Oljeskyddsplan. Skåne Nordväst. Landskrona Stad

Transkript

1 Oljeskyddsplan Skåne Nordväst Landskrona Stad

2

3 Reviderad Detta dokument är framtaget som en del av projektet Oljeskyddsplan Skåne Nordväst under i samband med EU-projektet Baltic Master II. Kontaktperson i kommunen: Anna Elofsson, Räddningstjänsten Tel: E-post: anna.elofsson@landskrona.se De foton som återfinns i dokumentet är hämtade från Räddningstjänstens fotoarkiv, Kustbevakningens pressbilder samt privata bilder

4

5 Förord Denna beredskapsplan är ett resultat av EU-projektet Baltic Master II. Projektet hade som övergripande målsättning att uppnå förbättrad beredskap vid en oljeolycka till havs, förbättrade förebyggande åtgärder mot föroreningar till havs och ökat samarbete kring sjösäkerhet mellan Östersjöländerna. Helsingborgs Stad och Ängelholms kommun har varit partners i projektet och därmed varit ansvariga för fallstudien Oljeskyddsplan Skåne Nordväst. Målsättning för fallstudien var: att ta fram en förankrad lokal oljeskyddsplan att testa planen genom övning och därefter revidera planen att göra en resursinventering i nordvästra Skåne och ta fram ett förslag för eventuella inköp av ytterligare resurser I arbetet med en regiongemensam oljeskyddsplan har ett nätverk för oljeskyddsfrågor bildats bestående av representanter från kustkommunerna i Skåne Nordväst. Detta nätverk kommer att fortsätta arbeta med oljeskyddsberedskap inom Skåne Nordväst även efter det att Baltic Master II avslutats. Detta nätverk är även representerat i Länsstyrelsens samverkansgrupp för oljeskyddsfrågor. Planen bygger i stor utsträckning på: dokumentation och stöd från Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap oljeskyddsplaner från andra kommuner, regioner och organisationer input från Baltic Master I och II 1 lokal och regional kompetens inom området erfarenheter från oljeutsläppet från Köpenhamn som drabbade Helsingborg och Landskrona i januari Se

6 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 1 Introduktion Bakgrund Beredskap Revidering Oljeskyddsinsatsens faser Larmplan Räddningstjänst eller saneringsinsats? Extraordinär händelse Aktörer Kommunens ansvar Ansvarsfördelning och berörda förvaltningar Berörda myndigheter Andra aktörer Lokala aktörer Organisationsplan Regional organisation och ledning Regional oljeskyddsstab Lokal organisation och kommunal stab Informationsplan Informationsfunktioner Intern information Myndighetsmeddelande och VMA Kommunens krisinformation Extern information Samordning av information i Skåne Nordväst Zonindelning och miljöatlas Miljöatlas Kort beskrivning av zonerna Beskrivning av upplägg i dokumentet Zoninformation Zonindelning Landskrona Stad Prioritering av kuststräckor Sanering Saneringsmanualen Kriterier för avslut av sanering... 25

7 8 Olja och miljö Provtagning och uppföljning Oljeskadad fågel och vilt Resurser och logistik Materiel i Sverige Expertstöd Militära förstärkningsresurser Internationella resurser Digitala resurser Logistik Avfallshantering Förebyggande åtgärder vid hot om oljepåslag Avfallshantering vid sanering invid stranden Mellanlagring Hantering av frivilliga Förutsättningar för frivilligt deltagande Frivilliga i arbetet Hälsoskydd och arbetsmiljö Arbetsmiljöansvar Arbetsmiljörisker i samband med olja Ekonomi och ersättning Möjligheter för ekonomisk ersättning Upphandling Riktlinjer för ekonomisk uppföljning Dokumentation Dokumentation före oljan når land Under oljeskyddsinsatsen Avveckling av oljeskyddsinsats Flygfotografering över kusten Källor Bilaga A Lagstiftning

8 Planen består av ett övergripande huvuddokument som behandlar oljeskyddsfrågor före, under och efter en oljeskyddsinsats. Detta dokument tar upp relevant information kring ämnet oljeskydd och är framförallt tänkt att användas under kommunens beredskapsarbete. Till huvuddokumentet hör underlag för saneringsarbete som är tänkta att fungera som stöd vid en eventuell oljeskyddsinsats. Oljeskyddsplan Skåne Nordväst Organisation och ledning Zonindelning Resursförteckning Saneringsmanual Dokumentationsunderlag 2

9 1 Introduktion 1.1 Bakgrund Utskeppning av olja från Ryssland och Baltikum ökar samtidigt som totala antalet trafikrörelser blir fler i Östersjön och Öresund. Risken för att drabbas av ett oljepåslag är därför stor och under 2000-talet har arbetet med att stärka den svenska beredskapen ökat på lokal, regional och nationell nivå var dimensionerande mängd utsläppt olja ton enligt nationella inriktningen för svensk oljeskyddsberedskap 2. Detta bygger på ett scenario där omkring ton olja släpps ut till havs på statligt vatten och att ton når stranden. På land är det, trots att ansvaret inte är lagstadgat, kommunens uppgift att sanera kuststräckor som fått oljepåslag. En större händelse belastar kommunens resurser, påverkar miljö och ekosystem samt får stora socioekonomiska konsekvenser för näringsliv och medborgare. Detta är anledningen till att kommunen bör ha en beredskap för att kunna hantera ett oljepåslag i samverkan med andra aktörer, för att begränsa långvarig miljöpåverkan och ekonomiska effekter. 1.2 Beredskap Det är i första hand kommunens ansvar att upprätthålla en oljeskyddsberedskap. Staten har dock också ansvar genom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Dessa myndigheter har skyldighet att stödja kommunerna för att de ska kunna upprätthålla en god beredskap. Skåne Nordväst Skåne Nordväst är ett samverkansområde och har utifrån en politisk viljeriktning samordnat sitt beredskapsarbete för oljeskydd genom projektet Oljeskyddsplan Skåne Nordväst och bildandet av ett oljeskyddsnätverk inom Skåne Nordväst. Varje kustkommun ska ha minst en representant i nätverket för att upprätthålla kompetens. Nationellt På nationell nivå tillhandahåller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap rådgivning, utbildning samt underlag för oljeskyddsplanering på sin hemsida. 1.3 Revidering Planen ska revideras vart fjärde år i samband med ny mandatperiod, eller vid större förändringar inom kommunens och förvaltningars organisation. Vid stora förändringar eller beslut som påverkar planen bör omedelbar revidering ske. 2 Bakgrunden till denna inriktning återfinns i strategi- och policydokumentet "Oljeskadeskyddet utmed de svenska kusterna och i de stora insjöarna inför 2010"(Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, 2004). 3

10 Oljeskyddsnätverket inom Skåne Nordväst ansvarar för att bevaka frågor som kan komma att påverka oljeskyddsplanens innehåll. Nätverket ansvar för att samordna revideringen av planens gemensamma delar. Varje kommun ansvarar för revidering av kommunspecifika delar. 2 Oljeskyddsinsatsens faser En stor oljeolycka kan komma att innebära att mer än ton olja når kusten. Detta kan innebära saneringsarbeten som sträcker sig över ett år och som då kräver omfattande resurser i form av personal och utrustning. Mängden oljehaltigt avfall kan bli gånger mer än mängden olja och avfallet klassas i regel som miljöfarligt avfall vilket ställer krav på hantering. I scenariot ton så påverkas troligtvis ett större antal kommuner och flera län samt flera andra aktörer. Den massmediala uppmärksamheten blir troligtvis stor. Oljan får stora ekologiska effekter på kuststräckor med många skyddsvärda och känsliga områden. Saneringsarbetet blir en stor påfrestning för kommunens resurser och samhället drabbas av socioekonomiska effekter på flera miljarder 3. Det finns möjlighet att söka ersättning för kostnader i samband med olyckan men detta kräver omfattande dokumentation under saneringsarbetets gång. Grovt så kan en större oljeskyddsinsats på land delas in i följande faser: Räddningstjänst Grovsanering Finsanering och avslut Till detta kommer även en förberedande fas och en uppföljningsfas. Under den förberedande fasen arbetar kommunen med beredskapsarbete, övning och utbildning. Räddningsfas När utsläppet sker till havs inleder Kustbevakningen sin saneringsinsats till havs och ett larm når kommunerna som kan komma att drabbas. På land inleds arbete troligtvis med en räddningsinsats. Räddningsinsatsen innebär akuta omedelbara åtgärder för att förhindra skador på liv, egendom och miljö. Åtgärd kan utgöras av inlänsning, dukning, upptagning mm. I mån av tid är det önskvärt att provtagning av musslor sker innan oljan når kusten Insatsen beslutas och följs upp av räddningsledaren. Sedan övergår oljeskyddsinsatsen till en kommunal saneringsinsats. Grovsanering Grovsaneringen syftar till att begränsa risker för skador på fåglar och andra djur. Olja får enbart finnas i begränsad omfattning på land. De uppkomna skadorna på egendom och 3 Kommunens oljeskydd, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap 4

