Nationella minoriteter och bibliotek

Transkript

1 Cecilia Bengtsson Regionbibliotek Stockholm 2014 Nationella minoriteter och bibliotek Det är dags att på allvar lyssna på minoriteterna. Inte skuldbelägga, inte exotisera, inte stereotypisera, utan lyssna. (Thomé, 2012) Bakgrund Under våren 2014 gjorde Regionbibliotek Stockholm en förstudie kring Nationella minoriteter och bibliotek (Bengtsson, 2014). Syftet var att belysa våra nationella minoriteter utifrån lagstiftningen och i relation till biblioteken. En liten nulägesbeskrivning av hur biblioteken i Stockholms län arbetar med de nationella minoriteterna genomfördes också. Det här papret bygger på förstudien och med förslag på hur bibliotek kan arbeta med nationella minoriteter. De fem nationella minoriteterna i Sverige omfattas av den svenska minoritetspolitiken och de fem minoritetsspråken är; samiska, finska, meänkieli, romani chib (olika varianter på romani) samt jiddisch. Det går inte att blunda för allt det som skett och vad våra nationella minoriteter utsätts för genom århundradena. I Nationella minoriteters rättigheter: En handbok för kommuner, landsting och regioner sammanfattas en del av dessa händelser på följande sätt: 1

2 Personer som tillhör nationella minoriteter i Sverige har genom historien ofta fått sina mänskliga rättigheter kränkta. Många har utsatts för marginalisering, diskriminering och övergrepp i form av bland annat tvångssteriliseringar och rasbiologisk forskning. Den assimileringspolitik som länge bedrevs innebar att flera minoriteter förbjöds att använda sitt modersmål i skolan, och det egna språket kom för många att förknippas med skam. Majoriteten av romska barn utestängdes istället helt från skolan ända in på 1960-talet. Många personer som tillhör nationella minoriteter bär än idag med sig egna minnen och upplevelser från denna tid. Diskriminering och marginalisering förekommer även i dagens samhälle. Bakgrunden till Sveriges minoritetspolitik är Europarådets arbete med mänskliga rättigheter och minoritetsfrågor infördes en ramkonvention om skydd för nationella minoriteter som ratificerades i Sverige I och med det så erkändes och synliggjordes de fem nationella minoriteterna. Under åren efter detta hände det i praktiken inte så mycket, flera utvärderingar gjordes och uppföljningar av Europarådet visade på brister. Utifrån propositionen Från erkännande till egenmakt regeringens strategi beslöts att man skulle ta fram en ny lag, (2009:724) lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Det blev även förnyelse kring förvaltningsområden som har visat sig vara en bra metod för att genomföra de olika lagarna och strategierna. I dagsläget finns 68 förvaltningskommunerna som ibland täcker in områden som är större än själva kommunen. Att ansöka om att ingå i förvaltningsområde är frivilligt. Att vara förvaltningskommun för till exempel finska innebär bl.a. att man har rätt att använda finska vid muntlig och skriftlig kontakt med kommunen. Man ska även verka för att kommunen har finsktalande anställda. Ansvaret innefattat även rätten till dagis och äldreboende med finsktalande personal. Lagen gäller dock inte i grundskolan där skollagen styr. De som inte är förvaltningskommuner har inte samma ansvar men det finns ett grundskydd för alla minoriteter. "Det är du själv som avgör om du tillhör en nationell minoritet eller ej det handlar om vilken grupp du identifierar dig med och känner samhörighet med." (Socialstyrelsen) Europarådet utgår från principen om självidentifikation, det vill säga att den etniska tillhörigheten eller tillhörigheterna alltid ska definieras av individen själv. De nationella minoriteternas rättigheter att få vara med i utformningen av minoritetspolitikens 2

