Att förlora sin livspartner -begriplighet -hanterbarhet -meningsfullhet Loss of a spouse -comprehensibility -manageability -meaningfulness

Transkript

1 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för omvårdnad Sjuksköterskeprogrammet Examensarbete 15 hp Höstterminen 2008 Att förlora sin livspartner -begriplighet -hanterbarhet -meningsfullhet Loss of a spouse -comprehensibility -manageability -meaningfulness Författare: Lukas Berg och Josefin Vahlström

2 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för omvårdnad Sjuksköterskeprogrammet Examensarbete 15 hp Höstterminen 2008 Att förlora sin livspartner -begriplighet -hanterbarhet -meningsfullhet Sammanfattning Syfte: Att identifiera vilka metoder och strategier som används av människor över 45 år, som förlorat sin livspartner, för att bearbeta sorgen samt att undersöka hur detta inverkar på personens liv de närmsta åren. Metod: En litteraturöversikt där 11 vetenskapliga artiklar har analyserats och bearbetats. Som teoretisk referensram användes Aaron Antonovskys teori om Känsla Av Sammanhang. Fynden kategoriserades och diskuterades utifrån de tre grundbegreppen Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet. Resultat: Att förlora sin livspartner är en omtumlande och smärtsam upplevelse. Hanteringen av sorg sker på olika sätt där de vanligaste var att sysselsätta sig på något vis, till exempel med kyrkoaktiviteter, trädgårdsarbete eller träning. Det finns en utmaning till sjuksköterskor att bättre ta hand om dessa människor då bara en av tio upplevde tillräckligt stöd från sjukvårdspersonal. Det var vanligt med fysiska symtom efter förlust såsom sömnstörningar, brist på energi och huvudvärk, dessa klingade dock nästan helt av efter två år. Slutsats: Personer som förlorar sin livspartner genomgår en livsstilsförändring och kan drabbas av flera symtom, både fysiska och psykiska första året efter bortgången. Därför är det viktigt att sjukvården ger stöd och följer upp den sorgedrabbade personen tills tecken på återhämtning visats. Nyckelord: livspartner, sorg, strategier, begriplighet, hanterbarhet, meningsfullhet

3 Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle Sektionen för omvårdnad Sjuksköterskeprogrammet Examensarbete 15 hp Höstterminen 2008 Loss of a spouse -comprehensibility -manageability -meaningfulness Abstract Aim: The purpose of this study was to identify the methods and strategies used to manage sorrow by people, over the age of forty five, whom lost their spouse, and to investigate how that affects on the nearest years of that person s life. Method: A literature review, were 11 scientific articles has been analyzed and processed. Aaron Antonovsky s theory about Sense of Coherence was used as a conceptual framework. The findings was categorized and discussed on the basis of the three concepts Comprehensibility, Manageability and Meaningfulness. Result: To loose ones spouse is a shaking and painful experience. Managing of sorrow was conducted in several different ways where the most common ones were to somehow occupy oneself, for example with religious work, gardening or physical exercise. There is a challenge for nurses to better care for these people when only one out of ten felt they received sufficient support from medical professionals. Physical symptoms post loss such as sleep disturbances, lack of energy and headache were common, these symptoms dies out almost totally after two years. Conclusion: The loss of a spouse will lead to several life changing events, and many of these persons can get both physical and psychological symptoms during the first year post loss. Therefore it s important that the medical professionals give the bereaved support and following-up, until signs of recovery has been showed. Keywords: spouse, grief, strategies, comprehensibility, manageability, meaningfulness

4 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Mortalitet vid sorg Sorg Sorgeprocessen... 2 Förnekelse... 2 Vrede... 2 Köpslående... 2 Depression... 2 Accepterande Livskvalitet Begreppet coping... 3 Copingstrategier Problemformulering Teoretisk referensram... 4 Begriplighet... 4 Hanterbarhet... 4 Meningsfullhet... 5 Framväxt av stark KASAM Syfte Metod Datainsamling... 5 Tabell 1 Sökschema... 6 Manuell sökning... 7 Trovärdighet Dataanalys Etiska överväganden Resultat Begriplighet... 8 Inre påverkan av sorg... 8 Emotioner... 9 Behov av professionellt stöd Hanterbarhet Yttre påverkan av sorg Bearbetning av sorg Meningsfullhet Socialt nätverk Engagemang Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Begriplighet... 13

5 Hanterbarhet Meningsfullhet Slutsats Vidare forskning Referensförteckning Bilaga 1: Matris Bilaga 2: KASAM-formulär

6 1. Inledning Är det en myt att man kan dö av sorg? Om en maka/make dör, efter ett långt äktenskap, finns det då en risk att den kvarlevande också dör inom en snar framtid? Frågan har funnits hos oss, då vi sedan tidigare har erfarenheter av just detta fenomen. Vi som sjuksköterskor kommer att möta många människor i sorg, därför behöver vi mental förberedelse och kunskap om sorg, ökad förståelse om sorgehantering, samt kunskap om hur vi kan stödja den närstående genom dennes sorgeprocess. Vi har valt att fördjupa oss inom området sorg, med inriktning på närståendes sätt att hantera den förändring i livet som uppstår i samband med förlust av en maka/make. Vår undran riktar sig mot de människor som levt tillsammans under många år och är äldre än 45 år. 2. Bakgrund 2.1 Mortalitet vid sorg Påståendet att man kan dö av sorg stöds i en studie genomförd i Finland (Martikainen & Valkonen, 1996). Här påvisas en förhöjd mortalitet vid förlust av levnadspartner. Ett intressant fynd är att män överlag har dubbelt så hög mortalitet än kvinnor. Det framkommer även att mortaliteten förhöjs på olika områden, exempelvis är det mycket högre risk för män att omkomma i en olycka eller av alkoholrelaterade orsaker, jämfört med att dö i cirkulationssjukdomar. Detta är då jämfört med den vanliga risken att avlida av dessa orsaker. Kvinnors mortalitet vid förlust av livspartner är förhöjd, men endast statistiskt signifikant inom två områden; kronisk hjärtsjukdom och alkoholrelaterade sjukdomar (a.a.). 2.2 Sorg Sorg är ett emotionellt och beteendemässigt svar på förlust och manifesterar sig på olika sätt hos olika individer (McLean Heitkemper & Ross Staats, 2007). Sorgen kallas då vid olika namn som är beroende på hur den manifesterar sig: Patologisk sorg, eller kronisk sorg, där intensiteten inte släpper efter det första året. Konfliktsorg, när det finns kvar ambivalenta känslor mot den avlidne. Frånvarande sorg är när den som sörjer verkar klara sig bra och inte blir påverkad, som om inget hade hänt. Dysfunktionell sorg är när sorgen uttrycker sig på ett onaturligt eller försenat och förlängt sätt (a.a.). Av de människor som drabbats av förlust upplever % en dysfunktionell sorg, enligt Clarke (2007). Adaptiv sorg är den sorg som är sund, menar McLean Heitkemper & Ross Staats (2007). Där finns förståelsen om död eller förlust och ofta visar sig denna sorg innan förlusten inträffat, exempelvis när en cancerpatient är i det palliativa skedet kan den närstående börja sörja innan döden inträffat (a.a.). Denna förberedande sorg bör ställas mot verkligheten, annars finns risken att hamna i ett sorgetillstånd som inte är adekvat situationen eller där problemen förstoras upp (Clarke, 2007). Enligt Pilkington (2005) framgår det att sorg upplevs tillsammans med känslor som är själsligt berikande. Känslor av ensamhet och brist på intimitet blandas med positiva tankar gällande relationer så som familj, både levande och döda, samt minnen av de vackra och de goda sakerna i livet (a.a.). Sorg beskrivs som en ensamhet trots andra människors närvaro (Pilkington, 2005; Jacob, 1996). Vidare skriver Jacob (1996) att olika människor behöver olika mycket tid för att ta sig igenom processen. 1