11 miljö ska inte kunna förvärras på kort sikt när grovsanering avslutats. Kommunal miljörepresentant avgör om och när grovsanering kan anses vara avslutad. Finsanering Finsanering syftar till att minska samhällets och miljöns återställningstid. Avslut av finsaneringen bedöms av kommunal miljörepresentant i samråd med expertis på området. 2.1 Larmplan Chefen för Kustbevakningen och KCL (Kustbevakningens Centrala Ledning) ansvarar för Kustbevakningens räddningstjänst. KCL ansvarar vid miljöräddningsoperationer till sjöss för att information om räddningsinsatsen lämnas till regeringen, samverkande centrala myndigheter samt till internationella samarbetsavtalsparter m.fl. KCL kontaktar därför även berörda kommuner via SOS alarm. SOS meddelar därefter berörda kommuner via det telefonnummer som respektive kommun har angett för övriga räddningstjänstärenden. Landskrona har t ex angett nivå 2 befäl som kontakt vid övriga ärenden och Helsingborg har angett stabsbrandmästaren (SBM). SBM i Helsingborg kontaktar i sin tur räddningschef i beredskap (RCB) och tillsammans ansvarar dessa för att i samråd starta upp en stab i Skåne nordväst. Se schematisk beskrivning nedan. Kustbevakningen KLC i Karlskrona SOS Alarm Stabsbrandmästare Skåne NV RCB / TiB Skåne NV Berörda kommuner 2.2 Räddningstjänst eller saneringsinsats? Oljeskyddsinsatsen klassas rimligen inledningsvis som räddningsinsats enligt kriterier i 1 kap 2 Lagen om skydd mot olyckor. Insatsen ska enligt lagen vara motiverad utifrån följande kriterier: Behovet av ett snabbt ingripande Det hotade intressets vikt Kostnaderna för insatsen Omständigheterna i övrigt Räddningsinsatsen avslutas när räddningsledaren fattar beslut om detta. Beslutet redovisas i skriftlig form och överlämnas till den förvaltning inom kommunen som är utpekad som ansvarig för oljesanering. Så snart kriterierna inte är uppfyllda längre övergår insatsen till kommunal sanering. En räddningsinsats är avslutad när räddningsledaren har fattat beslut om det. Avslut av räddningsinsats regleras i 3 kap 9 Lagen om skydd mot olyckor. 5

12 2.3 Extraordinär händelse Lag (2006:544) om kommuners och landstings åtgärder inför och vid extraordinära händelser i fredstid och höjd beredskap reglerar att kommuner (och landsting) ska förbereda sig inför och ha en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras. En extraordinär händelse är en händelse som avviker från det normala innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting. Kommunen är bland annat skyldig att inrätta en krisledningsnämnd som under en extraordinär händelse får överta hela eller delar av verksamhetsområden från övriga nämnder i den utsträckning som det är nödvändigt. Det är krisledningsnämndens ordförande som bedömer när en extraordinär händelse är av sådan omfattning att nämnden ska träda i funktion. Är ett oljepåslag en extraordinär händelse? Ett oljepåslag av dimensionen ton får så stora konsekvenser att det är sannolikt att det bedöms som en extraordinär händelse. Vid en extraordinär händelse finns möjligheten att få och ge hjälp från och till andra kommuner. Den hjälpande kommunen har rätt till skälig ersättning för sina insatser. Det kan alltså sägas gagna kommunen att bedöma händelsen som extraordinär eftersom man då har laglig rätt att söka hjälp hos andra kommuner. En räddningsinsats berörs inte av om krisledningsnämnden beslutat träda i funktion eller inte. Om krisledningen är i funktion stödjer den räddningsinsatsen. Sedan räddningsinsatsen avslutats vidtar saneringsfasen. I saneringsfasen är hanteringen av händelsen inte längre ett ansvar enbart för räddningstjänsten utan för kommunen i sin helhet. Om krisledningsnämnden trätt i funktion får den då en central roll. Ett större oljepåslag drabbar troligen flera kustkommuner i Skåne Nordväst. Samarbete är nödvändigt för bästa hantering av händelsen. Kommunerna kan drabbas olika hårt och kan därför (eller av andra skäl) göra olika bedömningar när det gäller om händelsen betraktas som extraordinär. Så länge räddningsinsats pågår saknar beslut om extraordinär händelse betydelse. Samarbete i saneringsfasen kan underlättas om händelsen bedöms som extraordinär eftersom man då har möjligheter till hjälp över kommungränserna. 6

13 3 Aktörer Under en oljeskyddsinsats engageras en rad olika aktörer. Detta kapitel syftar till att utreda vem som har vilken roll och när. Alla aktörer som omnämns i detta kapitel är viktiga samverkanspartners för kommunen under en oljeskyddsinsats. Ansvaret för sanering av olja på land är inte lagstadgat men praxis är att kommunen utför saneringen. Saneringsfasen kan bli både långvarig och resurskrävande och för att tillgängliga resurser ska utnyttjas effektivt är det viktigt att detta arbete leds och planeras omsorgsfullt. Det är därför av extra stor vikt att kommunens roll och saneringsorganisation förankras inom kommunen. 3.1 Kommunens ansvar Kommunen ska enligt lagen svara för räddningstjänst inom sitt område. Gränsen mellan statlig och kommunal räddningstjänst går juridiskt sett i strandlinjen. Om oljan redan nått stranden och skadan inte förvärras är insatsen en fråga om sanering. I nordvästra Skånes kommuner fördelas arbetsuppgifter och ansvarsfördelning på olika sätt. Därför ska varje kommun definiera ansvarsfördelning mellan sina egna förvaltningar/funktioner i detta kapitel. 7

14 3.2 Ansvarsfördelning och berörda förvaltningar Landskrona Stads ansvarsfördelning ser ut på följande sätt: Ansvarsområde Beredskap och revidering av oljeskyddsplan Räddningsinsats Saneringsinsats Miljötillsyn Ekonomisk uppföljning Räddningstjänsten Räddningstjänsten Övergripande ansvar Teknik & Service samt Kultur & Fritid Miljöförvaltningen Förvaltningsekonom för Räddningstjänst och Kultur & Fritid OBS! Samtliga förvaltningar inom staden ansvarar för att i god samverkan tillhandahålla resurser/kompetens till ansvarig förvaltning/avdelning under hela insatsen. 3.3 Berörda myndigheter I detta kapitel sammanställs myndigheter samt deras roll och ansvarsområde vid en oljeskyddsinsats. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap fungerar som tillsynsmyndighet för kommunal räddningstjänst, där Länsstyrelsen verkställer tillsynsutövningen. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap erbjuder stöd till kommuner med avtalade oljeskyddsförråd, experthjälp samt internationella kontakter. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap har fem nationella oljeskyddsförråd, som kan bistå vid större utsläpp av olja (inställelsetid : 5 h för räddningsinsats och h saneringsinsats, cirka tim i praktiken). Förråden är placerade i Botkyrka, Vänersborg, Karlskrona, Visby, Umeå. Vid oljeskyddsförråden finns materiel och personlig utrustning till sammanlagt 500 personer. Förrådet i Karlskrona har ensamt materiel till 205 personer. Oljeskyddsförråden kan agera var för sig eller tillsammans. Personal som kan utbilda sanerare i användningen av utrustning kommer tillsammans med förråden. Kustbevakningen Vid en oljeolycka till havs ansvarar Kustbevakningen för upptag av olja utanför strandlinjen. I praktiken blir området precis utanför stranden en gråzon, hur långt ut beror på djupgåendet 8

