De prioriteringar och politiska mål som finns uppsatta för Hållbarhetsförvaltningen är:

Transkript

1

2

3 Förord I Hållbarhetsnämndens beslut om årsplan, mål och budget för ingår att Hållbarhetsförvaltningen ska ta fram en verksamhetsplan för verksamhetsåret Verksamhetsplanen innehåller en konkretisering av nämndens prioriterade områden och organisation, uppdrag, produktion, bemanning, utveckling och ekonomi. Utifrån nämndens prioriterade områden och mål beskrivs Hållbarhetsförvaltningens aktiviteter. De prioriteringar och politiska mål som finns uppsatta för Hållbarhetsförvaltningen är: Ekocenter Ekocentrets samverkan och samarbete med externa parter ska komma på plats. Kartläggning av infrastruktur för förnyelsebara bränslen. Kollektivtrafik Fossilfri kollektivtrafik hösten Utredning av flextrafiken. Översyn av tågkapacitet. Mobil samåkning. Satsningar enligt Trafikplan Infrastruktur och samhällsplanering Utveckla och stärka samarbeten inom och kring infrastruktur och regional samhällsplanering. Folkhälsa Strukturen för sociala investeringar upprättas och kommer på plats. Hållbar regional utveckling Det finns alltså fem prioriterade områden med totalt nio olika politiska mål. De prioriterade området om hållbar regional utveckling innehåller inget politiskt mål, men Hållbarhetsförvaltningen har kopplat det prioriterade området till tre aktiviteter som ryms inom ramen för det regionala utvecklingsansvaret, tillsammans med Regionstyrelseförvaltningen. Utöver de prioriterade områdena och de politiska målen styrs Hållbarhetsnämnden, och förvaltningen, av bland annat Infrastrukturprogrammet, Länstransportplanen, Trafikförsörjningsprogrammet, Folkhälsoprogrammet, den Regionala utvecklingsstrategin (RUS), samt de regionala miljömålen. Detta planeringsunderlag är sammanställt av Johan Frisk, utredare vid Samhällsmedicin, Region Gävleborg, och kommer att disponeras utifrån samma ramverk (som de prioriterade områdena) som finns i Hållbarhetsförvaltningens verksamhetsplan för år

4 4

5 1. Inledning Befolkningsstrukturen i ett land, län eller kommun är resultatet av en rad olika faktorer så som nativitet, dödlighet, och geografisk rörlighet på flera nivåer. Befolkningens storlek och dess sammansättning är också grunden för utveckling i ett land eller region. Samhällsplaneringen påverkas och styrs i många avseenden av förändringar i befolkningens storlek och sammansättning. Planering för bostadsbyggande, infrastruktur, och samhällsservice rent generellt behöver göras utifrån hur befolkningen ser ut och utefter vilka strukturer som kan förväntas i framtiden. Information av den typen är viktig inte minst för beslutsfattare och verksamheter i länen och kommunerna Eftersom befolkningen kan ses som den främsta resursen som finns i en region blir hälsa och folkhälsa per definition viktiga områden att arbeta inom. Trots en generellt sett positiv hälsoutveckling i Sverige och världen är utveckling ojämnt fördelad i befolkningen. Skillnader i hälsa mellan grupper skiljer sig från skillnader i hälsa mellan individer. Att nivån av hälsa kan variera mellan individer, eller över tid, är något som kan ses som acceptabelt och behöver inte upplevas som orättvist eller orättfärdigt. Att nivån av hälsa varierar mellan olika befolkningsgrupper kan däremot indikera att det finns sociala strukturer och/eller processer som skapar olika förutsättningar för hälsa för olika grupper av befolkningen. Detta kallas systematiska skillnader i hälsa. Systematiska skillnader i hälsa finns mellan olika befolkningsgrupper, definierade socialt, ekonomiskt, geografiskt eller efter kön. Delaktighet och inflytande påverkar också hälsan hos en individ: genom att känna samhörighet och uppleva möjlighet att påverka sin livssituation påverkas hälsan positivt. Detta hänger samman med att samhället är tillgängligt och inkluderande för alla. De ekonomiska och sociala förutsättningarna påverkar i sin tur hälsan och är grundläggande livsvillkor för folkhälsan. Ekonomisk stress och social otrygghet är exempel på faktorer som skapar ohälsa och leder till ökad ojämlikhet i hälsa. All kunskap som finns att tillgå om befolkningen, folkhälsan, de bakomliggande faktorerna, och regional utveckling, är relevanta för ett fortsatt arbete inom Region Gävleborg. Därför är detta planeringsunderlag framtaget till Hållbarhetsförvaltningen med syfte att ge kunskap och nulägesbeskrivningar för diskussioner och planering av verksamhetens aktiviteter. Avgränsningen i materialet ligger främst i de prioriterade områdena som, tillsammans med de politiska målen från Hållbarhetsnämnden, fungerar som ett ramverk. Därtill finns begränsningar i statistiken, som antingen är registerbaserad (SCB-data) eller urvalsbaserad (HLV-data). Det finns ingen tanke att detta planeringsunderlag ska vara heltäckande för Hållbarhetsförvaltningens alla verksamhetsområden, snarare kan det ses som en komplettering av redan befintliga underlag. Läsanvisning Planeringsunderlaget är uppbyggt i form av en rapport med tillhörande beskrivande text till varje bild. Men det finns också en bildspelsversion som kan användas om det blir aktuellt att välja ut specifika bilder eller avsnitt. På grund av detta kan det förekomma upprepningar av förklarande text, för att sidorna ska fungera var och en för sig, samt tillsammans. I bildspelsläge går det att välja ut vilka bilder som ska föredras genom att sidorna markeras som dolda/icke dolda (att föredra) eller genom att hela sidorna plockas ut till eget dokument. Förklarande text till bildspelets figurer ligger i anteckningsfältet. Välj Visa > Anteckningssidor eller skriv ut dokumentet som anteckningssidor för att på bästa vis se texten. Texten är också åtkomlig i föredragshållarvy vid presentation av materialet, som ett stöd för presentatören. Disposition Avsnitt 1 till 3 fungerar som bakgrundsavsnitt för de prioriterade områdena. Avsnitt 1 innehåller en generell inledning med bland annat syfte och beskrivning av datamaterial. Därefter följer avsnitt 2 som handlar om demografi och den demografiska utvecklingen i Gävleborgs län. Avsnitt 3 handlar om ekonomiska och sociala förutsättningar och ger, framförallt, en nulägesbild av länets socioekonomiska 5

6 faktorer. Avsnitt 4 till 6 innehåller de prioriterade områdena sammanslagna till tre avsnitt. Avsnitt 4, om folkhälsa, handlar om hälsoläget i länet och delaktighet i samhället. Hållbar regional utveckling i avsnitt 5 innefattar områden som exempelvis tillväxt, jämställdhet, miljö och energi, samt ekocenter. Avsnitt 6 innehåller information om infrastruktur, kollektivtrafik och samhällsplanering. Planeringsunderlaget avslutas sedan med ett avsnitt med tips för vidare läsning. Genomgående i planeringsunderlaget redovisas statistik och deskriptiv text som kan tangera områden som är svåra att placera inom en och samma rubrik. Dessa områden kan exempelvis vara integration (inrikes födda och utrikes födda), jämställdhet (män och kvinnor), hållbar utveckling (social, ekonomisk, och ekologisk). Därför har vissa av dessa områden inte någon specifik sida/sidor utan kan istället ses som närvarande inom alla olika avsnitt på olika sätt. Datamaterial De datamaterial som använts i planeringsunderlaget kommer i huvudsak från den nationella folkhälsoenkäten, Hälsa på lika villkor (HLV), samt öppna databaser vid framförallt SCB och Folkhälsomyndigheten. Därtill kommer vissa uppgifter från SCB:s supercrossdatabas. Hälsa på lika villkor (HLV) Folkhälsomyndigheten genomför årligen den nationella studien, Hälsa på lika villkor (HLV), med syftet att visa hur befolkningen mår samt följa förändringar i hälsa över tid som en del i uppföljningen av folkhälsopolitiken. I undersökningen ingår årligen ett urval av personer mellan år. Utöver detta har Gävleborgs län deltagit med tilläggsurval år 2004, år 2007, år 2010, och år Det datamaterial som presenteras i detta planeringsunderlag kommer alltså från den senaste genomförda extra urvalsundersökning i Gävleborgs län (år 2014). År 2014 var antal svarande i den nationella folkhälsoenkäten HLV 9 588: en svarsfrekvens om 48,1 procent. I Gävleborgs läns tilläggsurval svarade totalt av ett urval om individer år 2014: en svarsfrekvens om 51 procent. Alla uppgifter från HLV som redovisas i detta planeringsunderlag, utom fördelning över åldersklasser, är åldersstandardiserat. Detta innebär att eventuella skillnader i ålder har justerats för. All data presenteras könsfördelad i den mån det är möjligt. Urvalsundersökningar och konfidensintervall I en urvalsundersökning, så som HLV, undersöks ett urval av individer från den totala befolkningen, om urvalet är representativt kan den anses vara en miniatyrkopia av den bakomliggande populationen (i det här fallet totalbefolkningen). Utifrån ett representativt urval räknas resultatet upp till befolkningsnivå för att slutsatser ska kunna dras för hela befolkningen. I urvalsundersökningar finns alltid en felmarginal, eftersom det sanna värdet gäller för urvalet och inte direkt för befolkningen. Därför beräknas så kallade konfidensintervall som anger inom vilket intervall det sanna värdet ligger, till en sannolikhet på 95 procent. Ett konfidensintervall används för att uppskatta osäkerheten i ett skattat värde vid undersökningar med slumpmässiga urval. Den övre och den nedre gränsen i intervallet markerar inom vilket intervall som det sanna värdet befinner sig. Ofta väljs en sannolikhet på 95 procent, vilket betyder att i 19 av 20 fall täcks det sanna (men okända) värdet in av intervallet. Vid få observationer (i detta fall: vid få enkätsvar) blir osäkerheten större, vilket resulterar i breda konfidensintervall. 6

7 När skillnader mellan olika grupper är statistiskt säkerställda (signifikanta) innebär det att konfidensintervallen inte överlappar varandra, det vill säga: det sanna värdet för en grupp till 95 procents sannolikhet ligger inte inom referensgruppens intervall för det sanna värdet. När skillnader mellan olika grupper istället har konfidensintervall som överlappar innebär det att vi inte vet om de olika grupperna har sanna värden som är skilda från varandra, eller om de har samma nivå och det inte går att säkerställa någon skillnad. I fall med osäkra skillnader är resultaten icke statistiskt säkerställda. Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är statistiskt säkerställda. Därför markeras statistiskt säkerställda värden med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som är aktuell för tillfället, vilket skrivs ut i texten. De gånger då planeringsunderlaget visar jämförelser mellan kommuner, Gävleborgs län och riket (i HLV-data) är referensgruppen alltid riket. Om det finns en asterix vid värdet för exempelvis Hudiksvalls kommun indikerar detta att det finns en statistiskt säkerställd skillnad mellan Hudiksvalls kommun och riket som helhet. 7

8 I figuren ovan redovisas befolkningsutvecklingen uppdelad i födelsenetto, utrikes flyttningsnetto och inrikes flyttningsnetto, samt befolkningstillväxt, i Gävleborgs län mellan år Under år 2000 var befolkningstillväxten i Gävleborgs län negativ med personer. Åren därefter är befolkningen växande men ännu negativ fram till år 2003 (-147 personer). Därefter avtar befolkningstillväxten fram till år 2005 med 435 personer för att totalt minska med 582 personer samma år. Under kommande tio år börjar befolkningen att växa och befolkningsutvecklingen blir positiv år 2008 och förblir positiv (med undantag för år 2011) fram till år 2015 då befolkningen totalt ökade med personer. Under hela tidsperioden, 15 år, är födelsenettot (det vill säga antalet födda i förhållande till antalet döda) negativt antalet döda överstiger antalet födda i tidsperioden. Under första halvan av tidsperioden var födelsenettot mer negativt än under senare halvan då antalet födda barn började att öka samtidigt som antalet döda var relativt stabilt under samma period. Inrikes flyttningsnettot (antalet inflyttare till länet från övriga Sverige relativt antalet utflyttare från länet till övriga Sverige) var under hela tidsperioden negativ, med variationer mellan cirka 100 personer och personer. Det som i början av tidsperioden höll tillbaka den negativa befolkningstillväxten och som i den senare delen av tidsperioden gav Gävleborgs län en positiv befolkningstillväxt var flyttningsnettot utrikes (det vill säga invandring relativt utvandring). Invandringen, och utvandringen, har vuxit under större delen av 2000-talet, både i Gävleborgs län och i riket som helhet. Framförallt mellan år 2013 och år 2015 har invandringen varit högre än tidigare år, vilket kan ses som en reaktion på främst krig och konflikter i vår omvärld*. I Samhällsmedicins rapport Befolkningsprognos 2015 För Gävleborgs län och länets kommuner redovisas en befolkningsprognos för år Rapporten bygger på en befolkningsprognos framtagen av SCB (med första prognosår 2015). Prognosen för Gävleborgs län är att befolkningen kommer, fram till år 2020, öka med personer till invånare. Därefter, fram till år 2030, kommer länet att öka till invånare, för att vid år 2050 vara totalt invånare. Befolkningsutvecklingen är som starkast de närmaste tio åren, och ökningen fortsätter, men mattas av därefter. Enligt prognosen kommer länet att passera invånare år För att få en bakgrund till den utrikes migration vi kan observera under tidsperioden finns en kortare genomgång i Samhällsmedicins rapport Med utländsk bakgrund ur ett arbetsmarknads- och sysselsättningsperspektiv. Länk finns längst bak i planeringsunderlaget. 8