7 2.3 Sorgeprocessen Kübler-Ross (1970); O Connor (1986) tar upp fem stadier en människa går igenom inför sin egen död. Dessa stadier har accepterats som en process av sorg. Här nedan följer en kort beskrivning av dessa fem stadier. Förnekelse Detta stadium fungerar som ett skydd mot den smärta som kommer att infinna sig vid en förlust, skriver O Connor (1986). Förnekelsestadiet kan vara mellan fyra till sex veckor. I detta stadie finns även inslag av isolation, som ett slags skydd mot information om hur verkligheten ser ut (a.a.). Man vägrar ta in att det berör en själv, man tror att det som skett kan drabba andra men inte en själv. Typiska uttryck för detta stadie kan exempelvis vara: Inte jag, det kan inte vara sant! (Kübler-Ross, 1970). Vrede När det första stadiet av förnekelse inte kan upprätthållas längre så ersätts det med känslor av vrede, ursinne, avundsjuka och förbittring (Kübler-Ross, 1970). Frågan som ställs i detta stadie är: Varför jag? Vrede kan ta olika former men grundar sig i fruktan. Det är ett sätt att vända den personliga smärtan utåt och på så sätt undvika sorgen och förtvivlan. Vreden kan riktas mot närstående, sjukhuspersonal eller Gud. Det kan te sig helt slumpmässigt vad eller vem som blir målet för vreden, det kan vara både rationellt och irrationellt (a.a.). Köpslående När vreden lagt sig infinner sig ett stadie av köpslående, menar Kübler-Ross (1970). Många människor tror att den finns en smal chans att få det de vill bara de frågar snällt eller beter sig på ett visst sätt. Köpslåendet är egentligen ett försök att skjuta upp det som är ofrånkomligt och innehåller delar av subtila löften om jag får detta så kommer jag aldrig göra så och så igen och ofta en deadline för löftet (a.a.). Detta stadie påverkas beroende på om sorgeprocessen har startat innan man har förlorat någon fysiskt, till exempel vid en cancerdiagnos som inte är behandlingsbar (O Connor, 1986). Då kan köpslåendet handla om t.ex. den senaste behandlingen som varken är verksam eller praktisk genomförbar (a.a.). Vidare beskriver Kübler-Ross (1970), att köpslåendet ofta innebär att man köpslår med Gud om mer tid. Det är bara en sak man begär för stunden men om man får sin önskan uppfylld kommer köpslåendet att fortsätta för nästa sak man vill få, trots att man fått det som man lovat var den enda saken man begärde (a.a.). Depression En måttlig depression är normalt i sorgeprocessen, anser O Connor (1986). Det finns många orsaker till depression och depression kan delas upp i två kategorier, den reaktiva och den förberedande. Enkelt sagt är den reaktiva den som härstammar från den orsak som satt människan i sorg. Den förberedande depressionen kommer från människans insikt om att hon en dag kommer att dö (a.a.). Detta är ett stadie som måste gås igenom för att komma till acceptans, därför vore det kontraproduktivt att försöka uppmuntra människan, hon behöver känna smärtan för att hitta igenom den, säger Kübler-Ross (1970). Accepterande I detta stadie anses man vara återställd till sitt vanliga jag när man kan tänka realistiskt på den eller det man förlorat, inte idealiserande och inte heller svartmålande (O Connor, 1986). Man inser att det finns frågor som man kanske aldrig kommer få besvarade (a.a.). Det kan också vara ett stadie av acceptans inför något oundvikligt, skriver Kübler-Ross (1970). Känslor av 2

8 vrede eller glädje är frånvarande, men kampen är över och en känsla frid börjar infinna sig (a.a.). Jacobs (1996) fann fem olika kategorier hos kvinnor som upplevde sorg, vars män avlidit på sjukhus. Kategorierna var följande: vara varse, uppleva oro, stöd, coping, möta nya verkligheter. Vara varse innebar att man öppet bekräftar sjukdomen, den dåliga prognosen, den nalkande döden eller den faktiska döden, men även sorgen efter döden inträffat. Att uppleva oro definieras som den fysiska, emotionella, andliga, sociala och finansiella omskakningen som upplevs både under sjukdomsförloppet och efter döden inträffat. Känslan av ensamhet orsakar mest emotionell oro, men det framkom även att andra stimuli kan framkalla denna oro, exempelvis klädesplagg som tillhört den döde. Stöd definieras som alla de saker som kan assistera coping, så som uppmuntrande ord, handlingar, resurser och relationer. Coping är här definierad som kognitiva, beteendemässiga eller psykosociala strategier, vilka används av änkan för att lätta på oron från sorgen. Att möta den nya verkligheten innebär att den kvarlevande blir varse, konfronterar och anpassar sig till förlusten (a.a.). 2.4 Livskvalitet Enligt World Health Organisation (WHO): s definition (1997, ss.1) är livskvalitet: An individual's perception of his/her position in life in the context of the culture and value systems in which he/she lives, and in relation to his/her goals, expectations, standards and concerns. It is a broad-ranging concept, incorporating in a complex way the person's physical health, psychological state, level of independence, social relationships, and their relationship to salient features of their environment. För människor över 65 år har det visat sig att faktorer som eget boende, hälsa, känsla av ensamhet, deltagande vid fysisk aktivitet, ekonomi och ålder har betydelse för hur nöjda de är med livet (Borg, Hallberg & Blomqvist, 2005). Det framkom att personer med dålig hälsa är mindre tillfredställda med sin livssituation (a.a.). Sarvimäki och Stenbock-Hult (2000) anger att relativt många av de äldre känner mening med livet. Åldern har betydelse för känslan av meningsfullhet, de med högre ålder känner i högre grad att livet inte har något syfte (a.a.). Borg, Hallberg och Blomqvist (2005) uppgav också att åldern har betydelse för hur de äldre känner tillfredställelse med livet. De fann även signifikant skillnad mellan kvinnor och män. Kvinnorna mår sämre, vilket berodde på att de i större utsträckning är äldre, fler är änkor, många har låg ekonomisk status, är lågutbildade och bor i särskilt boende. De mest betydelsefulla orsakerna till låg livskvalitet är dålig hälsa, lite pengar förhållandevis till behovet, oförmåga till dagliga aktiviteter, ensamhet och oro (a.a.). 2.5 Begreppet coping Det engelska ordet Cope uppkom redan på 1500-talet, och kunde till en början förklaras som en kupp, ett slag, sammanstötning vid strid, en träff eller gå ut i krig (Lazarus & Lazarus, 2006). Det är en förklaring till varför psykologer adopterade och implementerade ordet i sin profession, med innebörden att kämpa för överlevnad, anpassa sig, hantera och besegra stress vid olika händelser i livet. Begreppet började användas av psykologer på och talen, utifrån freudianska idéer om hur människor försvarade sin psykologiska integritet (a.a.). 3

