Sveriges lantbruksuniversitet (SLU); Stiftelsen Lantbruksforskning; Jordbruksverket (SJV)

Transkript

1 Bibliografiska uppgifter för Lösdrift och klövhälsa - utformning av golv och liggbås till kor Tidskrift/serie SLF Rapport Utgivare Utgivningsår 2004 Nr/avsnitt 68 Författare Nilsson C. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU); Stiftelsen Lantbruksforskning; Jordbruksverket (SJV) Ingår i... Jordbrukskonferensen 2004 Huvudspråk Målgrupp Svenska Rådgivare Nummer (ISBN, ISSN) ISSN

2 Golv i liggbåsstall för kor betydelse för klövhälsa, hygien och beteende Christer Nilsson, Anders Herlin & Michael Ventorp Inst för jordbrukets biosystem och teknologi, SLU, Box 86, Alnarp, tel , e-post Christer.Nilsson@jbt.slu.se Varför är golven viktiga? Utformningen av golvytorna där korna uppehåller sig och även gödslar är av stor betydelse för hygien och djurhälsa. Tiden som djuren uppehåller sig på gödselgångar och ätplatser ökar med tilltagande produktion. Gångarna ska vara lätta att rengöra. Blöta och kladdiga ytor ger upphov till och överför klövspaltsinflammation, klövröta och andra smittosamma klövsjukdomar. Torra gödselytor ger avsevärt lägre ammoniakavgång. Golvytorna skall således bidra till kornas välfärd och hälsa samt kräva så liten arbetsinsats som möjligt vad gäller underhåll och daglig skötsel samt vara ekonomiskt försvarbara. De påverkar: Kornas rörelseapparat - klövar och ben Uppkomsten av kroppsskador såsom skav-, tryck- och halkskador Hygien i stallet - djurens renhet, mjölkkvalitet och rengöringsarbete Kornas beteende - dygnsbudget, visa brunst, kroppsvårdnad, kotrafik, sätt att gå Ammoniakemission. Olika sätt att värdera golven Då man bedömer golvens lämplighet och kvalitet är följande egenskaper de som man i första hand brukar diskutera: Halksäkerhet Renhet och torrhet Mjukhet Avnötning på hud och klövar Planhet - ge bra understöd utan att orsaka stora punkttryck på känsliga delar av klöven Beständighet t.ex. att mjuka material inte får trampas ihop eller behållande av halkfrihet så att golven inte bli glatta över tiden Utformning, så att inte klövar eller leder utsätts för skadliga krafter såsom höga punktbelastningar på grund av ojämnheter, gjutskägg eller uppstickande ballast. Golv i gödselgångar Problem På gångytor i liggbåsstall är såväl i Sverige som i övriga Europa ett dränerande golv i form av spaltgolv den dominerande golvtypen. Dessa golv medför dock relativt stora ammoniakemissioner, framför allt om gödsel och urin lagras under spaltgolvet. Betong är idag det helt dominerande materialet för golv i stallar. Betongen förstörs av mekaniskt slitage och kemisk påverkan. Mekanisk förslitning uppstår till följd av påverkan från djurens klövar och från utgödslingsskrapor. Den kemiska påverkan kommer dels från djurens urin som är starkt basisk, vilket påverkar cementens bindning av sandkornen och dels från vissa fodermedel som exempelvis vassle som bildar syror. Som alternativ till enbart betong kan man utföra golvet med gjutasfaltbeläggning. Gjutasfalt har en god slitstyrka, är lätt att rengöra och kan även göras syrafast. Man kan räkna med att gjutasfaltgolv blir dyrare än betonggolv. Livslängden kan bedömas till minst år. Hela golv Lantbrukare som väljer att utföra golven i gödselgångarna som hela golv anger ofta att man gjort detta val för att främja djurens naturliga beteende. I en undersökning (Lundqvist, 2001) av ett antal relativt nybyggda lösdriftsstallar konstaterades att dessa golv hade en stor variation på ytstrukturen. Det visade sig också att många av lantbrukarna inte visste vilken betongkvalitet som använts och i de fall man kunde få fram uppgift om den så hade en lägre kvalitet använts än den som rekommenderas