Minnesanteckning från möte med HUT Skånes nätverk för Jordbruk, skogsbruk och landskapsvård tisdagen den 10 september 2013 kl cirka 12.

Transkript

1 MINNESANTECKNING 1(8) Kontaktperson Miljö Gösta Regnéll 040/ Minnesanteckning från möte med HUT Skånes nätverk för Jordbruk, skogsbruk och landskapsvård tisdagen den 10 september 2013 kl cirka Plats: Länsstyrelsens Malmökontor, Kungsgatan13 Lokal: Hörsalen Deltagare Anders Åsberg, SLU, Alnarp m m Andrea Nowag, Ystads kommun: kommunekolog Anna Grönlund, Bromölla kommun Anna Olsson, Lunds kommun: Kävlingeåns och Höjeås Vattenråd Christel Strömsholm Trulsson, Svedala k:n: Bygg och miljö/segeå VF & VR Erik Persson, SLU/Alnarp & HUT Skåne Fredrik Bengtsson, Helsingborgs kommun: Stadsbyggnadsförvaltningen Göran Kihlstrand, LRF, Höör Gösta Regnell, Länsstyrelsen: Miljö: Fiske och Vattenvård Hans Cronert, Kristianstads kommun/vattenriket & Länsstyr: Naturskyddsenheten Johan Niss, Länsstyrelsen: Naturskyddsenheten Jonas Dahl, Kristianstads kommun/vattenriket Kurt Hagenrud, Hörby kommun m m Lars-Göran Persson, Vegeå vattendragsförbund Magnus Billqvist, Naturskyddsföreningen i Skåne Marie-Louise Folkesson, Staffanstorps kommun, Stadsbyggnad Mona Skoog, Ystads kommun: Miljö- och klimatstrateg Nils Carlsson, Länsstyrelsen: Naturskyddsenheten Olle Nordell, Landskrona kommun och Saxån-Braåns VV-kommitté Peter Johnsen, Lunds kommun: Park- och naturkontoret Petter Albinson, Storkprojektet Vibeke Lirås, Länsstyrelsen: Miljö- och vattenstrategiska enheten Minnesanteckning.docx Postadress Besöksadress Telefon Telefax Plusgiro/Bankgiro E-post www Malmö Kungsgatan vx skane@lansstyrelsen.se Kristianstad Ö Boulevarden 62 A vx

2 2(8) 1. Välkomst Gösta R. hälsade välkommen och de närvarande presenterade sig. 2. Minnesantecknare Utsågs Gösta att också föra minnesanteckningarna. 3. Förra minnesanteckningen (21 maj) hade varit utsänd. Den ligger också på HUT Skånes nya hemsida Vårt material ligger på Anteckningarna lades till handlingarna. 4. Något under Övrigt? Ingen hade något utöver det anmälda. 5. Mötesdagar framöver Nästa mötesdag är inbokad till den 19 november. Mötet bokade nu in följande dagar för 2014: 11/2, 13/5, 9/9 och 18/ Gäss i Skåne (se även pdf) Hans Cronert, Kristianstads Vattenrike (Länsstyrelsen/Kristianstads kommun), berättade om gässen i Skåne, om de spretande reaktionerna på den tiodubbling av grågåsen som ägt rum på förhållandevis kort tid, om orsakerna till ökningen, om beteendeförändringar, gåsbetesproblem för lantbruket och om möjligheterna till gåsförvaltning med betoning på grågås. Flera arter har ändrat sitt beteende drastiskt, vilket i samtliga fall lett till ökad närvaro i Skåne. Vi har numera gäss i Skåne hela året, såväl grågås, kanadagås som vitkindad gås. Sädgås och bläsgås kommer hit under vinterhalvåret, prutgåsen passerar höst och vår (och den ligger vid kusten och äter mest bandtång, så den utgör inget problem för lantbruket). Grågåsen har tiodubblats sedan början på 1980-talet och dessutom övervintrar den nu normalt i Skåne, vilket förr endast små mängder försökte sig på. Sockerbetsspill är nu en stapelföda hela vintern för den och även för vitkindad gås. Det är på vintern och våren de stora skadorna sker på spannmål, men även på sommaren kan lokala

