Protokoll 1(13) Handläggare Datum Utgåva Ordernr Jon Haag :25 Tfn Fax jon.haag@ipk.af.

Transkript

1 Protokoll 1(13) Handläggare Datum Utgåva Ordernr Jon Haag :25 Tfn Fax jon.haag@ipk.af.se Ärende SODAPANNETRÄFFEN 1998 Datum och tid Plats Piteå Havsbad SCA Packaging Munksund Vid protokollet Jon Haag ÅF-IPK Närvarande Enligt separat lista, Bilaga 1 Distribution Enligt separat lista, Bilaga 1 1. Inledning Samtliga deltagare vid 1998 års Sodapanneträff hälsades varmt välkomna till Pite Havsbad och till Munksund av Bo Häger, Ordförande i Sodahuskommittén och tillika Energi och Miljö chef på SCA Packaging Munksund AB. Han passade även på att tacka alla som varit aktiva i arrangemanget av årets Sodapanneträff. 2. Beskrivning av SCA Packaging Per Embertsén, VD för SCA Packaging Munksund AB, höll en kort inledning och framhöll att det gladde Munksund att få stå för värdskapet för Sodapanneträffen 98. Per Embertsén presenterade SCA Packaging AB och bruket Munksunds historia och nuvarande drift. SCA är uppdelat i tre affärsområden; Hygien, Grafiska och Förpackningar. Till dessa affärsområden tillkommer stödjande affärsgrupper, vilka består av Skog & Trä, Råvaror & Logistik, Finans samt Transport. Munksund tillhör SCA Förpackningar (Packaging).

2 SCA har växt mycket kraftigt under senare tid som följd av en rad uppköp av företag. Från 1977 till1997 har omsättning ökat från 5 Mdr till 60 Mdr SEK. Antalet anställda har under samma period ökat från (ca i Sverige) till totalt (ca i Sverige). Utvecklingen har inte bara skett genom uppköp, utan också genom investeringar. Totalt har SCA investerat runt 60 Mdr SEK mellan 1975 och 1997, varav 1 Mrd SEK i Munksund. SCA Packaging omsätter idag ca 14 Mdr SEK i 17 länder och har anställda. Huvudkontoret ligger i Brü ssel. Produktionen sker vid 9 pappersbruk, men totalt ingår 124 anläggningar. 3. Beskrivning av Munksund I Munksund startades maskinerna första gången 1928, då med en årsproduktion på 30 ton oblekt sulfatmassa. Mellan åren 1959 och 1961 byggdes fabriken ut med en pappersmaskin för att producera kraftliner. Med modernisering av flera processdelar gick årsproduktionen upp till ton. Redan 1971 gjorde man i ordning fabriken för att kunna ta emot returkartong. Efter detta ökade miljövårdsinsatserna för att kunna höja produktionen med tillstånd av koncessionsnämnden beviljades en produktion på årston, och man började snart med högre ytvikter, upp till 440 g/m 2. Tillståndet för dagen årston fick man Efter det har man byggt om pappersmaskinen, installerat en ny kokare för lövved med modern tvätt, och 1995 startades peroxidblekning. Den senaste ombyggnaden i Munksund var då den nya top formern installerades 1996 med anpassning till att tillverka liner med white top. I dagsläget arbetar totalt 340 personer på bruket varav 45 är kvinnor. Den årliga produktionen är ton och det är fortfarande oblekt kraftliner som är den viktigaste produkten ( årston). Den ljusare linerprodukten, Print Kraft, bleker man till ca 60 % ISO, med resurser till ljusare om marknaden så önskar. SCA Transforest sköter transport till kunderna, och det mesta går med tåg eller båt. Av produkterna går 10 % till Skandinavien och 10 % går utanför Europa. Den största delen av resterande 80 % går till de tre stora hamnarna Rotterdam, Lü beck och Tilbury. Per Embertsén avslutade med att återigen hälsa alla varmt välkomna till Munksund, som trots sin ålder är en modern och välskött fabrik med engagerade anställda. Han riktade ett stort tack till Sodahuskommittén och Sodapanneträffen, som genom sitt arbete och syfte hjälper till att trygga svensk pappersindustri 4. Diskussioner Bo Häger inledde de sodahustekniska diskussionerna, och uppmanade alla till att delta i en förhoppningsvis livlig och nyttig diskussion.

