Ett företags osynliga värden

Transkript

1 Ett företags osynliga värden - Kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar Av: Lovisa Björkman och Robin Mild Handledare: Karin Dahlstöm och Yohanan Stryjan Södertörns Högskola Institutionen för samhällsvetenskap Masteruppsats 30hp Företagsekonomi Vårterminen 2018

2 Förord Under vårterminen 2018 har vi arbetat med vår masteruppsats och tillslut lyckats framställa detta verk. Vi vill rikta ett stort tack till våra handledare Karin Dahlström och Yohanan Stryjan för stödet, alla goda råd och de diskussioner vi fått ta del av under processens gång. Dessutom vill vi rikta ett tack till Kajsa, Cecilia, Staffan, Anita, Gösta, Gabriel och Studieverkstan för språkgranskning samt våra opponenter för kritisk granskning. Slutligen vill vi även tacka hunden Alberta som plikttroget gett oss sällskap och sett till att vi kommit ut för frisk luft under dagarna. Kanske var det just på promenaderna runt Lillsjön som de bästa idéerna till uppsatsen föddes. Lovisa Björkman Robin Mild I

3 Sammanfattning Titel: Ett företags osynliga värden - kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar Författare: Lovisa Björkman och Robin Mild Handledare: Karin Dahlström och Yohanan Stryjan Syfte: Uppsatsens syfte är att identifiera ord som företag använder sig av för att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar. Samt att kartlägga och tolka en eventuell förändring i omfattningen av kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar över tid. Metod: Uppsatsen antar en abduktiv ansats som grundar sig i att intellektuellt kapital studeras utifrån både tidigare forskning och studiens resultat. Uppsatsen undersöker 36 årsredovisningar från åren 2010, 2013 och 2016 genom en kvalitativ innehållsanalys för att studera omfattning och en eventuell förändring. Uppsatsskribenterna har framställt ett kodschema med egenskaper och ord som utgår från tidigare forskning angående intellektuellt kapital. Vidare har dessa ord som återfinns i årsredovisningar kvantifierats i en innehållsanalys. Resultat: Det finns likheter i hur branscherna väljer att kommunicera sitt intellektuella kapital i årsredovisningarna i ordval och olikheter i omfattning. Bank-, industri- och tillverkningssamt bygg- och fastighetsutvecklingsbranschen har ökat sin kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar. Investmentbranschen har däremot minskat. Relationskapital är det kapital som kommuniceras ut mest i jämförelse med human- och strukturkapital. Detta är slående för samtliga branscher och undersökta år. Slutsats: Svenska storbolag verkar inte använda sig av ramverk eller riktlinjer för att kommunicera intellektuella kapital i sina årsredovisningar, detta även i linje med tidigare forskning. Uppsatsen kan inte styrka någon specifik skillnad mellan kommunikation av intellektuellt kapital i kunskapsintensiva branscher gentemot traditionellt produktbaserade branscher. Tre av fyra undersökta branscher påvisar en ökning i kommunikation av intellektuellt kapital. Nyckelord: Intellektuellt kapital, humankapital, strukturkapital, relationskapital, svenska företag, årsredovisningar, stora bolag, innehållsanalys, immateriella tillgångar, immateriella resurser, osynligt värde. II

4 Abstract Title: The Invisible Value of a Company Communication of Intellectual Capital in Annual Reports. Authors: Lovisa Björkman och Robin Mild Tutors: Karin Dahlström och Yohanan Stryjan Purpose: The thesis aims to create an understanding of how companies communicate intellectual capital in annual reports. The purpose is also to map and interpret a possible change in the communication of intellectual capital in annual reports between the years 2010, 2013 and Method: The thesis does a content analysis disclosure on the communication of intellectual capital in 36 Swedish companies annual reports from the years 2010, 2013 and 2016 to identify possible changes. Furthermore, the scientific approach is abductive with a combination with both an inductive and deductive approach. The content analysis has also resulted in a list of characteristics that describes intellectual capital. Findings: The first results of the study show that the industries that are studied describe their intellectual capital with similar words but not to the same extent. Secondly findings of the research project show that banking-, manufacturing- and real estate industries have increased their communication of intellectual capital in annual reports. The investment sector, in contrast, has decreased. Finally, the results show that relational capital is the capital mostly communicated in comparison to human- and structural capital. This is striking for all industries. Conclusion: Swedish companies do not seem to use specific strategies or frameworks to describe intellectual capital in their annual reports. This study cannot prove a difference between the communication of intellectual capital in knowledge intensive versus traditional productbased industries. Three of four industries show an increasing amount in communication of intellectual capital. Keywords: Intellectual capital disclosure, human capital, structural capital, relational capital, Swedish companies, annual reports, large cap companies, content analysis, intellectual property rights, invisible value III

5 Innehållsförteckning 1. Bakgrund... 1 Problemdiskussion... 3 Problemdefinition... 5 Syfte... 7 Frågeställningar... 7 Avgränsning... 7 Disposition... 8 Begreppsapparat Tidigare forskning om intellektuellt kapital Definition av intellektuellt kapital Humankapital Strukturkapital Relationskapital Intellektuellt kapital i olika branscher Bankbranschen Investmentbranschen Industri och tillverkningsbranschen Bygg och fastighetsutvecklingsbranschen Översikt av intellektuellt kapital för denna uppsats Teoretisk referensram Institutionell teori Legitimitetsteori Intressentteori Uppsatsens motivering av teorival Metod Begrepp: Kommunikation av intellektuellt kapital Uppsatsens abduktiva angreppssätt Innehållsanalys Undersökningsobjekt Motivering av undersökningsobjekt Datainsamling Kodningsinstruktion för uppsatsens innehållsanalys Pilotstudie IV

6 Uppsatsens tillförlitlighet Forskningsetik Metodkritik Källkritik Resultat Hur kommuniceras intellektuellt kapital i årsredovisningar Ordlista Uppsatsens mest förekommande ord Uppsatsens mest förekommande ord i respektive kapital och bransch Förändring och omfattning av kommunikation av intellektuellt kapital över tid Översikt av den totala kommunikationen av intellektuellt kapital över tid Förändring av human-, struktur- och relationskapital över tid Fördelning av human- struktur- och relationskapital över tid Analys Hur kommuniceras intellektuellt kapital i årsredovisningar Förändring och omfattning av kommunikation av intellektuellt kapital över tid Bankbranschen Investmentbranschen Industri och tillverkningsbranschen Bygg och fastighetsutvecklingsbranschen Diskussion Slutsats Kunskapsbidrag Förslag till vidare forskning Litteraturförteckning Bilaga 1, Kodschema V

7 Tabellförteckning Tabell 2.1 Studiens använda definition av intellektuellt kapital Tabell 2.2 Lista över egenskaper som ingår i intellektuellt kapital Tabell 2.3 Urval av relevant tidigare forskning Tabell 2.4 Uppsatsens valda egenskaper inspirerad av tidigare forskning Tabell 4.1 Uppsatsens valda branscher, företag och årtal Tabell 5.1 Ordlista för uppsatsens undersökning Tabell 5.2 Uppsatsens mest förekommande ord Tabell 5.3 Humankapitalets mest förekommande ord per bransch Tabell 5.4 Strukturkapitalets mest förekommande ord per bransch Tabell 5.5 Relationskapitalets mest förekommande ord per bransch Tabell 5.6 Relativ förändring mot föregående år i kommunikation av IK Figurförteckning Figur 3.1 Uppsatsens intressentmodell Figur 3.2 Uppsatsens motivering till teorival Figur 4.1 Flödesschema över uppsatsens arbetssätt Figur 5.1 Omfattning och förändring av kommunikation av intellektuellet kapital Figur 5.2 Förändring av kommunikation av humankapital Figur 5.3 Förändring av kommunikation av strukturkapital Figur 5.4 Förändring av kommunikation av relationskapital Figur 5.5 Fördelning av intellekutellt kapital i bankbranschen Figur 5.6 Fördelning av intellektuellt kapital i investmentbranschen Figur 5.7 Fördelning av intellektuellt kapital i industri och tillverkningsbranschen Figur 5.8 Fördelning av intellektuellt kapital i bygg och fastighetsutvecklingsbranschen VI

8 1. Bakgrund I uppsatsens första kapitel återspeglas framväxten av intellektuellt kapital, som kan anses vara företags viktigaste tillgång i dagens kunskaps- och informationssamhälle. Vidare byggs en problematisering kring intellektuellt kapital upp som avrundas med uppsatsens syfte, frågeställning, avgränsning och slutligen disposition. Det moderna industrisamhället fick sitt genombrott i Sverige under slutet av 1800-talet då tillverkning inom textil-, livsmedels-, pappersmasse-, kemi- skogs- och järnindustrin låg till grund för svensk tillväxt (Nilsson, 2000, pp. 1-2). Företagens värde återfanns då till största del i de fysiska och materiella tillgångarna i form av fastigheter, maskiner, fabriker och varor (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, p. 328; MERITUM, 2002, p. 1; Chen, et al., 2005, pp ). Det kom att förändras i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet, då det skedde en transformation från industrisamhälle till informationssamhälle som ett resultat av att tjänstenäringen tog fart (Nilsson, 2000, pp. 1-2). Skiftet innebar att en större del av företag erbjöd kunskaps- och kompetensbaserade tjänster än vad företag gjorde under industrieran (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, pp ; MERITUM, 2002, p. 5). Genombrottsåret för informationssamhället blev år 1971 då mikroprocessorn uppfanns och det manuella mobiltelefonisystemet introducerades (Nilsson, 2000, p. 9). Under 1990-talet blomstrade tjänste- och informationssamhället ytterligare tack vare spridningen av internet och mobiltelefoni vilket gynnade en expansion av It-företag (Nilsson, 2000, p. 9). Vidare har denna spridning av informationsteknologi kommit att betecknas som ett gränslöst kunskapssamhälle. Under det senaste decenniet har det gränslösa kunskapssamhället utvecklats ytterligare i takt med digitaliseringens frammarsch (Kenney & Zysman, 2016, p. 61). Följaktligen har digitaliseringen både påverkat och fortsatt löpande påverka hur företag driver sin verksamhet när det gäller informationsspridning och synen på medarbetares kunskap. Företag har genom marknadsskiftet, från industrisamhälle till kunskapssamhälle, förflyttat sitt fokus från materiella till immateriella tillgångar (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, p. 328; MERITUM, 2002, p. 5; Osinski, et al., 2017, p. 470). De materiella tillgångarna är de fysiska tillgångarna (Patent- och registreringsverket, 2018) och med immateriella tillgångar menas icke-monetära och icke-fysiska tillgångar som kan generera framtida fördelar för företaget (Choong, 2008, p. 616; Arvidsson, et al., 2016, pp ). 1

