UPPSATSER: Kulturgeografiska institutionen. Tämnaren bevaras eller icke vara En fallstudie om hur vår syn på naturen påverkar dess existens

Transkript

1 UPPSATSER: Kulturgeografiska institutionen Tämnaren bevaras eller icke vara En fallstudie om hur vår syn på naturen påverkar dess existens Johanna Melin

2 SAMMANFATTNING Melin, J Tämnaren att bevara eller icke vara, Om hur vår syn på naturen påverkar dess existens. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet. Till följd av både naturliga processer och antropogen påverkan växer Upplands största sjö, Tämnaren, igen, till lokalbefolkningens förfäran. Denna fallstudie kartlägger med hjälp av intervjuer och den miljöetiska kartmetoden de inblandade aktörerna och deras förhållningssätt i arbetet för sjöns bevarande. Detta för att få en förståelse för hur deras natursyn påverkar förutsättningarna för Tämnarens framtid. Studien baseras på tidigare studentarbeten och avser att vara ett komplement till dessa. Resultatet visar att ett samarbete mellan aktörerna är under utveckling men att de samtidigt har mer förväntningar på varandra än på sig själva. Aktörerna har spridda inställningar till nyttorna med Tämnaren och är heller inte helt överens om hur man bör gå tillväga, om något alls bör göras eller vem som ska göra vad. Slutsatsen är att för ett bevarande av Tämnaren bör samtliga aktörer identifiera sin egen nytta med Tämnarens existens för att på så vis hitta motivation till ett arbete mot ett gemensamt mål. Nyckelord: Tämnaren, sjö, natursyn, miljöetik, aktörer Handledare: Bert Eriksson.

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING Syfte och frågeställningar Avgränsningar TEORIER Miljösociologi The Tragedy of the Commons Praktisk miljöetik Centrala begrepp METOD Intervjuer Geografiskt Informationssystem BAKGRUND Tämnaren Klimatförändringar Vattendom Aktörer och intressenter Tidigare forskning RESULTAT Intervjuer Miljöetik Tämnaren med förhöjd vattennivå DISKUSSION SLUTSATS...31 REFERENSLISTA...31 BILAGA: INTERVJUGUIDE...34

4 1. INLEDNING Norr om Uppsala ligger Upplands största sjö Tämnaren. Liksom andra sjöar är den ett uppskattat inslag i det uppländska slättlandskapet och liksom andra sjöar skapta av istiden kommer den av naturliga skäl växa igen och så småningom försvinna. Denna slättsjö har kommit att påverka ett stort antal människor, från lokalbefolkningen till intet anande Uppsalabor. De antropogena krafter som kontrollerat Tämnaren sedan man började med utdikningar och sjösänkningar för hundratals år sedan har påskyndat dess minskande volym. Dessa är nu angelägna att bevara sjön för framtida generationer, både i form av värdefullt ytvatten för dricksvattenförsörjning och som mål för fritidsintressen. Därtill finns även de växtoch djurarter som endast finns i området på grund av Tämnarens existens. Denna fallstudie bygger vidare på tidigare studentarbeten från 2010: Restaureringsåtgärder för bevarandet av sjön Tämnaren (Hanson et.al) och 2011 The role of power relations and deliberative democracy in the decision-making process of water mangement: The case of the Lake Tämnaren Water Council in Uppland, Sweden (Epang). Den första studien var naturvetenskaplig och den andra samhällsvetenskaplig. Båda studier kom med konkreta förslag för hur arbetet med Tämnaren på bästa sätt bör fortlöpa för att tillgodose såväl ekologiska som sociala behov. Trots detta löd rubriken till en stor artikel om Tämnaren i Upsala Nya Tidning (Sjöberg, 2018) nu i somras: Tämnaren dör ansvariga bara pratar. Därför fokuserar denna studie på de aktörer som berörs av Tämnarens vara eller inte vara och hur dessa hanterar diskussionen. Ett miljöetiskt perspektiv genomsyrar studien där en central fråga är hur aktörernas syn på naturen påverkar hur ärendet hanteras. Jag försöker ta reda på i vilken utsträckning sjön anses vara värd att bevara och i så fall för vems skull och på vems bekostnad. 1.2 Syfte och frågeställningar Baserat på de tidigare studierna från 2010 och 2011 är syftet med denna studie är att kartlägga de inblandade aktörerna i arbetet för sjöns bevarande och få en förståelse för hur deras natursyn påverkar förutsättningarna för Tämnarens framtid. Frågeställningar: Vilka är aktörerna runt bevarandet av Tämnaren och vilken roll har de? Vilka konkreta åtgärder har utförts/inte utförts sedan de tidigare studierna från 2010 och 2011? Vad har inblandade aktörer för natursyn och hur påverkar det samarbetet med andra aktörer angående Tämnarens framtid? 4

5 1.2 Avgränsningar Det är långt fler aktörer inblandade i att bevara Tämnaren än de som berörs i studien. Därför har jag valt att koncentrera mig på de jag anser vara nyckelaktörer och dess representanter. Exempelvis finns det cirka 200 medlemmar i Tämnarens Sänkningsföretag med olika individuella intressen. Det finns även politiker som är eller har varit inblandade men då det politiska inflytandet är varierande och svårt att jämföra över tid har jag valt att helt utelämna politiska aktörer. Möjligheten att personligen kontakta författarna till de tidigare studierna har förmodligen funnits men prioriterats bort på grund av tidsbrist. Därför har jag begränsat mig till deras publicerade arbeten. 2. TEORIER Studien utgår från följande tre teorier i syfte att på ett kompletterande sätt ge nytt perspektiv på fallet Tämnaren. 2.1 Miljösociologi Lidskog och Sundqvist (2013) har skrivit en bok som med hjälp av miljösociologin behandlar miljöproblem. Miljösociologin ställer frågor som rör både människan och naturen. Vad är ett miljöproblem? Vem hanterar miljöproblem? Vad avgör vilka problem som är viktiga eller inte? (Lidskog och Sundkvist 2013) Fallstudien kommer delvis genomföras ur ett miljösociologiskt perspektiv och på så vis reda ut varför en hjärtefråga som bevarandet av Tämnaren är för så många människor, ännu inte nått en lösning. Enligt Lidskog och Sundkvist (2013) är miljösociologins viktigaste budskap att miljöproblem uppstår i samhället och därför har sin lösning i samhället (Lidskog och Sundkvist 2013 s.11), och att miljöproblem främst ses som förändringar i naturen. Förändringar i naturen sker ständigt, men vissa tillstånd är mer eftersträvansvärda än andra (Lidskog och Sundkvist 2013), något som är själva kärnan i fallet Tämnaren. Beroende på hur man ser sjöns tillstånd som problematiskt kan hanteringen av detsamma även se olika ut. 2.2 The Tragedy of the Commons Garret Hardin publicerade 1968 en artikel där han beskrev fenomenet The Tragedy of the Commons till svenska översatt Allmänningens Tragedi. Kortfattat betyder uttrycket att ingen tar ansvar för det som ingen äger, exempelvis en allmänning, luft, befolkningsökningen eller i detta fall en sjö. Med att ta ansvar menas här att se bortom sin egen vinning och istället prioritera den maximala gemensamma nyttan. Enligt Hardin (1968) är detta problem socialt och har inga tekniska lösningar. En del av problematiken är att lista ut vad som faktiskt är nytta, vilken nytta som är bättre än någon annan och om nyttor alls går att jämföra. Detta kan relateras till fallet Tämnaren där aktörerna hittills haft svårt att komma fram till en gemensam nämnare för sjöns framtid. Hardin fortsätter dock med påståendet att det visst går att jämföra olika nyttor om man bara hittar ett gemensamt kriterium och system för dessa och att när det kommer till kritan handlar om överlevnad. 5