3 1. Inkruster i Grönlutsledningar Jan Marklund, SCA Packaging Munksund AB På Munksund har man ofta problem med inkruster i grönlutsledningar från smältalösaren och i ledningarnas böjar. Man byter ofta ledningar på grönlutssidan och har svårt att nå en alkalihalt på 150 g/l TTA i grönluten. Diskussionen började med två stora frågor: 1. Är det några bruk som inte har problem med dessa inkruster? 1. Ni som rengör ledningarna, på vilket sätt gör ni det? Mörrum (Nils Andersson) har inga större problem med inkruster. Man kör varmvatten (70 C) och svaglut i ledningarna efter varje växling, vilket sker ca 1 gång/d. AssiDomän Kraftliner försökte undvika inkrusterporoblemen genom installation av blanka, högpolerade ledningar. Man upplevde inte någon skillnad mot tidigare. Nu växlar man ledningar ca 1 gång/d samt betsar ledningarna varje år. Klarar att köra 200 g/l TTA utan kristallisation. Fråga: Munksund (Allan Larsson): Vi kör med ca g/l TTA, var ligger ni andra på för nivåer? Iggesund ligger högt, ca g/l TTA i grönluten. Man får problem i klarnaren men klarar alltid att köra. Har inga problem i pumpar eller ledningar. Växlar ledningar var 8:e timma. Skutskär: 165 ± 1 g/l TTA på grönluten. Skifta 3 ggr/vecka får ytterst sällan problem. Skoghall (Tommy Karlsson) använder en stor utjämningscistern för grönluten efter lösarna. Har lite problem med inlopp till pumpar och slår rent omrörare i cisternen ibland. Syretvättar aldrig ledningar och det räcker att växla ca 1 gg/d. Fråga: ÅF-IPK (Per Sellerholm) undrade vilka dimensioner som bruken hade på grönlutsledningarna? Svar: Mönsterås använder ca 350-ledningar. Aldrig problem i rören men desto värre i pumparna som sätter igen. Man byggde om regleringen och fick pumparna att gå bättre. Kör högtryckstvätt istället för syratvätt vid årsstopp. Ungefär 75 meter rör öppnas/plockas isär vid denna rengöring. Munksund har 250-rör av icke polerat stål, dessutom är det många böjar på ledningarna. Kanske ligger problemet här? Korsnäs (Raimo Suvanto) prövade med högre hastighet i ledningarna. Inkrusterproblemen försvann inte, så därmed bör inte hastigheten vara avgörande för om det kristallerar ut eller inte.

4 Karlsborg (Lars Andersson) har märkt att isoleringen är väldigt viktig. Med bättre isolering minskar inkrusterrisken. Fråga: Munksund (Allan Larsson) ville höra om någon prövat mesaslam i grönlutsklarnarna, då detta eventuellt får lösningen att kristallisera i lösningen istället för på väggarna. Har någon prövat? Svar: Skutskär har funderat på att bygga om en grönlutsklarnare för att leda dit mesaslam och lite filtrat. Detta för att i ordnad form kunna dosera mesa i svaglut. Aspa har prövat att dosera mesaslam i grönlut, men kan inte riktigt säga om det är en för- eller nackdel. 1. Smältaavgång Tomas Eklund, SCA Packaging Munksund AB Hög smältaavgång är en orsak till en eventuell explosion, en av katastrof-situationerna i ett sodahus. Plugg i löprännorna eller en allt för hög bädd i pannan är exempel på vad som kan leda till för hög smältaavgång. I Munksunds panna hade man en extra lutande löpränna för att undvika hög bädd. Den gav problem och man tog bort den. Bädden blev högre igen. Det gav i sin tur sämre förbränning. Man använder inte Rota-fire för att förbättra förbränningen eftersom man är "rädd om pannan". Att bädden varierar i höjd beror mer på låg luftkapacitet än på varierande luttorrhalt (71-73 % in i panna). Hur undviker vi problem med stora bäddar och okontrollerad smältaavgång? Mörrum (Martin Wahlström) kontrollerar löprännorna med difftemperatur-mätare på kylvatten in och ut, vilket gör att man rätt bra ser om det blir problem med smältan i pannan. Skoghall (Anders Karlsson) kör Rota-fire (två luckor stängda i sekundären) med fyra sprutor och fyra löprännor. Det ger lägre bädd, högre askavgång och en låg bädd. Något hög Naavgång pga av rotationseldningen, dock inga igensättningsproblem. Korsnäs (Stig-Åke Hjelm): Då man kör kampanjer måste man anpassa luttemperaturen och lutdroppar in i pannan. Att använda viskmätare kan vara nog så viktigt. Korsnäs ligger på C på luten vid 67% TS efter askmix. SAQ (Sven Lahti) berättade om en olycka i Kaukas. I pannan (4 000 t TS/d) blev det pluggar i två (av fyra) av mittlöpen. Samtliga löprännor öppnades och small, varpå lösaren rann över. Följden blev att två våningar brändes upp (inkl. kablage) och det blev ett stopp på 20 dygn. Orsaken var troligen en högg bädd, eventuellt vallbildning pga rotationseldning. Mönsterås (Leif Strömqvist) hade ett liknande fall. En löpränna brändes då bädden "kalvade ut" och en ränna fick ta smällen. Man tror att en vall brast i bädden.