9 Copingstrategier Myers (2006) talar om två typer av copingstrategier. Den ena är problemfokuserad coping, som vi människor tenderar att använda då vi känner kontroll över en situation, eller tror att vi kan förändra den. Vi använder den också som hjälp för att hantera omständigheterna då en ny situation uppstått. Den andra typen av copingstrategi handlar om emotionellfokuserad coping, vilken vi ofta tar till då vi inte tror eller har möjlighet att förändra en situation. Den kan även handla om att man söker sig till vänner för att få sina emotioner bekräftade. Det finns olika faktorer som påverkar vår förmåga till framgångsrik coping, så som personlighet, självkontroll och stödet från vår omgivning (a.a.). Andra typer av strategier kan vara förnekelse, som är ett sätt att undvika verkligheten, och religion är en annan (Lazarus & Lazarus, 2006). 3. Problemformulering Att förlora sin livspartner är en omvälvande förändring för oss människor och påverkar vårt fortsatta liv negativt, men även till en viss grad positivt. Sorgeprocessen som följer förlusten kan te sig olika hos olika individer. Sorgen kan påverka livskvalitén och den kvarlevandes hälsa med en förhöjd mortalitet. Hur människor återhämtar sig efter en förlust beror på många olika faktorer, men även människors förmåga till coping. Att sjuksköterskan förstår sorgeprocessen och kan ge adekvat stöd för den efterlevande är av största vikt, således också att förstå hur människor använder sig av metoder och strategier för att hantera sorgen och höja livskvalitén. 4. Teoretisk referensram Aaron Antonovsky var professor i medicinsk sociologi, född i Amerika men som sedan emigrerade till Israel, verksam vid det hebreiska universitetet i Jerusalem-Hadassah (Antonovsky, 2005). Hans begrepp om Känsla Av Sammanhang (KASAM) utvecklades på 70-talet och riktar sig emot det salutogenetiska, dvs. att söka och förklara varför hälsan infinner sig till skillnad mot den patogenetiska inriktningen som ställer sig frågan varför sjukdomen uppstår. Vidare menar Antonovsky (2005), att det salutogenetiska synsättet ser hälsa och ohälsa som ett kontinuum, och försöker förstå de faktorer som ger en rörelse åt det positiva hållet på kontinuet eller som upprätthåller positionen på kontinuet. KASAM delas upp i 3 grundkomponenter: Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet. Begriplighet Detta syftar på till vilken grad man förstår, förnuftsmässigt, inre och yttre stimuli. Är informationen man möter ordnad eller kaotisk? En person som klassas med hög begriplighet förväntar sig att de situationer som han eller hon möter i framtiden kommer att kunna förutsägas eller åtminstone förklaras. Denna människa utsätts för precis samma prövningar som vilken annan människa som helst men klarar att göra dessa begripbara. Hanterbarhet Detta definieras som den grad till vilken man upplever att det står resurser till ens förfogande, med hjälp av vilka man kan möta de krav som ställs av de stimuli som man bombarderas av (Antonovsky, 2005, sid. 45). Inställningen att omständigheterna kommer att utvecklas så, eller det kommer att gå så bra som man rimligen hade väntat sig, sågs hos människor med stark känsla av sammanhang, skriver Antonovsky (2005) vidare. Det motsatta sågs hos dem med svag känsla av sammanhang, dvs. dåliga saker kommer att fortsätta att hända mig för så har det alltid varit och jag räknar med det. En låg känsla av hanterbarhet kopplas samman med att man lätt känner sig som ett offer för omständigheterna, vilket de 4

10 med hög känsla av hanterbarhet inte känner. Belastningen av stressorer eller stimuli bör alltså balanseras så stressorer inte får en negativ inverkan. Meningsfullhet Meningsfullhet är den delen av begreppet som handlar om motivation. Den ställer frågan om livet har någon känslomässig innebörd, om de utmaningar som livet presenterar är värda engagemang och investering av energi i eller om utmaningarna mer ses som något betungande som måste bäras. Här menas även sådan verksamhet som är betydelsefullt socialt. Framväxt av stark KASAM Framväxten av stark känsla av sammanhang delas in i tre olika tidsperioder; spädbarnsår och barndomen, ungdomsåren och vuxenlivet. Under spädbarnsåren och barndomen handlar begripligheten om förutsägbarhet för barnet. Det börjar förstå att ett visst beteende ger en särskild reaktion från mamman, att barnets värld runt omkring inte förändras oavlåtet. När detta händer börjar rutiner formas som ger barnet den första bilden av hur världen är begriplig. Meningsfullheten blir då t.ex. när barnet gråter för att det är hungrigt och mamman kommer och tröstar och ger mat. Då uppstår en delaktighet och medbestämmande. Känsla av hanterbarhet är viktigt för en framväxt av stark KASAM, då barnet behöver ställas inför ständiga utmaningar och krav. Föräldrarna behöver också vara förstående för att alltför stora krav kan få en negativ effekt på barnets KASAM. Risken finns att barnet blir överbelastat och inte kan hantera de krav som ställs. Ungdomsåren präglas av motstridiga känslor och upplevelser, är ständigt turbulent och omkastande. Sökandet av identitet kan tros riva upp den grund som lagts i barndomen men så är inte fallet. Under ungdomsåren kan man dock bara uppnå en tillfällig stark KASAM som sedan kan stabiliseras i inträdet i, och under perioden för, det vuxna livet. I vuxenlivet är det långsiktigt engagemang och investering i sociala relationer med dess erfarenheter som antingen bryter eller bygger en stark KASAM. Ett gift par med stark KASAM kommer högst troligt att uppfostra sina barn på sådant sätt att de också utvecklar en stark KASAM (a.a.). 5. Syfte Syftet är att identifiera vilka metoder och strategier som används av människor över 45 år, som förlorat sin livspartner, för att bearbeta sorgen samt att undersöka hur detta inverkar på personens liv de närmsta åren. 6. Metod Denna uppsats är en litteraturöversikt vilket, enligt Forsberg och Wengström (2003) innebär att man systematiskt och kritiskt granskar material inom ett valt ämne eller problemområde, som man sedan sammanställer. En litteraturstudie ska innefatta klart formulerade frågeställningar och ha relevanta studier som är kvalitetsbedömda (a.a.). 6.1 Datainsamling Materialet har insamlats genom databaserna Pubmed, Cinahl (Cumulative Index of Nursing and Allied Health), Virginia Henderssons International Nursing Library och Swemed. Pubmed är en bred databas som innehåller ämnen som medicin, omvårdnad och odontologi. Cinahl är inriktad på omvårdnadsforskning, och har artiklar som inte finns i Pubmed, enligt Forsberg och Wengström (2003). Swemed är en databas med nordisk omvårdnadsforskning. Virginia Henderson Nursing Library är en databas bestående av endast abstracts till omvårdnadsartiklar som, om fynd har gjorts, kan beställas genom kontaktinformation 5