9 Befolkningsutvecklingen i Gävleborgs län som helhet mellan år presenterades på föregående sida, men utvecklingen har sett olika ut i olika delar av länet. Tabellen och kartan ovan redovisar befolkningsutvecklingen i länets kommuner under samma tidsperiod, år Skalan går från blått, negativ befolkningstillväxt, till grönt, positiv befolkningstillväxt. Det var endast Gävle kommun (9 procent) och Sandvikens kommun (3,4 procent) som har haft en positiv befolkningstillväxt under de senaste 15 åren, och då har Gävle kommun haft en tydligt högre tillväxt. Resterande åtta kommuner i länet har alla haft en negativ befolkningstillväxt inom ett intervall av -0,5 procent (Bollnäs kommun) till -11,2 procent (Hofors kommun). De relativt befolkningsrika kommunerna i länet har haft en positiv, eller mindre negativ, befolkningstillväxt jämfört med de mindre kommunerna. Men för tidsperioden år såg befolkningstillväxten annorlunda ut, då hade flertalet kommuner en positiv tillväxt med främsta orsak i en ökad utrikes invandring. I Samhällsmedicins rapport, Befolkningsprognos 2015 För Gävleborgs län och länets kommuner (2015), prognostiseras totalt åtta av länets kommuner att få en positiv befolkningstillväxt fram till år 2030, endast Hofors kommun och Ockelbo kommun förväntas få en negativ befolkningstillväxt till samma år. Framförallt Sandvikens kommun och Gävle kommun förväntas få den största ökningen, i absoluta tal, fram till år

10 Befolkningsmängden i Gävleborgs län år 2015 var totalt personer, varav män och kvinnor. Ovan redovisas dels två tabeller om befolkningsantal i länets tio kommuner, och dels två kartor över länet som illustrerar var befolkningen bor. I den vänstra tabellen (gröna) ovan redovisas antalet män per kommun i Gävleborgs län år Bollnäs kommun hade män, Gävle kommun män, Hofors kommun män, Hudiksvalls kommun män, Ljusdals kommun män, Nordanstigs kommun män, Ockelbo kommun män, Ovanåkers kommun män, Sandvikens kommun män, och Söderhamns kommun män. I den högra tabellen (blåa) ovan redovisas antalet kvinnor per kommun i Gävleborgs län år Bollnäs kommun hade kvinnor, Gävle kommun kvinnor, Hofors kommun kvinnor, Hudiksvalls kommun kvinnor, Ljusdals kommun kvinnor, Nordanstigs kommun kvinnor, Ockelbo kommun kvinnor, Ovanåkers kommun kvinnor, Sandvikens kommun kvinnor, och Söderhamns kommun kvinnor. Gävle kommun hade totalt flest invånare år 2015, och endast Gävle kommun och Hudiksvalls kommun hade fler kvinnor i befolkningen jämfört med män. Den vänstra kartan ovan illustrerar var i länet och kommunerna som männen i befolkningen bor, genom hur många män som bor per kvadratkilometer. Tydligt är koncentrationen till Gävle stad och övriga större orter i Gävleborgs län såsom Sandviken, Hudiksvall, Bollnäs och Söderhamn. Den högra kartan ovan illustrerar var i länet och kommunerna som kvinnorna i befolkningen bor, genom hur många kvinnor som bor per kvadratkilometer. Det är samma tydliga bild bland kvinnorna som för männen. 10

11 Gävleborgs län hade år invånare. I figuren till vänster ovan illustreras befolkningspyramiden för Gävleborgs län som andel personer fördelat på femårsklasser och kön. I figuren till höger ovan illustreras befolkningspyramiden för Gävleborgs län som antal personer fördelat på femårsklasser och kön. Ålder Män Kvinnor 0 år - 4 år år - 9 år år - 14 år år - 19 år år - 24 år år - 29 år år - 34 år år - 39 år år - 44 år år - 49 år år - 54 år år - 59 år år - 64 år år - 69 år år - 74 år år - 79 år år - 84 år år - 89 år år - 94 år år - 99 år år Befolkning Gävleborgs län år Andelen äldre ökar i Gävleborgs län, år 2015 var knappt en fjärdedel av befolkningen i länet 65 år eller äldre. Gävleborgs län hade en större andel äldre än i riket där motsvarande andel är ungefär en femtedel. I Gävleborgs län var andelen äldre kvinnor (65 år och äldre) högre än andelen yngre kvinnor (0-19 år). Andelen äldre kvinnor var 25 procent och andelen yngre kvinnor var 21 procent. För männen i länet var det en jämnare fördelning mellan äldre (65 år och äldre) och yngre (0-19 år) andelen var 22 procent för båda grupperna. Vid jämförelse mellan Gävleborgs län och kommunerna (som är möjligt), bör den vänstra figuren användas då den ger en rättvis bild av formen på befolkningspyramiden. Den högra figuren finns för att se hur många personer det handlar om i länet och i respektive kommun, jämförelser är svåra att göra utifrån den. 11

12 Kartan ovan illustrerar både förändring i förväntat antal invånare mellan år i respektive kommun inom Gävleborgs län, dessutom illustreras den procentuella förändringen mellan år För att göra prognosen används antal levande födda barn, avlidna, inflyttade och utflyttade som registrerats under året. Med hjälp av denna information skattas fruktsamhet, mortalitet, antal inflyttare, inflyttarfördelningar och utflyttarrisker efter ålder och kön. Skattningarna ligger sedan till grund för beräkningen av den framtida utvecklingen av antalet födda, döda, inflyttade och utflyttade. Första prognosår i denna prognos är Gävle kommun och Sandvikens kommun har både den största prognostiserade absoluta ökningen och procentuella ökningen. Ockelbo kommun och Hofors kommun är de två kommunerna i länet som prognostiseras att ha en något minskande befolkning fram till år

13 Definitionen på inrikes född är en person som är född i Sverige, medan en utrikes född person är född utanför Sveriges gränser. Den vänstra figuren ovan andelen inrikes födda och utrikes födda män och kvinnor i Gävleborgs län år År 2015 var personer (88,1 procent) av Gävleborgs läns totala befolkning ( personer) inrikes födda, och därmed personer (11,9 procent) utrikes födda män var inrikes födda (88,2 procent) och män var utrikes födda (11,8 procent), medan kvinnor var inrikes födda (87,9 procent) och kvinnor utrikes födda (12,1 procent). I riket var män inrikes födda (83,2 procent) och män utrikes födda (16,8 procent), motsvarande för kvinnor var inrikes födda (82,8 procent) och utrikes födda (17,2 procent). Kommun Inrikes födda Utrikes födda Bollnäs 89,6% 10,4% Gävle 86,2% 13,8% Hofors 86,5% 13,5% Hudiksvall 91,8% 8,2% Ljusdal 90,2% 9,8% Nordanstig 91,6% 8,4% Ockelbo 88,2% 11,8% Ovanåker 92,2% 7,8% Sandviken 85,0% 15,0% Söderhamn 88,9% 11,1% Tabellen till vänster i texten redovisar andelen inrikes födda respektive utrikes födda inom varje kommun i Gävleborgs län år Högst andel inrikes födda hade Ovanåkers kommun med 92,2 procent. Högst andel utrikes födda hade Sandvikens kommun med 15 procent. Den högra figuren ovan redovisar åldersstrukturen bland inrikes födda och utrikes födda (femårsklasser) i Gävleborgs län år Den tidigare redovisade åldersstrukturen (avsnitt 2.4.) innehöll både inrikes födda och utrikes födda, men den största majoriteten av personerna var inrikes födda vilket gör att den gröna kurvan ovan följer befolkningspyramidens mönster. Det fanns en relativt jämn andel inrikes födda personer i åldrarna 0-40 år, och sedan ökade andelen personer i åldrarna 40 år till framförallt 70 år. Den största andelen personer fanns inom gruppen år, vilket ses som enliten topp i figuren. För utrikes födda såg kurvan relativt olik ut då andelen utrikes födda personer generellt sett var yngre jämfört med inrikes födda personer. Högst andel utrikes födda personer hittades inom åldersgrupperna år och år, drygt 9 procent. Andelen utrikes födda personer minskade framförallt efter år. 13

14 En regions (eller kommuns) demografiska försörjningskvot och ekonomiska försörjningskvot är inte direkt kopplade till ekonomisk tillväxt, men är ändå mått som är viktiga att titta på för att se vilka förutsättningar som finns för tillväxt. Den demografiska försörjningskvoten beräknas som summan av antal personer 0-19 år och antal personer 65 år eller äldre dividerat med antal personer år. I den vänstra figuren ovan illustreras den demografiska försörjningskvoten för kommunerna i Gävleborgs län, med referens till snittet i Gävleborgs län. Snittet i Gävleborgs län var 81,6 personer per 100 personer i arbetsförålder år 2015, ett snitt som hålls tillbaka av Gävle kommun som hade relativt låga försörjningskvoten 74,1 personer. Högst försörjningskvot hade Ovanåkers kommun: 90,3 personer. I den högra figuren ovan illustreras den förväntade demografiska försörjningskvoten år Uträkningen är densamma med bygger på en prognos av befolkningsutvecklingen för respektive kommun. För att göra prognosen används antal levande födda barn, avlidna, inflyttade och utflyttade som registrerats under året. Med hjälp av denna information skattas fruktsamhet, mortalitet, antal inflyttare, inflyttarfördelningar och utflyttarrisker efter ålder och kön. Skattningarna ligger sedan till grund för beräkningen av den framtida utvecklingen av antalet födda, döda, inflyttade och utflyttade. Samtliga kommuner i Gävleborgs län har en förväntad högre försörjningskvot år 2019 jämfört med år Snittet i Gävleborgs län ökar från 81,6 personer till 85,5 personer 14

15 Förvärvsinkomst avser inkomst av tjänst, pension, sjukpenning och andra skattepliktiga ersättningar från Försäkringskassan, samt från näringsverksamhet exklusive kapitalinkomst. Figuren visar medianvärdet, det vill säga det mittersta värdet, av medianinkomsten för män respektive kvinnor i tusentals kronor. Uppgifterna avser kvinnor och män som var 20 år och äldre och som var folkbokförda i Sverige 31/12 respektive år. I alla kommunerna hade kvinnor lägre medianvärde för förvärvsinkomsten jämfört med män. Förvärvsinkomsten för män varierade mellan 300 tkr (Hofors kommun) och 253 tkr (Ljusdals kommun). För kvinnor var motsvarande variation från 217 tkr (Gävle kommun) till 193 tkr (Ovanåkers kommun). I Gävleborgs län var medianvärdet för män 278 tkr och medianvärdet för kvinnor 207 tkr. Medianvärdet av förvärvsinkomsten har stadigt ökat för såväl män som kvinnor i såväl Gävleborgs län och i riket som helhet under de senaste tjugo åren. Från början av 2000-talet har ökningen av medianvärdet av förvärvsinkomsten varit kraftigare i riket som helhet jämfört med Gävleborgs län, skillnaderna mellan rikssnittet och nivån för Gävleborgs län är därför större idag än vad den var för både tio och femton år sedan. Män har under hela perioden haft en högre förvärvsinkomst än kvinnor. Även dessa skillnader har ökat över perioden. 15