9 Utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv handlar ordet kapital om en tillgång som avses skapa ett framtida kassaflöde (Todericiu & Serban, 2015, p. 714). Begreppet intellektuellt kapital har sedan 1990-talet varit ett pågående forskningsämne (Choong, 2008, p. 609). Begreppet syftar, enkelt förklarat, till osynliga tillgångar inom ett företag som förhoppningsvis genererar ett framtida kassaflöde (MERITUM, 2002, p. 6; Choong, 2008, p. 613). Under åren ökade antalet publicerade forskningsartiklar inom ämnet intellektuellt kapital med 26 % per år (Massaro, et al., 2018, p. 367). Det ökade intresset för intellektuellt kapital tyder på efterfrågan efter djupare förståelse (Dumay & Garanina, 2013, p. 21). Enligt det EUfinansierade forskningsprojektet MERITUM (2002, pp ) består det intellektuella kapitalet av tre kategorier; human-, struktur- och relationskapital. Kategorierna fokuserar ömsesidigt på att skapa värde och konkurrensfördelar för företaget (Edvinsson & Malone, 1997, p. 37). Humankapital är den kompetens som företagets medarbetare innehar (MERITUM, 2002, p. 10). Det intellektuella kapitalet, speciellt humankapital, i form av intelligens och mental kapacitet, är en mycket värdefull tillgång (Andreou, et al., 2007, p. 69). Samtidigt är det svårt att värdera, då kapitalet kan försvinna över en natt, eftersom det är den enskilde anställda som innehar kapitalet. Edvinsson och Malone (1997) menar att det inte finns något enkelt sätt att mäta vad som rör sig inne i medarbetarnas hjärna och hjärta. Strukturkapitalet består av de processer och rutiner som finns inom företaget medan relationskapitalet avser företagets relationer med intressenter (MERITUM, 2002, p. 11). Det krävs en interaktion mellan dessa tre olika kapital för att det ska bli värdeskapande för företaget (Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546). Vidare innebär det att företag behöver arbeta med alla tre kapital då de är nära sammanlänkade med varandra. Företag kan alltså inte optimera en eller två av kategorierna, som det exempelvis kan göras vid industriella produktionsprocesser (ibid). Vanligtvis brukar intellektuellt kapital sägas bestå av humankapital, strukturkapital och relationskapital. Det är inte varje resursslag i sig som skapar värde, utan samspelet mellan de olika kapitalformerna (Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546) Forskare har lyft fram att intellektuellt kapital kan vara ett företags viktigaste tillgång för att skapa värde och finansiell hälsa i dagens kunskapsbaserade samhälle (Gioacasi, 2014, p. 57; Nimtrakoon, 2015, p. 587; Parshakov, 2017). Trots det är det få företag som kan förklara vad 2

10 intellektuellt kapital faktiskt är, hur de ska hantera fenomenet eller hur de ska värdera denna resurs (Andreou, et al., 2007, p. 52; Nimtrakoon, 2015, p. 588). Problemdiskussion Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR) ser bland annat till att de internationella reglerna för redovisning och revision tolkas och följs av svenska revisorer där International Accounting Standard 38, IAS 38, är det internationella regelverk som reglerar hur immateriella tillgångar ska redovisas (FAR, 2018a). Den definition av immateriella tillgångar som FAR (2018a) använder sig av är sammanfattad enligt; En immateriell tillgång är identifierbar men icke-monetär. Företaget har kontroll över tillgången samt att förekomst av framtida ekonomiska fördelar finns. Vidare ska den immateriella tillgången endast redovisas i den finansiella rapporten om de framtida ekonomiska fördelarna kan hänföras till tillgången samt att anskaffningsvärdet kan beräknas på ett tillförlitligt sätt (FAR, 2018a). Detta kan således skapa svårigheter att redovisa intellektuellt kapital i balansräkningen eftersom det är svårbedömt (Andreou, et al., 2007, p. 53; Alwert, et al., 2009, p. 354; Kim & Taylor, 2013, pp ). Emellertid ses en trend i en ökning av differensen mellan företagens bokförda värde och deras marknadsvärde (Kim & Taylor, 2013, pp ; Nimtrakoon, 2015, p. 598). Det bokförda värdet åsyftar materiella tillgångar och marknadsvärdet åsyftar materiella tillgångar tillsammans med de osynliga tillgångarna (Gu & Lev, 2010, p. 112). Att marknadsvärdet är högre i ett företag jämfört med det bokförda värdet tyder på att det finns ett immateriellt värde i företaget (Sveiby, 1997, p. 6; Kim & Taylor, 2013, pp ). Den kunskapsbaserade ekonomin har visat sig vara en betydande del i att trenden om att gapet mellan det bokförda värdet och marknadsvärdet har ökat, enligt Kim och Taylor (2013, p. 65). I förlängningen är det ett resultat av att traditionella finansiella rapporter saknar förmåga att dra full nytta av ett företags investeringar i intellektuellt kapital. Detta på grund av att bokföringsreglerna inte möter de nya behoven som den kunskapsbaserade ekonomin skapat när det kommer till intellektuellt kapital (Sveiby, 1997; Edvinsson & Malone, 1997; MERITUM, 2002; Nimtrakoon, 2015, p. 588). Försök har genomförts till att ta fram modeller, metoder och verktyg för att utvärdera och värdera det intellektuella kapitalet i företag (Chen, et al., 2005, p. 160; Osinski, et al., 2017, p. 473). Det finns dock ingen metod som blivit fullständig och ämnet är fortfarande i ett utvecklingsstadium. Osinski et al. (2017) har i sin studie listat drygt 40 metoder som framställts för att försöka värdera intellektuellt kapital. De menar dock att ingen metod kan generaliseras för 3

11 att tillämpas på samtliga företag utan värderingsmetoden bör bero på vilket företag och vilket ändamål som ligger bakom värderingen. Edvinsson och Malone (1997, pp. 1-6) menar att företag är medvetna om att intellektuellt kapital är en viktig tillgång, som emellertid inte omfattas av den traditionella finansiella rapporteringen vilket har resulterat i en utveckling av en kommunikation av kapitalet på annat vis. Årsredovisningar används av företagets ledning för att kommunicera det som anses viktigt, vilket då blir en betydelsefull källa för intressenter för att hitta information om företaget (Guthrie & Petty, 2000, p. 244; Guthrie, et al., 2004, p. 283). Således är syftet med att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningen att möta intressenternas, och kanske främst investerarnas, informationsbehov (Cabrita, et al., 2017, pp ). Informationen behövs för att skapa transparens och underlätta vid investeringar och reducera risker för framtida händelser (Bukh, et al., 2005, p. 718; Zhou, et al., 2017, p. 100). Det kan även minska informationsasymmetrin (Bontis, 2002a, p. 138) och enligt Córcoles och Ponce (2013, p. 115) kan det även öka trovärdigheten samt företagets image. Det finns inga givna riktlinjer för hur intellektuellt kapital ska kommuniceras i årsredovisningen vilket, enligt Reitmaier och Schultze (2017, p. 852), kan göra det problematiskt för företag att veta vilken typ av information som är fördelaktig att presentera. Trots det anser Zhou, et al. (2017, p. 94) att företag är beroende av att tillhandahålla information av hög kvalité för att påvisa effektiv resursanvändning, uppmuntra till investeringar, skapa transparens samt framhålla etiska och hållbara affärsstrategier. Alwert et al. (2009) har i sin studie kunnat påvisa att kommunikation av intellektuellt kapital i samband med årsredovisningen ger en mer rättvis bild av företaget som fortsättningsvis kan bidra till att det blir lättare för intressenter att bedöma företagets framtida resultat och utveckling. Kommunikation av intellektuellt kapital behöver inte alltid påverka företaget positivt då det synliggör både styrkor och svagheter inom företaget (Alwert, et al., 2009, p. 366). En studie genomförd av Cabrita et al. (2017, p. 500) avseende portugisiska banker visar att intellektuellt kapital kan ge konkurrensfördelar men trots det är det få av bankernas företagsledare som förstår behovet och betydelsen av att kommunicera intellektuellt kapital. Likväl kunde samma studie påvisa att intellektuellt kapital kommunicerades ut i högre grad i bankernas årsredovisningar än vad som kommunicerades på bankernas hemsidor. Human- och strukturkapitalet kommunicerades i högre grad än relationskapitalet i årsredovisningarna (Cabrita, et al., 2017, p. 498). Detta trots att det bör finnas ett samspel mellan de tre olika kapitalen då 4