6 2.3 Praktisk miljöetik Kronlid (2005) har publicerat en bok som tar upp åtta olika fall som illustrerar hur miljöetiken kan användas i praktiken. Miljöetiken ställer bland annat frågor som Vad är natursyn? Vilken betydelse har vår natursyn för vårt miljömoraliska ställningstagande? (Kronlid 2005 s. 41). Praktisk miljöetik utspelas där människor, djur och natur möts och miljöproblem uppstått. Om vi utgår från att miljöproblem är lika med förändringar i naturen som påverkar någon som använder naturen som resurs kan vi på ett flertal olika sätt identifiera Tämnaren som drabbad av miljöproblem. Växer Tämnaren igen förväntas 1) Uppsala kommun och Uppsala Vatten förlora en viktig vattenreservoar 2) fritidsintressen som bland annat fiske, skridskoåkning, båtutflykter och fågelskådning kommer inskränkas 3) många arter förlora sin livsmiljö 4) historiska värden gå förlorade. Sju resurser som kan vara av intresse för aktörerna kring Tämnaren är; fysiska, ekonomiska, biologiska, organisatoriska, sociala, historiska och estetiska. Dessa representerar i Kronlids bok (2005) egenskaper som är viktiga i ett hållbart bostadsområde, men appliceras här istället på sjön. Beroende på vad aktörerna anser vara de viktigaste resurserna kommer de rangordnas olika och på så sätt kommer det fram vad aktörerna grundar sina handlingar i. 2.4 Centrala begrepp Natursyn: Beskriver en individs eller en grupps mentala bild av naturens identitet samt hur den är formad och hur den beter sig. (Kronlid 2005) Ekocentrism: En miljöetik som utgår ifrån att inte bara levande organismer utan även till exempel Tämnaren som livsmiljö och en del av naturlandskapet har ett värde för sin egen skull. (Kronlid 2005) Biocentrism: En miljöetik som utgår ifrån att alla växt- och djurarter, inklusive människan har ett egenvärde, exempelvis allt som lever av, i och/eller på grund av Tämnaren. (Kronlid 2005) Antropocentrism: En miljöetik som enbart utgår ifrån människans perspektiv. Den enda som har ett egenvärde är människan och Tämnaren har ett så kallat instrumentellt värde som ska fylla människans behov (Kronlid 2005). 3. METOD I föregående kapitel har studien presenterats med dess syfte och teoretiska utgångspunkter. Det som definierar en fallstudie är enligt Bryman (2011 s. 75) att det är det specifika fallet i sig som ska undersökas på djupet. Resultatet kan sedan jämföras med andra fallstudier men syftet är inte att generalisera, utan snarare studera förhållandet mellan teori och praktik (Bryman 2011 s. 79). Nedan förklaras hur arbetet utförts samt vilka felkällor som kan ha påverkat resultatet. 3.1 Intervjuer Då grunden till fallstudien ligger i tidigare studier av Hansson et.al (2010) och Epang (2011) började arbetet med läsning av dessa. För en bred bakgrund granskade jag därefter tidningsartiklar, facebookinlägg, mötesprotokoll, webbsidor och vetenskapliga artiklar. 6

7 Den mest använda metoden är en kombination av strukturerade och semistrukturerade intervjuer uppdelade i två delar. Den första delen av intervjun gällande natursyner har bestått av samma frågor till alla intervjuade personer och då en av de frågor studien söker svar på gäller aktörernas miljöetik, krävs det att intervjuerna kan jämföras med varandra. I den andra delen har frågorna varit mer öppna och flexibelt anpassade till de olika intervjupersonernas befattning. Det har även hänt att den aktuella respondenten haft relevant kunskap jag inte visste att jag behövde vilket har lett till ibland oväntade kursändringar under intervjun. För att vara självkritisk mot denna metod bör nämnas att det kan uppstå ett generaliseringsproblem kring etikfrågorna då det endast är representanterna som intervjuas. (Bryman 2011 s. 369) Exempelvis har Tämnarens Sänkningsföretag omkring två hundra medlemmar, att ordföranden besitter en viss miljöetik måste inte alls betyda att medlemmarna har densamma, även fast de har valt ordföranden som representant för deras röster. Därför är det viktigt att poängtera att de generaliseringar som görs är kopplade till teori och inte till populationer (Bryman 2011 s. 369). Urvalet av personer för intervjuerna har skett genom ett målinriktat urval genom en mix av snöbollseffekten (Bryman 2011 s.434) och efterforskningar i medier och på webbsidor. Detta för att hitta de mest insatta personerna för att representera varje aktör. Först läste jag gamla tidningsartiklar i lokala dagstidningar och samlade namn på människor som uttalat sig i för studien relevanta frågor. Därefter beslöt jag att börja med en intervju med ordföranden för Tämnarens Vattenråd som varit aktiv sedan 2007 och fick där ytterligare tips på insatta aktörer. Den 29 november samlades representanter från Uppsala läns kommuner på Länsstyrelsens kontor i Uppsala på ett seminarium för att diskutera dricksvattenförsörjningen i regionen. Trots att platserna var fulla och anmälningstiden gått ut fick jag delta på detta evenemang som varit av stor betydelse för studien. Väl på seminariet på föll det sig naturligt vilka som var mest lämpliga att intervjua och personerna fick även chansen att rekommendera någon annan än sig själv om de inte ansåg sig tillräckligt pålästa inom ämnet Tämnaren. Det hela resulterade i totalt åtta intervjuer som delvis utgick från samma intervjuguide, se Bilaga 1. En person från var aktör intervjuades förutom från Länsstyrelsen varifrån två personer intervjuades. Detta för att Länsstyrelsen har en stor roll i ärendet och samtidigt är såpass divers att en representant inte resulterat i en rättvis bild av myndigheten. Sex intervjuer skedde som fysiska möten och två togs på telefon. I efterhand visade det sig att trots god kvalitet blev de möten som gjordes via telefon kortare än de fysiska mötena varifrån man kan dra slutsatsen att ytterligare information hade kunnat utvinnas om alla intervjuer skett som fysiska möten. I de fall då respondenterna önskade se frågorna i förväg fick de ett utkast med dessa. Intervjuerna som skett med fysiska möten har spelats in och transkriberats (Bryan 2011 s.428) och under telefonintervjuerna gjordes anteckningar. Nedan presenteras de intervjuade personerna som i studien benämnts med A till H I den följd intervjuerna ägt rum. Detta dels för att flytta fokus från personerna själva eftersom dessa är intressanta i rollerna som representanter för berörda aktörer och inte som privatpersoner. Dels, för att ge en enhetlig översikt då respondenterna tilldelats samma bokstäver i de tabeller som presenterar resultaten från kartmetoden (se nästa avsnitt). 7

8 A. Ordförande, Tämnarens Vattenråd. B. Miljöstrateg, Heby Kommun. C. Naturvårdshandläggare, Tierps Kommun. D. Vattensamordnare på stadsbyggnadsförvaltningen, Uppsala Kommun. E. Miljöskyddshandläggare, Länsstyrelsen Uppsala Län. F. Utredningsingenjör på planering VA Uppsala Vatten AB. G. Miljöutredare, Länsstyrelsen Uppsala Län Den miljöetiska kartmetoden För att identifiera respondenternas miljöetik har Kronlids miljöetiska kartmetod använts. Den grundar sig i moralisk pluralism vilket innebär att en person inte nödvändigtvis måste utgå från samma ståndpunkt i alla lägen, utan kan ha olika miljöetiska teorier från fall till fall (Kronlid 2005). Detta lämpar sig särskilt bra i denna studie då aktörerna har en roll som tjänstemän eller representanter från respektive organisationer och fortfarande präglas av privata värderingar. Den miljöetiska kartmetoden kan hjälpa aktörerna att se perspektiv utom sina egna och på det sättet bättre förstå andras handlande, vilket även kan även bidra med ny kunskap och ge möjligheter till samarbete mellan parterna. Det handlar inte om vilket synsätt som moraliskt är mest eftersträvansvärt utan snarare hur man lättare ska komma fram till gemensamma beslut (Kronlid 2005). Aktörerna kring Tämnaren står alla inför samma situation: sjön växer igen. Kronlid sammanfattar att vi kan genom att tillämpa olika etiska teorier om naturens egenvärde beskriva en och samma situation utifrån olika moraliska perspektiv och därmed få fram olika handlingsalternativ baserade på dessa perspektiv (Kronlid 2005 s.187). För att identifiera aktörernas miljöetik i förhållande till Tämnaren har de åtta intervjuade representanterna fått göra ställningstaganden om egenvärden och naturresurser (se bilaga 1 Intervjuguide). Det första ställningstagandet om vem eller vad som har ett egenvärde utfördes genom att fem påståenden lästes upp, därefter fick respondenten själv läsa texten och rangordna 1-3 vilket påstående som bäst överensstämmer med deras åsikt. Anledningen till att de inte behövde rangordna 4-5 är att jag inte anser detta relevant då vart påstående har en egen miljöetisk och att jag inte är intresserad av vilken miljöetik aktörerna inte har. Ställningstagandet om de sju naturresurserna fick respondenterna rangordna 1-7, detta för att dels få fram vilka resurser man anser viktigast, vilka man kan tänka sig att mer eller mindre bortprioritera i arbetet med Tämnaren. Svaren har sedan sammanställts i tabeller för att ge en klar översikt, se tabell 1 s. 24 och tabell 2 s Övrig kommunikation Utöver intervjuerna kontaktades ytterligare personer på telefon: Tierps Energi & Miljö AB, en markägare i Nolmyra samt Ängsholmens Gårdsmejeri. Detta gjordes inför intervjuerna dels för att få tag på rätt personer att intervjua, dels för att få en större helhetsbild över situationen. Senare påkomna följdfrågor har i några få fall skett via mejlkontakt med de intervjuade personerna. När samtliga intervjuer var genomförda och sammanställda gjordes en exkursion till Tämnaren för att få en egen bild och ett utökat perspektiv av fallet där ordföranden för Tämnarens Vatten ställde upp som guide. 8