16 Medianvärdet är det mittersta värdet i undersökningsgruppen då de observerade värdena sorterats i stigande ordning. När det gäller inkomster, där fördelningen vanligen är snedvriden, är medianvärdet oftast att föredra eftersom många hushåll har låga eller medelhöga inkomster samt ett fåtal har höga eller mycket höga inkomster. På så vis påverkas medelinkomsten mer av inkomstskillnader än vad medianinkomsten gör och därför ses medianinkomsten som ett mer robust mått på den genomsnittliga disponibla inkomsten. Den disponibla inkomsten består av alla skattefria och skattepliktiga inkomster minus skatt och andra eventuella negativa transfereringar (som exempelvis utbetalat underhållsbidrag och återbetalat studiemedel). I den vänstra figuren ovan illustreras den disponibla medianinkomsten bland män i Gävleborgs län och länets kommuner år Män i Gävleborgs län hade en medianinkomst på SEK. Män i Sandvikens kommun hade den högsta medianinkomsten i länet: SEK. I Hofors kommun, Gävle kommun och Hudiksvalls kommun var medianinkomsten högre än Gävleborgs län som helhet. Den lägsta medianinkomsten bland män fanns i Ljusdals kommun: SEK. I den högra figuren ovan illustreras den disponibla medianinkomsten bland kvinnor i Gävleborgs län och länets kommuner år Kvinnor i Gävleborgs län hade en medianinkomst på SEK, vilket var lägre än rikssnittet. Kvinnor i Hofors kommun hade den högsta medianinkomsten i länet: SEK. Lägst medianinkomst hade kvinnor i Nordanstigs kommun: SEK. Skillnaderna i medianinkomst mellan könen är relativt stora, för att få perspektiv på skillnaderna kan vi observera att den högsta medianinkomsten bland kvinnor fanns i Hofors kommun med SEK, vilket ändå är långt ifrån den lägsta medianinkomsten bland män som fanns i Ljusdals kommun: SEK. 16

17 Disponibel inkomst är det belopp som man kan använda till konsumtion och sparande: den beräknas som summan av de skattepliktiga inkomsterna (löner och bidrag) och skattefria bidrag, minus skatt och övriga negativa transfereringar. Den disponibla inkomsten är inte en fullständig mätare på ekonomisk välfärd men ger en bild av inkomstfördelningen i länet. Medianvärde, procent av samtliga avser medianvärde redovisat som beloppets storlek i procent av beloppet för gruppen samtliga hushåll på riksnivå. Som exempel betyder 120 procent att beloppet är 20 procentenheter högre än beloppet för samtliga hushåll på riksnivå och 80 procent betyder att beloppet är 20 procentenheter lägre än beloppet för samtliga hushåll på riksnivå. Ovan redovisas hushållens disponibla medianinkomst som procent mot riket, för respektive kommun i Gävleborgs län, i löpande priser för år Högst disponibel medianinkomst hade hushållen i Gävle kommun med 93 procent (det vill säga 7 procentenheter under riksnivån), lägst disponibel medianinkomst hade hushållen i Ovanåkers kommun med 83 procent (dvs. 17 procentenheter lägre än rikssnittet). För Gävleborgs län som helhet hade hushållen en disponibel medianinkomst på 89 procent, som då är 11 procentenheter under riksnivån. 17

18 När det gäller inkomster, där fördelningen vanligen är ojämnt fördelad, är medianvärdet oftast att föredra eftersom många hushåll har låga eller medelhöga inkomster samt ett fåtal har höga eller mycket höga inkomster. Den disponibla inkomsten består av alla skattefria och skattepliktiga inkomster minus skatt och andra eventuella negativa transfereringar (utbetalat underhållsbidrag och återbetalat studiemedel). I den vänstra figuren redovisas den disponibla medianinkomsten bland män per åldersgrupp i Gävleborgs län år Genomsnittet i Gävleborgs län var SEK, vilket överstigs av åldersgrupperna år, år, och år. Lägst disponibel medianinkomst bland män hade personer mellan år ( SEK) och personer mellan år ( SEK). I den högra figuren redovisas den disponibla medianinkomsten bland kvinnor per åldersgrupp i Gävleborgs län år Genomsnittet i Gävleborgs län var SEK, vilket överstigs av åldersgrupperna år, år, och år. Lägst disponibel medianinkomst bland kvinnor hade personer mellan år ( SEK) och personer mellan år ( SEK). Generellt hade kvinnor en lägre disponibel medianinkomst inom alla åldersgrupper jämfört med män. 18

19 När det gäller inkomster, där fördelningen vanligen är snedvriden, är medianvärdet oftast att föredra eftersom många hushåll har låga eller medelhöga inkomster samt ett fåtal har höga eller mycket höga inkomster. Den disponibla inkomsten består av alla skattefria och skattepliktiga inkomster minus skatt och andra eventuella negativa transfereringar (utbetalat underhållsbidrag och återbetalat studiemedel). I den vänstra figuren redovisas den disponibla medianinkomsten bland män efter födelseregion i Gävleborgs län år Män med födelseregion Sverige hade en genomsnittlig disponibel medianinkomst på SEK. Alla övriga födelseregioner hade en lägre disponibel medianinkomst. Födelseregion Norden utom Sverige hade en något lägre disponibel medianinkomst, SEK. Lägst disponibel medianinkomst hade män med födelseregion Asien ( SEK) och födelseregion Afrika ( SEK). I den högra figuren redovisas den disponibla medianinkomsten bland kvinnor efter födelseregion i Gävleborgs län år Kvinnor med födelseregion Sverige hade en genomsnittlig disponibel medianinkomst på SEK. Alla övriga födelseregioner hade en lägre disponibel medianinkomst, förutom födelseregion Norden utom Sverige som hade en något högre disponibel medianinkomst, SEK. Lägst disponibel medianinkomst hade kvinnor med födelseregion Afrika ( SEK) och födelseregion Asien ( SEK). 19

20 Till ekonomiskt utsatta hushåll räknas hushåll med låg inkomst eller hushåll som lever på socialbidrag. Låg inkomst innebär lägsta utgiftsnivå baserad på den socialbidragsnorm som fastställdes på 1980-talet och en norm för boendeutgifter. Om inkomsterna understiger normen för dessa utgifter definieras detta som låg inkomst. Med socialbidrag menas att sådant erhållits minst en gång under året (Folkhälsomyndigheten, 2016). I den vänstra figuren ovan redovisas andelen barn som fanns i ett ekonomiskt utsatt hushåll i Gävleborgs län respektive riket år Den totala andelen barn som fanns i ekonomiskt utsatta hushåll var 14,5 procent för Gävleborgs län år 2014, och 11,8 procent för riket. Jämfört med rikssnittet hade Gävleborgs län en högre andel barn i ekonomiskt utsatta hushåll i samtliga redovisade kategorier (andel barn totalt, andel barn med svensk bakgrund, samt andel barn med utländskbakgrund). För både länet och riket visas en tydlig skillnad mellan grupperingarna: andelen barn med utländsk bakgrund som fanns i ett ekonomiskt utsatt hushåll var högre än andelen barn med svensk bakgrund som fanns i ett ekonomiskt utsatt hushåll. För Gävleborgs län var andelen barn med utländsk bakgrund som fanns i ett ekonomiskt utsatt hushåll 41 procent år Motsvarande andel för riket var 28 procent. Andelen barn med svensk bakgrund som fanns i ett ekonomiskt utsatt hushåll var 7 procent för Gävleborgs län och 5 procent för riket. För att visa på variationen i länet redovisas andelen barn som fanns i ett ekonomiskt utsatt hushåll i länets kommuner år 2014 i den högra figuren. Lägst andel barn i ett ekonomiskt utsatt hushåll hade Hudiksvalls kommun (11,8 procent), vilket också var strax under genomsnittet i riket. Den högsta andelen hade Söderhamns kommun med 16,7 procent. Hudiksvalls kommun, Ljusdals kommun, Ovanåkers kommun, och Bollnäs kommun hade lägre andelar än länsgenomsnittet, medan Söderhamns kommun, Sandvikens kommun, Hofors kommun, och Ockelbo kommun hade andelar högre än länsgenomsnittet. 20

21 I figuren ovan redovisas position i arbetslivet (social klass) i Gävleborgs län år Position i yrkeslivet fördelas mellan arbetare; lägre tjänstemän; samt mellan och högre tjänstemän. Notera att data är baserat på nationella folkhälsoenkäten HLV och inte den registerbaserade statistiken. Bland både män och kvinnor var den vanligaste positionen i yrkeslivet arbetare. 60 procent av männen och 49 procent av kvinnorna i länet hade yrken som klassas till denna position. Den näst vanligaste kategorin, för både män och kvinnor, var mellan och högre tjänstemän: 30 procent av männen, 34 procent av kvinnorna. 10 procent respektive 17 procent av män respektive kvinnor i Gävleborgs län hade yrken som klassas som lägre tjänstemän. Jämfört med rikssnittet (visas ej i figur) så finns en högre andel arbetare i Gävleborgs län, och en lägre andel mellan/högre tjänstemän, detta både för män och kvinnor. Motsvarande andelar arbetare i riket var 50 procent respektive 43 procent, och motsvarande andelar mellan/högre tjänstemän 39 procent för såväl män som kvinnor. 21

22 Sysselsättningsgraden i bilden ovan är hämtad från SCB:s RAMS, och är alltså registerbaserad statistik. Täljaren består av antal förvärvsarbetande i november år Nämnaren består av befolkningen (20-64 år). Detta mått ger en bild av såväl arbetsmarknaden som skattebasen samtidigt som det också kan visa om arbetsmarknaden har en struktur som gynnar eller missgynnar något av könen. Inom Gävleborgs län varierar sysselsättningsgraden från 75,0 procent bland kvinnor till 78,1 procent bland män. Vilket kan jämföras med riket där män hade en sysselsättningsgrad på 78,5 procent och kvinnor 76,0 procent år Inom länet hade Söderhamns kommun lägst sysselsättningsgrad för såväl män som kvinnor, med 75,9 procent respektive 72,8 procent. Relativt övriga kommuner i länet hade Gävle kommun också en relativt låg sysselsättningsgrad för män och kvinnor. Sandvikens kommun hade en sysselsättningsgrad på 72,9 procent för kvinnor, vilket bara är 0,1 procentenhet över Söderhamns kommun. Kvinnor har generellt lägre sysselsättningsgrad än män. I Ljusdals kommun och Hudiksvalls kommun var sysselsättningsgraden relativt jämnt fördelad mellan män och kvinnor. I Sandvikens kommun var skillnaderna mellan könen är som störst. 22

23 Statistiken beskriver utvecklingen på arbetsmarknaden för Sveriges befolkning i åldern år. Arbetskraftsundersökningen (AKU) visar bland annat antal och andel sysselsatta respektive arbetslösa per månad, kvartal och år. Det är den enda källan med kontinuerliga uppgifter om den totala arbetslösheten och står för det officiella arbetslöshetstalet. I bilden ovan redovisas andel arbetslösa män och kvinnor i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Andelen arbetslösa män i Gävleborgs län var 11,9 procent, jämfört med rikets 8,1 procent. Endast Nordanstigs kommun hade en arbetslöshet bland män, 7,1 procent, som i genomsnitt var lägre än riket. Hofors kommun, Ovanåkers kommun, Hudiksvalls kommun, Gävle kommun och Ljusdals kommun hade en arbetslöshet bland män som låg under Gävleborgs län som helhet. Bollnäs kommun hade den högsta arbetslösheten bland män: 12,7 procent. Andelen arbetslösa kvinnor i Gävleborgs län var 10,3 procent, jämfört med rikets 7,1 procent. Endast Nordanstigs kommun och Hudiksvalls kommun hade en arbetslöshet bland kvinnor (6,3 procent respektive 7,0 procent) som i genomsnitt var lägre än riket. Ockelbo kommun, Ovanåkers kommun, Ljusdals kommun, och Hofors kommun hade en arbetslöshet bland kvinnor som låg under Gävleborgs län som helhet. Sandvikens kommun hade den högsta arbetslösheten bland kvinnor: 13,3 procent. 23

24 En regions demografiska försörjningskvot och ekonomiska försörjningskvot är inte direkt kopplade till ekonomisk tillväxt, men är ändå mått som är viktiga att titta på för att se vilka förutsättningar som finns för tillväxt. Den ekonomiska försörjningskvoten har större utrymme att fluktuera under kortare perioder jämfört med den demografiska försörjningskvoten som enbart tar hänsyn till befolkningens ålder. Demografiska försörjningskvoten räknas ut genom att dela in befolkningen i en grupp med individer i förvärvsarbetarålder, år, och dela med antalet individer i åldrarna 0-19 år samt 65- år eller äldre. Den ekonomiska försörjningskvoten delar ytterligare upp gruppen som är i förvärvsarbetarålder till att endast utgöras av antalet sysselsatta, delat med antalet individer som i uträkning av den demografiska försörjningskvoten plus antalet som inte är sysselsatta. Den ekonomiska försörjningskvoten återspeglar inte bara hur ålderssammansättningen ser ut i befolkningen men även hur sysselsättningsutvecklingen ligger till. Det vill säga, ett län med en stark sysselsättning kan ligga bra till i den ekonomiska försörjningskvoten samtidigt som enbart den demografiska försörjningskvoten är förhållandevis hög jämfört med andra län. Inom Gävleborgs län, som redovisas i kartan ovan, låg den ekonomiska försörjningskvoten på mellan 129 personer (Gävle kommun) till 149 personer (Söderhamns kommun). För Gävleborgs län som helhet var den ekonomiska försörjningskvoten 136 personer, att jämföra med snittet i riket på 124 personer. 24