3 3(8) skador orsakas av omkringflygande ungfågelflockar (blir häckningsmogna efter 3-4 år) och om många par häckar i små våtmarker, vilket faktiskt förekommer. Hans nämnde ett exempel med en damm med 15 par, där man efter kläckningen hade många hungriga gäss på de angränsande fälten. Året därpå söktes - och gavs - tillstånd till äggprickning vilket resulterade i färre kläckta fåglar och långt mindre skador. (Förr hade man jakttid, men nu är den fri för jakt året runt. Äggprickning kräver dock tillstånd.) Det är svårt att jaga gås, om man inte kan knepen och traditionen är i stort borta. Dock nämndes exempel på hur två professionella danska jägare hade hyrts in av ett större gods och kunnat skjuta cirka 400 gäss på några få dagar genom målinriktat arbete. Gåsförvaltningen på Kristianstadsslätten har varit framgångsrik, inte i att minska antalet gäss, men genom att styra dem och genom att brukarna höjer sin kunskap och får kännedom om att något kan göras åt saken. Nu drivs också gåsförvaltning längst i SV (Vellingeområdet) med framgång, efter att det varit trögt i portgången. Länsstyrelsen medverkar nämligen vid gåsförvaltning, men det krävs också ett lokalt engagemang och det kan ta tid att finna rätt personer till detta. Frågan restes nu om det är dags att försöka etablera gåsförvaltning i andra områden med stora koncentrationer: det sydskånska sjöområdet (från Svedalatrakten österut till de stora sydskånska sjöarna), Ringsjöområdet, Barsebäcksområdet. Detta är en viktig fråga där LRF och Länsstyrelsen bör arbeta gemensamt. Exempel på åtgärder är olika sätt att skrämma gässen, vilket dock kräver stor insats med att besöka fälten och flytta runt skrämningsutrustning; samverkan är därför ett bra sätt för att kunna byta erfarenheter och utrustning samt samarbeta över ägogränserna, lokalt stängsling för att styra sommarbetet av gässlingar med föräldrar från t ex särskilt känsliga områden med vadare eller vissa specialgrödor, konstgjord flygande örn som rör sig på lång pinne har blivit populär på sistone, utplacerad skrotbil anses effektivt (inte så vackert), jakt och skyddsjakt. I samband med jakt nämndes också man nu börjat finna sätt att få avsättning för köttet. Rökt gåsbröst börjar komma ut på marknaden och smakar mycket gott. Hela gäss exporteras enligt HC till både Tyskland och Island.