9 3.2 Geografiskt Informationssystem Geografiskt Informationssystem (GIS) används för att med digitala medel beskriva ett givet område. (Hall 2003 s.102) Tre strandnivåkartor har hämtats från Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, för att visa bildandet av Tämnaren se figur 1 och 2 nedan och figur 3 och 4 s. 10. Med hjälp av ArcMap har även en simulerad karta framställts över Tämnaren och kringliggande område vid potentiella höjningar av vattennivån, se figur 7 s BAKGRUND Här ges information om Tämnarens fysiska tillstånd och förutsättningar samt en presentation av berörda aktörer vars representanter ställt upp på intervjuer för studien. 4.1 Tämnaren Upplands största sjö är en slättsjö belägen i det flacka landskapet precis på kommungränsen mellan Heby, Tierp och Uppsala, närmare bestämt 60-9N, E. Idag har den en area på 33 kvadratkilometer och ett medeldjup på 1,3 meter (Länsstyrelsen a. 2018). Sjön är ett spår av istiden och skapades då Uppland steg över havsytan för mellan 5000 och 6000 år sedan och har sedan dess påverkats av både naturliga och antropogena krafter. Figur 1 Strandnivåkartan 6000 år, Tämnaren är en havsvik i Östersjön. (SGU 2018) Figur 2 Strandnivåkartan 5000år, Tämnaren är en sjö (SGU, 2018) 9

10 Figur 3 Strandnivåkartan 500år, Landskapet före antropogen påverkan. (SGU, 2018) Figur 4 Strandnivåkartan nutid (1950) (SGU, 2019) Strandnivåkartorna från SGU visar hur strandlinjen förändrats sedan senaste istiden. För 6000 år sedan var Tämnaren en havsvik tillhörande norra Östersjön, som man kan se på kartan från 5000 år sedan har landhöjningen bidragit till att sjön bildats då det som nu till stor del är Tierps kommun kommit upp genom havsytan. Intressant är att sjön de efterkommande 4500 åren förändrats ytterst lite ytmässigt (Sveriges Geologiska Undersökning u.å.). Vattenytan har både sänkts och höjts, den första sänkningen på 1870-talet för att frigöra 6585 hektar åkermark. Den andra sänkningen påverkade sjöns omgivning mer negativt än positivt då grundvattennivån sedan dess har sjunkit vilket i sin tur påverkat marken som också sjunkit. Det senaste ingreppet gjordes 1977 då den nu gällande vattendomen fastställdes och sjön höjdes med 24 cm (Tämnarens Vattenråd 2012). Vattendomen har än idag påverkan på sjön, mer om detta senare i kapitlet. Enligt Vatteninformationssystem Sverige är sjön drabbad av tre slags miljöproblem; övergödning, belastning av miljögifter samt morfologiska förändringar och kontinuitet (Länsstyrelsen a. 2018). Slättsjöar är naturligt eutrofa (näringsrika) vilket tillsammans med landhöjningen gör att det med tiden växer igen och torkar ut (Naturhistoriska Riksmuseet 2010) och denna process har på grund av antropogen påverkan skyndats på. I direkt anslutning till Tämnaren finns fyra naturreservat varav ett, Aspnäs naturreservat, även täcker en stor del av sjön (Länsstyrelsen b. u.å.) Våtmarker och utdikning Trots att 2500 sjöar har torrlagts och sänkts sedan 1800-talet och därmed tre miljoner hektar våtmark försvunnit är Sverige ett av världens tio våtmarkstätaste länder. Antropogena ingrepp 10

11 i naturen har främst gjorts för att frigöra mark för skog- och jordbruk. Utdikningar skedde främst under 1900-talet och fram till 90-talet kunde man få statligt bidrag för detta, idag är utdikningar dock förbjudet på många ställen. (Havsmiljöinstitutet u.å.). Våtmarker är viktiga ur flera aspekter; grundvattenbildning, skydd vid torka, minskad översvämningsrisk, upprätthållande av biologisk mångfald, minskad övergödning och minskad klimatpåverkan. Kunskapen om våtmarkernas betydelse för miljön har ökat och det görs idag bland annat satsningar på återställande av torrlagda våtmarker, trots det uppfyller få våtmarker EU:s direktiv för gynnsam bevarandestatus. (Naturvårdsverket a. 2018) För att främja den biologiska mångfalden finns Natura 2000, framtaget av EU och som alla EU-länder ska följa. Natura områden omfattas av Art- och habitatdirektivet och utses av Länsstyrelsen på platser som anses värda att värna extra mycket om. (Naturvårdsverket b. u.å.) Tämnaren är utöver tidigare nämnda naturreservat uppdelad i två Natura 2000-områden, Tämnaren Väst och Tämnaren Öst (Länsstyrelsen a. u.å.). 4.2 Klimatförändringar Länsstyrelsen i Uppsala Län samlade den 29 november 2018 miljöhandläggare, miljö- och vattenstrateger från länets kommuner samt representanter från Uppsala Vatten för att diskutera hur den regionala dricksvattenförsörjningen ska se ut i framtiden utifrån de klimatförändringar det redogjordes för. Joel Dahné från SMHI berättade om hur längre vegetationsperioder och vintrar med mindre snö kommer resultera i ett större spann mellan högsta och lägsta grundvattennivå beroende på årstid. För Tämnarens del som är en grund sjö med stor yta kommer ökade temperaturer sommartid bidra till en högre avdunstning och höjd vattentemperatur. Detta betyder, att trots ökad nederbörd så kommer flödet i Tämnarån inte öka nämnvärt, men eftersom nederbörd vintertid beräknas komma i utökad form av regn snarare än snö så kommer vattnet inte magasineras på samma sätt som tidigare vilket innebär att vårfloden kommer ersättas med högre flöden vintertid. Att snön uteblir kommer även att påverka markerosionen då snötäcket inte skyddar längre, vilket betyder att både löst material och eventuella föroreningar kommer nå Tämnaren i högre utsträckning. Summan av detta är alltså att klimatförändringarna beräknas förändra både Tämnarens vattenflöde och vattenkvalitet i framtiden. För att hantera detta ser nu de som ansvarar för dricksvatten i länet på möjligheter att exempelvis leda vatten från Dalälven. För boende runt Tämnaren kommer förändringarna märkas då både risken för bottenfrysning vintertid och översvämningarna på våren kommer minska (Dahné 2018). 4.3 Vattendom Många vattendrag i Sverige är reglerade av så kallade vattendomar. En vattendom behövs då en eller flera aktörer har anledning att vilja reglera vattennivån och domen bestämmer då hur denna reglering skall skötas. Ofta gäller detta vattenkraftverk, dricksvattenproduktion och/eller sjösänkningar och de gynnade aktörerna är skyldiga att anpassa sig efter vad som står i vattendomen (Veolia 2018). Tämnaren sänktes första gången med 1,1 meter åren och ytterligare 0,4 meter åren (Erikson 2012). Den aktuella vattendomen fastställdes i februari 1977 i Stockholms 11

12 tingsrätt och ger Uppsala Vatten rätten att ta 15 miljoner kubikmeter vatten från Tämnaren till Fyrisån per år vid tillfällen då flödet i Fyrisån vid Ulva kvarn är mindre än 500 liter per sekund och Uppsalas invånare är i behov av ytterligare vatten. Medelvärdet för använt vatten från Tämnaren i kubikmeter per år ligger sedan 1977 på drygt 4 miljoner kubikmeter, medelvärdet för åren var 5,9 miljoner kubikmeter. Det högsta uttaget hittills gjordes 2016, då överfördes drygt 12 miljoner kubikmeter, alltså fortfarande med marginal till maxgränsen, och år 2017 togs 6,8 miljoner kubikmeter. Möjligen kan man se en trend på ökande vattenbehov, men år 2009 togs inget vatten alls från Tämnaren så detta är föremål för diskussion (Uppsala Vatten 2018). För att Uppsala Vatten ska få pumpa över vatten från Tämnaren krävs även att Tämnarens vattenyta hålls reglerad mellan dämningsgränsen +35,24 meter över havet och sänkningsgränsen +34,32 meter över havet (Melin 2018). Att trots landhöjningen anpassa vattenytan efter meter över havet är möjligt då det är en fast referenspunkt man utgår ifrån, som därmed följer landhöjningen och påverkar inte vattenvolymen i Tämnaren (Gunilla Lindgren, personlig kommunikation ). Genom ett avtal med Uppsala Vatten ansvarar Tämnarens Sänkningsföretag för att detta följs genom pegelavläsning för att säkerställa korrekt reglering sker i Annedal minst varannan vecka (Uppsala Vatten 2018). Vattendomen har kritiserats för att inte ta hänsyn till miljön då den 1977 fastställdes av ekonomiska skäl (Hansson et.al.2010) och gällande vattendomar i Skåne har Länsstyrelsen sett över detta på allvar. Då klimatförändringarna förväntas ändra förutsättningarna för ytvattendrag har Länsstyrelsen i Skåne kommit fram till att en tidsbegränsning av länets alla vattendomar är den bästa lösningen för att säkra vattenförsörjningen för framtiden. En tidsbegränsning innebär att det ska bli lättare att anpassa regleringen av vattnet efter klimatets utveckling (SMHI 2018). 12

