Världens odlingslotter

Transkript

1 Världens odlingslotter

2 Världens odlingslotter Finns det en sak som förenar människor över hela världen så är det odlande. Oavsett vart man befinner sig kan man hitta små odlingsplättar och köksträdgårdar med grönsaker och örter. På samma sätt hittar vi på våra svenska odlingslotter odlingstraditioner från många olika delar av världen. Idén till årets tema här på Rothoffs kolonimuseum har haft två inspirationskällor; den ena är mitt mångkulturella koloniområde i Malmö, det andra är Lena Israelssons bok Jordens täppor som släpptes Min odlingslott, som jag delar med en god vän, var på många sätt mitt första, riktiga möte med Malmös mångfacetterade kulturer. På en bit mark, inklämt mellan Inre Ringvägen och Östra kyrkogården, finns hela världen representerad. Vi har kinesisk intensivodling, turkiska myntaängar, ryska datjor (ryska för odlingslott) med citrongurkor och stora rödbetor och svenska sommardrömmar med rabarber, jordgubbar och prästkragar. Odlar man sida vid sida, med bara ett lågt staket som avskiljare, tar det inte lång tid innan samtalen är igång. Plötsligt tar man sig tid att prata med främlingar och om språket inte hänger med kommunicerar man med yviga gester, pekanden och nickanden. Oftast med växter och väder som samtalsämnen. Lena Israelssons bok nådde mig ungefär i samma veva som jag fick min kolonilott. Boken formligen vibrerar av odlarglädje. En del grönsaker och blommor är välbekanta, andra är exoter som vädjar om att bli testodlade. Jag var knappast ny för odling. Som student på Svenska lantbruksuniversitetet i Alnarp och med erfarenheter av både en örtagård och gerillaodling i Berlin, kändes det som det var dags för något eget. Den här gången var den första gången jag hade en hel plätt att rå över, en plats som helt fick spegla mig och mina tankar. Vilket ledde till frågan, vad odlar man, om man får odla vad man vill? Vill man ägna sig åt fördomsprofilering av odlare finns det några grupper jag vill lyfta fram. Först har vi de som hänger sig åt primörer som färskpotatis och jordgubbar. De brukar också odla lite blommor för snitt och mängder av gräslök. En annan grupp är hushållarna, de som tänker lite med plånboken och odlar det som kostar mycket i butiken. Här hittar man oftast tomater i långa rader samt mängder av ovanliga salladsorter, kryddväxter och grönsaker. Sedan har vi örtälskarna som odlar lavendel för tur, ringblommor för salva till nariga armbågar och älggräs mot huvudvärk (älgräs blir också en fantastisk saft med ton av mandelmassa). Sist men kanske inte minst har vi växtjägarna och andrenalinsökarna som ständigt är på jakt efter nya växter och smakupplevelser. Det kan vara de som bygger en testodling av miogaingefära, en ingefära som odlas för sina knapriga, spröda skott och sägs kunna uthärda minus 18 grader. Eller de som odlar sommarblomman parakrasse (Acmella oleracea), inte för dess söta växtsätt och blomning skull, utan för kulinarisk svartkonst. Blad och blommor har en mängd intressanta effekter. De uppfattas som kylande och när man tuggar på dem känns det lite som att slicka på ett batteri, tungan pirrar lite spännande. Kanske inte för alla men för den som vill ha en gincocktail utöver det vanliga, borde den definitivt testas. Men nu kommer följdfrågan, hur blev min lott då? Jo, det är en salig blandning av extra allt. Några rader potatis som jag tar upp lagom till midsommar, en jätterugge av libbsticka och lite björnrot för det perfekta örtsaltet. Lite vänderrot för den vackra blomningen skull och en hel rabatt med bara höstanemoner. Lite kirskål som man svär över och mycket, mycket mer. Önskan att testa