15 på de saneringsfartyg som Kustbevakningen använder. Oljan som finns i denna zon prioriteras inte primärt av Kustbevakningen utan tas istället omhand när den når land. Kustbevakningen har ett lagstiftat ansvar att utföra insamling och provtagning av olja såväl till land som till sjöss. För att proven ska kunna utgöra bevisunderlag ställs höga krav på hur provet tas samt på provtagningskärlen. Kustbevakningen har såväl kompetens som utrustning att genomföra proven på ett korrekt sätt. En oljeskyddsinsats blir i regel två skilda insatser med varsin räddningsledare., en som ansvarar för statlig (till sjöss) och en för kommunal räddningstjänst (på land). Kustbevakningen har en OSC On Sea Commander, vilket motsvarar räddningstjänstens skadeplatschef. Om flera länder är inblandade i insatsen har varje land en nationell ledare, samt en gemensam stab. Vid larm om utsläpp sker flygplansövervakning av Kustbevakningen i utsläppsområdet. Prover tas på oljan och analyseras och mängden utsläppt olja approximeras. Åtgärder och prioriteringsordning vid insats, både till havs och på land beror till stor del av vilken typ av olja som släppts ut. Oljans egenskaper så som densitet, viskositet, flytförmåga och flyktighet bestämmer utsläppets och spridningens karaktär. Information som bör förmedlas till räddningstjänst i ett tidigt skede är: Vilken typ av olja? Vilka säkerhetsblad finns med? Hur mycket olja? Var får vi påslag på kusten? Kustbevakningen har tillgång till avancerade spridningsmodeller för oljeutsläpp som kan göra det möjligt att skapa prognoser och få uppfattning om tidsperspektiv. I första hand vill man bogsera in ett skadat fartyg mot land, till nödhamn eller mindre känslig kuststräcka. Kustbevakningen arbetar med länsar, pumpar, skimmers m.m. och kan i viss mån skydda kommunalt område genom till exempel inlänsning av hamn. Länsstyrelsen Före ett oljeutsläpp är det Länsstyrelsens uppgift att stödja kommunerna med underlag för beredskapsarbete, t.ex. genom miljöatlas, geografisk information eller genom samverkan med sakkunniga. Under räddningstjänstskedet ansvarar Länsstyrelsen för samverkan mellan statlig räddningstjänst och kommunerna samt samordning av information. Länsstyrelsen förmedlar även information till centrala myndigheter och regering. Länsstyrelsen kan vid omfattande 9

16 kommunala räddningsinsatser enligt kap 4 33 Förordningen (2003:779) om skydd mot olyckor överta ansvaret för den kommunala räddningstjänsten inom en eller flera kommuner. Detta kan ske vid exempelvis stora oljeolyckor. Detta innebär i praktiken att om en räddningsinsats berör mer än en kommuns område inom samma län, och där två eller flera räddningstjänster ska samverka och räddningsledarna inte sinsemellan kan bestämma vem av dem som ska leda insatsen, ska Länsstyrelsen utse räddningsledare, kap 3 16 Lag (2003:778) om skydd mot olyckor. Om räddningsinsatserna även omfattar statlig räddningstjänst ska Länsstyrelsenansvara för att insatserna samordnas, detta enligt kap 4 33 Förordningen (2003:779) om skydd mot olyckor. Länsstyrelsen ska även stödja kommunerna med underlag för beslut och prioritering rörande kustavsnitt och områden mot bakgrund av en olycka till havs. Under räddningstjänst och sanering kan länsstyrelsen ge råd och stöd till kommunerna, med bl. a. expertis, prioriteringar, beslut om tillstånd för mellanlagring, dokumentation och uppföljning. Försvarsmakten Försvarsmakten har enligt Lag (2003:778) om skydd mot Olyckor skyldighet att bistå med materiel, personalresurser samt kompetens och rådgivning så länge det är en räddningsinsats. När räddningsinsatsen är avslutad upphör Försvarsmaktens reglerade ansvar. Naturvårdsverkets oljejour Naturvårdsverket ansvarar för uppföljning av miljöeffekter av utsläpp. På uppdrag av Naturvårdsverket upprätthåller SWECO en oljejour. Naturvårdsverkets oljejour ska vid begäran hjälpa räddningstjänst, länsstyrelser och kommunernas miljöförvaltningar med kostnadsfri rådgivning i samband med olje- och kemikalieutsläpp och delta i övningar som ordnas av olika myndigheter. Naturvårdsverkets oljejour kan även bistå med råd i samband med planering av uppföljning av effekterna efter ett utsläpp av olja. Gemenskapsmekanismen, EU Gemenskapsmekanismen ger kommunikationskanaler för att begära hjälp från andra EUmedlemsländer vid en katastrof eller olycka. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap är knutpunkt för mekanismen i Sverige, och tar emot begäran om hjälp från kommuner och länsstyrelser genom TiB (Tjänsteman i beredskap). Då assistans förmedlas via Gemenskapsmekanismen svarar det drabbade landet för kostnaderna men de hjälpande kan också välja att erbjuda kostnadsfri assistans. Trafikverket (f.d. Banverket, Vägverket och SIKA) Trafikverket kan bl.a. bistå med resurser inom logistik och avfallshantering samt ansvarar tillsammans med polisen för avspärrning av vägnät. Polisen Eventuella åtalsanmälningar från drabbade utreds av polisen vid utsläpp av olja. Polisen ansvarar tillsammans med Trafikverket för avspärrning av vägnät och drabbade kuststräckor. 10

17 11

18 3.4 Andra aktörer I följande kapitel sammanställs andra aktörer samt deras roll vid en oljeskyddsinsats. SMHI SMHI kan bidra med väderleksrapporter och spridningsprognoser för oljeutsläpp till havs. Katastrofhjälp fågel och vilt Katastrofhjälp fågel och vilt är en frivilligorganisation med tillstånd för att rehabilitera oljeskadad fågel och vilt. Har en egen organisation som kan aktiveras under räddningsledarens befäl. Massmedia Massmedia är ett viktigt verktyg för att nå ut med information och lägesrapporter till allmänheten. Massmedia bör därför bjudas in som en viktig samverkanspartner vid en oljeskyddsinsats. 3.5 Lokala aktörer Kan t.ex. vara företag som sysslar med transport, så som Ohlsson eller maskinuthyrning ex Dennis Maskinuthyrning AB. Lista med kontaktuppgifter finns i Insatspärmen. 4 Organisationsplan En stor oljeskyddsinsats kräver en väl fungerande organisation i flera nivåer. Organisationen bör alltid hållas så liten som möjligt för att effektivisera arbetet, men det är alltid bättre att börja i stor omfattning och sedan skala ner efter behov. I detta kapitel presenteras grunden för en oljeskyddsorganisation översiktligt. Rödmarkerad text i organisationsbeskrivningen markerar funktion under räddningsinsatsen och byter benämning vid avslut av räddningsinsats. En organisation är aldrig statisk utan detta kapitel utgör ett förslag på organisation som sedan får anpassas efter respektive händelse. 4.1 Regional organisation och ledning Under räddningsinsatsen av en oljeskyddsinsats är räddningsledningen reglerad utifrån det avtal som finns i Skåne Nordväst för gränslös räddningstjänst. Detta innebär att det finns gemensamma ledningsfunktioner inom Skåne Nordväst. Den regionala organisationen utformas utifrån denna funktion. Vid avslut av räddningstjänst insats bör funktionen finnas kvar som en saneringsledare. Denna saneringsledare har ett samordningsansvar för hela oljeskyddsinsatsen men beslutsmandat för saneringsledaren under saneringsfasen är inte reglerat i någon lagstiftning. Saneringsledarens uppdrag och mandat måste därför vara tydligt formulerat i samverkan mellan drabbade kommuner. Saneringsledaren bör få beslutsmandat gällande prioritering och resursfördelning samt ledning av organisationen. Alternativet är att låta ansvaret övergå till respektive drabbad kommun. Staben får då en 12

