Plan för oljeskydd. Länsstyrelsen i Kalmar län

Transkript

1 OLJESKYDDSPLAN (18) Plan för oljeskydd. Länsstyrelsen i Kalmar län Beredskapsfunktionen

2 1. Allmänt Syfte och omfattning Hotbild Länsbeskrivning Länsstyrelsens mål Lagstiftning som reglerar aktörernas ansvar och uppgifter Samverkan, samordning och uppgifter Länsstyrelsens ansvar och roll...9 Ansvar vid sanering Övriga aktörers ansvar och roller Kustbevakningen...11 Kustbevakningens prioriteringar Kommunernas ansvar och roller Resurser och underlag för beslut Oljejouren, IVL Kustbevakningen Räddningsverket...13 Internationella resurser Miljöatlas Företag med tillstånd till transport av farligt avfall Platser för tillfällig mellanlagring av oljerester/insamlad olja...13 Bilaga 1 Oljeutsläpp i havet förutsättningar enligt miljöbalken Bilaga 2 Oljeutsläpp i havet förutsättningar enligt övrig lagstiftning Bilaga 3 Checklista för länsstyrelsen vid oljeutsläpp till havs

3 1. Allmänt 1.1 Syfte och omfattning Oljeskyddsplanen skall utgöra ett stöd för länsstyrelsen i händelse av oljeutsläpp i länets farvatten. Planen är också ett stöd för Länsstyrelsen om ansvaret för räddningstjänst övertas enligt Lagen om skydd mot olyckor. (Reglerande lagstiftning se p.1.5.) Planen reglerar de uppgifter som länsstyrelsen har enligt länsstyrelseinstruktionen med utgångspunkt i det geografiska områdesansvaret, bl.a: att ha förmåga att informera, att samverka med, och samordna myndigheter/organisationer, att verka för effektivt resursutnyttjande, att stödja länets kommuner med underlag för beslut. Oljeskyddsplanen omfattar länsstyrelsens samt huvudaktörernas roller, uppgifter, samverkan och samordning, beslutsunderlag och resurser. Planen för oljeskydd ingår som en del av Länsstyrelsens planverk för krishantering. 1.2 Hotbild Årligen transporteras stora mängder olja (ca 45 milj. ton) och farligt gods (ca 4 milj. ton) till och från svenska hamnar. Dessutom förekommer en omfattande färjetrafik. Den ojämförligt största delen av trafiken till svenska hamnar går längs Västkusten (främst till Göteborg och Lysekil) och västra delen av Sydkusten (till Helsingborg, Landskrona, Malmö) samt till Stockholm på Ostkusten. Vid en totalbedömning av trafikmönstret måste även genomfartstrafiken tas med i beräkningen. Enligt genomförda mätningar förekommer årligen passager vid Bornholm-Utklippan, väster 3

4 och öster om Gotland samt vid Understen-Märket (passagen in i Bottniska viken). Med utgångspunkt från intensiteten i sjötrafiken i svenska farvatten framgår att risken för olyckor med oljeutsläpp, respektive risken för illegala operationella utsläpp, är flera gånger större längs Västkusten och längs kuststräckan från Falsterbo till Stockholm än längs kuststräckan norr om Åland och vidare upp i Bottniska viken. Detta gäller inte minst antalet och storleken på de tankfartyg som trafikerar de olika områdena. Bilden av sjöfarten håller emellertid successivt på att ändras, särskilt i Östersjöområdet, vilket också innebär att riskbilden gradvis håller på att förändras. Händelser som kan leda till oljeutsläpp: 1 Operationella utsläpp 5 Brand/explosion 2 Grundstötningar 6 Terrorhandlingar 3 Kollisioner 7 Olyckor vid offshore-installationer 4 Lastning/lossning Genomsnittligt befinner sig cirka 2000 fartyg under gång varje dag i Östersjöområdet. Av dem är cirka 160 tankfartyg. Den omfattande sjötrafiken orsakar ett antal oljeutsläpp varje år. De flesta av dem är så kallade operationella utsläpp bestående av restprodukter från fartygets drift eller efter tankrengöringar ombord på tankfartyg. Volymmässigt ligger dessa utsläpp i intervallet några hundra liter olja - något hundratal kubikmeter. Kustbevakningen registrerar årligen flera hundra sådana utsläpp. En annan och betydligt allvarligare risk är oljeutsläpp i samband med olyckor. Stora volymer olja förvaras i fartygens bunkertankar alltifrån några tiotal kubikmeter dieselbrännolja till flera tusen kubikmeter tjockolja. Vid grundstötningar och förlisningar uppkommer inte sällan utsläpp på hundratals kubikmeter. Olyckor med tankfartyg kan förorsaka totalförlust av lasten men vanligast är att en del av innehållet i en eller några skadade tankar kommer ut i vattnet. Oljelaster på upp till ton förekommer i Östersjön. Medellasten för råolja är cirka ton. På Västkusten förekommer ofta oljelaster på över ton. Tankvolymen för en tank i ett oljetankfartyg varierar mestadels mellan några hundra kubikmeter till trettiotusen. Olyckor och operationella utsläpp av olja föranleder årligen miljöräddningsoperationer. Att klart kunna definiera en hotbild beträffande riskerna för utsläpp till sjöss av farligt gods är svårt att göra på grund av det stora antalet sjötransporter som förekommer, det stora antalet ämnen som transporteras och där dessutom varje ämne har en olika hög riskprofil. Av tillgänglig statistik över inträffade olyckor med farligt gods till sjöss kan slutsatsen dras att risken för olyckor med förpackat farligt gods är större än risken för olyckor med farligt gods i bulk. Även riskerna för olyckor vid transporter av förpackat farligt gods är svårbedömda då många fler riskfaktorer finns såsom felaktiga innehållsdeklarationer, bristfälliga förpackningar, olämplig stuvning och surrning mm. Konsekvenserna för miljön vid olyckor med förpackat farligt gods är dock i regel mindre allvarliga än för olyckor med farligt gods i bulk (tankfartyg), men även sådana olyckor kan komma att kräva stora insatser. Olyckor/utsläpp av farligt gods förekommer relativt sällan. Genomsnittligen inträffar en sådan olycka per månad i Östersjön som helhet. (Kustbevakningens Räddningstjänstplan ) 4