nya saker driver mig alltid till odlingsäventyr. Intresset har blivit så pass stort att jag planerar mina resor runt odling och växter. En resa till England ledde till en hel resväska full av frön till svavelgula trädpioner och gammeldags doftärter samt en meterhög planta av en vacker flikbladig fläder. Sedan finns ju min önskelistan som jag alltid har med mig när jag reser, på den hittar man till exempel slizun, en gräslökliknande perenn vanlig i forna Sovjet som skruvar sig vackert och inte försämras efter blomningen. Men nog om mig och min lilla lott och tillbaka till utställningen på Rothoffs. Min tanke är att presentera tre olika odlingslotter från tre olika delar av världen med växter och detaljer som kan anses vara typiska där. Det här är mitt eget urval från minnen, idogt mailande och litteraturbläddring. Det är ämnat att inspirera och locka till äventyr både i odling och i köket. Mycket nöje! -Martin Bofeldt, trädgårdsmästare på Rothoffs 2015

3 Italien Vurmen för Medelhavet, dess växter och kultur går knappast att missa när man bläddrar i trädgårdstidningar eller går på trädgårdsmässor. Jag trodde dock att jag var immun. Jag älskar pelargoner men har hållit mig på behörigt avstånd från de röda zonalpelargonerna i terrakottakrukor. Jag kommer aldrig att dra hem ett olivträd eller väderkvarnspalm (så-vida ingen skänker mig ett växthus). Men maten och grönsakerna är en helt annan sak. Har ni någon gång varit i Italien kanske ni vet vad jag menar. I Italien består sällan en sallad av lite isbergsallad med skivad gurka och tomat. Sallad där är en utmaning för smaklökarna och man har en hel smakpalett av bladgrönsaker. Allt ifrån pepprig sandsenap (kallas ibland för vild rucola) till nötiga salladsblad och den lätt bittra cikoriasallad. Sedan har vi allt det där andra; solmogna tomater, frisk basilika, söta polkabetor eller mörkgrön grönsaksrybs. För att skapa den där spännande salladen som man i Italien kallar misticanza, krävs en sorts brokig blandning av olika bladgrönsaker. Traditionellt består den av 21 olika bladväxter som till exempel trädgårdsyra, portlak, mynta, maskros, cikoriasallat och bindsallad. Variation är ledordet. Idag kan man hitta färdiga fröpåsar och tycker man det är för jobbigt kan man alltid nöja sig med tre-fyra favoriter, gärna med olika färger, former och smaker. En av de riktigt spännande bladgrönsakerna att odla är den mytomspunna puntarellen, en italiensk cikoriasallad som ska skämmas bort med isbad tills bladen krullar ihop sig, precis som barndomens maskrosstjälkar (även kallat maskroskrull). Sedan blandar man den med ansjovis, vinäger och olja innan den avnjuts i hänförelse Det man kan ta fasta på i den italienska odlingslotten är att man odlar mycket på höjden. Grönsaker som tomater, ärtor och bönor får klättra i käpprader, arkader eller längs staket, allt för att maximera odlingsytan. Vilket ger en trevlig bonus med att skapa mer rumslighet åt odlingarna. Blommor är sällan en del av odlingslotterna, de hänvisas istället till rabatter och krukor. Men kan man inte låta bli och ändå vill kombinera nytta med nöje så kan man odla lite vallmo. Det finns sorter av opievallmo speciellt utvecklade för skörd av vallmofrö. Vita blommor ger vita frön medan mörkare blommor ger blåsvarta. Dagens sorter har också mycket små mängder av opiater och trädgårdsodling är lagligt. Tycker man det känns otäckt så fungerar även lavendel och solrosor. Jag skördar sällan solrosorna utan lämnar dem åt fåglarna men lavendeln skördas hårt. Har man inte testat ett glas kall lavendellemonad på sommaren har man definitivt missat något. Känner man sig lite mer romantiskt lagd