19 samordnande roll bland annat när det gäller resursfördelning och dokumentation. Så långt det är möjligt bör tillgängliga resurser fördelas redan under räddningsinsatsen. I varje drabbad kommun tillsätts en eller flera skadeplatschef/ledare utifrån skadans omfattning. Till räddningsledare/saneringsledare knyts en regional stab. Då andra regionala och nationella aktörer är aktiverade i insatsen knyts dessa organisationer till räddningsledare. MIC, militär insatschef, ansvarar för organisation och ledning av Försvarsmaktens resurser i samverkan med räddningsledare. PIC, polisens insatschef, ansvarar för organisation och ledning av polisens resurser i samverkan med räddningsledare. Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap erbjuder stöd till kommuner med avtalade oljeskyddsförråd, experthjälp samt nationell samordning och kontakter till europeiska kontaktnät. Länsstyrelsen (Lst) svarar för att insatsen och informationen samordnas och kan överta ansvaret för kommunal räddningstjänst då regeringen föreskriver detta enligt LSO. Nedan följer en schematisk beskrivning av den regionala organisationen. 4.2 Regional oljeskyddsstab Som stöd till hela oljeskyddsorganisationen bör en regional oljeskyddsstab upprättas. Staben består av en stabschef samt funktionerna administration, ledning, samverkan, information och resurser. Staben är uppbyggd utifrån den organisation som räddningstjänsten vanligtvis använder vid större räddningsinsatser. Viktigt att poängtera är dock vikten av att funktionerna även bemannas med personal från övriga förvaltningar i kommunen, framförallt för att kunna 13

20 arbeta med uthållighet och för att inte belasta enbart räddningstjänst, som under en oljeskyddsinsats förväntas upprätthålla övrig beredskap i kommunen. Utifrån räddningstjänsternas samverkansavtal finns stabstorget i Bårslöv tillgängligt för samtliga kommuner i Skåne Nordväst. Stabens geografiska placering bör dock styras utifrån oljeskadans omfattning och geografi. Organisationsbeskrivningen nedanför är en beskrivning av en regional oljeskyddsstab. Det finns en fördel med att förlägga den funktion som benämns som Analys som en separat funktion. Erfarenhet från större oljeinsatser har visat på ett behov av ett arbetsmiljöbefäl, vars uppgift är att ta fram riktlinjer samt följa upp arbetsmiljöansvaret. 4.3 Lokal organisation och kommunal stab Den lokala organisationen leds av en eller flera skadeplatschefer/skadeplatsledare. Dessa ansvarar för ett erforderligt antal sektorchefer/arbetsledare. Sektorchefen/arbetsledaren kan under oljeskyddsinsatsen arbeta utifrån den zonindelning som ingår i oljeskyddsplanen och får då i praktiken ett geografiskt ansvar för sanering. Ett alternativ är att låta sektorchefen/arbetsledaren ansvara för en viss typ uppgift, t.ex. en viss saneringsmetod. Den lokala organisationen bör spegla den regionala för att underlätta vid överlämnandet från räddningsinsats till saneringsinsats. Detta innebär att funktionerna i den lokala staben bör spegla den regionala staben och samarbeta med de regionala funktionerna kontinuerligt. Om krisledningen är i funktion (vid extraordinär händelse) stödjer den räddningsinsatsen. Sedan räddningsinsatsen avslutats vidtar saneringsfasen. I saneringsfasen är hanteringen av händelsen ett ansvar för kommunen i sin helhet. Om krisledningsnämnden trätt i funktion får den då en central roll. 14

21 Organisationsbeskrivningen nedanför är en beskrivning av en lokal oljeskyddsstab. 4.3 Lokala förutsättningar och organisation Vid ett oljepåslag bör staben knyta till sig viss nyckelkompetens. För att underlätta samordningen med Stadsbyggnadsförvaltningen och Miljöförvaltningen bör representanter från dessa förvaltningar sitta med. 5 Informationsplan Vid en oljeskyddsinsats krävs en stor informationsinsats för att möta behovet av information, både internt inom insatsorganisationen och externt gentemot media och medborgarna i kommunen. Detta kapitel är tänkt att ge insikt och stöd kring informationsfrågor i samband med oljeskydd och underlag för en informationsinsats vid en stor oljeolycka. 5.1 Informationsfunktioner Informationsfunktionen är en viktig del av oljeskyddsorganisationen. Informationsfunktion bör upprättas på både lokal nivå i organisationen samt i den regionala staben där funktionen i första hand ska samordna all information. Den regionala informationsfunktionen bör innefatta upplysningscentral, webbredaktör, IT-personal för att hantera tekniken, personal för att rigga och ta emot inför presskonferenser etc. Informationsfunktionen bör utföra omvärldsbevakning kring vad som skrivs om olyckan i media för att kunna dementera felaktigheter. Informatörer på lokal nivå bör vara starkt knutna till den regionala informationsfunktionen och bör även i stor utsträckning arbeta för att intern information sprids i organisationens alla led. 15

22 5.2 Intern information Informationsflödet internt i organisationen bör följa upprättade sambandsplaner (se följande kapitel). Information ska förmedlas och begäras från närmsta ledningsfunktion i organisationen. Sektorchefer/arbetsledare ska vid stora händelser eller förändringar i arbetet samt vid varje avslutat arbetspass lämna lägesrapporter till skadeplatschef/skadeplatsledare. En sammanställning av dessa lägesrapporter förmedlas sedan vidare till räddningsledare/saneringsledare och informationsfunktion i den regionala staben. Att upprätta hålla god intern information och kommunikation kräver att resurser för detta avsätts. Det behövs en kommunikationsportal mellan regional stab och ledning ute på plats. Detta saknades under oljepåslaget Myndighetsmeddelande och VMA Det finns två särskilda möjligheter för en kommunal förvaltning att få ut viktig information i radio eller TV, den ena kallas myndighetsmeddelande och den andra kallas VMA informationsmeddelande. Ett tredje alternativ är VMA varningsmeddelande men detta är i kommunen förbehållet räddningstjänsten. Myndigheter (förvaltningar) kan begära att få sända myndighetsmeddelande via SR eller SVT när normal verksamhet inte längre kan bedrivas. Det kan röra sig om inställda skolskjutsar på grund av snöoväder, störningar i vatten- och elförsörjning eller liknande situationer, som inte bedöms livsfarliga i ett kort perspektiv. Meddelandet sänds kostnadsfritt enbart i den kanal som begärts, SR eller SVT. Praktiskt tar den som vill sända kontakt med den regionala SVT- eller SR-stationen. Om det är vid en udda tidpunkt tas kontakt med sändningsledningen hos SVT eller SR. Sveriges Radio och Sveriges Television ska se till att meddelandet ges en lämplig utformning och att det inte stör programverksamheten. VMA informationsmeddelande sänds utan krav på omedelbarhet för att förebygga eller begränsa skador på liv, hälsa, egendom eller i miljön. Den förvaltning som vill nå ut med VMA informationsmeddelande begär sändning hos den regionala SOS-centralen. 16

23 5.4 Kommunens krisinformation Vid en extraordinär händelse finns behov av snabb, relevant och korrekt information om stadens insatser. Om krisen är ett kommunalt ansvar, ansvarar kommunen själv för de informationsinsatser som ska ske till anställda, allmänhet, medier, organisationer, myndigheter och andra samhällsorgan. Informationsinsatserna som beskrivs här inleds på krisledningsnämndens initiativ. Stadens information ska vara: lättbegriplig korrekt och entydig snabb samordnad lättillgänglig Krisledningens målsättningar är: att alla för kommunen viktiga målgrupper får en så korrekt, snabb och aktuell bild av kommunens åtgärder som möjligt prioriterade grupper är berörda anställda, medier och medborgare väsentlig extern information går ut samtidigt till stadens personal för att hindra ryktesspridning krisinformationen ska alltid börja med Landskrona stad informerar Informationsenheten Enheten samordnar all informationsverksamhet och ska kunna arbeta i skift dygnet runt. Informationschefen är placerad i staben och är där rådgivande i informationsfrågor. Chef för informationsenheten är Landskrona stads kommunikationschef eller dennes ersättare. Biträdande informationschef, som utses på plats, svarar för avlastning och avlösning. När informationsplanen för kris tillämpas bör personal vid stadens förvaltningar och bolag inte lämna information till andra myndigheter, medier eller allmänhet utan i stället hänvisa till informationsenheten. Denna samordning mellan stadens ledning, förvaltningar och kommunala bolag är nödvändig för att informationen ska bli entydig och korrekt. Informationen ska också samordnas mellan kommunen och lokalt verkande myndigheter som polis, sjukvård, kyrka och Länsstyrelsen. Informationen ska även samordnas med de statliga myndigheter och bolag som är berörda av störningen. Informationsenheten består, vid full bemanning, av tre delar: presscentrum som ger information till media upplysningscentral som svarar för information till allmänheten analys och dokumentation som följer, sammanfattar och analyserar mediernas rapportering och andra kanaler, samt för logg över informationsenhetens arbete 17