25 Figuren ovan redovisar utbildningsnivån i befolkningen (20-64 år) i Gävleborgs län år 2015 uppdelat efter kön. I Gävleborgs län hade 17 procent av männen (20-64 år) en förgymnasial utbildning. Andelen män med en gymnasial utbildning var 58 procent, och andelen med en eftergymnasial utbildning var 24 procent. Bland kvinnorna (20-64 år) i Gävleborgs län hade 13 procent en förgymnasial utbildning. Andelen kvinnor med en gymnasial utbildning var 49 procent, och andelen kvinnor med en eftergymnasial utbildning var 37 procent. Kvinnorna hade generellt en högre andel med eftergymnasial utbildning, samtidigt som männen hade en högre andel med gymnasial utbildning, vilket skulle kunna förklaras av att fler kvinnor fortsätter studera efter gymnasiet och därmed får en högre avslutad utbildning jämfört med män (och därmed färre med en gymnasial utbildning). I relation till riket har Gävleborgs län generellt en lägre utbildningsnivå, framförallt när det gäller andelen, både män och kvinnor, med en eftergymnasial utbildning. Däremot är andelen med en gymnasial utbildning något högre jämfört med riket. Svensk utbildningsnomenklatur (SUN) är en standard för klassificering av enskilda utbildningar, samtidigt som den utgör ett system för aggregering av utbildningar till större grupper. SUN används i såväl centrala register för officiell statistik, exempelvis i SCB:s register över befolkningens utbildning, som vid specialundersökningar. Standarden används även av företag och organisationer för registrering av personalens utbildning personaladministrativa informationssystem. Den allmänna utbildningen omfattar utbildningar som ger kunskaper i svenska och matematik samtidigt som de ger kunskaper inom andra ämnesområden såsom främmande språk, historia, religion, samhällskunskap och naturvetenskap. Samtliga utbildningar på grundskolenivå räknas hit. Breda, teoretiskt/studieförberedande gymnasieutbildningar inkluderas också. I den vänstra tabellen (gröna) ovan redovisas andelen män inom varje utbildningsinriktning (SUN 2000). Den vanligaste utbildningsinriktningen bland män (20-64 år) i Gävleborgs län var inom teknik och tillverkning, cirka 43 procent. Därefter var allmän utbildning den näst vanligaste, cirka 23 procent. I den högra tabellen (blåa) ovan redovisas andelen kvinnor inom varje utbildningsinriktning (SUN 2000). Den vanligaste utbildningsinriktningen bland kvinnor (20-64 år) i Gävleborgs län var inom hälso- och sjukvård samt social omsorg, cirka 26 procent. Därefter var allmän utbildning den näst vanligaste, cirka 21 procent. Kvinnor i Gävleborgs län hade generellt en något jämnare fördelning jämfört med män som istället hade två större inriktningar (teknik och tillverkning, och allmän utbildning). Utbildningsinriktningarna speglar också näringslivsstrukturen i Gävleborgs län där män framförallt arbetar inom tillverkningsindustrin och kvinnor inom offentlig sektor. 25

26 För att visa på variationen i länet redovisas utbildningsnivån (högsta avslutade) bland män (20-64 år) i länets kommuner år 2015 i den vänstra figuren. I Gävleborgs län som helhet var utbildningsnivån bland män: 24 procent med eftergymnasial utbildning, 58 procent med gymnasial utbildning, och 17 procent med förgymnasialutbildning. Högst eftergymnasial utbildningsnivå bland män i kommunerna fanns i Gävle kommun med 31 procent, lägst andel fanns i Hofors kommun med 14 procent. Högst andel män med gymnasial utbildning hade Hofors kommun och Ljusdals kommun med 66 procent. Endast Gävle kommuns andel med gymnasial utbildning (52 procent) låg under nivån i Gävleborgs län som helhet. Den förgymnasiala utbildningen var vanligast i Ovanåkers kommun och Ockelbo kommun med 23 procent, lägst andel hade Gävle kommun med 15 procent. Den högra figuren ovan illustrerar utbildningsnivån (högsta avslutade) bland kvinnor (20-64 år) i länets kommuner år I Gävleborgs län som helhet var utbildningsnivån bland kvinnor: 37 procent med eftergymnasial utbildning, 49 procent med gymnasial utbildning, och 13 procent med förgymnasialutbildning. Högst eftergymnasial utbildningsnivå bland kvinnor i kommunerna fanns i Gävle kommun med 44 procent, lägst andel fanns i Hofors kommun med 27 procent. Gävle kommun och Hudiksvalls kommun låg över nivån i Gävleborgs län, resterande kommuner låg under genomsnittet. Högst andel kvinnor med gymnasial utbildning hade Ljusdals kommun och Hofors kommun. Endast Gävle kommuns andel med gymnasial utbildning låg under nivån i Gävleborgs län som helhet. Den förgymnasiala utbildningen var vanligast i Ockelbo kommun med 24 procent, lägst andel hade Hudiksvalls kommun med 11 procent. 26

27 Figurerna ovan beskriver andel behöriga till gymnasieskolan i riket (till vänster) och Gävleborgs län (till höger) mellan år Andel behöriga till gymnasieskolan avser de som är behöriga till ett yrkesförberedande program. Linjerna är streckade fram till och med år 2011 eftersom reglerna om behörighet till gymnasieskolan då förändrades. Från hösten 2011 krävs minst godkänt betyg i svenska, engelska, matematik och ytterligare minst fem ämnen för att bli antagen till ett yrkesförberedande program samt ytterligare nio för att bli antagen till ett högskoleförberedande program. Tidigare krävdes minst betyget godkänd i åtta ämnen. Notera också att från och med våren 2009 ingår alla skolor, inte bara kommunala utan också fristående skolor, internationella skolor och riksinternat. Behörigheten till gymnasieskolan fluktuerar över tid och skiljer sig mellan pojkar och flickor både i riket och i Gävleborgs län. Över tid har andelen behöriga pojkar och flickor minskat både i riket och i Gävleborgs län. Sedan år 2011, då reglerna ändrades, har andelen behöriga pojkar i riket sjunkit från 87 procent till 84 procent år Andelen behöriga flickor i riket har sjunkit från 89 procent år 2011 till 87 procent år I Gävleborgs län har andelen behöriga pojkar sjunkit från 84 procent år 2011 till 78 procent år 2015, medan andelen behöriga flickor sjönk från 86 procent år 2011 till 84 procent år Skillnaden mellan pojkar och flickor har under tidsperioden år aldrig varit större i Gävleborgs län än vad den var år Med flickors behörighetsgrad på 84 procent och pojkars på 78 procent skiljer det totalt 6 procentenheter. I riket är skillnaden hälften, det vill säga 3 procentenheter år

28 Vilken bakgrund som individen har, samt vilken utbildningsbakgrund individens föräldrar har påverkar utfallet i andel behöriga till gymnasieskolan. I figurerna ovan illustreras andel behöriga till gymnasieskolan för läsår 2014/2015 i Gävleborgs län. Den vänstra figuren är fördelad efter individens bakgrund; inrikes född med svensk bakgrund, inrikes född med utländsk bakgrund, eller utrikes född med utländsk bakgrund. Andelen behöriga inrikes födda med svensk bakgrund var 88 procent i Gävleborgs län. Av de födda i Sverige men med utländsk bakgrund hade 84 procent behörighet till gymnasieskolan, och av de födda utanför Sverige hade 53 procent behörighet till gymnasiet. Motsvarande andelar för riksgenomsnitt var 91 procent för inrikes födda med svensk bakgrund, 84 procent för inrikes födda med utländsk bakgrund (samma som i länet), samt 61 procent för de födda utanför Sverige. Här återfinns den störats skillnaden mellan riket och Gävleborgs län (53 procent respektive 61 procent). Den högra figuren ovan är andel med gymnasiebehörighet fördelat efter föräldrarnas utbildningsbakgrund; förgymnasial och/eller gymnasial utbildning, samt eftergymnasial utbildning. Mönstret är att individer vars föräldrar hade en högre utbildning än gymnasial tenderar att ha en högre andel gymnasiebehörighet jämfört med individer vars föräldrar hade en förgymnasial och/eller en gymnasial utbildning. 76 procent av eleverna vars föräldrar hade förgymnasial och/eller gymnasial utbildning var behöriga till gymnasiet läsår 2014/2015. Andelen var högre bland de elever vars föräldrar eftergymnasial utbildning: 92 procent. Motsvarande andelar för riksgenomsnittet var 79 procent av eleverna vars föräldrar hade förgymnasial och/eller gymnasial utbildning och 94 procent bland de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildning: 92 procent 28

29 Ovan redovisas andelen ungdomar per kommun inom Gävleborgs län som går vidare till eftergymnasiala studier inom tre år efter avslutat gymnasium. I kartan ovan är inte övergångsfrekvensen fördelade efter kön det kan dock sägas att unga kvinnor generellt går vidare till eftergymnasiala studier i högre utsträckning än unga män. Högst övergångsfrekvens hade Gävle kommun med 37 procent, vilket också var högre än snittet i Gävleborgs län på 34 procent. Lägst andel som går vidare till eftergymnasiala studier tre år efter avslutad gymnasieutbildning hade Hofors kommun med 20 procent. I riket var genomsnittet 41 procent. 29

30 Folkhälsomyndigheten genomför årligen den nationella studien, Hälsa på lika villkor (HLV), med syftet att visa hur befolkningen mår samt följa förändringar i hälsa över tid som en del i uppföljningen av folkhälsopolitiken. År 2014 var antal svarande i den nationella folkhälsoenkäten HLV 9 588: en svarsfrekvens om 48,1 procent. I Gävleborgs läns tilläggsurval svarade totalt av ett urval om individer år 2014: en svarsfrekvens om 51 procent. Självrapporterat allmänt hälsotillstånd har i en mängd studier visat sig vara ett bra mått på hälsa. Måttet är bland annat kopplad till ett ökat vårdbehov och en ökad risk för dödlighet. Det är därför en fråga av central betydelse för att kartlägga och följa hälsoutvecklingen i olika befolkningsgrupper över tid. Frågan om självskattad hälsa är formulerad: Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? Svarsalternativen är mycket bra, bra, någorlunda, dåligt och mycket dåligt. I den vänstra figuren illustreras självskattad god hälsa för män i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län (71 procent) låg under genomsnittet i riket (76 procent) och av de tio Gävleborgs kommunerna var det endast Ovanåkers kommun (77 procent) som låg strax över genomsnittet i riket. Ovanåkers kommun, Ockelbo kommun, Bollnäs kommun och Gävle kommun låg över länets genomsnitt. I den vänstra figuren var andelen män med god självskattad hälsa i Hudiksvalls kommun och Nordanstigs kommun (67 procent) statistiskt säkerställt lägre jämfört med rikets 76 procent. Även andelen i Gävleborgs län var statistiskt säkerställt lägre, för män, jämfört med riket. I den högra figuren illustreras självskattad god hälsa för kvinnor i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län (70 procent) låg under genomsnittet i riket (71 procent) och av alla kommuner var det endast Hudiksvalls kommun (73 procent) och Söderhamns kommun (72 procent) som låg strax över genomsnittet i riket. Hudiksvalls kommun, Söderhamns kommun och Gävle kommun låg över genomsnittet i Gävleborgs län. Skillnaderna i den högra figuren för Hofors kommun och Ockelbo kommun, där andelen var 63 procent respektive 56 procent, var statistiskt säkerställt lägre, för kvinnor, jämfört med rikets 71 procent. * Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är statistiskt säkerställda. Därför markeras statistiskt säkerställda värden med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som är aktuell för tillfället, i detta fall riket. 30

31 Självrapporterat allmänt hälsotillstånd har i en mängd studier visat sig vara ett bra mått på hälsa. Måttet är bland annat kopplad till ett ökat vårdbehov och en ökad risk för dödlighet. Det är därför en fråga av central betydelse för att kartlägga och följa hälsoutvecklingen i olika befolkningsgrupper över tid. Frågan om självskattad hälsa är formulerad: Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd? Svarsalternativen är mycket bra, bra, någorlunda, dåligt och mycket dåligt. I den vänstra figuren illustreras självskattad dålig eller mycket dålig hälsa för män i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län (6 procent) låg över genomsnittet i riket (5 procent) och av de tio Gävleborgs kommunerna var det endast Söderhamns kommun, Ljusdals kommun, och Bollnäs kommun som låg strax under genomsnittet i riket. Sandvikens kommun, Ovanåkers kommun och Ockelbo kommun låg på rikssnittet och därmed strax under länssnittet. Ingen av kommunerna eller Gävleborgs län hade någon signifikant skillnad jämfört med riket. I den högra figuren illustreras självskattad dålig eller mycket dålig hälsa för kvinnor i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län (6 procent) hade samma genomsnitt som i riket. Endast Gävle kommun (5 procent), Ovanåkers kommun (5 procent), och Nordanstigs kommun (3 procent) låg strax under läns- och rikssnittet. Ingen av kommunerna eller Gävleborgs län hade någon signifikant skillnad jämfört med riket. * Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är statistiskt säkerställda. Därför markeras statistiskt säkerställda värden med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som är aktuell för tillfället, i detta fall riket. 31