13 4.4 Aktörer och intressenter Tämnarens Vatten Tämnarens Vattenråd bildades 2007 i samband med att EU:s vattendirektiv blev gällande Sedan 2014 finns istället föreningen Tämnarens Vatten som har syftet att bilda opinion för att värna om sjöns utveckling. (Tämnarens Vatten a. u.å.) Dess vision är att Tämnaren ska vara en frisk, tillgänglig och attraktiv sjö år Här innefattas en rikare vattenmängd med öppen vattenspegel, ett rikt och varierat fågelliv såväl som friluftsliv och för att nå detta finns en handlingsplan (Borgestig 2018) Heby Kommun Östra delen av Tämnaren omfattas av Heby kommun som är den av kommunerna runt Tämnaren som är minst till storleken och med minst folkmängd (Statistiska Centralbyrån a. 2018). Enligt dokumentet Tämnarens historia (2012) har Heby haft intresse av att eventuellt använda muddringsmassor från Tämnaren som biobränsle Tierps Kommun Hela nordvästra Tämnaren omfattas av Tierps Kommun. Tierp har inget direkt intresse i Tämnaren för dricksvattenförsörjningens skull då kommunen främst tar sitt dricksvatten från Uppsalaåsen. Däremot går Tämnarån genom rakt igenom kommunen vars vattenstånd påverkas av tappningsplanen och i anslutning till denna finns tre grundvattenbrunnar (Johnsen, personlig kommunikation ). I anslutning till Tämnaren, utanför Månkarbo, ligger Uppsala Läns första kommunalt inrättade naturreservat, Iggelbo Naturreservat som invigdes Här 13

14 finns både skog och ängar som är viktiga habitat åt sällsynta arter (Tierps Kommun 2018) Uppsala Kommun Uppsala Kommun omfattar endast en liten del av sydvästra Tämnaren, men är både geografiskt, demografiskt och ekonomiskt den största och starkaste av kommunerna (Statistiska Centralbyrån b. 2018). Vid behov försörjs Uppsala Kommuns befolkning av Tämnarens vatten, ett ansvar som sedan 2009 lagts på Uppsala Vatten och Avfall AB (Uppsala Vatten 2010) Uppsala Vatten Uppsala Vatten och Avfall AB är ett kommunägt bolag som förser Uppsala kommun med dricksvatten. Främst kommer vattnet från Fyrisån men Tämnaren används som vattenreservoar enligt vattendomen som fastställdes Från en pumpstation i Stynsberg längs med Tämnarån pumpas vatten från ån för att sedan rinna genom en ledning och en kanal som leder till Tassbäcken, som i sin tur går ihop med Vendelån och tillslut mynnar i Fyrisån efter en sträcka på 30 kilometer. Vattnet filtreras sedan genom Uppsalaåsen innan det leds in i de tekniska anläggningarna. Uppsala Vatten har hittills aldrig utnyttjat den tillåtna mängden vatten under ett år och bolaget säger sig vara medvetet om riskerna både angående vattenförsörjning och sjöns hälsa (Tämnarens roll i Uppsalas vattenförsörjning, 2018) Länsstyrelsen Uppsala län Länsstyrelsen är en myndighet som kontrollerar såväl privata som offentliga verksamheter och ser till att nationella mål följs på lokal nivå. Det innebär att länsstyrelsen är en viktig länk mellan människor och kommuner i länet å ena sidan och regering, riksdag och centrala myndigheter å den andra. Bland Länsstyrelsens uppgifter finns bland annat uppdrag inom naturvård, miljöskydd, lantbruk, fiske och kulturmiljö (Länsstyrelsen c. u.å.) Övriga intressenter En art som blivit allt mer populär som vårdare av våtmarker i Sverige är vattenbufflar. De väljer frivilligt att beta i extrema våtmarker och har även goda fysiska förutsättningar för att göra detta. Vattenbufflar äter till skillnad från många andra växtätare såväl vass som säv och starr vilket är till fördel för både andra växter och djur att ta plats. Att det krävs få antal vattenbufflar för att beta ner mycket växtlighet är till fördel på känslig mark. Ängsholmens Gårdsmejeri ligger Söder om Tämnaren i Harbo och har drivits sedan 2013 där man håller ett 30-tal vattenbufflar och tillverkar buffelmozzarella (Ängsholmens Gårdsmejeri 2018). Syftet med att ha vattenbufflar betandes i anslutning till Tämnaren var inte i först hand för naturvård men har ändå resulterat i en positiv bieffekt för att hålla markerna rena från vass och sly (Ängsholmens Gårdsmejeri, personlig kontakt ). Fågelskådare har besökt Tämnaren i syfte att studera dess rika fågelliv under lång tid. År 1971 gavs den häftade skriften Tämnarfåglar ut av Kiell Tofters där Tämnarens historia och dåvarande tillstånd presenteras i förhållande till dess rika fågelliv med många skådade arter. Skriften gjordes av medlemmar av olika ornitologiska föreningar och Förening Fågelstation Tämnaren. Enligt Fågeldirektivet finns i Tämnarens östra Natura 2000 område 23 fågelarter (Länsstyrelsen 2018) och 2012 återinvigdes ett fågeltorn vid Sjöbo intill Tämnaren (Eriksson 14

15 2012). 4.5 Tidigare forskning Restaureringsåtgärder för bevarandet av sjön Tämnaren Våren 2010 gjordes ett projektarbete av studenter på Civilingenjörsprogrammet i miljö- och vattenteknik vid Uppsala universitet. Studenterna sammanställde en rapport för Tämnarens dåvarande tillstånd och föreslagna åtgärder för att nå en god ekologisk status. Arbetet gjordes på uppdrag av Tämnarens Vattenråd och utfördes med främst naturvetenskapliga metoder. Åtgärderna som studenterna fann nödvändiga var: Uppbindning av näringsämnen i södra delen av sjön (Sörsjön); Vegetationsbegränsning genom röjning, betning och muddring; Höjning av vattennivån vintertid (Hansson et. al. 2010) The role of power relations and deliberative democracy in the decision-making process of water mangement: The case of the Lake Tämnaren Water Council in Uppland, Sweden. År 2011 skrevs en fallstudie på masternivå om hur allmänhetens deltagande implementerats i Sverige sedan Författaren ville se efter hur detta har påverkat beslutsprocesser angående water management och ifall aktörernas värderingar tagits i beaktning. I centrum för forskningen stod Tämnaren och Tämnarens Vattenråd som själva önskat delta för att få hjälp med sjöns utveckling samt Länsstyrelsen som varit en bidragande faktor till bildandet av vattenrådet. Studien kom fram till att det är en ojämn maktfördelning mellan aktörerna; Vattenrådet behöver mer och inbördes kommunikation; Mer och bättre samarbete med Uppsalas universitet för att få tillgång till viktig kunskap; öka medvetenheten bland lokalbefolkningen; medlemmarna i rådet bör klargöra sina värderingar (Epang 2011) Problems with the reconciliation of good ecological status and public participation in the Water Framework Directive Rotehogstjärnen i Västergötland var 2012 föremål för en vetenskaplig undersökning år Syftet var att reda ut vad det innebär att vattendirektivets mål om att nå god ekologisk status med hjälp av allmänhetens deltagande innebär i praktiken. Författarna prövade även referensbegreppet naturliga tillstånd angående frågan vad som är god ekologisk status. Det man kom fram till var dels att allmänhetens deltagande är ett värdefullt komplement till forskningen då det bidrar med olika perspektiv och lokala observationer över tid. Dels konstaterade författarna att naturligt tillstånd är både eftersträvansvärt och svårt att identifiera (Valinia et.al.2012). 5. RESULTAT I detta kapitel presenteras det empiriska resultatet av studien med sammanfattningar från intervjuerna och därefter sammanställningar av intervjupersonernas miljöetiska ställningstaganden. Intervjuerna har presenteras i den följd dessa har ägt rum och respondenterna betecknats med bokstäverna A till H istället för namn. 5.1 Intervjuer Intervju med Ordföranden för Tämnarens Vatten , här benämnd A 15