12 det inte är varje kapital för sig som skapar ett värde för företagen (Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546). Cabritas et al. (2017, pp ) resultat visar att de portugisiska bankernas företagsledare inte förstår betydelsen av intellektuellt kapital. Detta kan bero på att det inte finns någon generell och etablerad modell för att kommunicera intellektuellt kapital. Vidare menar Cabrita et al. (2017, p. 501) att företag även kan vara rädda för att blotta för mycket information om sig själva eftersom det kan finnas en risk för att dess konkurrenter tar efter samma strategier. Problemdefinition Enligt Gioacasi (2014, p 57) kan intellektuellt kapital anses vara den viktigaste tillgången för att bland annat skapa god finansiell hälsa i ett företag. Även Abeysekera och Guthrie (2003) menar att företag måste nyttja sitt intellektuella kapital för att kunna maximera vinst. Detta på grund av att företag inte kan, i dagens kunskapssamhälle, förlita sin överlevnad på anläggningstillgångar då företagens överlevnad beror till stor del på förmågan att förvandla kunskap till värde (De Silva, et al., 2013). Tidigare forskning inom kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar har genomförts i flera länder runt om i världen, så som Australien (Guthrie & Petty, 2000; Sujan & Abeysekera, 2007), Kanada (Bontis, 2002b) Italien (Bozzolan, et al., 2003), Nya Zeeland (De Silva, et al., 2014) och Portugal (Cabrita, et al., 2017). Vendemaele et al. (2005) genomförde en studie på företag verksamma i Sverige, Nederländerna och Storbritannien. De undersökte kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar under åren 1998, 2000 och Resultatet visar att svenska företag i genomsnitt kommunicerar intellektuellt kapital i större omfattning än de andra två länderna. Utöver Vendemaeles et al. (2005) studie är forskning kring svenska bolags kommunikation angående intellektuellt kapital i sina årsredovisningar mycket begränsad. Uppsatsskribenterna till denna uppsats har sökt efter artiklar som behandlar ämnet intellektuellt kapital i svenska bolags årsredovisningar på både Google Scholar och Södersholar. Även stora delar av Journal of Intellectual Capital har genomsökts. Uppsatsskribenterna har inte kunnat hitta någon forskning som undersökt förändringen av kommunikation av intellektuellt kapital i svenska bolags årsredovisningar under det senaste decenniet. De Silva et al. (2014, p. 158) påvisar att det även är ett glapp i forskning gällande hur kunskapsintensiva företag kommunicerar sitt intellektuella kapital i jämförelse med traditionellt produktbaserade företag. 5

13 Abeysekera och Guthrie (2003, p. 161) undersökte kommunikation av intellektuellt kapital i företags årsredovisningar på Sri Lanka och fann att inget av företagen använde termen intellektuellt kapital i årsredovisningarna. De anser att det tyder på att företagen saknar ett ramverk i hur de ska hantera intellektuellt kapital i årsredovisningar. Vidare menar de att företagsledare ofta pratar om att humankapitalet är den viktigaste tillgången i företagen. Dock visar studiens resultat att det inte är humankapitalet som kommuniceras ut i första hand utan att relationskapitalet är mer utbrett i årsredovisningarna som undersökts (Abeysekera & Guthrie, 2003, p. 161). Bontis (2002b) har undersökt hur företag använder sig av termen intellektuellt kapital i årsredovisningar i kanadensiska företag. Av 10,000 årsredovisningar nämns intellektuellt kapital i 68 årsredovisningar och då endast enstaka gånger. Detta menar Bontis (2002b, p. 10) indikerar att företagen inte behandlar intellektuellt kapital i årsredovisningar då de annars borde använda sig av det intellektuella kapitalets termologi vilket i sin tur tyder på att intellektuellt kapital är mer en akademisk diskussion än ett praktiskt utförande. Sammantaget finns det inte någon generell modell för företag att använda för att värdera och kommunicera intellektuellt kapital, inte heller inryms det intellektuella kapitalet i de traditionella finansiella rapporterna (Sveiby, 1997; Edvinsson & Malone, 1997; MERITUM, 2002; Nimtrakoon, 2015, p. 588). Det råder därmed oklarheter kring hur det intellektuella kapitalet ska kommuniceras och värderas i en organisation för att skapa största möjliga nytta (Alwert, et al., 2009). Edvinsson och Malone (1997, pp. 1-6) menar att företag är medvetna om att intellektuellt kapital är en viktig tillgång. Samtidigt tycks förståelsen för att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar begränsad (Andreou, et al., 2007, p. 52; Nimtrakoon, 2015, p. 588; Cabrita, et al., 2017, pp ). Trots att forskning beskriver att intellektuellt kapital blivit mer populärt och dess närvaro i årsredovisningar ökat är det mycket sällan som begreppet intellektuellt kapital nämns i företagens årsredovisningar (Bontis, 2002b, p. 10; Abeysekera & Guthrie, 2003, p. 161). Å ena sidan är det viktigt för företag att presentera sitt intellektuella kapital för att bland annat skapa transparens, skapa legitimitet och minska risker för intressenter så som investerare (Alwert, et al., 2009; Cabrita, et al., 2017). Å andra sidan vill inte företag avslöja för mycket om sitt intellektuella kapital för att inte riskera att konkurrenter kopierar dess strategier. År 2002 menade Bontis (2002b) att intellektuellt kapital var mer av en akademisk diskussion än något som företag i Kanada använde sig av. Detta och ovan problemdefinition leder vidare till uppsatsens syfte, frågeställning och avgränsning som handlar om vilka ord som svenska 6

14 företag använder sig av för att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar samt, om det skett en förändring i omfattningen i kommunikationen mellan åren 2010, 2013 och Syfte Uppsatsens syfte är att identifiera ord som företag använder sig av för att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar. Samt kartlägga och tolka en eventuell förändring i omfattningen av kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar över tid. Frågeställningar Vilka ord använder sig företag av i årsredovisningar för att kommunicera intellektuellt kapital? Hur har kommunikation av intellektuellt kapital i företags årsredovisningar förändrats över tid i olika branscher? Avgränsning Uppsatsen är avgränsad till att undersöka kommunikation av intellektuellt kapital i svenska företags årsredovisningar. Fyra branscher är utvalda med tre företag i varje bransch. Det är två kunskapsintensiva och två traditionella produktbaserade branscher. Bolagen som ingår i undersökningen är noterade på Stockholmsbörsens Large Cap lista. Åren som undersöks är 2010, 2013 samt Motivering till valda branscher, företag och årtal återfinns i kapitel 4.4 Undersökningsobjekt. Därtill är uppsatsen avgränsad till att inte undersöka Corporate Social Responsibility, CSR, och immateriella tillgångar, så som goodwill och immateriella rättigheter, som återges i balansräkningen. På grund av att CSR har internationella riktlinjer för hur det ska redovisas (Global Reporting Initiative, 2018) och för att immateriella tillgångar redovisas i balansräkningen enligt svensk redovisningslag (FAR, 2018a). 7

15 Disposition Kapitel 1 Bakgrund. I Uppsatsens första kapitel återspeglas framväxten av intellektuellt kapital. Vidare byggs en problematisering kring intellektuellt kapital upp som avrundas med uppsatsens syfte, frågeställning, avgränsning och slutligen disposition. Kapitel 2 Tidigare forskning om intellektuellt kapital finner du en genomgång om intellektuellt kapital som forskningsfält och mot slutet en redogörelse för intellektuellt kapital i branscher. Eftersom kapitlet är omfattande avslutas det med en översikt av vad som behandlats och en uppställning av uppsatsens ansats till ämnet. Kapitel 3 Teoretisk referensram finner du en litteraturgenomgång i teorier som uppsatsens analys bygger på. Teorierna är institutionell teori, legitimitetsteorin och intressentteorin. Detta följs av en modell som visar på en översikt över uppsatsens motivering till de valda teorierna. Kapitel 4 Metod presenteras uppsatsens angreppssätt till vetenskapen och val av metod som är en kvalitativ innehållsanalys. Vidare återfinns instruktioner och tillvägagångssätt till hur uppsatsens innehållsanalys är utförd och kapitlet avslutas med en diskussion kring metoden och forskningsetiska ställningstaganden. Kapitel 5 Resultat. Genom en kartläggning av tidigare forskning och en kvalitativ innehållsanalys presenteras här uppsatsens resultat. Kapitel 6 Analys knyts tidigare forskning om intellektuellt kapital, de tre teorier och uppsatsens resultat ihop med resultatet. Kapitel 7 Diskussion diskuteras bland annat faktorer som påverkar resultatet och hur generaliserbart resultatet är. Det lyfts även upp en problematik kring de meningsskiljaktigheter som finns inom den tidigare forskningen om intellektuellt kapital. Kapitel 8 Slutsats. I kapitlet summeras de slutsatser som denna studie kunnat påvisa med hjälp av resultat, analys och diskussion. Kapitel 9 Kunskapsbidrag. Det kunskapsbidrag som denna uppsats har bidragit med till både praktiken och akademin redogörs för i detta avsnitt. Här finner du även en diskussion kring fortsatt forskning om intellektuellt kapital. 8

16 Begreppsapparat Analysenheter Det underlag som innehållsanalysen görs på (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55). I denna uppsats är det varje enskild årsredovisning från respektive bolag. Egenskaper Begrepp som beskriver intellektuellt kapital. I uppsatsen används både kodningsenheter och egenskaper som likställda begrepp, se även Kodningsenheter (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55). Goodwill Återfinns som immateriell tillgång i ett bolags balansräkning om bolaget i fråga köpt ett annat företag för mer än det andra företagets bokförda värde och syftar till att det kommer skapa ett framtida värde (Arvidsson, et al., 2016, pp ). Inkluderas inte av det intellektuella kapitalet i denna uppsats. Humankapital Kunskap som ett företags personal innehar (MERITUM, 2002, p. 10). IAS 38 - International Accounting Standard 38 är det internationella regelverket som reglerar hur immateriella tillgångar ska redovisas (FAR, 2018a). Immateriella rättigheter En del av immateriella tillgångar, så som patent, copyrights och trademark (Bozzolan, et al., 2003, p. 549). Inkluderas inte av det intellektuella kapitalet i denna uppsats. Immateriella tillgångar Det immateriella värde som går att värdera och återspeglas i företagets balansräkning, exempelvis goodwill och immateriella rättigheter (Choong, 2008, p. 632; Arvidsson, et al., 2016, pp ). Inkluderas inte av det intellektuella kapitalet i denna uppsats. Intellektuellt kapital Osynliga tillgångar i ett företag som inte kan redovisas i den finansiella redovisningen men som förväntas skapa ett framtida värde (Gioacasi, 2014). Består av humankapital, strukturkapital och relationskapital (MERITUM, 2002). Kodningsenheter De egenskaper/företeelser/adjektiv som beskriver något som påverkar ett företags intellektuella kapital i en årsredovisning, se även egenskaper (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55). Kodningsinstruktion De instruktioner som beskriver kodningsenheterna med ord så att en ordlista till innehållsanalysen kan framställas (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55). Kodord De ord som beskriver kodningsenheterna och i uppsatsen betecknas som ord som beskriver egenskaper. (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55) 9