5 1.3 Länsbeskrivning Knappast någon del av Sverige har en kust som både geografiskt och geologiskt skiftar så i ursprung och karaktär. I norr ligger urbergsskärgården, i söder moränskärgården och däremellan finns öar uppbyggda av sandsten. Moränskärgården i söder är flack, medan topografin i norra urbergsskärgården är betydligt större. Kustlinjen är, inklusive alla öar och skär, ca 475 mil lång och då är inte Ölands kustlinje på 50 mil inräknad. Antalet öar, kobbar och skär uppgår till nästan Varje kusttyp har sina förutsättningar och ger upphov till en mängd olika havsekosystem. Det innebär att sammansättningen av växt- och djurarter varierar längs länets kust. I Kalmarsund söder om Oskarshamn utgörs de kustnära områdena främst av grunda mjukbottnar med dess speciella flora och fauna. Längre norrut är inslaget av hårda bottnar större och karaktäriseras av bältesbildande samhällen av blåstång, som är mer anpassade till exponerade förhållanden. De grunda kustnära områdena har överlag stor betydelse som lek- och födosöksområden för flera av Östersjöns fiskarter. Ölands kust varierar och domineras på östra sidan av långgrunda sandiga/grusiga stränder, i sydväst av slättkust av moräntyp och i nordväst varierad stenig kust/klippkust. Öland har flera ur naturvårdssynpunkt mycket skyddsvärda områden, tex. Ottenby, strandängarna på östra sidan mfl. Sammanfattningsvis kan man konstatera att länets kust har många höga natur-, kultur- och friluftsvärden. Turismen är omfattande och turistnäringen beroende av dessa värden, såväl som fisket är beroende av lekbottnar och födosöksområden för fisk. Ölands södra udde och Kalmarsund är flyttstråk för många olika fågelarter. 5

6 Västerviks kommun, urbergskust med spricksystem i SO/NV riktning Mönsterås kommun, moränkust med öar uppbyggda av morän och sandsten 6