16 A är född och bor på landet och känner sig inte bekväm med människans kortsiktiga ingrepp i naturen som för hen är både skog, äng och åker. Hen ser naturen som en gåva som vi ska förvalta men i verkligheten snarare spolierar. Upplands största sjö har ett värde i sig, både för naturens skull och historiskt sett. Intresset för Tämnaren har gått i arv och i sjön har hen både lärt sig simma och paddla. A är även lokalhistoriskt intresserad och berättar om hur man för många hundra år sedan åkte med stora skepp från Tämnaren ut på havet. A berättar historien om Aspnäs gård, timmer som flottats över vattnet och människor som drunknat. På 60-talet bildades en fågelförening och exempel på fåglar som skådats runt sjön är bland andra pilgrimsfalkar, svartstork och svarttärnor. Flera gånger har Tämnaren jämförts med andra sjöar som Tåkern och Hornborgarsjön för sitt rika fågelliv. Fågelföreningen existerar inte längre men det finns planer på att återplantera svartstork. Det är tydligt att sjön är viktig för A ur många aspekter. Gällande hur sjön förändrats under åren berättar hen att vattenståndet fluktuerar mer nu än förut. När den sänktes på 1870-talet hade man diskuterat ingreppet i nästan hundra år och sedan dess har den både sänkts och höjts igen. Den minskade ytan tillsammans med dikningar av både skogs- och åkermark har lett till att förändringarna blir större beroende på årstid och väderförhållanden. Det enda positiva som varit de senaste åren har varit de milda vintrarna som gjort att sjön inte bottenfryst. När A började engagera sig vid bildandet av Tämnarens Vattenråd 2007 (namnet har ändrats sedan dess) trodde hen inte att det skulle vara så komplicerat att rädda Tämnaren som det visat sig vara. Hur svårt kan det vara? Hen är medveten om att sjön inte går att rädda helt, men menar att det vore stort om man kan hindra igenväxningen med hundra år så barnbarnen kan få uppleva sjön. Bildandet av Vattenrådet skedde på förslag av Länsstyrelsen med ett stort möte i Östervåla. Syftet var att ideella krafter skulle engagera sig, det fanns egentligen inga resurser att använda sig av. Sedan dess har uppbackningen från Länsstyrelsen inte uppfyllt förväntningarna även om A poängterar att de alltid är vänliga och tillmötesgående. Arbetet har heller inte riktigt flutit på som man hoppades från början då vattenrådet under en tid stod utan ordförande. Många engagerade är personer som har jobb i exempelvis Uppsala snarare än jordbrukare i trakten och A erkänner att man trodde att fritidsintressen skulle väga tyngre än jordbruk och skogsbruk men konstaterar att det inte är så det ligger till. I dagsläget känner hen att Tämnarens Vatten snarare driver opinion än att de har makten till faktiska förändringar. Man har undersökt möjligheter med muddring, höjning av vattennivån och ändring av vattendomen. Men det tar alltid stopp när något behöver finansieras, det enklaste vore om statsmakten kom med ett besked som alla har att förhålla sig till. Om Uppsala Vatten beslutar att fokusera sin vattenförsörjning på Dalälven eller inte skulle heller inte ändra på något för Tämnaren om vattendomen förblir densamma. A resonerar kring frågan ifall igenväxningen är ett miljöproblem eller ett samhällsproblem och kommer fram till att det bästa vore om Uppsala inser att det är ett samhällsproblem för att det skulle kunna bidra till motivationen att komma till handling. På så sätt skulle lösningen på ett samhällsproblem indirekt innebära ett värde för miljön. Det är inte många konkreta åtgärder som gjorts sedan studenterna från SLU utförde sitt arbete om restaureringsåtgärder för Tämnaren. Det har röjts i liten skala men skulle behövas mycket mer, A konstaterar att markägare inte ser någon vinning i det. Likaså med betesmarkerna, antalet betande djur har minskat när de skulle behöva öka. Något som verkligen 16

17 varit positivt är etableringen av vattenbufflar vid Sörsjön, men det är ingen åtgärd för sjöns skull utan en positiv bieffekt att de är bra på att röja vass och sly. Åter betonar A att Tämnarens Vatten mest agerar som en slags lobbyorganisation och att något som verkligen skulle vara positivt är ett närmare samarbete med Tämnarens Sänkningsföretag vilket också har påbörjats under året. De två organisationerna har knappt haft någon kontakt alls förrän den senaste tiden men Sänkningsföretaget var med och deltog på det senaste styrelsemötet vilket ses som ett steg i rätt riktning då det har visat sig att man har en hel del gemensamma intressen trots att man vill nå målen med olika metoder. I övrigt misströstar A angående utvecklingen som hen anser står ganska stilla. Politiker från olika partier har gjort uttalanden och det var en motion som blev avslagen tidigare i år, det är inget som lett till någonting. Kommunerna väntar på varandra och det finns ingen kommunal företrädare som har kraft att driva frågan på egen hand. Det finns dock anledning att vara försiktigt positiv, i februari 2019 skall representanter från de tre kommunerna träffas med vattenrådet för att se möjligheterna att forma ett gemensamt våtmarksprojekt. Även senare under våren planeras ytterligare ett försök att koppla ihop kommunerna, vilket anses mycket viktigt, dessutom är både Uppsala Vatten och Tämnarens Sänkningsföretag intresserade av framtida samarbete. Uppsala Vatten arbetar med en projektplan för att med hjälp av SMHI bättre kunna förutspå och reglera vattennivån, något som skulle vara till stor hjälp. Vattendomen är för A ett något deprimerande ämne då man av Länsstyrelsen fått information om svårigheterna att ändra på den. Hen tror att framtiden hänger på att Uppsala Vatten beslutar att ta vatten från Dalälven istället för Tämnaren och att Uppsala Kommun tar ledningen i arbetet med Tämnarens bevarande. Under exkursionen till Tämnaren tillkom relevant information från A som inte nämndes under intervjun gällande åtgärder utförda som visade sig vara i enlighet Epangs förslag från den samhällsvetenskapliga studien Workshops och seminarier har hållits i samarbete med SLU för att öka kunskapen hos lokalbefolkningen och för att stärka samarbetet mellan Tämnarens Vatten och övriga aktörer berörda i denna studie. Att Tämnarens Vatten under en period stått utan ordförande ska dock ha bidragit till att mycket av detta arbete avtagit med tiden men nu återupptas Intervju (telefonintervju) med miljöstrategen på Heby Kommun , här benämnd B B ser inte Tämnaren som natur längre då den under så lång tid blivit påverkad av människan, men anser att den är värd att bevara. Hens jobb är att arbeta för god vattenkvalitet enligt de lagar och krav som finns och därmed ta hänsyn till arter. Hen menar att för Heby kommun är igenväxningen av sjön mer ett miljöproblem än ett samhällsproblem, då kommunen inte är beroende av dess vatten på samma sätt som Uppsala. Hebys grundvatten kommer från åsar som inte påverkas av Tämnarens tillstånd. Däremot påverkas människor när landskapsbilden förändras och därmed dess historia, men det ses inte som det primära problemet. För B innebär Tämnaren inget positivt utan jobb under tidspress, även om Heby kommun inte påverkas direkt så betyder igenväxningen ett förändrat tillstånd för likväl sjöns organismer som lokalbefolkningen. Diskussionen om Tämnarens tillstånd menar hen har funnits i evigheter och det finns 17

18 samlade tjänstemannagrupper som jobbar med det. Men frågan om ansvarsfördelning är inte lätt att besvara, underlag finns och pengar finns att söka så det handlar mest om att ta tag i saken men det finns även andra frågor att arbeta med parallellt. Hen säger att Tierp är den aktören som gjort mest för Tämnaren och syftar på Iggelbo Naturreservat, men att kommunerna ska samarbeta. B nämner Uppsala Kommuns engagemang i Tämnarens Vatten och ser med tillförsikt fram emot vad det kommer leda till. Det skulle dock behövas en åtgärdssamordnare som jobbar med vattendrag för att få ihop det. Det finns en annan sjö i kommunen, Vansjön, som står inför liknande problem. Där har sedimentprover tagits i syfte att undersöka möjligheterna för biobränsle, men föroreningar och ammunitionsrester skulle göra det svårt och kostsamt och i nuläget finns ingen som är intresserad av att ta hand om slammet. B poängterar att alla, såväl offentligt anställda som privatpersoner, har ett ansvar att jobba för de svenska miljömålen Intervju med Naturvårdshandläggaren på Tierps Kommun , här benämnd C Naturen betyder allt C. Hen menar att den ger oss förutsättningar för ur människans samhälle kan skapas och påverkar oss i vad vi än gör. Tierp, som 2018 blev rankad Sveriges tredje bästa naturvårdskommun av Naturskyddsföreningen, har sedan länge ett naturreservat vid nordöstra Tämnaren kallat Iggelbo Naturreservat. C menar att det finns flera fördelar med att bevara Tämnaren som sjö, men också att den skulle ha ett stort värde som våtmark. Att Tämnaren har ett värde som friluftsområde är en sak, huruvida det ena naturvärdet väger tyngre än ett annat är något C anser kan vara föremål för diskussion. Exempelvis finns många fördelar med en våtmark, men där trivs exempelvis inte uttrar berättar hen. Vad som heller inte är en självklarhet är om det är naturligt eller ej att bevara eller inte bevara sjön då den är påverkad av människan oavsett vad man bestämmer sig för. Vidare anser C att alla arter har ett egenvärde men menar att man inte kan lägga det på individnivå utan att det är ekosystemet som helhet som är det funktionella. Ett exempel på detta är just Iggelbo Naturreservats naturvärden är beroende av sjöns fluktuationer och översvämningar, allt är sammankopplat. Regleringen av Tämnaren ser C som ett miljöproblem då det till stor del är den som ställer till det. Å andra sidan är det ett samhällsproblem i och med samarbetsproblemet mellan kommunerna, och lokalbefolkningen mitt i som har starka relationer till sjön. Hen påpekar att kommunerna försöker samarbeta men att många kockar i soppan och historiska händelser sätter alla inblandade på prov. Hen konstaterar vidare att man kanske inte kan bevara naturen för sin egen skull och samtidigt ta hänsyn till alla människors intressen, det behövs göras en avvägning där. Enligt C är samtliga tre kommuner överens om vad som behöver göras och syftar på en reglering av vattendomen och att Länsstyrelsen bör ta tag i saken. Det finns ingen direkt kontakt med Tämnarens Vatten utan den kommunikationen går i så fall via Zahrah Lifvendahl på Uppsala Kommun. C föreslår att en projektledare borde ta över och driva ärendet då man i nuläget mest har möten då och då för att det inte ska falla i glömska. Det är ju så rörigt så det finns inte, det går ju knappt att reda ut, folk har försökt och insett att..ups! Hen berättar vidare att det inte finns några kommunala miljömål eller uttalade hållbarhetsåtaganden: Vårt miljömålsarbete bygger väldigt mycket på att drivna tjänstemän gör saker som kanske gör det lite bättre för miljömålen även om det kanske inte går att dra någon exakt parallell. 18