24 5.5 Extern information När det gäller extern information är det viktigt att klargöra vem som uttalar sig om vad och samordna informationen med dessa personer. Två huvudmålgrupper för extern information är berörda aktörer och allmänheten. Dessa två målgrupper bör få kontinuerlig information om händelseförloppet under insats och sanering. Det bör upprättas forum för berörda aktörer för informationsutbyte. Deras oro och frågeställningar ska bemötas efterhand. Politiker måste hållas uppdaterade kring händelseförloppet. Allmänheten måste få information om restriktioner och råd om säkerhet i oljeskadade områden. Eventuella frivilliga måste få information tidigt kring ramarna för frivilligt deltagande och kontaktvägar. En informationscentral bör upprättas för inkommande frågor och observationer från allmänheten vars telefonnummer bör göras känt och finnas tillgängligt på webbsidorna. En viktig kanal för att nå allmänheten är massmedia. Regelbundna presskonferenser bör anordnas och massmedias tillgång till saneringsinsatsens aktiviteter ska styras. Om behovet finns kan även informationsmöten för allmänheten om anordnas. 5.6 Samordning av information i Skåne Nordväst Den externa informationen bör samordnas och så få informationskanaler som möjligt bör nyttjas. Detta görs genom att skapa en samordnande informationsfunktion i den regionala staben. Exempel på konkret samordning av information är att en specifik kommuns hemsida väljs ut för publicering av uppdaterad information. Övriga kommuner hänvisar till denna sida. Andra exempel är att ha gemensamma presskonferenser eller att upprätta en särskild hemsida för hela insatsen där all information sammanställs som gjordes i Norge 2009 vid oljeutsläppet från Full City, Langesund. Allmänheten kunde där rapportera in observationer av olja längs kusten och följa saneringsarbetet. Länsstyrelsen har ett ansvar för samordning av information på länsnivå och samverkan bör etableras i ett tidigt skede av insatsen. Arbetet med en regional infoplan påbörjades i Skåne Nordväst under hösten Denna plan kan då fungera styrande för samordningen av informationsarbetet. 18

25 6 Zonindelning och miljöatlas Som del av oljeskyddsplanen har kustkommunerna i Skåne Nordväst gjort en indelning av kusten i zoner med avseende på bland annat kusttyp. Zonindelningen ska användas som ett informationsunderlag för saneringsorganisation samt som underlag för prioritering och resursfördelning för räddningsledare/saneringsledare. Zonbeskrivningen är kopplad till den nationella miljöatlasen för oljeskydd. 6.1 Miljöatlas Miljöatlas är ett nationellt verktyg för oljeskyddsinsatser. Verktyget kan användas som beslutstöd vid prioriteringar inom hela Skåne Nordväst. Miljöatlas ska utifrån zonindelningen länkas till zonbeskrivning som ligger på respektive kommuns hemsida. Varje kommun förfogar där över sitt eget material. Utöver zonindelningen finns kartunderlag samt information om strandtyper och saneringsmetoder. Den nationella miljöatlasen kräver tillgång till Internet och nås på följande länk: 19

26 6.2 Kort beskrivning av zonerna Indelningen av kusten har gjorts enligt följande kriterier: Varje zon ska ha minst en tillfartsväg där större fordon ska kunna ta sig fram. Varje zon ska ha uppställningsplats med önskvärt underlag (i rangordning grus, sand, asfalt med skyddsduk, gräs med skyddsduk) och med utrymme för material från de nationella oljeskyddsförråden, det vill säga minst för ett antal containrar. Fakta om strandtyper ska finnas med i beskrivningen. Varje zon ska kräva så få olika saneringsmetoder som möjligt. Saneringsmetoder ska anges enligt Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap:s saneringsmanual. Skyddsvärda områden ska uppmärksammas. Skyddsvärda områden bör helst ej delas mellan zoner. Variationer i zonens skyddsvärde med avseende på årstid ska dokumenteras. Verksamheter och socioekonomiska 4 intressen i zonen ska dokumenteras. För att få en enhetlig zonbeteckning ska zonerna betecknas med en sifferkombination som består av länsnummer, kommunnummer och zonens nummer. Zonindelningen återges i tabellen nedan. Kommun Antal zoner Zonbeteckning (län -kommun-zon) Landskrona 5 zoner 1282XX Helsingborg 7 zoner 1283XX Höganäs 10 zoner 1284XX Ängelholm 7 zoner 1292XX Båstad 9 zoner 1278XX Översiktskarta Zonindelning Landskrona Stad 20

27 Enhetlig zonbeskrivning görs i mall för zonbeskrivning. Kartbilder över zonen ska finnas Beskrivning av upplägg i dokumentet Zoninformation I kommunens zonbeskrivningar finns beskrivning av samtliga zoner i enhetligt formulär samt gemensamma dokument som gäller övergripande för alla zoner: sammanfattning av saneringsmanual för skadeplatsledare/saneringsledare organisationsplan sambandsplan dokumentationsunderlag 6.3 Zonindelning Landskrona Stad Landskronas kustremsa är indelad i fem olika zoner. Information om de olika zonerna hittas via länk nedan, Insatspärmen eller i bilaga 1 Zonindelning Landskrona Stad. Beskrivningen för varje zon innehåller karta, förslag på åtgärder före och efter oljepåslag, känslighetsindex för aktuell strandtyp samt tillfartsvägar och uppställningsplatser. 21

28 Zonbeskrivningar Landskrona Stad: Zon 1: Zon 2: Zon 3: Zon 4: Zon 5: 22

29 6.4 Prioritering av kuststräckor Prioritering av kuststräckor utförs av räddningsledare. Som beslutsunderlag finns samtliga zonbeskrivningar samt stödjande expertis från Naturvårdsverkets oljejour och länsstyrelsen. Länsstyrelsen har i sitt arbete med miljöatlas identifierat följande områden som ur ett regionalt perspektiv bör prioriteras, se bild till höger. Inom Skåne Nordväst berörs samtliga kustkommuner mer eller mindre av dessa områden. Dock finns det skyddsvärda områden även utanför dessa utpekade områden. Förslag på prioriterade områden i Landskrona Med hjälp av miljöförvaltningen har denna prioriteringstabell tagits fram. Den avser prioritering ur miljösynpunkt. Skyddsvärt område Zon 1 Zon 2 Zon 3 Zon 4 Zon 5 Naturreservat x x x x Marint naturreservat x x x Vattenskyddsområde Riksintressen: Sjöfart Yrkesfiske x (x) (X) x x Naturvård x x x x Kulturmiljövård x x x x Friluftsliv x x x Natura2000 x (X) x (x) Kustzon x x x x x Strandskydd, flora fauna, friluftsliv x x x x x Internationella våtmarkslistan CW-list x (x) anger mindre del av zonen. 23

