFRS-standarden utgår från ett principbaserat synsätt som ger företag möjlighet att verksamhetsanpassa sina finansiella rapporter. Detta kräver att företag lämnar upplysningar om hur de finansiella rapporterna påverkats av valen för klassificering och värdering. (Finansinspektionen, 2006:1). Från och med räkenskapsåret 2005 ska eller får finansiella företag, däribland livförsäkringsbolag, tillämpa IFRS-standarder i koncernredovisningen så kallad fullständig IFRS. På grund av sen lagstiftning och att det länge rådde en viss oklarhet kring vilka internationella regler som skulle gälla för finansiella instrument får dock såväl noterade som onoterade svenska finansiella företag välja att tillämpa äldre redovisningsregler i årsredovisningen för räkenskapsåret (Finansinspektionen, 2005d:2). För svenska livförsäkringsbolag finns övergångsregler som innebär att de inte är skyldiga att övergå till IFRS förrän den 1 januari 2007 (Alecta, 2005:1). Även juridiska personer kan tillämpa IAS/IFRS, dock med de begränsningar som lag och föreskrifter medför. Detta kallas för lagbegränsad IFRS och existerar eftersom det nära sambandet mellan redovisning och beskattning i Sverige inte gör det möjligt för juridiska personer att tillämpa fullständig IFRS. Enligt Finansinspektionen ska IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, tillämpas av alla finansiella företag som tillämpar lagbegränsad IFRS. (Finansinspektionen, 2005c:1ff). De främsta skillnader mellan internationella och svenska redovisningsrekommendationer är att tillgångar och skulder enligt IFRS ska värderas till verkligt värde i större utsträckning än vad som tidigare varit tillåtet. Detta kan medföra större variationer i resultaträkning och eget kapital. Vidare är IFRS mer omfattande och innehåller fler krav på tilläggsupplysningar. (Finansinspektionen, 2006:2). Slutligen innehåller IFRS inga specifika uppställningsformat till skillnad mot de tidigare detaljerade reglerna för resultat- och balansräkning (Finansinspektionen, 2006:7). 1.2 PROBLEMDISKUSSION Hösten 2005 publicerade IASB den nya redovisningsstandarden IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Detta innebar samtidigt ett borttagande av IAS 30 Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut samt en revidering av IAS 32 3

10 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering. (IASB, 2005c:6ff). IFRS 7 kräver upplysningar som gör det möjligt för användare av finansiella rapporter att bedöma betydelsen av finansiella instrument för ett företags finansiella ställning och resultat (Finansinspektionen, 2005a:8). Den huvudsakliga förändring som IFRS 7 innebär är utökade krav på beskrivningar av finansiella instrument och risker förknippade med dessa. IASB ger förutom redovisningsrekommendationer även ut tillhörande tolkningsråd som syftar till att underlätta företagens tillämpning av IFRS-standarder. Trots detta kan det ofta vara mer eller mindre problematiskt för företag att tolka de nya rekommendationer och krav som ställs på redovisningen särskilt vad gäller IFRS som innebär att helt nya internationella redovisningsregler ska tillämpas i svenska företag. En konsekvens av detta är att redovisningen med stor sannolikhet kommer att skilja sig åt mellan företag de första åren efter övergången till IFRS. IFRS innebär till viss del en friare redovisning eftersom det är upp till företagen själva att, utöver de minimikrav som ställs, besluta om vad som ska redovisas för att tillfredsställa informationsbehovet hos användare av finansiella rapporter. Enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar är det upp till det enskilda företaget att bestämma hur mycket detaljer som ska redovisas för att rekommendationens krav ska tillfredsställas, hur mycket tyngd som ska läggas på de olika kraven samt hur informationen ska sammanställas för att visa en övergripande bild utan att kombinera information av olika karaktär (IASB, 2005c:26). Detta kan vara svårt eftersom användare av finansiella rapporter samtidigt inte ska överhopas med överflödig och irrelevant information som riskerar att försämra förståelsen. Företag i detta fall livförsäkringsbolag tvingas därmed ta större egna beslut om vad som ska redovisas. Detta är inte helt okomplicerat eftersom de flesta bolag inte vill redovisa mer än sina konkurrenter. Försäkringsbranschen har inte utarbetat någon praxis för tillämpningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar och eftersom rekommendationen kan tolkas på olika sätt kommer livförsäkringsbolagens årsredovisningar med största sannolikhet se olika ut de första åren efter övergången till IFRS år Detta riskerar inledningsvis att försämra jämförbarheten mellan svenska livförsäkringsbolag. 4

11 IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar är en rekommendation från IASB som har mycket stor betydelse för svenska livförsäkringsbolag eftersom deras tillgångar främst är av finansiell karaktär. Rekommendationen innehåller vissa avsnitt som är helt nya för svenska livförsäkringsbolag medan andra delar tillämpas på liknande sätt redan idag. Klart är att rekommendationen innebär ökade krav på tilläggsupplysningar om finansiella instrument och detta innebär att livförsäkringsbolagens notförteckningar kommer att utökas. Utmaningen för svenska livförsäkringsbolag är att inför implementeringen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar komma fram till hur balans- och resultaträkning ska utformas och hur notförteckningen ska utökas för att uppfylla rekommendationens krav. Vi delar vår uppdragsgivare Alectas åsikt att det är intressant att studera övergångs- och implementeringsarbetet med IFRS 7 i svenska livförsäkringsbolag för att se vilka tankar de har om den kommande tillämpningen. 1.3 PROBLEMFORMULERING I denna uppsats studeras vilka eventuella svårigheter livförsäkringsbolag i Sverige har med övergången till IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar från Redovisningsrådets rekommendationer, om livförsäkringsbolagen tolkar rekommendationen på olika sätt, hur de tror att redovisningen kommer att påverkas av IFRS 7 samt vilken övergripande inställning de har till IFRS. 1.4 SYFTE Syftet med denna uppsats är att studera om det föreligger skillnader i tolkningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar mellan svenska livförsäkringsbolag. Vidare vill vi studera vilka eventuella problem som förknippas med IFRS 7 samt rekommendationens påverkan på redovisningen. Slutligen vill vi se vilka attityder svenska livbolag har till nya internationella redovisningsrekommendationer. 1.5 AVGRÄNSNINGAR Uppsatsen avgränsas till att studera IASB:s rekommendation IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar som publicerades hösten Vi avser inte att studera andra redovisningsrekommendationer från IASB, exempelvis standarder som reglerar redovisning, värdering och presentation av finansiella instrument, då detta skulle vara allt för omfattande. Vidare är studien avgränsad till de största svenska livförsäkringsbolagen. 5

12 1.6 TIDIGARE FORSKNING IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar publicerades hösten En konsekvens av att rekommendationen är så pass ny är att det ännu inte finns så mycket skrivet om denna. Vi har därför inte lyckats finna någon renodlad forskning om IFRS 7 men däremot en hel del om IAS/IFRS överlag. Lennart Synnergren och Daniel Widman skrev år 2005 uppsatsen Vilka skillnader medför implementeringen av IFRS-standarden? vid Luleå Tekniska Universitet. Syftet med uppsatsen var att tydliggöra skillnader mellan Redovisningsrådets rekommendationer och IFRS-standarden. Utifrån detta ställdes frågan hur implementeringen av IFRS kommer att ske. Författarna har genomfört intervjuer med revisionsbolagen Öhrlings och KPMG. Slutsatserna är att professionen ser internationaliseringen som en naturlig process i positiv riktning. De främsta skillnader som implementeringen av IFRS innebär är ökade krav på tilläggsupplysningar och krav på förändrade värderingsmetoder. Effekterna av övergången är dock svåra att överblicka. (Synnergren & Widman, 2005). Lennart Axelman, Dan Phillips och Ola Wahlqvist har studerat de viktigaste skillnaderna mellan svensk redovisningsstandard och gällande IAS/IFRS. Detta presenteras i nätskriften IAS/IFRS En jämförelse mellan International Financial Reporting Standards och Redovisningsrådets rekommendationer. Utgångspunkt i studien är Redovisningsrådets rekommendationer och uttalanden tillsammans med en sammanfattande beskrivning av de IAS/IFRS som gäller för (Axelman, Phillips & Wahlqvist, 2005). Eftersom IFRS 7 utgavs 2005 och denna nätskrift publicerades 2004 har författarna inte kunnat studera just denna rekommendation. 6

13 2. METOD 2.1 ÄMNESVAL Denna uppsats skrivs på uppdrag av det svenska tjänstepensionsföretaget Alecta. En av uppsatsens författare arbetar på företaget i fråga och önskade inför kandidatuppsatsen förslag på uppsatsämne. Svenska livförsäkringsbolag ska från och med den 1 januari 2007 övergå till internationella redovisningsrekommendationer och Alecta ansåg därför att IFRS kunde vara ett intressant ämne att fördjupa sig i. Vidare framgick att IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, kommer att få stor betydelse för svenska livförsäkringsbolag på grund av att de har stora finansiella tillgångar. Alecta ansåg därför att implementeringen av denna rekommendation vore intressant att studera. Att uppsatsen skrivs på uppdragsbasis har på intet sätt påverkat vare sig studiens tillförlitlighet eller objektivitet. Vi som författare har tillsammans med vår handledare utformat frågeställning och syfte. Vi har också oberoende av Alecta beslutat om bland annat tillvägagångssätt, val av teorier och bakgrundsmaterial. 2.2 FORSKNINGSANSATS Det finns två olika forskningsansatser i forskningssammanhang; kvalitativa och kvantitativa ansatser. Kvalitativa undersökningar görs ofta med tekniker som intervjuer eller observationer medan kvantitativa ansatser ofta använder enkätundersökningar. I kvantitativa ansatser utgörs data av operationaliserade variabler medan data i kvalitativa ansatser i regel består av texter (Johannessen & Tufte, 2003:262). Då området för denna studie är relativt nytt ansåg vi den kvalitativa ansatsen vara mest lämplig. För att få en djupare förståelse för det aktuella problemet har intervjuteknik använts som datainsamlingsmetod. Det finns både för- och nackdelar med de båda forskningsansatserna. Anpassningsmöjligheterna är till exempel större i kvalitativa än i kvantitativa ansatser men resultat från kvalitativa ansatser kan oftast inte generaliseras på samma sätt som resultat från kvantitativa ansatser. (Johannessen & Tufte, 2003:71). Tidigare hävdades att kvalitativa och kvantitativa ansatser stod i klar kontrast till varandra men idag är den rådande uppfattningen att ansatserna med fördel kan kombineras. 7

14 2.3 ANGREPPSSÄTT De två huvudsakliga varianter på angreppssätt för att få fram kunskap är induktion och deduktion. Induktiva tillvägagångssätt utgår från empirin och syftar till att skapa nya teorier eller ny kunskap. Motsatsen till detta är den deduktiva metoden som utgår från en befintlig teori som sedan testas. Den deduktiva metoden kallas ofta för den hypotetiskt/deduktiva och metoden syftar antingen till att förklara eller att förutsäga verkligheten. (Artsberg, 2005:31). I deduktiva arbetssätt dras slutsatser om enskilda företeelser utifrån allmänna principer och befintliga teorier (Patel & Davidson, 1994:21). I denna uppsats har vi utgått från befintliga teorier för att förklara verkligheten och det är således den deduktiva metoden som tillämpats. 2.4 UNDERSÖKNINGSTYP Det finns två huvudtyper av undersökningar totalundersökningar och urvalsundersökningar. Totalundersökningar innebär att en hel målgrupp, eller en så kallad population, undersöks (Patel & Davidson, 1994:44). I vissa fall är det dock varken lämpligt eller ens möjligt att undersöka en hel population och då görs istället en urvalsundersökning (Johannessen & Tufte, 2003:132). I denna uppsats har en urvalsundersökning gjorts eftersom det inte var möjligt att undersöka samtliga stora svenska livförsäkringsbolag. Detta dels för att alla livförsäkringsbolag inte börjat titta på IFRS 7, dels för att några bolag valde att inte delta i undersökningen. 2.5 URVAL I denna uppsats har två urval gjorts. Det första urvalet rörde vilken typ av företag som skulle ingå i studien. Valet att bara undersöka de största svenska livförsäkringsbolagen motiveras av vår uppdragsgivare Alectas åsikt att en jämförelse även med mindre livförsäkringsbolag inte är så relevant. Vid jämförelser mellan större svenska livförsäkringsbolag är det oftast de sju stora som undersöks. Bland populationen stora svenska livförsäkringsbolag gjordes sedan ett slumpmässigt urval. Denna urvalsmetod valdes då det inte förelåg några särskilda skäl som talade för att använda specifikt kvalitativa urvalsmetoder, såsom strategiskt urval där undersökningsenheter medvetet väljs ut (Johannesen & Tufte, 2003:84). Samtliga sju stora svenska renodlade livförsäkringsbolag kontaktades med förhoppningen att de skulle vilja delta i undersökningen. Dessa sju bolag är Alecta, AMF Pension, Folksam Liv, Handelsbanken Liv, Länsförsäkringar 8

15 Liv, SEB Liv och Skandia Liv. Av dessa valde AMF Pension, Handelsbanken Liv samt Alecta att delta i undersökningen. Övriga fyra livförsäkringsbolag hade antingen inte kommit så långt i arbetet med övergången till IASB:s rekommendationer att de kunde ställa upp på intervju, eller så hade de inte tid att deltaga. 2.6 DATAINSAMLING De datainsamlingsmetoder som använts i undersökningen är intervjuer och litteraturstudier. Intervjuer valdes som datainsamlingsmetod eftersom ämnet inte lämpar sig för enkäter eller observationer. Vi ville tränga in på djupet i ämnet som belyses och detta åstadkoms bäst genom intervjuer. Dessutom hade inte alla sju stora livförsäkringsbolag fördjupat sig i IFRS 7 vilket gjorde att vi ansåg en enkät vara lönlös. Såväl primär- som sekundärdata har använts. Primärdata är data som forskaren själv samlar in (Artsberg, 2005:45), vilket i denna uppsats utgörs av de intervjuer som genomförts med livförsäkringsbolagen. Sekundärdata är data som redan samlats in eller återges av någon annan än forskaren själv (Artsberg, 2005:45). I denna uppsats utgörs sekundärdata bland annat av rapporter, livförsäkringsbolagens årsredovisningar samt texter från IASB och Finansinspektionen. 2.7 LITTERATURSTUDIER Uppsatsarbete är beroende av en grundlig litteraturgenomgång (Lindblad, 1998:17). Litteraturstudien i denna undersökning syftade till att lära oss mer om ämnet och att studera IAS/IFRS och IASB. Publikationer från bland andra IASB och Finansinspektionen har studerats. Litteraturstudien avslutades inte när problemet formulerats utan pågick under hela undersökningstiden vilket enligt Patel och Davidson också är vanligt (Patel & Davidsson, 1994:34). 2.8 INTERVJUTEKNIK Intervjuer kan genomföras på olika sätt beroende på hur öppna svar som önskas från respondenterna. Strukturerade intervjuer utgår från förformulerade frågor och liknar i stor utsträckning enkäter. Enda skillnaden mellan dessa är att frågor ställs muntligt i intervjuer och skriftligt i enkäter. De största fördelarna med strukturerade intervjuer är att det är lätt att 9

16 analysera svaren och jämföra resultat mellan olika respondenter. Nackdelen är att flexibiliteten blir lidande. (Johannesen & Tufte, 2003:97). I kontrast till strukturerade intervjuer står ostrukturerade intervjuer där frågor varken formulerats eller dess ordningsföljd fastställts inför intervjun. Istället blir intervjun informell, anpassbar och avslappnad vilket också är intervjutypens största fördelar. Nackdelar är att det kan vara mycket svårt att analysera intervjumaterialet, jämföra svar från respondenter och dra slutsatser. (Johannesen & Tufte, 2003:97). En tredje form av intervju är en delvis strukturerad intervju, eller en så kallad intervjuguide, vilken är en blandning av de två tidigare nämnda ytterligheterna. Detta var den aktuella intervjuformen i denna undersökning. I delvis strukturerade intervjuer används en lista med teman och generella frågor relaterade till forskningsfrågorna en så kallad intervjuguide. Ofta formuleras också underfrågor som syftar till att täcka de teman som avses belysas. Frågorna i denna intervjuform är ofta formulerade för att förmå respondenterna att bidra med mer inträngande information (Johannesen & Tufte, 2003:98) och detta var också vad vi var intresserade av i denna studie. Inför intervjuerna sammanställdes en intervjuguide (se bilaga 1) och under intervjuerna lät vi respondenterna styra frågornas ordningsföljd. 2.9 INTERVJUER Den första kontakten med respondenterna togs via telefon. Härefter arrangerades ett personligt möte för intervju med respektive respondent. För att förbereda respondenterna för intervju tillsändes de en redogörelse över de områden som avsågs belysas via e-post några dagar före intervjutillfället. Den första intervjun genomfördes på AMF den 14 mars 2006 med AMF Pensions internrevisor Birgitta Brandt och pågick i drygt 45 minuter. Nästa intervju hölls med Handelsbanken Livs redovisningschef Anders Blennå på Handelsbanken Liv den 16 mars 2006 och varade i en timme. Den sista intervjun hölls med Alectas chef för Koncernekonomi, Paul Grengel, på Alecta den 20 mars Denna intervju pågick i drygt 50 minuter Intervjuareffekt Vi har i största möjliga utsträckning tagit hänsyn till, och försökt minska, intervjuareffekten som innebär att respondenten påverkas av såväl intervjuaren själv som intervjuns 10