4 4(8) Långsiktigt kan kanske satsningarna på biogas från skörderester och våtmarksgräs minska gässens intresse för Skåne, genom att födoresursen minskar. Inledningsvis kan möjligen skadetrycket öka på höstsådda grödor. För den som vill läsa mera om gäss i Skåne, finns tack vare de sedan länge pågående gåsräkningarna ett fantastiskt material. Läs t ex i Skånes Ornitologiska Förenings tidskrift ANSER nr 2013:2 sid 5-11 om vitkindad gås eller i Sveriges Ornitologiska Förenings tidskrift Ornis Svecica nr 2013:1, som ägnas helt åt gäss. Ett ytterligare begynnande problem är bläsanden (visserligen ingen gås), som också lärt sig nya lönsamma beteenden. Från sina viloplatser under dagen ute i havet tar den sig in och betar höstsådda grödor och kan lokalt ställa till en hel del problem. De nattliga besöken kan ju också verka förbryllande, så det är bra att kunskapen om deras existens blir mera spridd. 8. Vildsvin och varg i Skåne vad behöver vi kunna och göra, när den värsta upphetsningen lägger sig? (se även pdf) Nils Carlsson, Länsstyrelsen, berättade om varg i Skåne (vildsvinen hann vi inte mycket med; frågorna var många), om de spretande reaktionerna från allmänhet, fårägare och andra lantbrukare, jägare m fl. och om hur man arbetar som myndighet. Vilket inte är så lätt; vargen är en mytfabrik och de känslor, både positiva och negativa, som uppväcks är så starka att det får många i allmänheten att reagera utanför vad vi betraktar som normala umgängesramar. Arbetet har också gett insikter i vittnespsykologi; helt balanserade personer kan vara helt säkra på att de sett något som de uppenbarligen inte kan ha sett. Men det förekommer också märkligare avarter; förfalskade bilder, där t ex en varg lagts in med Photoshop, etc. Vi har lärt oss mycket de senaste åren. I Dalarna/Värmland är vargreviren cirka ha stora, längre söderut mindre, men ändå ha. I Skåne finns ännu inget revir, men det bedömer Nils är bara en tidsfråga. En överraskning är att de kringströvande vargar som kommer till Skåne stannar så pass länge; Småland fungerar mest som ett transitlän, medan det tar litet tid innan de förstår att Sverige tar slut i Skåne. På liknande sätt märker nu Danmark av att vargar från Tyskland (där den fredades först 1990, men redan har etablerat många revir ganska långt norrut) vandrar upp i Jylland och kollar läget, innan de återvänder.

5 5(8) De kringströvande vargarna är tämligen oskygga. Som toppkonsumenter är de inte vana att känna rädsla, åtminstone inte förrän de fått elström i nosen. De undviker dock de etablerade reviren, där det är livsfarligt för dem att vistas (gäller hannar). Helt annorlunda blir det när två vargar etablerar ett revir; då blir de osynliga. I Värmland är landskapet nu ganska väl täckt av revir och strövande unghannar ger sig skyndsamt därifrån. Det är mycket svårt att av enstaka spår avgöra om det är varg eller hund; det krävs långa löpor, där man kan se hur det storskaliga beteendet har varit; vargen har ett mycket mera målmedvetet rörelsemönster utan nämnvärda avvikelser; den blir inte så lätt distraherad när den väl har tagit ut riktningen. Däremot är det sällan stor tvekan om det är varg eller hund som dödat ett får. Och lo och räv går till angrepp på helt andra sätt. DNA-tester är till god hjälp om man hittar spillning. Däremot är det vanskligt att testa DNA från bettytor på ett dödat får, eftersom det naturligtvis ofta har varit en nyfiken hund där senare och slickat, så att svaren inte blir tillförlitliga. Nils uppehöll sig ganska utförligt vid frågan om rovdjursstängsel, som det är viktigt att vi känner till och kan hjälpa till att föra ut: Bidraget är på 40 kr/m. Hittills har ingen ansökan avslagits. Vargen kan naturligtvis hoppa, men det är inte känt att den i något fall har hoppat över ett stängsel som varit bra sträckt nedtill. Den lägsta eltråden ska sitta max 30 cm ovan mark överallt. Det kan naturligtvis ställa vara svårt att få bra skydd vid t ex en dikespassage och en ostängslad sträcka vid en sjö är mycket inbjudande. Ibland kan också kuperad terräng göra det nästan omöjligt att få säkert stängsel. Det blir naturligtvis också mera jobb med underhåll, framför allt för att förhindra att vegetationen går upp till eltrådarna. Men annars är ett stängsel ett gott skydd för får. Och angrepp på hästar eller kor är ytterst sällsynta. I Värmland dödades endast 6 får 2012, där man nu har längre erfarenhet och har etablerad kunskap om stängsel och deras skötsel. Det finns nog förutsättningar att situationen ska kunna förbättras här också. Bra stängsel skyddar också mot kringströvande hundar. Och de är många i Skåne, särskilt i närheten av friluftsområden. Men det ger inte lika stora rubriker.