11 databasen tillhandahåller. Övrig databas som använts men som ej anbringat något resultat är PsychInfo. Målet var att använda vetenskapliga artiklar där språket var engelska eller svenska, dock hittade endast artiklar på engelska. Ingen begränsning på artiklarnas ålder gjordes. Materialsökningen skedde mot artiklar där undersökningsgruppen var 45 år eller äldre. Nyckelord vid sökning av material var: nursing, grief, bereavement, elderly, spouse, loss, coping, widows, quality of life, sorg och äldre. Sökord har skrivits i olika kombinationer och när begränsningarna var gjorda lästes i första hand titlar och sedan sammanfattningar i syfte att hitta aktuella artiklar till arbetet. Sökordens träffar redovisas i tabell artiklar framkom för vidare analys efter det att sammanfattningar var lästa, de artiklar som inte var relevanta för studien exkluderades. Totalt har 11 vetenskapliga artiklar använts, både med kvalitativ och kvantitativ ansatts. Tabell 1 Sökschema Databas Sökord Limits Antal träffa r Pubmed spouse, grief, bereavement, - endast abstracts -länk till full text - ålder: 45+ Valda artiklar för vidare läsning Relaterad e artiklar Valda artiklar för arbetet Artikel nr. i matris Pubmed elderly, grief, coping, loss - endast abstracts -länk till full text - ålder: , 5, 11 Pubmed Cinahl Virginia Henders sons Internati onal Nursing Library PsychInf o Cinahl Nursing, grief, elderly, bereavement, quality of life Bereavemen, grief, widows - endast abstracts -länk till full text - ålder: inga bereavement inga Nursing, grief, elderly, - ålder:

12 Swemed + bereavement, quality of life Sorg, äldre inga , 8 Swemed + Äldre, sorg, coping inga Manuell sökning I referenslistan i artikel 5 hittades artikel nr 4. Artikel 2 och nr. 10 blev funna genom flera steg: Ur referenslistan i artikel nr.11 fann författarna artikeln, Spousal bereavement in late life (Richardson, 2006) Sökning efter artikeln gjordes i pubmed Artikel nr. 2 och nr. 10 hittades som relaterade artiklar till Spousal bereavement in late life (Richardson, 2006) Trovärdighet För att öka studiens trovärdighet har artiklarna sammanställts i form av en matris där artiklarna är numrerade och i alfabetisk ordning. Matrisen innehåller; författare, årtal studien gjordes, ursprungslandet för studien, titel, syfte, metod och resultat. På så vis blir resultatet och det övriga innehållet från artiklarna lätt överskådligt. Ett sökschema har också gjorts i syfte att stärka studiens trovärdighet. Att redovisa tillvägagångssättet under sökningsfasen i tabellform, ger en strukturerad och ärlig bild av sökningsprocessen och de fynd som gjorts. Sökschemat visar det underlag studien är baserad på, men även de antal artiklar som valts bort. 6.2 Dataanalys Författarna till denna studie har läst artiklarna upprepade gånger var och en för sig och gjort anteckningar för att få en helhetsbild av och förståelse för artiklarnas innehåll. Därefter diskuterade författarna sinsemellan de olika artiklarna. Enligt Friberg (2006) bör de valda studierna läsas upprepade gånger för att få en bra förståelse av innehållet. Det mest framträdande i studiernas resultat ska analyseras i förhållande till arbetets syfte, resultatet presenteras i olika teman, subteman eller kategorier (a.a.). Enligt Forsberg och Wengström (2003) kan även olika modeller av innehållsanalys användas på kvalitativa studier. Vid analys av studier i kvantitativ ansats är artiklarnas bevisvärde en viktig del (a.a.). I denna studie har ingen speciell modell använts för analys av de kvalitativa artiklarna, författarna har valt att kategorisera fynden och sedan presenterat dem tillsammans med de signifikanta resultaten från de kvantitativa artiklarna i teman. Antonovskys begrepp om Känsla Av Sammanhang (KASAM) har används som teoretisk referensram (Antonovsky, 2005), där begreppen begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är teman för resultatet och diskuteras i resultatdiskussionen. För att få fram subteman har författarna analyserat och reflekterat över de tre grundbegreppen och med hjälp av en whiteboardtavla strukturerades subteman upp. 7

13 Olika färgen användes för de olika grundbegreppen, sedan skrevs subteman ner från andra jämförbara teorier samt författarnas egna ord. Författarna sammanfogade även ord för att beskriva helheten eller delar av begreppet. Sedan valdes de ord eller meningar ut som bäst innefattar grundkomponenternas innebörd: Inre påverkan av sorg, emotioner, behov av professionellt stöd, yttre påverkan av sorg, bearbetning av sorg, socialt nätverk och engagemang. 7. Etiska överväganden Holme och Krohn Solvang (1997) skriver att all samhällsforskning ska bygga på medmänsklig respekt. Forsberg och Wengström (2003) betonar vikten av att välja studier som granskats av en etisk kommitté. 1 av 11 valda artiklar i denna studie har uttalat granskats av en etisk kommitté, i övriga 10 artiklar finns ingen uppgift om de granskats av en etisk kommitté. Artiklarnas innehåll har inte förvanskats. Sökningarna har skett för att få bästa möjliga bild av det aktuella forskningsläget. Översättningar har gjorts på ett språkligt korrekt sätt och överstämmande med originalet. 8. Resultat 8.1 Begriplighet Inre påverkan av sorg När förlust inträffar reagerar människor olika, dock framträder vissa mönster i sättet att hantera och uttrycka sorgen (Bonanno et al, 2002). De fann att det gick att förutse innan förlust, vilka av de deprimerade deltagarna som kom att vara deprimerade under en längre tid efter förlusten, genom att se på självskattad copingförmåga. Deltagarna fick fyra påståenden där de själva skulle ange till vilken grad de instämde, utifrån detta räknades sedan ut ett snitt i självskattad coping. Det var påståenden som; Jag kan ta hand om mig själv rätt bra under en kris. Författarna fann även att de deltagare som skattades lägst i sorgesymtom och depression inte skiljde sig i kvalité av äktenskaplig relation. Alltså fanns inget samband mellan dåligt äktenskap och lite sorg (a.a.). Vid en maka eller makes bortgång ökar risken för den kvarlevande att få depressiva symtom (Li, 2007). De depressiva symtomen är som flest tiden direkt efter dödsfallet (a.a.) Clayton (1975) fann att ungefär en tredjedel var deprimerade en månad efter bortgången och Bonanno et al (2002) angav att ungefär hälften av deltagarna återhämtade sig relativt snabbt och visade relativt låga nivåer av sorg och depression sex och 18 månader senare. Däremot fann Clayton (1975) att personer som bor ensamma visar större tendenser till depressiva symtom, så som dåligt humör, känslor av hopplöshet och nedstämdhet ett år senare, jämfört med människor som bor med någon nära släkting. De ensamboende uttryckte oftare att de upplevde att de inte hade någonting att se fram emot, och att de mer frekvent hade en önskan om att få dö. Några av de ensamboende reagerade med kraftig ångest dagen då det gått ett år sedan deras partner avlidit, vilket ingen i den samboende gruppen upplevde (a.a.). Hos de människor som varit änkor eller änkemän ett till fyra år finns också en större depressionsgrad, än hos dem som fortfarande är gifta, skriver Li (2007). De personer som varit änkor/änkemän under en lång tid, mer än sju år, visade fortfarande en del depressiva symtom. Åldern på den kvarlevande är också en faktor som spelar roll, högre ålder leder till fler symtom (a.a.). Socialt stöd motverkar panikångest, menar Kaunonen et al. (1999). Detta stärks av Janke, Nimrod och Kleiber (2008), som fann att sörjande som inte hade socialt stöd oftare upplevde panikångest som kom utan egentlig anledning. De upplevde också känslor av skuld och ilska i 8