3 implementeringar betonas i lagen och dess tillämpningar. I förvaltningskommuner ska samråd inrättas för de nationella minoriteterna. ( Förstärkning i minoritetspolitiken blev det 2010 när Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholm fick ett nationellt uppdrag att följa upp minoritetspolitiken. De har även uppdrag att samordna där det behövs, återrapportera till regeringen och ge råd och information. Sametinget och länsstyrelsen i Stockholm driver gemensamt webbportalen, kom även en Språklag (2009:600) som innebär att Sverige tar ansvar för att minoritetsspråken ska leva vidare. Flera av språken är hotade och insatser har gjorts och görs för att bevara språken- revitalisering av språken. Lagstiftningen är således tydlig med vad och vilka rättigheter våra nationella minoriteter har. Samtidigt är de fem olika nationella minoriteterna mycket mångfacetterade. Romer är till exempel mycket heterogena och består av många grupper. I vissa sammanhang finns det dock behov av att vara samlad som en minoritet och att använda gemensamma olika markörer till exempel i form av kläder, språk och traditioner för att nå vissa mål och få gehör. Detta kallas för strategisk essentialism och innebär samtidigt en risk att minoriteten kan uppfattas och beskrivas på förenklade och felaktiga sätt. Begreppet myntades av Gayatri Chakravorty Spivak och är ett svar på komplexiteten i att kategorisera och generalisera samtidigt som vi i vissa sammanhang har behov av att göra det. Fokus måste därför alltid vara på minoriteterna och hur man vill identifiera sig själv (Goldstein-Kyaga, 2012). Minoritetspolitik och minoritetsfrågor handlar i mångt och mycket om att i samråd med de nationella minoriteterna motverka diskriminering och utsatthet av de nationella minoriteterna, stärka de nationella minoriteternas egenmakt och inflytande och främja bevarandet av de nationella minoritetsspråken. (Regeringens minoritetspolitik) Biblioteken och nationella minoriteter Biblioteken är en del i samhället och berörs därför av minoritetspolitiken. I den nya bibliotekslagen (2013:801) ges ett utvidgat ansvar att ägna särskild uppmärksamhet åt vissa prioriterade grupper: personer med funktionsnedsättning, personer med annat modersmål än svenska och nationella minoriteter. 3

4 "Biblioteken ska ägna särskild uppmärksamhet åt de nationella minoriteterna och personer som har annat modersmål än svenska och erbjuda litteratur på de nationella minoritetsspråken." Skrivelsen i bibliotekslagen är ny och således ett område som alla bibliotek behöver förhålla sig till. I vilken grad och omfattning detta är en prioriterad roll för biblioteken beror på i vilken kontext biblioteket befinner sig i. I regeringens minoritetspolitik anges: För att målet för minoritetspolitiken skall kunna förverkligas krävs att samtliga nationella minoriteters behov och intressen beaktas i alla delar av landet och på alla nivåer i samhällsförvaltningen. Detta gäller såväl statliga myndigheter som kommuner och landsting. Hur arbetar bibliotek med nationella minoriteter i nuläget med nationella minoriteter? I förstudie om Nationella minoriteter och bibliotek (Bengtsson, 2014) ges en nulägesbeskrivning av hur bibliotek i Stockholms län arbetar och förhåller sig till de nationella minoriteterna. Den är inte på något sätt heltäckande men ett försök att ge några reflektioner. För att ta reda på hur biblioteken i Stockholms län arbetar med de nationella minoriteter skickades därför en enkät med 4 frågor till alla bibliotekscheferna i Stockholms län. Frågorna var: 1. Erbjuder ert bibliotek medier på de fem minoritetsspråken? Om ja, ange vilka och om ni har eget bestånd och/eller fjärrlån. 2. Erbjuder ert bibliotek aktiviteter, program och/eller annan verksamhet kring minoritetsspråk/nationella minoriteter? 3. Finns det ett samarbete kring nationella minoriteter/minoritetsspråk med andra verksamheter, föreningar och organisationer? Om ja, ange vilka. 4. Övriga kommentarer och synpunkter. I Stockholms län finns 26 kommuner som varierar i storlek och befolkningsunderlag. Följande kommuner är förvaltningsområden för finska: Botkyrka, Haninge, Huddinge, Norrtälje, Sigtuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Södertälje, Upplands-Bro, Upplands Väsby och Österåker. 17 av länets 26 kommuner svarade på enkäten. Utifrån svaren går det att konstatera att bibliotekens verksamheter kring de nationella minoriteterna varierar och ser olika ut. Alla respondenter har medier på finska. Hälften av biblioteken har inget eller skralt utbud av de andra minoritetsspråken. Den andra hälften har medier på alla fem minoritetsspråken. Enkäten 4