17 omständigheter. Intervjuteknik har studerats i syfte att bli varse vanliga fel och risker. Vid intervjuernas början var vi tydliga med att klargöra syftet med både intervju och uppsats då detta undviker onödiga missförstånd och farhågor. Dessutom blir det lättare för respondenten att förstå de frågor som ställs samt anledningen till att de ställs (Ekholm, 2002:19). Efter att vi formulerat en intervjumall gjordes en kritisk granskning av denna tillsammans med studiekamrater och handledare. Detta syftade till att kontrollera att intervjuområdena hade relevans för undersökningen Frågetyper och formulering Tolkande frågor syftar till att se hur respondenten uppfattar och tolkar händelser och handlingar (Johannesen & Tufte, 2003:96). Denna typ av frågor har använts i undersökningen då det just är respondenternas tolkningar som är av intresse. Andra typer av forskningsfrågor är beskrivande frågor som anknyter till handlingar eller händelser samt teoretiska frågor som syftar till att finna orsaker och avsikter med olika händelser eller handlingar (Johannesen & Tufte, 2003:96). Vi var noga med att inte ställa fler frågor i samma fråga. Risken med detta är att alla frågor inte besvaras eftersom respondenten ofta väljer att besvara en delfråga och sedan glömmer de andra. Vi var dessutom noga med att undvika ledande frågor eftersom de ofta speglar intervjuarens egna åsikter och förhandsinställningar (Ekholm, 2002:69ff). Öppna frågor formulerades då vi var intresserade av respondenternas attityder, kunskaper och värderingar TILLFÖRLITLIGHET OCH GILTIGHET Vid genomförande av undersökningar är det av yttersta vikt att författaren undersöker det som avses undersökas validiteten ska vara god. Vidare måste författaren veta att det aktuella forskningsproblemet undersöks på ett tillförlitligt sätt att reliabiliteten är god. (Patel & Davidsson, 1994:85) Reliabilitet Reliabilitet rör insamlingssätt och bearbetning av data samt vilka data som används. Reliabilitet kan testas på olika sätt och handlar om hur tillförlitlig data är. Vanligt är att upprepa en och samma undersökning på samma respondenter vid två olika tillfällen. Reliabiliteten är hög om resultatet blir detsamma som vid det första undersökningstillfället. 11

18 Ett annat tecken på hög reliabilitet är att fler forskare undersöker samma sak och kommer fram till samma resultat. (Johannesen & Tufte, 2003:28). I denna undersökning nedtecknades respondenternas svar under intervjuerna. Dessutom användes en bandspelare för att i högsta grad undvika missförstånd och därmed öka reliabiliteten. Bandspelare kan i vissa fall ha en negativ påverkan på respondenter men eftersom ämnet inte kan uppfattas som känsligt valde vi ändå att använda detta. Ingen respondent hade heller något emot att intervjuerna spelades in. För att ytterligare öka reliabiliteten informerades respondenterna om de områden vi avsåg att belysa före intervjuerna. Detta var tänkt att resultera i mer genomtänkta svar som därmed skulle öka kvaliteten i dessa. Vidare anser vi att de årsredovisningar som använts i studien har hög reliabilitet Validitet Validiteten återger hur bra, eller relevant, data representerar det fenomen som avses undersökas (Johannesen & Tufte, 2003:267). God validitet innebär att forskaren undersöker vad denne avser att undersöka (Patel & Davidsson, 1994:86). Intervjufrågor utformade i överensstämmelse med uppsatsens syfte innebär att det som mäts också är det som avses mätas. Validiteten är då i regel hög. Det är också viktigt att intervjua rätt person på varje företag det vill säga sakkunniga på området, vilket i detta fall var den person på varje företag som ansvarar för övergångsarbetet till IFRS. Detta stärker undersökningens validitet. Vi har också använt olika källor och material för att så omfattande som möjligt studera ämnet och därmed öka validiteten. Vidare lät vi respondenterna redogöra för egna funderingar och åsikter under intervjuerna för att försäkra oss om att vi inte förbisett något METOD- OCH KÄLLKRITIK Metodkritik Undersökningen omfattade endast tre livförsäkringsbolag vilket kan ses som en brist eftersom ett större urval i regel anses vara bättre. Vår förhoppning var att ett större antal livbolag i populationen skulle delta i studien, men på grund av endera otillräcklig kunskap om rekommendationen eller tidsbrist kunde endast tre av sju livförsäkringsbolag ställa upp på 12

19 intervju. Det lilla urvalet innebär att undersökningens resultat inte kan generaliseras till hela populationen; stora svenska livförsäkringsbolag. För att höja validitet och reliabilitet i en undersökning rekommenderas ofta metodtriangulering som innebär en kombination av kvalitativa och kvantitativa ansatser. Det aktuella fenomenet undersöks därmed från olika perspektiv. Olika tekniker, såsom enkäter, observationer och intervjuer, används då för att samla in och analysera data för det aktuella fenomenet. På detta sätt testas om de olika ansatserna ger något så när likartade slutsatser. (Johannesen & Tufte, 2003:77). I denna uppsats var dessvärre ingen annan teknik för datainsamling än intervjuteknik lämplig då ämnet är relativt outforskat. Dessutom ville vi undersöka ämnet på djupet och detta skulle vi inte lyckas med genom en enkätundersökning. Vi är dock medvetna om att en kombination av kvalitativa och kvantitativa ansatser ofta rekommenderas Källkritik Det är viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt till såväl primär- som sekundärdata. Vad gäller primärdata kan respondenten till exempel vara mån om att inte framstå i dålig dager, både vad gäller den egna personen och företaget, och detta kan inverka negativt på sanningshalten i svaren. Att respondenter tolkar intervjufrågor ur egna perspektiv kan också resultera i felkällor vilket måste beaktas. Respondenten måste även förlita sig på sin kunskap under intervjun för att göra en korrekt tolkning av frågorna. Även intervjuaren måste förlita sig på sin kunskap och sitt minne för att förstå respondenternas svar och på ett korrekt sätt nedteckna dem. Bandspelare fanns tillhanda som extraminne och stöd för förståelsen av respondenternas svar. Det gäller också att inneha ett kritiskt förhållningssätt till sekundärdata och att bedöma om fakta är sannolika (Patel & Davidsson, 1994:55). Ofta rekommenderas att verk från flera författare ska finnas representerade i teorikapitlet. Vi anser dock att fler författare inte hade tillfört något mervärde till uppsatsen då de teorier som finns inom redovisningsområdet är väl dokumenterade och kända. Redogörelsen för teorier skiljer sig därför inte åt mellan olika författare. 13

20 3. TEORI 3.1 REDOVISNINGENS HISTORIA Redovisningen uppkom redan 2300 år före Kristus i Babylonien men hade då en helt annan innebörd än idag. Från början utgjordes redovisningen till största delen av minnesanteckningar. Konton för intäkter och kostnader fanns inte utan istället användes konton för skulder och fordringar. (Artsberg, 2005:13ff). Romarna förde detaljerade protokoll men lyckades inte utveckla något strukturerat redovisningssystem eftersom de uttryckte siffror med bokstäver från alfabetet. Behovet av noggranna dokumentationer uppstod senare under renässansen mellan och 1500-talen då italienarna förde intensiv handel. Italienska handelsmän lånade det arabiska siffersystemet och därmed lades grunden till den dubbla bokföringen. De fem viktigaste faktorerna till att den dubbla bokföringen växte fram var det produktiva kapitalet, handelns framväxt, kreditgivningen, arabiska siffror och sifferräkningen. Med dubbel bokföring kunde företag föra kompletta register över transaktioner och detta gav så småningom möjligheten att utarbeta finansiella rapporter. Balans- och resultaträkningar uppkom på 1600-talet och dessa syftade till att ge information om kapital. Det var först på 1800-talet som bokföringen utvecklades till redovisning. (Schroeder, 2005:3ff). Med kapitalismens genombrott följde en kombination av kapitalansamling och vinstintresse och med bolagens födelse kom resultaträkningen i blickpunkten. Det blev viktigt att bestämma hur stora utdelningar bolag kunde göra utan att riskera sin fortsatta existens. Värderingsproblemen blev en naturlig följd av detta. (Artsberg, 2005:13ff). I takt med den industriella revolutionen och att företag expanderade uppkom behovet av externt riskkapital och detta ändrade förutsättningarna för redovisningen. För att säkra tillgången på riskkapital blev publicerad information en nödvändighet. (Falkman, 2000:14ff). I början av 1900-talet finansierades företag ofta med egengenererade vinstmedel och redovisningen hade en stark prägel av ägarmässiga förhållanden. Ägaren av ett företag använde redovisningsinformation för att utvärdera företagets prestation. I de finansiella rapporterna stod balansräkningen i fokus och syftet med redovisningen var att utifrån ett balansorienterat perspektiv redovisa förändringen i nettoförmögenheten. Denna fokus på 14

21 balansräkningen medförde att den rådande värderingsgrunden var verkligt värde. Med den stora börskraschen i USA 1929 började nya teorier för redovisning utformas och redovisningen blev återigen mer resultatorienterad. I samband med börskraschen började också reglering av redovisning göra sig gällande både i form av lagstiftning och normgivande organ (Falkman, 2000:18ff). Det finns såväl olika perspektiv som teorier inom redovisningsområdet. Redovisningen kan ses som ett historiskt protokoll, som en bild av en existerande ekonomisk verklighet, som ett informationssystem eller som en vara. De två förstnämnda var tidigare vanligt förekommande bilder av redovisningen men idag är det mest vanligt att den betraktas antingen som ett informationssystem eller som en vara. (Artsberg, 2005:21). Idag är redovisningen inte bara till för resultatberäkningar utan fungerar också som en informationskälla för intressenter. Detta hänger samman med att samhället allt mer går mot ett informationssamhälle vilket också visat sig på redovisningsområdet. Årsredovisningen kan nu förutom att redovisa ett företags historiska resultat även fungera som underlag för intressenters uppskattningar av ett företags framtida vinstpotential. Informationssyftet med redovisningen har dock tydligast märkts i notsystemet och utanför det juridiskt reglerade redovisningssystemet som i Sverige omfattar resultat- och balansräkning, noter och förvaltningsberättelse. (Artsberg, 2005:13ff). 3.2 REDOVISNINGENS SYFTE Enligt Artsberg råder det inom redovisningsforskningen olika uppfattningar om vilken som är redovisningens huvuduppgift och författaren hävdar att hela frågan om redovisningens syfte egentligen är under debatt. Ofta nämns dock två uppgifter för redovisningen. Den första uppgiften är att mäta storleken på företagets vinst under den gångna perioden och intresset ligger då på det som varit. Den andra uppgiften för redovisningen är att göra bedömningar av hur stor vinsten kan tänkas bli i framtiden och då ligger intresset istället på vad som kan komma att hända framöver. (Artsberg, 2005:15ff). Enligt IASB syftar finansiella rapporter till att tillhandahålla information om ett företags finansiella ställning och resultat samt om förändringar i dess ekonomiska ställning. Den information som ges är användbar för användare av finansiella rapporter som underlag för 15

22 beslut i ekonomiska frågor. Finansiella rapporter upprättade i enlighet med detta syfte innehåller information som tillgodoser merparten av användarnas informationsbehov. Finansiella rapporter visar också företagsledningens förmåga att sköta företaget och ansvara för de resurser som de anförtrotts med (FAR Förlag, 2005:12ff). 3.3 NORMATIVA OCH POSITIVA REDOVISNINGSTEORIER Det finns två typer av redovisningsteorier; normativa och positiva (Schroeder, 2005:113). Normativa teorier syftar till att ge förslag och modeller på lämpliga redovisningssystem och redovisningslösningar medan deskriptiva teorier syftar till att förklara varför vi fått de lösningar vi har i policy och praxis (Artsberg, 2005:18). Normativa teorier utgår från redovisningens mål och talar om hur det bör vara. Det finns dock inga allmänt accepterade mål om hur redovisningen bör vara och därför är det svårt att få allmän acceptans för dessa teorier. Teorierna accepteras därför bara av dem som instämmer med de antaganden som de normativa teorierna baseras på. Merparten av redovisningsteorier är dock normativa eftersom de grundas på olika mål för finansiell redovisning. (Schroeder, 2005:113). Positiva teorier är deskriptiva då de utgår från verkligheten och försöker förklara hur det faktiskt är istället för att förklara hur saker och ting bör vara. Den stora variationen i redovisningspraxis och applicering har medfört svårigheter i att skapa en allomfattande eller generell deskription av redovisningen. (Schroeder, 2005:113ff). Deskriptiva teorier har egentligen inget primärt syfte att lösa praktiska problem med hur olika händelser ska redovisas. Istället råder ett mer klassiskt samhällsvetenskapligt kunskapsideal där redovisningspraxis studeras som ett samhällsfenomen. (Artsberg, 2005:20). 3.4 KAPITALMARKNADSPERSPEKTIVET I dagens redovisningspolicy dominerar synsättet att redovisningen främst ska vara användbar för människor som fattar aktiebeslut av karaktären köp, sälj eller behåll. För att kunna fatta denna typ av framtidsinriktade ekonomiska beslut krävs redovisningsinformation. Med detta synsätt blir det därför viktigt att studera användarnas informationsbehov och förutsättningar för att kunna använda informationen. (Artsberg, 2005:74ff). 16

23 Kapitalmarknadsperspektivet, eller beslutsanvändbarhetssynsättet, utvecklades på 1950-talet och fokuserar på kapitalmarknad och investerare. Perspektivet hade redan från början en stark ställning i USA och spreds sedan över världen i takt med att aktiemarknadens betydelse ökade. Redovisning betraktas som ett hjälpmedel för att nå en effektiv resursallokering i ekonomin. Den redovisningsinformation som krävs är den information som hjälper investeraren att fatta ekonomiska beslut att bedöma, förutsäga och jämföra avkastning för olika investeringsalternativ. Enhetliga redovisningsregler underlättar vid denna typ av jämförelser och av den anledningen kommer behov av sådana alltid att finnas. Två kriterier som ofta lyfts fram som extra viktiga är informationens relevans och tillförlitlighet. (Artsberg, 2005:75). Aktiehandel är alltid förenat med en viss risk. Risken kan dock reduceras med hjälp av redovisningsinformation förutsatt att redovisningen är värderelevant. Informationens värde är dock inte givet utan påverkas av investerarens nyttofunktion vilken i sin tur beror på dennes riskovilja. I USA uppkom på 1960-talet skolan information economics som grundas på nationalekonomins mikroekonomi. Skolan nådde sin kulmen på 1980-talet. I denna skola betraktas redovisningen som vilken vara som helst där det effektiva utbudet bestäms av utbud och efterfrågan på marknaden. Ytterligare redovisningsinformation minskar risker genom att det ger upphov till ökad precision i prognoserna. Därav kommer investerare som vill undvika risk också att efterfråga redovisningsinformation. Ett företag i behov av kapital tvingas i sin tur möta denna informationsefterfrågan. Uppfattningarna går dock isär om redovisningens nytta för marknaden och i vilken form den är användbar. (Artsberg, 2005:77). Inom ekonomisk teori talas om olika effektivitetsgrader hos marknaden. Detta kallas för Effective Market Hypothesis (EMH). Effektivitetsgraden sägs vara antingen svagt, halvstarkt eller starkt effektiv. På en marknad som är svagt effektiv grundas priser på information om historiska skeenden. Här fyller redovisningen ingen informationsuppgift alls eftersom redovisning som bygger på historiska uppgifter redan är beaktad i årsredovisningen. Bygger den däremot på uppskattningar och framtida prognoser saknar den värde eftersom den i detta fall inte beaktas i marknadsprissättningen. (Artsberg, 2005:78). Motsatsen till detta är en starkt effektiv marknad där information om ett företag som tillgängliggörs omedelbart kommer att avspeglas i aktiepriset på marknaden. Eftersom årsredovisningar ges ut relativt sent jämfört med annan information kommer de att vara 17

24 överflödiga. Om marknaden är starkt effektiv kan en investerare omöjligen få en större avkastning än normalt eftersom även insiderinformation omedelbart avspeglas i marknadspriset. Informationen har ingen praktisk betydelse för en investerare på en sådan marknad. (Artsberg, 2005:78). Den vanligaste uppfattningen är att marknadens effektivitetsgrad är halvstark och i detta fall beaktas all publik och förståelig information. Förutsatt att företag vill ge information som skapar effektiva marknader måste de se till att redovisningen presenteras på ett sådant sätt att all relevant information lämnas. Informationen måste också vara tillförlitlig och möjlig att förstå och det är just dessa kriterier som återfinns i redovisningsprofessionens referensramar. (Artsberg, 2005:78ff). 3.5 AGENTTEORIN Agentteorin handlar om att olika aktörer i ett spel har olika preferenser eller målfunktioner. På grund av detta uppkommer en diskrepans mellan olika aktörer. (Falkman, 2000:151). Agenten kan till exempel vara en VD medan principalen kan vara ägaren av ett företag. Agentteorin utvecklades på 1970-talet och är allmänt accepterad framför allt i USA. Grundläggande antagande är att människor är rationella och nyttomaximerande och intresset ligger framför allt på redovisningsaktörer. Agenten antas försöka öka sin nytta på bekostnad av principalen vilket innebär att deras relation kantas av konflikter. För att principalen ska få agenten att agera i dennes intresse uppkommer olika kostnader. (Artsberg, 2005:83ff). Ett klassiskt agentproblem uppkommer när det bästa för företaget inte sammanfaller med det bästa för individen. Detta händer när individen försöker maximera sin egen nytta på företagets bekostnad. (Falkman, 2000:151). Olika redovisningsalternativ antas existera eftersom aktörerna försöker minska sina risker. Av den anledningen kommer också redovisningsintressenter försöka få gehör för redovisningsregler som gynnar dem själva. Agentteorin hävdar att flera normativa teorier existerar eftersom olika aktörer har behov av olika teorier. Det finns alltså ett utbud och en efterfrågan på teorier. Enligt agentteorin kommer någon enighet kring en normativ teori aldrig uppnås på grund av redovisningens politiska natur förorsakad av redovisningens ekonomiska konsekvenser. (Artsberg, 2005:83ff). 18

