Anatomi Ögon. Yao Xiao HT- 14

Transkript

1 Anatomi Ögon Embryologi Ytektoderm och neuroektoderm möts i ögat på ett speciellt sätt. Neuroektodermet bildar näthinnan (del av hjärnan) medan ytektodermet invagineras och bildar linsen och hornhinnan. Delningen finns kvar under hela vår livstid, vilket präglar ögonsjukvården. Ytektodermdelen eller den optiska delen är utbytbar medan neuroektodermdelen inte är det. Under fostertiden försörjs ögat av a. hyaloidea men denna återbildas och i det vuxna ögat finns endast en kanal där kärlet har varit. Colobom Slutningsdefekt i ögat. Vanligast är en nyckelhålspupill som innebär att iris inte har slutit sig ordentligt. Det finns även linscolobom, colobom som drabbar näthinnan, colobom i synnerven osv. Retinopathy of prematurity ROP Ej färdig vaskularisering av retina pga att barnet är för tidigt fött. När barnet kommer ut och andas vanlig luft med massa syre exploderar kärltillväxten, kan leda till total blindhet. Idag screenar man alla barn födda före v. 32. Anatomi Orbita Os frontale tak, här ovanför ligger hjärnan. Tunt ben innebär tunn barriär mellan orbitainnehåll och hjärna. Om defekt i taket kan hjärnans pulsation sprida sig till ögat, vilket ger pulserande ptos. Os zygomaticus lateralvägg och golv. Går ofta sönder i krogslagsmål, ögat brukar dock klara sig ganska bra. Os maxillare medialvägg och golv Os ethmoidale medialvägg Os sphenoidale tak, medialvägg och lateralvägg. Här finns öppningarna för kärl och nerver ut i orbita. Os lacrimale medialvägg Os palatinum golv. Orbitabottenfraktur/blow out- fraktur är den vanligaste frakturen i orbita.

2 Hål i orbita: Fissura orbitalis superior här passerar: o N. oculomotorius o N. trochlearis o N. ophthalmicus o N. abducens o Sympatiska fibrer till glandula ciliare o V. ophthalmica superior Canalis opticus här går synnerven n. opticus samt det kärl som försörjer ögats innehåll, a. ophthalmica. Symptom på orbitasjukdom: Exophtalmus Felställning av ögat leder till dubbelseende. Motilitetsinskränkning Apexsyndrom: Uppstår pga att orbita är ett trångt område och innebär påverkan på flera kranialnerver som löper genom apex som i sin tur ger synnedsättning och ögonmuskelpareser. Varianter på apexsyndrom är fissura orbitalis superior syndrom och sinus cavernosus syndrom. Den stora faran med sinus cavernosus syndrom är att ögat inte går att stänga, stor risk för keratiter. Kranialnerver N. opticus synnerven (egentligen inte en nerv utan en ledningsbana av vit substans). Löper igenom två muskelkoner i orbita. Synbanornas utseende: en av livets stora frågor. Var skadan sitter bestämmer vilken del av synfältet som bortfaller. N. oculomotorius innerverar fyra ögonmuskler samt även ögonlockshöjaren. Parasympatisk del som försörjer pupillsfinktern samt m. ciliaris som gör att linsen kan ändra tjocklek. N. trochlearis innerverar m. obliquus superior. Denna muskel börjar bak i orbita och rundar en sena framtill (trochlea). Detta gör att den byter dragriktning och kan rotera ögat samt höja/sänka ögat. N. ophthalmicus n. trigeminus första gren som sköter sensibilitet, tårkörtel samt pupillen. N. abducens innerverar m. rectus lateralis. N. facialis sköter mimik och därmed förmågan att stänga ögonen.

3 Ytanatomi Rima ögats öppning Cilier ögonfransar Iris regnbågshinnan Cornea hornhinnan Limbus gränsen mellan hornhinnan och sklera Konjunktiva bindehinna Sklera senhinna, det vita Caruncula den lilla hudfliken längst in mot näsan där ögonlocken möts. Ögonlock: Hud, muskler (m. orbicularis oculi) och cilier på utsidan. Konjunktiva på insidan M. levator palpebrae Meiboms körtlar producerar en oljig vätska som lägger sig över tårfilmen för att förhindra att den dunstar bort för snabbt. Infektion i sådan körtel kallas vagel. Fornix superior och inferior övre och nedre facket mellan öga och ögonlock. Fornix har en otrolig förmåga att dölja främmande kroppar. Tecken på främmande kropp: hornhinnan blir repig varje gång man blinkar. Tarsalplatta bindvävsplatta som stadgar upp ögonlocket. Tårvägar: Glandula lacrimalis sitter lateralt i övre ögonlocket och producerar tårvätska. Punctum lacrimale här rinner tårvätskan ut. Canaliculus lacrimalis superior och inferior utförsgångar som förbinder ögat med saccus lacrimalis och därefter cavum nasi. Inferior är viktigast, superior klarar man sig utan. Ögonbulben Ögats tre rum: Främre kammaren utrymmet mellan cornea och iris och lins. Här finns corpus ciliares främre del som dels producerar kammarvatten och dels håller fast linsen genom processer. I kammarvinkeln sker utförseln av kammarvatten genom en filterprocess, därefter ut via Schlemms kanal. En grund främre kammaren kan dels vara medfött och dels förvärvat. Risk för trångvinkelglaukom med tryckproblem som i sin tur stör filtreringen av kammarvatten. Bakre kammaren utrymmet mellan iris och lins. Iris är hos de flesta plan medan linsen buktar vilket ger upphov till ett utrymme. Glaskroppsrummet utfylls av glaskropp som är en genomskinlig gelémassa. Med åren blir gelémassan mer och mer tunnflytande och till slut när man är riktigt gammal består glaskroppsrummet av en lättflytande vätska. Viktig funktion i ögats utveckling men oklar funktion i det vuxna ögat, förutom att den spelar stor roll i olika sjukdomstillstånd i ögat, t ex glaskroppsavlossning. Vid glaskroppsavlossning finns risk för att näthinnan följer med vilket ger ett hål i näthinnan och näthinneavlossning. Ögats tre lager: Tunica fibrosa bulbi ögats yttre skydd:

4 o Cornea genomskinlig, helt avaskulär vävnad. Lager: Corneaepitel mycket smärtkänsligt. Växer snabbt tillbaka om det skadas. Bowmans membran basalmembran som tillhör epitelet Stroma 9/10 av cornea Descemets membran basalmembran som tillhör endotelet Endotel pumpar ut vätska ur cornea för att den skall behålla sin genomskinlighet. Minsta skada på endotelet ger cornealödem och cornea är inte längre transparent. Endotelceller ersätts inte om de blir skadade. o Sklera ej genomskinlig Tunica vasculosa bulbi ögats vaskulära skikt, kallas tillsammans för uvea. Inflammation här kallas uveit. o Choroidea (åderhinnan) fylld av kärl som läcker som såll. o Corpus ciliare (strålkroppen) Pars plana Pars plicata fäste för linsen. När ciliarmusklerna aktiveras kommer linsen att bli tjockare, ackommodation, man ser på nära håll. När ciliarmusklerna slappnar av blir linsen utdragen och tunnare, ackommodationsvila. Ackommodationsförmågan minskar med åldern, som störst ackommodationsförmåga har man vid års ålder. o Iris (regnbågshinnan) tjockleken på pigmentepitelet avgör färgen på ögonen, tjockt epitel ger brunögdhet, tunt epitel ger blåögdhet. Tunica interna bulbi filmen i kameran. o Retina tar inte upp hela ögats insida utan går endast fram till ekvatorn. Kanten där retina slutar kallas ora serrata. Ögonbotten: Papillen synnervspapillen ligger alltid nasalt om macula. Artärer (ljusare pga tjockare vägg) och vener (mörkare pga tunnare vägg) Macula gula fläcken, centrala delen av retina där skarpseendet finns. Blodkärlen bildar kärlbågar förbi denna för att de inte skall vara i vägen. o Pigmentepitel beklär hela ögats insida och utgör blod- retinabarriären. Operationsingångar till ögat är det pigmentepitelklädda området mellan ora serrata och corpus ciliare. Pupillen: Mios liten pupill Mydriasis stor pupill. Ögat blir mer ljuskänsligt. Isokori lika stora pupiller Anisokori olika stora pupiller. Kan vara rent fysiologiskt. Pupillens rörelse regleras genom två muskler: m. sphincter pupillae som innerveras av n. oculomotorius parasympatiska del samt m. dilator pupillae som innerveras av sympatikus. Hur ser nervbanorna ut? Afferensen tar samma väg som synnerven fram till pretectala kärnan i mesencephalon. Härifrån går ena sidans signal till båda sidors Edinger- Westphalkärnor (del av oculomotoriuskärnan). Efferens går via n. oculomotorius. Fel i nervbanorna: Oculomotoriuspares mydriasis och oförmåga att höja ögonlocket. Horners syndrom mios, ptos, enophtalmus och anhidros pga skadat sympatikus. Vi kan påverka pupillens storlek med läkemedel: Dilaterande: o Parasympatikolytika atropin, cyklopentolat och tropikamid.

5 o Sympatikomimetika fenylefrin och kokain. Konstringerande: o Parasympatikomimetika pilokarpin Linsen: Avaskulär struktur som ej kan få några tumörer. Linsen ser ut som en lök med olika lager vilket gör att man kan tidsbestämma en skada ungefär som årsringarna i en trädstam. Retina: Retinas olika lager: Inre membranet Nervfibrer från gangliecellerna Gangliecellslagret har receptiva fält som gör att vi ser i kontraster. Inre plexiforma lagret synapser mellan bipolära celler och ganglieceller. Inre kärnlagret cellkärnor tillhörande bipolära, horisontal- och amakrina celler. Yttre plexiforma lagret synapser mellan fotoreceptorer och bipolära celler. Yttre kärnlagret cellkroppar till fotoreceptorerna, tapparna och stavarna. Yttre begränsande membranet Fotoreceptorernas inner- och yttersegment här sker ljusupptaget i lameller. Ljuset passerar alltså alla ovanstående lager innan det träffar fotoreceptorerna. o Stavar miljoner i antal där yttersegmenten innehåller rhodopsin som kommer från vitamin A. Stavar är bra på att upptäcka små ljusmängder pga låg tröskel, även rörelse. I perifera näthinnan finns enbart stavar. o Tappar 6-7 miljoner i antal där yttersegmenten innehåller photopsin eller iodopsin. Är bra på att se detaljer och färger men kräver mycket ljus för att fungera. Flest i fovea. Pigmentepitelceller Neuronbanan: Fotoreceptorer Bipolära celler Ganglieceller Neuron i laterala knäkroppen Syncortex Retinas blodförsörjning delas upp i två skilda system: Retinala cirkulationen via centralartären Choroidala cirkulationen fotoreceptorerna saknar kärlförsörjning och måste få näring från choroidea och blod- retinabarriären.