5 ger inga svar på hur medierna fördelar sig mellan olika biblioteksenheter inom en kommun, en gissning är att det största biblioteket/huvudbiblioteket oftast innehar beståndet. I enkäten efterfrågades inte heller cirkulationsstatistik för mediebestånden. Ett flertal bibliotek har inga program eller aktiviteter om och/eller för de nationella minoriteterna. De kommuner som är förvaltningskommuner för finska har lyft fram detta i enkätsvaren och de har i högre grad har verksamhet i form av program och aktiviteter för och om de nationella minoriteterna än de bibliotek som inte ingår i förvaltningskommuner för finska. Det verkar som att man har fått upp ögonen för minoritetsfrågor tack vare förvaltningskommunsansvaret. Även om fokus är på finska så stärks de övriga nationella minoriteterna. Samtidigt så noterar jag att för de kommuner som inte är förvaltningsområde kan det vara svårt för biblioteket att göra insatser kring området även om man inte har kommunen med sig. Minoritetspolitiken bygger på samarbeten och samråd. Angående samarbeten var svaren från respondenterna spridda men de bibliotek som ingår i förvaltningskommuner svarar i högre grad att de samarbetar med olika aktörer. Några skriver att de har samarbete med lokala föreningar och organisationer för nationella minoriteter, medan andra anger att de samarbetar med Finlandsinstitutet, Judiska biblioteket och Länsstyrelsen i Stockholms län. Flera svarar att de har samarbete med minoritetssamordnaren i kommunen. Ett bibliotek har regelbundet minoritetssamordnaren på plats i biblioteket för att svara på frågor men med bisyftet att synliggöra dessa områden. En annan respondent säger såhär om samarbeten: Vi samarbetar med den lokala finska föreningen för att kunna hålla sagostunder på finska vissa lördagar. Mycket av verksamheten på andra språk än svenska sker i samarbete med föreningar och organisationer. Biblioteken finns även representerade i kommunens samrådsgrupp för det sverigefinska förvaltningsområdet. Ytterligare en enkät skickades till nyckelpersoner som på olika sätt arbetar och är engagerad i frågor som rör nationella minoriteter. Svaren från den enkäten användes som ett generellt underlag för förstudien, de tre frågorna var: 1. Hur arbetar du med nationella minoriteter? 2. Vilket ansvar upplever du att folkbibliotek har för att stärka de nationella minoriteterna? 3. Vad tänker du att folkbibliotek borde göra och satsa på för att stärka de nationella minoriteterna? 5

6 Utifrån de båda enkäterna, inläsning av material och samtal med olika personer identifierades att biblioteken har tre olika önskvärda roller kring nationella minoriteter och minoritetsspråk: med de som identifierar sig som någon/några nationella minoriteter. exempel genom medier och programverksamhet i samarbete med de nationella minoriteterna. De tre rollerna går naturligtvis att diskutera utifrån bibliotekens uppdrag men dessa önskemål framkom från respondenterna. Bibliotekslagen berör mest bibliotekens uppgift att tillhandahålla medier på minoritetsspråk Mobiliseringsfas Hur ska då biblioteken ta sig an och arbeta med de nationella minoriteterna och utifrån sin egen kontext? Det finns inte en väg eller ett sätt att arbeta med dessa frågor. Ett första steg är att ta reda på hur nuläget ser ut och fundera på varför och hur biblioteket ska ta sig an nationella minoriteterna utifrån b.la. bibliotekslagen och lokalsamhällets kontext och förutsättningar. Samtidigt så behöver man arbeta proaktivt med att komma i kontakt med organisationer, föreningar och personer för att höra deras behov och tankar. Förberedelsefas och i genomförandefas kan därför i viss mån gå hand i hand. Mobiliseringsfasen handlar bland annat om att: - Få ökad kännedom om lokalsamhället, kommunen och den kontext som biblioteket befinner sig i. Genom att på olika sätt undersöka hur befolkningsunderlaget, vilka nationella minoriteter som är representerade i kommunen och vilka aktörer som är potentiella samarbetspartners. Är kommunen förvaltningsområde eller ej och vilka kommunala insatser görs kring områdena? Finns det befintliga samråd i kommunen? Kartläggning kan göras via enkäter, intervjuer, samarbeten med olika föreningar, religiösa samfund och organisationer. Det finns föreningar på såväl riksnivå som på lokal nivå. I vissa kommuner är det kanske nära 6