7 Torsås Kommun, moränkust med relativt få öar, samt del av södra Öland. 7

8 1.4 Länsstyrelsens mål Operativt samarbete mellan berörda myndigheter på nationell, regional och lokal nivå skall kunna påbörjas omedelbart vid ett oljeutsläpp. 1.5 Lagstiftning som reglerar aktörernas ansvar och uppgifter Länsstyrelsen Länsstyrelsen skall inom sitt geografiska område före och under kriser vara en sammanhållande funktion mellan lokala aktörer, som exempelvis kommuner, landsting och näringsliv, och den nationella nivån, samt verka för att: regionala risk- och sårbarhetsanalyser sammanställs, nödvändig samverkan inom länet och med närliggande län sker kontinuerligt, under en kris samordna verksamhet mellan kommuner, landsting och myndigheter, informationen till allmänheten och företrädare för massmedia under sådana förhållanden samordnas, och efter beslut av regeringen prioritera och inrikta statliga och internationella resurser som ställs till förfogande. (Förordning (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap) Länsstyrelsen skall verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas under fredstida krishantering. (Förordning (2002:864) med länsstyrelseinstruktion) Fodras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst, får Länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i de kommuner som berörs av insatserna. Länsstyrelsen har också ansvaret att samordna räddningsinsatser där statlig räddningstjänst ingår. Om flera län berörs av räddningsinsatser får länsstyrelserna komma överens om vilken länsstyrelse som får ta över ansvaret för räddningstjänsten i kommunerna. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst skall länsstyrelserna komma överens om vilken länsstyrelse som skall ansvara för att räddningsinsatserna samordnas. (Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor) Kustbevakningen Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänst till sjöss. I de delar av havet utanför Sveriges sjöterritorium och Sveriges ekonomiska zon, där räddningstjänsten enligt internationella överenskommelser ankommer på svenska myndigheter, skall Kustbevakningen ansvara för räddningsinsatser som avses i 4 kap. 5 lagen (2003:778) om skydd mot olyckor. Kustbevakningen har ansvaret för räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i havet och insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Den närmre avgränsningen anges i Lag om skydd mot olyckor (LSO) 4 kap 5. (Förordning (2003:789) om skydd mot olyckor) Kommuner Kommunen har ansvaret för räddningstjänst i vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än enligt ovan. När utflöde i vatten av olja eller andra skadliga ämnen föranleder insatser i kommunal räddningstjänst, har kommunen rätt till ersättning av staten för den del av räddningstjänstkostnaderna som överstiger ett av regeringen fastställt belopp (Lag (2003:778) om skydd mot olyckor) Beträffande ansvar vid sanering av stränder se punkt 2.1 nedan Ansvar vid sanering. 8

9 2. Samverkan, samordning och uppgifter Aktörer och ansvar Förberedelser Utsläpp till havs Sanering stränder Fas 0 Fas 1 Fas 2 Fas 3 Alla Aktörer Kustbevakningen Kommunen Räddningstjänst Sanering Planer Miljöatlas övning/utbildning Miljöräddningstjänst till sjöss Driftsprognoser Larmning till SOS och berörd kommun Räddningsinsats enligt kriterier i LSO Regionförråd sanering Sanering av stränder och hamnar 2.1 Länsstyrelsens ansvar och roll Före ett oljeutsläpp till sjöss Länsstyrelsen skall stödja kommunerna med underlag för beslut och prioriteringar rörande kustavsnitt och områden mot bakgrund av en miljöolycka till sjöss. Underlaget kan omfatta t. ex. Miljöatlas eller annan geografisk information, rapporter eller samverkan med sakkunniga inom länsstyrelsens ordinarie verksamhetsområden. Kartlägga vilka hamnar i länet som kan användas som nödhamnar respektive mottagningsplatser för olja som uppsamlats till sjöss av Kustbevakningen. Besluta om platser för tillfällig mellanlagring av oljehaltigt material och oljerester (farligt avfall). Samverka och samöva med samtliga berörda kommuner och myndigheter. Under miljöräddningsskede (räddningstjänst) Länsstyrelsen har möjlighet att ta över ansvaret för räddningstjänsten om omfattande räddningsinsatser erfordras i berörda kommuner. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst skall länsstyrelsen ansvara för att räddningsinsatserna samordnas. (33 Fo 2003:789) Samverka med Kustbevakningen, berörda kommuner och räddningstjänster, myndigheter och organisationer och verka för att information samordnas. Det är viktigt att kommunen dokumenterar insatser, åtgärder, materiel mm. för framtida ersättningsanspråk. 9