32 Psykiskt välbefinnande mäts i den nationella folkhälsoenkäten HLV genom tolv frågor ** (GHQ-12) som mäter psykiska reaktioner på påfrestningar snarare än psykisk ohälsa per se. För att få fram ett mått på psykiskt välbefinnande beräknas ett summaindex utifrån alla tolv frågorna. Om individen har svarat Ja på minst två av tolv indexfrågor anses individen ha ett nedsatt psykiskt välbefinnande. I den vänstra figuren illustreras andel män med nedsatt psykiskt välbefinnande i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län och riket låg på samma nivå, 15 procent. Hudiksvalls kommun, Bollnäs kommun, Gävle kommun och Sandvikens kommun hade en högre andel män med nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med både Gävleborgs län och med riket. Skillnaderna i den vänstra figuren för kommuner som ligger över Gävleborgs län och rikets nivå är inte statistiskt säkerställda. Däremot var andelarna i Ovanåkers kommun och Ljusdals kommun, 8 procent respektive 9 procent, statistiskt säkerställt lägre jämfört med riket. I den högra figuren illustreras andel kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län (20 procent) låg över genomsnittet i riket (21 procent). Bollnäs kommun, Ockelbo kommun, Söderhamns kommun, Sandvikens kommun och Hofors kommun hade en högre andel kvinnor med nedsatt psykiskt välbefinnande jämfört med Gävleborgs län och med riket. Skillnaderna i den högra figuren för kommuner som ligger över Gävleborgs län och rikets nivå är inte statistiskt säkerställda. Däremot var andelarna i Nordanstigs kommun och Ovanåkers kommun, 13 procent respektive 14 procent, statistiskt säkerställt lägre jämfört med riket. * Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är statistiskt säkerställda. Därför markeras statistiskt säkerställda värden med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som är aktuell för tillfället, i detta fall riket. ** De 12 frågorna från GHQ-12 är: Har du de senaste veckorna kunnat koncentrera dig på allt du gjort? Har du de senaste veckorna känt att du kunnat uppskatta det du gjort om dagarna? Har du haft svårt att sova på grund av oro de senaste veckorna? Har du de senaste veckorna kunnat ta itu med dina problem? Upplever du att du har gjort nytta de senaste veckorna? Har du ständigt de senaste veckorna känt dig olycklig och nedstämd? Har du de senaste veckorna kunnat fatta beslut i olika frågor? Har du de senaste veckorna förlorat tron på dig själv? Har du ständigt känt dig spänd de senaste veckorna? Har du tyckt att du varit värdelös de senaste veckorna? Har du de senaste veckorna känt att du inte kunnat klara dina problem? Har du på det hela taget känt dig någorlunda lycklig de senaste veckorna? 32

33 I den vänstra figuren illustreras andel män med ett eller flera symptom på psykisk ohälsa i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län och riket låg på samma nivå, 10 procent. Fem av länets kommuner låg under läns- och rikssnittet, medan fyra kommuner hade samma andel. Hudiksvalls kommun hade en signifikant högre andel män med ett eller flera symptom på psykisk ohälsa, 14 procent, jämfört med rikssnittet. I den högra figuren illustreras andel kvinnor med ett eller flera symptom på psykisk ohälsa i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län och riket låg på samma nivå, 15 procent. Nordanstigs kommun hade en signifikant lägre andel kvinnor med ett eller flera symptom på psykisk ohälsa jämfört med riket: 8 procent. Bollnäs kommun hade en signifikant högre andel: 21 procent. * Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är statistiskt säkerställda. Därför markeras statistiskt säkerställda värden med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som är aktuell för tillfället, i detta fall riket. ** Svåra besvär av ångest, trötthet, sömnbesvär eller mycket stressad. 33

34 Indikatorn ohälsotal bygger på Försäkringskassans statistik om utbetalning från Socialförsäkringen och visar antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning samt sjukoch aktivitetsersättning, relaterat till antal registrerade försäkrade år. Alla utbetalda dagar är i ohälsotalet omräknade till nettodagar, exempelvis visas två dagar med halv ersättning som en hel dag. Efter en period med sjunkande ohälsotal har ohälsotalet de senaste åren varit relativt oförändrat, eller för kvinnor något ökande. Detta gäller både för Gävleborgs län och riket. Över hela perioden år har ohälsotalet varit högre för kvinnor än för män. Även detta gäller för så väl riket som Gävleborgs län. I Gävleborgs län hade Söderhamns kommun högst ohälsotal i genomsnitt (kvinnor och män); 40,1 nettodagar. Lägst ohälsotal i genomsnitt (kvinnor och män) hade Gävle kommun med 26,5 nettodagar. Högst ohälsotal för kvinnor hade Söderhamns kommun (48,2), och lägst hade Gävle kommun (32,2). Högst ohälsotal för män hade Ockelbo kommun (33,2), och lägst hade Gävle kommun (21,0). I Gävleborgs län var ohälsotalet bland kvinnor 36,9 dagar och bland män 24,2 dagar. Ohälsotalen för både kvinnor och män har ökat från föregående år (2014) i alla kommuner. 34

35 Indikatorn ohälsotal bygger på Försäkringskassans statistik om utbetalning från Socialförsäkringen och visar antal utbetalda dagar med sjukpenning, arbetsskadesjukpenning, rehabiliteringspenning samt sjukoch aktivitetsersättning, relaterat till antal registrerade försäkrade år. Alla utbetalda dagar är i ohälsotalet omräknade till nettodagar, exempelvis visas två dagar med halv ersättning som en hel dag. I den vänstra figuren ovan redovisas ohälsotalet bland män (16-64 år) i Gävleborgs län år Ohälsotalet ökade för varje åldersgrupp, men först vid 50 år - 59 år låg ohälsotalet högre jämfört med genomsnittet i Gävleborgs län bland män (24,2 nettodagar). Lägst ohälsotal fanns alltså bland 16 år -19 år, 4 nettodagar, och högst bland 60 år 64 år med 57,7 nettodagar. I den högra figuren ovan redovisas ohälsotalet bland kvinnor (16-64 år) i Gävleborgs län år Ohälsotalet ökade för varje åldersgrupp även här, och först vid 50 år - 59 år låg ohälsotalet högre jämfört med genomsnittet i Gävleborgs län bland kvinnor (36,9 nettodagar). Även om kvinnor i åldrarna 40 år - 49 år hade på marginalen ett lägre genomsnitt med 35,7 nettodagar. Lägst ohälsotal fanns alltså bland 16 år -19 år, 1,7 nettodagar, och högst bland 60 år - 64 år med 81 nettodagar. Skillnader mellan män och kvinnor är tydlig, även i olika åldersgrupper. Den åldersgrupp som sticker ut mest är kanske 16 år - 19 år där män hade ett högre ohälsotal jämfört med kvinnor. 35

36 Figuren ovan illustrerar antal hälsopolitiskt åtgärdbara dödsfall per invånare i åldrarna 1 år till 79 år, år Med hälsopolitisk åtgärdbar dödlighet avses diagnoser och dödsorsaker som anses möjliga att påverka med bredare hälsopolitiska insatser, som till exempel kampanjer för rökavvänjning och förbättrade alkoholvanor. De diagnoser och dödsorsaker som ingår i denna indikator är lungcancer, cancer i matstrupe, levercirros och motorfordonsolyckor. Åldersstandardiserade värden, det vill säga hänsyn har tagits till skillnad i åldersfördelning för att få en mer rättvisande jämförelse mellan landsting. Det ovägda medeltalet* för riket år 2014 var 38 antal dödsfall per invånare, vilket var lägre än 42 dödsfall för Gävleborgs län. Flest antal hälsopolitiskt åtgärdbara dödsfall per invånare hade Skåne län med 45,6. Lägst antal dödsfall hade Jämtland Härjedalen med 29,8 dödsfall. * Ovägt medelvärde: alla landsting har samma vikt. Medelvärdet kommer då att gälla för en genomsnittlig kommun/landsting. 36

37 Det finns ett stort antal studier som visar på de sociala relationernas hälsofrämjande effekt, framförallt i termer av sociala nätverk, socialt stöd, socialt deltagande, tillit, integrering, och socialt kapital. Frågan om deltagande mäter det sociala deltagandet de senaste tolv månaderna. Svarsalternativen visar huruvida man deltagit i något av följande: studiecirkel/kurs på din arbetsplats, studiecirkel/kurs på din fritid, föreningsmöte, teater/bio, konstutställning, fackföreningsmöte, kyrkan, sporttillställning, skrivit insändare i tidning/tidskrift, demonstration av något slag, offentlig tillställning (exempelvis nattklubb, danstillställning eller liknande), större släktsammankomst, privat fest hos någon eller inget av ovanstående. Brytpunkten för ett lågt deltagande är en (1) social aktivitet (det vill säga personer med minst två sociala aktiviteter de senaste tolv månaderna har inte ett lågt socialt deltagande). I figuren till vänster redovisas lågt socialt deltagande i Gävleborgs län efter kön och ålder. Andelen män med lågt socialt deltagande var högre jämfört med kvinnor i åldrarna år, 17 procent respektive 14 procent. För män och kvinnor i åldrarna år fanns 19 procent respektive 17 procent med lågt socialt deltagande. För män i åldrarna år och år var andelen med lågt socialt deltagande 27 procent och 44 procent. Ett växande mönster i åldrarna kan ses även för kvinnor där andelen med lågt socialt deltagande i åldrarna år var 20 procent jämfört med 38 procent i åldrarna år. Statistiskt säkerställda skillnader finns för män och kvinnor i åldrarna år och år, jämfört med män och kvinnor i åldrarna år. Dessa åldersgrupper har en statistiskt säkerställt högre andel individer med lågt socialt deltagande jämfört med individer i åldrarna år. Att sakna emotionellt stöd innebär att inte ha någon att dela sina innersta känslor med och anförtro sig åt. I figuren till höger redovisas andel som saknar emotionellt stöd i Gävleborgs län efter kön och ålder. Andelen män som saknar emotionellt stöd var högre jämfört med kvinnor i åldrarna år, 18 procent respektive 10 procent. För män i åldrarna år fanns 16 procent som saknar emotionellt stöd. För män i åldrarna år och år var andelen som saknar emotionellt stöd 14 procent och 11 procent. För kvinnor var andelen som saknar emotionellt stöd 9 procent inom alla åldersgrupper över 16-29år. Endast skillnaden mellan män i åldrarna år som saknar emotionellt stöd och män i åldrarna år var statistiskt säkerställt. 37

38 Frågan om deltagande mäter det sociala deltagandet de senaste tolv månaderna. Svarsalternativen visar huruvida man deltagit i något av följande: studiecirkel/kurs på din arbetsplats, studiecirkel/kurs på din fritid, föreningsmöte, teater/bio, konstutställning, fackföreningsmöte, kyrkan, sporttillställning, skrivit insändare i tidning/tidskrift, demonstration av något slag, offentlig tillställning (exempelvis nattklubb, danstillställning eller liknande), större släktsammankomst, privat fest hos någon eller inget av ovanstående. Brytpunkten för ett lågt deltagande är en (1) social aktivitet (det vill säga personer med minst två sociala aktiviteter de senaste tolv månaderna har inte ett lågt socialt deltagande). I den vänstra figuren illustreras andel män med ett lågt socialt deltagande i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län hade i genomsnitt 26 procent med lågt socialt deltagande, jämfört med rikets 22 procent. Endast Sandvikens kommun (21 procent) hade en lägre andel än riket. Sandvikens kommun, Söderhamns kommun och Gävle kommun hade en lägre andel män med lågt socialt deltagande jämfört med Gävleborgs län som helhet. Skillnaderna i den vänstra figuren för kommuner som ligger under Gävleborgs län och rikets nivå är inte statistiskt säkerställda. Däremot var andelarna i Ljusdals kommun, Ockelbo kommun, Hudiksvalls kommun och Nordanstigs kommun statistiskt säkerställt lägre jämfört med riket. Gävleborgs läns andel var också statistiskt säkerställt lägre jämfört med riket som helhet. I den högra figuren illustreras andel kvinnor med ett lågt socialt deltagande i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län (22 procent) låg över genomsnittet i riket (20 procent). Gävle kommun och Hudiksvalls kommun hade en lägre andel kvinnor med lågt socialt deltagande jämfört med både Gävleborgs län och med riket. Skillnaderna i den högra figuren för kommuner som ligger över Gävleborgs län och rikets nivå är inte statistiskt säkerställda. Däremot var andelarna i Ljusdals kommun och Hofors kommun, 28 procent respektive 27 procent, statistiskt säkerställt lägre jämfört med riket. * Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är statistiskt säkerställda. Därför markeras statistiskt säkerställda värden med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som är aktuell för tillfället, i detta fall riket. 38