7 till en större kommun där det finns ett högre utbud av aktiviteter och föreningar för de nationella minoriteterna, det påverkar situationen i sin egen kommun. Via skolor och förskolor kan man få information om vilka språk som talas på förskolor och skolor. Det gäller att vara uppfinningsrik och ödmjuk i arbetet med att få ökad kännedom om sin kommun och beakta personuppgiftslagen (SFS 1998:204). Ökad kännedom i den mån det går att få reda på ger underlag för det fortsatta arbetet men det är inte säkert på att man kan få svar på hur situationen ser ut i sin kommun. Det handlar också om att bjuda in till dialog och att skapa efterfrågan och behov hos befolkningen. -Synliggöra hur biblioteket i nuläget arbetar och förhåller sig till de nationella minoriteterna/minoritetsspråk. Hur ser bestånden ut och vad säger cirkulationsstatistiken om nyttjandet? Vilka samarbeten och befintliga verksamheter genomförs i nuläget? För att få koll på nuläget kan man även använda förslaget till taxonomin som är sist i detta dokument. -Personalen skaffar sig generell kännedom och kunskap om nationella minoriteter. Detta kan göras på många olika sätt t.ex. att ordna en gemensam fortbildningsdag, tidskriftsklubbar kring områdena, läsning av skönlitteratur och möten med olika representanter och aktörer kring nationella minoriteterna osv. På Utbildningsradions webb finns många inspelade program att ta del av kring minoritetsspråk och de nationella minoriteterna. -Få kännedom om och använda sig av de resurser och nätverk som finns kring nationella minoriteter. Till exempel webben som drivs av Länsstyrelsen i Stockholm och sametinget. - Bestämma strategier och ansvar för hur biblioteket ska att arbeta med nationella minoriteter i samråd med olika aktörer, organisationer och individer kring våra nationella minoriteter. Vilka på biblioteket ska arbeta med dessa områden, allas ansvar eller någons ansvar? Hur arbetar kommunen med dessa frågor och vilka är bibliotekens roller? Genomförandefas Utifrån de resultat som framkommer i förberedelsefasen kan biblioteket således bestämma arbetet framåt och i samråd med de nationella minoriteterna. Det kan handla om medier, 7

8 program, bemötande och utveckling av biblioteksrummet. Samarbeten och samråd är också viktiga i sammanhanget. Arbeta aktivt med mediebeståndet, placering, exponering och utbud. Bibliotekens fokus är ju av naturliga skäl på medier men utifrån de behov och önskemål som finns från de nationella minoriteterna. Samtidigt så behöver man ha et visst utbud av medier, alla kanske inte frågar efter böcker på minoritetsspråk utan letar själva. Vad säger cirkulationsstatistiken om nyttjandet? Generellt är möjligheterna till att köpa in medier på minoritetsspråken begränsade. I Regeringens proposition Läsa för livet (2013/14:3) står det: "De nationella minoritetsspråken är, enligt Litteraturutredningen, svagt representerade i utgivningen av litteratur i Sverige. De större förlagen har inte med något enstaka undantag gett ut litteratur på dessa språk. Den utgivning som kommer till stånd sker på mindre, specialiserade förlag, genom vissa organisationer eller i form av egenutgivning." Det är därmed inte så lätt att få tag på medier på minoritetsspråken. En författare som jag varit i kontakt med påpekade dock att det är viktigt att bibliotek köper in de böcker som kommer ut på minoritetsspråk. Vissa minoritetsspråk finns även i andra länder man kan till exempel köpa in vissa varianter av samiska från norska förslag, i Finland finns medier på romani arli och böcker på jiddisch finns i USA. Det finns också behov av ljudböcker och digitala medier såsom appar och andra innovativa lösningar. De är också relevant att se över placeringar av medier om de nationella minoriteterna. Gallra, samordna och komplettera med broschyrer och dylikt om de nationella minoriteterna. Via bibliotekets webb kan man tipsa om olika webbresurser med mera. Program och aktiviteter Att anordna program och aktiviteter kan vara ett sätt att komma i kontakt med minoritetsgrupper och att tillgodose behov och önskemål från de nationella minoriteterna. Därtill kan programverksamhet leda till ökad förståelse och kunskap om våra nationella minoriteter. Några goda exempel på vad bibliotek gjort är: - Bokcirklar på finska - Videoutställning om Resandefolket 8