14 större utsträckning. Att sluta med sociala och fysiska aktiviteter ökar risken för depressiva symtom. De som däremot fortsätter att träffa vänner och familj eller fortsätter delta i föreningsaktiviteter har färre depressiva symtom (a.a.). Emotioner Att få möjlighet att uttrycka sina känslor och känna empati från sin omgivning är värdefulla aspekter för de sörjande, menar Kaunonen et al. (1999). Det har visat sig att mer än hälften av personer som är ensamma själva känner stor rastlöshet kort efter förlusten, vilket få känner som har stöd och hjälp från sina nära (Clayton, 1975). Nästan alla i båda undersökningsgrupperna drömde ofta om sin döda partner ett år efter bortgången. Av de sammanboende var det hälften och hos de ensamboende var det tre fjärdedelar som drömde goda drömmar (a.a.). Många upplever ett stort tomrum efter förlusten då tiden innan var intensiv, och en känslomässigt utmattande process (Fisker & Strandmark, 2007; Anderson & Dimond, 1994). Känslor av djup ledsamhet och saknad fanns både av sin partner, men även av det gemensamma dagliga liv de tidigare hade (a.a.). Vid senare intervju, två år efter förlusten, talade deltagarna väldigt lite om sina känslor då de själva upplevde det som om de nått en resolution (Anderson och Dimond, 1994). En deltagare i Bent och Magilvys (2006) studie, uttryckte sorgen över att inte ha kunnat säga farväl, då döden inträffade på sjukhus och deltagaren inte fick vara i samma rum som sin partner. Trots det tragiska de kvarlevande hade fått erfara, kände de flesta att kunskap kring att vara döende och själva döden blev en lärorik resa, och en gåva de med stolthet bar med sig vidare i livet (a.a.). Behov av professionellt stöd När ens partner dör ökar antalet besök hos läkare eller konsultation på annat vis, exempelvis via telefon betydligt, jämfört med innan förlusten (Charlton, Sheahan, Smith & Campbell, 2001). Clayton (1975) menar att det inte är någon skillnad i antal besök hos sjukvården beroende på om den efterlevande bor själv eller i flerpersonshushåll, men att personer som bor själva i mindre utsträckning anger förlusten och sorgen som kontaktorsak. Kontaktorsaken med sjukvården är något mer utbredd vid fysiska åkommor, jämfört med psykiska (Charlton, Sheahan & Campbell, 2001). Vilket stärks av Balaswamy och Richardson (2001), som fann att flertalet angav fysiska sjukdomar, traumaskador och operationer som de vanligaste orsakerna till kontakt med sjukvården (a.a.) Däremot var det få som kände stöd från sjukvårdspersonal, exempelvis sjuksköterskor och läkare med att hantera sorgen (Kaunonen, Tarkka, Paunonen & Laippala, 1999). Vidare fann Charlton, Sheahan, Smith och Campbell (2001) att recept skrevs ut i större utsträckning 12 månader efter förlusten, jämfört med 12 månader innan. Recepten delades upp kategoriskt för att se om det fanns någon skillnad vid användandet av olika läkemedel. Kategorierna var läkemedel mot psykiska besvär och läkemedel mot fysiska åkommor. Fler recept mot psykiska besvär skrevs ut. Ingen skillnad mellan kön och ålder fanns varken i antalet konsultationer, eller receptutskrivningar (a.a.). Clayton (1975) fann att konsumtionen av sömnmedel ökade hos personer som bodde ensamma ett år efter förlusten, jämfört med samma grupp en månad efter det att dödsfallet inträffat. De uttryckte större grad av sömnrubbningar, jämfört med dem som bodde med någon annan exempelvis, syskon, föräldrar eller barn (a.a.). 9

15 8.2 Hanterbarhet Yttre påverkan av sorg Anderson och Dimond (1994) fann att flertalet av de kvarlevande efter sin partners död hade minst ett av följande symtom; aptitlöshet, illamående, sömnstörningar, brist på energi, yrsel, hjärtklappning, nervositet, huvudvärk och trötthet. Få av dessa symtom fanns kvar sex månader senare och bara ett fåtal personer hade något av dessa symtom efter två år (a.a.). De symtom som upplevdes ett år efter förlusten kunde exempelvis vara huvudvärk, yrsel, sömnproblem, förstoppning och ledvärk (Clayton, 1975). Ett stort antal av dem som förlorat sin partner går ner i vikt, skriver Clayton (1975); Fisker och Strandmark (2007). Bearbetning av sorg Vi hanterar sorgen på olika sätt, menar Fisker och Strandmark (2007). En del går tillbaka till arbetet redan en vecka efter förlusten, och kan på så vis få stöd av kollegor. Andra blir helt paralyserade och handlingsförlamade i flera månader (a.a.). Tiden sedan bortgången har stor betydelse för förmågan att bearbeta sorgen och även en läkande effekt menar Balaswamy och Richardson (2001); Anderson och Dimond (1994). Trots att förlusten är en av de största livshändelser i en persons liv, går de flesta vidare med tiden och personen vänjer sig vid den nya situationen (a.a.). Att strukturera om vardagen och skapa nya rutiner, exempelvis att se över vanorna kring matsituationen, är en viktig aspekt för att gå vidare och hitta nytt fokus i livet (Fisker & Strandmark, 2007). Personer som hjälper till med volontärarbete i olika sammanhang, har en bättre förmåga att hantera en förlust av partner (Li, 2007). Sysselsättning är en viktig del av läkningsprocessen, menar Anderson och Dimond (1994). De fann att sysselsättning var den vanligaste strategin för att hantera sorgen. Det kunde handla om kyrkoarbete, hålla ett regelbundet träningsprogram, att gå ut med familj eller vänner, eller att gå ut ensam. De flesta av deltagarna var aktiva i mormonkyrkan och kände att de uppgifter de fått från kyrkan var något de kunde sysselsätta sig med, för att avleda och avlasta sina sorgetankar, dock var reflektion också en strategi för att bearbeta sorgen (a.a.). Som hjälp i sorgearbetet kände personer som vårdat sin partner i hemmet stor glädje att de fullföljt sitt löfte om att deras partner skulle få dö hemma. Trots den stora påfrestning den kvarlevande partnern genomlevt under vårdtiden (Fisker & Strandmark, 2007). Ett fåtal använde gruppsamtal som strategi för att bearbeta sorgen (Kaunonen et al., 1999). En del kände att stöd från personer med liknande erfarenheter hjälpte dem, även att hjälpa andra som förlorat någon var en strategi att bearbeta sin sorg (a.a.). Att samtala med andra om sin förlust, fann Anderson och Dimond (1994), var inte helt okomplicerat. Några av deltagarna ansåg att sorg var något privat som man inte samtalar om, andra att det hjälper att samtala med andra om sin sorg. De som pratade om sin sorg var väldigt selektiva med vilka de öppnade sig inför. Många av deltagarna resonerade som så att man borde se saker från den ljusa sidan, och att ens attityd styr en. De vardagliga minnen som var smärtsamma undveks eller konfronterades medvetet. Några konstruerade medvetet saker att se fram emot och hade bestämt sig för att de skulle bli bättre (a.a.). Att utveckla nya förmågor var något som stärkte upp självkänslan efter att ha tagit sig an de uppgifter som ens partner alltid tagit hand om, t.ex. att ta hand om ekonomin eller huset (Anderson & Dimond, 1994). Vidare framkom det att tro är en potentiell copingstrategi. 10