och bara vill ha skönhet ska man satsa på luktärter, allra helst namnsorterna Franciscus Cupani (även kallad Siciliansk vildluktärt eller bara Cupani, en kulturarvssort från 1699) eller Painted Lady (en av de första förädlingarna som kan spåras tillbaka till 1737). Några typiska växter för en italiensk lott (och några blommor för den som inte kan låta bli): Basilika (Ocimum basilicum) Tomat (Solanum lycopersicum) Borlottoböna (Phaseolus vulgaris) Cikorian (Chicorium intybus, C. endiva) Grönsaksrybs (Brassica rapa var. ruvo) Humle (Humulus lupulus) Kardon (Cynara cardunculus) Knölfänkål (Foeniculum vulgare var. azoricum) Kronärtskocka (Cynara scolymus) Palmkål (Brassica oleracea var. sabellica) Rucola (Eruca sativa) Sandsenap (Diplotaxis tenuifolia) Polkabeta/Chioggia (Beta vulgaris var. conditiva) Doftärt (Lathyrus odoratus) Kornvallmo (Papaver rhoeas) Opievallmo (Papaver somniferum) Solrosor (Helianthus annuus) Lavendel (Lavandula angustifolia)

4 Mexiko Om min inställning till medelhavsvurmen är något sval så brinner jag istället för Mexiko och Sydamerika. Jag kan inte exakt svara i vad attraktionen ligger. Mexiko, landet som firar de dödas dag med picknickar, blommor och godis som ser ut som kranium. Kanske är det blommorna, det är trots allt härifrån många av våra favoritsommarblommor kommer, som rosenskära, blåsalvia, ageratum, tagetes, zinnia och dahlia. Eller ska man kanske lägga skulden på het chili, fyllig kakao och Frida Kahlo? Jag kan inte svaret men en sak kvarstår, Mexiko är för mig synonymt med mättade färger, intensiva smaker och magi. Mexikanska köksträdgårdar, eller huertos som de kallas där, är den italienska trädgårdens motsats. Djungellika, lite oorganiserade med örter, grönsaker och blommor om vart annat. Förtjusningen för att odla i krukor och kärl finns dock även här. Om det är något i den mexikanska odlingen som ska lyftas fram är det deras kanchéer, en träkonstruktion med ett grönt odlingstak som hålls upp på fyra ben. På taket odlas växter med grunda rötter som sallad, mynta och koriander eller bara som förodlingsstation för majs, chili och tomater. Dessa har en lång historia och uppkom ur ett behov att slippa dåliga jordar och få odlingarna förstörda av boskapsdjuren. En annan sak är deras chinampas, konstruerade öar som ger upp till sju skördar per år. Det är också hit man kan spåra den nya trenden med biokol. I Mexiko och framförallt i Amazonas (i det område som idag är Colombia) har man använt tekniken i tusentals år för att förbättra jorden. men går lätt att ta med inomhus. Denna tagetes kan liknas vid dragon men har en liten starkare aniston. Jag testade den för ett par år sedan och kan nu inte längre vara utan den i kryddskåpet. Några typiska växter för en mexikansk lott: Amarant (Amaranthus sp.) Chilipeppar (Capsicum annuum) Citronmålla (Chenopodium ambrodioides) Mexikansk dragon (Tagetes lucida) Majs (Zea mays) Tomatillo (Physalis philadelphica) Vintersquash (Curcubita maxima) Svarta bönor (Phaseolus vulgaris Kokbönegruppen ) Koriander (Coriandrum sativum) Inkakrage (Tithonia rotundifolia) Zinnia (Zinnia elegans) Rosenskära (Cosmos bipinnatus) Tagetes (Tagetes erecta, T. patula, T. tenuifolia) Scharlakansdahlia (Dahlia coccinea) Även om vi kanske inte kan odla de mest exotiska och tropiska växterna från Mexiko så finns det ändå en massa smaker att utforska. Har du testat kryddtagetes och dess kryddiga citrussmak i sallad eller i en omelett? Är man förtjust i den inte alltid uppskattade koriandern kanske man ska testa vart man står med epazote (på svenska kallas den citronmålla). Den i Mexiko ogräsliknande örten anses vara oumbärlig vid bönkok. Den ger en fantastisk smak kokt och minskar risken för en bubblig mage. Färsk brukar dock doften och smaken liknas vid citron, diesel, bränt gummi och garage. En kryddväxt som jag hoppas fler testar är den mexikanska dragonen. Den övervintrar inte hos oss