10 Gruppera en samverkansansvarig person ur länsstyrelsen hos KBV regionala ledning, som svarar för kontakten med länsstyrelsens beredskapsorganisation. Samråda med KBV kring beslut efter förfrågan t.ex. var fartyg skall bogseras på grund, vilken hamn som kan ta emot ett fartyg, vilka hamnar som kan nyttjas av KBV för urlastning av uppsamlad olja, platser för tillfällig mellanlagring av oljehaltigt material och oljerester. Ge råd och stöd till kommuner utifrån länsstyrelsens ordinarie sakområden. Ge kommunerna underlag för prioriteringar rörande kustavsnitt och områden. Föra lägeskarta och förmedla övergripande lägesbild till centrala myndigheter samt rapportera till regering och berörda centrala myndigheter. Samordna och förbereda besök från, t.ex. centrala myndigheter, regeringen mfl. Saneringsskedet När räddningstjänsten är avslutad och oljeutsläpp ej längre hotar nya kustområden vidtar saneringsarbetet. Saneringsledare utses av den berörda kommunen och ersätter räddningsledaren (kan vara samma person). Ge fortsatt råd och stöd till kommuner utifrån länsstyrelsens ordinarie sakområden. Stödja kommunerna med: o Samverkan med expertis för val av skonsamma saneringsmetoder, o Underlag för prioriteringar och samordning för sanering av kustavsnitt och områden, o Beslut om tillstånd till mellanlagring, o Samordning och samverkan för saneringsåtgärder, o Långsiktig uppföljning av skador på miljön. o Samordning av dokumentation för framtida ersättningsanspråk. o Rapportera till regering och berörda centrala myndigheter Ansvar vid sanering När oljan nått strand och läget stabiliserats råder inte längre förutsättningarna för räddningstjänst. Händelsen övergår i en saneringsfas. LSO gäller inte längre. Länsstyrelsen har då inget mandat att med stöd av LSO leda verksamheten, men skall fortsätta stödja kommunen/kommunerna och vid behov samordna dessa. Det synes inte finnas någon myndighet/organisation som i lagstiftningen direkt utpekats att ha ansvar för sanering av stränder. I hittills inträffade olyckor har kommunen tagit på sig uppgiften. Kommunal räddningstjänst har oftast lett verksamheten med stöd av andra kommunala förvaltningar. Då räddningstjänstläge inte råder agerar räddningstjänsten som vanlig kommunal förvaltning, utan tillgång till lagstiftningen i LSO angående ingrepp i annans rätt och tjänsteplikt. Kommunen har rätt till ersättning av staten för kostnader som uppkommer i samband med räddningstjänst och sanering vid oljeutsläpp i vatten. Se lagen om skydd mot olyckor kap

11 2.2 Övriga aktörers ansvar och roller Kustbevakningen Kustbevakningen ansvarar för miljöräddningstjänst till sjöss. Om oljan når strandlinjen övergår ansvaret för bekämpning, omhändertagande och sanering till kommunen. Kustbevakningens geografiska ansvarsområde är svenskt sjöterritorium och ekonomisk zon samt Vänern, Vättern och Mälaren med undantag av vattendrag, kanaler och hamnar. Ledningen är normalt delegerad till respektive regionchef vid Kustbevakningens norra, östra, södra och västra regioner. Regionchefen, eller den som denne utser, är räddningsledare. Regionala ledningscentraler finns i Härnösand, Stockholm, Karlskrona och Göteborg. Dessa är bemannade dygnet runt. Därifrån leds insatserna av en räddningsledare. Vid oljeutsläpp eller fara för utsläpp ska Kustbevakningen kunna vidta preventiva åtgärder vid olycksplatsen inom fyra timmar efter larm och bekämpningsåtgärder inom åtta timmar efter larm samt ha en total kapacitet att bekämpa utsläpp i riskintervallet upp till ton. Kustbevakningen kommer inom snar framtid, 1-2 år, öka denna förmåga till ton. Räddningsledare (RL) Vid räddningsinsats samverkar Kustbevakningens RL eller den som denne utser med kommunal RL i frågor om skadeinventeringar och hotbildsanalyser, prioriteringar av särskilt skyddsvärda områden och objekt, vid samordning av bekämpningsinsatser samt vid frågor om mottagning av till sjöss omhändertagen olja eller annat som är skadligt för miljön. Till sitt förfogande har räddningsledaren stabspersonal. Räddningsledaren kan antingen stanna kvar i ledningscentralen och leda operationen därifrån eller utlokalisera till plats i anslutning till insatsen. Räddningsledaren arbetar då från uttransporterade ledningscontainers eller samgrupperad med länsstyrelse eller kommunal räddningstjänst. Kustbevakningens regionledning (KRL) samverkar med kommunal räddningstjänst i kustkommunerna vid utformning av de kommunala räddningstjänstplanerna. Av dessa planer framgår bl. a. gränser i kommunala hamnar mellan statligt och kommunalt ansvarsområde. Kustbevakningen samverkar även med berörda statliga myndigheter och organisationer. Kustbevakningens prioriteringar Prioriteringar av skyddsvärda objekt sker i samverkan med berörd länsstyrelse/kommun. Som allmän regel gäller: Prioritet 1: kylvattenintag till kärnkraftverk färskvattenintag för produktion av dricksvatten Prioritet 2: unika miljövärden betydelsefulla lek- och häckningsplatser - framförallt under vår och sommar områden med högt turist- och rekreationsvärde vattenintag till processindustrier Prioritet 3: ersättningsbara ekonomiska värden - ex. större fiskodlingar hamnar och marinor 11