5 Husum (Lars Lindberg) har en väldigt låg bädd och hög torrhalt på tjockluten (77%), men kör ändå svag Rota-fire. Luten matas med 250 kpa tryck och en luttemperatur på 135 C. Fråga till Kvaerner Pulping: Munksund (Allan Larsson) Efter sammanslagningen med Götaverken och Tampella - har ni då en bättre teori om Rota-fire och hur man ska utforma eldstadsdelen på pannan? Kvaerner Pulping (Bengt Nyman): Det är uppdelat så att Finland bygger nya pannor och Göteborg bygger om och reparerar gamla pannor. Det gör att Göteborgsdelen (Götaverken) är mer kundanpassat när det gäller hur man ska bygga. De finska och svenska modellerna ska enas så småningom, men det kommer att vara skillnad på nytt och gammalt. Då RB2000 (Mönsterås nya panna) byggdes var det modernt med Rota-fire och man ville undvika döda hörn, därför blev det en åttkantig panna. Även Mönsterås kör mindre Rota-fire nu och man vill noga utvärdera den pannan innan man bygger en ny RB2000. ÅF-IPK (Per Sellerholm): Enligt enkäten som skickades ut angående Rota-fire, så var anledningarna till att det infördes 1. Överbäringsproblem 2. Kapacitetsökning Angående huruvida bruken tyckte att Rota-fire var bra eller ej var det spridda svar, några väldigt positiva och andra mer spydiga - "vi vill ha vår panna kvar" etc. 1. Styrsystem Lars Sandberg, SCA Packaging Munksund AB Vi använder på Munksund äldre regulatorer och paneler till det mesta i Sodahusets operatörsrum. Vi tycker att vi har en god överblick över systemet, men det finns situationer då det känns lite krångligt. Hur jobbar ni på andra bruk vid olika situationer, och vad har ni för styrsystem? 1. Uppstart Mörrum (Nils Andersson) Vi har DCS (datorbaserat styrsystem) med tre bildskärmar. Man får en god överblick och man vänjer sig fort. Det är en stor fördel, nästan ett krav, att operatörerna själva få öva i förväg och vara med att bestämma hur bildskärmarna ska läggas upp. Vid uppstart kör vi alla tre skärmarna och är två man, det fungerar bra. 2. Strömavbrott

6 Iggesund har också DCS, och man tycker att det går lite långsammare att få i gång utrustning när det stannat. Det gick att undvika mer förr, när man hade blinkande signaler och avstängningsknappar. Då gick det oftare att undvika onödiga stopp. Däremot innebär DCS att man får nya givare och mätare, vilket ger bättre kontroll och säkrare funktion. Sammantaget blir driften enklare, vilket också måste vara meningen. 3. Larmfunktioner Munksund (L. Sandberg) ifrågasatte datorsystemens larmfunktioner, blir det inte oftare larm i onödan med datorsystem? Har ni larmprioritet på de nya systemen? Skoghall (Anders Karlsson) nyttjar en skärm för alla larm, dit kommer även onödiga larm. Endast viktiga, med hög prioritet, går vidare till styrsystemet. Husum (Rolf Johansson) frågade om det är tillåtet att ha allt på datorer, vissa styrningar eller larm måste väl ligga på separat system? ÅF-IPK (Per Sellerholm) meddelade att det finns rekommendationer för detta. Korsnäs (Stig-Åke Hjelm) påpekade att det oftast är flera delar i ett system, DCS, TV-skärmar, fiberoptik, reglering mm. Själva utnyttjar man detta till att gradvis ge larmen fyra olika prioritet. 4. Allmänt om DCS Bo Häger (Munksund) bad församlingen om lite allmäna intryck och erfarenheter av byte från panelsystem till DCS. Mörrum tycker att allt gick bra, man hade en gedigen utbildning och förberedelse. Det är lättare att förekomma problem med ett PC-system, och det känns som en stor fördel att få historik via den loggning som ett PC-system har. Frågan om strömavbrott är inte så allvarlig för oss, vi har stor UPS (batterikapacitet) som vi vet fungerar. Det har bara känts positivt med DCS. Dynäs (Kjell Arogén) bytte från ett DCS till ett annat, och vid det bytet var operatörerna med och bestämde utseende på bildskärmarna. Det är helt klart en vanesak med datorerna, och nu har ingen något negativt att säga om dem. Korsnäs tycker att fyra skärmar är vad som krävs för sodapannan för att få med allt viktigt på ett överskådligt sätt. Det är ett plus att varje reglering får en given position i flödesschemat.