5 Japan Man talar sällan om Japan som en odlingsnation. Oftast när man pratar om hortikultur i Japan tänker man på stora tempelträdgårdar, fuktigt skuggiga woodlands, blommande körsbär, mossbeklädda stenar, bonsaier, bambu och välkrattade grusytor. Men japanerna älskar att odla grönsaker och blommor. I storstäder som Tokyo och Kyoto odlas det i alla tänkbara kärl; i fönster, på gatan och på innergårdar. Denna odling är långt ifrån sparsmakad och zenbuddistisk, här odlar man med ögon, hjärta och magen. Här samsas gamla kaffeburkar fyllda med små penséer med rader av långa, elfenbensvita daikonrädisor. kväva ogräs, hindra avdunstningen och få upp marktemperaturen. På landsbygden, där folk har plats med trädgårdar, finns det ofta en köksträdgård i anslutning till huset. Gärna på en riktigt solig plats och omgiven av perenner, bambu och träd. Man försöker ofta vara självhushållande och att odla ekologiskt då man vill odla nyttig mat för sin familj. Man odlar tätt och intensivt, ofta på spaljéer eller växtstöd (vanligtvis i bambu), precis som i Italien. Vilket är ett bra knep för att få grönsakerna upp i solljusen och att kunna öka antalet plantor per kvadratmeter. Marken täcks ofta med gamla mattor eller svart plast för att De asiatiska bladgrönsakerna har haft lite större framgång i Sverige. Tåliga bladgrönsaker som ofta klarar ett par minusgrader. Precis som Italiens handlar det om en stor variation i färg, form och smak. Bladen kan vara milda, pepprigt heta eller smaka lite selleri. Varför inte blanda upp salladen med de tidiga bladen av kardborreroten innan man väntar på att ta upp roten på höstkanten? Kardborreroten är en fantastisk och lite bortglömd gröda som anses av många vara en delikatess. Men dess säregna utseende talar inte alltid för den. Under Mycket av det som odlas i Japan känns fortfarande exotiskt för oss svenskar, trots att mycket av växtmaterialet är härdigt även hos oss. Buskar och träd som japansk lönn, kerria, rhododendron, magnolia och bambu har länge odlats i Sverige men grönsakerna har aldrig haft samma genomslag. Det är inte alla som hört talas om shungiku (sallatskranskrage), shiso (en ört med en fantastisk med säregen ton som smakar Japan) eller mitsuba (Japans egen persilja som kan växa i skugga). En imponerande krukodling framför ett bostadshus i Japan. Mer för nöje än nytta men visst gör den nytta på sitt sätt.

6 andra världskriget gick det så illa att amerikanska krigsfångar i Japan som erbjöds dess rötter trodde de hade erbjudits trärötter att äta. Enligt en populär skröna dömdes kocken i lägret för sin missuppfattade grymhet till döden som krigsförbrytare. Men dokument från tiden har visat att även om ämnet om trädrötter kom upp, så reddes misstaget upp och ingen behövde avrättas på grund av denna kanske lite fula rotgrönsak. En annan planta som börjat bli vanligare och definitivt vinner skönhetspriset över kardborreroten är den japanska vintersquashen, kabocha. Till skillnad från vanlig vintersquash är den här sötare och nötigare. En del liknar konstistensen som en korsning mellan pumpa och sötpotatis. Denna kombination gör att squashen kan användas i soppor, efterrätter eller som ersättning för potatis. En grönsak till varje tillfälle helt enkelt, vilket inte är illa för en rätt tuff och lättodlad skönhetsdrottning. Som tidigare nämnt odlar man i Japan också blommor i köksträdgården och i små gatuodlingar. Detta