39 I den vänstra figuren illustreras andel män som saknar emotionellt stöd i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län hade i genomsnitt 15 procent som saknar emotionellt stöd, jämfört med rikets 14 procent. Ovanåkers kommun, Bollnäs kommun, Söderhamns kommun och Hofors kommun hade en lägre andel som saknar emotionellt stöd jämfört med riket. Skillnaderna i den vänstra figuren för kommuner som ligger under Gävleborgs län och rikets nivå är inte statistiskt säkerställda. Däremot var andel men som saknar emotionellt stöd i Nordanstigs kommun statistiskt säkerställt högre jämfört med riket. I den högra figuren illustreras andel kvinnor som saknar emotionellt stöd i Gävleborgs län, länets kommuner och riket år Gävleborgs län hade i genomsnitt 10 procent som saknar emotionellt stöd, jämfört med rikets 9 procent. Söderhamns kommun, Ovanåkers kommun, Hudiksvalls kommun och Bollnäs kommun hade en lägre andel som saknar emotionellt stöd jämfört med Gävleborgs län. Därtill hade också Ockelbo kommun en lägre andel som saknar emotionellt stöd jämfört med riket. Ingen av de observerade skillnaderna i den högra figuren är statistiskt säkerställda. * Det är viktigt att lyfta fram om det finns osäkerhet i resultaten eller om de presenterade skillnaderna är statistiskt säkerställda. Därför markeras statistiskt säkerställda värden med en asterix (*) i figurerna. Signifikansen jämförs hela tiden mot referensgruppen som är aktuell för tillfället, i detta fall riket. 39

40 Ungdomsenkäten LUPP (lokal uppföljning av ungdomspolitiken) innehåller frågor om hur unga uppfattar inflytande, demokrati, hälsa, situationen i skolan och vilka framtidsplaner bland mycket annat. Figuren ovan visar hur stor andel av elever i årskurs 8, elever i årskurs 2 på gymnasiet, samt unga i åldrarna år som skattade sin hälsa som god eller mycket god i LUPP för Gävleborgs län år År 2013 skattade pojkar i Gävleborgs län i högre utsträckning än flickor sin hälsa som god. Detta gäller för alla åldrar. Figuren visar olika mönster över ålder för flickor och pojkar: med ökande ålder skattar en lägre andel flickor sin hälsa som god; medan den lägsta andelen som skattade sin hälsa som god bland pojkar återfinns bland de som gick i årskurs 2 på gymnasiet. I årskurs 8 var andelen som skattade sin hälsa som god eller mycket god 79 procent för pojkar och 72 procent för flickor. För årskurs 2 på gymnasiet var andelarna 72 procent för pojkar och 65 procent för flickor. För unga år var andelarna 76 procent för pojkar och 64 procent för flickor. 40

41 Tillväxt betyder att produktionskapaciteten ökar, vilket sker genom produktivitetsökning eller en ökning av produktionsfaktorer. Med den innebörden i ordet kan alltså tillväxt härstamma från tekniska förbättringar av produktionen, ökat arbetskraftsutbud, ökat realkapital genom nyinvesteringar samt upptäckter av nya råvarutillgångar eller nya sätt att använda kända råvarutillgångar (genom ex. tekniska framsteg). Detta är strukturella förändringar, vilket betyder att konjunkturella och säsongsmässiga variationer sållas bort. När någon av dess strukturella förändringar sker, får vi en ökad/minskad tillväxt eftersom produktionsmöjlighetskurvan flyttar på sig. Bruttoregionprodukt, BRP, är en regional nedbrytning av bruttonationalprodukten, BNP, från produktionssidan. BNP från produktionssidan är en summering av förädlingsvärdet över samtliga branscher och sektorer. Det finns idag inga mått för tillväxt i den strikta meningen, därför används istället exempelvis bruttonationalprodukt (BNP) eller bruttoregionalprodukt (BRP) som ett mått för tillväxt. BNP och BRP är snarare ett mått på produktionsutveckling och säger framförallt något om var konjunkturen är på väg. Den regionala tillväxten kan delas in i tre delar: arbetade timmar, produktivitet och sysselsättning. Ekonomisk tillväxt kan alltså finnas om endast en av dessa ökar, allt annat lika. En invändning mot BRP som ett mått på välstånd är att alla resurser som finns och produceras i Sverige ger gemensamma värden för alla, oavsett regional tillhörighet. Produktiviteten beräknas genom att dividera BRP med arbetade timmar. BNP per sysselsatt ger en skattning av arbetsproduktiviteten i en region. Arbetade timmar är inte tillgänglig på regional nivå, vilket betyder att man måste anta att arbetade timmar per sysselsatt är konstant över tid. Viktigt att poängtera är att vi inte kan fastslå att en region är sämre eller bättre än någon annan utifrån vilken BRP per sysselsatt man har. Det beror främst på näringsstrukturen, det vill säga om man har en arbetsintensiv verksamhet eller inte. Ett exempel är sjukvård, som är mycket arbetsintensiv. En nedläggning av ett större sjukhus skulle leda till en sysselsättningsminskning i regionen och även minskad ekonomisk tillväxt, men BRP per sysselsatt skulle öka, allt annat lika. På kartan ovan redovisas BRP per sysselsatt i löpande priser i tusen kronor. Siffrorna är från år Inom Gävleborgs län låg BRP per sysselsatt på mellan kronor (Nordanstigs kommun) till kronor (Sandvikens kommun). Snittet för Gävleborgs län var kronor. 41

42 Bakgrund Diskussionen om bredare utvecklingsmått är varken ny eller unik. I takt med att klimatfrågan flyttat högre upp på den globala dagordningen, inte minst i svallvågorna av den ekonomiska krisen, har frågan om en utveckling som är långsiktigt hållbar prioriterats högre. Samhällsaktörer på alla nivåer globalt, nationellt, regionalt och lokalt arbetar med att bidra till en hållbar utveckling i det komplexa samspelet mellan tillväxt, social välfärd och miljö. Ett mätsystem som förmår att i någon mån fånga de tre hållbarhetsdimensionerna på utveckling, samtidigt och sammanvägt, är en väg framåt. Ett sådant system kan inte bara möjliggöra uppföljning och benchmarking, utan också bidra till att berika diskussionen kring det regionala utvecklingsarbetet (Reglab, 2014). Sveriges ekonomiska tillväxt har under decennier varit ett viktigt medel för utveckling inom alla samhällssektorer. Men om den ekonomiska tillväxten inte förenas med social hänsyn, eller om den medför negativa miljökonsekvenser, uppnås inte det övergripande målet om en positiv utveckling av välfärden. Historiskt har det till exempel funnits tydliga målkonflikter mellan ekonomisk tillväxt och ett hållbart utnyttjande av naturens resurser och ekosystemtjänster. På samma sätt har sociala orättvisor och utanförskap skapat både höga samhällskostnader och stora påfrestningar för enskilda individer (Reglab, 2014). Bruttonationalprodukt (BNP) och bruttoregionprodukt (BRP) är välkända och använda mått på nationell, respektive regional, tillväxt. BNP/BRP har aldrig varit avsett att vara ett heltäckande mått på välstånd, välbefinnande och utveckling. Av den anledningen har kravet på att lyfta andra indikatorer som inkluderar exempelvis klimatförändringar, fattigdom, utarmning av resurser och hälsa blivit allt viktigare för att mer precist kunna mäta de faktiska utmaningar och möjligheter som länder och regioner står inför. Det förädlingsvärde som BNP och BRP representerar, begränsar också synen på utveckling till en tillväxtdiskussion. Det är inte tillräckligt för att möta behovet av ett bredare mått på hållbar utveckling, där nuvarande och framtida tillgångar i nationen/regionen också ska beaktas. Ett breddat regionalt utvecklingsmått kan fylla en viktig funktion genom att bidra till att belysa sådana målkonflikter och hjälpa regioner och andra aktörer att styra mot en hållbar utveckling (Reglab, 2014). Definitioner Ekonomisk hållbarhet kan definieras utifrån samhällets kapitalstockar: realkapital, naturkapital, humankapital och socialt kapital. Från ett ekonomiskt perspektiv på hållbarhet finns skäl att fundera Reglab, (2014). Breddat mått på regional utveckling förstudie. Stockholm, hämtad:

43 över vilken teoretisk värdegrund som ska väljas. Ekologisk hållbarhet utgår från gränsvärden förtillstånd i naturen och miljön. Det kan exempelvis handla om att utsläppen av växthusgaser inte får överskrida en nivå som är hållbar på global eller nationell nivå. En hållbar nivå kan definieras antingen genom naturvetenskaplig forskning eller genom politiskt beslutade mål. Social hållbarhet kan delas upp i två delar. Den första delen handlar om individuell välfärd där människor ska ha en hygglig standard och leva i en trivsam miljö, och fördelningen av livets goda ska vara någorlunda rättvis. Den andra delen i begreppet social hållbarhet inkluderar sociala system för samhällets problemlösning. Naturkapital är alla resurser och tjänster som tillhandahålls av ett ekosystem. De kan i sin tur delas upp i två kategorier, dels oförnybara resurser som till exempel fossila bränslen och mineraler och dels förnybara resurser, som vegetation och djurliv. Humankapital inkluderar utbildning, färdigheter, talanger och kompetenser. Humankapitalet är en vanlig term för att beskriva hur kunskapsintensiv en region är. Humankapitalet har kommit att bli nära förknippat med regionens utbildningsnivå. Socialt kapital är det kapital som är gemensamt för, eller delas av, en grupp människor i ett samhälle, det vill säga det kapital som underlättar affärsverksamhet mellan individer (Reglab, 2014). BRP + Utgångspunkten för BRP+ är livskvalitet som det övergripande målet för den regionala utvecklingspolitiken, livskvalitet skapat på ett sådant sätt att det inte äventyrar framtida generationers möjligheter till livskvalitet. Ett mätsystem behöver därför systematiskt visa på hur resurser och tillgångar används i dag för att leverera möjligheter till livskvalitet i ett längre perspektiv. BRP+ har lånat sitt konceptuella ramverk från OECD:s Better Life Initiative (men använt en annan geografisk indelning), och består av två delar. En första del som visar utfallet för livskvalitet här och nu, baserat på ett antal temaområden. Dessa temaområden omfattar såväl materiella som mer kvalitativa förutsättningar för livskvalitet. En andra del visar på förutsättningar för hållbar livskvalitet över tid utifrån fyra kapitalstockar: naturkapital, ekonomiskt kapital, socialt kapital samt humankapital. BRP+ omfattar totalt 16 teman, varav tolv teman är kopplade till livskvalitet och fyra är så kallade framtidsteman som indikerar hållbarhet över tid. Vart och ett av dessa teman är breda områden, inom vilka kopplingen till livskvalitet kan beskrivas på olika sätt. BRP+ använder samma temaområden som OECD för att säkerställa jämförbarhet så långt som möjligt. Det är först genom att bestämma vad som ska mätas som det är möjligt att identifiera indikatorer som faktiskt mäter det som är relevant. Aspekterna visar alltså vad som avses mätas inom temat. Utifrån aspekterna utformas indikatorerna. Var och en av indikatorerna i BRP+ beskriver komplexa fenomen, där ett sammanfattande mått oftast är omöjligt att identifiera. Eftersom det är praktiskt omöjligt att inkludera samtliga tänkbara indikatorer, kan ett mätsystem som BRP+ inte vara heltäckande, det kan bara visa delar av livskvalitet och hållbarhet. Indikatorerna ska därför snarare ses som en signal om att livskvaliteten inom ett visst område är högre eller lägre, relativt sett. För att se varje tema, aspekt och tillhörande indikator se Reglab (2016). Reglab, (2014). Breddat mått på regional utveckling förstudie. Stockholm, hämtad: Reglab, (2016). BRP+ - mätsystem för långsiktig livskvalitet i svenska regioner. Stockholm, hämtad:

44 Den svenska arbetsmarknaden brukar i många fall anses som väldigt könssegregerad; att män och kvinnor till stor del är uppdelade i olika yrkesgrupper och även näringsgrenar. SCB brukar använda sig av ett intervall mellan 40 procent till 60 procent för att karaktärisera om en yrkesgrupp eller näringsgren är könssegregerad eller om den kan anses vara jämställd. I figuren ovan redovisas könsfördelningen per näringsgren, nattbefolkningen, i Gävleborgs län år Av de 16 olika näringsgrenarna/kategorierna kunde sex anses som jämställda enligt intervallet 40 procent till 60 procent, vilket betyder att tio näringsgrenar kunde anses som könssegregerade. Inom byggverksamhet var könsfördelningen 93 procent män mot 7 procent kvinnor, och inom vård och omsorg samt sociala tjänster var könsfördelningen 84 procent för kvinnor och 16 procent för män. 44

