hifmn 'av liv ocli rö~:else

Transkript

1 ,~~~fi!id Göf!!bo~ ' hifmn 'av liv ocli rö~:else _ slutet av 1920-talet. På Hisingen var det rena "landet" på den tiden. Det var på södra älvsidan som trafiken var som tätast.

2 Då trivdes Lennart, Arne och Sture på jobbet UTVECKLING GICK SNETT

3 GÖTEBORG: För 30 år sedan sjöd Göteborgs hamn av liv och rörelse. Fartyg lossade och lastade vid varje kaj utmed älven. - Det var då vi började i hamnen. Och visst var det djävligt många gånger. Tunga och besvärliga jobb, när vi tvingades jobba med "sketbåtar", men vi trivdes bättre på den tiden. Lennart Lennvall, 51, Arne Johansson, 50 och Sture Werner, 50 med sammanlagt 90 år i hamnen minns med någonting liknande ''hatkärlek" hur det var förr. I dag är det annorlunda, men Lennart, Arne och Sture finns kvar. De trivs lite sämre och tycker u~vecklingen gått snett. Södra älvstranden i Göteborg ligger öde och tom. Packhuskajen, Stenpiren, Skeppsbrokajen, Masthuggskajen, Stigbergskajen, Majnabbehamnen och Carnegiekajen är historiska minnesmärken över en svunnen storhetstid, Och innerhamnarna på norra sidan - Hisingen - har snart också försvunnit helt och hållet. Nu hotas Lindholmskajen och Sannegårdshamnen.Sedan återstår bara Lundbyhamnen och Frihamnen som slås ihop till frihamnsområde. Allt annat är borta. - Och jobbet har ändrat karaktär helt och hållet. Förr kunde stuveriarbetet varll svårt, farligt och bedrövligt på många sätt, men det var alltid korta perioder. Problemen gick över på en vecka och sedan kunde vi ha fina båtar att jobba med. I dag är problemen kon stan ta. Hanteringen är likadan vecka ut och vecka in. Och det är sällan, fast det händer, som vi har riktigt bra båtar att arbeta med. Idag'finns Lennart, Arne ocb. Sture på Hisingen, oftast i Sannegårdshamnen.På södra älvsidan finns inga fartyg som lossar och lastar längre. Där finnns bara färjebolagen Stena och Sessan. Det kan inte ersätta den trafik som förr satte sin prägel på hamnen. - Och snart finns vi inte här heller. Lindholmskajen försvinner under 1979 och enligt planerna är Sannegårdshamnen borta under Då blir vi utskickade till Skandiahamnen och Älvsborgshamnen allihop. Ja, kanske får några av oss gå kvar i den kommande Lundby-Frihamnen. När det sista fartyget lämnar Sannegården är omvandlingen av Göteborgs hamn färdig. Då finns all verksamhet koncentrerad till ytterhamnarna, Skandiahamnen och Älvsborgshamnen. Och kajerna utmed älven i innerhamnarna står kvar med sina tomma skjul och ödsliga kajer. I takt med utflyttningen från innnerhamnarna har också stuveriarbetet ändrat karaktär. Att lossa och lasta fartyg har alltmer blivit ett industriarbete. Det 'är länge sedan _ stuveriarbetet var ett i stora delar manuellt arbete. Kraven på en snabbare och därmed billigare lossning och lastning. av fartygen har tvingat fram en ny hantering i hamnarna. - Men förändringen har inte lett till något positivt för oss som stuveriarbetare. Arbetsmiljöfrågorna och skyddsfrågorna är fortfarande det viktigaste arbetsområdet för oss. Vi har fortfarande alldeles för mycket olyckor och tillbud i hamnen. Här finns hur mycket som helst att göra. - Vår tids hjältar är skydds ombuden. Utan deras insatser och gubbarnas egen vaksamhet skulle vad som helst kunna inträffa. Från stuveribolagets sida görs alldeles för lite när det gäller skyddsarbetet, menar Lennart Lennvall. Och Yrkesinspektionen får också underkänt ute på kajerna. Lite elakt omnämns yrkesinspektörerna som "badgäster som använder kajerna som strandpromenader". Förr dominerade klämskador, krosskador och fall hamnarbetarnas skadelista. I dag är det stress, buller och avgaser som är huvudproblemet. Precis som inom industrin. - Det är svårt att säga exakt vad det är som skapar en känsla av vantrivsel i jobbet. Men jag tycker inte det är lika roligt längre, säger Lennart Lennvall. Visst finns samhö~ righeten kvar på kajen, men någonting fattas. Problem har vi alltid haft,men nu är det värre ån tidigare. Samarbetet med stuveriet fungerar inte som det skall. Det är alla överens om. Irritationen och ilskan har tilltagit och på kajerna växer motståndet mot ledningen. - I dag rapporteras vi för snart sagt allting. Vi övervakas på ett obehagligt sätt. Det känns förnedrande och vi blir förbannade. För framtiden är det viktigt att vi återfår vårt värde som hamnarbetare och slipper ifrån övervakning. Vi sköter våra jobb utan rapportskrivare, betonar Lennart och Arne. Ett exempel som väckt irritation är stuveriets sätt att sköta transporterna i hamnen mellan de olika kajavsnitten. På morgonen sköter Stuveriet om transporterna ut till de hamnavimitt dä:r gubbarna skall jobba från till exempel omklädningsrummet i Sannegården. En buss kör stuveriarbetarna till arbetsplatsen. - Men på kvällen finns ingen buss som är intresserad av att transportera oss hem. Vi Lennart Lennvall. Den klassiska stuveriarbetarbilden. Gustav Lind med en kolsäck på ryggen. Men med kolsäckarnas försvinnande försvann också Gustav efter drygt 40 år i hamnen.