30 7 Sanering Sanering innebär att begränsa spridning av olja samt att insamla och omhänderta förorenat material. Val av saneringsmetod vid sanering styr till viss grad avfallsvolymen och typ av avfall. Ett av kriterierna för val av saneringsmetod bör vara att minimera mängden avfall. Generell prioritering vid sanering är följande: 1. Ta hand om olja som riskerar att komma lös då den kan leda till sekundär nedsmutsning. 2. Ta hand om olja som förorenat eller hotar att förorena ekologiskt känsliga platser och arter. 3. Ta hand om all olja som klibbar och därmed kan skada djur, växter och kleta ned människor. 4. Ta hand om olja som riskerar att påverka områden som är viktiga för turism och näringsliv. En saneringsinsats syftar till att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom oljeutsläppet. Detta innebär att skadade områden eller anläggningar återställs till acceptabelt skick. Då en kommun avser att inleda en saneringsinsats bör kommunen på förhand ha bestämt vilken förvaltning som ska genomföra saneringen. 7.1 Saneringsmanualen Saneringsmanualen är en viktig del av oljeskyddsplanen och beskriver saneringsmetoder utifrån strandtyp. Saneringsmanualen är avsedd som beslutsstöd för personal och arbetsledare. Saneringsarbetet tar vid när de akuta räddningsinsatserna är avslutade. Då kvarstår att fullfölja saneringsarbetet och därmed i största möjliga mån begränsa skadorna på miljön. Manualen är till för att ge vägledning om vilka metoder som är lämpligast att använda under rådande förutsättningar, där grundtanken är att ta största möjliga ekologiska hänsyn i saneringsarbetet. I manualen får olika strandtyper en siffra mellan 0 och 9. Dessa betecknar 10 klasser med ett index av ekologisk känslighet för oljepåslag, där index 1 anger låg känslighet och index 9 hög känslighet. Indelningen baseras på strandens utseende och områdets exponering samt till viss del på biologiska förutsättningar. För varje strandtyp anges lämpliga saneringsmetoder. Grovsaneringen görs företrädesvis med mekaniska metoder som handverktyg och absorptionsmedel. Ytterligare strandrengöringsinsatser bör genomföras med mjuka metoder. Finsanering bör utföras med en balanserad avvägning mellan risker för att insatsen i sig ska ge ekologiska skador och att naturliga nedbrytningsprocesser på sikt sköter återhämtningen. 24

31 7.2 Kriterier för avslut av sanering Mål med saneringsinsatsen är ett viktigt strategiskt beslut för insatsen. Kriterier för avslut av sanering bör fastställas tidigt, gärna i förväg. Beslutet om erforderlig renhetsgrad måste tas med hänsyn till olika intressen såsom: Ekologiska intressen, saneringen får aldrig drivas så långt att dess miljöförstörande effekt blir större än den själva oljan ger Allmänhetens intresse av rena stränder för ett rörligt friluftsliv Socioekonomiska intressen Det är viktigt att inte överarbeta finsaneringen, överväg naturlig nedbrytning som en möjlig saneringsmetod. Undvik också termer som återställa i ursprungligt skick. Det går aldrig att fullständigt återställa ett oljeskadat strandparti genom sanering och rengöringsinsatser. 8 Olja och miljö Inom oljeskyddssammanhang används begreppet olja främst för mineralolja (råolja) eller produkter framställda av råolja. Detta kapitel beskriver kortfattat vad olja är och vad som händer med olja när den släpps ut i naturen. 8.1 Provtagning och uppföljning En miljöuppföljning bör göras för att se vilka effekter oljan haft på naturen eller för att avgöra om miljön återhämtat sig. En miljöuppföljning kan även ha som syfte att se hur effektiv (eller skadlig) saneringsoperationen varit. Ett vanligt problem är att bedöma hur miljöstatusen var innan olyckan skedde. Att det ofta saknas referensvärden gör att det är svårt att dra slutsatser. På vissa platser görs dock kontinuerliga provtagningar inom miljöövervakningsprogram och ibland finns det tid för provtagning innan oljan slår på land. För att beskriva ekosystemens återhämtning krävs bra indikatorer. Blåmusslan används ofta inom miljöövervakningen och musselbankar finns i princip längs hela kusten. Kemisk analys görs i regel på PAH (polyaromatiska kolväten) som är en fraktion i oljan som upplagras i musslan. Det går även att studera miljötillståndet genom icke-biologiska indikatorer som oljehalt i sediment. Att studera och tolka ett ekosystems återhämtning är en komplex uppgift som kräver expertkompetens och god lokalkännedom. Nedan följer riktlinjer för utformning av miljöuppföljning: 25

32 Miljöuppföljning ska ske efter att skadeplatsledaren i samråd med miljöförvaltningen har bedömt att finsanering kan avslutas. Före samrådet utförs gemensam stickprovskontroll på några tveksamma platser. Miljöuppföljning ska huvudsakligen ske i enlighet med Myndigheten för samhällsskydd och beredskap:s uppföljningsformulär. För varje zon som drabbats av oljepåslag ska ett formulär upprättas. I den mån att provtagning av musslor och analys av PAH har skett före första påslaget så ska uppföljning även utföras i detta avseende. Efter att kontrollen har utförts ska återkoppling ske från miljöförvaltningen till skadeplatsledaren med meddelande om krav på fortsatt sanering eller att det inte krävs några ytterligare åtgärder. Utifrån skadans omfattning och resultat från uppföljning tas nytt beslut om och när nästa uppföljning ska ske. Prioriterade zoner bör kontrolleras i större utsträckning jämfört med mindre prioriterade zoner. Uppföljningen utgör miljöskyddstillsyn och omfattas av tillsynsavgift. Ansvar för provtagning i Landskrona Stad Vid saneringsavslut ansvarar Miljöförvaltningen för provtagning, om behov finns. Landskrona kommer ej att ta prover innan ett eventuellt oljepåslag, utan använda sig av värden tagna från Helsingborg. 8.2 Oljeskadad fågel och vilt Djur och växter skadas framförallt på två sätt av oljan; mekaniskt (genom nedsmutsning/kvävning) samt toxiskt (förgiftning). Djurs känslighet beror ofta på vilket utvecklingsstadium de befinner sig i. Olja skadar fåglar, främst genom nedsmetning av fjädrarna och förgiftning. När en fågel får olja på fjädrarna förstörs deras isolerande och vattenavstötande förmåga. En nedkletad fågel får i sig olja när den försöker putsa bort oljan från fjäderdräkten. Oljan kan då leda till förgiftning. Nedsmetning av olja ger motsvarande effekter på andra havslevande däggdjur. Det finns ett antal huvudstrategier samt kombinationer av dessa för hantering av levande oljeskadad fågel (ambitionen bör alltid vara att minimera djurens lidande): Inte göra någonting Skrämma eller fånga in djur i förebyggande syfte Hindra oljan från att nå djurlivet vilket är svårt, fåglarna lockas till att landa av blank yta. Fånga in oljeskadade djur för tvättning och rehabilitering, alternativt avlivning. 26

33 Rehabilitering kräver kunskap och erfarenhet. De som utför rehabiliteringen ska ha tillstånd att göra detta. I Sverige finns ett antal organisationer som arbetar med rehabilitering av skadade fåglar och vilt. Hantering av oljeskadad fågel och vilt bör samordnas med den ordinarie räddnings-/saneringsinsatsen. Förutsättningarna för en lyckad insats ökar om en gemensam planering skett innan olyckan inträffar. Avlivning kan ske på flera sätt, genom skyddsjakt eller veterinärer. Att fånga fåglar kräver skickliga jägare med goda artkunskaper, så att inte friska ungfåglar eller fåglar med mörk fjäderdräkt avskjuts, vilket har inträffat. Oftast är det bra att en ornitolog följer med skyttarna. Oljenedsmetade kadaver ska samlas in och föras bort så att inte oljan sprider sig vidare i naturen. Döda fåglar klassas som riskavfall. För att förbättra kunskapen om oljeskadad fågel bör data insamlas om antal, art, ålder osv. Forskare kan även vara intresserade av att obducera djuren för få mer information om oljans påverkan. Detta sker i nuläget inte rutinmässigt. När vissa sällsynta djur och fåglar som räknas som statens vilt påträffas döda ska polisen underrättas och djuren, etiketteras, packas och sändas till Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. I dagsläget betalar Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap inte ut ersättning till kommunerna för kostnader som uppstått i samband med tvätt av fåglar. Däremot kan varje enskild organisation på egen hand söka pengar hos skadevållaren alternativt internationella oljeskadefonden i de fall den är tillämplig (mer info finns under fliken ersättningar). Det finns många åsikter om hur effektiv tvätt av oljeskadade fåglar är. Resultatet beror bland annat på vilken fågelart, vilken organisation som utför arbetet och förutsättningarna för insatsen. 27