17 Kodschema Den tabell som sammanställer data från innehållsanalysen och är således en matris över ordlistan och kodningsenheterna (Bergström & Boréus, 2012b, p. 54). Ord De ord som beskriver kodningsenheterna/egenskaperna i innehållsanalysen. (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55) Ordlista Den samling ord som kategoriserar varje kodningsenhet och gör den sökbar med olika ord i analysenheten (Bergström & Boréus, 2012b, p. 55). Relationskapital Värdet av relationer med intressenter så som kund- och leverantörsrelationer (MERITUM, 2002, p. 11). Strukturkapital Det värde som företagets interna processer innehar så som arbetssätt, strukturer med mera (MERITUM, 2002, p. 11). Uppsats Där författarna till denna uppsats skriver uppsatsen syftar vi till denna uppsats. 10

18 2. Tidigare forskning om intellektuellt kapital I nedanstående kapitel återfinns en genomgång för intellektuellt kapital som forskningsfält och mot slutet en redogörelse om intellektuellt kapital i branscher. Då kapitlet är omfattande avslutas det med en översikt av vad som behandlats och uppsatsens ansats till ämnet. Definition av intellektuellt kapital Vetenskaplig forskning angående begreppet intellektuellt kapital initierades i slutet av talet och under 1990-talet blev det ett alltmer populärt forskningsämne (Gioacasi, 2014, p. 58; Massaro, et al., 2018, p. 367). Forskning har bedrivits inom flera olika discipliner vilket har bidragit till att ingen vedertagen definition existerar för begreppet (Choong, 2008, p. 609; Kim & Taylor, 2013, p. 67; De Silva, et al., 2014, p. 158; Gioacasi, 2014, p. 62). Forskning inom redovisning och revision betecknar ofta intellektuellt kapital med begreppen immateriella tillgångar samt immateriella rättigheter medan forskning utanför redovisningen använder sig bland annat av begreppen immateriella resurser/värden/förmågor eller just intellektuellt kapital (Choong, 2008, p. 609; Gioacasi, 2014, pp. 58,62). Något som emellertid ovan nämnda beteckningar har gemensamt om intellektuellt kapital är att det handlar om osynlig kunskap (Gioacasi, 2014, p. 61). Karl Erik Sveibys forskning om intellektuellt kapital har sedan 1997 varit framstående och central för efterkommande forskning inom ämnet och är flitigt refererad till i artiklar som behandlar intellektuellt kapital, så som; Edvinsson och Malone (1997), Bontis (2002b), Bozzolan (2003), Guthrie et al. (2004), Bukh et al. (2005), Chen et al. (2005), Steenkamp och Northcott (2007), Andreou et al. (2007), Choong (2008), Dumay och Garanina (2013), Kim och Taylor (2013), Britto et al. (2014), De Silva et al. (2014), Gioacasi (2014), Nimtrakoon (2015), Dumay och Cai (2015), Osinski et al. (2017) med flera. Sveiby (1997) kategoriserar intellektuellt kapital i tre kategorier; de anställdas kompetens, intern- och extern struktur. Kategorierna har sedan använts av efterkommande forskning men modifierats av bland annat Brooking (1997), Edvinsson & Malone (1997), Bontis (2002a) och EU-forskningsprojektet MERITUM (2002). Den modifierade beskrivningen av vad intellektuellt kapital är, kategoriserar begreppet enligt följande: human-, struktur- och relationskapital. Denna kategorisering anses förklara intellektuellt kapital starkare än en definition då det intellektuella kapitalet är just osynligt, vilket gör det svårare att definiera än andra tillgångar (MERITUM, 2002, pp ). Dock är forskningen kring intellektuellt kapital ofullständig 11

19 och det har visat sig finnas svårigheter i att utskilja aktiviteter som förknippas eller inte förknippas med begreppet (Choong, 2008, p. 609; Gioacasi, 2014, pp ). Choongs (2008) studie har gjort en kartläggning av olika sätt att kategorisera intellektuellt kapital. Den har bidragit till en ökad förståelse kring hur begreppet ska tolkas och på samma gång också klargjort att det fortfarande finns ett stort behov kring forskning i ämnet. Studien visar att forskningsfronten finner tre huvudbeståndsdelar av intellektuellt kapital och dessa är, som ovan nämnts, human-, struktur-, och relationskapital (ibid). Dessutom menar Choong (2008, p. 632) att en fjärde kategori har börjat användas alltmer inom definitionen av intellektuellt kapital. Denna kategori kallas för immateriella tillgångar och återfinns i ett företags balansräkning och består av varumärken, immateriella rättigheter, forskning och utveckling, goodwill och licenser (Choong, 2008, p. 632). Immateriella tillgångar är ett resultat av tidigare händelser inom ett företag som sedan lett fram till ett redovisat kapital i balansräkningen (Gioacasi, 2014, p. 59). IAS 38 är det internationella regelverk som beskriver hur ovan immateriella tillgångar ska och får redovisas. För att tillgången ska få redovisas i balansräkningen måste tillgången vara identifierbar, företaget ska ha kontroll över tillgången samt ge framtida ekonomiska fördelar (FAR, 2018a). Till skillnad från human-, struktur- och relationskapital finns det lagar för vad som avses vara immateriella tillgångar (Gioacasi, 2014, pp ). Begreppet intellektuellt kapital i uppsatsen inkluderar det intellektuella kapitalet som förekommer utanför balansräkningen, i form av human-, struktur- och relationskapital. Dessa kapital har gemensamt är att de är osynliga men förväntas skapa ett framtida värde för företaget (Choong, 2008, p. 613). Som tidigare nämnt är denna uppsats avgränsad till att inte undersöka de immateriella tillgångarna eftersom de innefattas av redovisningslagar (FAR, 2018a). Tabell 2.1 visar MERITUM (2002), Choong (2008), Kim och Taylor (2013) och Gioacasis (2014) sammanställning av tidigare forskning av intellektuellt kapital där de immateriella tillgångarna finns med, men uppsatsskribenterna har valt att avgränsa bort immateriella tillgångar i uppsatsen. Intellektuellt Kapital Humankapital Strukturkapital Relationskapital Immateriella tillgångar Tabell 2.1 Uppsatsens använda definition av intellektuellt kapital som består av fyra delar där de tre första; human, struktur och relationskapital avhandlas i detta arbete. 12

20 Intellektuellt kapital innefattas av en rad olika egenskaper och det finns ingen vedertagen lista med ord på vad som ingår i de olika kapitalen utan forskare har valt att lyfta fram olika egenskaper (Choong, 2008, p. 609; Gioacasi, 2014, p. 57). Både Sveiby (1997) och Edvinsson och Malone (1997) menar att det inte går att fastställa en definitiv och generell lista med ord. Choong (2008, p. 609) och Gioacasi (2014, p. 57) menar att en sådan lista nämligen beror på vilket företag som undersöks. Guthrie och Pettys (2000) studie tog fram en lista på egenskaper som har använts i en rad efterkommande studier. Bozzolan et al. (2003) använde listan men modifierade den något på grund av nya redovisningsstandarder. Tillika använde även Vendemaele, et al., (2005) den modifierade listan i sin studie om intellektuellt kapital i svenska, nederländska och storbritanniska företag. Nedan presenteras Bozzolan et al. (2003) lista över egenskaper som ingår i intellektuellt kapital. Intern struktur (Strukturkapital) Extern struktur (Relationskapital) Humankapital Immateriella rättigheter 2a. Varumärke 3.a Kunskap 1.a Patent 2.b Kunder 3.b Utbildning 1.b Copyrights 2.c Kundlojalitet 3.c Anställda 1.c Varumärke 2.d Distributionskanaler 3.d Arbetsrelaterad kunskap Infrastrukturella tillgångar 2.e Företagssamarbeten 3.e Arbetsrelaterad erfarenhet 1.d Företagskultur 2.f FoU samarbeten 1.e Ledarskapsprocesser 2.g Finansiella kontakter 1.f Informationssystem 2.h Licensavtal 1.g Nätverkssystem 2.i Franchisingavtal 1.h Forskningsprojekt Tabell 2.2 Lista över egenskaper som ingår i intellektuellt kapital enligt Bozzolan, et al., (2003, p. 549). 13