7 Det enda negativa som togs upp var att man på Iggesund tyckte sig ha tappat lite av den praktiska hanteringen. 2. Utbildning av operatörer Dick Wallon, SCA Packaging Munksund AB Operatörerna får allt mer ansvar och det krävs mer utbildat folk till dessa poster. Hur kommer operatörens roll att se ut i framtiden? Är operatören tillräckligt utbildad? Den allmänna uppfattningen var att man aldrig blir fullärd, det är bl a därför vi har dessa träffar. Korsnäs (R. Suvanto) påpekade att det har sett mycket bättre ut de senaste 15 åren på utbildningssidan. På 70-talet och tidigare fanns det ingen utbildningen inom säkerhet. Säkerhetsfrågor var inte offentligt eftersom man inte ville skrämma folk. Nu för tiden kan alla läsa om säkerhet och olyckor. Mörrum (N. Andersson) vill se mer säkerhetskurser, gärna var annat år. Den som SUM har haft senast var den bästa kurs som hållits, detta har även hörts från annat håll. SUM (Marcus Wahlström) berättade om ett nytt utbildningsprogram som håller på att ta form. De kommer att finnas tillgängliga för certifierade operatörer i form av Påbyggnadsseminarium med Rubrikerna: SÄKERHET, DRIFTSEKONOMI, NY TEKNIK Se även preliminär information i Bilaga 2. I Säkerhetsseminariet ska man ta upp juridiska frågor kring olika händelser, utifrån ett scenario som man gemensamt går igenom. Ansvar, delegering etc, inte så mycket teknik. Till hjälp under kursen tar man även in folk från SPEAB och ARBIO. Det är utbildningsgruppen i Sodahuskommittén (ordförande är Thomas Sjögren, Norrsundet) som är ansvarig för kursprogrammet. Signaler om behovet av dessa kurser har kommit både genom Sodahuskommittén och från operatörer. Det blir fyra kurser per år, med start under hösten Dynäs ville veta hur många bruk som har möjlighet att öva på att elda upp och elda ner? Detta blir allt viktigare då fler bruk kör året runt utan längre stopp. Munksund, Korsnäs och Mörrum ger operatörerna möjlighet att öva.

8 AssiDomän Kraftliner och Karlsborg har simuleringsprogram som är identiska med driften på bruken. Med detta övar man sig 1 gg/år. Kraftliner påpekade dock att det är svårt att få det helt verklighetsanpassat. Det som borde göras är att kräva en simuleringsmodell av leverantör för panna och styrsystem, då blir det mest likt. Programmet är också bra för den allmänna datorinvänjningen hos operatörer. Karlsborg har haft simulatorn ett tag, och kommer att använda exakt samma bilder när man byter styrsystem. Kvaerner (B. Nyman) svarade med att Kvaerner ska komma med program under sommaren. Då skräddarsyr man simuleringsprogrammet direkt efter varje enskild panna, tryck, dimensioner, temperaturer etc. Från flera håll fanns det önskemål om att SUM eller Sodahuskommittén skulle ta tag i problemet med att få öva på t ex haverier, kritiska situationer och annat som idag är svårt att få till på bruken. I diskussionen vad operatörerna värdesätter mest i en utbildning kom många åsikter fram. Utbytet man-mot-man kan vara nog så viktigt. Det är inte bara kursinnehållet utan också tiden utanför schemat som ger ny kunskap. På flera bruk fick man åka både på kurser och studiebesök. Som exempel kan det nämnas att inom MoDo händer det att skiftlag åker från Husum till Iggesund och går ett skift där, samt vice versa. När man jobbar på ett skift har man mer teamkänsla idag, och man lär varandra mycket, vilket ökar kunskaperna. Marcus Wahlström (SUM) summerade utbildningsämnet med att totalt 530 sodahusoperatörer har påbörjat utbildningen och hittills har 390 tagit certifikat. Utöver detta tillkommer alla de personer som gått motsvarande kurser fast för arbetsledare. En handuppräckning i församlingen visade att minst 60 % av alla deltagare har gått hela säkerhetsutbildningen. 3. Operatörernas kontakt med Sodahuskommittén Dick Wallon, SCA Packaging Munksund AB På Munksund står det en pärm i manöverrummet där all information från SHK sätts in. På så vis kan alla som vill läsa denna information. Hur fungerar det på andra bruk? Det verkade som om de flesta bruk hade en sådan pärm, däremot inte sagt att det alltid fungerar bra. Aspa meddelade att pärmen ofta stannade hos förmannen förr. Detta har blivit bättre efter några påstötningar.