9 - Temavecka om nationella minoriteter där man hade en kväll om vartdera minoritetsspråk och med olika program riktat till både de nationella minoriteterna och till övrigt intresserade - Författarkvällar - Sagostunder - Berättarkaféer på finska - Finska filmkvällar - Boken kommer verksamhet med medier på minoritetsspråk - Mukulat (finsk barnkulturverksamhet) För att anordna program med externa aktörer behövs ju ett varierat utbud med kvalité och bredd. Det är inte så lätt att få tag på aktörer som kan delta men program kan även utformas där deltagarna interagerar eller själva håller i aktiviteten till exempel i form av berättande, bokcirkel eller öppen scen. Gestaltning i rummet Under tiden som jag arbetade med förstudien om Nationella minoriteter och bibliotek besökte jag olika bibliotek för att titta på bestånd och hur de arbetar med de nationella minoriteterna. Något som jag iakttog var att ganska små saker kan göra stor skillnad för hur man upplever rummets gestaltning. En synlig flagga för någon eller några av de nationella minoriteterna sänder ut signaler, liksom programaffischer och broschyrer. Via Länsstyrelsen i Stockholms län kan man skriva ut material. En karta över förvaltningskommunerna kan skrivas ut via webbsidan Att köpa in och skylta med de tidskrifter som finns för och om de nationella minoriteterna är också ett sätt att synliggöra och öka förståelsen för dessa områden. Naturligtvis är också tillfälliga utställningar och skyltningar angeläget. Många bibliotek passar på att göra utställningar i samband med de olika minoriteternas högtidsdagar. Interkulturellt förhållningssätt Genom att på olika sätt arbeta sig med områdena kring nationella minoriteterna är det möjligt att närma sig och uppfylla minoritetslagstiftningen och bibliotekslagstiftningen. Det handlar i mångt och mycket om förhållningssätt och bemötande. Bibliotek ska vara inkluderande och välkomnade gentemot alla. Att biblioteken låter alla få vara den man är och vill vara. Med min egen erfarenhet från hbt-certifieringen av Hallonbergens bibliotek tror jag att bibliotek kan åstadkomma ett sådant klimat genom att personalgruppen diskuterar diskriminerings- 9

10 grunder så som funktionsnedsättning, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, ålder och kön. I en hbt-certifiering utgår man ifrån ett normkritiskt förhållningssätt (Bengtsson, 2013). Med normkritik menas enligt Wikipedia: att inte fokusera på dem som uppfattas som avvikare i ett sammanhang, utan att fokusera på de normer och maktstrukturer som gör att dessa personer uppfattas som just avvikare och de konsekvenser som kommer av denna obalans." Ett liknande förhållningssätt är det interkulturella som beskrivs följande i Kulturrådets strategi: Interkulturell innebär enligt Kulturrådets definition också att kulturer betraktas som dynamiska, det vill säga att individer med olika kulturell bakgrund möts och utbyter erfarenheter och perspektiv vilket gör kulturer föränderliga och stadda i ständig utveckling. Interkulturell används här för att understryka dimensionen av dialog och interaktion mellan organisationer och grupper. Jag anser att såväl normkritik som interkulturellt förhållningssätt kan appliceras ännu mer inom bibliotek. Slutord I det här papret har jag gjort ett försök att ge en bakgrund till minoritetspolitiken och ge exempel på hur och vad bibliotek kan ta sig an dessa mångfacetterade områden. Det finns inte ett sätt utan varje bibliotek måste hitta sitt eget förhållningssätt utifrån sin egen kontext och dess förutsättningar. Det viktigaste handlar om att öka sin förståelse och kunskap om de nationella minoriteterna och som bibliotek hitta ett förhållningssätt. Det finns mycket mer att skriva och säga om de nationella minoriteterna men jag vill avsluta detta paper med ett par ord från Leif Mårtensson. Han arbetar på kulturenheten i Umeå och gjorde under 2013 en studieresa till Kanada och USA med fokus på nationella minoriteter. I reserapporten skriver han: Att erbjuda biblioteksservice för olika minoriteter är så mycket mer än att ha ett mediebestånd på de fem olika språken. Det är också mer än att ha något enstaka program med en finsk eller samisk författare och dylikt. Det är mer en konceptuell hållning och ambition om hur ett bibliotek skall låta olika minoriteter synas." (Mårtensson, 2013) 10