21 Humankapital Humankapital består av kunskap som varje enskild medarbetare innehar (Gioacasi, 2014, p. 59), det vill säga kompetens, erfarenheter, utbildningar, samarbetsförmåga, flexibilitet, motivation, tillfredsställelse, inlärningsförmåga och lojalitet (MERITUM, 2002, p. 10; Abeysekera, 2007, p. 334). Humankapital handlar alltså om medarbetarna och deras kunskap och kompetens (Bozzolan, et al., 2003, p. 549; Kim & Taylor, 2013, p. 70; Gioacasi, 2014, p. 61). Humankapital anses vara ett av företagens viktigaste resurser då företagens tillgångar och strukturer endast är ett resultat av människan och ett företag inte kan överleva utan minst en eller flera människor (Sveiby, 1997). Vidare menar Sveiby (1997, pp. 8,10) att humankapitalet är det mest riskfyllda kapitalet eftersom företaget inte äger de anställda och således beslutar varje enskild medarbetare själv om vilken organisation de vill tillhöra. I kunskapsintensiva företag blir denna problematik ännu mer påtaglig då anställda oftast är högt utbildade, kvalificerade och använder sig av sin kompetens för att omvandla information till kunskap (ibid). Emellertid kan kompetensen som medarbetare innehar förmedlas från en medarbetare till en annan genom exempelvis information eller praktiskt utförande (Sveiby, 1997, p. 24). Sammanfattningsvis är humankapitalet nära kopplat till varje enskild individ i organisationen och när en medarbetare slutar, försvinner kapitalet från organisationen (MERITUM, 2002, p. 10). Nedan lyfts egenskaper fram i enlighet med tidigare forskning om humankapital. Egenskaperna följs av en eventuell förklaring till varför företag kan välja att lyfta fram det i sin årsredovisning för att exempelvis skapa värde och legitimitet. Egenskaperna presenteras i bokstavsordning. Humankapitalet i denna uppsats är indelat i sju kategorier: Anställda Personalen i en organisation är en mycket viktig framgångsfaktor och det är personalen som utgör humankapitalet (Sveiby, 1997, p. 10; MERITUM, 2002, p. 10; Kim & Taylor, 2013, p. 70). När en anställd försvinner från företaget försvinner även kunskapen som den personen innehar (MERITUM, 2002, p. 10). Därav är det intressant att undersöka hur väl medarbetarna presenteras i företags årsredovisningar då det är de anställda som utgör humankapitalet (Abeysekera, 2007). Företag kan även välja att presentera personalomsättningen i årsredovisningen (Sveiby, 1997, p. 174). Ledaren i en organisation är den eller de personer som kan styra medarbetarnas humankapital och innehar nyckelrollen till att omvandla humankapital till strukturkapital (Edvinsson, 1997, p. 366; Sveiby, 1997, p. 60; Edvinsson & Malone, 1997, p. 46). Andreou et al. (2007, p. 69) menar att bland annat ledarskap är och 14

22 kommer alltid att vara en viktig del av ett företags framgång och resultat. Således är det ledaren som är ansvarig för hur det intellektuella kapitalet nyttjas (Edvinsson, 1997, p. 366). Arbetslivserfarenhet, kompetens och utbildningsnivå Arbetsrelaterad kunskap och kompetens är en del av det humana kapitalet (Bozzolan, et al., 2003; De Silva, et al., 2014). Medarbetares, ledningens och styrelsens arbetslivserfarenhet från tidigare arbeten/uppdrag, kompetens och utbildningsnivå kan spegla själva kompetensen som organisationen besitter och således förmågan att handla strategiskt (Sveiby, 1997, pp ). Internutbildning inom företag används för att utveckla och främja medarbetarnas kompetens och på så sätt bidra till ett utvecklat humankapital inom organisationen (Salojärvi, et al., 2005; Capitana, et al., 2017, p. 128). Internutbildning är även viktigt för att hålla de anställdas kompetens aktuell, speciellt i kunskapsintensiva företag (Sveiby, 1997, p. 169). Därtill speglar internutbildningen att företaget ger upphov till utvecklings- och karriärmöjligheter (Abeysekera, 2007, p. 334). Mångfald Företag kan välja att lyfta fram mångfald i årsredovisningar, i form av kön, religion och/eller nationalitet (Abeysekera, 2007, p. 334). Sáenz (2005, p. 381) menar att mångfald bland medarbetarna i företag är önskvärt, företag väljer ofta att lyfta fram könsfördelningen bland de anställda, där en idealbild av fördelning är på 50 procent kvinnor och 50 procent män. Seniora medarbetare syftar till antal år som enskilda medarbetare har varit anställda i bolaget (Sveiby, 1997, p. 174) det innebär att senioritet är en del av det humana kapitalet (Abeysekera & Guthrie, 2003; Abeysekera, 2007). Således ju längre medarbetarna har varit anställda, desto mer stabil kompetens för bolaget samt att det bygger lojalitet hos medarbetarna. Ålder Ett attribut som också ingår i humankapitalet är ålder på anställda inom organisationen (Bozzolan, et al., 2003, p. 549). Företag kan även välja att presentera medelålder hos sina anställda (Bozzolan, et al., 2003, p. 549; Sáenz, 2005, p. 379). Att presentera ålder i årsredovisning kan göras av flera anledningar, det kan bland annat handla om att skapa förväntningar hos sina intressenter (Sveiby, 1997, p. 173). Å ena sidan kan ett företag välja att presentera ålder på ledningen eller medarbetare för att äldre medarbetare tenderar att vara mer stabila anställda än yngre. Därav kan en organisation som innehar äldre medarbetare bli mer stabil än ett företag inom samma bransch, som har yngre anställda (Sveiby, 1997, p. 173). Å andra si- 15

23 dan anser Sáenz (2005, p. 381) att en balans mellan yngre och äldre förmågor är det ultimata för en organisation. Strukturkapital Strukturkapital är den struktur som finns kvar i organisationen när arbetsdagen är slut och de anställda har gått hem (MERITUM, 2002, p. 11). Oftast skapas strukturkapital av humankapital men ägs av företaget (Sveiby, 1997; Bozzolan, et al., 2003, pp ). Det består bland annat av rutiner, processer, system, databaser och företagskultur med mera, som har skapats med hjälp av humankapitalet (Bontis, 2002a, pp ; Abeysekera, 2007, p. 334; Gioacasi, 2014, p. 61). Strukturkapital hjälper medarbetare att ta vara på sitt humankapital på bästa möjliga vis (Bontis, 2002a, p. 33). En anställd kan exempelvis inneha en hög intelligenskvot men om företagets processer inte fångar upp det kommer medarbetaren inte nå sin fulla potential och således inte organisationen heller (Bontis, 2002a, p. 163). Därmed har en organisation med starkt strukturkapital ofta en kultur som stöttar medarbetarna i deras arbete för att lära sig pröva nya saker, oavsett om de lyckas eller misslyckas uppmuntras de till att prova igen. Strukturkapitalet ligger även till grund för kostnadsminimering och vinstmaximering per anställd med egenskaper som effektivitet, transaktionstider, innovationsprocesser och tillgång till information som kodas till kunskap (ibid). Nedan lyfts egenskaper fram som i enlighet med tidigare forskning inryms i strukturkapitalet. Egenskaperna följs av en förklaring till varför företag kan välja att lyfta fram dessa drag i sin årsredovisning för att exempelvis skapa värde och legitimitet. Egenskaperna presenteras i bokstavsordning. Innovationskapital Innovationskapital innebär förmågan att integrera företagets grundläggande kompetenser i nya processer och på så vis bygga nya kompetenser och lösningar i form av bland annat intellektuell egendom eller immateriella rättigheter (Bontis, 2002a, p. 164). Dessa processer kan innefatta interna kommunikationskanaler, problemlösningsstrategier, kontrollsystem och företagskultur (Edvinsson & Malone, 1997, pp ; Bontis, 2002a, p. 164). Enligt Abeysekeras (2007, p. 335) studie är det vanligt att företag i Australien och på Sri Lanka presenterar företagskultur och filosofi i årsredovisningar. Även Guthrie och Petty (2000, p. 242) menar att företagskultur och filosofi är en del av strukturkapitalet. Medarbetarstrategier Medarbetarstrategier kan handla om hur medarbetarna tas tillvara på och det kan undersökas genom medarbetarundersökningar. Detta för att utveckla strukturerna 16

24 internt, ge stöd åt humankapitalet och undersöka nöjdheten bland medarbetarna (MERITUM, 2002, p. 12). En medarbetarundersökning syftar till att skapa ett underlag för hur processer och arbetssätt kan utvecklas som i ett system att fånga upp medarbetarnas kompetens och kunskap (ibid). Organisationskapital Innebär bland annat processer för teknologiska lösningar samt utformning av blivande patenterade produkter (Edvinsson & Malone, 1997, pp ; Bontis, 2002a, p. 164). Företag som investerar i IT-lösningar tenderar att inneha en konkurrenskraftig struktur som stöttar organisationen (Sveiby, 1997, p. 175). Organisationsålder En äldre organisation kan vara stabilare än en yngre då deras strukturkapital är inarbetat under en längre tid och har på så sätt kunnat skapa hållbara strukturer. Företag kan därmed nämna när företaget grundades för att utge legitimitet och på sätt uppvisa sin interna kunskap (Sveiby, 1997, p. 176; Bukh, et al., 2005, pp ). Nimtrakoon (2015, p. 601) menar att en äldre organisation har haft längre tid på sig att omvandla sitt humankapital till strukturkapital. Processkapital Processkapital bygger på de processer som stärker effektiviteten för ett företags produktion (Edvinsson & Malone, 1997, p. 36). Effektivitet, transaktionstider, innovationsprocesser och tillgång till information som kodas till kunskap (Bontis, 2002a, p. 163). Relationskapital Relationskapital definieras som det som sammanlänkar resurserna i och utanför företaget, det handlar om kunskapen som omsluter externa relationer (De Silva, et al., 2014, pp. 159,171; Gioacasi, 2014, p. 61). Relationskapitalet kan handla om kund-, leverantör-, samarbetspartnersrelationer samt för samman human- och strukturkapitalet internt då det representerar relationerna mellan det intellektuella kapitalet i organisationen (MERITUM, 2002, p. 12). Således återfinns kapitalet tillsammans med externa parter, vilket gör det svårt att kontrollera och värdera (Bontis, 2002a, p. 35). Även företagets marknadsandelar och varumärkespositionering ingår i relationskapitalet (Bozzolan, et al., 2003, p. 549). Det är relationskapitalet som syns externt i form av image, kundlojalitet, kundnöjdhet med mera (MERITUM, 2002, p. 12). Relationskapitalet har visat sig vara det kapital som är svårast att utveckla, då det till stor del bygger på externa relationer och risker som inte alltid går att påverka (Bontis, 2002a, pp ). 17