25 3.6 INTRESSENTSYNSÄTTET Intressentsynsättet utvecklades strax före och efter andra världskriget. I detta synsätt beskrivs och analyseras ett företag med dess intressenter som utgångspunkt. Som intressenter betraktas individer, grupper eller organisationer som har något slags utbyte med ett företag. Exempel på intressenter är skattemyndighet, ägare och kunder. Skattemyndigheten behöver till exempel uppgifter från företag som underlag för skatter och avgifter. Vidare tar företagets ägare en viss risk när de satsar kapital i företag. Av den anledningen ställer de också krav på att kapital och materiella resurser utvecklas och förvaltas väl. Slutligen bidrar kunder genom att köpa och betala för företagets tjänster eller produkter. Som motprestation kräver de bland annat goda varor och tjänster till rimliga priser. Intressenterna ställer olika krav på företaget som i många fall är oförenliga. Mellan intressenter och företag föreligger ett ömsesidigt beroendeförhållande och utbytena mellan dessa kan vara såväl direkta som indirekta. Företagens finansiella rapporter fungerar för många intressenter som en viktig informationskälla och dess innehåll måste motsvara intressenternas förväntningar. (Bruzelius & Skärvad, 2004:73ff). 3.7 REDOVISNINGENS NORMGIVARE De normgivare på redovisningsområdet som är aktuella i Sverige är Redovisningsrådet och IASB. I USA heter det normgivande organet Financial Accounting Standards Board, FASB. Redovisningsrådet har översatt IASB:s referensram till svenska och denna används som utgångspunkt för normgivningen. IASB anses vara starkt påverkat av det mer resursstarka FASB. Redovisningsrådet, FASB och IASB har alla ett aktiemarknadsfokus. (Artsberg, 2005:137) IASB På grund av skilda sociala, ekonomiska och legala faktorer samt olika fokus på användare av finansiella rapporter skiljer sig redovisningen åt mellan länder. IASB strävar efter att minska dessa skillnader genom en harmonisering av bestämmelser, redovisningsstandarder och metoder som sammanhänger med upprättande och utformning av finansiella rapporter. (FAR Förlag, 2005:10). IASB syftar till att skapa högkvalitativa, förståeliga och framförallt globala redovisningsprinciper ( Denna internationella, privata organisation hette när den grundades 1973 International Accounting Standards Committee, IASC, och var då en renodlad expertorganisation. IASC hade drygt 150 medlemmar från över hundra länder. Det höga medlemstalet förklaras av att samtliga medlemmar i IFAC en internationell 19

26 samarbetsorganisation för revisorsföreningar också var medlemmar i IASC. International Accounting Standards Committee bildades efter en sammanslutning av redovisningsorgan i Australien, Kanada, Frankrike, Tyskland, Japan, Mexiko, Holland, Storbritannien, Irland och USA. ( I samband med en omorganisation 2001 bytte IASC namn till International Accounting Standards Board, IASB. IASB är en partssammansatt organisation som i större utsträckning domineras av de större utvecklade västländerna. I styrelsen representeras nio länder av fjorton medlemmar. Länderna i fråga är de anglosaxiska länderna där ibland Storbritannien och USA samt Tyskland, Frankrike och Japan. Styrelsemedlemmar är bland annat normgivare, revisorer, företag och användare. (Artsberg, 2005:136ff). Det oberoende och icke-vinstdrivande IASC Foundation är idag moderbolag och utgörs av de två huvuddelarna IASB och styrelsemedlemmarna, samt SAC och IFRIC. IASC Foundation utser de fjorton medlemmar i IASB som sedan utfärdar redovisningsrekommendationer. SAC, eller The Standard Advisory Council, är ett forum där IASB konsulterar individer och representanter för organisationer som påverkas av, och är engagerade i, utvecklandet av IFRSstandarder. ( International Financial Reporting Interpretations Committee, IFRIC, är IASB:s tolkningskommitté där medlemmarna i största utsträckning kommer från de anglosaxiska länderna (Artsberg, 2005:137) Redovisningsrådet Det svenska Redovisningsrådet, RR, bildades 1989 genom tillkomsten av Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed bildades nuvarande Föreningen för utvecklande av god redovisningssed som övertog stiftelsens uppgifter. I och med detta stärktes också rådets ekonomiska resurser betydligt. ( RR:s uppgift är dels att utfärda redovisningsrekommendationer, dels att sprida information om redovisningsfrågor (Johansson, 2005:22). Redovisningsrådet har i sin normgivning utgått från IASB:s lösningar och skillnader föreligger endast då IASB:s rekommendationer strider mot svensk lagstiftning. (Artsberg, 2005:137) Finansinspektionen Finansinspektionen är inget normgivande organ utan en svensk myndighet som övervakar företag på finansmarknaden. Dess uppdrag är att bidra till ett effektivt fungerande finansiellt 20

27 system samt att se till att det uppfyller kravet på stabilitet. Dessutom verkar Finansinspektionen för ett gott konsumentskydd i finanssektorn. ( Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag tillämpas av försäkringsföretag i års- och koncernredovisning, delårsrapport och årsbokslut. Försäkringsföretag är försäkringsaktiebolag och ömsesidiga försäkringsföretag som omfattas av försäkringsrörelselagen (1982:713) samt understödsföreningar som omfattas av lagen om understödsföreningar (1972:262). Om inte annat följer av lag, annan författning eller Finansinspektionens allmänna råd, bör försäkringsföretag tillämpa Bokföringsnämndens normer (BFN). Enligt BFN är Redovisningsrådets rekommendationer och uttalanden tillämpliga för noterade försäkringsföretag, medan onoterade försäkringsföretag frivilligt får tillämpa RR:s rekommendationer och uttalanden. (Finansinspektionen, 2004:1ff). 3.8 REDOVISNINGENS REFERENSRAMAR Referensramar, eller så kallade föreställningsramar, har utformats i hopp om att kunna styra redovisningspraxis. Exempel på detta är IASB:s och den amerikanska redovisningsnormgivaren FASB:s referensramar. I referensramarna ska ett mer strikt analytiskt och ekonomiskt tänkande användas som utgångspunkt för formulerandet av nya redovisningslösningar. (Artsberg, 2005:74ff). Referensramar har olika syften men det primära syftet är att de ska fungera som en hjälp för normgivare i deras utformning av nya, och revidering av gamla, normer. De utgör dessutom en tolkningshjälp och appliceringsguide för olika normer. För de redovisningsfrågor där normer saknas eller olika valalternativ finns är referensramen tänkt att fungera som ett komplement. (Artsberg, 2005:165ff). Eftersom redovisning idag främst ses som ett informationsinstrument grundas modern normgivning på redovisningsprofessionens referensramar. Av den anledningen är det av större relevans att utgå från kvalitativa kriterier för hur sådan information ska se ut istället för att utgå från olika värderingsprinciper. De delar som utgör en referensram är normalt en diskussion av redovisningens syfte, informationskvalitativa egenskaper, definitioner av de poster som ingår i balans- och resultaträkning, redovisnings- och mätkriterier samt kapitalbegrepp. Det svenska Redovisningsrådet använder sig som tidigare nämnts av samma referensram som IASB medan FASB har en annan. (Artsberg, 2005:165ff). 21

28 3.8.1 IASB:s föreställningsram I IASB:s referensram återfinns två grundläggande antaganden att det aktuella företaget kommer att fortleva förutsatt att bevis som tyder på det motsatta inte existerar, den så kallade going concern-principen, samt att redovisning ska ske på bokföringsmässiga grunder (Artsberg, 2005:165ff). IASB:s föreställningsram definierar begreppen tillgång och skuld, behandlar de finansiella rapporternas syfte samt redogör för fyra kvalitativa egenskaper som ska känneteckna redovisningen (Axelman, Phillips & Wahlqvist, 2004:5). De fyra kvalitativa egenskaperna är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet Begriplighet En viktig egenskap hos informationen i finansiella rapporter är att den är lätt för användarna att begripa. Såväl FASB som IASB förutsätter att användare av företags finansiella rapporter har någorlunda kunskap om affärsverksamhet, ekonomi och redovisning. Vidare sägs att komplicerad information som är relevant inte ska uteslutas på grund av att den kan vara svårtolkad. (FAR Förlag, 2005:14) Relevans Med relevans menas att informationen som lämnas ska påverka redovisningsanvändarens beslut genom utvärdering av historiska händelser, bedömning av nuvarande förhållanden eller uppskattningar av framtiden. Informationen kan vara antingen av bekräftande eller korrigerande karaktär. Enligt IASB är det av stor vikt att information om ovanliga, onormala eller sällan förekommande händelser som påverkat resultatet ska redovisas för att underlätta användarens framtidsbedömning av företaget. (Artsberg, 2005:169ff). Redovisningsinformation är relevant om den gör det möjligt för användaren att bättre uppfylla sina mål samt om den påverkar en aktuell beslutssituation (Falkman, 2000:63) Tillförlitlighet Med tillförlitlighet menas att redovisningsinformationen inte ska vara vinklad eller behäftad med fel (FAR Förlag, 2005:15). Tillförlitligheten syftar till att användaren ska kunna lita på den information som presenteras. Enligt IASB bör en del egenskaper finnas med i informationen för att den ska anses vara tillförlitlig. Korrekt bild är en av dessa egenskaper och innebär att validiteten betraktas i rapporten, det vill säga att företaget mäter det som avses mätas. Den andra egenskapen är innebörd och form som innebär att det är den ekonomiska formen som ska redovisas. Den tredje egenskapen är neutralitet vilket innebär att 22

29 informationen inte får vara vinklad eller väljas ut på sådant sätt att den kan påverka läsaren i en viss riktning. Den fjärde egenskapen är att informationen även ska präglas av försiktighet. Med detta menas att tillgångar inte får övervärderas eller skulder undervärderas. Den sista egenskapen innefattar att informationen ska vara fullständig. En rapport som inte är fullständig kan vilseleda läsaren då viktig information saknas. (Artsberg, 2005:170ff) Jämförbarhet Med jämförbarhet avses dels att användaren ska kunna göra jämförelser mellan olika företag, dels jämföra ett och samma företag över fler år. Förutsättningar för detta är standardisering och en konsekvent användning av redovisningsprinciper. Av den anledningen har regler utformats som behandlar liknande händelser på likartat sätt. (Artsberg, 2005:173). Jämförbarhetskravet innefattar dessutom att användaren ska få information om vilka redovisningsprinciper som använts, ändringar av sådana principer samt effekten av sådana ändringar (FAR Förlag, 2005:16). 3.9 REDOVISNINGENS POSTULAT Postulat är antaganden om redovisningens syfte samt om ett företag och dess omgivning (Artsberg, 2005:178). Postulaten utvecklades på 1920-talet och generaliserar särskilda redovisningssituationer. Dessutom utgör de grundläggande antaganden för redovisningen (Falkman, 2000:23). Det ska i alla lägen vara möjligt att hänvisa till postulaten och om de inte alltid är uppfyllda faller det logiska innehållet i teorin. De fyra postulaten är; redovisningsenhet som definierar redovisningsenheten, redovisningens period som utgår från att ett företags livslängd kan fördelas på olika perioder, kontinuitet eller going concern som innebär att företaget har en obegränsad livslängd samt postulatet monetär enhet som innebär att mätenheten ska vara pengar och att detta möjliggör jämförbarhet. (Falkman, 2000:70ff) REDOVISNINGSPRINCIPER Det finns vissa principer som är grundläggande för redovisningen. I detta avsnitt redogörs för några redovisningsprinciper och värderingsgrunder som IASB tar upp Rättvisande bild Det finns ingen egentlig definition av begreppet rättvisande bild och det tolkas på olika sätt i olika delar av världen. Begreppet kommer ursprungligen från Storbritannien och har 23

30 diskuterats vitt och brett. I USA existerar inte begreppet rättvisande bild alls då redovisningen där istället är detaljreglerad. (Artsberg, 2005:155ff). Inte heller i IASB:s föreställningsram behandlas begreppet rättvisande bild. Enligt IASB anses dock finansiella rapporter uppförda i enlighet med tillämpliga redovisningsstandarder och de kvalitativa egenskaper som nämndes ovan, ge vad som vanligtvis uppfattas vara en rättvisande bild. (FAR Förlag, 2005:17) Matchningsprincipen Matchningsprincipen innebär att intäkter och kostnader ska matcha varandra och det centrala i principen är orsak och verkan. En kostnad för en viss aktivitet ska redovisas i samma period som när intäkten av aktiviteten uppstår. (Falkman, 2000:19). Detta innebär att en kostnad inte får redovisas förrän det finns en intäkt. Det kan vara svårt att komma fram till den metod som är mest lämplig för att matcha kostnader och intäkter och när ett samband väl påträffats mellan intäkter och kostnader gäller det att värdera dem på rätt sätt. (Artsberg, 2005:163ff) Försiktighetsprincipen Försiktighetsprincipen föreskriver att värderingar ska göras rimligt försiktigt. Enligt denna ska en utgift hellre kostnadsföras än aktiveras, åtminstone om osäkerhet råder. Principen har varit viktig i Sverige sedan redovisningsdebatten startade men har i och med övergången till IASB:s rekommendationer fått minskad betydelse. Detta eftersom den står i konflikt med matchningsprincipen och redovisning till verkligt värde. En korrekt matchning medför ofta en spricka mellan matchnings- och försiktighetsprincipen. Dess stora betydelse kan generellt förklaras med den starka kopplingen mellan redovisning och beskattning i Sverige. (Artsberg, 2005:160) Bokföringsmässiga grunder Denna princip innebär att intäkter och kostnader ska bokföras när det finns en verifikation. En kostnad eller intäkt ska med andra ord bokföras så fort den uppkommit ( Istället för att bokföra transaktioner och händelser vid in- och utbetalningar av likvida medel bokförs transaktioner när de inträffar och redovisas för den period till vilka de hänför sig (FAR Förlag, 2005:14). 24

31 3.11 REKOMMENDATIONER IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar IFRS 7 utarbetades i syfte att revidera IAS 30 Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut, och inkluderar upplysningar om risker som uppkommer från finansiella instrument i alla typer av företag ( De risker som nämns är typiskt sett kredit-, likviditets- och marknadsrisk men kan också vara andra typer av risker. Marknadsrisk delas i sin tur in i valuta-, ränte- och andra prisrisker. Valutarisk är till exempel risken att verkligt värde varierar på framtida kassaflöden från ett finansiellt instrument på grund av förändringar i utländsk valutakurs. (Finansinspektionen, 2005b:25ff). Finansiella instrument innefattar avtal som ger upphov till en finansiell tillgång i ett företag och en finansiell skuld eller ett eget kapitalinstrument i ett annat företag ( Exempel på finansiella tillgångar är aktier, obligationer och räntebärande värdepapper. Enligt IASB värdesätter användare av finansiella rapporter information om ett företags exponering av risk från finansiella instrument samt de tekniker som används för att identifiera, mäta, övervaka och kontrollera riskerna. Sådan information kan dels påverka användarens uppfattning om ett företags finansiella ställning och prestation, dels dennes uppfattning om ett företags framtida kassaflöde med avseende på storlek, tidpunkt och osäkerhet. Utökad information om dessa risker innebär att användare kan göra mer välinformerade bedömningar av risk och avkastning. (IASB, 2005c:6). I slutet av 1990-talet uppkom ett behov av att revidera IAS 30. IASB försökte tillgodose detta genom att mer genomgående ta upp vissa områden som tidigare bara hade innefattat banker i IAS 30. Samtidigt skedde fundamentala förändringar i den finansiella serviceindustrin och i de sätt på vilka finansiella företag hanterade riskexponering och andra aktiviteter förbundna med finansiella instrument. Detta gjorde det svårare för användare av finansiella rapporter att fastställa och jämföra företags finansiella ställning, prestation, riskexponering och -hantering. Därav beslutade IASB att IAS 30 Upplysningar i finansiella rapporter för banker och liknande finansiella institut, och IAS 32 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering, skulle revideras och tilläggsupplysningarna utökas. (IASB, 2005a:5). Duplicerande tilläggsupplysningar togs bort samtidigt som tilläggsupplysningar förenklades om kredit-, likviditets- och marknadsrisk samt koncentration av risk i IAS 32. Alla krav på 25

32 tilläggsupplysningar för finansiella instrument flyttades från IAS 32 till IFRS 7 samtidigt som IAS 30 ersattes helt av den nya rekommendationen (IASB, 2005c:6ff). IFRS 7 innebär således enhetliga upplysningsregler om finansiella instrument och dess syfte är att upprätta en god internationell standard för denna typ av upplysningar. Rekommendationen har under flera år arbetats fram tillsammans med olika intressenter och med hänsyn tagen till nya riskstrategier. (Finansinspektionen, 2005a:6ff). Samtliga krav på tilläggsupplysningar från finansiella instrument finns nu i samma standard (IASB, 2005a:9) och IFRS 7 kompletterar principerna för att redovisa, värdera och presentera finansiella tillgångar och skulder i IAS 32 och IAS 39 (IASB, 2005c:8). IFRS 7 kräver upplysningar om: Betydelsen av finansiella instrument för ett företags finansiella ställning och prestation. Kvalitativ och kvantitativ information om exponering av risk som uppkommer från finansiella instrument. I detta inkluderas specificerade minimikrav på upplysningar om kredit-, likviditets- och marknadsrisk. Kvalitativa upplysningar beskriver ledningens mål, policy och processer för riskhantering. Kvantitativa upplysningar ger information om i vilken utsträckning ett företag exponeras för risk, baserat på information som rapporteras internt till företagsledningen. Tillsammans ger upplysningarna en översikt över företagets användning av finansiella instrument och de risker de skapar. (IASB, 2005c:7). IFRS 7 kräver upplysningar som möjliggör för användare av finansiella rapporter att bedöma betydelsen av finansiella instrument för ett företags finansiella ställning och resultat. För att detta ska uppfyllas krävs åtminstone vissa minimiupplysningar som redovisas i IFRS 7. (Finansinspektionen, 2005a:8). Eftersom det kan vara svårt att jämföra hur företag hanterar risker på grund av att hantering och syn på risker skiljer sig åt, beslutade IASB att utforma upplysningskrav som är applicerbara på alla företag (IASB, 2005a:18). IFRS 7 innehåller två typer av tilläggsupplysningar. Den första typen är upplysningar baserade på krav som tidigare fanns i IAS 32 (IFRS ). Här innefattas minimiupplysningar till resultat- och balansräkning, exempelvis vilka värderingskategorier som används enligt IAS 39, samt klassificering som anläggnings- eller omsättningstillgångar. Den andra typen av tilläggsupplysningar är nya riskupplysningar (IFRS ). Här 26