12 2.2.2 Kommunernas ansvar och roller Målet för oljeskadeskyddet i strandzonen är att det ska finnas beredskap för att kunna bekämpa olja som kommer i land från utsläpp till havs och kunna sanera strandområden. Syftet att minimera miljöeffekter samt sociala och ekonomiska följder. Insatser vid kommunal räddningstjänst vid olje- och kemikaliebekämpning leds av kommunal räddningsledare (RL). För ledning i fält förfogar kommunal RL i regel över en mobil ledningscentral. Före ett oljeutsläpp till sjöss Kommunen bör ha en aktuell beredskapsplan för miljöfarliga utsläpp som kan komma att hota kommunens kustområden. (oljeskyddsplan baserad på risk- och sårbarhetsanalys, samverkansfrågor och hur miljöinformation ska användas operativt) Förbereda platser för mellanlagring av saneringsavfall. Öva och utbilda kommunalt anställda samt förtroendevalda. Under miljöräddningsskede (räddningstjänst) Bekämpning av oljeutsläpp räknas som räddningstjänst och utförs för att avvärja och begränsa skador. Den berörda kommunen svarar genom räddningstjänsten för bekämpning i strandzonen och i kommunala hamnar. Samverka med Räddningsverket och Oljejouren (IVL) i fråga om expertstöd och resurser. Kontakt med och/eller nyttjande av regionala oljeskyddsförrådens resurser. Presshantering och informationsfrågor. Juridiska gränsen mellan Kustbevakningens ansvarsområde (statligt vatten) och kommunens ansvarsområde går vid strandlinjen. I praktiken är gränsen flexibel och hänsyn tas till vilka praktiska förutsättningar respektive part har. I kommunens handlingsprogram enligt lagen om skydd mot olyckor framgår var hamnarna har sina gränser i vattnet. Innanför denna gräns är det kommunalt ansvarsområde. Samordna de aktörer som kan komma att beröras av saneringsfasen, t.ex. försvarsmakten, frivilliga, transportföretag, företag som omhändertar farligt avfall, grannkommuner m.fl. Saneringsskedet Olja som hotar stränder betraktas normalt som räddningstjänst. Om oljan redan nått stranden och skadan inte kan förvärras är insatsen en fråga om sanering. Oljesanering av stränder är inte reglerad i någon författning, men kommunen ansvarar för sitt geografiska område. Besluta om att sanering skall upphöra (kommunens miljönämnd/miljöförvaltning tar detta beslut). Presshantering och informationsfrågor. 12

13 3. Resurser och underlag för beslut 3.1 Oljejouren, IVL Naturvårdsverket har avtalat med IVL Svenska Miljöinstitutet AB att upprätthålla en oljejour dit kommuner m.fl. kan vända sig med frågor och få råd angående sanering av olja. Oljejouren bistår även med expertstöd åt Naturvårdsverket, kommuner och andra myndigheter vid olyckor med utsläpp av olja till havs och i inlandsvatten. 3.2 Kustbevakningen Kustbevakningen har tillgång till eget flyg samt satellitövervakning för bedömningar av utsläpp till sjöss. De kan också bistå med spridningsberäkningar (Seatrack Web). 3.3 Räddningsverket Regionala mobila oljeskyddsförråd Kan bistå med utrustning och personal vid en räddnings- och saneringsinsats samt expertis beträffande saneringsutrustning och saneringmetoder. För mer information gå in på Räddningsverkets webbplats: eller SRV RIB (Integrerat beslutsstöd för skydd mot olyckor) Södra Sverige: Räddningstjänsten Östra Blekinge, Karlskrona Östra Sverige: Västra Sverige: Norra Sverige: Gotland: Södertörns Brandförsvarsförbund, Botkyrka. Norra Älvsborgs räddningstjänstförbund, Vänersborg. Umeå räddningskår, Umeå. Gotlands räddningskår, Visby. Internationella resurser Avropas via vakthavande tjänsteman (VT) på Räddningsverket (SRV). 3.4 Miljöatlas Miljöatlas är ett verktyg som innehåller underlag för förebyggande planering och operativa beslut. Miljöatlasen finns tillgänglig på Företag med tillstånd till transport av farligt avfall Sammanställning av företag med tillstånd till transport av farligt avfall återfinns på G:\Miljö\Miljöskydd\Avfallstransporter\Transport Farligt avfall och avfall\farligt avfall tillstånd/. 3.3 Platser för tillfällig mellanlagring av oljerester/insamlad olja. I första hand skall tillståndsgivna platser för mellanlagring nyttjas hos respektive tillståndshavare. Detta innebär att befintliga tippar i länet i första hand skall användas. Befintliga tillstånd i länet finns i diariet på Miljöenheten. Rörande mellanlagring av farligt avfall, prövning mm, se bilaga 1. Avfallshantering exempel Beslut enligt 51 avfallsfo krävs om annan transportör än de med tillstånd behövs. Kommunen är tillsynsmyndighet inom området. Hantering av oljehaltigt avfall inom detta område kräver inga speciella tillstånd. 13