25 Nedan lyfts egenskaper fram som i enlighet med tidigare forskning inryms i relationskapitalet. Egenskaperna följs av en eventuell förklaring till varför företag kan välja att lyfta fram dessa relationer i sin årsredovisning för att exempelvis skapa värde och legitimitet. Egenskaperna presenteras i bokstavsordning. Förståelse för förändring på marknaden För att förstå förändringar på marknaden är olika typer av undersökningar ett sätt att hämta information (MERITUM, 2002, pp ). Det handlar även om att förstå sina kunder och målgrupper (Sveiby, 1997, pp ). Vidare blir det då intressant att studera hur ens kunder upplever företagets image och varumärke vilket i sin tur är en typ av betyg på företaget. Företag som innehar hög risk tenderar att kommunicera hur de hanterar detta i bland annat årsredovisningen för att minska osäkerheten hos externa intressenter (Bozzolan, et al., 2003). Kundrelationer/kundstrategier - Det är av stor vikt att företag inte ser sina kunder som engångskunder utan arbetar med att upprätthålla goda kundrelationer, kundstrategier och god kundservice för ett gemensamt värdeskapande (Edvinsson & Malone, 1997, pp ). Exempel på en kundstrategi är kategorisering av kunder. En dansk konsultfirma, som mäter kunders bidrag till osynliga tillgångar, har delat in kunderna i fyra olika kategorier (Sveiby, 1997, pp ): 1. Kunder som är lönsamma. 2. Kunder som bidrar till ökad kompetens hos de anställda. 3. Kunder som bidrar till att förbättra den interna strukturen. 4. Kunder som bidrar till att förbättra varumärkets anseende och rekommenderar företaget vidare. De Silva et al. (2014, p. 171) menar att inom denna kategori ingår kundnöjdhet, kundlojalitet, kundbehov och kundrelationer. Leverantörsrelationer är en del av relationskapitalet (MERITUM, 2002, p.11;bontis, 2002, p.35; De Silva et al., 2014, p.158; Gioacasi, 2014, p.61). Att upprätthålla goda leverantörsrelationer och avtal kan vara värdeskapande för både företaget och för leverantören genom att företaget kan få goda villkor och leverantören kan få tillgång till större marknad (MERITUM, 2002, pp. 11,24). Övriga relationer Det är av stor vikt att företag skapar en förståelse och investerar tid och resurser i att utveckla relationer och strategier hos bland annan aktieägare, konkurrenter, investerare och samarbetspartners, för att skapa mervärde och konkurrensfördelar (Edvinsson & Malone, 1997, pp ; Gioacasi, 2014, p. 61). 18

26 Intellektuellt kapital i olika branscher Något som visat sig påverka i vilken omfattning och hur företag väljer att kommunicera intellektuellt kapital i årsredovisningar är bland annat vilken bransch som företaget tillhör (Bozzolan, et al., 2003; Sujan & Abeysekera, 2007). Vidare kan risknivån samt kunskapsintensiteten för företaget påverka kommunikation av intellektuellt kapital. En italiensk studie av Bozzolan et al. (2003, pp ) visar att företag som innehar en högriskprofil tenderar att i högre grad kommunicera intellektuellt kapital i sina årsredovisningar än lågriskföretag. Med högriskprofil syftar Bozzolan et al. (2003, p. 550) på de företag som har svårigheter med att prognostisera framtida resultat (högteknologiska företag benämns ofta som högriskföretag (ibid)). Detta på grund av att företag som står inför en osäker framtid behöver ge fler upplysningar till intressenterna på grund av att deras marknadsvärde i större grad styrs av det intellektuella kapitalet än materiella tillgångar. Även kunskapsintensiva företag har incitament att i högre grad än produktbaserade företag kommunicera ut intellektuellt kapital till dess intressenter då deras verkliga värde och potential inte återspeglas i balansräkningen (De Silva, et al., 2014, p. 158). Bukh et al. (2005) undersökte kommunikation av intellektuellt kapital i danska företags börsnoteringsprospekt med innehållsanalys som metod där de räknat egenskaper som nämns angående intellektuellt kapital. Studiens resultat visar att högteknologiska företag kommunicerar intellektuellt kapital nästan två gånger mer än lågteknologiska företag. Anledningen till detta förklaras genom att högteknologiska företag innehar mer intellektuellt kapital än lågteknologiska företag (Bukh, et al., 2005, pp ). Detta på grund av ett omfattande humankapital inom företaget. Vilket gör att dessa företag måste kommunicera det intellektuella kapitalet i högre grad för att minska osäkerheten hos intressenter (ibid). Sujan och Abeysekera (2007) studerade företag från fyra olika branscher (media och telekombranschen, detaljhandeln, finanssektorn och industri- och energisektorn). Sedan delade de in företagen i kunskapsbaserade och serviceföretag samt övriga. I studien räknade de om företagen nämner egenskaper angående intellektuellt kapital i årsredovisningar. De kunskapsbaserade och serviceföretagen visade sig kommunicera ut avsevärt mer intellektuellt kapital än övriga företag (Sujan & Abeysekera, 2007, p. 78). Däremot visar De Silvas et al. (2014, p. 168) studie, som räknat meningar i årsredovisningar kopplat till intellektuellt kapital, att kunskapsintensiva företag kommunicerar en större andel intellektuellt kapital än traditionella produktbaserade företag. Skillnaden är dock mycket marginell och studien kan därmed inte fast- 19

27 ställa att kunskapsintensiva företag kommunicerar mer intellektuellt kapital än traditionellt produktbaserade bolag. Tabell 2.3 är en sammanställning av relevant tidigare forskning angående kommunikation av intellektuellt kapital i sektorer/branscher som behandlas i hela kapital 2.5. I tabellen ingår fem olika studier från fem olika länder mellan åren , där forskarna till de olika studierna delat in företag i olika sektorer/branscher. Gemensamt för studierna är att de undersöker kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar i olika sektorer/branscher. Studie Sektor/bransch Resultat angående omfattning av intellektuellt kapital som kommuniceras i årsredovisningar (Bozzolan, et al., 2003) (Sujan & Abeysekera, 2007) (Striukova, et al., 2008) (De Silva, et al., 2014) (Cabrita, et al., 2017) Högriskprofil- vs lågriskprofil Media och Telecom. Detaljhandel. Finanssektorn. Industri- och energisektorn. Medicin- och bioteknik. Informations- och kommunikationsteknologi. Fastighet. Detaljhandel. Kunskapsintensiva vs traditionella produktbaserade bolag Banker Högre grad av kommunikation i högriskföretag än lågriskföretag i sina årsredovisningar, både i intellektuellt kapital överlag och på kategorinivå (human-, struktur- och relationskapital). Av de fyra branscherna kommunicerades intellektuellt kapital i följande ordning där 1 kommunicerade mest intellektuellt kapital: 1. Media och telekom. 2. Detaljhandel. 3. Finanssektorn. 4. Industri och energisektorn. Nr 4 hade avsevärt mindre intellektuellt kapital än 1, 2 och 3 i sina årsredovisningar. Av de fyra branscherna kommunicerades intellektuellt kapital i följande ordning där 1 kommunicerade mest intellektuellt kapital: 1. Detaljhandeln. 2. Medicin och bioteknik. 3. Informations- och kommunikationsteknologi. 4. Fastighet. Nr 1 hade 68 % mer intellektuellt kapital än nr 4. Studien visar inte på någon tydlig skillnad mellan kunskapsintensiva och produktbaserade bolag. Human- o strukturkapital kommunicerades i högre grad än relationskapital. Mer kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar än på bankernas hemsidor. Dock överlag låg kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar. Land Italien Australien Storbritannien Nya Zeeland Portugal Tabell 2.3 Urval av relevant tidigare forskning angående kommunikation av intellektuellt kapital per bransch/sektortillhörighet. 20

28 Vissa tidigare forskningsresultat menar att kommunikationen av intellektuellt kapital inte går att generalisera mellan länder, eftersom lagar och normer styr kommunikationens omfattning. Därför kan slutsatser eller paralleller inte dras mellan exempelvis Australien och europeiska länder (Guthrie & Petty, 2000, pp ; Bukh, et al., 2005, p. 715). Dock menar Bukh et al. (2005, p. 715) att skandinaviska länder har välutvecklade kommunikationsstrategier i jämförelse med andra länder. I Danmark har staten publicerat riktlinjer för hur intellektuell kapital ska presenteras i årsredovisningen (Bukh, et al., 2005, p. 715). Uppsatsskribenterna till denna uppsats har inte funnit tidigare forskning som kategoriserar in svenska företag i branscher som sedan undersöker kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar. Däremot har bland annat Vendemaele (2005) undersökt svenska bolags kommunikation av intellektuellt kapital i årsredovisningar och jämfört detta med Nederländerna och Storbritannien där det visade sig att svenska företag kommunicerar ut mer intellektuellt kapital än de andra två ländernas företag Bankbranschen Cabrita et al. (2017) genomförde en studie på banker i Portugal, där de undersökte omfattningen av intellektuellt kapital på bankernas hemsidor samt i deras årsredovisningar. Forskarna använder sig av ett index för att mäta hur mycket intellektuellt kapital som kommuniceras ut i årsredovisningar och på hemsidor (ibid). Resultatet visar att det kommuniceras ut mer intellektuellt kapital i årsredovisningarna än på hemsidorna, kommunikationen är dock låg enligt det index som studien använt sig av (Cabrita, et al., 2017, pp ). Sujan och Abeysekera (2007, pp ) kategoriserar in banker bland kunskapsbaserade och serviceföretag samt menar att banker kan förknippas med högriskföretag. Som Cabrita et al. (2017, p. 493) menar är banker oftast mer instabila än andra företag eftersom de i högre grad anses påverkas av ekonomiska kriser än andra företag. Vidare menar Cabrita et al. (2017, p. 493) att banker behöver vara mycket transparenta i sin kommunikation av sitt intellektuella kapital efter en kris, detta för att återfå legitimitet från samhället vilket kan vara avgörande för bankernas överlevnad Investmentbranschen Uppsatsskribenterna till detta arbete finner att tidigare forskning angående hur investmentbolag kommunicerar sitt intellektuella kapital i sina årsredovisningar är begränsad. Det finns tidigare forskning inom intellektuellt kapital och branschtillhörighet som undersöker finansbranschen (Sujan & Abeysekera, 2007). Uppsatsens investmentbolag kan härledas till finans- 21