33 innefattas karaktär och omfattning av risker som uppkommer från finansiella instrument, exempelvis likviditets- och marknadsrisk. Implementeringsdatum för rekommendationen är tidigast 1 januari (IASB, 2005a:27ff). IFRS 7 tillämpas på samtliga risker som uppkommer från finansiella instrument i alla typer av företag förutom de som behandlas av någon annan specifik standard, som till exempel försäkringskontrakt och intressen i joint ventures, dotter- och intressebolag (IASB, 2005c:8). Företag får själva bestämma hur mycket detaljer som ska redovisas för att tillgodose kraven i IFRS 7, hur mycket tyngd som ska läggas på olika delar av kraven samt hur information ska sammansättas för att visa helhetsbilden utan att kombinera information av olika karaktär (IASB, 2005b:5). Upplysningarna som krävs beror alltså på det enskilda företagets användning av finansiella instrument och dess exponeringsrisk (Finansinspektionen, 2005a:2) RR 27 och IAS 32 I Sverige finns ingen heltäckande rekommendation för redovisning av finansiella instrument (Axelman, Phillips & Wahlqvist, 2005:26). Redovisningsrådets rekommendation RR 27 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering, baseras på IAS 32 Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering, och beskriver hur finansiella instrument ska klassificeras i balansräkningen samt vilka upplysningar om dem som ska lämnas ( Rekommendationen ger inga föreskrifter om när ett finansiellt instrument ska tas in eller tas bort från balansräkningen eller hur finansiella instrument ska värderas. RR 27 omfattar alla slags finansiella instrument med undantag för andelar i joint ventures, intresse- eller dotterföretag. Förmåner som utgår efter avslutad anställning, åtaganden till följd av erbjudanden om aktierelaterade förmåner till anställda samt åtaganden till följd av försäkringsavtal exkluderas också. ( RR 27 ställer omfattande krav på upplysningar. Ett företag ska till exempel beskriva de finansiella instrument som redovisas i balansräkningen, företagets principer för att avgöra när ett finansiellt instrument ska redovisas i balansräkningen samt värderingskriterierna. Dessutom ska information lämnas om verkligt värde på samtliga finansiella instrument oavsett om de redovisas i balansräkningen eller inte. När ett finansiellt instrument utgör en säkring av framtida transaktioner ska företaget redogöra för vilka dessa transaktioner är samt när de väntas inträffa. En redogörelse av säkringsinstrumentet, storleken av uppskjutna eller 27

34 orealiserade vinster och förluster samt när dessa väntas påverka redovisat resultat ska också finnas med. ( RR 27 och IAS 39 Med vissa undantag överensstämmer Redovisningsrådets rekommendation RR 27 med IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering, som behandlar värdering av finansiella instrument och när de ska tas upp i balansräkningen. Enligt IAS 39 ska derivatinstrument och finansiella tillgångar med vissa undantag redovisas till verkligt värde medan finansiella skulder i de flesta fall redovisas till anskaffningsvärde. IAS 39 innehåller också till skillnad från Redovisningsrådets rekommendationer preciserade regler för säkringsredovisning. (Axelman, Phillips & Wahlqvist, 2005:26). Sedan 1 januari 2004 tillåter Årsredovisningslagen att finansiella instrument redovisas till verkligt värde. Denna lagändring syftade till att möjliggöra en tillämpning av IAS 39 och gav upphov till ändringar i RR 27. ( Verkligt värde Verkligt värde är i första hand försäljningsvärdet på en fungerande marknad ( En av IASB:s rekommendationer, IAS 40, definierar verkligt värde som det belopp till vilket en tillgång skulle kunna överlåtas mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har ett intresse av att transaktionen ska genomföras (FAR Förlag, 2005:640). Om en fungerande marknad saknas är återanskaffningsvärdet att betrakta som verkligt värde ( Det finns både för- och nackdelar med värdering till verkligt värde. Fördelen är att det blir lättare för intressenter såsom långivare eller investerare att läsa av och kontrollera ett värde då det redovisas direkt i företagets balansräkning. Nackdelen med värdering till verkligt värde för företag är framförallt det merarbete som krävs för att fastställa det verkliga värdet samt den risk som uppstår vid större resultatfluktuationer. (Artsberg, 2003:277ff). 28

35 4. EMPIRI Empirin i denna uppsats grundas främst i intervjuer. Samtliga intervjuer har genomförts på respektive respondents arbetsplats. De personer som intervjuats är ansvariga för arbetet med övergången till IFRS på respektive företag. Intervjuer har gjorts med: Birgitta Brandt, Internrevisor AMF Pension, den 14 mars 2006 Anders Blennå, Redovisningschef Handelsbanken Liv, den 16 mars 2006 Paul Grengel, chef Koncernekonomi Alecta, den 20 mars AMF PENSION Koncernen omfattar moderbolaget AMF Pension AB, AMF Pension Fondförvaltning AB och AMF Pension Fastighetsförvaltning AB ( Koncernen utgörs till allra största del av moderbolaget (Birgitta Brandt). AMF Pension är ett livförsäkringsaktiebolag som till lika stora delar ägs av LO och Svenskt Näringsliv och drivs enligt ömsesidiga principer. Verksamheten i bolaget bygger på pensionsförsäkringar och på produkten Avtalspension SAF-LO, vilken är en tjänstepensionslösning riktad till företag och deras anställda. Bolagets affärsidé är att förutom Avtalspension SAF-LO erbjuda framför allt tjänstepensioner till bestämda kundkategorier. Antalet anställda under 2005 uppgick i medeltal till 197 personer. ( Livbolagets årsredovisning 2005 har upprättats enligt Lag om årsredovisning i Försäkringsföretag (ÅRFL) samt Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2003:13) och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag. AMF Pension tror inte att övergången till IFRS kommer att medföra några omfattande förändringar i deras resultat- och balansräkningar. Den största förändringen väntas beröra noter och tilläggsupplysningar. (AMF Pension, Årsredovisning 2005) Intervju med Birgitta Brandt på AMF Pension Från och med den 1 januari 2007 ska AMF följa IFRS i koncernen och laganpassad IFRS i moderbolaget. Detta innebär att arbetet med övergången till IFRS måste vara färdigt i slutet av år Bokslutskommunikéer som presenteras av företaget kommer att visa förändringar av den nya rekommendationen IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, först i 29

36 halvårsskiftet De förändringar som då redovisas kommer att vara relativt små och övergången till IFRS kommer att synas ordentligt i AMF Pensions rapporter först om två år. Idag arbetar drygt fjorton personer i olika utsträckning med övergången till IFRS i en projektgrupp på AMF. I projektgruppen finns hela ekonomiavdelningen samt delar av kapitalförvaltning, aktuarie- och informationsavdelning representerade. AMF tar också hjälp av KPMG i tolkningen av IFRS-standarder. I AMF Pensions arbete med övergången till IFRS anlitades till en början två externa projektledare. Svårigheter med externa projektledare i detta fall resulterade i att dessa slutade i september 2005 och i samband med detta blev Birgitta Brandt projektansvarig. Brandt arbetar idag halvtid med IFRS. Arbetet inleddes med att bocka av de måsten som AMF var tvunget att förändra i redovisningen. Härefter ordnades workshops som syftade till att utreda vilka som är att betrakta som intressenter av AMF Pensions finansiella rapporter. AMF innehar i stort sett all den information och riskupplysning som IFRS kräver. Svårigheten för livbolaget är att välja vad de faktiskt vill redovisa. Under det första halvåret 2006 arbetar AMF med att komma fram till just detta. Vad som måste redovisas är redan avklarat, med undantag för företagets rörelsefastigheter. Det andra halvåret 2006 förbereds rapporter i bolagets försystem med de nyckeltal och den information som AMF kommit fram till att de faktiskt vill redovisa. Användare av AMF Pensions finansiella rapporter AMF betraktar inte privatpersoner som användare av deras finansiella rapporter eftersom väldigt få privatsparare läser dessa. Som intressenter betraktas istället ratinginstitut, försäkringsmäklare och pensionsansvariga på storföretag som upphandlar tjänstepensioner direkt och som inte berörs av kollektivavtal. Positivt eller negativt att övergå till IFRS? Birgitta Brandt anser att övergången till IFRS är mer negativ än positiv eftersom hon inte finner att det medför någon förbättring för livförsäkringsbolag i Sverige snarare tvärtom. Då livförsäkringsbolagen kommit överens om en gemensam kapitalavkastningstabell har de sedan länge kunnat jämföras sinsemellan. 30

37 Att företag själva till viss del får avgöra vad som ska redovisas enligt IFRS innebär att livförsäkringsbolagen kan välja att redovisa olika nyckeltal utöver minimikraven i IFRS 7. Detta innebär enligt Brandt att jämförbarheten som IFRS syftar till kanske inte ökar. AMF upplever att kostnaderna med övergången är större än nyttan för branschen. Birgitta Brandt anser vidare att IFRS är väldigt teoretiskt och att det i vissa fall känns som att verklighetsförankringen är liten. De ser inte vinsten med IFRS för den svenska läsaren. Svårigheter med övergången till IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar AMF anser sig ha all den information som IFRS kräver och behöver i stort sett bara välja vad de vill visa i årsredovisningen. De behöver inte göra några förändringar i sina system på värdepapperssidan och känner sig relativt trygga med övergången till IFRS. Enligt Birgitta Brandt kommer det eventuellt att behövas någon ny rapport om önskemål uppkommer om en annan uppställningsform men detta medför inga problem. Raderna i balans- och resultaträkning väntas i princip bli desamma efter övergången till IFRS 7 med undantag för konsolideringsfonden under eget kapital som eventuellt måste delas upp (se bilaga 2). Mest besvärligt för AMF med övergången till nya redovisningsrekommendationer är redovisningen av rörelsefastigheter men detta regleras inte av IFRS 7. Skillnader i redovisningen med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar AMF har i drygt tio års tid redovisat sina tillgångar till marknadsvärde och detta blir därför ingen skillnad vid övergången till IFRS. Bolaget för heller ingen säkringsredovisning och påverkas därför inte av förändringar i redovisningen av detta. En skillnad som AMF dock upplever med redovisning i enlighet med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, rör deras dagslån, eller så kallade depositar. Enligt IFRS räknas korta räntebärande värdepapper upp till tre månader som kassa och bank istället för som just räntebärande värdepapper. AMF är därför osäkra på hur detta ska redovisas enligt den nya rekommendationen och uppger att det kan komma att innebära en viss skillnad gentemot dagens redovisning. Vilka klassificeringar kommer AMF att göra av finansiella instrument och på vilka grunder? AMF kommer att klassificera finansiella instrument enligt följande: Lånefordringar som redovisas till upplupet anskaffningsvärde Redovisning till verkligt värde 31

38 Denna klassificering fastställdes år Inom den sistnämnda klassen kommer med största sannolikhet ytterligare uppdelningar göras på exempelvis aktier, fastigheter och obligationer. Birgitta Brandt ser inga problem med klassificeringen eftersom AMF redan idag redovisar till verkligt värde. Eventuella problem med minimiupplysningar i IFRS 7 Något som AMF tittar på idag är hur deras värdepappersutlåning ska redovisas. De har inga problem med svenska repor. AMF Pensions utländska portfölj som utgörs av aktier och obligationer lånar de ut via sin utländska depåbank och detta redovisas idag i not 25 och 26 i årsredovisningen (se bilaga 2). Osäkerheten rör om detta måste redovisas som skuld och om det då måste riskrapporteras om. Här kommer det alltså att bli en skillnad jämfört med dagens redovisning. Något annat som AMF tittar på är hur dagslånen får redovisas och hur upplysningar om dessa ska utformas. Om de inte får redovisas på samma sätt som idag finns en risk att AMF finner en lösning i att helt enkelt inte ha några dagslån på balansdagen. I övrigt anser inte Birgitta Brandt att AMF har några problem med miniupplysningarna i IFRS 7. Kvalitativa upplysningar AMF har i dagsläget inte bestämt hur mycket som ska avslöjas i de finansiella rapporterna efter övergången till IFRS. Vid beslutandet av detta tas hänsyn bland annat till konkurrenter. En avvägning kommer att göras genom att titta på de konkurrenter som tillämpar IFRSstandarder före AMF. Dessutom görs i juni en sammanställning och då ska AMF tillsammans med KPMG även titta på utländska företag. AMF är noga med att inte avslöja för mycket eftersom bolaget traditionellt är en hemlighetsfull förvaltare. Vad som kommer att redovisas är de risker på den aktuella portföljen som idag redovisas internt till ledningen. Kvantitativa upplysningar AMF tolkar IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, som att redovisningen ska utformas i enlighet med vad som redovisas till ledande befattningshavare. Idag rapporterar AMF månadsvis till bland annat delar av styrelsen och dessa månadsrapporter kommer inte att påverkas mycket av övergången till IFRS. I månadsrapporten finns bland annat en dubbel kapitalavkastningsredovisning; dels den som utarbetats i branschen, dels en så kallad TVRberäkning för att jämföra de enskilda tillgångslagen med olika index. Hur de kvantitativa 32

39 upplysningarna kommer att förändras styrs i stor utsträckning av vad som redovisas internt till ledningen. Birgitta Brandt säger att AMF Pensions rapport kommer att utökas med så kallad ALM, eller Assets Liability Modelling, där tillgångar och skulder visas i en modell. I denna uträttas olika simuleringar över hur det kommer att se ut framöver förutsatt att bolaget innehar en viss portfölj och ett visst premieflöde. ALM kommer med största sannolikhet redovisas för den portfölj som AMF faktiskt har och inte för potentiella portföljer. De risker som kommer att redovisas från AMF är därmed de som idag månadsvis redovisas till ledningen på den aktuella portföljen. Marknadsrisk AMF har inte bestämt på vilket sätt marknadsrisken (se bilaga 2) ska redovisas efter övergången till IFRS, men har tittat på några alternativ. Beslut om detta tas med hänsyn till ägarnas önskemål. Detta på grund av att IFRS föreskriver att det som redovisas ska grundas i vad som redovisas internt till ledande befattningshavare, vilket tidigare nämnts. Birgitta Brandt tycker att det viktigaste är att varje månad redovisa den riskexponering ägarna vill se eftersom de utifrån det kan bedöma om de bör ändra inriktning på AMF Pensions kapitalförvaltning. Enligt Birgitta Brandt kommer det att ske förändringar i redovisningen av marknadsrisken, bland annat i känslighetsanalysen, så att det överensstämmer med vad som redovisas till ledande befattningshavare. Likviditets- och kreditrisk (se bilaga 2) Beslutet om hur likviditetsrisk ska redovisas i enlighet med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, liknar övriga beslut om riskredovisning för AMF. Livbolaget gör redan idag många riskmätningar och -analyser eftersom deras portfölj innehåller relativt få men stora innehav. Detta betyder att en förändring i portföljen ofta är relativt stor vilket kan innebära stora risker. Vad gäller såväl likviditets- som kreditrisk är problemet för AMF att välja vad som ska redovisas. Koncentration av risk Redan idag gör AMF indelningar i riskkoncentrationer. Livbolaget har en koncentrerad portfölj som de gör uppföljningar på vissa dagligen, andra på veckobasis. Den riskkoncentration som företaget använder idag är: 33

40 Ratingklasser för kreditobligationer Länder vilket är det vanligaste Löptid för obligationer Valuta För AMF gäller det att välja de riskkoncentrationer som är lämpligast. Troligtvis kommer AMF även fortsättningsvis använda länder, rating och löptider som indelningsgrund för riskkoncentration. Uppfattning om riskredovisning överlag Enligt Birgitta Brandt finns vissa standardrisker som kan redovisas. För AMF är kunden viktigast och eftersom denne kan ha svårt att förstå alla nyckeltal över risker försöker livbolaget simplifiera den information som lämnas till kunden genom att förenkla informationen i årsredovisningen. AMF anser dock att det är svårt att avgöra vad som ska berättas för kunden. Årsredovisningen är främst riktad till bland andra ratinginstitut och Birgitta Brandt anser att riskredovisningen gått lite för långt. Riskmätningar görs redan och huvudfrågan för AMF blir därför vilken information de vill redovisa utåt och hur. Idag redovisar AMF sina aktuella portföljer men vill av konkurrensskäl inte visa möjliga portföljer. Uppfattning om den friare redovisning som IFRS till viss del innebär Birgitta Brandt har en negativ inställning till den friare redovisning som IFRS i viss mån innebär. Detta eftersom det är kostsamt för branschen samtidigt som AMF upplever att de vinner väldigt lite på övergången. Däremot anser Brandt att IFRS kan vara bra för svenska börsföretag. Brandt anser att en friare redovisning kan innebära fördelar i framtiden när uppfattningen är bättre om vad som kan och bör göras. På grund av att AMF Pensions organisation är så liten anser de sig inte ha de resurser som krävs. Bolaget vill använda sina resurser till annat. Vad Birgitta Brandt menar är viktigt är att den lilla spararen ska förstå vad denne sparar i. Den lilla spararen läser inte årsredovisningen och därför känns det lite som bortkastade resurser att lägga ner så mycket kraft och energi på något som inte kommer den lilla spararen till gagn. AMF lägger hellre mer pengar och resurser på värdebeskeden till kunderna än på övergången till IFRS. 34