16 Många deltagare uttryckte att det var genom Guds försorg som de klarat sig igenom de svåraste stunderna. Andra kände tröst i sin tro att de skulle få vara tillsammans med sin partner igen i ett annat liv (a.a.). 8.3 Meningsfullhet Socialt nätverk Betydelsefulla sociala relationer är till stor hjälp för att bearbeta sorgen efter sin livspartner (Kaunonen et al., 1999; Balaswamy & Richardson 2001; Bent & Magivly, 2006). Vänner är en stor tillgång liksom grannar och kollegor, även husdjur (a.a.). Husdjur har en positiv effekt på den kvarlevandes välbefinnande, anser Fisker och Strandmark (2007). Den närmsta familjen utgör det största stödet, vilket inkluderar barn och barnbarn, skriver Kaunonen, Tarkka, Paunonen och Laippala (1999). Att få hjälp från sina barn i syfte att må bättre var inte signifikant, enligt Balaswamy och Richardson (2001). Anderson och Dimond (1994) tar upp svårigheterna en kvarlevande har att socialisera med sitt gamla nätverk, eftersom många där är äldre par. Deltagarna kände att de inte längre tillhörde denna sociala sfär, varpå en del av dem började röra sig i en ny bekantskapskrets bestående av änkor och änkemän. Andra försökte behålla sina tidigare vänner utan att känna sig som ett femte hjul (a.a.). Bent och Magivly (2006) fann att positivt stöd beskrivs som något som leder mot bättre livskvalité och högre självaktning, och har en positiv effekt på sorgeprocessen. Författarna tar även upp det stöd som sjukvårdspersonalen gett som uppfattats som positivt för acceptans för kvinnor som par. De fann även att själva intervjun i sig kunde fungera som en resurs i sorgeprocessen för deltagarna (a.a.). Engagemang Det har framkommit att förlust av en livspartner, förändrar den kvarlevandes vanor gällande engagemang i aktiviteter och föreningsdeltagande (Janke, Nimrod & Kleiber, 2008). Denna förändring är lika utbredd hos både män och kvinnor. Den mest konstanta aktiviteten var att träffa familj och vänner. En tredjedel angav att de fortsatt med sport eller annan fysisk aktivitet. Denna typ av aktivitet var den som förändrades mest (20,1 procent). Änkor och änkemän som fortsatte prata med vänner och familj, och de som fortsatte med fysiska aktiviteter hade en större förmåga till återhämtning av sorgen, än det som inte gjorde det (a.a.). Vidare skriver Janke, Nimrod och Kleiber (2008) att vissa börjar engagera sig i någon form av formell klubb eller organisation efter dödsfallet. Fler kvinnor än män slutar att delta i kyrkliga aktiviteter (a.a.). Att förlora sin partner ökar oddsen med ca 50 procent att ett till fyra år efter förlusten bli volontärarbetare, jämfört med dem som lever i äktenskap (Li, 2007). Andra faktorer som spelar in är utbildning, inkomst och kyrkligt deltagande. De med högre utbildning, bättre ekonomi och större engagemang i kyrkan hade högre deltagande i volontärarbete (a.a.). Brown, Brown, House och Smith (2008) undersökte om strategin att hjälpa någon annan hade positiv effekt på sorgen efter förlust av livspartner. De fann att aktiviteten att hjälpa någon annan eller ge stöd inte hade någon buffrande effekt om det gavs innan förlusten. De fann heller inget stöd för att hjälp given nära inpå förlust hade någon positiv effekt på sorgearbetet. Dock visade det sig att de som gav stöd eller hjälp sex månader efter sin egen förlust visade en signifikant nedgång i depressiva symtom orsakade av förlusten (a.a.). En deltagare i Bent och Magivly (2006) studie s. 453 beskrev det så här: I think (our friends) needed support and they needed to be there, so we were just there 11