29 branschen då de har samma huvudgrupp i sin SNI-kod som finansbranschen (Retreiver, 2018a). Sujan och Abeysekera (2007) undersöker banker och försäkringsbolag men dessvärre inga investmentbolag. Det kan därför inte kopplas samman till hur investmentbolag kommunicerar ut sitt intellektuella kapital Industri och tillverkningsbranschen Industri och tillverkningsbranschens företag kännetecknas av att ha en hög andel materiella tillgångar i jämförelse med immateriella tillgångar (Sullivan Jr & Sullivan Sr, 2000, p. 328). Sujan och Abeysekera (2007) som räknade egenskaper angående intellektuellt kapital i australiensiska företags årsredovisningar och undersökte media och telekombranschen, detaljhandeln, finanssektorn och industri- och energisektorn. Resultatet för studien visar att industrioch energisektorn kommunicerar ut signifikant mindre intellektuellt kapital i sina årsredovisningar i jämförelse med andra sektorer, detta beror på att de är produktbaserade. Vilket, enligt Sujan och Abeysekera (2007, p. 78), kan hänvisas till att dessa företags marknadsvärde styrs av materiella tillgångar Bygg och fastighetsutvecklingsbranschen Bygg och fastighetsutvecklingsföretag kännetecknas av att inneha en större andel materiella tillgångar i bolaget än immateriella tillgångar (Britto, et al., 2014, pp ). Britto et al. (2014, p. 333) benämner dessa företag som materiellt-intensiva företag. I Striukovas et al. (2008, p. 303) studie om kommunikation av intellektuellt kapital väljer de att bland annat undersöka bygg och fastighetsutvecklingsbranschen mot bakgrund till att de menar att denna bransch är mer beroende av materiella tillgångar än vad de är av intellektuellt kapital. Resultat i Striukovas et al. (2008) studie visar att bygg och fastighetsutvecklingsbranschen kommunicerar den lägsta andelen intellektuellt kapital i sina årsredovisningar i jämförelse med detaljhandeln, medicin- och bioteknik samt informations- och kommunikationsteknologi (Striukova, et al., 2008, pp ). Översikt av intellektuellt kapital för denna uppsats Intellektuellt kapital består av human-, struktur- och relationskapital samt immateriella tillgångar (Choong, 2008). Uppsatsen ämnar undersöka de tre förstnämnda kategorierna; human-, struktur- och relationskapital. En interaktion mellan de olika kategorierna är att föredra för att skapa största möjliga värde för ett företag (Johansson & Mårtensson, 2013, p. 546). Intellektuellt kapital har sedan 1990-talet varit ett populärt forskningsämne men en etablerad defi- 22

30 nition av vad intellektuellt kapital faktiskt är finns ännu inte (Choong, 2008; De Silva, et al., 2014; Kim & Taylor, 2013; Gioacasi, 2014). Det finns inte heller någon vedertagen lista på vilka egenskaper som ingår i human-, relation- och strukturkapital då egenskaperna beror på vilket företag som undersöks (Sveiby, 1997; Dumay & Cai, 2015). Några forskare har tagit fram olika sådana listor varav Bozzolan et al (2003) samt Abeysekera och Guthrie (2003) är några av dessa. Dock menar Beattie och Thomson (2007) att de studier som tagit fram en lista på egenskaper som förklarar intellektuellt kapital är bristfälliga, då de inte förklarar vad de olika egenskaperna innebär eller vilka subkategorier som ingår i kategorierna. Detta gör tidigare studier svåra att replikera. En omarbetning och vidareutveckling av Bozzolans et al. (2003) lista över egenskaper, som ingår i intellektuellt kapital, har genomförts med en sammanställning av tidigare och efterföljande forskning. Detta har resulterat i nedan Tabell 2.4 med egenskaper för att stödja uppsatsens innehållsanalys. Eftersom Bozzolans et al. (2003) studie räknade meningar och denna uppsats ämnar räkna ord, beslutade uppsatsskribenterna till denna uppsats att omarbeta listan för att passa uppsatsens frågeställning och syfte (ibid). Den tidigare och efterföljande forskningen lyfter fram egenskaper så som mångfald (Abeysekera, 2007, p. 334), seniora medarbetare (Sveiby, 1997, p. 174), ålder (Sáenz, 2005, p. 379), medarbetarstrategier (MERITUM, 2002, p. 12) etcetera men som inte inryms i Bozzolans et al. (2003) lista. Bozzolan et al. (2003) har även valt att placera ledarskapsprocesser under det interna kapitalet. Edvinsson (1997) menar däremot att ledarskapet påverkar humankapitalet som i sin tur kan påverka strukturkapitalet. Med detta i åtanke valde uppsatsskribenterna att placera ledarskapet under humankapitalet. Det betyder inte att Bozzolan et. al (2003) lista är ofullständig. Däremot förklarar inte Bozzolan et al. (2003) sin listas beståndsdelar i detalj vilket gör att den blir knapphändig och svår att replikera. Detta har lett till uppsatsens utveckling och omarbetning av listan för att kunna identifiera och kartlägga hur bolag idag kommunicerar ut sitt intellektuella kapital i årsredovisningar. En diskussion kring detta förs i kapitel 7 Diskussion. Nedan lista ligger till grund för uppsatsens innehållsanalys. 23

31 Humankapital Strukturkapital Relationskapital Anställda Arbetslivserfarenhet, kompetens och utbildningsnivå Internutbildning Ledarskap Mångfald Seniora medarbetare Ålder Innovationskapital Medarbetarstrategier Organisationskapital Organisationsålder Processkapital Tabell 2.4 Uppsatsens valda egenskaper inspirerad av tidigare forskning. Förståelse för förändring på marknaden Kundrelationer/kundstrategier Leverantörsrelationer Övriga relationer Bozzolans et al. (2003) lista, se Tabell 2.2 har omarbetats och vidareutvecklats. Listan har omarbetats tillsammans med tidigare forskning och utvecklingen av Bozzolans et al. egenskaper har skett på följande vis: Humankapital Kunskap och utbildning ingår i uppsatsens Arbetslivserfarenhet, kompetens och utbildningsnivå. Anställda ingår i Anställda. Arbetsrelaterad kunskap och arbetsrelaterad erfarenhet ingår i Arbetslivserfarenhet, kompetens och utbildningsnivå men även till viss del i Internutbildning. Internstruktur Patent, copyrights och forskningsprojekt är inte med i denna uppsats eftersom undersökningen inte ämnar undersöka detta. Företagskultur, informationssystem ingår i Organisationskapital. Nätverkssystem ingår i Processkapital. Relationskapital Varumärke ingår i Förståelse för förändring på marknaden. Kunder och kundlojalitet ingår i Kundrelationer och kundstrategier. Distributionskanaler, finansiella kontakter ingår i Övriga relationer. FoU och licensavtal ingår inte i denna uppsats. Företagssamarbeten och franchisingavtal ingår i Leverantörsrelationer samt i Övriga relationer. Listan har även vidareutvecklats med hjälp av tidigare forskning. Se avsnitt Humankapital, 2.3 Strukturkapital och 2.4 Relationskapital. Forskning tyder på att branschtillhörigheten påverkar om ett företag innehar hög- eller lågrisk samt om ett företag är hög- eller lågteknologiskt (Bozzolan, et al., 2003, p. 555; Sujan & Abeysekera, 2007, p. 78). Detta i sin tur påverkar omfattningen av kommunikationen av intellektuellt kapital i sina årsredovisningar. Annan forskning tyder på att kunskapsintensiva bolag har incitament att kommunicera en hög andel intellektuellt kapital men samtidigt visar De Silvas et al (2014, p. 168) studie att det inte finns någon tydlig skillnad mellan kunskapsintensiva och traditionella produktbaserade företags kommunikation av intellektuellt kapital. 24

32 3. Teoretisk referensram I detta kapitel återfinns en litteraturgenomgång av de teorier som uppsatsens analys bygger på. Teorierna är institutionell teori, legitimitetsteorin och intressentteorin. Detta följs av en modell som visar på en översikt över uppsatsens motivering till de valda teorierna. Institutionell teori Institutioner kan ha många olika former och en institution bildas när individerna i ett sammanhang anpassar sig till sin omgivning (North, 1990, p. 3). Vidare skapar institutioner en struktur och mening för interaktion mellan individer och således har institutionen då skapat formatet på hur en årsredovisning bör vara utformad. Institutioner kan vara både formella och informella, beroende på hur de uppkom (ibid). En formell institution har skapats kring hållberhetsredovisning då företagen tvingas genom lagar att redovisa sitt hållbarhetsarbete i årsredovisningar (FAR, 2018b). Kommunikation av intellektuellt kapital som uppsatsen ämnar undersöka är inte lagstadgad vilket då gör kommunikationen till en typ av informell institution (North, 1990). Vidare formar företagen kommunikationen utefter den informella institution som omger dem. Årsredovisningarna som framställs påverkas av vilken omgivning och bransch som företagen befinner sig i (Meyer & Rowan, 2006). Således kan marknaden som företaget tillhör betraktas som en institution, vilket sätter sin prägel på årsredovisningen. Meyer och Rowan (2006) argumenterar för att New Institutional Economics, NIE, teori tar ett tydligare avstamp i marknaden och den sociala konstruktionen av institutionen, som skapar sammanhanget om hur exempelvis intellektuellt kapital ska redovisas. På samma vis menar DiMaggio och Powell (1983) att en organisation blir formad av de organisationer som finns kring den, vilket de kallar isomorfism. Isomorfismen gör således att organisationer som verkar inom samma bransch efterliknar varandra med tiden (ibid). NIE fokuserar därmed, mer än det klassiska institutionella perspektivet, på det sociologiska sammanhanget där teorin fördjupar sig på hur institutioner påverkar och påverkas av samhället (DiMaggio & Powell, 1983). Detta kan förklara varför och hur institutioner uppstår och påverkas av varandra. När de ekonomiska villkoren utvecklas skapas möjligheter för samverkan mellan människor och organisationer vilket gör att människor utvecklar institutionen (Meyer & Rowan, 2006). Dessa typer av förändringar i institutioner sker genom en typ av spontanitet som marknaden står för i NIE (ibid). De institutionella förändringar som sker be- 25