19 Dom som är anställda behöver ha ett eget driv att jobba för det här. Jag skäms nästan lite. C syftar här på att det handlar lite om tur vad som blir prioriterat eller inte och att det handlar själva om vad tjänstemännen på Tierps kommun väljer att fokusera på. Tämnarån som går rakt genom Tierps kommun tror hen inte kommer påverkas i särskilt stor utsträckning då ån har vattentillförsel från flera håll är från Tämnaren. Men det skall tilläggas att många marker med höga naturvärden är beroende av översvämningarna på våren vilket det skulle kunna bli mindre av i framtiden. Längs Tämnarån går en kanotled och om Tämnarån skulle påverkas skulle detta därför även drabba turistnäringen. C anser att Tämnaren är värd att bevara även om hen ser det som lite konstgjord andning, det finns många perspektiv och det som idag anses rätt kanske är fel om några år när både forskningen och generationer har ändrat ståndpunkt. Samtidigt berättar hen att Tierp i dagsläget har fyra pågående våtmarksprojekt som finansieras med så kallat LONA, pengar från Naturvårdsverket som är öronmärkta för våtmarker. C resonerar vidare om vad som är naturligt och om det människan gör är naturligt, hen konstaterar att bara för att det finns forskningsstöd för dagens handlingar behöver det inte betyda att man gör det rätta Intervju med Vattensamordnaren på stadsbyggnadsförvaltningen i Uppsala Kommun , här benämnd D D har själv ljuva minnen från bad i Tämnaren, för några år sedan saknade Tämnarens Vatten engagemang från Uppsala Kommun och sedan dess har hen varit engagerad i sjön genom sin tjänst. D jobbar för att vidga perspektivet från Tämnaren som sjö till att se hela avrinningsområdet. Då alla sänkta slättsjöar har samma problem ser hen det inte som en självklarhet hur mycket som ska göras för att bevara Tämnaren i dagens tillstånd, hen menar att man kanske måste värdera om Tämnaren och se till andra typer av upplevelsevärden som ekosystemtjänster och biologisk mångfald. Samtidigt finns det så många starka känslor bland lokalbefolkningen kopplade till sjön att den är värd att bevara av den anledningen. Näringsläckaget till sjön ser hen som miljöproblemet här, parallellt med att människans bild av sjöns förändring ses som en försämring vilket som anser vara samhällsproblemet. Uppsala Kommuns arbete med Tämnaren är främst att förbättra dess status ur vattenkvalitetssynpunkt i samnytta med bland annat biologiska värden och rekreationsvärden. Då Uppsala är den största kommunen av de tre inblandade anser man att kommunen har ett ansvar att bidra trots att den geografiska andelen av sjön är ytterst liten. På tjänstemannanivå finns ett samarbete över kommungränserna men det räcker inte med att kommunerna ska vara överens, det krävs även en acceptans från lokalbefolkningen. På dessa grunder deltar D numera på Tämnarens Vattens styrelsemöten för att behålla en tät samverkan då Tämnarens vatten uppstått på grund av intresset bland dem som bor och verkar där. Att Tämnarens Sänkningsföretag ska ingå i Tämnarens Vattens styrelse anses vara en viktig faktor för det framtida arbetet då sänkningsföretagets medlemmar på flera sätt har gemensamma mål med resterande aktörer. Vidare har alla kommuner haft möte med Länsstyrelsen som står för de juridiska frågorna och även Uppsala Vatten har deltagit på möte. I detta avseende är D nöjd med hur utvecklingen har gått fram. Det har gått från jättespretigt till mindre spretigt. De engagerade i Tämnarens Vatten har enligt D varit allt för fokuserade på att vattendomen var problemet men har märkt att kunskapen ökat. Hen återkommer till att flytta perspektivet från 19

20 sjön till hela avrinningsområdet och berättar om ett prognosverktyg som Uppsala Vatten har tankar på att köpa från SMHI för att läsa hur mycket vatten som finns i avrinningsområdet och då även i form av snö. Vad som behövs anses vara en uppbromsning av vattnet uppströms från Tämnaren så att flödet inte blir lika snabbt när det kommer, här finns olika förslag såsom anläggning av våtmarker, fosfordammar, återmeandring av diken med mera. Att göra rätt sak på rätt plats kan även medföra många positiva mervärden för exempelvis rekreation och biodiversiteten och lokalt minskad risk för grundvattenbrist. D är medveten om att det tagit lång tid men visar ändå försiktig optimism när hen säger att det börjar gå åt rätt håll. Frustrationen finns nog fortfarande kvar hos medlemmar som inte riktigt vet vad vi håller på med, så det är viktigt att till nästa stämma försöka sprida den här informationen. Muddring och röjning är också åtgärder man kan utföra för att öka volymen i sjön, men är snarare underhållsarbete som i sig inte löser problemet med igenväxningen. Hen tillägger att gör man rätt saker så kommer också sådant som röjning av vass få större effekt än i nuläget. Arbetet för de svenska miljömålen är något som kommer på köpet när det gäller arbetet med Tämnaren, att D fokuserar på just vatten av dessa miljömål ser hen inte som ett hinder för att uppnå andra mål genom samma arbete. Hen menar att det nog är slumpartat vem som hamnar var och lägger åter tyngd på att det finns många mervärden i att göra saker på rätt sätt, det ena behöver inte utesluta det andra Intervju med miljöskyddshandläggaren på Länsstyrelsen Uppsala Län , här benämnd E E som sköter tillsynen över vattenverksamheter på Länsstyrelsen i Uppsala län får ofta frågan hur man ska se på Tämnarens vattendom och vad den egentligen innebär i praktiken. Mycket av den tid som läggs på arbetet med Tämnaren går åt att informera om sätt att tolka domen, vilka begränsningar och möjligheter som finns och vad en ändring av den skulle innebära för processer. I rollen som tillsynsman handlar mycket om juridik och lagstiftning. Vattendomen finns tillgänglig för alla att läsa, men miljöhandläggaren berättar att hen är medveten om att den kan vara svår att förstå sig på då det är mycket att förhålla sig till. Folk kommer med synpunkter både när de tycker att vattnet står för högt och för lågt och de har svårt att förstå hur allt hänger ihop. E berättar vidare att det i vattendomen finns två diagram som måste läsas samtidigt för att förstås och hur vattenståndet i ån påverkar utflödet från sjön. Exempelvis att en dammlucka släpper igenom olika mycket vatten beroende på nivåskillnaderna mellan vattendragen. För att förstå vattendomen behöver man också gå tillbaka ungefär 150 år då man sänkte sjön för att frigöra jordbruksmark. På den tiden sänktes nästan alla sjöar, det var ett lätt sätt att få ny bördig mark och samhället behövde mer jordbruk och dessutom bidrog staten finansiellt. Den nya marken bestod av organogena svartjordar som lätt bryts ner, vilket medförde att när man brukade jorden så sjönk den efter en tid, vilket i ett flackt landskap som kring Tämnaren betyder att marken blir mer utsatt för översvämningar den tiden på året som sjön har en högre nivå. E berättar att hen själv varit ute och mätt runt ett område som heter Nolmyra vid sydöstra Tämnaren, där har marken sjunkit så mycket som centimeter sedan sjön senast sänktes på 40-talet. Den sista regleringen av Tämnaren som gjordes 1977 innebar en höjning på 24 centimeter, då ändrades även vattendomen till dagens utformning och de skador som uppstod i 20