41 4.2 HANDELSBANKEN LIV Handelsbanken Liv är ett helägt dotterbolag till Svenska Handelsbanken AB. I koncernen ingår dessutom dotterbolagen SPP Liv Fondförsäkring AB, SHB Liv Forsikringsaktieselskab A/S (SHB Liv) som tillhandahåller livförsäkringsprodukter i Norge och Finland, samt det irländska livförsäkringsbolaget Euroben Life & Pension Ltd (Euroben). SPP Liv Fondförsäkring AB förvärvades 2004 av Handelsbanken Liv. Sedan 2002 bedriver Handelsbanken Liv både livförsäkringsverksamhet med traditionell försäkring och fondförsäkring i samma bolag. Bolaget är vinstutdelande vilket innebär att resultatet tillfaller ägaren. På Handelsbanken Liv arbetade i medeltal 185 personer under (Handelsbanken Liv, Årsredovisning 2005). Redovisningen i Handelsbanken Liv följer bestämmelserna i lagen om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) samt de föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag som utfärdas av Finansinspektionen (FFFS 2004:21). Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2004:21 innebär att Redovisningsrådets rekommendation 32 samt internationella redovisningsstandarder tillämpas med vissa begränsningar så kallad lagbegränsad IFRS. Handelsbanken Liv tillämpar samma redovisningsprinciper i moderbolaget och i koncernen. (Handelsbanken Liv, Årsredovisning 2005) Intervju med Anders Blennå på Handelsbanken Liv Handelsbanken Liv redovisar idag enligt lagbegränsad IFRS men bytet av redovisningsprincip kommer att synas tydligare i 2006 års redovisning. Anders Blennå, redovisningschef på Handelsbanken Liv, anser att det i och med detta kommer att krävas mycket arbete och nya programmeringar. Detta har inte hunnits med under 2005 eftersom ombildningen av SPP krävt mycket resurser. Handelsbanken Liv har kommit en bra bit på väg med övergången till IFRS eftersom redovisningen idag sker enligt lagbegränsad IFRS. Moderbolaget, eller banken, tillämpar redan idag fullständig IFRS i sin redovisning och detta innebär att Handelsbanken Liv måste lämna uppgifter enligt moderbolagets redovisningssätt. Banken, som alltså kommit längre i övergången, ställer i sin tur krav på Handelsbanken Liv. Moderbolaget har personal som jobbar med övergången till IFRS på heltid medan Handelsbanken Liv istället arbetar med detsamma på fritiden. På grund av detta följer de bankens rekommendationer och stämmer av mycket med dem. 35

42 Handelsbanken Liv har inte bestämt vilket år de ska gå över till fullständig IFRS. Möjligtvis blir det redan år 2006 men detta kommer förmodligen inte att beslutas förrän årsredovisningen utarbetas. Med tanke på att Handelsbanken Liv är ett av de första livförsäkringsbolag som övergår till IFRS har de svårt att titta på konkurrenternas årsredovisningar för att komma fram till hur de ska redovisa. Istället fattas många beslut i samråd med banken. Användare av Handelsbanken Livs finansiella rapporter Enligt Anders Blennå betraktas i första hand analytiker och ägare som användare av deras finansiella rapporter. Tidigare när Handelsbanken Liv var ett ömsesidigt bolag betraktades kunderna som intressenter. Nu när bolaget ingår i Handelsbankskoncernen är kunder inte längre intresserade av hur det går för bolaget utan hur det går för deras egna försäkringar. Detta får de reda på genom värdebesked och inte från årsredovisningar. Positivt eller negativt att övergå till IFRS? Handelsbanken Liv upplever övergången till IFRS som väldigt positiv. Det kommer visserligen att innebära mycket arbete men i slutändan vara väldigt bra. Enligt Blennå har livförsäkringsbolagen aldrig haft en resultaträkning där det som faktiskt händer med resultatet kan utläsas. Handelsbanken Liv ombildades 2002 och är sedan dess inte längre ett ömsesidigt bolag. I samband med ombildningen upprättade de något som internt kallas för en alternativ resultaträkning (se bilaga 3). Denna gör det möjligt för bolaget att mäta resultatet och dela upp det i fyra olika resultat: 1. Administrativt resultat här finns alla avgifter som tas ut, såsom premie- och kapitalavgifter på försäkringar. Dessa avgifter ska täcka driften av rörelsen, exempelvis personal- och systemkostnader. 2. Riskresultat avgifter som tas ut för att täcka försäkringsrisker och den faktiska kostnaden för dessa. Försäkringsriskerna i fråga är död, långt liv samt sjuk- och olycksfall. 3. Finansiellt resultat här finns avkastningen på sparförsäkringar. Om sparförsäkringarna får minst sin garanterade ränta får bolaget tio procent av avkastningen. Det finansiella resultatet utgörs av skillnaden mellan avkastning på tillgångar som förvaltas för försäkringstagarnas räkning och vad som har tilldelats försäkringstagarna. 36

43 4. Övrigt här finns avkastning på tillgångar som inte förvaltas för försäkringstagarens räkning samt avskrivningar på immateriella tillgångar och räntekostnader på förlagslån. IFRS-redovisningen liknar i större utsträckning den alternativa resultaträkningen. När Handelsbanken Liv väl övergår till fullständig IFRS tror och hoppas Blennå att det blir möjligt att redovisa helt enligt den alternativa resultaträkningen eftersom företag själva får bestämma vilka poster som ska finnas i resultaträkningen. Detta upplever Handelsbanken Liv som positivt eftersom det då blir lättare att tyda hur de olika resultaten uppkommer. Om de också kan få hela notapparaten att följa den alternativa resultaträkningen skulle det bli ännu enklare att förstå. Enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, ska redovisningen ske i enlighet med vad som internt redovisas till ledande befattningshavare. Den alternativa resultaträkningen är också vad som redovisas internt till ledande befattningshavare, men på en mer detaljerad nivå, och detta förklarar Handelsbanken Livs positiva inställning till IFRS. Svårigheter med övergången till IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Redan till år 2005 har bolaget anpassat sin redovisning mycket och de har inga större svårigheter med övergången. Då bolaget följer IFRS ska de kunna följa den alternativa resultaträkningen. Några stora svårigheter med rekommendationen finns inte. Skillnader i redovisningen med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Enligt Anders Blennå kommer redovisning enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, inte medföra så stora förändringar för Handelsbanken Liv. Detta eftersom de sedan länge redovisar placeringstillgångar till marknadsvärde. Skillnaden med övergången till fullständig IFRS märks främst vad gäller fastigheter och detta behandlas inte av IFRS 7. Vilka klassificeringar kommer Handelsbanken Liv att göra av finansiella instrument och på vilka grunder? Idag har Handelsbanken Liv inga egentliga klassificeringar i årsredovisningen då alla finansiella instrument finns under samma kategori. Detta redovisas inte i bolagets årsredovisning eftersom de idag endast tillämpar lagbegränsad IFRS. Moderbolaget redovisar dock klassificeringar där Handelsbanken Liv ingår. Klassificeringen kommer inte ändras när de övergår till fullständig IFRS och innebär inga problem eftersom alla finansiella instrument även fortsättningsvis hamnar under samma klassificering. 37

44 Eventuella problem med minimiupplysningar i IFRS 7 Handelsbanken Liv ser inga problem med minimiupplysningarna i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, för 2005 men kommer att titta mer i detalj på hur det blir när de övergår till fullständig IFRS. Det kommer att bli fler upplysningar, men detta innebär förmodligen inga problem för livförsäkringsbolaget. Samtidigt som nya upplysningar krävs tror Blennå att bolagen kommer att kunna ta bort eller förändra andra, mindre nödvändiga upplysningar. I år har Handelsbanken Liv redan gjort vissa förändringar i redovisningen. Kvalitativa upplysningar Handelsbanken Livs kvalitativa upplysningar har utökats redan till 2005 års redovisning, men kommer att utökas även framöver. Bolaget kommer att utöka sina riskbeskrivningar. Texter och beskrivningar i notförteckningen ska utökas. För 2005 ska bolaget försöka klara av slutrevisionen så att alla minimikrav uppfylls. Kvantitativa upplysningar Även de kvantitativa upplysningarna kommer att utökas med beskrivningar. Detta exempelvis genom att beskriva hur mycket avkastningar i olika intervall kostar för företaget. Dagens känslighetsanalys visas i tabellform och själva tabellen kommer inte att förändras av IFRS 7. Däremot kommer troligen den kvalitativa beskrivningen av placeringsriskerna att utökas. I årsredovisningen för 2005 går det att upptäcka några förändringar. Handelsbanken Livs finansiella risker förändras från år till år i och med den fördelning som föreligger mellan försäkringstagarna och bolaget. Handelsbanken Liv har så kallad villkorad återbäring vilket innebär att ju större överavkastning försäkringstagarna får desto lägre är risken för bolaget. Om avkastningen sjunker tas pengar ur den villkorade återbäringen. Handelsbanken Livs stora risker uppkommer därför när den villkorade återbäringen är låg och bolaget måste tillskjuta medel. Marknadsrisk Handelsbanken Livs marknadsrisk delas upp i valuta- och ränterisk redan år 2005 (se bilaga 3). Ränterisken redovisas i tabeller efter förfallodatum och nettoexponeringen visas i en sammansatt tabell. Handelsbanken Liv säkrar idag alla valutarisker och har därmed inga sådana. Framöver kommer bolaget att utöka beskrivningen av marknadsrisken ytterligare och göra mer textbeskrivningar i notförteckningarna. Detta görs dock inte under

45 Likviditets- och kreditrisk Redovisningen av likviditetsrisken (se bilaga 3) kommer framför allt att utökas med text efter övergången till fullständig IFRS. Vad gäller kreditrisk hävdar Blennå att livbolag i stort sätt inte har några sådana. Handelsbanken Liv har väldigt få kreditrisker de har ett enda livlån som bara uppgår till några hundra tusen kronor och på det finns ingen kreditrisk. Vad som kommer att redovisas här är motpartsrisker på derivat och obligationer. Det finns dock inte mycket att skriva om gällande detta. Koncentration av risk Handelsbanken Liv klassificerar i stort sett alla sina försäkringar som finansiella instrument. Detta skapar lite problem på skuldsidan medan tillgångssidan idag är väldigt genomlyst med de risker som finns. På tillgångssidan finns koncentrationer av risk eftersom Handelsbanken Liv investerar mycket i vissa aktier, till exempel Ericsson. Blennå tror dock inte att de behöver redovisa mer på den sidan på grund av att livförsäkringsbolagens placeringar idag är hårt reglerade. De måste klara av sina garanterade åtaganden och livbolag får till exempel inte ha mer än fem procent aktier i samma bolag. På så sätt kontrolleras dessa risker i lag. Uppfattning om riskredovisning överlag Anders Blennå upplever att det är positivt att redovisa risker. Handelsbanken Liv uppställer som tidigare nämnts en alternativ resultaträkning. För att få fram den var de tvungna att göra mycket omprogrammering i sina försäkringssystem och få ett annat fokus. Blennå tycker även att den interna uppföljningen blir bättre då krav finns på att skriva mer om, och fokusera på, risker. Det är alltså inte bara positivt för att analytiker, ägare och kunder ska kunna se vilka risker ett bolag har. Anders Blennå tycker heller inte att Handelsbanken Liv har några problem med att beskriva risker. Företaget har mycket riskrapportering internt. I vissa fall krävs dock systemändringar för att de ska kunna ta fram nya riskbeskrivningar exempelvis göra beräkningar med flera olika ränteutfall. Uppfattning om den friare redovisning som IFRS till viss del innebär För Handelsbanken Liv innebär en friare redovisning i stort sett bara fördelar. Förklaringen till detta är användandet av den alternativa resultaträkningen. En möjlig nackdel med en friare redovisning kan enligt Blennå vara att det blir svårare att jämföra olika bolag om de valt olika redovisningssätt. Eftersom olika bolag vill visa olika saker tror Blennå att IFRS kommer att resultera i en viss skillnad i livförsäkringsbolagens årsredovisningar. Blennå tror dock att 39

46 IASB kommer att förstå detta och därefter tvingas utforma nya regler för att redovisningen ska bli så likartad som möjligt. Problemen med övergången till IFRS skiljer sig också åt mellan livförsäkringsbolag. Handelsbanken Liv skiljer sig till exempel från de flesta andra livförsäkringsbolag i och med att de inte redovisar så mycket förutbetalda anskaffningskostnader. Under 2005 upplöste bolaget dessa utan problem. Vissa andra livförsäkringsbolag har mycket stora förutbetalda anskaffningskostnader och när de övergår till IFRS måste stora delar av dessa lösas upp. Detta kan vara problematiskt i och med att det i första hand tas från det egna kapitalet. 4.3 ALECTA Alecta förvaltar tjänstepensionen ITP på uppdrag av Svenskt Näringsliv och Förhandlingsoch samverkansrådet PTK. Alecta ger service till kundföretag i det privata näringslivet och 1,6 miljoner privatpersoner. Antalet anställda på Alecta uppgick i medeltal till 647 personer under 2005 ( Alecta är ett ömsesidigt livförsäkringsbolag vilket innebär att bolaget ägs av försäkringstagarna (företagen) och de försäkrade (företagens anställda). Eventuella överskott i rörelsen betalas tillbaka till försäkringstagarna och de försäkrade i form av återbäring. Alectas kunder är dels de försäkrade, dels försäkringstagarna det vill säga företag som är medlemmar i Svenskt Näringsliv och företag som är bundna av hängavtal med ett PTKförbund. Alecta administrerar också på uppdragsbasis huvuddelen av Pensionsregistreringsinstitutets (PRI) verksamhet. (Alecta, Årsredovisning 2005). Alectas årsredovisning för 2005 har upprättats enligt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag (ÅRFL) samt Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om årsredovisning i försäkringsföretag (FFFS 2003:13). De tillämpade redovisningsprinciperna är gemensamma för koncern och moderbolag. (Alecta, Årsredovisning 2005) Förstudie På Alecta tillsattes under hösten 2005 en projektgrupp som syftade till att dels analysera de mest väsentliga effekterna av Alectas övergång till IFRS från den 1 januari 2007, dels utröna huruvida företagets nuvarande IT-stöd skulle klara de omfattande kraven på 40

47 tilläggsupplysningar som IFRS innebär. Projektgruppens slutsats var bland annat att Alecta under 2006 måste ta fram jämförelsetal enligt IFRS. En annan slutsats av förstudien var att Alectas resultat- och balansräkning inte kommer att förändras så mycket av övergången till IFRS med undantag av regler för redovisning av rörelsefastigheter. Enligt Alecta är en av företagets viktigaste standarder IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Denna rekommendation innebär att kraven på tilläggsupplysningar kommer att utökas. Som exempel på kvalitativa tilläggsupplysningar för finansiella instrument som IFRS 7 kräver, tänker sig projektgruppen en kvalitativ beskrivning av användandet av stresstester och tillämpning av trafikljussystemet. Exempel på kvantitativa upplysningar som kan komma att krävas är känslighetsanalyser och beskrivning av kreditrisk med användande av begrepp som till exempel rating och löptid. Vad gäller koncentration av risk ger projektgruppen ett exempel där alla tillgångar placerade i banksektorn bryts ut eller att koncentration av risk anses finnas i tillgångar placerade i ett visst land. Alecta anser att framtagandet av de utökade tilläggsupplysningar som IFRS kräver kommer att bli ett väsentligt merarbete och att det blir en viss påfrestning på aktuarieenheten. (Alecta, 2005) Intervju med Paul Grengel på Alecta Paul Grengel är relativt nyanställd på Alecta och ska leda arbetet med övergången till IFRS. Alecta har inte kommit så långt med implementeringsarbetet av IFRS utan är fortfarande i startskedet. Företaget har ingen fastställd tidsplan men Paul Grengel siktar på att senast den 31 december 2006 vara klar med arbetet och veta hur de ska göra. Grengel hoppas att de då fått fram jämförelsesiffror för 2006 så att det arbetet inte behöver göras under En projektgrupp ska tillsättas för att arbeta med övergången till IFRS. I denna kommer bland andra delar av kapitalförvaltning, aktuarieenhet och ekonomiavdelning att ingå. Användare av Alectas finansiella rapporter Användare av Alectas finansiella rapporter är i första hand parterna i sig, Finansinspektionen, i viss mån konkurrenter och slutligen kunderna. Alecta ger förutom årsredovisningen ut en årsöversikt vilken är en förenklad version av årsredovisningen. Denna är mer riktad till kundföretag och tjänstemän med intresse av sina pensioner. 41

48 Positivt eller negativt att övergå till IFRS? Enligt Paul Grengel måste de nya redovisningsrekommendationerna sättas in i ett större sammanhang. IFRS-standarder är till för att öka konkurrenskraften i Europa och ur det perspektivet är övergången positiv, förutsatt att målet med IFRS uppnås. Paul Grengel tycker att det är riktigt att ha en gemensam redovisningsstandard inom EU. Grengel tror att IFRS kommer att öka jämförbarhet och transparens i företag, vilket IFRS bland annat syftar till. I vissa fall riskeras dock att motsatt effekt fås eftersom dagens årsredovisningar innehåller så oerhört mycket information som kan vara svår att se igenom. Dessutom är marknadsvärden inte alltid helt objektiva eftersom även de till viss del bygger på egna antaganden. Svårigheter med övergången till IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Paul Grengel är osäker på om övergången till IFRS kommer att innebära några svårigheter eftersom Alecta inte kommit så långt med övergångsarbetet. Grengel anser dock att det kommer att dyka upp problem, till exempel vad gäller säkringsredovisning eller då ett nytt programstöd kommer att behövas för att ta fram vissa uppgifter. Grengel befarar också att tolkningen av rekommendationer kan innebära vissa svårigheter. Därav kan Alecta komma att ta hjälp av konsulter. Skillnader i redovisningen med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Alecta gör idag marknadsvärderingar av tillgångar och detta kommer därför inte innebära någon skillnad vid införandet av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Grengel uppger att derivatredovisningen kan komma att påverkas av den nya rekommendationen men är osäker på detta (se bilaga 4). I övrigt ser Alecta inga större skillnader i redovisningen med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Vilka klassificeringar kommer Alecta att göra av finansiella instrument och på vilka grunder? Idag har Alecta fyra klassificeringar och dessa kommer förmodligen användas även efter övergången till IFRS (se bilaga 4). De fyra klassificeringarna är: Aktier Räntebärande värdepapper Derivat Fastigheter 42