4 är bara intressanta när vi skall till jobbet. Hem få~ vi ta 'oss själya, berättar Lennart,. Från stuveriets sida bekräftas.att så är fallet men någon.förklaring till att hamnarbetarna bara körs till arbetsplatsen har vi inte kunnat få. - En väl fungerande hamn fö rutsätter att sådana h,är pr_o 1 blem löses. Varje sådan här "grej" gnager och irriterar. Motivationen och intresset för jobbet försvinner och det. går till sist ut över Göteborg som hamnstad. Och det har vi definitivt inget intresse av. Hamnen har varit vår arbetsplats i alla tider och självklart hoppas v ~ kunna fortsätta här ~ l ~... ~ men under bättre betingelser ~ l~ta'lf>e'hh\lrif";qne och Sture

5

6 ~ försvunnit från innerhamnarna. Medan förvandlingen ägt rum har hamnen haft uppenbara svårigheter att få verksamheten att gå ihop. Det har gni~>slat rejält i hamnen. --- < < < y, Nu är de största för- REPORTAGE: TOM MY ÖBERG o~h REINE FELDT ('ext) qch RO-' GER OLSSON (foto). Göteborgs hamn, eller hamnen har i många herrans år varit Göteborgs kännemärke framför alla andra. Den har varit själva kroppspulsådern i stadens liv. Det var runt älvmyn-. ningen, hamnen, som Göteborg byggdes. - Men tiderna förändras. Visserligen ligger hamnen kvar, men det sjudande aptitretande livet har dött ut. Eller. rättare sagt - det har ändringarna genomförda och nu börjar också hamnen andas morgonluft. Förlusterna minskar i takt med att trafiken ökar. Inom ett par år är förlustsiffrorna ett minne. Skall h'amnen bli 80-talets guldgruva för Göteborg? Ja, det finns en del som pekar mot det. Vi skall i en serie artiklar beskriva hamnen som den ser ut i dag och med hjälp ttv människor som kan hamn och stuveri försöka se något in i framtiden.