21 och med höjningen reglerades direkt. Man kunde då välja att antingen bygga vallar med tillhörande vattenpumpar för att skydda sig mot översvämning, eller få en summa pengar som skulle täcka alla skador i all framtid. I Nolmyra valde man att inte bygga vallar och E konstaterar att då det är boenden i det området som oftast hör av sig så har hen dragit slutsatsen att de som valde att bygga vallar inte är lika missnöjda. En aspekt här att ta hänsyn till är att marken kan ha bytt ägare under tiden och att de nya ägarna inte fått ta del av skadeståndet, och heller inte kommer få göra det. Förhandstappningen som ska undvika långvariga översvämningar är en annan sak det finns åsikter om. Den är också reglerad i domen men är liksom en gummiparagraf som kan tolkas, och då vissa vill ha låga nivåer i sjön och andra vill ha höga så blir det ofta konflikter angående detta. Det finns ett generellt problem med sänkta sjöar. Det sågs förr som en bra lösning för att frigöra jordbruksmark, idag har lösningen lett till att både marken och sjön är av betydligt sämre kvalitet, men eftersom det nu även byggts på denna mark går det inte att göra skadan ogjord genom att höja sjön så mycket som skulle behövas. E berättar vidare att det kritiska medeldjupet för en sjö är 1,2 meter. Vid det djupet kommer solljuset ned så pass bra att växtligheten går ännu fortare än annars. Länsstyrelsen har inga åsikter angående muddring, men att använda det som metod för att göra sjön djupare med avseendet att stoppa igenväxningen skulle dels handla om mycket stora ytor och volymer sediment samt innebära ganska stora miljökonsekvenser. Då Es roll är att jobba med lagstiftning och se till att vattendomen följs menar hen att det inte spelar någon roll om hen tycker att sjön är värd att bevara eller ej. Hen tillägger dock att det inte är bra att en sjö försvinner även om de biologiska värdena kan komma att anpassa sig till en våtmark. Att de som bor runt sjön vill bevara den förstår hen också för de sociala värden som den ger. Att Uppsala Vatten har sitt tillstånd att ta en bestämd mängd vatten går heller inte att göra så mycket åt, visserligen ändrades domen 1977 just för att Uppsala skulle kunna använda Tämnaren som dricksvattenreservoar, men i praktiken var det inga jättestora förändringar. Hen menar: Det är sjösänkningen som orsakat att sjön växer igen så snabbt, det är därför den är så grund, inte att Uppsala tar en viss andel vatten per år. Tämnaren är komplicerad och E har både förståelse och medlidande med dem som kämpar för sjöns framtid, men slår åter fast att Länsstyrelsen är en tillsynsmyndighet och har ansvaret behandla de frågor som kommer, inte att själva ställa dem Intervju med Utredningsingenjören på planering VA Uppsala Vatten AB , här benämnd F F kom första gången i kontakt med Tämnaren när hen började på Uppsala Vatten 2016 och blev inblandad för att sammanfatta det krisläge som uppstod under torkan Sedan dess har hen hållit kontakt med Tämnarens Sänkningsföretag och fördjupat sig såpass att hen idag är den person på Uppsala Vatten som har mest koll på läget kring Tämnaren. Tämnaren är värd att bevara ur flera aspekter, dels som vattenresurs som dricksvatten eller bevattning för jordbruk, hen menar också att klimatförändringarna kan komma att medföra vattenbehov som vi inte tänker på idag. Dels är den biologiska aspekten viktig, ett ekosystem som har en stor mångfald är mindre känsligt och har större chans att överleva stora förändringar. Sedan F började arbeta med Tämnaren har en del förändrats. Idag har man tätare kontroll 21

22 över vattennivåerna som Uppsala Vatten tillsammans med Tämnarens Sänkningsföretag delar ansvaret för. Man försöker noggrant följa upp uttaget av vatten och ser över sätt att effektivisera överföringen från Tämnarån till Fyrisån. I dagsläget kan det periodvis gå upp till 30 procent vatten förlorat i överföringen under vissa förhållanden, något man försöker hitta en lösning på. Det handlar mycket om vilken tid på året som vattnet överförs, optimalt vore att kunna lägga ner infiltrationen under den torraste tiden på året men då infiltrationsanläggningarna är begränsade måste infiltreringen vara relativt jämt fördelad över året, oavsett när och hur mycket nederbörd som kommer. En stor förändring som skett är att man infört onlinemätningar. Detta innebär att både Uppsala Vatten och ansvarige på Tämnarens Sänkningsföretag får uppdateringar om flödet var fjärde timme istället för att fysiskt åka till platsen för att läsa av mätinstrumenten. Något som i vissa fall gjort med två veckors intervall förut. De framtida investeringsmöjligheterna ser man över just nu. SMHI har ett verktyg för att bedöma hur mycket vatten som befinner sig i avrinningsområdet, så att man exempelvis ska kunna planera regleringen av vattennivån inför vårflödet. Just vårflödet är den kritiska faktorn för hur mycket vatten som kommer finnas i Tämnaren resten av sommaren. Släpper man ut för mycket vatten på våren för att undvika översvämningar, utan att det fylls på med nytt och kanske dessutom följs av en torr sommar, innebär det lågt vattenstånd i sjön i flera månader framåt. Om denna tjänst från SMHI kommer beställas är dock ännu ej beslutat. Då Tämnaren inte är optimal när det gäller vattenkvalitet ser man också på möjligheterna att överföra vatten från Dalälven istället som både har pålitligare flöde och bättre kvalitet. Den senaste forskningen som SMHI delat med sig av betyder att flödet i Tämnaren kommer förändras över årsperioderna. F menar att baserat på detta, med eller utan Uppsala Vatten, kommer vattendomen så småningom behöva förändras för att regleringen av nivån ska fungera i framtiden. Vem som ska söka ändring i domen är en fråga som är svår att besvara. Då Uppsala Vatten som tidigare nämnt ser på möjligheter med Dalälven är det i dagsläget oklart hur relevant det vore för bolaget att lägga resurser på domen. F avslutar med att slå fast att det förmodligen kommer vara klimatet som avgör Tämnarens framtid och att en stor förändring kommer behövas snart om sjöns ska bevaras. Hen tror att så som klimatet ser ut nu kommer sjön torka ut förr eller senare, men att torrår som 2017 riskerar påskynda den utvecklingen Intervju med Miljöutredaren på Länsstyrelsen Uppsala Län , här benämnd G G har åkt skridskor på Tämnaren men har annars främst en professionell relation till sjön. Länsstyrelsen har varit med sedan Tämnarens Vattenråd bildades 2007 och finns tillgängliga för dess medlemmar som sociala kontakter. Utöver tillsyn av vattendomen är Länsstyrelsens uppgift är att ansvara för vattenkvaliteten via vattenförvaltningens åtgärdsprogram och statusklassning. Landsbygdsprogrammet har även satsat en del på områdena kring sjön och exempelvis bidragit finansiellt med ersättningar för anläggning av våtmarker och lokal livsmedelsproduktion. G är helt säker på varför sjön är värd att bevara: Det är ju en sjö! De två Natura 2000 områden som täcker stora arealer vid Tämnaren finns till för att uppnå en god bevarandestatus, något som alla har ett ansvar för då Sverige åtagit sig detta via EU. I dagsläget uppnår inte Tämnaren en god bevarandestatus och försämras som fågelsjö, men det är något som Länsstyrelsen försöker ändra på. Visserligen kan en annan typ av mångfald gynnas om sjön skulle förvandlas till ett träsk, men det är inte det saken handlar om. Vi har inga moraliska 22

23 rättigheter att värdera en biologisk mångfald högre än en annan, vi har idag en biologisk mångfald skyddad av Natura 2000 och det är för deras skull sjön måste bevaras. Igenväxningen ser hen dock inte bara som ett miljöproblem utan även som ett samhällsproblem då den på gott och ont betyder väldigt mycket för lokalbefolkningen, allt från skridskoåkning till jordbruk. G är väl medveten om att alla slättsjöar blir grundare med åren och försvinner men att det som måste göras är att kompensera för sjösänkningarna och fördröja istället för att påskynda igenväxningsprocessen. Men det är svårt. G berättar vidare att en markägare kan gå ut varje år och röja vass men att det ändå alltid växer igen. Visst kan man dränka vassen men då dränker man ju hela Östervåla, ingen vill väl ha två meter höga vallar kring sjön heller. Det man skulle kunna göra är att höja nivån 25 centimeter vintertid, något som det finns ett visst utrymme för i vattendomens tappningsplan. Visserligen kanske det skulle påverka höstsådden men det är ändå det som känns rimligast. G påminner också om att det tillstånd av Tämnaren som folk kommer ihåg som bra är som det var när sjön hade höjts på 70-talet, alltså ett förändrat tillstånd. Så som det ser ut idag är egentligen ett stabilt tillstånd för en slättsjö om man bortser från att det är påskyndat sen långt tillbaka. Men man vill inte se handling och konsekvens och det ska helst inte vara jordbrukets fel. Det G anser bör prioriteras är att undvika syrebrist och fiskdöd samt minimera näringstillförseln så den inte är övergödd. Hen berättar att Uppsala Vatten gett SMHI i uppdrag att göra en modell för att bättre kunna förutspå hur mycket vatten som ska tappas på våren för att säkra ett mer stabilt flöde, en modell som då blir viktig både med tanke på översvämningar och torka. Att det väntas varmare vintrar kommer visserligen ge mindre is men istället mer sediment som sköljs ner i sjön av regn, så då kommer Tämnaren bli grundare av den anledningen. Framtiden tror hen hänger på de tre kommunerna som hen menar karaktäriserar The Tragedy of the Commons - ingen vill ta ansvar Intervju (telefonintervju) med Ordföranden för Tämnarens Sänkningsföretag , här benämnd H H är lantbrukare och har en gård utanför Månkarbo som ligger nordost om Tämnaren. Hen har alltid levt på landsbygden och anser att även kulturlandskapet är en del av naturen. Fysiskt sett har hen mer relation till Tämnarån än till Tämnaren men även hens mark har en gång varit sjöbotten. Just nu ser H Tämnarens tillstånd främst som ett miljöproblem, sjön är en stor del av ekosystemet och syftar till de tusentals gäss som årligen gästar sjön. Det är ju bra för gässen men mindre bra för bönderna. H säger att man ska akta sig för att blanda in för mycket av tycke och smak och att det krävs stor kunskap angående vilket slags ekosystem som egentligen ska bevaras. Hen menar vidare att historiska faktorer är viktiga för att kunna hantera framtiden och syftar på den jordbruksmark som inte funnits utan sjösänkningarna. Tämnarens Sänkningsföretag är en slags samfällighetsförening och inkluderar cirka 200 fastighetsägare som alla hade nytta av sjösänkningen som gjordes en gång i tiden. Föreningen har en styrelse på fyra till fem personer vars främsta uppgift är att se till att vattendomen följs och att det finns medel för underhåll och reparationer av Ubblixbodammen där vattenståndet regleras. Sedan Uppsala kommun började använda Tämnaren som vattenreservoar 1977 har kommunen varit delaktig i finansieringen av skötseln, men det är helt och hållet sänkningsföretagets Patrik Franzén som står för det rutinmässiga arbetet med öppning och stängning av dammluckorna. För övrigt är inte sänkningsföretaget särskilt aktivt, det finns ingen 23

