Urinsystemet. Urinsystemet. Njurarnas uppgifter Människan: biologi och hälsa SJSE11. Övre urinvägar Njurar (renes) Urinledare (uretärer)

Transkript

1 Urinsystemet Människan: biologi och hälsa SJSE11 Annelie Augustinsson Urinsystemet Övre urinvägar Njurar (renes) Urinledare (uretärer) Nedre urinvägar Urinblåsa (vesica urinaria) Urinrör (uretra) Njurarnas uppgifter Reglering av vätskebalansen i kroppen (inklusive syra-basbalansen) Utsöndring av avfallsprodukter och främmande ämnen Insöndring av hormoner (endokrin funktion) Bilda glukos från andra ämnen än kolhydrater (glukoneogenes) 1

2 Njure njurpyramid nefron Bild Sand et al. Människokroppen Blodkärl Aorta A. renalis Segmentell artär Interlobulär artär A. arcuatus Artär i njurbark Afferent arteriol Glomerulus Efferent arteriol Peritubulära kapillärer Ven i njurbark V. arcuatus Interlobulär ven V. renalis V. cava inferior Nefron 1. Glomerulus 2. Bowmans kapsel 3. Proximalt tubulus 4. Henles slynga 5. Distalt tubulus 6. Samlingsrör 2

3 Urinbildning I nefronen bildas urinen i tre steg: Glomerulär filtration Tubulär resorption Tubulär sekretion Glomerulär filtration Glomerulus är uppbyggd av: Endotelceller Basalmembran Podocyter Glomerulär filtration Den glomerulära filtrationen är beroende av tre tryck: Blodtrycket i glomerulus (blodets hydrostatiska tryck) 55 mm Hg Blodets kolloidosmotiska tryck - 30 mm Hg Vätsketrycket i Bowmans kapsel (hydrostatiskt tryck) - 15 mm Hg Nettofiltrationstryck 10 mm Hg 3

4 Filtrationshastigheten Filtrationshastigheten = GFR (glomerular filtration rate) Normal GFR hos en vuxen man = 180 L/dygn eller 125 ml/min Urinflödet (ml/min) x Kreatininkonc i urin (μg/l) GFR (ml/min) = Kreatininkonc i plasma (μg/l) Autoregleringen Njurarnas autoreglering håller GFR nära nog konstant vid normala blodtrycksvariationer. Regleringen = att anpassa vidden i de afferenta och de efferenta arteriolerna till blodflödet. Tre mekanismer i regleringen: Myogen reglering Reglering via macula densa Reglering via juxtaglomerulära celler Autoregulationen Myogen reglering = de afferenta arteriolernas vidd anpassas till blodflödet Reglering via macula densa = de afferenta arteriolernas vidd anpassas till blodtrycket Reglering via juxtaglomerulära celler = de afferenta arteriolerna vidgas och de efferenta arteriolerna dras samman vid sjunkande blodtryck i njurartärerna 4

5 Autonom reglering Vid ökad aktivitet i njurarnas sympatiska fibrer kommer både de afferenta och de efferenta arteriolerna att kontraheras, vilket leder till att blodflödet i njurarna minskar. GFR minskar dock inte i samma utsträckning som blodflödet p g a de efferenta arteriolernas kontraktion. Detta innebär att avfallsprodukter kan fortsätta att filtreras ut samtidigt som vatten och joner kan sparas. Tubulär resorption och sekretion Tubulär resorption = vatten och olika lösta ämnen som har filtrerats från urinvägen (men som egentligen behövs i kroppsvätskan) återförs till blodbanan Tubulär sekretion = olika ämnen först från blodbanan (från de peritubulära kapillärerna) till urinvägen (tubuli) Glomerulär filtration samt tubulär resorption och sekretion 5

6 Distala tubuli och samlingsrör = vatten resorberas med hjälp av olika hormoner: ADH Aldosteron ANP Proximala tubuli = vatten resorberas med hjälp av transportproteiner för Na + och Cl - Henles slyngas uppåtstigande delar = vattentäta. Innehåller dock Na + -pumpar för resorption av Na + Henles slyngas nedåtstigande delar = vatten resorberas på samma sätt som i proximala tubulus Vattenomsättningen Varje dygn förlorar kroppen ca 30 ml vatten per kg kroppsvikt. Om du väger 70 kg förlorar du alltså ca 2 L/dygn. Förlusterna består av: Urin = ca 1 L Perspiratio insensibilis (osynlig avdunstning från hudytan och via utandningsluften) = ca 1 L För att täcka de normala förlusterna bör kroppen tillföras minst lika mycket vatten som förloras. Urinledare cm långa Uppbyggda av spiralformade glatta muskeltrådar och veckad slemhinna Urinen pressas med peristaltiska sammandragningar ner till urinblåsan 6

7 Urinblåsa Behållare för urinen Består av corpus (den rundade delen) och cervix (den nedre delen) Uppbyggd av glatt muskulatur = detrusormuskulaturen (autonomt styrd) Sfinktrar Den inre sfinktern (kring blåshalsen) består av glatt muskulatur = autonomt styrd Den yttre sfinktern består av tvärstrimmig muskulatur = styrs med viljan Miktion I blåsans vägg och i blåshalsen finns sträckreceptorer Från sträckreceptorerna går afferenta neuron in i ryggmärgen i höjd med S 2 S 3 Härifrån går efferenta neuron: Parasympatiska neuron till blåsväggen, sympatiska neuron till den inre sfinktern och motoriska neuron till den yttre sfinktern 7

8 Miktionsreflexen När blåsan innehåller ml vätska skickas impulser från sträckreceptorerna i blåsans vägg till ryggmärgen. Där sker en omkoppling till parasympatiska neuron som skickar tillbaka impulser till blåsväggen, som kontraheras. Miktion Impulser skickas även till storhjärnsbarken för medvetande. Därefter sker bearbetning av informationen; är det lämpligt att tömma blåsan eller ej? Miktion Om urinering (miktion) inte är aktuell hämmas miktionsreflexen via viljemässig kontraktion av den yttre sfinktern via de motoriska nerverna. Blåsmuskelkontraktionerna avklingar, men återkommer efter en stund. 8

9 Miktion Om urinering (miktion) är aktuell sker en central stimulering av miktionsreflexen, vilket ökar aktiviteten i de parasympatiska nerverna till blåsan och de sympatiska till den inre sfinktern. Blåsmusklulaturen kontraheras och den inre sfinktern slappnar av. En reflex (från sträckreceptorer i blåshalsen) försöker relaxera den yttre sfinktern. Med viljans hjälp kan sedan urinen rinna ut. Mannens urinrör Ungefär 20 cm långt Uppbyggt av glatt muskulatur och slemhinna Nedanför urinblåsan är urinröret omslutet av prostatan/blåshalskörteln Kvinnans urinrör 3 5 cm långt Uppbyggt av glatt muskulatur och slemhinna Passerar ner framför slidan och bakom symfysen 9