Ursprungslandsprincipen och svenska skyddsintressen

Transkript

1 YTTRANDE Dnr För kännedom Enligt sändlista Utrikesdepartementet Enheten för exportfrämjande och inre marknaden STOCKHOLM Ursprungslandsprincipen och svenska skyddsintressen Sverige har ett offensivt intresse av goda förutsättningar för tjänstehandel inom EU. Detta skulle gynna svensk tillväxt, svenska företag och svenska konsumenter. Det finns ett behov av att undanröja risker för negativa verkningar av ursprungslandsprincipen. Vi föreslår ändringar av tjänstedirektivförslaget i den mån ursprungslandsprincipen påverkar arbetsrätten, konsumentskyddet, miljö- och djurskyddet, hälso- och sjukvårdstjänster samt sociala tjänster. Permanenta undantag från ursprungslandsprincipen kan åstadkommas i form av uttömmande uppräkningar av känsliga tjänstesektorer. Svepande undantag för olika skyddsintressen, t.ex. folkhälsa, kan leda till en urvattning av ursprungslandsprincipen och bör därför undvikas. Vi föreslår att alla arbetsrättsliga frågor, med undantag av vissa uppenbart handelshindrande krav, undantas från tjänstedirektivets tillämpningsområde. Vi föreslår att ursprungslandsprincipen inte blir tillämplig på konsumentskyddsfrågor. I stället bör principen om ömsesidigt erkännande fortsätta att tillämpas i den utsträckning som konsumenträtten inte är harmoniserad på EU-nivå. Tjänstedirektivförslaget bör dock i övriga delar vara tillämpligt på konsumenttjänster. B O X 6803, S T O C K H O L M B E S Ö K S A D R E S S : D R O T T N I N G G A T A N 89 T E L E F O N : , FAX E - P O S T : R E G I S T R A T O K O M M E R S. S E W W W.KOMMERS.SE

2 Yttrande 2(26) 1 Utredningsuppdraget Tjänstedirektivet gynnar Sverige Tjänstedirektivet leder till välfärdsvinster Specifika svenska intressen Vad för slags tjänstedirektiv är bäst för Sverige? Metoder för permanenta undantag Tre olika metoder Med tjänstedirektivförslagets ULP: Vilken metod är lämpligast? Arbetsrättsliga intressen Kollektivavtalens ställning och rätten att vidta stridsåtgärder Det sociala skyddet för arbetstagare och arbetsmiljön Arbets- och anställningskrav Ansvar för arbetsrättslig tillsyn Hur hanteras arbetsrätten bäst? Konsumentskyddsintressen Tillämpningsområdet för ULP omfattar konsumentaspekter Vad täcker inte undantaget från ULP? Hur förhåller sig ULP till marknadsrätten? Vilka effekter får ULP på internationella konventioner om lagval vid konsumentavtal? Hur kan konsumentskyddet säkras? Svenska skyddsintressen inom hälso- och sjukvård och sociala tjänster Får vi behålla detta med ett tjänstedirektiv som bygger på ULP? Hur kan undantaget för hälso- och sjukvårdstjänster samt sociala tjänster utformas? Ersättning för utgifter för vård som mottagits i andra EU-länder Svenska miljö- och djurskyddsintressen Slutsatser Sändlista När det i denna utredning hänvisas till Europeiska kommissionens tjänstedirektivförslag, avses ordförandeskapets konsoliderade text som utarbetats på grundval av kommissionens förslag. 1 I utredningen används genomgående förkortningen ULP för att beteckna ursprungslandsprincipen såsom den föreslagits i tjänstedirektivförslaget och förkortningen ÖEP för att beteckna principen om ömsesidigt erkännande /05, Bryssel den 10 januari 2005, se

3 Yttrande 3(26) 1 Utredningsuppdraget Regeringskansliet har uppdragit åt Kommerskollegium att utreda om den s.k. ursprungslandsprincipen som föreslås i Europeiska kommissionens förslag till tjänstedirektiv är förenlig med svenska intressen. Som en första del i detta utredningsuppdrag ingår att undersöka om tjänstedirektivförslagets ursprungslandsprincip kan påverka vissa svenska skyddsintressen. I vårt uppdrag ingår att undersöka vilka konsekvenser ULP kan få på områdena arbetsrätt, hälso- och sjukvård, konsument- och miljöskydd. Vi har valt att även inkludera djurskyddet i analysen. I en parallell utredning diskuteras för- och nackdelar för Sveriges del med kommissionens förslag som grundar sig på en ursprungslandsprincip. Även alternativ till tjänstedirektivförslagets ursprungslandsprincip diskuteras. Den redogörelse för svenska intressen som görs i yttrandet grundar sig dels på uppgifter från Regeringskansliet, dels på resultatet av direktkontakter med representanter för ansvariga myndigheter och intresseorganisationer. På arbetsrättens område vill vi betona att det blir särskilt svårt att tala om ett svenskt intresse, eftersom arbetsmarknadens parter har delvis skilda intressen. På flera ställen i utredningen använder vi oss av begreppet känsliga tjänstesektorer. Härmed menar vi tjänstesektorer där någon aktör i Sverige har eller kan ha ett särskilt starkt intresse av att tillgodose vissa tvingande allmänintressen, t.ex. folkhälsa, konsumentskydd, miljöskydd eller djurskydd. 2 Tjänstedirektivet gynnar Sverige Vi börjar med att gå in på ett grundläggande svenskt intresse knutet till tjänstedirektivet och ULP: Intresset av en ökad tjänstehandel. Sverige hör till de länder i Europa som kan bedömas ha mest att vinna på ett tjänstedirektiv. 2 Tjänstehandelns betydelse för den svenska och för den europeiska ekonomin ökar. Dess betydelse för ekonomin ökar snabbare än varuhandeln. 3 Inom EU:s medlemsstater svarar tjänsteproduktionen för ca 70 % av EU:s samlade BNP och sysselsättning. Samtidigt svarar tjänstehandeln endast för ca % av den totala handeln mellan EU:s medlemsstater. 4 Många tjänster, t.ex. frisörstjänster, är lokala och lämpar sig inte särskilt 2 Ekonomen David Kernohan, CEPS, Bryssel. Uttalandet gjordes vid ett seminarium i Stockholm i juni år SCB:s senaste företagsstatistik från år Storbrittanien, DTI (Department of Trade and Industry) 2004.

4 Yttrande 4(26) väl för mellanstatlig handel. Trots detta finns det en stor outnyttjad potential för ökad tjänstehandel mellan EU:s medlemsstater. En viktig anledning till att tjänstehandeln är outvecklad är förekomsten av handelshinder. Kommerskollegium har i ett tidigare yttrande belyst vilka handelshinder som det ligger i svenskt intresse att undanröja för att svenska tjänsteföretag ska kunna utnyttja den inre marknadens potential. 5 I den utredningen framhöll vi också att de två viktigaste strukturella bristerna är ineffektivt administrativt samarbete och att EG-rätten inte följs upp i medlemsstaterna. Vi bedömde också att en teoretiskt perfekt inre marknad för tjänster, skulle kunna leda till en ökning av tjänstehandeln inom EU/EES med 100 miljarder euro. Med nuvarande legala förutsättningar för gränsöverskridande handel med tjänster riskerar EU att inte kunna leva upp till målet att bli den mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomin i världen inom en överskådlig framtid. 6 Konsekvenserna av en outnyttjad potential för ökad tjänstehandel blir stora för både företagen, konsumenterna och samhällsekonomin. För företagens del består effekterna främst i ökade kostnader. För konsumenternas del består kostnaderna i minskat utbud, högre priser och sämre kvalitet till följd av bristande konkurrens. För samhällets del består kostnaden i uteblivna arbetstillfällen, uteblivna direktinvesteringar, fördyrade upphandlingar och lägre tillväxt. Tjänstedirektivet är kommissionens flaggskepp i arbetet med att nå Lissabon-målet. På varuområdet har EU sedan länge arbetat med att i första hand sektorsreglera olika produktsektorer för att balansera tvingande allmänintressen och intresset av fri rörlighet. Områden som inte har harmoniserats omfattas av principen om ömsesidigt erkännande. Harmoniseringsprocessen på varuområdet har tagit åtskilliga decennier. Tjänsters komplexitet, mångfald och nära koppling till varuhandeln har gjort att EU valt en annan metod - generell samordning i stället för sektorsreglering. 2.1 Tjänstedirektivet leder till välfärdsvinster Kommissionens tjänstedirektivförslag är ambitiöst både till sin räckvidd och till sitt innehåll. Det har utformats med avsikten att skapa ett för tjänsteföretagen så kraftfullt redskap som möjligt för att underlätta tjänstehandel. 5 Svenska tjänsteföretagares intresse av en väl fungerande inre marknad, av den 3 november 2003, Dnr Vid Europeiska rådets möte i Lissabon år 2000 beslöts att detta mål skulle uppnås senast år 2010.

5 Yttrande 5(26) I en rapport som ett utredningsinstitut skrivit på uppdrag av kommissionen nämns följande ekonomiska fördelar med tjänstedirektivet 7 : Utländska direktinvesteringar kan öka med ca 36 %. Utbudet i alla sektorer inom ekonomin (även varor) kan öka till ett värde av 33 miljarder euro. Ungefär fler arbetstillfällen kan skapas. Konsumtionen inom EU kan öka med 0,6 % eller 37 miljarder euro. Ökad konkurrens kommer att leda till lägre priser för konsumenter. 2.2 Specifika svenska intressen Det har framhållits att Sverige är ett av de länder som har mest att vinna på ett tjänstedirektiv. 8 Till grund för detta argument framförs följande: När det gäller handel med s.k. kunskapsintensiva tjänster är Sverige bäst i Europa. Cirka 47 % av tjänsteexporten är kunskapsintensiva tjänster. Även när det gäller exporten som andel av BNP är Sverige bäst i Europa. Exporten står för cirka 40 % av Sveriges BNP. När det gäller handeln med tjänster inom EU, redovisar Kernohan att Sverige inte utnyttjar sin potential till fullo. Den svenska handeln med tjänster svarar bara för cirka 22 % av handeln. 2.3 Vad för slags tjänstedirektiv är bäst för Sverige? Av de skäl som anförts ovan anser vi att Sverige har ett intresse av ett tjänstedirektiv som bygger på en stark princip om fri rörlighet, förstärkt administrativt samarbete och en möjlighet för kommissionen att granska medlemsstaterna vid ingripanden mot den fria rörligheten. Härutöver ligger det i Sveriges intresse att skräddarsy permanenta undantag från ULP när det gäller vissa särskilt känsliga tjänstesektorer av hänsyn till t.ex. folkhälsan, miljön, djurskyddet eller för att hindra att vissa regler i tjänstedirektivförslaget på ett olämpligt sätt påverkar arbetsrätten eller konsumentskyddet. 7 Rapport från utredningsinstitutet Copenhagen Economics, Economic assessment of the barriers to an internal market for Services, 26 november Rapporten täcker uppskattningsvis ca 2/3 av alla de tjänster som tjänstedirektivförslaget är tillämpligt på. 8 Ekonomen David Kernohan, CEPS, Bryssel. Uttalandet gjordes vid ett seminarium i Stockholm i juni år 2004.

6 Yttrande 6(26) 3 Metoder för permanenta undantag Definitionen av det samordnade området i artikel 16 i tjänstedirektivförslaget är samtidigt direktivförslagets styrka och svaghet. 9 Styrkan ligger i att direktivet, utan sektorsharmonisering, skapar goda förutsättningar för fri rörlighet av tjänster inom ett brett spektrum av ekonomisk verksamhet. Svagheten ligger i att direktivets räckvidd och därmed konsekvenserna av ULP på nationella skyddsintressen till följd av definitionen av det samordnade området blir svår att avgöra. 3.1 Tre olika metoder Det finns teoretiskt sett tre olika metoder som kan tänkas användas för undantag från ULP. En metod innebär att man försöker ge vissa tvingande allmänintressen ett permanent undantag från ULP. 10 Ett exempel är artikel 17, p. 16 där undantag från ULP ges för tjänster som är förbjudna i värdlandet med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsan. Konsekvensen blir att ULP inte blir tillämplig på en tjänstesektor så snart skyddsintresset kan åberopas. En annan metod är att undanta sektorer från verkningarna av ULP. Konsekvensen blir att ÖEP blir tillämplig på de undantagna sektorerna, medan ULP blir tillämplig på övriga. En tredje metod är att undanta sektorer från direktivets tillämpningsområde. Konsekvensen blir att ÖEP, inom det icke harmoniserade området, blir tillämplig på alla tjänster som undantas, så länge formuleringen av undantaget är vattentätt. För närvarande tycks en blandning av flera metoder användas i artikel Med tjänstedirektivförslagets ULP: Vilken metod är lämpligast? Ingen av de metoder som vi identifierat är, enligt vår mening, tydligt överlägsen de andra. Vi har därför valt att analysera lösningar som inte medför att konsekvenserna för den fria rörligheten blir oproportionerligt långtgående. 9 Se artikel 4, p.9 och artikel 16 p.1: Med det samordnade området avses nationella bestämmelser om att få tillträde till och utöva tjänsteverksamhet, och särskilt bestämmelser i fråga om leverantörens beteende, tjänsternas kvalitet eller innehåll, reklam, avtal och leverantörens ansvar. 10 Med tvingande allmänintressen avses sådana hänsyn som enligt EG-fördraget och EG-domstolens praxis godtagits som skäl för att hindrad en fria rörligheten.

7 Yttrande 7(26) Metoden att undanta vissa tvingande allmänintressen från ULP är mycket långtgående sett från den fria rörlighetens synpunkt. Ytterligare en nackdel är att rättstillämpningen, särskilt om metoden inte används konsekvent, kan bli komplicerad och rörig. Dessutom finns risken att medlemsstaterna strävar efter att få undantag för alla skyddsintressen, eftersom det kan visa sig omöjligt att välja mellan t.ex. folkhälsa och konsumentskydd. På samma sätt som medlemsländerna för närvarande försöker få till stånd undantag sektorsvis kan en ännu mer omfattande urvattning av ULP ske genom att olika skyddsintressen undantas i artikel 17. Även metoden att undanta tjänstesektorer från tjänstedirektivförslagets tillämpningsområde är långtgående. Konsekvensen blir att viktiga delar av tjänstedirektivet, t.ex. reglerna om administrativt samarbete och ingripandeproceduren, inte tillämpas på dessa sektorer. Med en sådan metod minskar också direktivets betydelse som ett horisontellt redskap för att reglera tjänstemarknaden. Vi gör bedömningen att fördelarna med en ULP bättre bevaras genom att känsliga tjänstesektorer inte tvingande allmänintressen utesluts från principens tillämpningsområde. En generell nackdel med sektorsundantag från ULP är å andra sidan att lagstiftningen om syftet är att göra undantagen vattentäta blir för detaljerad. Ytterligare en sådan nackdel är att sektorsundantagen från ULP med tiden blir inadekvata och otidsenliga, eftersom utvecklingen av nya, potentiellt känsliga typer av tjänster är snabb. Allteftersom nya känsliga tjänstesektorer utvecklas kommer detta återkommande att aktualisera behovet av ändringar av direktivet. Revideringsprocessen är resurs- och tidskrävande. En exemplifierande men inte uttömmande uppräkning av undantag från ULP, som ger exempel på känsliga tjänster, löper inte samma risk att bli omodern. En exemplifierande uppräkning kommer dock att leda till att komplicerade tolkningsfrågor uppkommer. Det är tveksamt om utvecklingen av nya känsliga tjänster verkligen är så snabb att det är motiverat att göra avkall på rättssäkerheten genom att möjliggöra extensiva tolkningar av undantag från ULP. För att undvika rättsosäkerhet bör undantag från en huvudregel tolkas snävt. Trots risken för inflexibilitet, har en uttömmande uppräkning av sektorer just fördelen med sig att skapa förutsebarhet och rättssäkerhet. ULP ges också fullt genomslag på alla tjänstesektorer inom en viss kategori tjänster (t.ex. miljötjänster) som inte uttryckligen undantas från ULP:s tillämpningsområde. Behovet av framtida ingripanden till följd av att nya känsliga tjänstesektorer utvecklas kan, i avvaktan på att vissa sektorsundantag i artikel 17 byggs ut, i viss mån tillgodoses genom möjligheterna till ingripanden i enskilda fall enligt artikel 19 i tjänstedirektivförslaget.

8 Yttrande 8(26) Det alternativ som alltså förefaller lämpligast, är att ange att medlemsstaterna ska ha rätt att ställa krav på tillstånd eller rentav begränsa rätten att tillhandahålla vissa särskilda tjänster. Undantag från ULP bör alltså bygga på en uttömmande uppräkning av känsliga sektorer. Vissa frågor kan kräva särskild uppmärksamhet. Det kan, i vissa fall, vara motiverat att överväga undantag från direktivets tillämpningsområde för ett helt rättsområde. I andra fall kan det fortfarande vara motiverat att behålla möjligheten att andra delar av tjänstedirektivet än ULP blir tilllämplig på vissa tjänster. Det kan handla om fall då det skyddsvärda intresset rör själva mottagaren av tjänsten. 4 Arbetsrättsliga intressen Enligt kommissionen ska ULP inte påverka arbetsrättsliga krav i medlemsstaterna, utöver de begränsningar som följer av utstationeringsdirektivet. 11 Denna avsikt har främst kommit till uttryck genom undantaget från ULP i artikel 17, p.5 i tjänstedirektivförslaget. 12 Trots detta har debatten i Sverige och i andra medlemsländer visat på en oro att ULP och andra delar av tjänstedirektivförslaget kan påverka arbetsrätten negativt. De intressen på arbetsrättens område som arbetsmarknadens parter särskilt har lyft fram, kan sammanfattas enligt följande: 13 Svenska fackliga intressen i huvudsak: Att de svenska kollektivavtalens ställning och rätten att vidta stridsåtgärder inte hotas, Att det sociala skyddet för arbetstagare och arbetsmiljöskyddet inte undergrävs, Att tjänstedirektivet inte hindrar Sverige från att uppställa icke-diskriminerande hårdare eller andra arbetsrättsliga krav än den hårda kärna av krav som framgår av artikel 3 i utstationeringsdirektivet, samt Att den arbetsrättsliga tillsynen inte försvåras. 11 Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Direktivet reglerar vilka arbetsrättsliga minimikrav som medlemsstaterna har rätt att ställa då en arbetsgivare tar med sig arbetskraft för arbete i värdlandet. 12 anställningsvillkor för arbetstagare som är anställda för att tillhandahålla tjänster, områden som omfattas av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster. Se även KOM (2004) 2 slutlig, sid Se Förslag till ändringar i tjänstedirektivet, LO och TCO den 12 december Se SACOs Synpunkter på kommissionens förklarande not angående artikel 24, den 20 augusti Se Synpunkter från Svenskt Näringsliv till Näringsdepartementet beträffande svenska förslag till skrivningar i tjänstedirektivet i de arbetsrättsliga delarna, 13 april Se även Svenskt Näringslivs synpunkter på artikel 24 i tjänstedirektivet och kommissionens förklarande not angående artikel 24, 25 augusti 2004.

9 Yttrande 9(26) Svenska arbetsgivarintressen i huvudsak: Att de svenska kollektivavtalens ställning inte hotas, Att motverka social protektionism genom nationella krav som strider mot EG-fördragets regler om fri rörlighet för tjänster, Att arbetsrättsliga tillsynskrav inte blir oproportionerligt betungande för gästande tjänsteföretag, samt Att den EG-rättsliga proportionalitetsprincipen tillämpas inför vidtagandet av stridsåtgärder. 4.1 Kollektivavtalens ställning och rätten att vidta stridsåtgärder Resonemanget nedan handlar om tjänstedirektivets effekter, inte ULP:s effekter, på kollektivavtalens ställning och rätten att vidta stridsåtgärder. De överväganden som görs är relevanta även för det fall att ÖEP och inte ULP väljs såsom bärande princip i tjänstedirektivet. Av punkt 59 b i ingressen till tjänstedirektivförslaget framgår att direktivet inte påverkar medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva åtgärder för att försvara näringsidkarens intressen och yrkesintressen. Direktivet påverkar inte heller förhandlingar om och ingående av kollektivavtal. Punkt 41 b i ingressen anger att medlemsstaterna får ställa arbetsrättsliga krav i kollektivavtalsform. Men svenska kollektivavtal passar inte in på definitionen av kollektivavtal enligt utstationeringsdirektivets bokstav, eftersom de inte blir allmängiltigförklarade eller i praktiken allmänt tilllämpliga i den mening som beskrivs i utstationeringsdirektivet. Svenska kollektivavtal har karaktären av privaträttsliga avtal som kan ingås i varje enskilt fall mellan en arbetstagarorganisation och en arbetsgivare. En källa till oro som framförts är därför om tjänstedirektivet hindrar arbetsmarknadens parter från att reglera arbetsrättsliga villkor i svenska kollektivavtal och göra ingripanden på basis av brott mot sådana avtal. Vi anser det osannolikt att kommissionen skulle ha synpunkter på den svenska arbetsrättmodellen med privaträttsliga kollektivavtal, så länge modellen inte i sig är en orsak till att handelhinder. Vår bedömning är att så inte är fallet. Vi har därför gjort den grundläggande bedömningen att kollektivavtalen såsom juridiskt instrument inte hotas av tjänstedirektivet. Kommissionens avsikt som den framgår av kommissionens agerande och uttalanden har inte varit att via tjänstedirektivet påverka kollektivavtalens ställning. Detta betyder dock inte nödvändigtvis att vissa effekter av kollektivavtalen aldrig kan ifrågasättas i framtiden. Den frågan är dock inte avhängig av tjänstedirektivet eller ULP.

10 Yttrande 10(26) Rätten att vidta stridsåtgärder erkänns i tjänstedirektivet genom ingresspunkt 59 b. Hur långtgående rätten är att vidta stridsåtgärder är i dagsläget inte helt klarlagt i förhållande till EG-fördragets regler om fri rörlighet. 14 Denna oklarhet gäller oavsett om vi får ett tjänstedirektiv eller inte. I den mån det finns en risk för att tjänstedirektivet indirekt skulle kunna påverka rätten att vidta stridsåtgärder kan det finnas ett behov av att förhindra sådana effekter genom ett förtydligande i en artikel. 4.2 Det sociala skyddet för arbetstagare och arbetsmiljön Det förekommer i dag en viss harmonisering på arbetsmiljöområdet. 15 I den del arbetsmiljöreglerna inte är harmoniserade är det möjligt att ULP i tjänstedirektivförslaget tar över. Artikel 17 i tjänstedirektivet innehåller för närvarande inte något tydligt skydd mot ULP när det gäller arbetstagarnas sociala skydd och arbetsmiljöskyddet. I ingresspunkt 43 i tjänstedirektivet nämns arbetsmiljön och arbetarskyddet. Detta skulle kunna förstärkas genom att de förs in i en artikel i stället. 4.3 Arbets- och anställningskrav Undantaget från ULP i artikel 17, p.5 täcker för närvarande endast sådana anställningsvillkor som regleras genom utstationeringsdirektivet. Kommissionen har dock formellt begränsat de krav som värdlandet kan ställa till den hårda kärnan av krav som framgår av artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet. 16 Enligt utstationeringsdirektivet bör medlemsstaterna ha rätt att ställa högre krav än minimikrav eller andra typer av krav än de som anges i den hårda kärnan i artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet. Detta får ske om samma krav ställs på arbetsgivare som är etablerade i värdlandet och bara under de begränsade förutsättningar som medges i artikel 3, p.7, artikel 3, p. 10 i utstationeringsdirektivet och EG-domstolens praxis. Det är möjligt att ingresspunkt 59 a i tjänstedirektivet kan läsas som en begränsning av rätten att ställa krav på arbets- och anställningsvillkor till krav som framgår av den hårda kärnan av minimikrav i artikel 3.1 i utstationeringsdirektivet. Därmed går det inte att utesluta att ULP påverkar rätten att ställa arbets- och anställningskrav på gästande arbetsgivare. Vi anser därför att tjänstedirektivförslaget bör ändras för att bättre harmoniera med utstationeringsdirektivet. 14 Se Arbetsdomstolens beslut 49/05 i mål nr A 268/04 (Vaxholmsmålet), sid T.ex. såvitt gäller arbetstid (semestrar, vilotid) enligt direktiv 93/104, graviditeter i arbetslivet enligt direktiv 92/85, om likabehandling avseende arbetsvillkor i direktiv 76/208, om arbetsmiljö 89/391 m.fl. 16 Detta framgår dels av kommissionens förklarande meddelande och av punkt 59 a i ingressen till tjänstedirektivförslaget. Ingressen är inte juridiskt bindande, men används av EG-domstolen som tolkningsdata. Se även Explanatory note from the Commission Services on the provisions relating to the posting of workers with a particular emphasis on Article 24, 11153/04, sid. 4.

11 Yttrande 11(26) 4.4 Ansvar för arbetsrättslig tillsyn I samma mån som det finns en oro för att ULP skulle bli tillämplig på arbetsrättens område, finns det också en oro för att ULP:s system för tillsyn blir tillämpligt. Om det anses angeläget att förhindra detta bör detta ske genom en tydlig formulering i en artikel i tjänstedirektivet. 4.5 Hur hanteras arbetsrätten bäst? Det går att tänka sig flera alternativ när det gäller att skydda olika arbetsrättsliga partsintressen. Den metod som för närvarande används i tjänstedirektivförslaget går ut på att i artikel 17 formulera ett tillräckligt tydligt undantag för arbetsrättsliga krav som regleras genom utstationeringsdirektivet. Denna artikel förtydligas sedan genom förklarande ingresspunkter. Vi har i det föregående pekat på vissa svagheter och motsägelser i dagens skrivningar som lyfts fram av arbetsmarknadens parter. Metoden har svagheten att den medför oro för hur omfattande det arbetsrättsliga undantaget från ULP och direktivet i övrigt i praktiken är. Vi föreslår ett rakt undantag Det mest effektiva sättet att skydda arbetsrätten från verkningarna av ULP är att i en inledande artikel slå fast att tjänstedirektivet inte påverkar arbetsrätten. 17 Ett sådant förtydligande innebär att arbetsrättsliga frågor helt kommer att regleras av utstationeringsdirektivet, vilket enligt vår mening borde vara den rätta rättsliga miljön för sådana frågor. Artikel 24 om tillsynskraven Vissa delar av artikel 24 tjänar syftet att underlätta den fria rörligheten och samtidigt tillgodose intresset av effektiv tillsyn. Det är enligt vår mening möjligt, att genom ändringar i artikel 24, tillgodose behovet av att kunna förhandla med en representant för företaget eller att i vissa fall få tillgång till anställningsrelaterade handlingar. 17 Detta tillvägagångssätt har delvis även valts av föredraganden Evelyn Gebhardt i utkastet till Europaparlamentets rapport om tjänstedirektivet COM(2004)0002 C5-0069/ /0001(COD)), sid. 6.

12 Yttrande 12(26) Detta kan ske utan att kräva att en arbetsgivarrepresentant ska finnas etablerad i värdlandet eller att kräva att alla anställningsrelaterade handlingar ständigt finns på plats där arbetet utförs. Att undvika att sådana oproportionerliga krav ställs torde vara kommissionens huvudsakliga syfte bakom förbudet. Särskilt kravet på en etablerad representant leder till att den fria rörligheten för tjänster reduceras till en rätt till fri etablering. En sådan begränsning strider mot EG-fördraget. Vi föreslår således att artikel 24 i direktivförslaget ändras så att den endast anger att värdlandet inte får uppställa vissa uppenbart handelshindrande krav. Dessa krav kan sedan anges i punktform. Två sådana exempel är kravet på en etablerad representant för arbetsgivaren och att värdlandet inte har rätt att kräva att företaget i värdlandet förvarar handlingar som på grund av sin art normalt förvaras i där företaget är etablerat. En möjlighet vore att i den inledande artikeln till tjänstedirektivet uttryckligen ange att sådana krav inte får ställas som ett undantag till det allmänt formulerade undantaget för arbetsrätten. Nedan följer ett förslag till en sådan formulering: Detta direktiv skall, (med undantag för vad som föreskrivs i artikel 24 rörande vissa handelshindrande krav), inte på något sätt påverka arbetsrätten. Detta undantag inkluderar arbets- och anställningsvillkor, arbetsmiljön, det sociala skyddet av arbetstagare, tillsyn, rätten att ingå avtal mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationer, eller formerna för sådana avtals ingående mellan arbetsmarknadens parter. Inte heller skall detta direktiv påverka rätten att vidta stridsåtgärder. Detta direktiv skall inte påverka regler om lagval vid anställningsavtal enligt utstationeringsdirektivet 96/71/EG eller konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen). 5 Konsumentskyddsintressen Friare tjänstehandel rymmer potentiellt stora fördelar för konsumenter. Bättre konkurrens leder till högre kvalitet, större utbud och lägre priser. Dessutom innehåller tjänstedirektivförslaget regler om tjänstekvalitet som är till fördel för konsumenterna. Allt detta är konsumentintressen, men vi ska här i stället fokusera på konsumentskyddet. 5.1 Tillämpningsområdet för ULP omfattar konsumentaspekter Det som i direktivet kallas för det samordnade området (artikel 4, p. 9 och artikel 16, p.1) bestämmer räckvidden av ULP. Omfattningen av det samordnade området är vidsträckt. Som en del av det samordnade området nämns leverantörens beteende, tjänsternas kvalitet eller innehåll, reklam och leverantörens ansvar. Alla dessa delar innehåller aspekter som berör tjänstemottagaren.

13 Yttrande 13(26) Tjänstedirektivförslaget använder sig av begreppet tjänstemottagaren och laborerar inte med ett särskilt konsumentbegrepp. Tjänstemottagaren kan därför antingen vara ett företag eller en konsument. Däremot nämns konsumenter i artikel 17, som reglerar undantag från ULP. ULP ska inte tillämpas på avtal som ingåtts av konsumenter under förutsättning att avtalsvillkoren inte är fullt harmoniserade på EU-nivå. ULP blir paradoxalt nog tillämplig så snart avtalsvillkoren blivit fullt ut harmoniserade inom EU. 5.2 Vad täcker inte undantaget från ULP? Vi anser att undantaget från ULP i artikel 17, p.21 inte är formulerat på ett sätt som utesluter att ULP kan påverka konsumentskyddet i medlemsstaterna. Detta beror på att undantaget bara tar sikte på konsumentavtal. Undantaget tycks omfatta såväl muntliga som skriftliga avtal. Undantaget i artikel 17, p. 21 för konsumentskydd är, enligt vår uppfattning, oklart formulerat. 18 Formuleringen ger utrymme för olika tolkningar. En extensiv tolkning av undantaget leder fram till att alla de konsumentaspekter som handlar om på vilka villkor konsumenten är bunden av avtalet inte påverkas av ULP. Därmed skulle villkor som rör ångerfrist, formalkrav, fel i tjänsten, och garantier inte omfattas av ULP. Däremot är det osäkert om all information som konsumenten får före och i samband med avtalets ingående utgör en del av konsumentavtalet. Nationella konsumenträttsliga krav av detta slag kan, även med en extensiv tolkning av undantaget i artikel 17, p.21, komma att omfattas av ULP. Inom juridiken gäller generellt att undantag från en huvudregel bör tolkas snävt. En restriktiv tolkning av undantaget leder till slutsatsen att bara det som formellt sett utgör en del av avtalsvillkoren undantas från ULP. Detta skulle leda till att sådant som är ren information till konsumenten innan ett avtal har ingåtts, men som kan påverka konsumentens vilja att ingå avtal, omfattas av ULP. Även konsumentreklam omfattas sannolikt av ULP. Reklam omfattas nämligen av det samordnade området utan undantag för konsumentreklam, vare sig i artikel 17 eller i andra delar av direktivförslaget avtal som ingåtts av konsumenter, i den mån de bestämmelser dessa avtal omfattas av inte är fullt harmonierade på gemenskapsnivå. Se även ingresspunkt 46 som talar om undantag från ULP på områden som rör avtal som ingåtts av konsumenter. 19 Antonina Bakardjieva Engelbrekt, EU and Marketing Practices Law in the Nordic Countries Consequences of a Directive on Unfair Business-to-Consumer Commercial Practices, Report for The Nordic Council of Ministers Committee on Consumer Affairs, 2005, sid. 72.

14 Yttrande 14(26) Det finns, vid sidan av marknadsrätten, också oklarheter i direktivförslaget som rör ULP:s tillämplighet på frågor som rör tjänsters säkerhet. Tjänsters säkerhet skyddas för tillfället främst genom möjligheterna till undantag i enskilda fall från ULP i artikel 19 i tjänstedirektivförslaget. 20 Dessutom skyddas konsumenterna genom att tjänster som är helt förbjudna i värdlandet permanent undantas från ULP. 21 Det är, enligt vår uppfattning, osäkert om detta skydd är heltäckande. Utanför undantaget i artikel 17, p. 21 faller, enligt vår tolkning, sådant som rör hur tjänsten tillhandahålls och på vilket sätt den utförs, i den mån detta inte i detalj finns reglerat i konsumentavtalet. Sättet för tjänstens tillhandahållande kan omfatta säkerhetsaspekter. Artiklarna i tjänstedirektivförslaget om tjänsters kvalitet (kapitel IV) täcker inte säkerhetsaspekter. Till skillnad från produktområdet regleras dessa aspekter för närvarande helt av medlemsstaterna inom ramen för EGfördragets begränsningar. Enligt vår bedömning skulle sådana säkerhetskrav komma att omfattas av ULP. 5.3 Hur förhåller sig ULP till marknadsrätten? EG:s direktiv 93/13 om oskäliga villkor i konsumentavtal, är ett minimidirektiv. Artikel 3 i detta direktiv innehåller en lista på oskäliga avtalsvillkor som inte får förekomma i förhållandet mellan en näringsidkare och en konsument. Detta gäller särskilt i förväg formulerade avtalsvillkor som förekommer i standardavtal. Direktivet innehåller en vägledande bilaga över oskäliga avtalsvillkor. Konsekvensen av att ULP sannolikt blir tillämplig på konsumentreklam är att eventuella längre gående krav i värdlandet endast kan åberopas mot näringsidkare som är etablerade i värdlandet. Tillfälliga tjänsteutövare har bara en skyldighet att följa kraven i ursprungslandet. Dessa kan sammanfalla med miniminivån eller gå längre än de krav som gäller i värdlandet. ULP kan t.ex. krocka med möjligheterna för medlemsstaterna att uppställa längre gående krav när det gäller reklam riktad till konsumenter. Det kommande direktivet om otillbörliga affärsmetoder är totalharmoniserande. 22 På förslagsstadiet innehöll detta direktiv en ULP, som sedan togs bort. 20 Artikel 19 nämner skyddet av minderåriga, tjänsters säkerhet och folkhälsan. 21 Artikel 17, p KOM (2003) 356 slutlig.

15 Yttrande 15(26) Kommissionen ansåg att samma effekt som med en ULP kunde uppnås med hjälp av totalharmonisering. Viktiga delar av konsumentreklamen kommer sannolikt att tas omhand genom totalharmoniseringen i direktivet om otillbörliga affärsmetoder, som sannolikt utgör lex specialis i förhållande till tjänstedirektivet. 23 Trots direktivet om otillbörliga affärsmetoder kan dock ULP påverka sådant som inte omfattas av totalharmoniseringen. 5.4 Vilka effekter får ULP på internationella konventioner om lagval vid konsumentavtal? Första Romkonventionen (ROM I) innehåller särskilda regler för lagval när det gäller konsumentavtal. Enligt konventionen ska, om parterna inte avtalat annat, konsumentens lands rätt tillämpas. Även om parterna har gjort ett lagval, kan detta i vissa fall enligt konventionen, ändå leda till att konsumentlandets tvingande skyddsregler blir tillämpliga. 24 Artikel 20 i ROM I anger att lagvalsregler enligt EU:s rättsakter har företräde framför konventionens lagvalsregler. Artikel 17, p.21 i tjänstedirektivet innehåller ett undantag från ULP när det gäller innehållet i konsumentavtal. Undantaget gäller i den mån de bestämmelser som konsumentavtalen omfattas av inte blivit fullt harmoniserade inom EU. ULP blir paradoxalt nog tillämplig på konsumentskyddsregler som är helt harmoniserade inom EU. Om de konsumentskyddsregler som berör avtalet inte är harmoniserade, gäller i stället konventionen. Detta kan leda till att två länders rätt blir tillämpliga på olika delar av samma konsumentavtal. Det förhållandet att ULP bara blir tillämpligt på totalharmoniserade tvingande krav förefaller, enligt vår bedömning, i och för sig inte leda till något försämrat konsumentskydd. Kraven är ju i så fall desamma i alla EU/EES-länder. Detta hindrar dock inte att det kan bli förvirrande för en konsument om två länders rätt samtidigt blir tillämpliga på avtalsförhållandet. Andra Romkonventionen (ROM II) innehåller internationella lagvalsregler som rör fall där parterna inte står i ett avtalsförhållande till varandra, främst rörande skadestånd. Enligt konventionen ska i första hand det landets lag där skadan har inträffat gälla. Även ROM II innehåller en bestämmelse som ger företräde åt EUrättsakter som bygger på ULP. Artikel i tjänstedirektivet innehåller ett undantag från ULP för personskador. Sakskador och ansvar för ren förmögenhetsskada förefaller falla utanför undantaget. Här finns det risk för att ett annat lands lag än lagen i det land där skadan inträffade blir tillämplig i fall som rör sakskador och ren förmögenhetsskada. 23 Antonina Bakardjieva Engelbrekt, docent vid Stockholms universitet. 24 Artikel 5.2 i ROM I.

16 Yttrande 16(26) 5.5 Hur kan konsumentskyddet säkras? Vi kan av det ovanstående dra slutsatserna: Att en ULP som tillåts inverka på konsumentskyddet, påverkar vilka reklamkrav och säkerhetskrav som Sverige kan ställa på tillfälliga tjänsteutövare, Att kollisioner kan uppstå mellan ULP och internationell privaträtt (ROM I-II), Att framtida harmoniseringar på konsumenträttens område kan kompliceras av att en horisontell ULP redan reglerar delar av konsumentskyddet. På samma sätt kan eventuellt framtida direktivförhandlingar styras av detta. 25 Trots de risker från konsumentsynpunkt med ULP som vi beskrivit, anser vi inte att konsumenttjänster bör uteslutas från tjänstedirektivets tillämpningsområde. Däremot kan tillämpningen av ULP på konsumenttjänster förhindras. Ett sätt vore att ändra i tjänstedirektivförslaget så att konsumentskyddet, i den mån det inte är harmoniserat, omfattas av ÖEP i stället för ULP. Detta skulle harmoniera bättre med de minimidirektiv som redan finns på marknadsrättens område och sådana frågor som inte totalharmoniseras genom det kommande direktivet om otillbörliga affärsmetoder. Vi anser att det finns fördelar med att tjänstedirektivet inbegriper konsumentdimensionen. Kapitlet i tjänstedirektivet som handlar om tjänsters kvalitet och information är komponenter som kan vara direkt avgörande för svenska konsumenters vilja att tillgodogöra sig det ökade utbud som en mer integrerad tjänstemarknad erbjuder. Reglerna i tjänstedirektivet om administrativt samarbete kan vara till nytta för att skapa bättre förutsättningar för effektiv tillsyn. Kontaktpunkterna och ingripandeproceduren i artikel 37 är en viktig förutsättning för ökad rättssäkerhet, vilket gynnar svenska företag som tillhandahåller konsumenttjänster i andra länder inom EU/EES. Dessa komponenter kan vara värda att behålla, även på konsumentområdet. Förslag till artikel 17, p.21: Från ursprungslandsprincipen undantas konsumentskydd och särskilt reklam som är riktad till konsumenter. I den mån konsumentskyddet inte är harmoniserat skall principen om ömsesidigt erkännande tillämpas. Detta direktiv skall inte, ifråga om avtal som ingås av konsumenter, påverka reglerna om lagval enligt konventionen om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Romkonventionen) 25 Consumer Protection aspects of the European Commission s proposal for a directive on Services in the Internal Market, Ida Otken Eriksson och Ulf Öberg, ANP 2004:795, sid.31.

17 Yttrande 17(26) 6 Svenska skyddsintressen inom hälso- och sjukvård och sociala tjänster De skyddsintressen som Regeringskansliet identifierat inom vård, omsorg och sociala tjänster är: Fri rörlighet: Att svenska företag kan tillhandahålla sina tjänster inom EU utan att stöta på oberättigade handelshinder. Patientsäkerheten: Patienter ska kunna känna sig trygga inom vård och omsorg och vid åtnjutandet av sociala tjänster. Kvalifikationer: Till patientsäkerheten hör att tjänsten ska tillhandahållas av personal med tillräcklig kompetens. Kvalitet: Tjänsten ska tillhandahållas under trygga former och vara av hög kvalitet. Särskilda hänsyn vid allmännyttiga tjänster: Att den grundläggande frågan om hur allmännyttiga tjänster ska planeras, tillhandahållas och finansieras ( vård, skola och omsorg ) inte ska regleras i ett tjänstedirektiv. 6.1 Får vi behålla detta med ett tjänstedirektiv som bygger på ULP? Vår preliminära bedömning är att det inte finns risk för att ULP skulle leda till att tjänsteutövare med bristande yrkeskvalifikationer tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster i Sverige. ULP ska nämligen, enligt artikel 17, p.8, inte tillämpas, eftersom andra EG-rättsakter reglerar dessa frågor. Vår bedömning är att de flesta hälso- och sjukvårdstjänster tillhandahålls av tjänsteföretag som valt att etablera sig i värdlandet (öppen och sluten vård, tandvård, äldrevård, vård av handikappade, missbruksvård). 26 I dessa fall blir ULP inte tillämplig. I stället får medlemsstaterna ställa samma krav som de ställer på inhemska vårdföretag i den mån de kan motiveras EG-rättsligt. Svenska företag som t.ex. tillhandahåller vårdtjänster i andra medlemsländer väljer, såvitt vi kunnat utröna, i första hand att etablera sig i värdlandet. Även i de fall vårdföretag valt att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster i Sverige utan etablering kan svenska intressen säkerställas genom särskilda, icke-diskriminerande, krav som upphandlande enheter (landsting, m.m.) ställer. Eftersom de flesta hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls i Sverige upphandlas enligt LOU, är den praktiska nyttan av ULP jämförelsevis begränsad. 26 Kommissionen har gjort samma bedömning. Se ingresspunkten 47a.

18 Yttrande 18(26) Vi gör dock bedömningen att ULP kan bli tillämplig på vissa hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster som inte bygger på att man etablerar sig. Det kan handla om blodbussar, vaccinationer, hälsokontroller, primärvårdsbussar m.m. Vissa sociala tjänster som t.ex. hemtjänst kan teoretiskt tillhandahållas genom ett bemanningsföretag utan etablering i Sverige. Det kan inte uteslutas att effekterna av en ULP skulle kunna äventyra svenska skyddsintressen på vissa av dessa tjänstesektorer. Här kan det finnas ett intresse från svensk sida att undanta känsliga sociala tjänster från direktivets tillämpningsområde. 6.2 Hur kan undantaget för hälso- och sjukvårdstjänster samt sociala tjänster utformas? Bara ett undantag från ULP Om Sverige endast eftersträvar ett undantag från ULP för hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster, leder detta till att nuvarande EGdomstolspraxis (ÖEP) fortsätter att gälla. Övriga delar av ett framtida tjänstedirektiv blir dock tillämpliga. Vi anser att det från handelssynpunkt finns argument som talar för att låta undantaget för dessa tjänster bara bli ett undantag från ULP och inte från hela tjänstedirektivförslaget. Vi anser att svenska företag inom hälso- och sjukvårdssektorn eller som tillhandahåller sociala tjänster främst har nytta av reglerna i tjänstedirektivet om etablering, t.ex.: Kraven på transparenta villkor för tillståndsgivning i artikel Kontaktpunkterna i artikel 6 vid etablering t.ex. för information eller för att få snabb hjälp med att lösa vissa formaliteter elektroniskt enligt artikel 8. Att vissa nationella krav som EG-domstolen förbjudit och som genom artiklarna i direktivförslaget ska avlägsnas i de nationella rättsordningarna inte tillämpas. Ett undantag från ULP för vissa känsliga tjänstesektorer kan utformas på följande sätt: Förslag till nytt undantag i artikel 17: Från ursprungslandsprincipen undantas hälso- och sjukvårdstjänster samt sociala tjänster för vilka medlemsstaterna av hänsyn till folkhälsan eller stabiliteten i de sociala trygghetssystemen begränsar rätten att utöva viss verksamhet eller villkorar utövandet med ett krav på tillstånd. (Undantag enligt första meningen skall göras för följande tjänstesektorer:.. )

19 Yttrande 19(26) Eller ett undantag från hela tjänstedirektivförslaget Sverige kan också välja att verka för ett undantag från hela tjänstedirektivet för alla offentligt finansierade hälso- och sjukvårdstjänster och offentligt finansierade sociala tjänster. Argumentet för att verka för ett undantag från tjänstedirektivet är att det är fråga om tjänster där särskilda samhälleliga överväganden måste göras. De förtjänar därför ett helhetsgrepp i samband med en framtida reglering av sådana tjänster som kallas tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Europeiska Ekonomiska och Sociala Kommitténs (EESK) yttrande innehåller rekommendationen att avvakta med att reglera sociala tjänster och hälso- och sjukvårdstjänster inom ramen för tjänstedirektivet. Kommissionen har nämligen för avsikt att under 2005 publicera ett meddelande om dessa tjänster. EESK betonar vikten av samordning mellan tjänstedirektivet och innehållet i kommissionens planerade meddelande. 27 Om det å andra sidan bedöms angeläget att undanta alla offentligt finansierade hälso- och sjukvårdstjänster och sociala tjänster från tjänstedirektivets tillämpningsområde går detta att göra genom ett generellt undantag i en inledande artikel i direktivet. Konsekvensen av ett undantag från tjänstedirektivet, blir även här att dagens EG-domstolspraxis fortsätter att gälla, men utan de övriga fördelar för tjänsteföretagen som tjänstedirektivet innehåller. Ett undantag från tjänstedirektivet skulle kunna formuleras på följande sätt: Detta direktiv skall inte tillämpas på offentligt finansierade hälso- och sjukvårdstjänster och offentligt finansierade sociala tjänster. 6.3 Ersättning för utgifter för vård som mottagits i andra EU-länder När det gäller möjligheterna att få ersättning i efterhand för vårdtjänster som tillhandahållits i andra medlemsländer (s.k. EU-vård) regleras dessa möjligheter inte av ULP. Möjligheterna till sådan ersättning regleras till stor del utanför tjänstedirektivförslaget. Detta sker dels genom rådets förordning 1408/71, dels genom EG-domstolens rättspraxis. Artikel 23 i tjänstedirektivförslaget kodifierar EG-domstolens rättspraxis. Det har framställts som ett svenskt intresse att undanta reglerna om EU-vård från direktivets tillämpningsområde. Detta kan enkelt åstadkommas genom att stryka artikel 23 i direktivförslaget. Konsekvensen är dock att villkoren för ersättning för EUvård även fortsättningsvis regleras genom EG-domstolens praxis. 27 Se INT/228-CESE 137/ /001 (COD).

20 Yttrande 20(26) 7 Svenska miljö- och djurskyddsintressen Sverige har ett intresse av att kunna hindra eller uppställa krav på anmälan eller tillstånd för miljöfarlig verksamhet. Sverige har även ett intresse av att hindra tjänsteutövning som kan komma i konflikt med behovet att upprätthålla en hög djurskyddsnivå. Förutsättningarna att utöva veterinärtjänster i andra EU-länder regleras redan av tvingande EU-lagstiftning. Det finns dock vissa tjänster som potentiellt berör djurskyddet och som sannolikt omfattas av ULP. Exempel på sådana tjänster är djurhållning, djurutställningar, cirkusföreställningar, hunddagis, avlivning av djur. Det finns också tjänster som involverar mer än ett skyddsintresse samtidigt, men där djurskyddet gör sig påmint, t.ex. rituell slakt. Djurtransporter omfattas inte av tjänstedirektivförslaget, eftersom tranporter generellt, med några få angivna undantag, inte omfattas av tjänstedirektivet. 28 I artikel (permanenta undantag från ULP) anges att ULP inte ska tillämpas på nationella krav som är direkt knutna till den särskilda karaktären på den plats där tjänsten utförs. Undantag från ULP gäller även för nationella krav som är knutna till risken med tjänsten på den plats där den utförs. 29 De nationella reglerna får i sådana fall vara motiverade av miljöskäl eller grundas på upprättandet av den allmänna ordningen eller folkhälsan. Undantaget i artikel skapar ett tydligt utrymme för medlemsstaterna att hindra att vissa aktiviteter utförs på platser där det råder unika förhållanden eller där det finns särskilda behov. Undantaget inbegriper sannolikt skyddet av t.ex. vattentäkter eller naturreservat. Enligt Naturvårdsverket finns det i Sverige även behov av att ställa krav på tillstånd som är kopplade till tjänsteutövarens kompetens för vissa uppgifter, men också till själva verksamheten oavsett var den utförs. 30 Frågan är om undantaget till fullo tillgodoser behovet att i vissa fall uppställa ett krav på tillstånd för utövandet av miljöfarliga tjänster och som gäller för tjänsten i sig, oberoende av var den utförs. Artikel verkar betona både de särskilda förhållanden som råder på en viss plats och de särskilda risker som är knutna till själva tjänsten på den plats där den utförs. I båda fallen finns en hänvisning till den plats där tjänsten utförs. 28 Artikel 2.c i tjänstedirektivförslaget. 29 Se artikel i tjänstedirektivförslaget : den särskilda plats där tjänsten utförs eller till den särskilda risk som uppstår genom tjänsten på den plats där tjänsten tillhandahålls. 30 Naturvårdsverket hänvisar till bilagan till Förordningen om miljöfarlig verksamhet (1998:899). Här redovisas en rad olika tjänsteverksamheter, där tillstånd enligt uppgift krävs oberoende av den särskilda karaktären på plats där tjänsten utförs.

21 Yttrande 21(26) Å andra sidan kan det hävdas att utövandet av en miljöfarlig tjänst alltid torde vara knuten till en viss plats. Utifrån ett sådant sätt argumentera skulle undantaget i artikel 17.17, i vart fall i den delen, vara tillfredställande från svensk synpunkt. Trots detta gör vi bedömningen att artikel lämnar ett visst utrymme för tolkning. Härutöver förefaller undantaget inte på ett tydligt sätt möjliggöra krav som är kopplade till tjänsteutövaren, t.ex. ackreditering av ett företag och certifiering av dess personal. Sammanfattningsvis anser vi det osäkert om den nuvarande utformningen av undantaget i artikel tillgodoser de behov som Naturvårdsverket redovisat. Djurskydd omfattas sannolikt inte heller av undantaget från ULP. När det gäller möjligheterna till undantag från ULP i enskilda fall enligt artikel 19 i tjänstedirektivförslaget, kan vi konstatera att artikel 19 varken hänvisar till miljö- eller djurskyddet. Vi föreslår att undantaget i artikel ges en mer allmän utformning: Förslag artikel 17.17, 2 stycket: Medlemsstaterna skall ha rätt att begränsa eller ställa krav på anmälan eller tillstånd för verksamhet som är miljöfarlig eller som är skadlig från djurskyddssynpunkt. Undantag enligt första meningen skall göras för följande tjänstesektorer:.. En fördel med förslaget är att eventuella negativa konsekvenser av ULP till följd av gränsdragningsproblem mellan varor och tjänster på miljöområdet kan undvikas. Ett sådant problem skulle annars kunna uppstå t.ex. vid hantering av returförpackningar. Är tillståndet för hantering knutet till själva varan eller till själva återvinningen (tjänsten)? Ett annat exempel kan vara växtbesprutning med hjälp av miljöfarliga bekämpningsmedel. Vårt förslag innebär att det i sådana fall blir möjligt att upprätthålla ett krav på anmälan eller tillstånd för själva tjänsten. Genom undantaget från ULP blir också följden att värdlandet utövar tillsyn. Detta kan, om det bedöms lämpligt, särskilt förtydligas i ingressen till tjänstedirektivet.