14 Bilaga 1 Oljeutsläpp i havet förutsättningar enligt miljöbalken. Olja och oljehaltigt avfall utgör nästan alltid farligt avfall. Så länge inget annat är känt bör avfallet alltid hanteras som ett farligt avfall. Det bästa omhändertagandet är om oljan kan återanvändas t.ex. genom omraffinering. Andra metoder för omhändertagande är enligt Räddningsverkets handbok oljan är lös annan återvinning, deponering och destruktion. Lagring Lagring av olja och oljeblandat material i anslutning till stranden under pågående sanering betraktas som tillfällig lagring. För tillfällig lagring ställs inte krav på anmälan eller tillstånd. Lagringen bör dock även i det akuta saneringsskedet ske med bästa tillgängliga teknik för att i så stor omfattning som möjligt förhindra spridning av förorening till omgivningen. Exempelvis är lagring i containrar eller på tätt underlag att föredra. Lagring direkt på mark skall undvikas. Transport För transport av avfall inklusive farligt avfall krävs tillstånd enligt 26 eller 27 avfallsförordningen (2001:1063). Den som lämnar över avfall inklusive farligt avfall är skyldig att kontrollera att transportören har tillstånd till transport. När det gäller farligt avfall skall avfallslämnaren även kontrollera att mottagaren har det tillstånd som krävs för att hantera avfallet. Enligt 15 avfallsförordningen (upphör att gälla de 30 juni 2007) har kommunerna möjlighet att ta på sig ett utökat ansvar för avfallshanteringen. Detta innebär att kommunfullmäktige, i fråga om farligt avfall som inte är hushållsavfall, får meddela föreskrifter om att avfall skall transporteras bort genom kommunens försorg. I dessa kommuner får transport av farligt avfall endast ske på uppdrag av kommun eller företag som på kommunens uppdrag har ansvaret för transporter av farligt avfall, alternativt efter dispens från föreskrifterna. Dispens kan medges såväl för ett visst transporttillfälle som generellt för visst slag av avfall. Mellanlagring Om lagringen av avfallet sker på en annan plats än där saneringen pågår ses lagringen som en mellanlagring av avfall eller farligt avfall, vilket är anmälnings- eller tillståndspliktigt (så kallad B- respektive C-verksamhet) enligt nedanstående punkter i 9 kap. miljöbalken. SNI-kod B Anläggning för mellanlagring av avfall om den totala avfallsmängden är större än ton vid något enskilt tillfälle. (Omfattar inte anläggning för lagring av avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller lagring av avfall under längre tid än tre år innan det återvinns eller behandlas.) SNI-kod C Anläggning för mellanlagring av avfall om den totala avfallsmängden är större än 10 ton men högst ton vid något enskilt tillfälle. (Omfattar inte anläggning för lagring av avfall under längre tid än ett år innan det bortskaffas eller lagring av avfall under längre tid än tre år innan det återvinns eller behandlas.) SNI-kod B Anläggning för mellanlagring av sådant farligt avfall som avses i avfallsförordningen (2001:1063), om mängden avfall vid något tillfälle i fråga om oljeavfall är större än 5 ton, blybatterier är större än 10 ton, elektriska eller elektroniska produkter som inte innehåller isolerolja är större än 10 ton, eller 14