6 6(8) I Skåne finns också mycket stora områden med fårbetesmarker, där stängsling inte är det realistiska alternativet. Det ska bli intressant att följa om försöken med lamadjur som vakter blir framgångsrika. Det har prövats med framgång i USA mot prärievarg (som ju dock är en annan art). Vi ser nu fram emot att vargarna ska ha ökat i antal så att skyddsjakt på enstaka besvärliga exemplar inte ska upplevas som något dramatiskt, samtidigt som allmänheten ska vänja sig vid tanken på närvaro av varg och anpassa fårhållning och hundhållning till omständigheterna. 9. Det gröna kulturarvet kulturrelikter i landskapet (se även pdf) Erik Persson, forskare vid SLU/Alnarp och dessutom styrelseledamot i HUT Skåne berättade om arbetet med att försöka beskriva och rädda det gröna kulturarvet ur bl a ett landskapsperspektiv. Här ryms också ekosystemtjänster av stor betydelse för framtiden. Erik visade exempel från t ex Tycho Brahe-trädgården på Ven, från flera miljöer knutna till kyrkor och kloster m m. Gränsdragningsproblemen är naturligtvis många. Som exempel nämndes att kvanne, som ju i norr var en viktig växt som samlades för förtäring, också har odlats tidigare. Men huvudfrågan gäller att försöka bevara arterna på plats i odling eller i genbank. Begreppet kulturreliktväxt preciserades för oss av Erik - det betyder ungefär växter som har odlats aktivt på en plats och där små populationer eller enstaka individer har överlevt, trots att odlingen har upphört. Kulturreliktväxter är viktiga källor till både platsens och artens historia. Bland de största hoten finns brist på kunskap, restaureringar som inte följer Florensdeklarationen och att de tenderar att falla mellan olika myndigheters ansvarsområden. Ett nätverk har etablerats med intresserade från Hållbar Utveckling Skåne. För Eriks del var huvudsyftet med besöket att sprida kunskap om nätverket och ni som var med eller läser detta ombeds fundera över om ni kan känna någon som kan vara intresserad av frågorna och som därför bör få info. En hel del arter är ju så pass vilda att de finns i våra floror och därmed är föremål för många botanisters intresse.

7 7(8) 10. Övrigt korta punkter Magnus Billqvist gav kort info om konferensen om Biologisk mångfald under helgen 9-10 november i Höllviken. Det innehållsrika programmet, som nästan är klart, ligger inom kort på Naturskyddsföreningens hemsida: Fredrik Bengtsson ställde en fråga om miljövårdsberedningen och Gösta svarade att dess första delbetänkande, SOU 2013:43, Långsiktigt hållbar markanvändning del 1, nu är på remiss. Fredrik frågade vidare om möjligheten till grönstrukturförbättringar med hjälp av jordbruksstöden i det nya LBP (hittills: LBU-stödet). Gösta svarade att det finns förhoppningar om detta, men att det nya LBP i mycket är ett oskrivet blad. Men hjälp av specialinsatserna i det nuvarande LBP kan vissa möjligheter finnas, men då gäller att kontakter bör tas med Länsstyrelsen inom de närmaste dagarna, för nu är tiden snart ute: sök Lukas Österling eller Pernilla Olsson om det gäller projekt som berör vattenområden (tvåstegsdiken o liknande), annars Fredrik Rydhagen. Gösta Regnéll konstaterade att tiden började bli knapp och hänvisade därför i huvudsak till minnesanteckningarna beträffande följande informationspunkter: 1. Endagsutbildning i hydrologi den 1 oktober. Målgrupp: Länsstyrelsens vattenpersonal. Ett fåtal platser kan dock sannolikt erbjudas utåt. Vi kommer då att prioritera er som är knutna till vattenråd/vattenorganisationer. Kursen hålls av SMHI i Länsstyrelsens lokaler i Malmö och omfattar Hydrologiska processer, Sveriges hydrologi, Skånes hydrologi och efter lunch Verktyg på webben, Mänsklig påverkan, Trender och klimatförändringar och Avslut. Intresseanmälningar kan lämnas till vibeke.liras@lansstyrelsen.se 2. Utredningen om ändringar i 11 Kap MB kommer att fortsätta ytterligare ett år med bl a markavvattningsfrågorna, men ett delbetänkande med ganska mycket annat innehåll ska komma redan i höst. 3. Från vattenmyndigheterna har ett preliminärt - men omfattande - förslag till åtgärdstyper, samlade i att antal olika åtgärdskategorier, remissbehandlats. Dessa ska möjliggöra att de kommande åtgärdsprogrammen utformas på någotsånär jämförbart sätt, samtidigt som uppföljning blir möjlig av vilka åtgärder som genomförs och vilken kostnadseffektivitet de kan få. Således ska både programmens planerade åtgärder som de efterhand genomförda åtgärderna registreras i en databas knuten till VISS, så att man lätt kan få överblick. Att kvalitetssäkra registreringen och förhindra dubbelarbete är dock en stor utmaning. Planerade åtgärder måste rimligen registreras av den som planerar (oftast vattenråd/kommun/länsstyrelse). Men det större arbetet att