9 På Skoghall (Tommy Karlsson) tycker man att kontakten från operatör till Sodahuskommittén är lika med noll. Det har bara blivit så, kanske pga att kontakten mellan kontaktmannen och Sodahuskommittén inte finns. Per Sellerholm (ÅF-IPK, sekr. i Sodahuskommittén) informerade om ett kommande möte som planeras, till vilket alla kontaktmän ska bjudas in. Det ska bl a gå ut på att förbättra glappet mellan Sodahuskommittén och operatörsrummen, samt att kontaktmännen ska uppdateras på deras egentliga funktion och deras uppgifter. En diskussionspunkt Sodahuskommittén har haft uppe är om alla protokoll ska gå via kontakmännen. Under utbildningarna som SUM hållit, har det kommit in många synpunkter från kursdeltagarna angående protokollens utförande. Nu görs ändringar för att de ska bli tydligare och synes mer ute på bruken. Mörrum skulle gärna se att Sodahuskommitténs information skickades direkt till manöverrum istället. Då ser ett skift det, skriver upp på tavlan att det kommit och sätter in i pärmen. Det borde fungera bättre. Vissa kontaktmän jobbar minimalt med sodapannan, och kommunikationen blir då dålig. Ett problem är att det har skett omorganisationer på sistone, och plötsligt har kontaktmannen en uppgift långt ifrån Sodapanneträffen. Det finns idag inga rekommendationer för vem som bör vara kontaktman, dock är det oftast blockchef eller driftsingenjör. Bo Häger (Munksund, Ordf. i Sodahuskommittén) tillade att Sodahuskommittén är till för operatörerna och för säkerheten på bruken. Operatörernas synpunkter är enormt viktiga. Glöm inte det. När det gäller operatörernas kännedom om pannans status, berättade man från Munksund att operatörerna informeras om alla besiktningsprotokoll. Detta är ett viktigt steg för att de som jobbar med pannan ska veta dess svagheter. SAQ tycker att detta är ett utmärkt förfarande för att få slut på rykten om pannan. Alla vet om det går att köra pannan för fullt eller om särskild försiktighet krävs. Diskussionen övergick sedan av sig själv till säkerhet och säkerhetsutrustning. Man vill veta vad man utsätter sig för när man är i sodahuset. Tungmetaller, gaser och andra ämnen som kan te sig giftiga, vilka är farliga och vilka förekommer? Vad händer med sodapannan när flera bruk satsar på slutning? Ökar korrosionen? Vilka risker kan tänkas öka eller minska? Svaret på frågan om farliga ämnen blev att dessa frågor ska behandlas när man genomför ett miljöledningssystem, vilket de flesta tänker göra eller redan har gjort.