15 övrigt farligt avfall är större än 1 ton SNI-kod C Anläggning för mellanlagring av sådant farligt avfall som avses i avfallsförordningen (2001:1063), om mängden avfall inte vid något tillfälle i fråga om oljeavfall överstiger 5 ton, blybatterier överstiger 10 ton, elektriska eller elektroniska produkter som inte innehåller isolerolja överstiger 10 ton, eller övrigt farligt avfall överstiger 1 ton En anmälan för C-verksamhet görs till kommunens miljö- och hälsoskyddsnämnd, medan tillstånd för B-verksamhet prövas av Länsstyrelsen. Avfallstyper De avfallstyper som enligt bilaga 2 till avfallsförordningen bör kunna vara aktuella när det gäller olja och oljehaltigt avfall från ett oljepåslag på land är avfallskod * Annat avfall (kap 13 omfattar oljeavfall och avfall från flytande bränslen) samt avfallskoderna * Jord och sten som innehåller farliga ämnen, samt Annan jord och sten än den som anges i (Kap 17 omfattar bygg- och rivningsavfall samt även uppgrävda massor från förorenade områden.) Om oljeavfallet uppstår vid tömning av läckande cisterner, fartyg eller vid uppsamling till havs kan avfallstypen återfinnas bland avfallskoderna i kapitel 13 oljeavfall och avfall från flytande bränslen. Avfallskoder försedda med en asterisk klassas som farligt avfall. För att avgöra om avfallet är att betrakta som farligt krävs en bedömning av avfallet utifrån dess farlighet. Eftersom det kan vara svårt att avgöra avfallets farlighet bör man alltid utgå från att oljeavfallet utgör farligt avfall och behandla det därefter. Slutsatser om handhavande med stöd av miljöbalken av oljeavfall vid ett utsläpp/olycka till havs Utifrån miljöbalkens krav måste det oljeavfall som tas omhand vid ett oljepåslag transporteras från insamlingsplatsen till ett mellanlager, till någon typ av behandlingsanläggning eller i sista hand för deponering. Mellanlagring av oljeavfall är anmälnings- eller tillståndspliktigt beroende på vilka mängder som mellanlagras. Vid anmälningsplikt måste anmälan lämnas in i god tid innan mellanlagring påbörjas, medan det vid tillståndsplikt givetvis krävs tillstånd innan verksamheten påbörjas. Detta innebär att oljeavfallet enligt nuvarande lagstiftning måste mellanlagras eller omhändertas vid befintliga anläggningar. Detta kan bli en praktisk svårighet om de befintliga anläggningarna i länet inte har möjlighet att ta emot allt avfall som uppstår inom en relativt kort tidsperiod (på grund av t.ex. avsaknad av uppsamlingskärl eller mängdbegränsningar i tillståndet). Transporterna av avfall till mellanlager eller behandlingsanläggningar på andra platser kan då bli orimligt långa och försena arbetet med omhändertagande av oljeavfallet. En lösning på problemet skulle kunna vara ett samarbete med de kommunala miljöstationerna på så vis att dessa vid tillståndsprövning förutom för sin normala verksamhet även ansöker om tillstånd till mellanlagring av större mängder oljeavfall som kan uppstå vid ett utsläpp/fartygsolycka till havs. På detta sätt skulle man långsiktigt kunna få ett buffertutrymme för mellanlagring av oljeavfall som uppkommer vid sådana händelser i kommunen/länet. De ekonomiska och även praktiska aspekterna av detta problem kan dock utgöra ett hinder för en sådan lösning, då den innebär att miljöstationerna måste ha ytterligare uppsamlingskärl, och eventuellt även ett utökat verksamhetsområde, som i princip inte kan användas i den normala verksamheten. Ett annat alternativ är att be regeringen se över lagstiftningen på detta område på motsvarande sätt som skett för lagring av timmer efter stormen Gudrun. Skulle det till exempel vara möjligt att i efterhand endast anmäla tillfälliga platser för mellanlagring av oljeavfall från ett oljeutsläpp/fartygsolycka till havs? Detta givetvis under förutsättning att avfallet lagras på ett acceptabelt sätt, d.v.s. bland annat invallat och nederbördsskyddat. 15