17 supporting and sharing with one another it was a very good situation for me to be going through and dealing with and actually touching everything that was in that house that belonged to her, and at the same time having two such old and very dear friends there sharing all of that because I could completely be myself didn t have to guard any feelings. Personer som upphör att delta i aktiviteter, som att gå till kyrkan eller träffa vänner efter dödsfallet, försämrar sina fysiska funktioner. Fortsätter man däremot med aktiviteter så som trädgårdsarbete, promenader eller sporter förbättras den fysiska funktionsförmågan, enligt Janke, Nimrod och Kleiber (2008). Änkor/änkemän som slutat med sina promenader drabbades i högre grad av kroniska sjukdomar, än de som fortsatt (a.a.). Det finns flera sätta att finna mening i livet efter en förlust, menar Janke, Nimrod och Kleiber (2008). Anderson & Dimond (1994) fann ett samband mellan till vilken grad en person uppfattar att den har kontroll över sitt liv, med negativ inverkan på dennes livssituation. Låg kontroll eller makt att styra över sitt liv, gav en högre negativ påverkan på livssituationen (a.a.). Att fortsätta med trädgårdsarbete och kyrkliga aktiviteter ökade välbefinnandet och hjälpte de kvarlevande att hitta någon mening med livet efter sin make eller makas död, skriver Janke, Nimrod och Kleiber (2008). 9. Diskussion 9.1 Metoddiskussion Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hur personer, äldre än 45 år som förlorat sin livspartner mådde efter förlusten, samt se vilka strategier och metoder som användes för att bearbeta sorgen. Till en början ville författarna även undersöka vilka stödåtgärder och verktyg sjuksköterskor har till sitt förfogande för att underlätta sorgeprocessen då det är ett högaktuellt ämne i författarnas kommande yrkesroll. Dock insåg författarna att det blev ett för brett område att täcka eftersom de var tvungna att anpassa sig till den tidsram och de riktlinjer som fanns. Att författarna begränsat undersökningsområdet av ämnet sorg och fokuserat på den efterlevande ökar studiens trovärdighet, eftersom de då via sökdatabaser på ett hanterbart och noggrant sätt, kunnat genomgå material från det aktuella forskningsläget inom ämnesfrågan. Till sin hjälp hade de specifika sökord, relaterat till syfte och problemområde. Sökningar som gjordes med begreppet quality of life gav färre träffar än vad författarna hade förväntat sig i sammanhanget. Sökningar har skett i flera databaser för att få större urval samt för att hitta relevant forskningsmaterial. Dock har över hälften av fynden gjorts i databasen Pubmed där sex av artiklarna hittades. För att författarna skulle få en överskådlig bild av artiklarna innehåll lästes endast sammanfattningarna inledningsvis. Då kunde författarna särskilja de artiklar som var intressanta för vidare läsning från dem som inte uppfyllde studiens syfte, exempelvis föll tre intressanta artiklar bort pga. deltagarnas låga ålder. Trots att författarna sänkte undersökningsgränsen från 65 år till 45 år var det svårt att hitta material. Studien kunde möjligtvis ha stärkts av en jämförelse mellan yngre och äldre personers sätt att hantera en förlust av partner. Både artiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats har använts, dels för att hitta trovärdig data, dels för att få en djupare förståelse för innehållet och ämnet. 12

18 Kvinnor lever längre än män, enligt Statistiska Centralbyrån (2001), vilket flera av artikelförfattarna gav som anledning till könsskillnaderna i deras studier då de flesta var kvinnliga respondenter. Ett undantag var en studie som enbart tittat på änkemäns livssituation efter en förlust. Resultaten ger möjligtvis en rättvisare bild av hur kvinnor hanterar sorgen, jämte mot männen. För att få ett bredare perspektiv, valde författarna att ta med en artikel om homosexuella kvinnors upplevelser, efter förlust av livspartner. Detta ser författarna som en styrka i arbetet. Att artiklarna inte har granskats och analyserats på författarnas modersmål, ses som en svaghet i denna litteraturöversikt. Trots noggrann genomgång finns risk för feltolkningar och inkorrekta översättningar, anser författarna. De flesta undersökningar har genomförts i USA, närmare bestämt åtta av elva stycken i denna översikt, två var från norden och en från England. Att majoriteten av artiklarna är gjorda i USA är något som påverkar resultatet då det finns kulturella och samhälliga skillnader mellan Europa och USA, men likheterna är också fler än skillnaderna. Författarna anser dock att översiktens omfattning inte är av den storleksgrad, att generaliserbara slutsatser kan dras. En matris användes som arbetsredskap, för att på ett lätt sätt kunna överskåda artiklarnas syfte och resultat vilket är en styrka i arbetet, anser författarna. Antonovskys begrepp om känsla av sammanhang (KASAM) (Antonovsky, 2005) användes för att strukturera upp resultatet och skapa en intressant resultatdiskussion. Risken med att använda begrepp som teman är att resultatet tolkas och vinklas för att passa in, anser författarna. Därför var det till stor hjälp att använda subteman eftersom de uppkom i en nyckelordsbearbetning, utifrån det material som författarna hittat. 9.2 Resultatdiskussion Begriplighet Det är inte nödvändigtvis säkert att människor med hög begriplighet tror att de klarar sig bra, menar Antonovsky (2005). Han skriver också att det är svårt att klara sig bra om man upplever livet kaotiskt och oförutsägbart. När ens livspartner dör står man inför en av de största livshändelser i sitt liv vilket flera artikelförfattare påvisar, bland annat Balaswamy och Richardson (2001); Anderson och Dimond (1994). Livet blir kaotiskt och oförutsägbart och gamla vanor och rutiner blir omkullkastade. Därför anser författarna att det inte är uppseendeväckande resultat att de flesta blir deprimerade eller upplever depressiva symtom en tid efter förlusten, som Bonanno et al, (2002); Li, (2007); Clayton, (1975); Janke, Nimrod och Kleiber (2008) fann i sina studier. Frågan är dock, varför vissa kommer ur depressionen snabbare än andra. Bonanno et al (2002) kunde i deras resultat redan innan förlusten urskilja vilka som senare skulle vara deprimerade en längre tid. De menar att det handlar om självskattad copingförmåga, men handlar det egentligen inte om personens KASAM, undrar författarna. Antonovsky (2005) menar att hög begriplighet i kombination med låg hanterbarhet skapar en stark känsla av att vilja förändra. I vilken riktning förändringen sedan sker bestäms av känslan av meningsfullhet, men att begripligheten är grundläggande i sammanhanget eftersom hög hanterbarhet kräver förståelse (a.a.). Travelbee (2001), anser att en människa är i ständig förändring och utveckling, där erfarenheter och upplevelser hanteras och bearbetas individuellt. Två personer kan ha varit med om samma sak, men tolkar situationen olika, eftersom de i grunden har andra erfarenheter som värderas in i förståelsen (a.a.). Antonovsky (2005), menar att det är de permanenta resurserna så som ens historiska sammanhang, kultur, personlighet, sociala roll etc. i förhållande till kroniska livsstressorer exempelvis död, skilsmässa m.m. som klargör vilken KASAM nivå man hamnar på (a.a.). Dessa resonemang kan möjligtvis vara delar av en förklaring till varför vi blir deprimerade olika mycket, menar författarna. 13