34 9 Resurser och logistik En oljeskyddsinsats är resurskrävande. Vid ett oljeutsläpp på ton genereras uppskattningsvis 300 ton avfall per dag. Saneringen pågår i omkring ett år. Totalt genereras ton avfall. Skattningarna är baserade på erfarenheter från Fu Shan Hai-olyckan där omkring ton oljehaltigt avfall och 375 m 3 olja omhändertogs. Som mest arbetade 500 personer samtidigt med saneringsarbetet. Utrustning från 2 ½ oljeskyddsförråd användes vid insatsen. 9.1 Materiel i Sverige Tillgång till oljeskyddsmateriel finns på lokal, nationell och internationell nivå. Materiel innefattar all saneringsutrustning samt skyddsutrustning för personal. Det innefattar även containers för förvaring av olja. Mellan 200 och 300 täta containers kan komma att behövas vid en saneringsinsats av ton olja beroende på avståndet till sluthantering av oljan. På nationell nivå har Myndigheten för samhällsskydd och beredskap inrättat fem nationella oljeskyddsdepåer i Sverige med utrustning anpassade för oljesanering. Depåerna finns i Umeå, Botkyrka, Vänersborg, Visby och Karlskrona. Depåerna har inställningstid på 5-15 timmar och utlarmning av depåerna medför ingen kostnad för kommunen. Försvarsmaktens resurser kan rekvireras under räddningsinsatsen. Övriga materiella resurser är företag samt internationella resurser. 9.2 Expertstöd Inom kommunerna i nordvästra Skåne finns lokal kompetens om oljeskydd. Det finns även lokal expertis gällande områden som ska beaktas under en oljeskyddsinsats, såsom lokal ekologi, geologi och kulturgeografi. Med de nationella oljeskyddsförråden medföljer personal med särskild kunskap och erfarenheter kring saneringsarbete. För expertstöd gällande oljans egenskaper och miljöeffekter har Naturvårdsverkets en oljejour som tillhandahålls av SWECO. Särskilda funktioner i oljeskyddsorganisationen kan komma att kräva bemanning av personer med särskild kompetens inom områden som t.ex. logistik, GIS, WIS, information samt ekonomi/upphandling. 9.3 Militära förstärkningsresurser Vid en oljekatastrof kan Försvarsmakten främst komma att stödja samhället med resurser i form av personal och materiel samt goda möjligheter till matförsörjning i fält. Under en räddningsinsats kan en räddningsledare enligt lagen ta alla samhällets resurser i anspråk för 28

35 att agera i ett katastrofläge. Detta gäller även för militära förstärkningsresurser. Försvarsmaktens militära insatschef (MIC) arbetar då mot räddningsledaren. I saneringsfasen av ett oljeutsläpp går det även att direktupphandla vissa militära förstärkningsresurser. Detta ska göras i överensstämmelse med lagstiftning om offentlig upphandling. Vid direkt begäran om Försvarsmaktens stöd vid insats kontaktas Högkvarteret och Vakthavande befäl på Armétaktiska staben (VB ATS). Formulera frågan till VB ATS: Vilken förmåga behöver vi hjälp med? Vid kris- och beredskapsplanläggning kontaktas HKV Säkerhets- och samverkanssektion Skåne län. 9.4 Internationella resurser Internationella resurser begärs via TiB på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap som är knutpunkt för Gemenskapsmekanismen i Sverige. Andra internationella avtal som kan bli aktuella är eventuellt det svensk-norska räddningstjänstsamarbetet inom Nordrädd. Dessutom finns bilaterala samarbetsavtal om oljeskyddsinsatser i strandzonen med Estland, Lettland och Litauen. 9.5 Digitala resurser Som stöd i arbetet vid en oljeskyddsinsats finns en rad olika digitala resurser att tillgå. Följande resurser bör användas: Nationell miljöatlas, som tillhandahålls av länsstyrelsen, för kartmaterial, information om kusten och ekologiskt känsliga områden. SeatrackWeb, som tillhandahålls av SMHI, för oljespridningsprognoser och information om rådande väderlek. Alternativt har danska DMI motsvarande programvara. Lupp, finns på stabsdatorerna, för aktivitetslogg under insatsen. WIS, för samverkan och förmedling av information till andra myndigheter. Kemdatabaser så som RIB och Prevent, för information om oljans egenskaper. ORÄDD, finns på stabsdatorerna, för dokumentation av kostnader vid oljeskyddsinsatsen. 9.6 Logistik En stor oljeskyddsinsats medför ett stort transportbehov av personal, material och avfall. Oförsiktig användning av fordon och okontrollerade personalrörelser kan leda till betydande skador på miljön vilket inte är effektivt ur ett miljöperspektiv. Vissa strandzoner omfattas även av särskilda skyddsbestämmelser om exempelvis flora och geologi. För att kunna få en fungerande oljeskyddsinsats som når uppsatta mål krävs det att logistiken fungerar. Det behövs fungerande logistikkedjor för transporter av materiel och personal, service, förplägnad, mat, duschar, toaletter etc. samt för att få en fungerande avfallshantering. En viktig del av logistikarbetet är att skapa och upprätthålla fungerande tranportschema. 29

36 Som del av oljeskyddsplanen finns det på förhand bestämda uppställningsplatser inom strandzonerna. Dessa ska användas som bas för arbetsledning, materieldepå, uppsamlingsplats för saneringspersonal samt sanering av personal och utrustning. På varje uppställningsplats bör finnas tak över huvudet i form av arbetsbod, rengöringsmöjligheter för personal och toaletter. Det bör även finnas tillgång till dricksvatten, första hjälpen-utrustning och solskydd vid soligt väder. Uppsamlat avfall placeras här för vidare transport och det ska finnas utrustning för lastning och lossning. Marken vid varje uppställningsplats ska skyddas mot oljespill. Till varje uppställningsplats finns specificerade tillfartsvägar som ska användas för alla transporter till och från dessa platser. Vid en stor oljeskyddsinsats där större mängder av svenska och internationella resurser tillkallas via MYNDIGHETEN FÖR SAMHÄLLSSKYDD OCH BEREDSKAP bör en eller flera större huvuddepåer för oljeskyddsmateriel och utrustning upprättas. Placeringen av dessa bör väljas utifrån behov och drabbat geografiskt område. Drivmedelsdepåer bör upprättas. 10 Avfallshantering Ett utsläpp av olja till havs kan medföra gånger mer avfall än mängden utsläppt olja tillföljd av bland annat emulsionsprocesser (inblandning av vatten) och oljekontaminerat strandmaterial. Kommunen har ansvar över avfallshanteringen vid en oljeskyddsinsats. Det är den som generar avfallet som är ansvarig för att klassificera avfallet, vilket i praktiken blir räddningsledare eller saneringsledare. Det är viktigt att utarbeta en strategi för hanteringen av oljeavfallet under en insats. Om avfall inte kan avlägsnas från stranden så kan fortsatta sanering förhindras. Därför är en logistikkedja med transporter, lagring och slutbehandling en viktig del av denna strategi. Hantering av miljöfarligt avfall kräver tillstånd för transport, mellanlagring och slutbehandling av förorenade massor. I förebyggande syfte kan aktörer med tillstånd kontaktas och eventuellt bör avtal upprättas Förebyggande åtgärder vid hot om oljepåslag Om larmet om oljeutsläpp till havs når kommunen i god tid innan oljan når land kan insatser för att minimera mängden oljeavfall göras i form av att kuststräckor som kan komma att få oljepåslag städas från strandmaterial och skräp. Vid en uppstart av en oljeskyddsinsats bör en strategi utformas för hur man bedömer olika saneringsmetoder. Ett av kriterierna för val av saneringsmetod bör vara att minimera mängden avfall. Utifrån prognoser för mängden olja bör behov av resurser uppskattas samt möjligheter för lagring. I ett tidigt skede av insatsen bör transportföretag med tillstånd och anläggningar för slutbehandling av oljan kontaktas. Leverantörer av täta containers bör kontaktas, krav på täthet ska ställas redan vid upphandling av material och tjänster Avfallshantering vid sanering invid stranden En målsättning som bör gälla för saneringsinsatsen är att mängden avfall ska minimeras. Under saneringsarbetet på stranden kan detta göras genom att tydligt skilja på farligt och 30