av Jordbruksverket (K40 med vct 0,45). Detta innebär att golven får en lägre slitstyrka än vad som behövs. Felaktig ytstruktur i kombination med låg slitstyrka innebär att golven blir för hala. Genomförda laboratoriemätningar med pendelapparat (Skid Resistence Tester) visade att friktionsvärdet på blöt betong minskade från 91 för ny brädriven betongyta till 59 för sliten, brädriven yta och 35 för betongspaltplank som använts några år. Om golvet blivit för halt ruggar man ibland upp det med en betongfräs. Ofta har emellertid detta visat sig vara otillräckligt. En metod som ofta kommit till användning de senare åren för att minska halkrisken på hela betonggolv är att förse dem med olika typer av spårning och mönster. Detta kan ske dels genom att skära upp 135

3 mönster med ett betongsåg eller, vilket är vanligare, genom att stämpla in mönster i samband med gjutningen. Ofta görs ett hexagon-mönster med hjälp av en mönstrad gummirulle. Erfarenheterna visar dock att resultaten av detta som regel är diskutabla. Det krävs erfarenhet för att få en acceptabel jämnhet på golvytan, man får ofta en bullig struktur med avrundade kanter som inte ger klöven ett ordentligt understöd. Ibland har det uppstått gjutskägg, d.v.s. i mönstret uppkommer vassa kanter som snabbt skadat klövarna. Ytterligare en negativ effekt, generell för alla typer av mönstrade golv, är att man inte klarar av att helt rengöra dem med skrapa, utan att det blir stående gödsel och urin i spåren vilket ger upphov till dålig hygien. Trots förväntningar konstaterar man att halksäkerheten inte förbättras nämnvärt. Det är golvets friktionsegenskaper mellan spåren som är avgörande. Möjligtvis kan spåren förhindra att djuret glider en längre sträcka (Van Caenegem, et al., 2004) och därmed minska risken för fläkningar. Ett bättre sätt att förbättra halksäkerheten är att lägga ut en gummimatta i gödselgången. Utförda friktionsmätningar med JBT:s mätare visade att friktionskoefficienten ökade från 0,39 för blöt, slät betong till 0,54 för en blöt slät gummimatta. Används gummimatta ökar också mjukheten, vilket förbättrar djurens förmåga att röra sig naturligt på golvet (se nedan). Betongspaltgolv olika stav- och spaltbredder Om man väljer betongspaltgolv, så är det bättre för kornas klövar att välja smal spalt. I en undersökning (Johansson, 2002) utfördes studier av hur olika måttförhållanden mellan stav och spalt påverkar kontakttrycket mellan klöv och underliggande spaltgolv. Golven hade spaltöppningarna 40, 30 respektive 25 mm. För registrering av kontakttrycket användes en tunn trycksensor som lades in mellan klöven och golvet. Man kunde konstatera att då stav-/spaltbredden minskades från 125/40 mm till 90/30 mm ökade understödet (= lägre medeltryck) för klöven och de maximala punkttrycken i sulzonen och klövens hörnstöd, det vill säga zoner som är känsliga för höga belastningar, blev lägre. Då stav- och spaltbredd minskades ännu mer, från 90/30 mm till 75/25 mm var tendensen inte lika entydig. För att behålla en acceptabel dränering av gödseln, måste man däremot samtidigt välja en smalare stav. I försök där vi testade spaltgolvs förmåga att dränera gödsel vid olika förhållanden mellan spalt och stav, visade det sig att förmågan huvudsakligen beror på golvets öppningsandel, det vill säga spaltbredden dividerat med spalt + stavbredd. Detta gällde dock enbart lös gödsel från t.ex. lakterande kor. Vid stora strömängder eller gödsel från djur som har fast gödsel hade spaltöppningen oavsett öppningsandelen större betydelse för dräneringsförmågan. Väger man ihop dräneringsförmåga och hur spaltöppningen påverkar framför allt tryckförhållandena på klövens undersida bör man välja en spalt på mm och en