49 Eventuellt delas dessa klassificeringar också in i fler undergrupper, exempelvis efter olika löptider eller uppdelat på utländska och svenska aktier. Klassificeringen kommer enligt Paul Grengel troligtvis inte att innebära några problem. Eventuella problem med minimiupplysningar i IFRS 7 Alecta har idag inte upptäckt några problem med de minimiupplysningar som IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, kräver. Kvalitativa upplysningar Alecta kommer att mäta och göra beskrivningar av sina risker och hanteringen av dessa (se bilaga 4). Detta innebär enligt Grengel att redovisningen av kvalitativa upplysningar blir mer explicit än idag. Alecta kommer av konkurrensskäl enbart redovisa det som bolaget måste ta upp. Kvantitativa upplysningar Implementeringen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, kommer att medföra förändringar i Alectas redovisning även vad gäller kvantitativa upplysningar. Illustrationer i form av matriser och tabeller kommer att finnas i årsredovisningen. Eftersom de flesta livförsäkringsbolag ska tillämpa IFRS samtidigt blir det svårt att ta hjälp av hur konkurrenter gjort när beslut fattas om redovisningens utformning. Marknadsrisk Redovisningen av marknadsrisk kommer med största sannolikhet förändras efter implementeringen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, men Grengel vet i dagsläget inte hur. En känslighetsanalys kommer att utarbetas och presenteras. För att komma fram till hur riskbeskrivningarna ska utformas ska Alecta studera och inspireras av hur svenska börsbolag gjort. Klart är att redovisningen kommer att bli mer deskriptiv och utförlig. Likviditets- och kreditrisk Enligt Paul Grengel placerar Alecta inte i marknader som har svag likviditet. Det finns vissa kriterier för vad som anses ansenligt för att handla på en marknad. Alecta kommer att undersöka hur likviditets- och kreditrisk redovisas idag (se bilaga 4) och därefter ta ställning till om det är tillräckligt eller om redovisningen behöver förändras inför implementeringen av IFRS 7. 43

50 Koncentration av risk Alecta har inte tagit ställning till vilka riskkoncentrationer som kommer att redovisas, men detta illustreras sannolikt med matriser och känslighetsanalyser i årsredovisningen. Troligt är att bland annat bransch och valuta blir riskkoncentrationer. Förslag på detta gavs också i Alectas förstudie. Exempel där var att alla tillgångar placerade i banksektorn bryts ut eller att koncentration av risk anses finnas i tillgångar placerade i ett visst land. Uppfattning om riskredovisning överlag Alecta har ingen uttalad åsikt om riskredovisning utan följer de normer och regler som finns. Grengel anser dock att det är positivt att redovisa vilka risker ett företag utsätts för. Detta ger en fylligare beskrivning för såväl företag som försäkrade. Samtidigt är det svårt för exempelvis blivande pensionärer att påverka ett företags risktagande och av den anledningen är riskredovisning kanske onödig. Finansinspektionen övervakar svenska livförsäkringsbolag och detta kan fungera som en slags garanti för försäkrade att livbolagen inte tar för stora risker. Svenska livförsäkringsbolag har relativt konservativa portföljer men för konkurrensutsatta bolag är risker ett säljargument och för dem kan riskbeskrivningar vara bra. Uppfattning om den friare redovisning som IFRS till viss del innebär Paul Grengel menar att vissa kritiker anser att IFRS innebär att företag kommer att följa ett recept och att IFRS därmed inte alls innebär en friare redovisning. Enligt Grengel själv gäller det att följa regelverken så gott det går. Bolaget ska lägga ner tid på beskrivningar och principer och vara så pedagogisk som möjligt. Paul Grengel anser att en årsredovisning helst ska bli läst och förstådd och att producenter av årsredovisningar därför måste göra sitt yttersta för att göra den läsbar. 44

51 4.4 SAMMANFATTNING AV EMPIRIN Hur långt har ni kommit inför implementeringen av IFRS? AMF Pension Handelsbanken Liv Alecta Under första halvåret 2006 Bolaget har kommit Bolaget är fortfarande i ska bolaget bestämma vad relativt långt med startskedet och har inte de faktiskt vill redovisa. övergången till IFRS kommit så långt med Andra halvåret förbereds eftersom redovisningen implementeringen av rapporter i bolagets idag sker enligt IFRS. En projektgrupp ska försystem med de lagbegränsad IFRS. tillsättas för att arbeta med nyckeltal och den övergången till de nya information som bolaget rekommendationerna. kommit fram till att de vill redovisa. Hur ser tidsplaneringen ut? Hur mycket arbete återstår? 1 januari 2007 ska bolaget följa IFRS vilket innebär att övergångsarbetet måste vara färdigt i slutet av år Arbetet som återstår är att välja vad bolaget vill redovisa. Bolaget har inte bestämt vilket år de ska gå över till fullständig IFRS. Möjligtvis blir det redan år Nya programmeringar återstår. Har ingen fastställd tidsplan, men siktar på att senast den 31/ vara klara med övergångsarbetet och veta hur de ska göra. Vilka betraktar ni som användare av era finansiella rapporter? Ratinginstitut, försäkringsmäklare, pensionsansvariga på storföretag. Analytiker och ägare. Parterna, Finansinspektionen, i viss mån konkurrenter, kunder. Positivt eller negativt att övergå till IFRS? Negativt. Positivt. Positivt. Svårigheter med övergången till IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar AMF är relativt trygga med övergången. De behöver i stort sett bara välja vad de vill visa i årsredovisningen. Inga svårigheter i dagsläget. Vet ännu inte eftersom rekommendationen inte djupstuderats. Skillnader i redovisningen med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar? Dagslån (deposit). Kommer inte att medföra några stora förändringar. Eventuellt derivat. Vilka klassificeringar kommer ni att göra av finansiella instrument och på vilka grunder? Lånefordringar redovisas till upplupet anskaffningsvärde. Verkligt värde kan komma att uppdelas i aktier, fastigheter och obligationer. Inga klassificeringar kommer att göras eftersom alla finansiella instrument ingår i samma kategori. Aktier, Derivat, Räntebärande värdepapper, Fastigheter. Eventuella problem med minimiupplysningar i IFRS 7? Problemen är dels att komma fram till hur den utländska värdepappersutlåningen ska redovisas, dels hur dagslån får redovisas och hur upplysningar om dessa ska utformas. Har inga problem med minimiupplysningarna i dagsläget. Kan dock visa sig senare. Har inga problem med minimiupplysningarna, men kommer eventuellt att få vissa problem då rekommendationen djupstuderas. 45

52 Kvalitativa upplysningar Har i dagsläget inte bestämt hur mycket som ska avslöjas i de finansiella rapporterna. Bolaget är väldigt noga med att inte avslöja för mycket. Kvalitativa upplysningar kommer dock att utökas. Riskbeskrivningar, texter och notförteckning kommer att utökas. Risker och riskhantering kommer att mätas och beskrivas. Av konkurrensskäl kommer bolaget endast att redovisa det som måste tas upp. Kvantitativa upplysningar Hur dessa kommer att redovisas styrs i stor utsträckning av vad som redovisas internt till ledningen. Klart är att ALM ska redovisas. Dessa kommer att utökas med beskrivningar. Illustrationer i form av matriser och tabeller kommer att finnas i årsredovisningen. Marknadsrisk Har inte bestämt hur marknadsrisken kommer att redovisas. Beslut om detta kommer att tas med hänsyn till ägarnas önskemål. Marknadsrisken delas upp i valuta- och ränterisk. Ränterisken kommer att redovisas i tabeller. Bolaget säkrar alla valutarisker och har därmed inga sådana. Marknadsrisken kommer även att utökas textmässigt i notförteckningen. Det är oklart hur marknadsrisken kommer att redovisas men klart är att den kommer att förändras. Likviditets- och kreditrisk Beslut om hur dessa ska redovisas liknar övriga beslut om riskredovisning. Likviditetsrisken kommer att utökas textmässigt. Bolaget har idag inga kreditrisker och redovisningen av detta påverkas därför inte av IFRS 7. Bolaget ska se över hur likviditets - och kreditrisken redovisas idag för att sedan se om de måste utökas. Koncentration av risk Uppfattning om riskredovisning överlag Länder, ratingklasser för kreditobligationer, löptider för obligationer. Negativt överlag eftersom kostnaden med detta överstiger nyttan. Vissa riskkoncentrationer finns på tillgångssidan eftersom bolaget t.ex. gör stora investeringar i vissa aktier men detta är redan idag genomlyst. Väldigt positivt att redovisa risker eftersom det ger en medvetenhet internt om vilka risker företaget exponeras för. Har inte tagit någon ställning till vilka koncentrationer som kommer att göras. Exempel från förstudie är tillgångar placerade i banksektorn eller i ett visst land. Positivt att redovisa risker. I konkurrensutsatta företag kan det vara ett bra säljarargument. Uppfattning om den friare redovisning som IFRS till viss del innebär Negativ inställning eftersom det är kostsamt för bolaget. Tror dock att det kan innebära fördelar i framtiden. Anser att det kan vara problematiskt att veta hur mycket som ska redovisas. Anser dock att en friare redovisning i stort sett bara medför fördelar. En nackdel kan vara att bolag väljer att redovisa olika saker eller på olika sätt. Anser att det är viktigt att följa de regelverk som finns. Det är viktigt att årsredovisningen blir läsbar. 46

53 5. ANALYS Användare av finansiella rapporter IFRS 7 föreskriver att företag ska lämna upplysningar som gör det möjligt för användare av finansiella rapporter att bedöma de finansiella instrumentens betydelse för företagets finansiella ställning och resultat (IASB 2005c:9; 7). Enligt kapitalmarknadsperspektivet ska redovisningen också ge information som hjälper investerare att fatta ekonomiska beslut (Artsberg, 2005:74). För att kunna åstadkomma detta är det därför viktigt att varje företag dels definierar vilka användarna av deras finansiella rapporter är, dels vilken typ av information de kan ta till sig. Tydligt är att samtliga livförsäkringsbolag i studien internt diskuterat vilka som är att betrakta som användare av deras finansiella rapporter. AMF, Handelsbanken Liv och Alecta gör olika definitioner av dessa. På AMF betraktas ratinginstitut, försäkringsmäklare och pensionsansvariga på storföretag i första hand som intressenter och inte främst privatpersoner. Detta eftersom de anser att få privatsparare läser årsredovisningen. AMF Pensions årsredovisning riktas därmed i första hand till personer som kan läsa finansiella rapporter. Även Handelsbanken Liv betraktar kunniga personer som användare av deras finansiella rapporter eftersom dessa efter ombildningen är analytiker och ägare. Alecta ser i första hand parterna, Finansinspektionen, i viss mån konkurrenter och slutligen kunder som användare av finansiella rapporter. Majoriteten även av Alectas intressenter kan därmed betraktas som kunniga. Kunniga läsare av finansiella rapporter innebär att årsredovisningar inte behöver förenklas för att de ska vara möjliga att förstå. Att livförsäkringsbolagen definierar olika användare av deras rapporter tror vi bland annat kan förklaras av i vilken utsträckning de är konkurrensutsatta, vilken inriktning de har och vilken bolagstyp det är. Att Alecta till exempel ser parterna och Finansinspektionen som användare av dess finansiella rapporter tror vi kan förklaras av att bolaget när detta skrivs inte är konkurrensutsatt. Vilka som betraktas som användare kan säkerligen komma att ändras när bolaget väl utsätts för konkurrens. Handelsbanken Liv betraktade andra som användare av deras finansiella rapporter när bolaget var ömsesidigt däribland kunder. Detta är en skillnad mot AMF som inte betraktar kunder som användare av årsredovisningar trots att bolaget är ömsesidigt. 47

54 Intressentsynsättet beskriver utbyten mellan ett företag och dess intressenter och betydelsen av företagens finansiella rapporter (Bruzelius & Skärvad, 2004:73ff). Detta kan dels förklara det faktum att bolagen faktiskt definierat användarna av finansiella rapporter, dels varför de gjort detta. Troligt är att bolag inser vikten av att de finansiella rapporterna motsvarar intressenternas förväntningar för att utbytena mellan dem ska kunna upprätthållas. Arbetet med övergången till IFRS AMF, Alecta och Handelsbanken Liv har alla kommit olika långt med implementeringsarbetet av IFRS i sin helhet och IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, i synnerhet. Detta tror vi delvis kan förklaras med att de har olika tidsramar för övergången till IFRS. Handelsbanken Liv redovisar idag enligt lagbegränsad IFRS och har av den anledningen kommit relativt långt med implementeringsarbetet. Att moderbolaget redovisar enligt fullständig IFRS innebär också krav på Handelsbanken Liv att lämna vissa IFRS-anpassade upplysningar till banken. Detta ökar ytterligare pressen på livbolaget att sätta igång med övergångsarbetet. AMF har kommit långt med övergångsarbetet medan Alecta är i uppstartsfasen. AMF anser att övergångsarbetet kräver en hel del resurser och eftersom de inte har lika många anställda som exempelvis Alecta och heller inte har något större moderbolag som Handelsbanken Liv att ta hjälp av, tror vi att de startat tidigt för att vara väl förberedda när det väl är dags att övergå till IFRS. Alecta har gjort en förstudie för att överblicka effekterna av IFRS på redovisningen och en projektgrupp ska tillsättas för att arbeta med bytet av redovisningsrekommendationer. Alecta har när detta skrivs ingen fastställd tidsplan men tanken är att övergångsarbetet ska vara färdigt den sista december Det tycks därmed vara resurser och implementeringstidpunkt som styr livförsäkringsbolagens övergångsarbete med IFRS. Åsikter om övergången till IFRS Åsikterna om övergången till IFRS skiljer sig väldigt mellan livförsäkringsbolagen i studien. AMF har en negativ inställning till IFRS eftersom det förknippas med betydligt större kostnader än nytta för bolaget och branschen. Vidare innebär IFRS att företag själva kan välja att redovisa en mängd olika nyckeltal vilket kan inverka negativt på jämförbarheten. Risken är 48

55 att livbolagen väljer att redovisa olika risknyckeltal. Dessutom kan livförsäkringsbolagen redan sedan tidigare jämföras genom en gemensam kapitalavkastningstabell. Motsatt åsikt om övergången till IFRS representeras av Handelsbanken Liv som är mycket positiva till de nya redovisningsrekommendationerna. Detta tror vi kan förklaras av den alternativa resultaträkningen som används sedan ett par år tillbaka. Även Alecta har en positiv inställning till IFRS eftersom gemensamma redovisningsrekommendationer i EU troligtvis kommer att öka jämförbarheten mellan företag. De anser att det är viktigt att ha en gemensam standard i Europa. Att bolagen har olika inställningar till IFRS tror vi delvis kan bero på att de besitter olika resurser. AMF har inte lika många anställda som till exempel Alecta och övergångsarbetet kräver därför relativt sätt mer resurser av AMF. Dessutom får Handelsbanken Liv till skillnad från AMF och Alecta hjälp med övergången till IFRS från moderbolaget vilket underlättar deras arbete. Detta tror vi gör det lättare för dem att se de nya rekommendationernas fördelar. Inställningen till IFRS kan säkerligen också förklaras av hur långt bolagen kommit med implementeringsarbetet. Förmodligen är det lättare att se fördelar med IFRS om problemen med övergången är små. Är problemen däremot stora eller övergångsarbetet mycket resurskrävande är det troligen svårare att se fördelar med de nya internationella redovisningsrekommendationerna. Grundläggande antagande i agentteorin är att människor är rationella och nyttomaximerande (Artsberg, 2005:83). Om ett företag inte upplever att nyttan med IFRS överstiger kostnaden är det inte underligt att nya rekommendationer inte ses som något odelat positivt. Svårigheter med övergången till IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, ska företag lämna såväl kvalitativa som kvantitativa upplysningar för varje typ av risk som uppstår av finansiella instrument. Här ingår specificerade minimikrav på upplysningar om kredit-, likviditets- och marknadsrisk samt minimiupplysningar till resultat- och balansräkning. (IASB, 2005c:7). Sedan 1996 har svenska försäkringsbolag redovisat placeringstillgångar till verkligt värde vilket ligger helt i linje med IASB:s redovisningsprinciper. Denna del av IFRS är därför inte problematisk för bolagen och detta har också poängterats under intervjuerna. Redovisning till 49

56 verkligt värde i större utsträckning är också en tydlig indikation på att redovisningen blir mer anglosaxisk. Livförsäkringsbolagen tycks inte ha några större svårigheter med övergången till IFRS. AMF är relativt trygg med övergången och bolagets dilemma är att välja vad som ska tas upp i årsredovisningen. Handelsbanken Liv har redan gjort stora förändringar i 2005 års redovisning och ser inga större svårigheter eftersom deras alternativa resultaträkning i stor utsträckning liknar IASB:s rekommendationer. Alecta vet inte riktigt vilka svårigheterna kommer att bli eftersom de inte djupstuderat rekommendationen. De tror dock att tolkningen kan innebära vissa problem. Att livförsäkringsbolagen inte ser några stora svårigheter med övergången till IFRS tror vi kan bero på att många av dem redan lagt ner stora resurser på övergångsarbetet och att de många gånger har den information som krävs. Tillgångar redovisas som tidigare nämnts sedan flera år tillbaka till marknadsvärde och detta minskar skillnaderna mellan gamla och nya redovisningsrekommendationer. Eftersom Redovisningsrådets normgivning också utgår från IASB:s lösningar och skillnader endast föreligger då IASB:s rekommendationer strider mot svensk lagstiftning, har svenska företag redan i viss mån exponerats för internationella rekommendationer. Detta tror vi medför att svårigheterna med såväl IFRS 7 som IFRS i stort minskar. Samtidigt som livbolagen uppger att de inte har några stora svårigheter med övergången till IFRS ska man vara medveten om att det helt klart finns problem till exempel hur vissa poster såsom dagslån ska redovisas enligt en viss rekommendation och detta framkom också under intervjuerna. Detta upplevs dock inte som några större svårigheter. Något annat som framkom under intervjuerna är att det finns vissa problem i de programstöd som bolagen använder idag. Dessa kommer med största sannolikhet behöva förändras men detta är inte något redovisningsproblem i sig, utan ligger snarare på IT-sidan. Troligt är också att detta innebär ökade kostnader för livförsäkringsbolagen. Skillnader i redovisningen med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar De största skillnader som kan utläsas i själva rekommendationen IFRS 7 är att redovisningen ska grundas på vad som rapporteras internt till ledande befattningshavare samt att 50