16 Bilaga 2 Oljeutsläpp i havet förutsättningar enligt övrig lagstiftning. Lagstiftning mm Förordning om skydd mot olyckor (FSO) 4 kap 12 ger Kustbevakningen ansvaret för räddningstjänsten när olja eller andra skadliga ämnen har kommit ut i havet och insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren. Den närmre avgränsningen anges i Lag om skydd mot olyckor (LSO) 4 kap 5. Miljöräddningstjänst till sjöss styrs, förutom av svensk lagstiftning, av flera internationella konventioner fastställda inom IMO (International Maritime Organization). Dessa konventioner reglerar bl a möjligheterna för kuststater att på det fria havet ingripa mot fartyg som förorenar. Flera internationella överenskommelser mellan Sverige och grannländerna reglerar den beredskap som ska hållas för att kunna bekämpa utflöden av skadliga ämnen. Kommunen har ansvaret för räddningstjänst i vattendrag, kanaler, hamnar och andra insjöar än enligt ovan enl LSO 4 kap 5. Vid omfattande räddningsinsatser får länsstyrelsen ta över ansvaret för kommunal räddningstjänst. Om räddningsinsatserna även innefattar statlig räddningstjänst, skall länsstyrelsen svara för att räddningsinsatserna samordnas, LSO 4 kap 10 och FSO 4 kap 33. När länsstyrelsen tar över ansvaret avser det all kommunal räddningstjänst, inte enbart aktuell händelse. Vid fredstida krishantering skall länsstyrelsen hålla sig underrättad om händelseutvecklingen och verka för att nödvändig samverkan kan åstadkommas, Länsstyrelseinstruktionen 50. Ansvariga vid räddningstjänst KBV har ansvaret för att olja som kommer ut i havet behandlas så att den inte påverkar miljön. I första hand försöker man ta upp oljan ur vattnet med hjälp av specialfartyg. Specialfartyg från andra länder kan delta på begäran. Kommunal räddningstjänst kan medverka i KBV operationer. När olja som KBV inte lyckats samla upp på havet är på väg mot land, kan kommunal räddningstjänst med hjälp av länsor mm försöka hindra oljan att nå känsliga strandpartier. Under denna del måste man anse att räddningstjänst råder och kommunal räddningstjänst är ansvarig nära strandlinjen. KBV: s ansvar till havs kvarstår. Länsstyrelsens övertagande Länsstyrelsen får ta över ansvaret för kommunal räddningstjänst om räddningsinsatserna är omfattande. Om insatsen då även innefattar statlig räddningstjänst skall länsstyrelsen ansvara för att räddningsinsatserna samordnas. Hantering av insamlad olja och oljehaltigt avfall Olja och oljehaltigt avfall är nästan alltid farligt avfall. Så länge inget annat är känt bör man alltid hantera avfallet som ett farligt avfall. Bästa omhändertagandet är om oljan kan återanvändas t.ex. genom omraffinering. Andra metoder för omhändertagande är enligt Räddningsverkets handbok Oljan är lös annan återvinning, deponering och destruktion. Transport För transport av avfall och farligt avfall krävs tillstånd. Den som lämnar över avfall eller farligt avfall för transport är skyldig att kontrollera att transportören har tillstånd till transport. För farligt avfall skall avfallslämnaren även kontrollera att mottagaren har det tillstånd som krävs för att hantera avfallet. Mellanlagring Om lagringen sker på en annan plats än där saneringen pågår ses lagringen som en mellanlagring av avfall eller farligt avfall, vilket är anmälnings- eller tillståndspliktigt enligt 9 kap i miljöbalken. 16

17 Anläggningar för omhändertagande av oljehaltigt avfall För att få fram den lediga kapaciteten som finns tillgänglig inom länet vid varje enskilt tillfälle och för att få kännedom om det finns möjlighet att hantera/behandla det aktuella avfallet måste en kontakt tas med respektive avfallsanläggning. 17

18 Bilaga 3 Checklista för länsstyrelsen vid oljeutsläpp till havs. Pos. Initiala Åtgärder Ansvar 1 Tag kontakt med Kustbevakningen via SOS- Alarm. Begär information och klarlägg om möjligt omfattning och påverkat område. VB Informera länsledningen samt miljöenheten och rättsenheten. Upprätta del eller delar av räddningsstab baserat på KBV bedömning av läget. Larma vid behov VB på Lst Blekinge för samverkan med KBV Regionledning Syd/Väst. 5 Upprätta kontakt med samverkande myndigheter. VB VB VB VB Kontrollera att larmning av kommuner som förväntas bli berörda är genomförd. Överväg behovet av experter. Informera och kalla in dessa vid behov. Koppla dessa till berörda kommuner. Fortsatta Åtgärder För in slag av olja, antal m 3 i utflödet och utbredning i lägesbild/karta. Väder nu och på sikt, strömmar- fart och riktning. KBV kan göra prognoser för oljedrift. Gör bedömande, fatta BIS med riktlinjer. Berörda skyddsvärda områden fastställs och prioriteras med avseende på tidsförhållanden och resurser. Digital miljöatlas är underlag. Överväg ett eventuellt övertagande av kommunal räddningstjänst. Formulera ev. beslut och kungör detta. Information till företag med kylvattenintag i havet, hamnar eller åar, ex OKG, Södra Cell. Samverkanspersonal från Länsstyrelsen till ledningsplatser i fält, kommunala ledningsgrupper och KBV regionledning. Info till NV, KBM, Regeringen. Behov av trafikdirigering/avspärrning/omledning görs i samråd med polisen och vägverket. Finns specifik infoplan till särskilda målgrupper, tex. skärgårdsbefolkning och fiskare, skall denna följas. Ta fram underlag för befintlig kapacitet för mellanlagring av oljehaltigt avfall på länets avfallsanläggningar. Säkerställ att kommunen dokumenterar insatser och åtgärder i samråd med SRV för framtida ersättningsanspråk. Förbered beslut om tillstånd att avliva oljeskadade fåglar och djur. (rättsenheten/jaktvårdskonsulenten/länsveterinär) VB VB Ansvar /Länsledningen 18