öppningsandel på ca 24 % för lakterande kor (liksom t.ex. de äldre dimensionerna 40/125). Det innebär att man kan till exempel ha 30 mm spalt och 95 mm stavbredd eller 35 mm och 110 mm stavbredd. Tyvärr finns inte dessa stavbredder på den svenska marknaden idag. Skrapade spaltgolv En tanke med spaltgolv är att korna ska trampa ned den gödsel som är kvar på golvet genom spalten. Korna blir därmed med nödvändighet smutsiga om klövarna. Låter man i stället skrapor på spalt föra ned gödseln torde risken för smutsiga klövar minska. Enligt en studie på Alnarp minskar mängden kvarbliven gödsel på spaltgolvet med i genomsnitt ca 70 % om man skrapar var tredje timme. Effekterna blev att mängden gödsel på liggbåsens bakre del minskade med ca 45 % jämfört med liggbås längs gångar utan skrapor. Det återstår att analysera vilka effekter på juver- och klövhälsa som den ökade hygienen på gångar och liggbås innebär, men utgångsläget för att ha friska kor och bättre mjölkkvalitet - torde vara betydligt bättre. Hårt golv mjukt golv I tyska försök (Benz, 2002) uppvisade kor, som gick på mjukt och halksäkert golv (gummispaltgolv) i gödselgångarna, fler naturliga beteenden och rörde sig mer samt hade bättre klövhälsa än kor på ett halt och hårt betongspaltgolv. Vid försök på Alnarp erhölls också signifikanta skillnader i beteende vid jämförelse mellan mjukt och hårt golv (hela golv), där framför allt ett gjutasfaltgolv inte ansågs som halt (friktionskoefficienten uppmättes till 0,47 på blött material med JBT-mätaren). Det mest påtagliga var att korna på mjukt golv (gummi) låg ca 10 % mindre och stod vid foderbordet ca 1 timme mer per dygn. Resultatet kan tolkas som att behovet av att ligga och bland annat vila fötterna minskade när de gick på mjukt golv och att de då såväl gick omkring mer eller vilade stående som ägnade mer tid till att äta. Att öka ättiden kan öka foderkonsumtionen och avkastningen, vilket dock ännu inte har analyserats. Golv i liggbås Problem Liggbåset skall vara utformat så att det ger kon en behaglig, säker, hygienisk och väl avgränsad vilplats. Utformningen skall också vara sådan att kon i minsta möjliga mån förorenar båset. Kon ska vidare kunna resa och lägga sig bekvämt på ett naturligt sätt, vilket påverkas av golvets utformning men också av båsets dimensionering och inredningens utformning. Underlaget i liggbåsen är vanligtvis av betong, som ska vara täckt av något mjukt och fuktabsorberande liggunderlag. 136

4 Det finns numera ett flertal alternativ till liggunderlag i ett liggbås. Från kons synpunkt är det stora fördelar med ett mjukt underlag. Kon får bättre möjlighet att utföra naturligt beteende vid resning och läggning samt att ligga bekvämt. De vanligaste liggunderlagen som används idag är: Hård gummimatta Mjuk gummimatta Madrass (fylld med gummiflis, cellgummi eller halm) Vattenmadrass Sågspånslåda Sandlåda. Liggbåsets lutning Vad gäller liggbåsets lutning i längdled, så har man traditionellt byggt med 1-2 % lutning för att säkra en viss avrinning från båsen. I en begränsad dansk undersökning (Møller-Christiansen, 1998) med bundna kor studerades lutning upp till 7 %. Denna höga lutning gav renare och torrare ytor i bakre delen av båset. Till synes påverkades inte kornas beteende mer än att kons bakdel befann sig längre bak i båset. I en nyligen avslutad studie på Alnarps Mellangård har vi funnit att en lutning på ca 6 % jämfört ca 2 % lutning avsevärt förbättrade hygienen på liggytan, men att bakdelen hos vissa kor kunde vara placerad en bit utanför bakkanten. Vi fick intrycket att korna gled bakåt på grund av den höga lutningen, men detta mättes inte. Andra parametrar i detta försök såsom liggtider och liggvinkel kommer redovisas