57 tilläggsupplysningar och notförteckning ska utökas. Dessutom tillkommer några nya krav, såsom koncentration av risk och klassificering av finansiella instrument. Livförsäkringsbolagen i studien anger olika skillnader mellan de rekommendationer som tillämpas idag och IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. AMF uppger att redovisningen av dagslån kommer att förändras och hävdar att de eventuellt inte kommer att ha några sådana på balansdagen om de inte kommer fram till hur dessa ska redovisas. Handelsbanken Liv upplever inte att det blir några stora skillnader med redovisning enligt IFRS 7 jämfört med dagens rekommendationer. Vi tror att den hjälp de får från moderbolaget också underlättar för bolaget. För Alecta kan redovisningen av derivat innebära en viss skillnad med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, men detta är inte säkert. Att livförsäkringsbolagen i studien nämner olika skillnader med IFRS 7 jämfört med de rekommendationer som tillämpas idag tror vi har flera förklaringar. För det första besitter bolagen olika resurser. Handelsbanken Liv har till exempel tillgång till hjälp från banken medan AMF måste klara ut eventuella frågetecken på egen hand. För det andra är bolagens årsredovisningar idag inte helt lika och detta kan innebära att de får olika problem med den nya rekommendationen. En tredje förklaring är att livbolagen faktiskt tolkar IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, på olika sätt. Olika tolkningar ger upphov till olika problem. Att livbolagen inte ser några stora skillnader kan vidare bero på att Redovisningsrådet som tidigare nämnts försökt anpassa de svenska rekommendationerna till IFRS. Detta har troligtvis bidragit till att minska skillnaderna mellan de båda regelverken. Inget livförsäkringsbolag nämner några detaljer i IFRS 7, till exempel koncentration av risk som är ett helt nytt begrepp i IFRS och som inte finns i de redovisningsrekommendationer som bolagen följer idag. Av intervjuerna kan vi dock konstatera att livbolagen även anser att tilläggsupplysningar och notförteckning kommer att utökas med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, men detta är inget som uttrycks i ord. Detta visar sig istället i svaren på våra frågor om kvalitativa och kvantitativa upplysningar. Att bolagen inte nämner till exempel en utökad notförteckning som en stor skillnad tror vi också kan bero på att detta snarare ses som något helt nytt än som en skillnad. 51

58 Klassificering av finansiella instrument enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar IFRS 7 kräver att företag själva ska klassificera finansiella instrument. Klassificeringen ska ta hänsyn till karaktären på de finansiella instrumenten i fråga och passa till den information som lämnas. (IASB, 2005c:9; 6). Klassificeringskravet är ett nytt inslag som inte har någon motsvarighet i svenska redovisningsrekommendationer. Livbolagen i studien gör alla olika klassificeringar av finansiella instrument. På AMF finns två klasser; lånefordringar som redovisas till upplupet anskaffningsvärde samt redovisning till verkligt värde. Handelsbanken Liv gör inga klassificeringar av finansiella instrument eftersom alla finansiella instrument istället ingår i samma kategori. Detta kommer inte ändras när fullständig IFRS tillämpas. Alectas klassificering av finansiella instrument blir förmodligen samma som idag; aktier, derivat, räntebärande värdepapper och fastigheter. Detta är dock ingen klassificering som bolaget gjort själv utan en indelning föreskriven enligt lag. Enligt agentteorin försöker redovisningsintressenter få gehör för redovisningsregler som gynnar dem själva (Artsberg, 2005:83). Skillnaden i klassificering kan därmed vara ett resultat av att företagen enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, själva får bestämma vilka sådana som ska göras. Livförsäkringsbolagen vill säkerligen maximera sin egen nytta och därmed visa fram olika saker. Detta resulterar i att de gör olika klassificeringar. Vissa livbolag väljer kanske att använda klassificeringar som visar vad de är bra på medan andra väljer att använda sådana som är enklast att göra. Inget livbolag i undersökningen hade problem med klassificeringen och detta tror vi också kan förklaras just av att de själva får bestämma vilka klassificeringar som ska göras. Naturligt är då att välja en klassificering som både visar det bolaget faktiskt vill visa och som är möjlig att göra. Eventuella problem med minimiupplysningar som krävs enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar I IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, finns krav på att vissa minimiupplysningar ska finnas i företagens finansiella rapporter. Minimiupplysningarna är uppdelade på vad som angår balans- och resultaträkning respektive eget kapital samt övriga upplysningar. (Finansinspektionen, 2005b:5). Exempel på minimiupplysningar är en redogörelse för vilka värderingskategorier som används enligt IAS 39 och om de finansiella instrumenten betraktas som anläggnings- eller omsättningstillgångar. Dessa minimiupplysningar är utformade för att 52

59 säkerställa att användarna av de finansiella rapporterna ska kunna bedöma de finansiella instrumentens betydelse för ett företag. Enligt intressentsynsättet ska företagens redovisning motsvara intressenternas förväntningar och minimiupplysningarna i IFRS 7 kan hjälpa till att tillgodose detta krav. Problemen med minimiupplysningarna i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, är små. AMF Pensions enda problem är att komma fram dels till hur den utländska värdepappersutlåningen ska redovisas, dels hur dagslån ska redovisas och hur upplysningarna om dem ska utformas. Handelsbanken Liv har inga problem med minimiupplysningarna i dagsläget, men kommer att studera dem mer i detalj när de övergår till fullständig IFRS. Inte heller Alecta har några problem med minimiupplysningarna i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, men detta kan komma att ändras när de djupstuderar rekommendationen. Att livförsäkringsbolagen inte har några betydande problem med minimiupplysningarna som krävs enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, tror vi kan bero på att instruktionerna i rekommendationen är tydliga och lättförståeliga och att de i de flesta fall inte innebär några större skillnader gentemot dagens redovisning. Det bör således inte vara några större tolkningsproblem med dessa delar av rekommendationen, Vi tror dock att Handelsbanken Liv och Alecta kan stöta på vissa frågetecken när rekommendationen detaljstuderas. Kvalitativa upplysningar IFRS 7 kräver upplysningar av kvalitativ karaktär om finansiella instrument. Kvalitativa upplysningar beskriver ledningens mål, policy och processer för riskhantering samt vilka metoder som används för att mäta risker. Dessutom ingår information om riskexponeringar och hur de uppstår samt en förklaring av eventuella förändringar i ovanstående sedan föregående räkenskapsår. (IASB, 2005c:19; 33). Samtliga livförsäkringsbolag uppger att implementeringen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, kommer att resultera i utökade kvalitativa upplysningar i de finansiella rapporterna. Idag redovisar bolagen endast att de har mål, riktlinjer och processer för riskhanteringen men någon djupare information om detta finns inte att läsa. AMF har i dagsläget inte bestämt hur mycket de ska redovisa efter implementeringen av rekommendationen. De kommer bland annat studera utländska bolag och konkurrenter som 53

60 övergår till IFRS före dem för att besluta vad som ska redovisas. Handelsbanken Livs kvalitativa upplysningar har utökats redan i årsredovisningen för 2005 men kommer att utökas varje år framöver. Troligt är att Handelsbanken Liv följer bankens redovisningssätt. I Alectas finansiella rapporter kommer riskbeskrivningarna att bli mer utförliga samtidigt som beskrivningen av riskhantering kommer att tydliggöras. Klart är att de kvalitativa upplysningarna efter implementeringen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, kommer att utökas. De kommer att bli mer uttömmande, utförliga och fylliga, men det är oklart exakt hur de kommer att se ut. Det verkar inte som att något bolag kommer att redovisa mer än vad rekommendationen kräver. Alla verkar av olika skäl vara lite försiktiga med vad som redovisas. Livförsäkringsbolagen tycks inte ha några problem med att utöka de kvalitativa upplysningarna eftersom de redan idag gör många riskanalyser internt. Svårigheten är snarare att bestämma hur de kvalitativa upplysningarna ska utökas. Klart är att risker och riskhantering kommer att beskrivas tydligare och de kvalitativa upplysningarna kommer framför allt utökas textmässigt. Agentteorin beskriver aktörer som strävar efter att maximera sin egen nytta. Denna strävan efter nyttomaximering kan leda till att aktörernas i detta fall livbolagens egna önskemål och preferenser förmodligen kommer att påverka redovisningens utformning. Vi tror att de kvalitativa upplysningarna kommer att bli mer likartade i livförsäkringsbolagens årsredovisningar efter några år när bolagen kan se hur andra väljer att redovisa. IASB ställer krav på att informationen som redovisas ska vara begriplig, relevant, tillförlitlig och jämförbar. Dessa krav kommer livförsäkringsbolagen med största sannolikhet uppfylla. Marknadsrisk De kvantitativa upplysningar som krävs enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, ska informera om ett företags riskexponering baserat på information som rapporteras internt till ledande befattningshavare, exempelvis VD eller styrelse. I detta ingår marknads-, likviditets- och kreditrisk. Ett företag ska visa hur resultat och eget kapital skulle ha påverkats av förändringar i en aktuell riskvariabel som är rimligt möjlig för varje typ av marknadsrisk som föreligger på bokslutsdagen. Exempel på detta är att aktiekurs eller valuta sjunker med några procent och 54

61 effekterna av detta redovisas i en känslighetsanalys. Företagen ska också upplysa om de metoder och antaganden som använts för känslighetsanalysen. (IASB, 2005c:22; 40). AMF har i dagsläget inte bestämt hur marknadsrisken kommer att redovisas. Beslut om detta kommer att tas med hänsyn till ägarnas önskemål eftersom IFRS föreskriver att redovisning ska ske på samma sätt som rapporteringen till ledande befattningshavare och detta är något som AMF verkligen tagit fasta på. Handelsbanken Livs beskrivning av marknadsrisken kommer att utökas tillsammans med textbeskrivningarna i notförteckningen. Redovisningen av marknadsrisken kommer att förändras även hos Alecta men det är oklart hur. Samtliga livförsäkringsbolag i studien uppger vidare att känslighetsanalysen kommer att utökas. Problemet är att välja hur marknadsrisken ska utökas och det tror vi kommer påverkas mycket av företagens egna situationer, till exempel i vilken utsträckning de är konkurrensutsatta då detta kan spela roll för hur mycket företagen vill visa. Beskrivningen av marknadsrisken kommer alltså att utökas i redovisningen hos livförsäkringsbolagen i studien. Dilemmat här är detsamma som för de kvalitativa upplysningarna överlag. Det gäller för livförsäkringsbolagen att välja vad som ska redovisas. Enligt agentteorin antas olika redovisningsalternativ existera eftersom aktörer försöker minska sina risker. Därav kommer också redovisningsintressenter försöka få gehör för redovisningsregler som gynnar dem själva (Artsberg, 2005:83). Detta kan resultera i att redovisningen av de olika riskerna skiljer sig åt mellan bolagen efter implementeringen av IFRS 7. Vissa bolag väljer kanske att lägga mer fokus och tyngd på att beskriva risker förknippade med fluktuerande aktiekurser medan andra väljer att fokusera på andra typer av risker, såsom valutarisker. Likviditets- och kreditrisk Redovisningen av likviditetsrisk ska enligt IFRS 7 visa förfallostrukturen hos ett företags aktuella skulder. Vad gäller kreditrisk ska ett företag för varje klass av finansiella instrument ange bland annat det belopp som bäst representerar den maximala kreditrisken på balans- eller bokslutsdagen. (IASB, 2005c:20ff; 36, 37). Även redovisningen av likviditets- och kreditrisk kommer att utökas hos livförsäkringsbolagen efter övergången till IFRS och tillämpningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Beslut om hur dessa ska utökas hos AMF liknar deras övriga beslut 55

62 om riskredovisning. De gör idag många interna riskmätningar och problematiken ligger i att välja vad som ska redovisas i likviditets- och kreditrisken. För Handelsbanken Liv kommer likviditetsrisken utökas textmässigt. De har inga kreditrisker och redovisningen av detta påverkas därför inte av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Alecta kommer att se över hur likviditets- och kreditrisk redovisas idag för att sedan se om det måste utökas. Vi tror inte att beslutet om hur kredit- och likviditetsrisk ska utformas blir lika komplicerat som fastställandet av hur marknadsrisken ska redovisas eftersom de förstnämnda riskerna ser relativt lika ut i bolagen. Likviditets- och kreditrisk är förmodligen inte lika känslig ur konkurrensaspekt som marknadsrisken och bör inte heller vara något bolagen vill hemlighålla. Svårigheten är även här att välja vad som ska redovisas eftersom all information redan finns. Tydligt är att likviditets- och kreditrisken ska förklaras bättre. Riskmätningar och beskrivningar kommer med största sannolikhet bli fler. Enligt teorin om den effektiva marknadshypotesen och antagandet om en halvstark effektivitetsgrad på marknaden, kommer all publik och förståelig information att beaktas. Det är därför upp till företagen att se till så att redovisningen presenteras på ett sådant sätt att all relevant information lämnas. De utökade riskbeskrivningarna, exempelvis för marknads- och likviditetsrisk, vidgar informationen i årsredovisningarna och uppfyller förhoppningsvis informationsbehovet hos investerare och läsare av årsredovisningar. Enligt intressentsynsättet är det också viktigt att intressenternas förväntningar på redovisningen uppfylls för att utbytet den emellan upprätthålls. Detta innebär att företagen utökar informationen för att uppfylla intressenternas förväntningar. Koncentration av risk enligt IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Koncentration av risk uppkommer från finansiella instrument som påverkas på ett likartat sätt av omvärldsförändringar och som har likartade särdrag. De upplysningar som krävs i IFRS 7 rör bland annat vilka de gemensamma särdragen som kännetecknar varje koncentration är samt storleken på den riskexponering som är förknippad med alla finansiella instrument av ett visst särdrag. (IASB, 2005c:20; 34). Exempel på riskkoncentrationer är segment, geografiska områden och valuta. Begreppet koncentration av risk är helt nytt och finns inte i våra svenska redovisningsrekommendationer. 56

63 Bestämningen av riskkoncentration är olika i livförsäkringsbolagen i studien. AMF har redan idag en indelningsgrund för riskkoncentration på länder, valuta, rating och löptider och kommer efter implementeringen av IFRS 7 med största sannolikhet använda länder, rating och löptider som indelningsgrund för riskkoncentration. För Handelsbanken Liv finns vissa finns riskkoncentrationer på tillgångssidan eftersom bolaget till exempel gör stora investeringar i vissa aktier, men denna sida är redan idag genomlyst. Några nya riskkoncentrationer har inte fastställts. Alecta har inte tagit ställning till vilka koncentrationer som kommer att göras men har i förstudien av IFRS gett exempel på att alla tillgångar placerade i banksektorn bryts ut eller att koncentration av risk anses finnas i tillgångar placerade i ett visst land. Att koncentrationen av risk är olika kan bero på att olika investeringar ger upphov till olika risker. Av naturliga skäl gör bolagen skilda investeringar. En annan förklaring kan vara att risk definieras på olika sätt. Koncentrationen av risk kommer med största sannolikhet att skilja mellan bolagen även i framtida årsredovisningar just för att de gör olika investeringar. Det är upp till företagen att bestämma vilka koncentrationer de har och därför kan tänkas att de väljer vad som är lämpligast. Vad gäller själva redovisningen av riskkoncentrationer kan agentteorins beskrivning av nyttomaximerande aktörer förklara varför bolag väljer att presentera olika koncentrationer av risk. Det redovisningssätt som ger mest nytta är också vad som kommer att synas i bolagens finansiella rapporter. Uppfattning om riskredovisning överlag Inställningen till att redovisa risker är precis som inställningen till IFRS olika hos livförsäkringsbolagen i undersökningen. AMF anser att det är negativt att redovisa risker eftersom kostnaderna med detta överstiger nyttan. De tror dock att det kan innebära fördelar i framtiden när de vet mer om hur de ska göra. AMF vill hellre lägga resurser på annat. Dessutom anser de inte att livförsäkringsbolag kan jämföras på samma sätt som fondbolag och att det blivit lite fel fokus på detta. Handelsbanken Liv tycker tvärtom att det är väldigt positivt att redovisa risker. Detta bland annat eftersom det ger ett annat fokus och en medvetenhet internt om vilka risker ett företag exponeras för. Alecta anser att det är positivt att redovisa risker och att det kan vara ett bra säljargument för konkurrensutsatta företag. Att attityderna till riskredovisning går isär är intressant och kan kanske förklaras av att bolagen ser det utifrån olika synvinklar vissa ser fördelar i att medvetenheten ökar medan andra ser nackdelar i ökade kostnader. 57