24 uttalad policy angående Tämnaren utan det handlar om att hålla vattnet på rätt nivåer beroende på årstid. Det finns även spridda intressen inom sänkningsföretaget med bönder, fågelskådare och fiskare som alla har egna åsikter angående Tämnarens tillstånd. Det har under 2018 uppstått kontakt mellan Tämnarens Vatten och Tämnarens Sänkningsföretag som anses vara positivt och förväntas utvecklas. Vattendomen anser H visserligen inte vara perfekt, men menar att den fungerar som tänkt. Det viktiga är att se helheten, exempelvis betyder dammarna längs Tämnarån att ån växer igen på bekostnad av regleringen av sjön, men H konstaterar vidare att det inte går att äta kakan och ha den kvar, konsekvenser kommer alltid. Det är sorgligt att Tämnaren växer igen och H önskar att den vore tio meter djup. Det vore fint att bevara sjön men till vilket pris och med vilka åtgärder? Att höja Tämnaren ser hen inte som det slutgiltiga svaret på att bevara den. Hen ställer frågan om det verkligen skulle vara lösningen på problemet med igenväxning och ifall priset skulle matcha dess värde. En höjning skulle påverka för stora marker och skadestånd skulle inte gå att undvika. H resonerar om att börja med att eliminera riskerna för att sedan diskutera vilka skadestånd som skulle bli aktuella, men för verklig effekt skulle höjningen behöva vara så pass stor att detta ändå inte känns aktuellt. 5.2 Miljöetik Nedan presenteras den delen av intervjuerna som svarar frågan om respondenternas miljöetik där varje respondent anses representera en aktör. Deras svar har sammanställts i två tabeller, se bilaga 1, Intervjuguide för fullständig information och bättre förståelse. Tabell 1. Respondenterna, likt i sammanställningarna från intervjuerna kallade A-H, har rangordnat påståenden 1-3, där 1 har mest egenvärde. För att identifiera aktörernas miljöetik fick respondenterna rangordna dels vad som har ett egenvärde, dels vilka resurser som prioriteras i deras roll kring Tämnaren. Syftet med detta var att få en förståelse för aktörernas handlande och möjligen ge dem en chans att utifrån detta komma vidare i diskussionen om Tämnarens framtid och arbetet att nå gemensamma beslut. Tabell 1 visar vilken miljöetisk teori som stod respondenterna närmast när de fick tilldela olika kategorier ett egenvärde. Viktigt är att åter poängtera att tabellen ska betraktas utifrån den moraliska pluralismen och att respondenternas åsikter kan ändras över tid och från fall till fall. 24

25 Sex av åtta respondenter rankade högst att samtliga ekosystem inberäknat människan har ett egenvärde enligt den ekocentriska miljöetiken. B valde att inte alls rangordna ekosystem då hen är av åsikten att ekosystem också har rättigheter men på en helt annan nivå och inte bör jämföras med levande arter. B diskuterade vad fästingar är bra för och att samma fråga kan ställas för Tämnaren. Hen slog fast att båda finns för sin egen skull och att även de växter som inte är av direkt nytta för människan är värda att bevara. Respondenterna A, F och H visade sig göra identiska val, där H resonerade huruvida mänsklig påverkan gör skada eller nytta. Allt har ett egenvärde, men man måste se till evolutionen. Det som inte klarar sig kanske inte ska klara sig, hen menade att när det kommer till kritan handlar det om den egna artens överlevnad och sjösänkningarna som gjordes ansågs vara nödvändiga när detta var aktuellt. E stack ut mest med att ge enbart människan ett egenvärde enligt den antropocentriska miljöetiken. E var dock noggrann med att hen svarade som tillsynsman och att det varken är hens egna eller Länsstyrelsens samlade svar. G valde att enbart rangordna 1-2 då hen menade att de tre första var för snäva för att rangordna alls. Ska man prata egenvärde ska man prata om samtliga ekosystem. G förklarade vidare att Länsstyrelsen ska tillvarata de allmännas intressen där bland annat naturvärden ingår och sådant som kanske ingen annan ser något intresse i, vilket hen anser är hela poängen med att prata om egenvärden - att någonting ska ha rätt att finnas för sin egen skull. Tabell 2, Resurser. Respondenterna har rangordnat vilka resurser kring Tämnaren som bör prioriteras högst. Summan visar de samlade svaren från respondenterna som grupp. Tabell 2 visar hur respondenterna rangordnade sju resurser där 1 har högsta prioritet och 7 lägst. Summan visar det samlade resultatet av hur aktörerna prioriterar och resurserna har placerats efter hur de prioriterats enligt respondenternas sammanlagda svar. Detta kan användas dels om aktörerna väljer att bestämma sig för att prioritera den resurs de flesta värnar mest om, dels ger det en tydligare överblick om hur likheter och skillnader, men måste heller inte värderas alls. A bygger sina prioriteringar på att naturen är guds skapelse och att människan är ansvarig inför denna. B motiverade sina prioriteringar med att hen svarar utifrån sin utbildning och ansvar i sin tjänst. Vattnets välmående är det hen jobbar med och att det där finns lagar och krav som måste följas och som utbildad biolog har även arter en hög prioritet. C prioriterade i enlighet med D och G de biologiska resurserna högst men skiljer sig sedan från de andra tjänstemännen genom att sätta sociala och estetiska resurser därefter 25

26 och fysiska resurser näst längst ner i skalan. Att G rangordnade sociala resurser som tvåa förklarar hen med den nära relationen till vattenrådet och menar att det är en förutsättning för att nå målet med den biologiska mångfalden. D var den som svarade helt i enlighet med det totalsumman. E berättade att hen förstår att det sociala är viktigt men var den enda som prioriterade ekonomiska resurser högst, E hänvisar till sitt ämbete som tillsynsman för vattendomen och att juridik hamnar under denna resurs. E tillsammans med F satte estetiska resurser lägst och F var den enda som prioriterade organisatoriska resurser högst i listan. G hade nästan samma svar som summan förutom att hen satte fysiska resurser med hänvisning till vattenkvaliteten före sociala resurser. H rangordnade fysiska resurser som en klar etta då detta innefattar både mark och vatten, följt av ekonomiska resurser då det för Sänkningsföretaget finns stora ekonomiska intressen i att hålla vattnet på plats. 5.3 Tämnaren med förhöjd vattennivå Då mycket av diskussionerna angående Tämnarens tillstånd handlar om dess vattennivå har en karta (se s.27) framställts i syfte att visa vilka områden som hamnar under vatten vid en eventuell höjning. För att på ett pedagogiskt sätt visa läsaren hur Tämnarens omgivning påverkas vid 25 centimeters, 50 centimeters och 100 centimeters höjning av Tämnarens vattennivå i förhållande till referenspunkten i Stynsberg har varje höjdskillnad tilldelats en färg. Kartan är framställd med GIS-programmet ArcMap med data hämtad från Lantmäteriet genom SLU geodataportalen. En felkälla här är att höjddatan som laddades upp på geodataportalen i maj 2017 visar en ytnivå på 35,34 meter över havet, en nivå som refererar till geoiden och alltså är oberoende av referenspunkten i Stynsberg (Lantmäteriet u.å.). Två möjliga scenarion till denna ytnivå kan vara antingen landhöjningen eller att datan togs vid tiden för en översvämning. För att göra det enkelt har jag utgått ifrån att geoiden och referenspunkten är densamma och har därför räknat bort 10 centimeter av vattennivån i höjddatan för att anpassa detta till dämningsgränsen enligt dagens gällande vattendom. Detta betyder att jag trots höjddatan utgått från att vattennivån på kartan är meter över havet och har utifrån detta simulerat Tämnaren med olika vattennivåer. En annan sak som skall tas i beaktning är att fastighetskartan är från 2015 vilket betyder att byggnader uppförda senare inte finns med. Det område som syns på kartan innefattar alla ytor som skulle täckas av vatten vid en eventuell höjning av Tämnaren. Det visade sig att vid en höjning av 25 centimeter skulle påverkan vara knappt märkbar medan vid 50 centimeters höjning skulle skillnad märkas runt hela sjön. Ingen byggnad hamnar nära vattenlinjen förrän man höjer nivån med 100 centimeter. Tittar man i nordost om sjön på kartan syns dock stor påverkan på jordbruksmark redan vid 25 centimeters höjning. 26

27 27