45 Ett diversifierat näringsliv är viktigt för befolkningen då det ger tillgång till en bred arbetsmarknad. Ett diversifierat näringsliv är också viktigt för regionen då den är mindre sårbar för branschspecifika chocker, eftersom branscher är olika konjunkturkänsliga (Tillväxtanalys, 2013). Här ges en bild av branschdiversifieringen i länet: figuren ovan visar fördelningen av andel förvärvsarbetande män i befolkningen i åldersgruppen år efter näringsgren i jämförelse med kommunerna i Gävleborgs län. Siffrorna är för år 2014 och avser nattbefolkningen, det vill säga de som har sin bostad i länet. I Gävleborgs län som helhet arbetade den största andelen av männen (25 procent) inom tillverkning och utvinning. Även i riket var det störst andel av männen som arbetade inom tillverkning och utvinning (18 procent). I alla kommuner utom Ljusdals kommun var tillverkning och utvinning den vanligaste näringsgrenen bland män, i Ljusdals kommun var byggverksamhet vanligare. För kvinnor är vård och omsorg vanligaste näringsgrenen inom alla länen. Mönstret för män är detsamma i riket som helhet. Intressant att uppmärksamma är jämförelsen som kan göras gentemot kvinnor, där skillnaderna i fördelningen blir tydlig och visar på en viss segregation på arbetsmarknaden. 45

46 Ett diversifierat näringsliv är viktigt för befolkningen då det ger tillgång till en bred arbetsmarknad. Ett diversifierat näringsliv är också viktigt för regionen då den är mindre sårbar för branschspecifika chocker, eftersom branscher är olika konjunkturkänsliga (Tillväxtanalys, 2013). Här ges en bild av branschdiversifieringen i länet: figuren ovan visar fördelningen av andel förvärvsarbetande män i befolkningen i åldersgruppen år efter näringsgren i jämförelse med kommunerna i Gävleborgs län. Siffrorna är för år 2014 och avser nattbefolkningen, det vill säga de som har sin bostad i länet. I Gävleborgs län som helhet arbetade den största andelen av kvinnorna inom vård och omsorg. Även i riket var det störst andel av kvinnorna som arbetade inom vård och omsorg. I alla kommuner var vård och omsorg (samt sociala tjänster) den vanligaste näringsgrenen bland kvinnor. Den näst vanligaste näringsgrenen för kvinnor i kommunerna var utbildningssektorn. Värt att notera är att tillverkning och utvinning var relativt stora i Hofors kommun, Sandvikens kommun och Ovanåkers kommun. Mönstret för kvinnor är detsamma i riket som helhet. Intressant att uppmärksamma är jämförelsen som kan göras gentemot män, där skillnaderna i fördelningen blir tydlig och visar på en viss segregation på arbetsmarknaden. 46

47 När det gäller andel insamlat hushållsavfall redovisas måttet i kg/invånare. I hushållsavfall ingår kärloch säckavfall, grovavfall inklusive trädgårdsavfall, farligt avfall, jämförligt avfall från bland annat affärer, kontor, industrier och restauranger, samt den del av hushållsavfallet som omfattas av producentansvar (förpackningar, tidningar, elavfall, batterier etc.), även om det inte faller under kommunalt renhållningsansvar. Invånarantalet justeras med hänsyn till fritidshus, gästnätter och in- /utpendling. I utpräglade fritidshuskommuner eller kommuner med omfattande turistverksamhet genereras betydligt mer hushållsavfall än vad de permanentboende ger upphov till. Även i kommuner med stort inpendlingsöverskott genereras mycket hushållsavfall via arbetsplatserna. Genom att använda ett justerat invånarantal speglas mängden avfall per person på ett mer korrekt sätt för den egna kommunen, vilket underlättar jämförelser med andra kommuner. I figuren ovan illustreras andel insamlat hushållsavfall i länets kommuner (svarta siffror), samt andel hushållsavfall som återvinns genom materialåtervinning (vita siffror). I Gävleborgs län som helhet var andelen insamlat hushållsavfall 519 kg/invånare år 2014, samtidigt som andelen hushållsavfall som återvinns var 36,5 procent. Högst andel insamlat hushållsavfall per invånare hade Söderhamns kommun med 612 kg, lägst andel hade Ovanåkers kommun med 360 kg. Högst andel hushållsavfall som återvanns var 45 procent, vilket uppnåddes av fem kommuner (Gävle kommun, Ockelbo kommun, Hofors kommun, Sandvikens kommun, Söderhamns kommun). Lägst andel hushållsavfall som återvanns hade Ovanåkers kommun med 20 procent. 47

48 I början av år 2016 togs beslut i Hållbarhetsnämnden om att ett ekocenter ska skapas inom Hållbarhetsförvaltningen under avledning infrastruktur och samhällsplanering. Syftet med Ekocentrat är att minska Gävleborgs miljöpåverkan genom satsningar på cirkulär ekonomi, energi/klimatåtgärder och grön omställning. Uppgiften är att bygga det hållbara Gävleborg genom att främja innovation, skapa delaktighet och samla de aktörer som arbetar för en hållbar utveckling i regionen (HN-2015/241). Hållbarhet nås genom en bred samverkan i arbetet med stort fokus på att skapa en fossilfri ekonomi, få en ökad utvinning av förnybar energi, stöd till omställning, och ökad närproduktion av livsmedel. En strategisk styrgrupp kommer att bildas med representanter från: - Regionen. - Kommunerna. - Länsstyrelsen. - Näringslivet. - Institutioner med forskningsanknytning - Civilsamhället. Operativa temagrupper kommer att arbeta med de olika fokusområdena (HN-2015/241). En grupp som innefattar fyra (4) heltidstjänster kallas Ekocenter. Aktiviteter och gemensamt arbetssätt förankras med länets aktörer genom kommunbesök, och uppbyggnad av en samverkansplattform pågår. HN-2015/241, (2016). Kallelse Hållbarhetsnämnden kallelser/160128_kallelse_hallbarhetsnamnd.pdf, hämtad:

49 I SCB:s supercrossdatabas går det att göra en avståndsmätning mellan individens bostad och individens arbetsplats. Siffrorna ovan ska ses som en skattning av avstånd eftersom de bygger på 500x500 metersrutor och visar fågelvägen (det vill säga närmaste vägen). Avståndet ger därför en indikation över hur det ser ut för män och kvinnor samt individer med olika utbildningsnivåer. Siffrorna ovan säger inget om hur individen tar sig till arbetsplatsen. Båda figurerna ovan är indelade efter 0 km till 3 km, 3 km till 6 km, 6 km till 9 km, 9 km till 20 km, och 20 km eller längre. I den vänstra figuren ovan redovisas avståndet mellan bostad och arbetsplats, för nattbefolkningen, efter kön i Gävleborgs län år De flesta män och kvinnor hade 0 km till 3km (43 procent respektive 47 procent) i avstånd mellan bostad och arbetsplats. Det var relativt fler män än kvinnor som hade 20 km eller längre till sin arbetsplats, 23 procent jämfört med 17 procent. I den högra figuren ovan redovisas avståndet mellan bostad och arbetsplats, för nattbefolkningen, efter utbildningsnivå i Gävleborgs län år Generellt gäller samma mönster som i den vänstra figuren, det vill säga att 0 km till 3 km var det vanligaste avståndet även för olika utbildningsnivåer. Men individer med förgymnasial utbildning hade relativt sett en högre andel jämfört med individer med en eftergymnasial utbildning. För avstånd 20 km eller längre var mönstret det motsatta, med en högre andel individer med en eftergymnasial utbildning. Om alla individer istället delas in i två grupper där en grupp med individer som har en (1) eller flera personbilar i trafik och den andra gruppen med individer som ej har personbil i trafik finns en övervikt av individer med ej personbil i trafik inom avståndskategorin 0 km till 3 km (51 procent jämfört med 42 procent för individer som har personbil i trafik). Men det går inte att se något mönster vid längre avstånd, där följdes grupperna åt relativt väl. Om alla individer istället delas in i två grupper där en grupp innehåller individer som finns i körkortsregistret och den andra gruppen innehåller individer som inte finns i körkortsregistret finns en övervikt av individer som inte har körkort inom avståndskategorin 0 km till 3 km (62 procent respektive 44 procent). Det kan kännas relativt intuitivt, att individer utan körkort även söker sig till att bo närmare sin arbetsplats. Men det är självklart inte hela förklaringen. 49

50 När det gäller pendlingsstatistik har SCB ansvaret för den samlade statistiken. I SCB:s RAMS finns uppgifter om arbetspendling, det vill säga uppgifter om natt- och dagbefolkningen. Det finns inte uppgifter på länsnivå om hur pendlingen sker, men det finns övergripande siffror om män och kvinnors vanligaste sätt att ta sig till sitt arbete. I SCB Välfärd (2012:4) redovisas att det vanligaste sättet att ta sig till jobbet är att ta bilen, vilket gäller för hela landet utan undantag. Kvinnor i storstäder går, cyklar, eller reser kollektivt mer än de åker bil. i den tidsvaneundersökning som SCB genomförde år 2010 uppgavs att 58 procent av kvinnorna (20-64 år) och 65 procent av männen (20-64 år) att man gjorde arbetsresor. Det finns flera olika förklaringar till att det inte är en större andel som reser till ett arbete en vanlig vardag. Många av dem är till exempel arbetslösa, sjuka, har semester, har ledig dag, vårdar barn eller arbetar hemma. Det finns också personer som bor så nära sin arbetsplats att arbetsresan, det vill säga förflyttningen från hemmet till arbetet, går så fort att den inte fångas upp i undersökningen. Den genomsnittliga restiden var 56 minuter för kvinnor och 60 minuter för män. Det är bilåkandet som dominerar när det gäller resor till och från arbetet, framför allt bland män. Minst restid i bil har de som bor i storstadskommunerna. Där står bilen för hälften av mäns restid till och från arbetet mot bara en fjärdedel av kvinnornas. I gruppen Övriga kommuner är motsvarande andelar cirka 80 procent för män och nästan 60 procent för kvinnor. Också i större städer och i pendlingskommuner är andelen betydligt högre bland män. Det omvända förhållandet råder när det gäller att resa med kollektivtrafik eller att ta sig till jobbet till fots eller på cykel. Det gör kvinnor i betydligt större utsträckning än män, framför allt i storstadskommunerna och i de större städerna. I storstäderna står kollektivtrafiken för cirka 40 procent av kvinnors restid och cirka 30 procent av tiden går eller cyklar kvinnorna. De svarta siffrorna som redovisas på kartan ovan är antalet inpendlare från kommuner inom Gävleborgs län till respektive kommun år De vita siffrorna är andelen av det totala antalet inpendlare till kommunerna från andra kommuner inom Gävleborgs län år Alla län utom Gävle kommun (och till viss del Hofors kommun) har en relativt hög andel inpendlare från andra kommuner inom Gävleborgs län. En anledning till Gävle kommuns lägre andel kan vara närheten till större städer som Uppsala och Stockholm, i kombination med en relativt välutbyggd infrastruktur. SCB Välfärd (2012:4). hämtad

51 De svarta siffrorna som redovisas på kartan ovan är antalet utpendlare till kommuner inom Gävleborgs län till respektive kommun år De vita siffrorna är andelen av det totala antalet utpendlare från Gävleborgs län till kommuner inom länet år Samma resonemang som för inpendlingen går att föra här. Alla kommuner utom Gävle kommun har en relativt hög andel utpendlare som pendlar till en kommun inom Gävleborgs län. Gävle kommun har en lägre andel, vilket kan bero på att flertalet av pendlarna från Gävle kommun pendlar till exempelvis Uppsala eller Stockholm. Ljusdals kommun har också en lägre andel utpendlare till kommuner inom Gävleborgs län, i det fallet är det antagligen kommuner/län väster ut som drar. 51

52 De svarta siffrorna som redovisas på kartan ovan är antalet inpendlare till Gävleborgs län från andra län inom Svealands län och övriga angränsande län år De vita siffrorna är andelen av det totala antalet inpendlare till Gävleborgs län från andra län år Det totala inpendlandet till Gävleborgs län år 2014 var personer. Flest till antalet inpendlare kom från Uppsala län (2 825 personer), vilket var mer än dubbel så många jämfört med Stockholms län. 52

53 De svarta siffrorna som redovisas på kartan ovan är antalet utpendlare från Gävleborgs län till andra län inom Svealands län och övriga angränsande län år De vita siffrorna är andelen av det totala antalet utpendlare från Gävleborgs län till andra län år Det totala utpendlandet från Gävleborgs län år 2014 var personer. Flest till antalet utpendlare åkte till Stockholms län (3 101 personer). 53