senare. Liggbåshöjd Liggbåsets höjd över gångytan diskuteras ur flera aspekter. Man vill ibland ha båsen högt över gångytan för att inte gödseln skall tränga upp på liggytan vid skrapning av gödselgången eller så att det inte skall stänka när korna gödslar på gången. Mot detta argumenteras att korna till och från står halvvägs in i liggbåsen varvid trycket på bakklövarna då blir stort med ökad risk för belastningsskador på klövarna. I spaltgolvssystem är liggbåsen på en generellt lägre höjd än vid hela, skrapade gångar. I försök på Alnarps Mellangård har vi studerat effekten av både golvtyp (spaltgolv vs helt golv) i gångarna och liggbåsets höjd över dessa. I jämförelse mellan hög (17 cm) och låg (10 cm) höjd över skrapat helt golv fann vi att en utformning med hög kanthöjd hade 40 % mindre mängd gödsel i båsen. Växten av E-coli från prover tagna på liggbåsens bakre del minskade med ca 60 % i båsen med hög kant, men detta var inte signifikant. Renheten hos juver och spenar förbättrades med ca 60 % vid hög kant. Dessutom var juver och spenar renare vid spaltgolv än vid helt golv då kanterna var låga, trots att renheten på liggbåsen var något sämre, dock inte signifikant, vid spaltgolv. En förklaring till detta kan vara att gödsel stänker mer på juver och spenar när korna gödslar på helt golv, men att helt golv med täta skrapningar är renare just bakom liggbåsen så att korna inte i samma utsträckning lyfter upp gödsel i liggbåsen då de går in i båsen. Preliminära analyser indikerar på att hög kant ger lägre antal celler i kornas mjölk då även hänsyn tas till kornas laktationsordning. Slutsatser Hur skall golvet i gödselgången utformas? Hela golv Golv av gjutasfalt med rundad ballast i ytan. Detta ger större friktion och därmed mindre halkrisk än slät betong. Rundade, naturliga sandkorn ger mindre slitage på klövar än krossmaterial. Hela golv med gummibeläggning/gummimatta som ger ett mjukt underlag för kon att gå på Brädrivet betonggolv med fall och om det skall mönstras förses med längsgående eller hellre sneda, korsande spår typ diamantmönster för att minska halkrisken (fräses efter betongens härdning). Spaltgolv Spaltgolv med såväl smalare spalt som stav, t ex 30/95 mm Spaltgolv försedda med skrapor, som minskar mängden gödsel på gångytorna Gummibelagda spaltstavar som ger ett mjukare golv med mindre risk för klöv- och bensjukdomar. Hur skall golvet i liggbåset utformas? Liggbåsytan ska vara försedd med ett mjukt liggunderlag i form av mjuk gummimatta eller ströbädd Liggbåsytan skall luta ca 4 % mot gödselgången. Det medför att hygienen blir bättre. Utformning av kanten mellan gödselgång och liggbås Nivåskillnaden mellan liggbåsyta och gödselgång bör vara mm och minst lika stor som höjden på skraporna i gödselgången 137

5 Referenser Benz, B Elastische Beläge für Betonspaltböden in Liegeboxenlaufställen. Institut für Agrartechnik. Universität Hohenheim. Dissertation. Hohenheim. Johansson, K.-H Tryckfördelning under nötkreaturs klövar på betongspaltgolv inverkan av stavbredd och spaltvidd. SLU, Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi. Examensarbete 7. Alnarp. Lundqvist, H Konstruktion, utförande och funktion av hela mönstrade och släta golv i lösdriftsstallar en fältstudie. SLU, Institutionen för jordbrukets biosystem och teknologi. Examensarbete i lantmästarprogrammet 1999/01:57. Alnarp. Møller-Christiansen, P Betydningen af lejets hældning for liggeadfærd og drøvtygning hos køer. Den Kgl Veterinær og Landbohøjskole, Institut for Husdyrbrug og Husdyrsundhed, Speciale L8939. Köpenhamn. Van Caenegem, L., Steiner, B. & Gygax, L Experiences of Grooved Floors in a Dairy Cattle House. Paper presented at the AgEng 2004 Conference. Leuven. 138