33 ror på marknadsmekanismer i NIE vilket då kan gynna både tillväxt i organisationerna och stabilitet i samhället (Pejovich, 1999, p. 164). Den institutionella teorin länkas således samman med legitimitetsteorin samt intressentteorin, då det är ett företags intressenter som är med och påverkar hur institutionen ska utvecklas genom ett socialt tvång (Hasse & Krücken, 2008). Det finns flera olika skolor inom institutionell teori där endast några är beskrivna ovan. NIE kopplar på ett naturligt sätt an till uppsatsens andra teorier vilket gör den till ett lämpligt val av de olika institutionella teorier som finns. Legitimitetsteori För att skapa legitimitet för sitt handlande hos sina intressenter är legitimitetsteorin ett sätt att se på ett företags ageranden (Sushman, 1995; Brown & Deegan, 1998; Deegan, 2002). Legitimitetsteorin utgår ifrån att företag strävar efter att skapa legitimitet för sina ageranden hos sina intressenter samt eventuella krav ett samhälle ställer (Brown & Deegan, 1998). För att skapa legitimitet måste dessa handlingar, om de inte är uppenbara, kommuniceras på något vis (ibid). Vidare beskrivs förhållandet mellan företag och samhälle som ett socialt kontrakt, där företagen vill skapa legitimitet hos sina intressenter (Brown & Deegan, 1998). Detta sociala kontrakt bygger på samhällets förväntningar, värderingar och normer. Samhället förväntar sig att företaget ska agera utefter det sociala kontraktet och det är när kontraktet följs som det byggs legitimitet hos företaget av intressenterna och samhället (ibid). Om ett företag handlar utanför det sociala kontraktet kan intressenter välja att minska konsumtionen från det företaget eller helt enkelt välja bort just det företaget (Brown & Deegan, 1998; Deegan, 2002). Pfeffer och Salanciks (2003, pp ) menar att det är viktigt för företag att kommunicera den information som samhället efterfrågar för att skapa legitimitet, antingen genom att kommunicera ut det som intressenterna efterfrågar eller genom att försöka att förändra samhällets förväntningar. Guthrie et al (2004, pp ) menar att legitimitetsteorin är nära sammanlänkad med kommunikation av intellektuellt kapital och att företag med mycket intellektuellt kapital har behov av att kommunicera ut detta på grund av att det annars inte kommer till sin rätt via tillgångarna i balansräkningen. Företag och organisationer är beroende av legitimitet för att kunna överleva, samtidigt som legitimitet är en resurs som företagen kan manipulera (Dowling & Pfeffer, 1975). Ett företags existens kan därmed hotas om dess legitimitet ifrågasätts av dess intressenter. Kunder kan välja att svartlista en viss typ av produkt, tjänst eller hela företaget vid oaktsamt beteende från företagets sida vilket kan få stora konsekvenser för bolaget (Deegan, 2002). Dowling & 26

34 Pfeffer (1975) påpekar att det som görs av en organisation är omutbart och att företaget måste agera inom det ramverk som intressenterna skapat, för att vinna legitimitet. Sammanfattningsvis blir det en typ av tävling mellan organisationer för att vinna legitimitet, där marknadsmekanismer fungerar som domare då intressenter kan välja en organisation framför en annan. Sushman (1995, p. 572) har delat in legitimitetsteorin i två perspektiv; det strategiska- och institutionella perspektivet. Det strategiska perspektivet syftar till att ledningen innehar hög kontroll över legitimitetsstrategierna inom ett företag (ibid). Genom detta perspektiv är legitimitetsstrategier uträknade och avsiktliga och kan användas för att manipulera intressenterna till att ge en idealiserande bild av organisationen. Vidare syftar det institutionella perspektivet istället till att bygga legitimitet inifrån bolaget genom förslagsvis en stark företagskultur (ibid). I ett företag som innehar en stark företagskultur kan ledningen utgå från samma trosystem som övriga medarbetare och överdrivna legitimitetsstrategier är därmed inte nödvändiga. Legitimitet kan således skapas på flera olika sätt. Lindblom har utvecklat fyra olika handlingar som företag kan använda sig av för att återfå och upprätthålla dess legitimitet (Lindblom, 1994 se (Deegan, 2002, p. 297)) 1 : 1. Informera och utbilda intressenter om förändringar i företagets aktiviteter samt prestationer. 2. Behålla företagets eget beteende och istället förändra förväntningarna hos intressenterna. 3. Manipulera intressenterna för att skapa förväntningarna genom att styra uppmärksamheten mot andra angelägenheter inom bolaget. 4. Förändra externa förväntningar på företagets prestation. Ovan strategier kan användas i företagens årsredovisningar för att upprätta legitimitet genom att uppmärksamma styrkor och försumma svagheter (Lindblom, 1994 se (Deegan, 2002, p. 297)). Det är följaktligen ledningen som bestämmer vad som ska kommuniceras genom en årsredovisning och företagen påverkar alltså vilken information som de väljer att publicera och på så vis öka eller minska sin legitimitet. Dock måste det finnas en balansgång mellan att uppmärksamma styrkor och försumma svagheter, då överdrifter av båda gör att företag kan mista sin legitimitet (Dowling & Pfeffer, 1975; Deegan, 2002). Det är därför diskutabelt om det är lämpligt för företag att använda sig av överdrivna legitimerande strategier då det kan skapa misstankar hos intressenter (Deegan, 2002). Sushman (1995) menar därför att företag 1 Primärkällan Lindblom 1994 finns inte tillgänglig. Fler studier har stött på samma problem. 27

35 bör skilja mellan att eftersträva kontinuitet eller tillfällig trovärdighet samt skillnaden mellan att söka passivt eller aktivt stöd. När företag uppnår kontinuerlig trovärdighet och aktivt stöd från samhället förändras inte bara hur konsumenter agerar gentemot företaget, genom att kunderna anser det meningsfullt, trovärdigt och mer förutsägbart (ibid). Legitimitetsteorin kan kopplas till intressentteorin då teorierna har likheter och i vissa avseenden överlappar varandra (Deegan, 2013; Dumay & Cai, 2015). Båda teorierna fokuserar på förväntningar från olika intressenter, legitimitetsteorin på hela samhällets förväntningar medan intressentteorin fokuserar på de som har en relation till organisationen eller företaget (ibid). Intressentteori Intressenter har alltid funnits i företagssammanhang men ordet har haft olika innebörd genom åren. Freeman (1984) beskriver att begreppet intressenter till en början åsyftade företagets aktieägare och företagets uppgift var att ge dem ekonomisk avkastning på sitt investerade kapital. Efterhand kom resonemanget att utvecklas till att inkludera alla intressenter som berör ett företag (Freeman, et al., 2010). Detta har gjort att teorin lämpar sig till uppsatsen eftersom årsredovisningarna riktar sig till ett företags intressenter och kan ligga till grund för exempelvis val av leverantör för produkter och tjänster, investeringsmöjligheter, arbetsgivare eller för granskning av samhällsansvar (Bukh, et al., 2005; Freeman, et al., 2010). I begynnelsen av intressentteorins utveckling var fokus på företagens resultat för att tillgodose ägarnas krav på så snabb avkastning som möjligt (Freeman, 1984). Detta genererade att företagens livscykler förkortades. Kritiker till den ursprungliga intressentteorin belyste problematiken med att bara tillgodose ägarintressen för företag och inte alla intressenter (Hendry, 2001). Intressenterna avser idag alla som på ett eller annat sätt har en relation till företaget (Freeman, 1984; Bukh, et al., 2005). Det kan handla om kundrelationer som påverkar försäljningen, leverantörsrelationer som påverkar samarbetsvilligheten, anställdas välmående som påverkar arbetseffektiviteten med mera. Teorin synliggör företagets intressenter och belyser dem eftersom de påverkas av företagets beslut och det i sin tur reflekterar företagets välmående (Freeman, et al., 2010). Relationerna faller därmed naturligt in under det relationskapital som är en av delarna i intellektuellt kapital. Intressentmodellen kan skapa en bra förståelse för företag och framför allt stora företag, som uppsatsen ämnar undersöka, eftersom stora bolag tenderar att ha fler intressenter än små och 28

36 mellanstora företag (Perrini, 2006, p. 306). Det beror på att stora bolag ofta består av koncerner och ett konglomerat av andra bolag vilket ökar antalet intressenter. Detta genom att de ofta agerar på nationella, internationella och globala marknader (Perrini, 2006, p. 308; Russo & Francesco, 2010). I Figur 3.1 finns uppsatsens definition av intressentmodellen där de intressenter som berörs av ett företags intellektuella kapital finns med. Den syftar till att ge en översiktlig bild över hur företag i en typ av symbios, kan agera tillsammans med sina intressenter föra att skapa legitimitet kring hur de kommunicerar sitt intellektuella kapital. Modellen som presenteras i Figur 3.1 är en blandning av de ursprungliga intressentmodellerna som Freeman (1984) och Freeman et al. (2010, p.24) har presenterat i sin forskning. Modellen är översatt och anpassad efter uppsatsens intressenter för kommunikation av Intellektuellt kapital. Den har anpassats genom att regering är borttaget ur 1984 års modell, vilket i uppsatsens modell ingår i samhället. De beståndsdelar som kommer från 2010 års intressentmodell där Freeman presenterar primära och sekundära intressenter är kondenserad till endast en nivå då det syftar till kommunikation av intellektuellt kapital mot samtliga intressenter på samma nivå. Investerare Media Anställda Övriga Företag Leverantörer Aktieägare Kunder Konkurrenter Samhället Figur 3.1 Uppsatsens intressentmodell inspirerad av Freeman, et al, (2010, p. 24) 29