10 Från Sodahuskonferensen meddelade Per Sellerholm att många koncerner bedriver forskning kring slutning, vilket även kan omfatta effekter på sodapannan. Sven Lahti (SAQ) lade till att det har uppstått problem i alla andra delar av bruket, så varför inte i sodapannan. 4. Säkerhetsutrustning Christer Nordsvan, SCA Packaging Munksund AB Vad har bruken för tekniskt och allmänt skydd? Nödnedeldning? Det har alla bruk idag. Snabbtömning? De flesta har prövat. Frågan kom upp att det inte räcker att stänga och öppna ventiler för att pröva snabbtömning, ett visst tryck krävs också. Sven Lahti (SAQ) höll med om det. Problemet uppstår med 2-ventilsystem. Stängs handventilen före motorventilen öppnas, orkar inte motorn öppna den senare pga undertrycket. I Finland frös ånga till en plugg vid en misslyckad tömning, och det ledde till ett onödigt tillbud. Varför inte blåsa ut vatten över tak då och då? Dimensioneringen på snabbtömning (med 3-ventil) ska klara tömning till 3 meters nivå på 20 minuter. Dynäs undrade om det fanns rekommendationer för att testa snabbtömning med tryck. Svaret var att det enbart finns för 3-ventil system. Totaltömning? Enligt SAQ är det gjort manuellt på några håll, även här i Sverige. Det är lite som pest eller kolera. Man riskerar att få en explosion om man inte tömmer, samtidigt som det är en risk med totaltömning. Katastroflarm, har personalen respekt för det? Den allmänna uppfattningen var att folk reagerar och kontrollerar orsaker. Respekten har ökat nu när alla är mer informerade om säkerhetsfrågor. Manöverrummets skydd verkar vara bra på de flesta bruk. Däremot var det bara Obbola som rapporterade ett fungerande kvitteringssystem av folk vid larmsituationer. Repliken var att de flesta ändå vet vilka som jobbar samtidigt som en själv. Det påpekades dock att det alltid finns extra folk på avdelningarna, till exempel servicefolk, extrapersonal, folk från forskningsavdelningar, konsulter och leverantörer. Oljebrännarvakter, fungerar de? På de flesta pannor fungerar de bra. Munksund har problem med att de klipper tillförseln hela tiden, de spärrar vakten med vedträ för att få igång pannan. Skutskär har flamvakter för MeOH/olja. Ibland uppstår problem med att de klipper. Anledningen är ljuskänsligheten på fotocellerna, som stänger tillförseln då ljuset i pannan

11 ändras. Nu ska man sätta in dubbla flamvakter, en på var sida om intaget. Båda måste reagera på ändrat ljus för att stänga intaget. På Mörrum har man liknande kombivakter som fungerar perfekt. Som tillägg sades att i de nya rekommendationerna för oljetillförseln från Sodahuskommittén har man frångått att ange en viss last för startbrännare. Istället ska denna last bestämmas efter behov från panna till panna. Personlig skyddsutrustning? Hjälmtvång? Alla bruk utom Korsnäs, Obbola och Munksund. Gasvarnare för H 2 S? Finns på alla bruk. Värö har börjat med flamskyddande kläder. De är lite varmare men annars OK. Tofte har infört ett påbud för hjälm plus glasögon i fabriken. Vissa har inte accepterat än, men det är ganska nya order. På Korsnäs har man kemdykarutbildning bland operatörer som anordnas av Räddningstjänsten. Minst en operatör per skift och verkstad får utbildningen, som sedan repeteras en gång per år. Detta gör Räddningsverket för att kunna få hjälp att hitta rätt ventiler och tankar fortare då olyckan är framme. Ett mycket bra utbyte tycker man på Korsnäs. Husum meddelade att man haft något liknande fast då som engångshändelse. Sven Lahti (SAQ) ifrågasatte om alla visste vad säkerhetsutrustningen verkligen gör. Vad händer i sodahuset vid nedeldning till exempel? Har bruken ställt om till nya rekomendationer från SHK? Svaret var att man nog visste vad som hände. Däremot gillar man inte ordet rekommendationer, man vill veta vad som verkligen gäller. Per Sellerholm (ÅF-IPK) försökte förklara ordvalen och innerbörden. SHK får inte stifta lagar, därför kallar man det rekommendationer. Försäkringsbolagen, som är intresserade av lagen när olyckor sker, tycker att dessa rekommendationer är det närmaste lag man kan komma för drift av sodapanna. Så vid en eventuell olycka är SHKs rekommendationer det man kommer hänvisa till om en juridisk situation uppstår. Nya rekommendationer beträffande nödnedeldning och snabbtömning är på gång och väntas komma ut i december Övriga frågor Från Iggesund låter man hälsa att en ny typ av spettrobotar för lutsprutor med olika vinkelmöjligheter, har utvecklats på Iggesund. De håller lutsprutorna rena och fungerar hittills mycket bra. För mer information kontaktar man Tommy Karlsson eller Per Söderström på Iggesunds bruk.

12 1. Rapport från skadegruppen Protokoll finns att tillgå för skedda skador med given orsak. Till exempel nämndes Läcka i ekonomiser har förekommit ett antal gånger Läcka i överhettare har inträffat (bl a AssiDomän Kraftliner, Munksund) I övrigt inget allvarligt som inträffat i Sverige. 1. Avslutning Årets Sodapanneträff avlutades av Bo Häger, SCA Packaging Munksund AB, som tackade alla för en livlig och nyttig diskussion.