37 icke-miljöfarligt avfall. Sortering av avfall ska ske redan i uppsamlingsskedet. Ickekontaminerad mark och strandområden ska skyddas med dukar och markskydd i så stor utsträckning som möjligt för att undvika vidare förorening. Rengöring av containers och kontaminerad utrustning ska om möjligt ske i anslutning till olycksplatsen för att minimera sekundärkontaminering Mellanlagring Först när avfallet lagras på en annan plats än där saneringen pågår ses lagringen som en mellanlagring av miljöfarligt avfall. Uppställning i anslutning till saneringen på stranden räknas inte som mellanlagring utan som tillfällig lagring. Tillfällig lagring kräver inte tillstånd. Vid en oljeolycka bör förorenat avfall transporteras direkt till anläggning för slutbehandling. Frågan om mellanlagring av avfall vid ett stort oljepåslag diskuteras på flera nivåer i Sverige. Enligt gällande lagstiftning (Miljöbalken) krävs tillstånd från Länsstyrelsen för att mellanlagra farligt oljeavfall. Detta ska sökas före en oljeolycka inträffar och tar tid att få. Tillstånden bär med sig en årlig kostnad för den sökande, exempelvis kommunen. Flera kommuner har reagerat mot detta och ifrågasätter kravet att ha tillstånd för något som mycket sällan nyttjas. Medan frågan utreds bör kommunen: identifiera platser där tillstånd för mellanlagring redan finns inventera anläggningar med katastrofplattor (en hårdgjord yta som kan ta emot förorenat material som oljeavfall) identifiera platser som är lämpliga för mellanlagring inom kommunen - Platser för mellanlagring i Landskrona Stad Landskrona har inga platser för mellanlagring med tillstånd. Vi har utsett en plats som uppfyller kraven, nämligen avfallsplattan inne på LSR:s område. Den är hårdgjord med vallar och där finns oljeavskiljare och uppsamlingsbassäng. Avtal och tillstånd finns ej. Kontakta Tjänsteman i beredskap för vidare beslut. 31

38 11 Hantering av frivilliga Under väl organiserade former kan frivilliga resurser vara till stor nytta framförallt under saneringsfasen som kan komma att kräva stora manuella insatser. Det finns dock vissa risker med frivillig assistans. Utan tydlig ledning kan frivilliga orsaka mer skada än nytta. Exempelvis kan detta ske genom sekundärkontaminering, där andra områden än de som först drabbats blir nedsmutsade av olja. Likaså finns risk för spontan sanering som ej är synkroniserad, liksom användande av felaktiga saneringsmetoder, generering av avfall som ej tas om hand etc. Vidare finns även en risk att frivilliga utsätter sig själva för fara utan kunskap om oljan och dess potentiellt negativa hälsoeffekter på människor Förutsättningar för frivilligt deltagande Frivilliga som involveras i saneringsarbetet ska ha avtal, försäkring och utbildning. Avtalet med den frivillige bör tidsbegränsas och innehålla reglering av den frivilliges ansvar och någon form av reglering från kommunens sida vad gäller t.ex. skada som kan komma att drabba den frivillige. Vad gäller försäkringsskydd är det möjligt att såväl kommunens avtalsförsäkring (främst olycksfall i arbetet ) som ansvarsförsäkring (skador som vållar tredje man som kommunens anställda eller motsvarande har s.k. principalansvar för) omfattar även vissa kategorier av frivilliga, men det är inte säkert att allt frivilligarbete täcks in. Kommunen/räddningstjänsten bör därför klargöra under vilka omständigheter dess försäkringsskydd omfattar frivilligarbetare i en extraordinär situation. Om försäkringsskydd saknas ska beställning förberedas av tilläggsförsäkring som kan träda i kraft vid sådan händelse. Så länge det är räddningsinsats täcks de frivilliga av statlig försäkring Frivilliga i arbetet Tydlig information till allmänheten ska kommuniceras ut i ett tidigt skede av insatsen via lämpliga kanaler. Informationen ska innehålla hur frivilliga kan anmäla sitt intresse, dels för att underlätta logistiken och dels för att undvika oorganiserade frivilliga på stränderna. Organisera inte fler frivilliga i saneringsarbetet än man kan ta om hand. Registrera intresserade personer och kalla in efter behov. Alla frivilliga ska registreras med namn, telefonnummer och personnummer. För att säkerställa att båda parter är överens om villkoren för deltagande ska avtal undertecknas och sparas. Frivilliga som kallas in bör hänvisas till särskilda inställelseplatser där utbildning och säkerhetsgenomgång kan ske. Inställelseplatser bör vara tillgängliga med bil och allmänna kommunikationsmedel. 32

39 Vid utbildning och säkerhetsgenomgång bör följande kommuniceras: den frivilliges rättigheter och skyldigheter regler och säkerhetsföreskrifter på arbetsplats förebyggande åtgärder mot sekundärkontaminering skyddsutrustningens funktion arbetsuppgift på skadeplats Gemensam transport från inställelseplats till arbetsplats bör organiseras. Hänsyn bör även tas till hur utbildning och information är tänkt att genomföras. Frivilliga bör fördelas utifrån behov inom kustzonerna och bör ingå i grupper tillsammans med utbildad och erfaren saneringspersonal som kan leda arbetet. Stora grupper utan ledning kan orsaka mer skada än nytta. Miljöorganisationer eller motsvarande som är självförsörjande och på egen hand organiserar frivilliga bör knytas till skadeplatsledningen och få utpekade områden för sanering tilldelat. Det ska säkerställas att vederbörande har tillräcklig kompetens för att själva utföra och leda saneringsarbetet alternativt att erfaren saneringspersonal kan assistera organisationen. (Dokumentationsunderlag finns i bilaga 3 Dokumentationsunderlag. 12 Hälsoskydd och arbetsmiljö Vid en oljeolycka och under efterföljande sanering är det viktigt att de som arbetar med oljan har kunskap om den hälsopåverkan oljan kan medföra. Erfarenhet från tidigare saneringsarbeten visar på att konsekvenserna yttrar sig både kort- och långsiktigt. Denna text utgör en övergripande översikt inom området. En rapport framtagen av Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap, Arbetsmiljö i samband med saneringsinsats efter oljeutsläpp på stränder, tydliggör de delar som det behövs mer information om Arbetsmiljöansvar Under räddningsinsats har räddningsledaren det yttersta arbetsmiljöansvaret för dem som deltar i insatsen. Under saneringsinsatsen har arbetsgivaren, som i det generella fallet är kommunen, samma arbetsmiljöansvar för saneringspersonal som för personal vid ordinarie verksamhet. Detta inkluderar frivilliga. Riskanalyser ska utföras och dokumenteras för alla som är involverade i saneringsarbetet. Alla riskanalyser från kommun och entreprenörer bör sammanställas. Riktlinjer för arbetsmiljö och skyddsåtgärder ska sammanställas med krav på skyddsutrustning och fysisk hälsostatus hos saneringspersonal. Dessa ska gälla för all saneringspersonal och efterföljas. Erforderlig 33

40 utbildning (nivå och innehåll) ska fastställas. Olyckor och tillbud ska dokumenteras och utredas. De som arbetar under saneringsinsatsen måste ha tillgång till mat och dryck, toalett, plats för vila samt tillgång till tvätt och rengöring av kläder Arbetsmiljörisker i samband med olja En risk som oljan medför är avdunstande olja och luftburna partiklar. Beroende på oljans densitet, skiftar den totala andel av oljan som avdunstar till atmosfären mellan 30-75% av den totala mängden. Desto lättare oljan är desto större avdunstning sker. Avdunstad olja innehåller mer eller mindre hälsofarliga beståndsdelar. Även de delar av oljan som inte avdunstar innehåller hälsovådliga ämnen såsom PAH:er och tungmetaller. För att olja ska kunna påverka människors hälsa krävs någon form av direktkontakt. De kontaktvägar som primärt är aktuella är andningsvägarna, mag- tarmkanalen eller upptagning via huden. De hälsoeffekter som är dokumenterade från större internationella saneringsinsatser är främst huvudvärk, irritation i hals, hudirritation och irriterade ögon. Förutom hälsorisker orsakade av oljan, kan saneringsarbetet vara tungt och utföras i miljöer som innebär stora risker för olycksfall, exempelvis hala klippor, varierande väderlek och tunga lyft. Tabellen visar vilka åtgärder som kan vidtas vid olika typer av exponering ( Exempel på kravspecifikationer med avseende på arbetsmiljö vid oljesanering: Kunskap om oljetyp och dess egenskaper måste fastställas. Erforderlig skyddsutrustning ska användas, ex stövlar med grov sula, skyddsoverall, skyddshandskar och skyddsglasögon. Förekommer flyktiga organiska ämnen i oljan bör även andningsskydd med kolfilter användas. Andningsskydd utan kolfilter skyddar inte mot flyktiga ämnen men kan 34