för att gynna pollinatörer och för att blommor är uppskattade vart man än befinner sig. Oftast handlar det om samma sommarblommor som vi odlar, som till exempel penséer. Ska man lyfta fram några som är typiska för Japan får det bli kejsarvindan (Asagao på japanska) som har odlats i Japan sen 1400-talet. Eller kanske showstoppern sommarcypress som odlas både för dekoration (på hösten blir den buskliknande annuellen chockrosa) och de ätliga bären som kallas för landkaviar eller bergskaviar. Har man tungmetalller i jorden bör man avstå från att äta av sommarcypressen då den precis som kål är duktig på att dra upp tungmetaller. Några typiska växter för en japansk lott: Shiso (Perilla frutescens var. crispa) Mitsuba (Cryptotaenia japonica) Mizunakål (Brassica rapa var. japonica) Daikonrädisa (Raphanus sativus var. longipinnatus) Sallatskranskrage (Glebionis coroniara) Kardborrerot (Arcticum lappa) Japansk sodaört (Salsola komarovii) Vintersquash (Cucurbita maxima) Komatsuna/senapsspenat (Brassica rapa var. periviridis) Sommarcypress (Bassia scoparia) Kejsarvinda (Ipomoea nil) Sommaraster (Callistephus chinensis, gärna Matsumoto-serien) Höstanemon (Anemone hupehensis, A. japonica, A. vitifolia, A. x hybrida) Hortensia (Hortensia macrophylla) Kerria (Kerria japonica)

7 Ett stort tack till: Anneli Oxenstierna, Landskrona museum Elisabeth Arvidsson, Landskrona museum Jimmy Bergman och Trädgårdsgruppen Sofia Falkenhem, serietecknare och illustratör, vars fina bilder från Japan jag fick låna Lena Israelsson, husgudinna och trädgårdsskribent Anna-Carin Ek, Göteborgs botaniska trädgård Mats Havsström, Göteborgs botaniska trädgård Lite källor för mer information, tips och tankar om odlingar runt om i världen: Jordens täppor, Lena Israelsson. Wahlström & Widstrand 2002 Odla orientaliskt, Lena Israelsson. Wahlström & Widestrand 1998 Kål & krasse, Lena Israelsson. Albert Bonniers Förlag 2006 Skörda nya smaker, Anders Kjellsson. ICA Förlag 2012 Kew s Global Kitchen Cookbook: 101 Recipes Using Edible Plants from around the World, Royal Botanic Gardens Kew. Kew Publishing 2014 Rothoffs museikoloni En kort promenad från Landskrona museum ligger Rothoffs kolonimuseum - det enda i sitt slag. 1 maj öppnar kolonin för allmänheten och håller sedan öppet till 15 september. Stugan är öppen alla dagar mellan 12:00-16:00, trädgården är öppen dygnets alla ljusa timmar. I Sveriges kolonitätaste stad Landskrona, finns landets enda kolonimuseum. Den lilla stugan med tillhörande kolonilott ligger i det centralt belägna koloniområdet runt det gamla Citadellet. Kolonimuseet går under namnet Rothoffs koloni och här bedrivs en populär verksamhet i Landskrona museums regi. Familjen Rothoff köpte kolonin på tidigt tal, eftersom man behövde ett ställe att odla potatis. Den lilla gröna stugan byggdes redan 1903 och bestod från början av endast ett enda rum, 2 x 2,5 m. Stugan fungerar idag som utställningslokal - möblerad som på 1900-talets början och med en liten utställning om koloniområdets historia. I trädgården bedriver museet ekologisk museiverksamhet. Trädgården odlas ekologiskt, med perennrabatter och rosor på framsidan och köksland med grönsaker och kryddväxter på baksidan. Landskrona Biodlarförening har hand om den originella bikupan med snickarglädje och den goda kolonihonungen säljs i museets butik. Rothoffs koloni är till glädje för alla. Välkommen att slå dig ner med kaffekorgen i bersån, titta på växterna och smaka på smultronen. Trädgården fungerar både som en inspirationsplats för dig som är trädgårdsintresserade och som en stilla oas för dig som bara vill njuta en stund i en vacker miljö /523_19.pdf