64 Uppfattning om den friare redovisning som IFRS i viss mån innebär Livbolagen har olika åsikter om en friare redovisning. AMF är negativt inställt till den friare redovisning som IFRS till viss del innebär och Handelsbanken Liv anser att det kan vara problematiskt att veta hur mycket som ska redovisas. För mycket krav på bolag kan göra redovisningen otydligare. Handelsbanken Liv anser dock att en friare redovisning i stort sett bara medför fördelar. En nackdel kan dock vara om bolagen väljer att redovisa olika saker eller på olika sätt. Av naturliga skäl kommer alla företag vilja redovisa sina egna styrkor och detta kan försämra jämförbarheten. Alecta anser att det är viktigt att följa de regelverk som finns. Att livförsäkringsbolagen har olika attityder till den friare redovisning som IFRS till viss del innebär kan förklaras av deras olika resurser. Förmodligen kommer bolagen framöver ta hjälp av varandra, eller studera och analysera konkurrenternas redovisningar, för att komma fram till någon likartad redovisning. Det tycks vara svårt för bolagen att veta vad som ska redovisas. Om alla redovisar på olika sätt riskerar informationsbehovet hos användarna av de finansiella rapporterna att inte uppfyllas helt. På detta sätt riskerar uppfyllelsen av IASB:s krav på såväl jämförbarhet som begriplighet att försvagas. Enligt teorin om den effektiva marknadshypotesen ska informationen som lämnas vara möjlig att förstå. Risken med en friare redovisning tror vi är att informationen istället blir svårare att förstå på grund av att det som redovisas är framtaget av, och anpassat till, det enskilda företaget. 58

65 6. SLUTSATS OCH DISKUSSION 6.1 SLUTSATS Svårigheter med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Av undersökningen framkom att livförsäkringsbolagen har en del problem med vilka poster som ska redovisas enligt den nya rekommendationen. I övrigt innebär minimiupplysningarna i IFRS 7 inga problem för livbolagen. Bolagen har idag i stort sett all information som rekommendationen kräver och svårigheten är istället att komma fram till hur redovisningen ska utformas för att tillgodose kraven i IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Problematiken rör därmed vad och hur mycket som ska redovisas. Vidare kan konstateras att livbolagen kan komma att få en del problem med att utforma nya programstöd för att kunna ta fram de uppgifter som IFRS 7 kräver. Detta är dock ett problem som rör IT-sidan och inte själva rekommendationen Tolkning av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Det är tydligt att livbolagen läser rekommendationen med olika glasögon. Detta ger upphov till olika tolkningar. I vissa fall är rapporteringssättet till bolagets ledande befattningshavare grundläggande för hur rekommendationen tolkas och hur redovisningen därmed kommer att utformas. I andra fall läses rekommendationen mer bokstavligt eller på samma sätt som moderbolaget. Samtliga bolag har definierat användarna av deras finansiella rapporter och även detta färgar tolkningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Utformningen av de finansiella rapporterna påverkas därmed även av detta. Tydliga tecken på att livbolagen är olika och att även tolkningarna är skilda ses till exempel i klassificeringen av finansiella instrument som kommer att göras på helt olika sätt. Sammantaget innebär detta att livförsäkringsbolagens årsredovisningar kommer att se olika ut de första åren efter implementeringen av den nya rekommendationen Påverkan på redovisningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Balans- och resultaträkningen kommer inte att påverkas nämnvärt av tillämpningen av IFRS 7. De största skillnaderna kommer istället att synas i företagens notförteckningar, tilläggsupplysningar samt riskbeskrivningar. Här kommer såväl kvalitativ som kvantitativ information att utökas. Texterna kommer att bli fylligare, matriser och modeller tillkommer över bland annat marknadsrisk och koncentration av risk, samtidigt som beskrivningen av 59

66 risker kommer att utökas. Detta exempelvis genom att bolagen inte nöjer sig med att redovisa att de har en risk utan att de också beskriver risken till exempel hur och varför den uppkommer och vad den beror på. Även definitionen av användare av finansiella rapporter kommer att påverka utformningen av de finansiella rapporterna och detta innebär att redovisningen kommer att skilja sig åt mellan bolagen. En tanke med IFRS är att redovisningen ska kunna anpassas efter företagens egna behov och förutsättningar och denna möjlighet för bolag att i större utsträckning verksamhetsanpassa sina rapporter kommer också att visa sig i årsredovisningen. Eftersom livbolagen är olika är det svårt att förutsäga exakt hur redovisningen kommer att se ut. Bolagen kan komma att ta upp och fokusera på helt skilda saker. Tydligt är att oklarheten om redovisningens utformning i enlighet med IFRS 7 i dagsläget är relativt stor Övergripande inställning till IFRS Tydligt är att inställningen till IFRS varierar mycket mellan livförsäkringsbolagen. Även åsikterna om huruvida jämförbarheten företag emellan kommer att öka eller inte går isär vissa tror att den kommer att öka medan andra tror det motsatta och detta påverkar också inställningen till IFRS. Alla bolag ser heller inte nyttan med de nya internationella rekommendationerna och vissa anser att resurser bör läggas på annat än övergångsarbetet. 6.2 DISKUSSION Svårigheter med IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Minimiupplysningarna i IFRS 7 är baserade på krav som tidigare fanns i IAS 32 vilket innebär att Redovisningsrådet redan anpassat svenska redovisningsrekommendationer efter dem så långt det varit möjligt. Minimikraven i rekommendationen liknar därmed många gånger dagens redovisning och de delar som innebär nyheter är inte särskilt komplicerade. Svårigheten ligger istället i att tillgodose kravet på kvalitativa och kvantitativa upplysningar de nya riskupplysningarna (IFRS 7, 31-42) där det i större utsträckning är upp till bolagen själva att välja vad som ska redovisas och hur detta ska göras. Denna typ av extrainformation tycks vara svår för företagen att presentera. IFRS-redovisningen är friare i den mening att företag i större utsträckning kan verksamhetsanpassa sina rapporter och detta tycks inte bara medföra fördelar för företag. En nackdel uppkommer åtminstone när företagen ska redovisa enligt nya rekommendationer för 60

67 första gången eftersom det är svårt att avgöra vad som ska tas upp. Detta bidrar förmodligen också till att livförsäkringsbolagens årsredovisningar kommer att se olika ut de första åren efter implementeringen av IFRS 7, exempelvis vad gäller klassificering av finansiella instrument och koncentration av risk. En friare redovisning är alltså inte bara positiv för livförsäkringsbolagen Tolkning av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Tydligt är att livförsäkringsbolagen tolkar IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, på olika sätt. Dessa tolkningsskillnader tror vi kommer att minska efter att IFRS 7 införlivats och bolagen kan se hur andra gjort. Likformigheten kommer då att bli större i årsredovisningarna. Efter övergångsåret handlar det förmodligen inte lika mycket om att tolka rekommendationen som om att anpassa bolagets redovisning efter andra företag i branschen och det bästa sättet att redovisa enligt IFRS Påverkan på redovisningen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar Vi tror att livförsäkringsbolagens årsredovisningar kommer att bli mer begripliga och att det kommer att bli lättare att förstå vad finansiella instrument är, vilka risker som är förknippade med dem och vad de har för betydelse för ett företag. Informationen till användare av finansiella rapporter kommer att utökas beträffande IASB:s kvalitativa egenskap relevans och förhoppningsvis också vad gäller begriplighet och tillförlitlighet. Jämförbarheten är dock mer tveksam eftersom bolagen själva får verksamhetsanpassa sina rapporter. Trots detta tror vi att IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, kommer att tillfredsställa informationsbehovet hos användare av finansiella rapporter på ett bättre sätt än i dagsläget. Uppfattningen om detta skiljer sig säkerligen åt beroende på vem som läser årsredovisningen, exempelvis kunder eller analytiker. Vi tror dock att bolagen kommer att utforma sina rapporter efter användarna och att detta ökar läsbarheten. Kanske kommer en lightversion av årsredovisningen att utformas till kunder medan den verkliga årsredovisningen blir mer riktad till kunniga läsare Övergripande inställning till IFRS Eftersom inte alla bolag delar åsikten att jämförbarheten mellan livförsäkringsbolag kommer att öka är det helt naturligt att de inte är odelat positiva till IFRS. Om de heller inte anser att nyttan överstiger kostnaden med övergången varken för det egna bolaget, branschen eller för kunden, är det heller inte underligt att de är lite avogt inställda till IFRS. Vidare tror vi att 61

68 bolagsform påverkar attityd. Bolag som ingår i börsnoterade koncerner har förmodligen lättare att se det positiva med övergången eftersom de söker finansiering på kapitalmarknaden. Detta gäller inte för icke-noterade koncerner som istället finansieras genom premieinbetalningar och därför inte har samma beroendeförhållande till kapitalmarknaden. Vi tror att inställningen till IFRS blir mer positiv efter några år när nya fördelar skådas och redovisningen förhoppningsvis blir mer enhetlig, men detta återstår att se. 6.3 EGEN KRITIK I denna uppsats har endast tre livförsäkringsbolag studerats. Detta förklaras av att övriga fyra bolag i populationen stora svenska livförsäkringsbolag antingen inte hade börjat studera IFRS 7 eller att de saknade tid att deltaga i undersökningen, vilket tidigare nämnts i avsnitt Metodkritik. En konsekvens av detta är att undersökningens resultat endast gäller för de tre livbolag som deltagit i studien. Resultaten kan därmed inte generaliseras till att gälla för hela populationen. 6.4 FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING Intressant vore att något eller några år efter implementeringen av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar, göra en uppföljande studie för att se hur redovisningen faktiskt kom att påverkas för svenska livförsäkringsbolag. En studie av om livförsäkringsbolagens årsredovisningar skiljer sig mycket åt eller om branschen utarbetat någon gemensam praxis skulle också kunna göras. Intressant vore också att undersöka huruvida jämförbarheten mellan svenska livförsäkringsbolag blivit bättre eftersom detta är ett av huvudsyftena med IASB:s redovisningsrekommendationer. Under intervjuerna i denna undersökning kunde vi urskilja vissa farhågor över att jämförbarheten i värsta fall inte alls skulle komma att öka av en övergång till IFRS snarare tvärtom. Vid intervjuerna framkom vidare att vissa livförsäkringsbolag finner IFRS-redovisning av en del fastigheter problematisk. Livbolagen nyttjar vissa fastigheter som de själva äger. Dessa fastigheter klassificeras idag som placeringstillgångar men ska enligt IAS 16 klassificeras som rörelsefastigheter just för att de nyttjas som kontorslokaler av det egna bolaget. Enligt IAS 16 ska avskrivningar på rörelsefastigheter göras på komponenter. Detta innebär en skillnad mot dagens redovisning som vissa livförsäkringsbolag tror kommer att resultera i både en mer komplicerad redovisning och ett visst merarbete för företag. 62

69 Slutligen vore det intressant att följa upp utvecklingen av själva rekommendationen IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. Rekommendationer och tillhörande tolkningsråd från IASB omarbetas med jämna mellanrum för att de ska bli lättare att tillämpa. Några år efter att IFRS 7 implementeras bör man kunna se om rekommendationen tillämpas på ett tillfredsställande sätt eller inte. Vad gör då i så fall IASB för att komma till rätta med detta? 63

70 7. KÄLLOR 7.1 LITTERATUR Alecta Analys av effekter vid Alectas övergång till IFRS. Stockholm. Artsberg, Kristina Redovisningsteori: -policy och -praxis. Liber ekonomi. Malmö. Axelman, Lennart; Phillips, Dan; Wahlqvist, Ola IAS/IFRS En jämförelse mellan International Financial Reporting Standards och Redovisningsrådets rekommendationer. Ernst & Young. Stockholm. Bruzelius, Lars H. & Skärvad, Per-Hugo Integrerad organisationslära. Studentlitteratur. Lund. Ekholm, Mats & Fransson, Anders Praktisk intervjuteknik. Norstedt. Göteborg. Falkman, Pär Teori för redovisning. Studentlitteratur. Lund. FAR förlag Internationell redovisningsstandard i Sverige: IFRS/IAS. NordBook. Gjövik, Norge. Finansinspektionen Finansinspektionens författningssamling. FFFS 2003:13. Thomson Fakta AB. Stockholm. Finansinspektionen. 2005a. Anpassningar av redovisningsföreskrifterna avseende upplysningar om finansiella instrument, försäkringsavtal och kapital. FI DNR Finansinspektionen. 2005b. Anpassningar av redovisningsföreskrifterna avseende upplysningar om finansiella instrument, försäkringsavtal och kapital. Bilaga 2: Jämförelse mellan nya IFRS och gällande regler. FI Dnr

71 Finansinspektionen. 2005c. Anpassningar av redovisningsföreskrifterna avseende upplysningar om finansiella instrument, försäkringsavtal och kapital. FI Dnr Finansinspektionen. 2005d. Tillämpning av lagbegränsad IFRS i finansiella företags års- och koncernredovisning för räkenskapsåret Finansinspektionen :2. Företagens tillämpning av internationella redovisningsregler. FI Dnr PDF-fil. Försäkringsförbundet Försäkringsförbundets kvartalsstatistik NR1/2006 4:e kvartalet PDF-fil. IASB. 2005a. Basis for conclusions on IFRS 7 Financial Instruments: Disclosures. IASCF. IASB. 2005b. Guidance on Implementing IFRS 7 Financial Instruments: Disclosures. IASCF. IASB. 2005c. IFRS 7. Introduction. IASCF. Johannessen, Asbjorn & Tufte, Per Arne Introduktion till samhällsvetenskaplig metod. Liber AB. Malmö. Johansson, Göran SWE GAAP svensk redovisningspraxis. Genomgång av årsredovisningar för svenska aktiebolag. Studentlitteratur. Lund. Lindblad, Inga-Britt Uppsatsarbete. En kreativ process. Studentlitteratur. Lund. Patel, Runa & Davidson, Bo Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Andra upplagan. Studentlitteratur. Lund. Redovisningsrådet Ändringar i Redovisningsrådets rekommendationer. Stockholm. PDF-fil. 65

72 Schroeder, Richard G; Clark, Myrtle W; Cathey, Jack M Financial accounting theory and analysis. Text readings and cases. Wiley. Hoboken, N.J. Synnergren Lennart & Widman Daniel Vilka skillnader medför implementeringen av IFRS-standarden?. Luleå Tekniska Universitet. Institutionen för industriell ekonomi och samhällsvetenskap. Avdelningen för ekonomistyrning. 7.2 FINANSIELLA RAPPORTER Alecta Årsredovisning 2005 AMF Pension Årsredovisning 2005 Handelsbanken Liv Årsredovisning ELEKTRONISKA KÄLLOR ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) 7.4 INTERVJUER Anders Blennå, Handelsbanken Liv, den 16 mars 2006 kl Birgitta Brandt, AMF Pension, den 14 mars 2006 kl Paul Grengel, Alecta, den 20 mars 2006 kl

73 BILAGA 1 INTERVJUGUIDE Översiktliga frågor Hur långt har ni kommit inför implementeringen av IFRS? Hur ser tidsplaneringen ut? Hur mycket arbete återstår? Positivt eller negativt för livförsäkringsbolagen att övergå till IASB? Eventuella svårigheter med att övergå till IASB:s rekommendationer vilka? Upplever ni att det blir några skillnader i redovisningen med IFRS 7: Finansiella instrument upplysningar? Om ja, vilka är de största? Vilka betraktar ni som användare av era finansiella rapporter? 6: Klassificering av finansiella instrument 6: I FFFS finns klassificeringen föreskriven men enligt IFRS 7 ska företagen själva gruppera dessa. Vilka klassificeringar kommer ni att göra av finansiella instrument och på vilka grunder? Innebär klassificeringskraven enligt IFRS 7 några problem? Vilka? 8-30: Problem med minimiupplysningarna som krävs av IFRS 7? 31-32: Risker överlag Positivt eller negativt att redovisa risker? Idag är det ju relativt detaljreglerat vilka för- och nackdelar finns med en friare redovisning? 7: Övergripande krav: Företag ska lämna sådana upplysningar att användare ska kunna göra bedömning av de finansiella instrumentens betydelse för företagets finansiella ställning och resultat inte redovisa för mycket och inte för lite. Hur avgöra detta? Finns det några svårigheter med att kombinera kravet på rättvisande bild med att inte ge överflödig information? 33: Kvalitativa upplysningar Vilka kvalitativa upplysningar kommer ni att redovisa enligt IFRS 7? Idag redovisar ni bara att ni har mål, riktlinjer och processer. Enligt IFRS 7 ska ni redovisa dessa. Hur kommer ni fram till vilka dessa är? Vet ni vilka de är idag? Hur kommer ni redovisa kvalitativa upplysningar? 34: Koncentration av risk Risk från finansiella instrument av samma karaktär och påverkas likadant av förändringar i ekonomiska eller andra villkor. Redovisas inte idag. Hur tolkas detta? Hur kommer det redovisas? Vilken indelning kommer att göras av koncentration av risk? Segment? Geografiskt? Motpart? 34-42: Kvantitativa upplysningar Vi ser att ni idag redovisar likviditetsrisk, kreditrisk och marknadsrisk så här tror ni att detta kommer att förändras? Hur? Vilka kvantitativa upplysningar kommer ni att redovisa? Hur kommer ni fram till vilka dessa är? Hur beräknas de? Marknadsrisk delas in i ränterisk, valutarisk och andra prisrisker Hur kommer dessa att redovisas? 1

74 BILAGA 2 AMF PENSIONS RISKBESKRIVNING, RESULTAT- OCH BALANSRÄKNING SAMT NOTFÖRTECKNING 2

75 3

76 4

77 5

78 6

79 7

80 Nedanstående noter rör finansiella instrument och kan komma att förändras av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. 8

81 9

82 10

83 11

84 BILAGA 3 HANDELSBANKEN LIVS RISKBESKRIVNING, RESULTAT- OCH BALANSRÄKNING SAMT NOTFÖRTECKNING 12

85 13

86 14

87 15

88 16

89 17

90 Nedanstående noter rör finansiella instrument och kan komma att förändras av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. 18

91 19

92 20

93 21

94 BILAGA 4 ALECTAS RISKBESKRIVNING, RESULTAT- OCH BALANSRÄKNING SAMT NOTFÖRTECKNING 22

95 23

96 24

97 25

98 Nedanstående noter rör finansiella instrument och kan komma att förändras av IFRS 7 Finansiella instrument: Upplysningar. 26

99 27

100 28

101 29

102 1

103 2