54 Förnybara drivmedel omfattar förnybar el, biodiesel, biogas och etanol, inklusive låginblandning i diesel och bensin. Drivmedlen viktas utifrån energiinnehåll. All allmän kollektivtrafik som omfattas av trafikplikt ingår: spårbunden trafik, buss och båt. I den vänstra figuren redovisas andel förnyelsebara drivmedel i kollektivtrafiken för länen år I Gävleborgs län var andelen 57 procent, vilket var precis som genomsnittet i riket. Lägst andel hade Norrbottens län med 18 procent, och högst andel hade Stockholms län med 86 procent. För Dalarnas län och Jämtland Härjedalen fanns inga uppgifter. Utbudet ska avse den faktiskt utförda persontrafiken. Utbudskilometer är detsamma som tidtabellskilometer och exkluderar den trafik som ställs in och inkluderar den trafik som sätts in vid behov. Trafik såsom ut- och inkörning samt tomkörning bör om möjligt exkluderas. Utbudet för bantrafik mäts i vagnkilometer. Vagnkilometer är den sträcka i kilometer som vagnar upplåtna för resande framförts i järnvägs-, tunnelbane- och spårvägståg. Det vill säga, en vagn som kör en kilometer är det samma som en vagnkilometer. Är det två vagnar som kör en kilometer blir det två vagnkilometer och så vidare. Varje vagn i ett tåg betraktas alltså som ett fordon när tidtabellskilometer räknas. I den högra figuren redovisar antal utbudskilometer per invånare i länen år Gävleborgs län hade totalt 78 utbudskilometer per invånare, vilket kan jämföras med rikets 74 utbudskilometer per invånare. Västmanlands län hade 43 utbudskilometer per invånare och Stockholms län hade

55 I Trafikverkets rapport Järnvägens kapacitet 2015 (2016:038) beskrivs kapaciteten i det svenska järnvägsnätet. Hur järnvägens kapacitet utnyttjas beror på utformningen av infrastrukturen och på intensiteten samt fördelning av trafiken. Faktorer som spelar roll är ifall det finns enkelspår eller dubbelspår samt ifall det finns täta eller glesa möjligheter för tåg att mötas på enkelspår eller förbigå varandra på dubbelspåret. Vidare har vilka typer av tåg som trafikerar sträckorna, hastighet under färd samt antalet och varaktigheten av uppehåll påverkande. Hur hårt banorna är trafikerade och hur stor trängsel det råder inom järnvägen återspeglar banornas kapacitetsutnyttjande (som beräknas inom Expertstöd Kapacitetcenter). När kapacitetsutnyttjandet för en enskild linjedel överskrider 80 procent, är känsligheten för störningar hög, medelhastigheten låg och det råder stora problem att finna tid för att underhålla banan. En konsumerad kapacitet inom intervallet procent innebär att en avvägning mellan antalet tåg på banan och trafikens krav på kvalitet måste göras. Trafiken är störningskänslig och det är svårt att hitta tid för att underhålla banan. När den konsumerade kapaciteten understiger 60 procent finns det mer utrymme för ytterligare trafik eller tid för underhåll av banan % Mycket högt kapacitets utnyttjande % Medelhögt kapacitetsutnyttjande <60 % Lågt kapacitetsutnyttjande Avstängda Linjedelar som varit avstängda för trafik under minst sex av tolv månader Grunden för kapacitetsbegränsningar utgörs av beräkningar för dygnet och max två timmar i järnvägssystemet. Kapacitetsbegränsningarna delas in i; stora kapacitetsbegränsningar, medelstora kapacitetsbegränsningar, små eller inga kapacitetsbegränsningar, och banan/spår avstängd för trafik minst sex månader. Gävleborgs läns kapacitet och begränsningar i tågnätet redovisas ovan (bilder från Trafikverkets rapport). Trafikverket, (2016). Järnvägens kapacitet Stockholm. SE/11676/RelatedFiles/2016_038_jarnvägens_kapacitet_2015_slutversion.pdf, hämtad:

56 I de flesta av länets kommuner bedrivs efterfrågestyrd kollektivtrafik med taxi (flextrafik) som komplement till den ordinarie linjetrafiken. Den är i första hand till för att samtliga länets invånare ska kunna nå olika former av samhällsservice. I Trafikplan 2017 (HN 2015/212-3) finns en punkt om att bygga ut flextrafiken. Från början var flextrafiken något som kommunerna ägde och finansierade, något som X-trafik nu har ärvt från kommunerna (utformningen och så vidare). Målet med den pågående utredningen om flextrafiken är att den ska ge en övergripande bild av systemet. I slutändan finns en vilja att utforma ett enhetligt system för hela länet, där flextrafiken blir sökbar tillsammans med övrig kollektivtrafik vilket möjliggör för anslutningar för vidare resor. I december 2016 kommer ett pilotförsök att påbörjas i området runt Dellensjöarna, Svågadalen samt områden söder om Delsbo, Bobygden, och Långsbo, i Hälsingland. 56

57 Samåkning i Gävleborg För att stimulera småorter och orter som saknar kollektivtrafik eller som har kollektivtrafik med låg turtäthet har Region Gävleborg startat ett samåkningsprojekt tillsammans med Nordanstigs kommun, Ockelbo kommun, Hofors kommun och Gävle kommun. Samåkning innebär att samordning sker av resor med bil till och från orter men även inom den egna bygden. Konceptet för samåkningen är uppbyggt så att det ska vara tryggt, enkelt och trevligt att samåka. Fördelar med samåkning Ökar rörelsefrihet på landsorten. Höjer attraktiviteten för byn/orten/området. Tillgängligheten ökar till samhällsservice och fritidsaktiviteter. Med funktionella transportmöjligheter kan grupper som idag har svårt att leva på landsbygden välja att stanna eller bosätta sig där. Ekonomisk vinning när flera kan dela på kostnaderna. Ger ökad social gemenskap. Hälsoekonomiska vinster. Minskad miljö- och klimatpåverkan. Projektansökan I ansökan om regionala projektmedel till projekt Samåkning i Gävleborg (HN 2015/230) står att mobil samåkning stärker den hållbara utvecklingens tre perspektiv. En sammanfattning av argumenten är att; deltagarna får tillgång till ny plattform för möten vilket vid tidigare samåkningsinitiativ har konstaterats resultera i en ökad känsla av social gemenskap (socialt), samåkning kan bidra till minskade utsläpp av koldioxid (miljömässigt), och genom att pengar sparas när flera kan dela på kostnaderna istället för att åka i egen bil (ekonomiskt). Målen är formulerade för att integrera jämställdhet, möjliggöra åldersintegrering, integration och medverka till minskad miljöpåverkan. Samåkningsinitiativen bygger ofta på att privata bilar används. Tillgängligheten till samhällsservice och arbetsmarknader stärks när fler kan dela på transportkostnaderna och människor utan körkort fortfarande har möjlighet till transporter. Region Gävleborgs hemsida: hämtad

58 Målgruppen delas in i direkta (föreningar som är intresserade av att starta samåkningsinitiativ på orten), samt indirekta (invånare vid orterna), men där föreningar och dylikt är den huvudsakliga kontaktytan för projektet. Utvärderingen sker genom en rad indikatorer, bland annat antal samåkta mil, antal föreningar som erbjudits samåkning fördelat per kommun. Projektet med mobil samåkning har pågått sedan , och har ett slutdatum den

59 I takt med att nya tjänster utvecklas och användningsområden tilltar så ökar även kraven på bredbandsnätens kapacitet och tillgänglighet. De mål som finns i Bredbandstrategi för Gävleborgs län * är: År 2016 har 60 procent av hushållen och företagen tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. År 2020 har 90 procent av hushållen tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. År 2020 har 95 procent av företagen tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. I strategin finns även, bland annat, mål, vision och handlingsplan beskrivet. Den regionala bredbandstrategin har i sin tur kopplingar till andra strategier, såsom bredbandsstrategi för Sverige, och digital agenda för Europa. I den nationella bredbandsstrategin är de uppsatta målen att 90 procent av både hushåll och företag ska ha tillgång till minst 100 Mbit/s år Statistiken avser andel av kommunens hushåll och företag som har tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. Arbetsställe visar siffror för företag och definieras som; en adress (lokal), fastighet eller grupp av närliggande lokaler och fastigheter där företag bedriver verksamhet. Ett arbetsställe är här synonymt med fast verksamhetsställe. PTS (Post- och telestyrelsen) begär in underlag om täckning för accesstekniker av berörda parter, underlaget matchas sedan med Statistiska centralbyråns geografiska rutnät över Sveriges befolkning. Det insamlade underlaget ihop med ett antal antaganden utgör grunden för kartläggningen. För tillgång till riktigt höga hastigheter, 100 Mbit/s, fordras idag trådbundna accesstekniker i form av fiber- eller kabel-tv-nät. Statistiken som redovisas ovan avser hur situationen var den första 1 oktober I figuren ovan redovisas bredbandstillgången (100 Mbit/s) bland hushåll och företag i länets kommuner samt tätbebyggt och glesbebyggt område år Dessutom redovisas genomsnittet för hushåll (ljusgrönstreckade linjen), genomsnittet för företag (ljusblåstreckade linjen), samt länets mål för hushåll (90 procent, orangepunktad linje) och företag (95 procent, cerisepunktad linje). Tillgången till bredband på 100Mbit/s bland hushållen i Gävle kommun var 80 procent, och i Sandvikens kommun 65 procent, vilket var högre än genomsnittet i länet (62 procent). Lägst tillgång till bredband på 100 Mbit/s hade hushållen i Nordanstigs kommun, 20 procent, och Ockelbo kommun, 28 procent. *Bredbandsstrategi för Gävleborgs län år , rategi_ pdf, hämtad:

60 För företagen i länet var situationen något annorlunda, framförallt eftersom genomsnittet i länet var lägre än genomsnittet för hushåll, 44 procent jämfört med 62 procent. Tillgången bland företagen var högst i Gävle kommun, 65 procent, och Ljusdals kommun, 47 procent. Resterande kommuner hade en lägre tillgång bland företagen jämfört med genomsnittet. Lägst tillgång hade Nordanstigs kommun med en 13 procent bland alla företag. Till höger i figuren på föregående sida redovisas också tillgången men baserat på ortsdefinitionen tätbebyggt eller glesbebyggt, för Gävleborgs län år Tättbebyggt område är hussamlingar med minst 200 invånare och som mest 200 meter mellan husen. Det fanns stora skillnader i tillgången till 100 Mbit/s bredband mellan tätbebyggda områden och glesbebyggda områden. Tillgången i tätbebyggda för hushållen var 69 procent, jämfört med 12 procent i glesbebyggda områden. Bland företagen var tillgången 57 procent i tätbebyggda områden, och 15 procent i glesbebyggda områden. Kopplat till målen (för år 2020) som finns i länets bredbandsstrategi kom ingen kommun upp i varken 90 procents bredbandstillgång (100Mbit/s) bland hushållen eller 95 procents bredbandstillgång (100Mbit/s) bland företagen. Målet för 2016 (som redovisades på föregående sida) är att 60 procent av hushållen och företagen ska ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s. Vid mätningen år 2015 nådde Gävle kommun och Sandvikens kommun målet bland hushållen, och Gävle kommun nådde även målet bland företagen. I genomsnitt nådde hushållen i Gävleborgs län målet på en bredbandstillgång om 60 procent, företagen nådde i genomsnitt inte målet. Hur situationen såg ut år 2016, och vilka kommuner som når det uppsatta målet för år 2016, presenteras i mars år 2017 då statistiken offentliggörs. 60

61 Med hjälp av underlag från landets 290 kommuner kan Boverket presentera en unik och sammanhållen bild av bostadsmarknaden i Sverige 2016 och I år har samtliga kommuner besvarat enkäten. Syftet med Boverkets bostadsmarknadsenkät (BME) är att bidra till en kontinuerlig uppföljning av utvecklingen på bostadsmarknaden samt att spåra trender och tendenser inför den framtida utvecklingen. Enkäten består av kommunernas bedömningar i olika frågor och ger därmed en sammanhållen bild av bostadsmarknaden i hela landet. Sammanfattning av Sveriges bostadsmarknad Av landets 290 kommuner bedömer 240 att det råder underskott på bostäder på marknaden. Det är 57 kommuner fler än i 2015 års bostadsmarknadsenkät. Situationen är särskilt ansträngd för grupper som är nya på bostadsmarknaden, så som unga och nyanlända, men även för äldre som vill flytta till en mer tillgänglig bostad. Det allmännyttiga bostadsbeståndet ökar igen för andra året i rad efter en längre tids minskning. Under år 2015 ombildades endast 168 allmännyttiga lägenheter till bostadsrätter. Det skedde inga ombildningar i Storstockholm, som de senare åren har sålt av ett stort antal allmännyttiga bostäder. 272, eller 94 procent, av landets kommuner bedömer att det finns underskott på bostäder för nyanlända. Kommunerna återfinns i alla kommungrupper, såväl storstadsregioner som i grupper med mindre folkmängd. Ungdomars svårigheter på bostadsmarknaden har förvärrats ytterligare, med 245 kommuner som uppger att det råder underskott på bostäder jämfört med 219 i förra årets enkät. Cirka 50 procent av kommunerna har antagit riktlinjer för bostadsförsörjningen under gångna eller nuvarande mandatperioden. En tydlig ökning jämfört med tidigare år. Dryga häften av landets kommuner har någon form av förtursystem för bostäder. Bostadsmarknadsenkäten: n-i-korthet/, data hämtad: