Nationell inventering av insamlingssystem för hushållens farliga avfall. RVF Rapport 01:16 ISSN ISRN RVF-R--01/16--SE.

Transkript

1 Nationell inventering av insamlingssystem för hushållens farliga avfall RVF Rapport 01:16 ISSN ISRN RVF-R--01/16--SE RVF Utveckling

2 RVF rapport 01:16 ISSN ISRN RVF-R--01/16--SE RVF Service AB Tryck: Daleke Grafiska 2001 Upplaga: 1000 ex

3 Förord Kommunerna har genom sitt renhållningsansvar ansvar för hanteringen av hushållens farliga avfall. För att uppfylla detta ansvar har olika insamlingssystem utvecklats i landet. Att sammanställa kunskap och erfarenheter från dessa system blir särskilt angeläget mot bakgrund av att en rad nya lagkrav, direkt eller indirekt, ställer krav på en ökad insamling av hushållens farliga avfall. Syftet med detta projekt är därför att öka kunskaperna om kommunernas insamlingssystem för hushållens farliga avfall och att sprida information om dessa. Rapporten kan därvid fungera som en informationskälla för RVF, miljömyndigheter, kommuner, avfallsbolag och andra som vill veta mer om hur Sveriges kommuner samlar in hushållens farliga avfall. Projektet är initierat av RVF:s arbetsgrupp Farligt avfall och arbetet har utförts av Helena Paulsson och Karin Lilja på SWECO VBB VIAK. Malmö november 2001 Anders Assarsson Ordf. RVF:s Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD RVF 1

4 2

5 Innehåll Förord 1 Sammanfattning 5 1 Inledning 7 2 Bakgrund och problembeskrivning 8 3 Syfte 8 4 Genomförande och avgränsning 9 5 Osäkerheter kring enkätunderlaget 9 6 Lagstiftning farligt avfall Klassificering av farligt avfall Mellanlagring av farligt avfall Transport av farligt avfall/farligt gods 13 7 Resultat av enkäten Vilka insamlingssystem används? Hur mycket farligt avfall samlas in? Hur informeras invånarna om farligt avfall? Undersökning av brukarnas synpunkter Problem med företagens avfall i systemet Vad anser kommunerna om sina insamlingssystem? Tänker kommunerna ändra på insamlingssystemen? Samband mellan kommunens invånarantal och typ av insamlingssystem Samband mellan befolkningstäthet och typ av system Samband mellan insamlad mängd och typ av system Samband mellan insamlad mängd och servicegrad Samband mellan insamlad mängd och kommunens storlek och befolkningstäthet Samband mellan information och insamlad mängd 37 8 Djupintervjuade kommuner Åre kommun Linköpings kommun Örebro kommun Bodens kommun Heby Norrtälje kommun Göteborgs kommun Översikt över djupintervjuade kommuners insamling 79 9 Diskussion och slutsatser Diskussion kring olika insamlingssystem Diskussion kring lagstiftning Diskussion kring kommunernas ambitioner Diskussion kring information 89 3

6 9.5 Vad har hänt inom farligt avfall sedan 80-talet? 90 Bilagor Enkät Bilaga 1 Lista över kommunernas insamlingssystem Bilaga 2 Ordlista Bilaga 3 Kontaktlista Bilaga 4 4

7 Sammanfattning Med anledning av att det saknas samlad kunskap om vilka metoder Sveriges kommuner använder för att samla in hushållens farliga avfall genomfördes denna inventering och utredning. Inventeringen inleddes med en enkät som alla Sveriges kommuner inbjöds att besvara. Enkätundersökningen genomfördes på en hemsida på Internet och enkätsvaren lagrades direkt in i en databas. Alla kommuner fick ett unikt lösenord och kunde när som helst under en treveckorsperiod logga in och svara eller ändra sina svar. 159 av Sveriges 289 kommuner svarade på enkäten, vilka representerar cirka 80 % av Sveriges totala befolkning. Hushållens farliga avfall samlas in på många olika sätt i Sveriges kommuner. Huvudsakligen används miljöstationer, bemannade eller obemannade, antingen enbart eller i kombination med ett eller flera andra insamlingssystem. Det går inte att utifrån enkät och intervjuer säkert identifiera vilka insamlingsmodeller som ger störst insamlad mängd farligt avfall. Det går inte heller att utläsa vilka insamlingssystem som passar bäst i olika typer av kommuner. De viktigaste faktorerna för en lyckad insamling av hushållens farliga avfall verkar vara: Tillgänglighet Placering Anpassning till lokala förhållanden Bemanning Vidare visar statistiken i enkäten att kommuner med liten befolkning och befolkningstäthet samlar in mer farligt avfall från hushållen per invånare än de större och mer tätbefolkade kommunerna. För vissa större tätbefolkade kommuner kan det bero på låg tillgänglighet, att det i stort sett krävs bilinnehav för att nå insamlingsplatserna och att färre invånare äger bil i storstaden. Detta bekräftas för Stockholms del 1 i tidigare utredningar och enkäter. Det kan också vara så att i mindre och glest befolkade kommuner uppkommer mer avfall därför att boendet främst baseras på småhus i vilka större mängder färg och liknande används. Intervjuade kommuner är överens om att övervägande delen av det insamlade farliga avfallet samlas in via miljöstationen med placering på återvinningscentralen där invånarna kan lämna alla andra typer av avfall på samma gång. 1 LIP-kansliet i Stockholm, förstudie, Insamling av avfall från hushåll i Stockholms stad 5

8 Ett insamlingssystem med till synes låg tillgänglighet och service kan fungera mycket bra om insamlingen anpassas till lokala förhållanden. Ett exempel på detta är kommunen som endast har två bemannade återvinningscentraler med miljöstation i hela den lilla glesbygdskommunen. De båda insamlingsplatserna har placerats där annat avfall kan lämnas, i närheten av centralort där invånarna handlar sin mat och uträttar ärenden. Kommuninvånarna är till stor del en bilburen kommun och invånarna är vana att använda sin bil. Enkäten visar att trenden bland kommuner som planerar förändring av sitt system är dels att förbättra tillgängligheten för avfallslämnarna och dels att öka antalet bemannade insamlingsplatser eftersom dessa anses fungera bäst. Ur säkerhets- och arbetsmiljösynpunkt är det viktigt att ha bemannade insamlingsplatser och undvika anonym inlämning av farligt avfall. Mötet mellan personal och avfallslämnare är viktigt på flera sätt. Genom att fråga avfallslämnaren kan man identifiera avfallet, vilket minskar risken för fel hantering och behandling. Genom bemanning minskar även risken att avfall som inte hör hemma i systemet lämnas in (verksamheters farliga avfall och icke farligt avfall). I mötet mellan avfallslämnare och personal kan det bli en dialog kring farligt avfall och avfall i allmänhet vilket bidrar till att öka kunskapsnivån bland invånarna. 6

9 1 Inledning Sveriges kommuner har genom Miljöbalkens 15 kapitel en kommunal renhållningsskyldighet vilket innebär att kommunen har ansvar för att allt hushållsavfall samlas in och behandlas. I termen hushållsavfall ingår allt avfall som uppkommer i ett hushåll, exempelvis matavfall, förpackningar, grovavfall som möbler och cyklar, tidningar och farligt avfall. Kommunen kan genom den kommunala renhållningsordningen föreskriva hur insamlingen av farligt avfall ska ske i kommunen och i denna t ex lägga ansvar för transport till uppsamlingsplats på hushållen själva. Farligt avfall är sådant avfall som är skadligt för människors hälsa och/eller för miljön. Farligt avfall finns överallt i samhället, både i hushållen och i industriell verksamhet. Exempel på sådana avfall som kan förekomma i ett hushåll är färg- och lackrester, batterier, lysrör och lågenergilampor, bekämpningsmedel för ogräsväxter eller skadedjur, spillolja, penseltvätt och lösningsmedel etc. Sveriges kommuner har organiserat insamlingen av hushållens farliga avfall på olika sätt och även om det finns ett antal typmetoder så skiljer sig dessa i detaljer och principlösningar mellan olika kommuner. I dagsläget saknas samlad kunskap om på vilket sätt Sveriges kommuner sköter hanteringen av hushållens farliga avfall. Det saknas även en sammanställning över vilka system och modeller som används för insamlingen och hur väl dessa fungerar. Det gjordes en liknande utredning 1985 på uppdrag av FOU-AVFALL som i stort sett var en utredning kring ifall farligt avfall skulle börja sorteras ut från annat avfall. Svensk lagstiftning ger kommunerna möjlighet att besluta om att ta ett utökat ansvar för företagens farliga avfall. 7

10 2 Bakgrund och problembeskrivning Kommunerna har genom sitt renhållningsansvar även ansvar för insamling och behandling av hushållens farliga avfall. Olika insamlingssystem har utvecklats i olika kommuner för att uppfylla detta ansvar. Det finns dock ingen översikt eller sammanställning över dessa insamlingssystem eller någon sammanställning över bra och dåliga erfarenheter. Naturvårdsverket har fått ett uppdrag (december 2000) från regeringen att redovisa en handlingsplan för hur målen för avfallshanteringen kan uppnås. I uppdraget ingår bl.a. att närmare granska kommunernas insamling av hushållens farliga avfall och lämna förslag på åtgärder. Avfallsbranschen ställs inför en rad lagkrav framöver som indirekt kräver en ökad insamling av hushållens farliga avfall. Ett exempel är deponiförbudet för utsorterat brännbart avfall och biologiskt avfall vilket innebär en väsentlig höjning av kraven på sortering av avfall före förbränning respektive biologisk behandling och framförallt innebär det ett krav på en noggrann utsortering av farligt avfall. Inom EU föreligger sedan en tid ett förslag till direktiv om krav på separat insamling av hushållens farliga avfall. I detta föreslås det bl.a. ett krav på inrättande av insamlingssystem för att garantera att hushållens farliga avfall separeras från övrigt hushållsavfall vid källan. Det finns således ett behov av att kartlägga landets befintliga insamlingssystem av hushållens farliga avfall. Viktigt att utreda är också följande frågeställningar: Vilka är fördelarna respektive nackdelarna med respektive system med hänsyn till miljömässiga, ekonomiska och tekniska aspekter samt eventuella risker? Finns något insamlingssystem som ger en högre insamlingsgrad i förhållande till andra? Finns något tydligt mönster för vilka system som används beroende på kommunens storlek, geografiska läge eller annat? Finns några hinder för kommuner att etablera insamlingssystem idag eller i framtiden? Om ja, vilka är de? 3 Syfte Syftet med projektet är att göra en sammanställning över vilka olika typer av insamlingssystem för hushållens farliga avfall som tillämpas i Sveriges kommuner samt att ta del av kunskap och erfarenheter från olika lösningar. Informationen ska spridas till t ex myndigheter, kom- 8

11 muner och andra och sedan utgöra en värdefull bas i planeringsarbete på lokal och nationell nivå. 4 Genomförande och avgränsning Inventeringen genomfördes med hjälp av en inledande enkät med frågor om kommunernas system, och svaren skulle tjäna som underlagsmaterial för vidare utredning. Utifrån enkätsvaren valdes sedan sju kommuner ut för en djupare och mer detaljerad intervju varav tre även besöktes. Ett brev med en inbjudan att delta i enkäten skickades till samtliga Sveriges kommuner, riktat till i första hand kommunens renhållningsoch/eller farligt avfall-ansvarige och eventuellt för vidarebefordran till den externa entreprenör som sköter insamlingen. I brevet angavs adressen till en särskild hemsida på Internet och ett användarnamn och lösenord specifikt för kommunen. På hemsidan fanns sedan enkäten tillgänglig för kommunerna att fylla i under ett antal veckor. Enkäten återfinns i bilaga 1. I enkäten gjordes avgränsningar i vissa avseenden. Beträffande mängduppgifter efterfrågades enbart statistik från åren och inte tidigare. I samband med frågan om på vilket sätt kommunen informerat invånarna begränsades svaren till aktiviteter efter januari Enkäten utformades så att ett antal typsystem angavs. Det visade sig att dessa täcker in existerande system bra. Vidare skulle enkäten vara lättförståelig och gå snabbt att besvara samtidigt som mycket information skulle insamlas. Därför består enkäten till stor del av kryssfrågor och mindre ytor för fritext. Det finns dock vissa generella och speciella risker med tillförlitligheten hos varje enkät (se vidare avsnitt 8) och därför ska resultaten tolkas med viss försiktighet. Sammanfattningsvis kan ändå sägas att underlaget är representativt så till vida att kommuner av olika typer svarat och att en stor del (80%) av Sveriges befolkning täcks av svaren. 5 Osäkerheter kring enkätunderlaget Enkäten som ligger till underlag för denna rapport har liksom alla undersökningar vissa brister som kan leda till vissa brister som kan leda till osäkerheter runt siffror och omdömen. Generellt är det är svårt att uppfatta nyanser när man strävar efter att ha så många kryssalternativ och så lite fri text som möjligt. Speciellt för denna enkät var att den låg på en hemsida på Internet och alltså inte skickades ut till kommunerna i pappersform. Fördelen med att ha frågor och svar i digital 9

12 form från början är förstås att sparar tid vid utvärderingen. Nackdelen kan vara att det upplevs som svårt och besvärligt att fylla i enkäten för dem som inte har så mycket datorvana. Projektgruppen valde att utforma enkäten med ett antal typsystem vilka i stort sett visade sig täcka in existerande system. Bakom varje kommuns svar döljer sig olika varianter på systemen vad gäller bemanning, sätt att samla in röda boxar, principer för fastighetsnära insamling och miljöbilens utformning vad gäller turtäthet och personalens utbildningsnivå. Det är därför vanskligt att jämföra alla inom en kategori som likvärdiga system. Ett exempel på detta är att kommunens egen betygsättning på bemannad och obemannad miljöstation görs i samma svar och det kan antas att betygssättningen förmodligen varierar stort mellan just dessa två. Dessutom blir svaren och bedömningarna alltid subjektiva och beror på kommunens/ansvarig persons ambitionsnivå och inställning. På frågan om hur insamlingssystemet fungerar kan två system som objektivt sett fungerar lika bra värderas som mycket bra av en positivt inställd kommun med något lägre ambition och som uruselt av en negativt inställd kommun med högre ambition. Detta speglar även intervjuerna även om det här är lättare att få en bild av hur väl systemet fungerar. Men eftersom bara en person har intervjuats en kortare stund är det fortfarande kommunens subjektiva bedömning, dock i kombination med konsultens objektivitet, som ger bilden av systemen. Generellt innebär enkäter också osäkerheter i svar eftersom människor uppfattar frågor och svarsalternativ på olika sätt. - Det förekommer osäkerheter i angivna mängduppgifter på grund av sammanblandning av enheterna kg och ton. - En annan osäkerhet är att kommunerna givit motstridiga svar. Ett exempel är att en kommun svarat att man har ett visst system men har inte angett antal platser. - Ett annat exempel är att man har kryssat för bemannad miljöstation men inte huvudkrysset miljöstation på nivån ovanför. Detta kan verka vara enkla fel utan större betydelse men bidrar till att försvåra överblickbarheten. Ansträngningar har dock gjorts för att tolka och så korrekt som möjligt återge verkligheten. 6 Lagstiftning farligt avfall Lagstiftningen kring farligt avfall är omfattande och komplex. Flera olika lagrum reglerar hanteringen av farligt avfall beroende på typ av 10

13 avfall, typ av verksamhet och vem som är verksamhetsutövare. I det följande beskrivs de viktigaste reglerna. Förordningen (1996:971) om farligt avfall definierar i 1 farligt avfall såsom sådant avfall som finns upptaget i bilaga 2 till förordningen, eller annat avfall som företer någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga 3 till samma förordning. Förordningen (1996:971) om farligt avfall tillämpas dock bara på yrkesmässig hantering av farligt avfall. Enligt 3 i förordningen (1996:971) tillämpas inte förordningen då farligt avfall ingår som en beståndsdel i hushållsavfall. Förordningen omfattar separat insamlade fraktioner från hushåll vilket gör att den är tillämplig i hanteringen av hushållens farliga avfall för verksamhetsutövare så som kommunen och dess entreprenörer. Enligt Miljöbalken 15 kap, har kommunen insamlings- och behandlingsansvar för hushållens farliga avfall. Kommunen kan också genom Renhållningsförordningen (1998:902) utvidga sitt ansvar till att omfatta även insamling av företags och verksamhetsutövares farliga avfall. Enligt Miljöbalken och Förordningen (1996:971) om farligt avfall har verksamhetsutövare skyldighet att se till att det farliga avfallet tas omhand på ett korrekt sätt genom att kontrollera att både transportör och avfallsmottagare har tillstånd för sin verksamhet. Vid mellanlagring av farligt avfall krävs tillstånd både enligt förordningen (1996:971) om farligt avfall och enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Detta kan dock komma att ändras framöver. Farligt avfall som uppkommer i yrkesmässig verksamhet får transporteras endast av den som har särskilt tillstånd av länsstyrelsen. Tillståndsplikten kan dock ersättas av anmälningsplikt om endast mindre mängder uppkommer inom en verksamhet och verksamhetsutövaren själv transporterar det farliga avfallet till mellanlager eller behandling. I de kommuner som beslutat om utökat ansvar för verksamheters farliga avfall behövs avtal med kommunen för att få transportera farligt avfall. I de fall det farliga avfallet är farligt gods gäller både lagen (1982:821) om transport av farligt gods och förordningen (1996:971) om farligt avfall. Som ett klargörande till förordningstexten finns Naturvårdsverkets allmänna råd till förordningen (1996:971) om farligt avfall; NFS 2001:13. 11

14 Dessutom sker för närvarande en del förändringar inom EU när det gäller reglerna kring farligt avfall. Bland annat finns det nya ADRregler sedan 1 juli 2001 vilka tillkommit för att samordna reglerna för transport av farligt gods på väg, järnväg, med flyg och till sjöss inom hela Europa. 6.1 Klassificering av farligt avfall Enligt direktiv 2001/118/EG samordnas EUs avfallskatalog (European Waste Catalogue) och förteckningen över farligt avfall till ett dokument. Direktivet ska införas i svensk lagstiftning före den 1 januari Motiven till ändringen är att det finns behov av att se över förteckningen över farligt avfall samt att det behövs ett mer överskådligt system för klassificering av avfall med förenklade bestämmelser. Nya slag av farligt avfall som har tillkommit i den nya avfallslistan är till exempel kasserade elektriska och elektroniska produkter som innehåller farliga komponenter. 6.2 Mellanlagring av farligt avfall Vid mellanlagring av farligt avfall krävs tillstånd både enligt förordningen (1996:971) om farligt avfall och enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Svenska renhållningsverksföreningen (RVF) har tidigare påtalat att denna dubbelprövning av mellanlager av farligt avfall kan motverka en effektiv insamling av farligt avfall från hushåll då prövningen är både byråkratisk och kostsam. Naturvårdsverket har i viss mån uppmärksammat detta i sin Handbok till förordningen om farligt avfall där det föreslås att viss tillfällig förvaring av farligt avfall inte ska räknas som mellanlagring och därmed inte vara tillståndspliktig. Gränsdragningen mellan vad som därmed är tillståndspliktigt och inte är svår att göra. Avgörande faktor är enligt handboken vem som har tillgång till insamlingsplatsen/anläggningen och om den bedrivs som yrkesmässig verksamhet. Om en fastighetsägare upprätthåller en insamlingsplats för hushållens farliga avfall som endast hyresgästerna inom ägarens fastighet eller område har tillgång till räknas detta som tillfällig förvaring och är inte tillståndspliktigt. Om samma fastighetsägare låter hyresgäster i grannfastigheten lämna farligt avfall i samma utrymme krävs tillstånd. Den vanligaste typen av miljöstationer för hushållens farliga avfall som är öppna för allmänheten räknas som yrkesmässig mellanlagring och kräver alltså tillstånd. En batteriholk räknas enligt handboken inte som mellanlagring och är därmed inte tillståndspliktig. Utöver dessa förändringar har Naturvårdsverket föreslagit i en skrivelse till Miljödepartementet att punkten i Förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet att vissa typer av anläggningar som mellanlagrar farligt avfall, exempelvis miljöstationer, inte skall vara tillståndspliktiga utan endast kräva anmälan. 12

15 Även om exempelvis fastighetsnära insamling inte kräver tillstånd så är det viktigt att utrymmet säkerhetsmässigt anpassas enligt t ex räddningsverkets instruktioner om brandklassning. 6.3 Transport av farligt avfall/farligt gods Det är två lagstiftningar som reglerar transport av farligt avfall/farligt gods. Syftet med kravet på tillstånd för transportören av farligt avfall enligt förordningen (1996:971) om farligt avfall är att säkerställa att avfallet transporteras till godkänd behandlingsanläggning under betryggande former. Syftet med lagstiftningen om transporter av farligt gods är att yrkesmässig transport (t ex hämtning av visst farligt avfall från miljöstationer för transport till sorterings- eller behandlingsanläggning) ska ske på ett transportmässigt säkert sätt samt för att minska skadorna p g a det fraktade godset om t ex en trafikolycka inträffar. Farligt avfall är inte alltid farligt gods ur transportperspektiv t ex kasserade lysrör är farligt avfall men inte farligt gods. I bilagor till ADR-S finns delvis förenklade regler för vissa klasser av farligt gods. I bilaga A, B och C finns bestämmelser om transport av farligt gods i mindre förpackningar till återvinning eller bortskaffande, bestämmelser om frimängder och bestämmelser om begränsad kvantitet. Reglerna ovan gäller inte hushållets egna transporter av farligt avfall till miljöstationen eller annan uppsamlingsplats. Det finns dock en viss gråzon i detta sammanhang. Fastighetsskötaren i en bostadsfastighet har inte rätt att transportera små mängder farligt avfall från de boende (batterier, lysrör eller färgrester etc.) till en miljöstation, då det räknas som yrkesmässig transport av farligt avfall, men det kan möjligtvis däremot en av de boende i fastigheten göra under förutsättning att det sker ideellt. Skälet för detta är att hindra att farligt avfall hamnar på avvägar. Reglerna om transport av farligt gods innebär huvudsakligen krav på sortering, emballering, märkning, godkännande av fordon, utbildning av förare och annan personal. Den ansvariga transportmyndigheten är Räddningsverket, som också ger ut svenska föreskrifter om ADRtransporter (SRVFS 1998:8). Lagstiftningen utgår från EG:s ADRdirektiv och återfinns i Lagen om transport av farligt gods (SFS 1982:821) och Förordning om transport av farligt gods (SFS 1982:923). Inom EU har man under senare år arbetat med att harmonisera lagstiftningen för transport av farligt gods på väg, järnväg, till sjöss och med flyg. Detta har lett till att det finns en ny ADRlagstiftning från 1 juli 2001 men den gamla gäller parallellt fram till 31 december

16 7 Resultat av enkäten Av de totalt inbjudna 289 kommunerna svarade 159 kommuner på enkäten, alltså motsvarande drygt 50 % av alla kommuner i Sverige. Dessa 159 kommuner har tillsammans nästan 7 miljoner invånare, vilket motsvarar cirka 80% av Sveriges totala befolkning. I redovisningen nedan hänvisas enbart till de kommuner som besvarat enkäten. 7.1 Vilka insamlingssystem används? I enkäten angavs först och främst följande sex insamlingsalternativ motsvarande de vanligaste typsystemen i svenska kommuner idag. Miljöstationer Ambulerande återvinningscentral med miljöstation Röda boxar Miljöbil Fastighetsnära insamling Insamling i butik Kommunerna kunde sedan bland dessa markera vilket/vilka av systemen som användes i den egna kommunen. Det fanns även möjlighet att fylla i annat och beskriva någon annat system. Flera kommuner har flera olika insamlingssystem parallellt för att tillgodose invånarnas olika behov. Enkäten visar dock att mångfalden inte är så stor. Ingen kommun har fler än 4 insamlingssystem parallellt och 85 kommuner har bara ett insamlingssystem. Hur många parallella system har kommunerna för insamling av hushållens farliga avfall? Antal kommuner system 2 system 3 system 4 system 5 system 6 system Antal parallella system Figur 1: Antal parallella system för insamling av hushållens farliga avfall i kommunerna. (Systemen som avses är de typsystem som användes i enkäten, se föregående sida) 14

17 Miljöstationer Med miljöstation avses enligt svensk avfallsterminologi (AFR rapport 217) en mindre anläggning för mottagning av hushållens farliga avfall. Som bemanning avses personal som har till huvuduppgift att ta emot avfall på stationen, exempelvis på återvinningscentraler eller liknande (ej personal på bensinstationer). I Figur 2 visas exempel på miljöstationer kommuner har någon form av miljöstationer, bemannade eller obemannade eller i kombination kommuner har en eller flera bemannade miljöstationer och 75 kommuner har en eller flera obemannade miljöstationer. Ungefär hälften av kommunerna med miljöstationer kombinerar dem med ett eller flera andra system. Figur 2: Exempel på miljöstationer placerade på bensinstationer. Exteriör och interiör. 15

18 Ambulerande återvinningscentral (ÅVC) med miljöstation Med ambulerande system menas en uppsättning containers (s k återvinningscentral) och en bod eller förrådscontainer för farligt avfall som placeras på olika platser i kommunen och får stå där olika lång tid. Dessa kan vara både bemannade och obemannade kommuner har någon form av ambulerande miljöstation, ibland med återvinningscentral. Dessa stationer står uppställda på mellan 2 och 19 platser i kommunen under en tidsperiod av mellan 4 timmar och 14 dagar på varje ställe. Röda boxar S k röda boxar kallas i många kommuner för miljöbox eller FA-box (farligt avfall box). Gemensamt är att de ofta är röda plastboxar som av kommunen delats ut till hushållen och avsikten är att hushållen ska använda boxen till förvaring av sitt farliga avfall i originalförpackningar, t ex färgburkar och lösningsmedelsflaskor, viss kosmetika etc. Det finns i princip två sätt för kommunen att använda dessa boxar, hämtsystem eller bringsystem. I hämtsystemet töms boxarna på sitt innehåll vid fastigheten av kommunen. I bringsystemet ska hushållen själva köra sin box till återvinningscentral eller liknande för tömning kommuner har röda boxar, varav alla utom två har miljöstation parallellt kommuner använder röda boxar i villahushåll och 7 i lägenhetshushåll kommuner uppger att hushållen själva kör sin röda box till miljöstation eller motsvarande kommuner uppger att hushållen ställer ut boxen vid sopkärlet och hämtas av runda, och av dessa 10 uppger 7 att avfallet sorteras före transport. - 5 kommuner uppger att hushållen ringer efter hämtning och att avfallet sorteras av chauffören före transport. - 8 av kommunerna som har röda boxar har uppgivit att man samtidigt har fastighetsnära insamling. Det är möjligt att en del missförstått vad som avses med fastighetsnära insamling i detta fall och att det är röda boxarna som avses när man anger att man har fastighetsnära insamling. Det är alltså vanligast att kommunen låter hushållen själva åka och tömma sin röda box på mellanlager eller liknande. 16

19 Miljöbil Med miljöbil menas en ambulerande insamling i form av en specialinredd bil, buss eller lastbil som hämtar farligt avfall direkt från hushållen eller från en central plats på mindre orter. Principerna för denna insamling varierar och en del har schemalagda turer, andra kör kampanjvis och en del bara på beställning. Turtätheten på de schemalagda turerna är mycket varierande. I Figur 3 visas exempel på miljöbilar kommuner har någon typ av miljöbil, varav alla utom en har någon typ av miljöstation också kommuner har angett att man har schemalagda turer med miljöbil och hushållen kan lämna avfall mellan 1 och 10 gånger per år kommuner har angett att man har kampanjhämtning med miljöbil och att hushållen får tillfälle att lämna avfall 1-2 gånger per år via dessa kampanjer. - 5 kommuner har uppgett att hushållen kan beställa hämtning via miljöbil. Figur 3: Exempel på miljöbilar Fastighetsnära insamling (flerbostadshus) Med fastighetsnära insamling menas någon form av organiserad insamling i flerbostadshus där boende kan lämna sitt farliga avfall i fastigheten eller alldeles i närheten. I Figur 4 visas interiör från fastighetsnära insamling i Göteborg kommuner har fastighetsnära insamling i någon omfattning i kombination med miljöstationer. - I 6 av kommunerna lämnas avfallet till någon form av fastighetsskötare som tar hand om avfallet tills kommunen hämtar det. 17

20 - 5 kommuner anger att insamlingen sker i låsbart skåp i grovsoprum eller liknande tills kommunen hämtar. Tillgången till detta skåp ordnas med egen nyckel eller på vissa öppettider. - 5 kommuner uppger att denna hämtning ingår i avfallstaxan. - Bara 4 kommuner har angivit på hur många platser i kommunen man har denna typ av insamling, totalt 92 fastigheter. Det är alltså hälften av kommunerna med fastighetsnära insamling som har bemannad mottagning av avfallet i fastigheten. Figur 4: Interiör på fastighetsnära insamling av farligt avfall Göteborg Insamling i butiker som säljer motsvarande varor 13 kommuner har insamling i butik som säljer motsvarande varor. Det kan vara butiker som säljer färg, elektronik eller liknande. Utifrån enkätsvaren är det totala antalet butiker i Sverige som tar emot farligt avfall från hushåll 113 stycken. I någon eller några av dessa kommuner är det enbart batterier som samlas in på detta sätt. Batteriinsamlingsplatser 151 kommuner har batteriinsamlingsplatser i butiker, köpcentra, miljöstationer, återvinningscentraler och i anslutning till förpackningsinsamlingens återvinningsstationer. Andra system Några kommuner har beskrivit egna insamlingssystem som inte faller under något av de angivna typsystemen. Det har inte kommit fram någon helt ny okänd modell för insamling av farligt avfall från hushåll utan det handlar mest om varianter på typsystemen och olika försöksprojekt och lokala initiativ. 18

21 7.2 Hur mycket farligt avfall samlas in? 1998 samlades nästan ton farligt avfall in i de 127 kommuner som svarat på denna fråga. År 2000 samlades drygt ton farligt avfall in i de 142 kommuner som svarat på denna fråga. Ett medelvärde på insamlad mängd per invånare för kommunerna som svarat är 2,05 kg per invånare. Multiplicerat med alla Sveriges invånare ger detta en uppskattad total mängd farligt avfall från hushåll uppgår till drygt ton per år i hela Sverige. En del kommuner har räknat in batterier i sin totala insamlade mängd och andra inte, vilket gör mängduppgifterna ovan en aning osäkra. Vidare finns kommuner som inte angett några insamlade mängder alls eller bara för vissa år. Insamlingsgraden, alltså hur mycket av allt farligt avfall som egentligen samlas in, är svår att mäta eftersom det fortfarande inte finns någon säker statistik på hur mycket farligt avfall som finns i landets hushåll. I enkäten fick dock kommunerna uppskatta hur mycket av hushållens farliga avfall som samlas in i den egna kommunen. Detta är en svår fråga och alternativen utformades för att kunna skilja ut ytterligheter. Det fanns tre svarsalternativ: < 30 % % > 70 % Resultatet av uppskattningen lyder: 37 kommuner uppskattar att man samlar in mer än 70 % av hushållens farliga avfall. 98 av kommunerna uppskattar att man samlar in mellan 30 % och 70 % av hushållens farliga avfall. 10 kommuner uppskattar att man samlar in mindre än 30 % av allt farligt avfall hos hushållen. Ett annat mått på insamlingens effektivitet är hur mycket avfall som samlas in per invånare. 85 kommuner har samlat in mer än 2 kg per capita under år 2000, inkl batterier. 9 kommuner har samlat in mindre än 0,5 kg per capita under 2000, inkl batterier. Bland de 14 kommuner som samlar in mest, alltså mer än 5 kg farligt avfall per person är det bara 5 kommuner som uppger att de inte har problem med att företag lämnar avfall i systemet. Två tredjedelar anser alltså att företagen åker snålskjuts på systemet som är avsett för och betalas av hushållen. 19

22 7.3 Hur informeras invånarna om farligt avfall? I enkäten frågades efter vilka informationsinsatser kommunen gjort för att informera invånarna om farligt avfall efter januari kommuner har informerat invånarna med broschyr om farligt avfall 67 kommuner har informerat via annons 10 kommuner har informerat via uppsökande verksamhet 6 kommuner har inte informerat om farligt avfall. Enkäten frågade även efter vilka kommuner som deltog i den nationella kampanjen om farligt avfall som pågick under år 2000 och vilken/vilka aktiviteter som genomfördes och om kommunen sett någon effekt av kampanjen. 123 kommuner deltog i kampanjen FA kommuner gick ut med informationskampanj 78 kommuner hade extra bemanning 30 kommuner hade extra insamlingsmöjligheter 61 kommuner hade extra öppettider 16 kommuner hade andra aktiviteter och arrangemang som öppet hus, miljöbil, ring så hämtar vi, miljöstation på gågatan, väggalmanackor, kampanj- och informationsdag den 20 maj samt informationsmaterial på flera språk. 63 kommuner har sett effekt av kampanjen. 53 kommuner genom ökad insamlad mängd farligt avfall 37 kommuner genom fler frågor om farligt avfall 2 kommuner genom minskad mängd farligt avfall i soppåsen 1 kommun genom minskad mängd farligt avfall i avloppet 7.4 Undersökning av brukarnas synpunkter 26 kommuner har på olika sätt undersökt vad avfallslämnarna tycker om insamlingen av farligt avfall i den egna kommunen, och i alla 22 kommuner som nämner resultaten är invånarnas omdömen positiva. 7.5 Problem med företagens avfall i systemet 104 kommuner uppger att de har eller har haft problem med att företag lämnar avfall i det insamlingssystem som är avsett för hushållen. Ungefär hälften av dessa uppskattar att andelen farligt avfall som kommer från företag är mindre än 15 %. 7 kommuner uppskattar att mängden farligt avfall från företag överstiger 50 %. Detta förhållande redovisas i Figur 5. 20

23 Kommunernas uppskattade mängd FA från verksamheter Antal kommuner < 15 % % > 50 % Uppskattad mängd från verksamheter Figur 5: Kommunernas uppskattning av mängden farligt avfall från verksamheter Kommunerna har varierande inställning till företagens farliga avfall. 41 kommuner tillåter att företag lämnar farligt avfall i systemet som är till för hushållen utan betalning 3 kommuner tillåter att företag lämnar farligt avfall i systemet mot betalning 20 kommuner har en särskild plats där företagen kan lämna farligt avfall 103 kommuner tillåter inte att företag lämnar farligt avfall i hushållens system, av dessa har 70 haft problem med att så sker 68 kommuner har vidtagit eller kommer att vidta någon åtgärd för att förhindra att företag lämnar farligt avfall i systemet som är avsett för hushållen. Exempel på sådana åtgärder är: mera information (till handhavande personal vid miljöstation eller återvinningscentral och företag) bättre kontroll vid insamlingsplatser debitering när det går att identifiera lämnaren anordnande av särskilt inlämningsställe för företag gemensam kampanj med LRF för att få in lantbrukets avfall smart-card för hushållen att visa upp byte av plats för stationen byte av insamlingssystem obemannade miljöstationerna har tagits bort. Det finns en viss risk att några av föreslagna åtgärder, t ex att byta insamlingsplats eller helt ta bort vissa miljöstationer, kan leda till för- 21

24 sämrad service till hushållen och därmed svårigheter att få in farligt avfall från dessa. 70 % av kommunerna anser att man har problem med verksamheters farliga avfall i systemet som är avsett för hushållen. Cirka 70 % har också vidtagit åtgärder för att minska dessa problem. 7.6 Vad anser kommunerna om sina insamlingssystem? Enkäten efterfrågade kommunernas åsikt om hur deras egen insamling fungerar med avseende på Arbetsmiljö Miljö- och hälsorisker samt barnsäkerhet Säkerhetsrisker (brand, explosion) Brukarvänlighet Kostnad i förhållande till nyttan Allmänt omdöme För varje kategori fanns följande alternativ Mycket bra Bra Dåligt Ingen åsikt Nedan följer de sammanlagda omdömena för varje typsystem (miljöstation, miljöbil etc.). Generellt för alla svar är att kommunerna över lag är positiva till sina system, det är inte många som på någon fråga givit omdömet dåligt. Detta kan i någon mån tolkas som att kommunerna tycker att det egna systemet fungerar ganska bra. På grund av enkätkonstruktionen har kommunerna dock givit ett enda omdöme för miljöstationer respektive röda boxar trots att dessa i princip representerar två olika system vardera. Arbetsmiljö Kommunerna ger sina system överlag ett gott betyg ur arbetsmiljösynpunkt (se figur Figur 6 nedan). Högsta betyg får miljöstationer och miljöbilen 88 respektive 84 % av kommunerna med dessa insamlingssystem anser att de fungerar bra eller mycket bra. (Miljöstationer avser i enkäten både obemannade och bemannade sådana.) 22

25 För vissa system har anmärkningsvärt många svarat ingen åsikt, främst på nya system som fastighetsnära lösningar. En förklaring till detta kan vara att systemen inte varit i drift så länge eller att den som svarat inte praktiskt inblandad i insamlingen. Det är också viktigt att betona att det är ett fåtal kommuner som har fastighetsnära system och ambulerande återvinningscentral, vilket betyder att några få svar i någon riktning ger stort genomslag. Att insamling i butik inte kommenteras kan ha sin naturliga förklaring i att butiken är oberoende av kommunen och inte i så stor utsträckning diskuterar insamlingen. Miljöstationer, arbetsmiljö Ingen åsikt 3% Dåligt 9% Mycket bra 5% Ambulerande ÅVC m miljöstation, arbetsmiljö Ingen åsikt 40% Mycket bra 13% Bra 83% Dåligt 7% Bra 40% Röda boxar, arbetsmiljö Miljöbil, arbetsmiljö Ingen åsikt 9% Dåligt 9% Mycket bra 0% Ingen åsikt 13% Dåligt 3% Mycket bra 25% Bra 82% Bra 59% Fastighetsnära insamling, arbetsmiljö Insamling i butik, arbetsmiljö Ingen åsikt 30% Mycket bra 10% Ingen åsikt 43% Mycket bra 7% Dåligt 0% Bra 60% Dåligt 0% Bra 50% Figur 6: Kommunernas åsikt om systemens funktion med avseende på arbetsmiljö. 23

26 Miljö- och hälsorisker samt barnsäkerhet Kommunerna är även med avseende på denna aspekt positiva till sina system. Inget system får mer än 10 % av kommunerna att svara dåligt och det handlar (inte oväntat) om fastighetsnära insamling. Här är kommunerna dock mer positiva till insamling i butik drygt 70 % tycker att det är säkert. Den metod som får bästa betyg med avseende på miljö- och hälsorisker samt barnsäkerhet är miljöbilen. Här har hela 41 % av kommunerna svarat mycket bra och 45 % har svarat bra. 24

27 Miljöstationer, miljö- och hälsorisker, barnsäkerhet Ambulerande ÅVC m miljöstation miljö- och hälsorisker, barnsäkerhet Ingen åsikt 3% Dåligt 7% Mycket bra 13% Ingen åsikt 43% Mycket bra 21% Bra 77% Dåligt 0% Bra 36% Röda boxar, miljö- hälsorisker, barnsäkerhet Miljöbil, miljö- hälsorisker, barnsäkerhet Ingen åsikt 16% Dåligt 8% Mycket bra 16% Ingen åsikt 14% Dåligt 0% Mycket bra 41% Bra 60% Bra 45% Fastighetsnära insamling, miljö- hälsorisker, barnsäkerhet Insamling i butiker, miljö- hälsorisker, barnsäkerhet Ingen åsikt 40% Mycket bra 0% Bra 50% Ingen åsikt 29% Dåligt 0% Mycket bra 7% Dåligt 10% Bra 64% Figur 7: Kommunernas åsikt om systemens funktion med avseende på miljö- och hälsorisker samt barnsäkerhet 25

28 Säkerhetsrisker (brand, explosion) Kommunerna ger positiva betyg på sina system ur säkerhetssynpunkt. Två system, miljöstation och fastighetsnära insamling, får 10 % av kommunerna att svara dåligt, vilket är anmärkningsvärt. Å andra sidan ger 86 % av kommunerna miljöstationen bra betyg, medan fastighetsnära insamling fortfarande ger mycket vaga svar 40 % har ingen åsikt om säkerhetsrisker runt detta. Även i denna kategori får miljöbilen högst betyg där 88 % är positivt inställda. 26

29 Miljöstationer, säkerhetsrisker Ambulernade ÅVC m miljöstation säkerhetsrisker Ingen åsikt 4% Dåligt 10% Mycket bra 16% Ingen åsikt 43% Mycket bra 21% Bra 70% Dåligt 0% Bra 36% Röda boxar, säkerhetsrisker Miljöbil, säkerhetsrisker Ingen åsikt 16% Dåligt 4% Mycket bra 12% Ingen åsikt 9% Dåligt 3% Mycket bra 13% Bra 68% Bra 75% Fastighetsnära insamling, säkerhetsrisker Insamling i butiker, säkerhetsrisker Mycket bra 0% Mycket bra 7% Ingen åsikt 40% Bra 50% Ingen åsikt 36% Dåligt 10% Dåligt 0% Bra 57% Figur 8: Kommunernas åsikt om systemens funktion med avseende på säkerhetsrisker Brukarvänlighet Beträffande brukarvänlighet, alltså hur bra service som ges till avfallslämnarna, skiljer sig systemen åt. Det är röda boxar och miljöbilen som har fått mest positiva omdömen, nämligen av 96 % av kommunerna respektive 91 %(varav över 40% är mycket bra). Som sämst får systemen 7-8 % av kommunerna att svara dåligt och det handlar om miljöstationer, butiksinsamling och ambulerande ÅVC. Det är viktigt att poängtera att detta är kommunens omdöme, inte avfallslämnarnas. 27

30 Miljöstationer, brukarvänlighet Ambulerande ÅVC m miljöstation brukarvänlighet Ingen åsikt 1% Dåligt 8% Mycket bra 20% Ingen åsikt 36% Mycket bra 14% Bra 71% Dåligt 7% Bra 43% Röda boxar, brukarvänlighet Miljöbilen, brukarvänlighet Ingen åsikt 4% Ingen åsikt 6% Bra 52% Dåligt 0% Mycket bra 44% Dåligt 3% Bra 50% Mycket bra 41% Fastighetsnära insamling, brukarvänlighet Insamling i butiker, brukarvänlighet Ingen åsikt 30% Mycket bra 30% Ingen åsikt 29% Mycket bra 29% Dåligt 0% Dåligt 7% Bra 40% Bra 35% Figur 9: Kommunernas omdömen om systemens funktion med avseende på brukarvänlighet 28

31 Kostnad i förhållande till nytta Avsikten med denna fråga var att försöka belysa kostnaden för systemen i förhållande till deras insamlingsnytta. Billiga men relativt effektiva metoder är miljöstationer och röda boxar, dessa får 85 % respektive 88 % av kommunerna att ge bra betyg. Här minskar plötsligt kommunernas osäkerhet runt fastighetsnära insamling något och det får bra betyg av 70 % av kommunerna och ingen tycker att det är dyrt. Det verkar alltså delvis vara en myt att kommunerna anser fastighetsnära system vara dyra (i alla fall i förhållande till insamlingsresultatet). Miljöbilen får dock efter att ha fått mycket bra omdömen på arbetsmiljö, risker och brukarvänlighet, det sämsta betyget 25 % säger att det är ett dyrt system i förhållande till effektiviteten. 29

32 Miljöstationer, kostnad i förhållande till nytta Ambulerande ÅVC m miljöstation kostnad i förhållande till nytta Ingen åsikt 7% Dåligt 8% Mycket bra 19% Ingen åsikt 43% Mycket bra 14% Bra 29% Bra 66% Dåligt 14% Röda boxar, kostnad i förhållande till nytta Miljöbil, kostnad i förhållande till nytta Ingen åsikt 4% Dåligt 8% Mycket bra 28% Dåligt 25% Ingen åsikt 6% Mycket bra 16% Bra 60% Bra 53% Fastighetsnära insamling, kostnad i förhållande till nytta Insamling i butiker, kostnad i förhållande till nytta Ingen åsikt 30% Mycket bra 20% Ingen åsikt 36% Mycket bra 29% Dåligt 0% Bra 50% Dåligt 0% Bra 35% Figur 10: Kommunernas åsikt om systemens funktion med avseende på kostnad i förhållande till nytta 7.7 Tänker kommunerna ändra på insamlingssystemen? Enkäten innehöll även frågor om framtiden och hur kommunerna avser förbättra avfallsinsamlingen. 35 kommuner har konkreta planer på att förändra systemet för insamling av farligt avfall från hushåll. 12 kommuner avser att byta system. Motivet är att förenkla för invånarna, samla in mer avfall och att få bättre kontroll. Många (7 30

33 st) övergår från att bara samla in via miljöstation till insamling närmare bostäderna (röda boxar, miljöbil, grindhämtning etc), 3 kommuner anger att man kommer gå över till mer bemannad insamling. Ljusdal tänker införa röda boxar och Örebro överväger att hämta innehållet i villornas röda boxar med någon form av budning. 18 kommuner har planer på att utvidga befintligt system för att öka insamlad mängd och öka tillgängligheten och servicen. Av dessa 18 har 11 redan miljöstation i kombination med ett eller flera andra system En kommun uppger att man vill minska insamlingsmöjligheterna genom att optimera miljöbilens runda. Ingen kommun avser att minska informationsinsatserna, men. 17 kommuner avser att öka informationsinsatserna. 7 kommuner har planer på andra typer av förändringar. Exempel på sådana är att förbättra arbetsmiljön för personal och avlämnare, komplettera nuvarande system med mer fastighetsnära insamling samt att förstärka bemanningen vid bemannade stationer. Av kommunerna som överväger förändringar av insamlingssystemet är det alltså en majoritet som planerar att förändra i med syftet att förbättra tillgängligheten och förbättra servicen för avfallslämnarna. 7.8 Samband mellan kommunens invånarantal och typ av insamlingssystem För att svara på frågan om kommuner med viss befolkningsmängd använder vissa typer av system analyserades kommunstorleken i förhållande till typ av insamlingssystem. Kommunerna delades in i fyra kategorier: Stor kommun med över invånare Mellanstor kommun med mellan och invånare Mindre kommun med mellan och invånare Liten kommun med mindre än invånare Svarsfrekvensen inom varje kategori visas i Tabell 1 nedan: 31

34 Tabell 1: Svarsfrekvensen inom varje kommunkategori med avseende på storlek Kategori Antal kommuner som svarat Existerande antal kommuner Stor, > inv Mellanstor, inv Mindre, inv Liten, < inv Resultatet av analysen presenteras i Figur 11. Det går inte att skönja något mönster mer än att i alla kategorier har alla insamling på miljöstation. Röda boxar, miljöbil och fastighetsnära insamling är vanligast i stora kommuner. System i kommuner med olika stor befolkning 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Miljöstation Amb ÅVC med miljöst. Röda boxar Miljöbil Fastighetsnära insamling Inlämning i butik Stor kommun, över inv Mindre kommun mellan och invånvare Mellanstor kommun mellan och inv Liten kommun mindre än invånare Figur 11: Samband mellan kommunens befolkningsmängd och typ av insamlingssystem 7.9 Samband mellan befolkningstäthet och typ av system För att svara på frågan om kommuner med liknande befolkningstäthet väljer samma typ av insamlingssätt analyserades kommunens befolkningstäthet i förhållande till typ av insamlingssystem. Kommunerna delades in i fem kategorier: > 500 invånare per km invånare per km invånare per km invånare per km 2 < 20 invånare per km 2 32

35 Svarsfrekvensen inom varje kategori visas i Tabell 2. Tabell 2: Svarsfrekvens för olika kommunkategorier med avseende på befolkningstäthet Kategori Antal kommuner som svarat Existerande antal kommuner > 500 invånare/km invånare/km invånare/km invånare/km < 20 invånare/km Resultaten från analysen visas i Figur 12 nedan. Det går inte att se något direkt mönster mer än att så gott som alla kommuner har miljöstation och att röda boxar och miljöbil har störst representation i glest befolkade kommuner. Tätt befolkade kommuner har också större representation av inlämning av farligt avfall i butik och relativ stor representation av miljöbilen. System i kommuner med olika befolkningstäthet 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Miljöstation A mb Å V C med miljöst. Röda boxar Miljöbil Fastighetsnära insamling Inlämning i butik Kommun med invånartäthet mer än 500 pers/km2 Kommun med invånartäthet mellan 50 och 100 pers/km2 Kommun med invånartäthet mindre än 20 pers/km2 Kommun med invånartäthet mellan 100 och 500 pers/km2 Kommun med invånartäthet mellan 20 och 50 pers/km2 Figur 12: Samband mellan kommunens befolkningstäthet och typ av insamlingssystem 33

36 7.10 Samband mellan insamlad mängd och typ av system För att svara på frågan om vissa typer av insamlingssystem ger större insamlad mängd analyserades typ av system i förhållande till insamlad mängd per invånare. Kommunerna delades in i fyra kategorier med avseende på insamlad mängd per invånare: > 5 kg per invånare 3 5 kg per invånare 1 3 kg per invånare < 1 kg per invånare I Figur 13 nedan visas hur stor andel av kommunerna inom varje kategori som har olika insamlingssystem. Det går inte att skönja någon tydlig trend mer än att miljöstationerna dominerar och att röda boxar och miljöbil dominerar både bland de kommuner som samlar in mest och de som samlar in minst per invånare. Samband mellan typ av system och insamlad mängd 100% 80% 60% 40% 20% 0% Miljöstation Ambulerande ÅVC m miljöstation Röda boxar Miljöbil Fastighetsnära insamling Inlämning i butik Mer än 5 kg/invånare Mellan 1 och 3 kg/invånare Mellan 3 och 5 kg/invånare Mindre än 1 kg/invånare Figur 13: Samband mellan typ av insamlingssystem och insamlad mängd per invånare 7.11 Samband mellan insamlad mängd och servicegrad Det är stor skillnad mellan olika kommuner hur många fasta insamlingsplatser, miljöstation och återvinningscentral eller liknande, man erbjuder invånarna. I vissa kommuner kompletteras sådana fasta insamlingsplatser med andra system som miljöbil och röda boxar. För att svara på frågan om högre servicegrad ger större insamlad mängd 34

37 analyserades antalet invånare per fast insamlingsplats i förhållande till insamlad mängd per invånare. Kommunerna delades in i fyra kategorier: < 5000 invånare per insamlingsplats invånare per insamlingsplats invånare per insamlingsplats > invånare per insamlingsplats I Figur 14 visas medelvärdet för insamlad mängd per invånare inom varje kategori. En trend kan skönjas i diagrammet, ju färre invånare per insamlingsplats desto större insamlad mängd per invånare. Samband mellan insamlad mängd och antal invånare per fast insamlingsplats kg farligt avfall per invånare, medelvärde 4 3,5 3 2,5 2 1,5 1 0,5 0 3,5 2,2 2,4 1,4 < > antalinvånare per fast insamlingsplats Figur 14: Samband mellan antal invånare per insamlingsplats och insamlad mängd per invånare 7.12 Samband mellan insamlad mängd och kommunens storlek och befolkningstäthet Enligt enkätsvaren finns ett samband mellan hur mycket farligt avfall som samlas in per invånare i kommunen och kommunens storlek, se Figur 15. På samma sätt finns ett samband mellan hur mycket farligt avfall som samlas in per invånare och kommunens befolkningstäthet, se Figur 16. Det syns i figurerna nedan att stora och tättbefolkade kommuner har lägre insamlingsnivå per invånare än mindre kommuner. En förklaring är att de större och mer tätbefolkade kommunerna ofta har sämre tillgänglighet till systemet, det är besvärligare att nå insamlingsplatserna. En annan möjlig förklaring kan vara att i tätt befolkade områden bor människor till större delen i lägenheter och i denna typ av boende skapas mindre mängd avfall. 35