8 registrera genomförda åtgärder sker för många åtgärdstyper redan i någon typ av nationell databas knuten till t ex SMHI, Jordbruksverket, SGU, HAV eller liknande. Hur regelbunden överföring av relevanta data ska ske från en sådan bas, är nu viktigt att lösa. Remissen gick till även till SKL, men tyvärr inte till ett enda vattenråd eller någon kommun. 4. Detalj om strandskyddsavgift: Sedan strandskyddärendena övergått till kommunerna är det naturligtvis kommunerna som debiterar avgiften. I vissa ärenden där strandskyddet behöver prövas samtidigt med annan prövning, som Länsstyrelsen gör enligt miljöbalken (t ex biotopskydd), sker dock rutinmässigt s.k. samprövning hos Länsstyrelsen. Om man i kommunen misstänker att ett strandskyddsärende har sådan karaktär är det lämpligt att be sökande undersöka om samprövning kommer att äga rum och i så fall avstå från ansökan (eller återkalla ansökan, om det gått så långt). Strandskyddsavgiften i kommunerna kan annars bli onödigt betungande. Hos Länsstyrelsen är avgiften för närvarande noll, beroende på en miss i avgiftsförordningen; man förutsåg inte att det ibland kunde finnas behov av en strandskyddsavgift, när kommunerna övertog prövningen. HAV har begärt en ändring, men även därefter blir det väsentligt billigare med samprövning eftersom man då betalar avgift för den dyraste prövning med tillägg av enbart 25% av den/de billigare. Statens avgifter är också väsentligt lägre än kommunernas, eftersom de inte har särskilt stark koppling till den verkliga kostnaden. 5. Våtmarker a. Ev. nya projekt i höst måste vara extra bra; annars kan de inte räkna med stöd enligt nuvarande system som stänger vid årsskiftet. b. De som redan fått förhandsbesked och väntar på fältbesök kan höra av sig, så att ingen blir missad. Sådant fältbesök bör äga rum före mitten av oktober. 6. LOVA kommer tillbaka. Denna nyhet hade jag inte med mig till mötet, utan noterar nu, sedan jag själv precis fått veta det: Regeringen föreslår en satsning på 75 Mkr årligen från och med 2014 för att stödja det lokala arbetet (LOVA) med åtgärder för bättre vattenkvalitet, framför allt med avseende på åtgärder mot övergödning. Närmare upplysningar om ev. ändringar i förordning etc har jag inte nu. 8(8)