19 Resultatet visar att när ens partner dör ökar kontakten med sjukvården (Charlton, Sheahan & Campbell, 2001). Att kontaktorsakerna var fler vid fysiska åkommor är ett märkligt fynd, handlar det egentligen om personens nivå av begriplighet? Kanske är det så att de fysiska besvären är relaterade till hur de mår psykiskt, fast de inte har förmågan att se kopplingen själva. Denna aspekt är viktig att bära med sig in i framtida yrkessituationer, då huvudvärk exempelvis kan uppfattas som är ett symtom på hjärntumör, fast det egentligen är ett tecken på obearbetad sorg. Hanterbarhet De flesta människor klarar av att hantera sin förlust och mår relativt bra månader efter förlusten (Anderson & Dimond, 1994; Bonanno et al, 2002). Men resultatet visar även att åldersfaktorn spelar roll för hur lång tid det tar att återhämta sig. Människor med högre ålder har svårare att leva vidare. Författarna anser att detta var ett spännande fynd, med tanke på deras hypotes om att man kan dö av sorg. Efter en förlust drabbas flertalet kvarlevande av fysiska besvär och symtom (Anderson & Dimond, 1994; Clayton, 1975; Fisker & Strandmark, 2007), vilket stärks av Kowalski och Bondmass (2008), som fann att ungefär hälften av de kvinnor som förlorat sin partner fick mellan cirka ett till tre fysiska symtom och lite mer än en sjättedel har fyra till sju olika fysiska symtom, exempelvis smärta, magproblem och sömnrubbningar efter förlusten. Ökning av fysiska besvär höjer troligtvis risken för både morbiditet och mortalitet, anser författarna. Frågan om huruvida ett dåligt äktenskap jämfört med ett välfungerande skulle ha någon skillnad för påverkan på sorgen tas upp av Bonanno et al. (2002). De fann inget samband mellan dåligt äktenskap och låg sorg eller depression. Detta är intressant då det logiska resonemanget hade varit annorlunda. En människa som inte uppvisar så många (om några) symtom på sorg kan tros inte känna sorg eller ens sakna sin partner. Däremot fann Field, Gal- Oz och Bonnano (2003) att de människor som levt i ett lyckligt äktenskap hade starka band till sin avlidne partner fem år senare, genom att fortsätta involvera sin döde partner i sitt dagliga liv. Löften, åtaganden och värderingar som äktenskapet hade innefattat gjorde det möjligt. Att fortsätta känna starka band till sin partner ses som en hjälp i processen att acceptera sorgen (a.a.). Antonovsky (2005) menar att det finns huvudtyper av erfarenheter som påverkar i vilken riktning ens KASAM leder. KASAM-nivån läggs redan i barndomen, där föräldrarnas förmåga till problemlösning, självkontroll, valfrihet, meningsfullhet, flexibilitet och förutsägbarhet avgör om barnet får stark KASAM eller inte. Det vore därför intressant att undersöka om människor som lever i ett bra äktenskap har högre KASAM, eftersom det har en positiv effekt på hälsan och förmågan att hantera sorg, anser författarna. Många känslor av olika karaktär uppstår efter en förlust av livspartner, inte bara känsla av saknad (Clayton, 1975; Fisker & Strandmark, 2007; Kaunonen, Tarkka, Paunonen, & Laippala, 1999). Som sjuksköterska är det viktigt att vara lyhörd och ha förståelse för de olikheter och reaktionsskillnader som kan uppstå, eftersom människor enligt Fisker och Strandmark (2007) hanterar sorgen olika. Hanteringen kan vara saker såsom; att hålla sig sysselsatt, samtala, reflektion, lära sig nya saker (Anderson & Dimond, 1994; Bent & Magivly, 2006). Att stödja och finnas tillhands är viktigt för personens sorgeprocess (Kaunonen et al., 1999; Bent & Magilvy, 2006). Här vill författarna till denna litteraturöversikt understryka vikten av att vara öppen för, och stödja, hantering av sorg på sätt som för en själv kan vara främmande. Sjuksköterskans roll i sorgehanteringen bör vara att finnas till hands och ge stöd och främja sorgeprocessen. Att bara var tionde anger att dom fått tillräckligt stöd med sin hantering av sorg av professionella sjukvårdare såsom sjuksköterskor och läkare (Kaunonen et al) kan låta alarmerande men kan också vara missvisande, anser 14

20 författarna då de flesta människor inte har kontakt med sjukvården om de inte är sjuka, utan söker andra vägar för att hantera sin sorg. Meningsfullhet Att vara motiverad anser Antonovsky (2005) vara grundkällan till hög meningsfullhet, som i sin tur en viktig känsla för att på lång sikt finna både begriplighet och hanterbarhet. Har man inte tron på att det finns resurser och motivation minskar meningsfullheten och förmågan att hantera situationer som uppstår (a.a.). Aktiviteter av olika slag fungerar som en motivationskälla och fortsatt mening med livet efter förlust av livspartner (Anderson & Dimond, 1994; Bonanno et al, 2002; Brown, Brown, House & Smith, 2008; Janke, Nimrod, & Kleiber, 2008; Li, 2007). Författarna till denna litteraturöversikt anser att utan mening stannar livet, och vid djup sorg efter en förlust av en nära vän och partner kan det finnas en frestelse att bara ge upp. Det kan vara svårt att själv se meningen med att fortsätta. Här menar författarna att sjuksköterskan som kommer i kontakt med den överlevande kan göra en insats genom att föreslå olika aktiviteter och stödja och motivera personen att genomföra dem. Fysiska aktiviteter som att träna, ägna sig åt någon sport eller arbeta i trädgården är bra på flera sätt då aktiviteterna i sig är bra för både kropp och själ. Förändring i aktivitetsvanor är ett vanligt fenomen efter en förlust, skriver Janke, Nimrod och Kleiber (2008), där just fysiskaktivitet förändrades mest, vilket man som sjuksköterska måste tänka på i motivationsarbetet. Som Borg, Hallberg och Blomqvist (2005) tar upp har bland annat fysisk aktivitet, förmågan till dagliga aktiviteter och ensamhet betydelse för hur nöjda personer äldre än 65 år är med livet och till vilken grad det inverkar på deras livskvalité. Människor som bryr sig om och är engagerade har alltid möjlighet att få förståelse och hitta resurser, skriver Antonovsky (2005). Detta ses som stark KASAM. Personer som efter bortgången började engagera sig i frivillighets organisationer eller stöttade andra människor med liknande erfarenheter, har möjligtvis stark KASAM eftersom de hittat nya vägar som givit goda resultat i sorgeprocessen, anser författarna. Kyrkan har en större roll i människors liv, och en starkare betydelse i det amerikanska samhället, jämfört med det svenska. Fem av de studier genomförda i USA tar på något sätt upp tro eller religion (Anderson & Dimond, 1994; Bent & Magilvy, 2006; Bonanno et al, 2002; Janke, Nimrod & Kleiber, 2008; Li, 2007), den enda svenska studien (Fisker & Strandmark, 2007) nämner ämnet men diskuterar det inte nämnvärt. Detta, att ämnet är en självklarhet inom USA, kan tillviss del ge en missvisande bild för applicerbarheten i Sverige då det svenska samhället inte lika stort litar på att kyrkan tar hand om de äldre och ensamma eller räknas som en självklar del av människors liv, anser författarna. 9.3 Slutsats Första året efter förlusten är en mycket ansträngande tid för en person som mist sin livspartner. Hälsan påverkas på många sätt, exempelvis finns risk för en rad psykiska och fysiska åkommor. Det har framkommit att det är viktigt att sjukvården följer upp den sörjande, exempelvis via telefonkontakt till dess att han/hon visar tecken på återhämtning. Detta framförallt hos de äldre personer, som redan innan har en lägre hälsostatus och ett snävare socialt nätverk. Kan sjukvården i preventivt syfte utbilda och stödja den kvarlevande borde det gynna både personen och belastningen av sjukvården. Resultat visar vikten av att ha ett socialt nätverk så som familj och vänner, men samhället bör ta vid för de människor som är ensamma, anser författarna. Att använda KASAM- formuläret (Langius & Björvell, 1996), se bilaga två, kan möjligtvis vara ett verktyg för sjuksköterskan i processen att finna de människor som är i behov av extra hjälp och stöd. 15