11 Förslag till taxonomi för de nationella minoriteterna och bibliotek I och med att jag samlade in enkätsvar från länets 26 kommuner fick jag material om nuläget kring bibliotekens arbete med de nationella minoriteterna. Utifrån svaren har jag utarbetat ett förslag till taxonomi. Malin Ögland, f.d. utvecklingsledare på Regionbibliotek Stockholm skriver i boken Taxonomier verktyg för biblioteksutveckling att " den övergripande ambitionen är att taxonomierna ska stimulera till samtal om biblioteksutveckling. Varje nivå i en taxonomi beskriver vad det är tänkt att man ska uppnå. Taxonomin är dock en endast förslag, det är upp till er att stuva om och ändra så att det passar er kontext. Nivå 1 är lägst och det är inte alltid eftersträvansvärt att uppnå nivå 7. Nivå 7: Kommunövergripande plan finns med uppdrag och mål för verksamheten som grundar sig på minoritetspolitik, FN:s mänskliga rättigheter, barnkonventionen och Unescos biblioteksmanifest med mera. Nivå 6: Biblioteket ingår i samrådsgrupper/forum för de nationella minoriteterna som gemensamt planerar, genomför, finansierar och marknadsför program, aktiviteter och mediearbete utifrån respektive specialistkompetens. Information om biblioteket finns på de minoritetsspråk som är representerade i kommunen. Nivå 5: De nationella minoriteterna finns med i bibliotekens styrdokument; biblioteksplan, verksamhetsplan och medieplan. Nivå 4: Kontinuerligt arbete med digitala och fysiska medier. Viss verksamhet organiseras och planeras tillsammans med de nationella minoriteterna. Viss information om biblioteket finns på minoritetsspråk. Nivå 3: Biblioteket har kännedom om föreningar, religiösa samfund, kommunal verksamhet och aktörer om och för de nationella minoriteterna i kommunen. Nivå 2: Biblioteket har eget bestånd på några av minoritetsspråken och köper/fjärrlånar de andra vid efterfrågan. Sporadiska skyltningar och programverksamhet. Nivå 1: Biblioteket har eget bestånd på något av minoritetsspråken. 11

12 Käll- och litteraturförteckning Bengtsson, Cecilia. Förstudie om Nationella minoriteter och bibliotek, Regionbibliotek Stockholm. eter.pdf Bengtsson, Cecilia (2013) Hbt-certifiering av Hallonbergens bibliotek. Regionbibliotek Stockholm Goldstein-Kyaga, Katrin, Borgström, María & Hübinette, Tobias (red.) (2012).Den interkulturella blicken i pedagogik: inte bara goda föresatser. Huddinge: Södertörns högskola Lag (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. (2012). Stockholm: om-nationella-m_sfs Läsa för livet: regeringens proposition 2013/14:3. (2013). Stockholm: Riksdagens tryckeriexpedition Mårtensson, Leif (2013). Reserapport USA & Canada med fokus på nationella minoritetsspråk. Svensk biblioteksförening. Nationella minoriteters rättigheter: en handbok för kommuner, landsting och regioner. Länsstyrelsen i Stockholms län. Regeringens minoritetspolitik Socialstyrelsen och nationella minoriteter Språklag (2009:600). Stockholm _sfs Strategi för att stärka en interkulturell utveckling inom Kulturrådets verksamhetsområde erkulturell_utveckling.pdf Thomé, Hanna. Lyssna på minoriteterna. Artikel i Sydsvenskan UR om de nationella minoriteter Ögland, Malin (2013) Taxonomier-verktyg för biblioteksutveckling. Stockholm. Regionbibliotek Stockholm. gland 12