Samling för skolan. Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35).

Transkript

1 Utbildningsdepartementet Stockholm Stockholm Samling för skolan. Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35). Sveriges Skolledarförbund ställer sig bakom de utgångspunkter och delar den problembild som Skolkommissionen formulerar i betänkandets tredje kapitel. Skolkommissionen har på ett förtjänstfullt sätt beskrivit vårt svenska skolsystems starka och svagare sidor. Skolkommissionen har haft en bred sammansättning med ledamöter från forskarvärlden, skolprofessionerna, skolhuvudmännen och avnämarna i form av eleverna och näringslivet. Förslagen är analyserade och väl avvägda och i de allra flesta fall förankrade i de grupperingar där ledamöterna haft sin huvudsakliga bas. Förslagen är, såvitt Sveriges Skolledarförbund kan bedöma, väl förankrade i såväl forskning som i mer verksamhetsnära erfarenhet. Förslagen och bedömningarna har ett starkt elevfokus, något som har Sveriges Skolledarförbunds helhjärtade stöd. Sveriges Skolledarförbund vill framhålla vikten av att Skolkommissionens förslag ses som en helhet snarare än som ett smörgåsbord för politiker av skilda kulörer att plocka godbitar från. En framgångsrik skola bygger på tillit och samsyn, såväl inom verksamheterna som mellan verksamhet och de politiskt ansvariga. Enligt förbundet föreligger nu en unik chans att genomföra reformer som har brett stöd i verksamheterna och uppmanar såväl regering som oppositionspartier att förvalta denna unika chans att göra om och göra rätt. Skolkommissionen har presenterat ett stort antal förslag till konkreta reformer men även lämnat bedömningar avseende önskad utveckling på ett betydande antal områden. Sveriges Skolledarförbund kommenterar remissens förslag och bedömningar i den ordning de presenteras i slutbetänkandet. De förslag till nationella målsättningar som lades fram i Skolkommissionens delbetänkande ligger med som en bilaga till slutrapporten. Sveriges Skolledarförbunds uppfattning är att förslagen är intressanta och att det finns stor potential att förbättra och förstärka styrningen av skolan på såväl nationell som lokal nivå genom att fastställa målsättningar som stimulerar tidiga insatser och etableringen av en stark förbättringskultur. Skolkommissionens förslag har stor potential att bidra till en sådan utveckling. S V E R I G E S S K O L L E D A R F Ö R B U N D VASAGATAN 48 BOX STOCKHOLM T ELEFON T ELEFAX ORG.NR STYRELSENS SÄTE ST OCKHOLM I NF O@SKOLLEDARNA.SE

2 Kap 4 Stärkt huvudmannaskap genom statligt stöd och samverkan Skolkommissionen gör bedömningen att det behövs en statlig skolmyndighet med närvaro på regional nivå för att stärka och stödja skolhuvudmännen. Skolkommissionen efterfrågar en myndighetsstruktur som bättre än idag förmår stödja och stärka alla huvudmän. Myndigheten ska ha regional närvaro och genomföra resultatdialoger med huvudmännen utifrån bl.a. de nationella målsättningarna. Myndigheten ska också genomföra stödjande skolgranskningar och främja en vetenskapligt förankrad kompetensutveckling. Sveriges Skolledarförbund delar Skolkommissionens bedömning. Tankarna kring en förändrad statlig myndighetsstruktur ligger väl i linje med de förslag som förbundet självt har presenterat tidigare. Skolkommissionen framhåller att det är frågan om lärarnas kompetens, och hur den på olika sätt kan stärkas, som ska stå i fokus för de statliga myndighetens/myndigheternas uppdrag. Sveriges Skolledarförbund ser denna utgångspunkt som central och menar att en sådan tyngdpunktsförskjutning är nödvändig. Genom resultatdialoger och stödjande skolgranskningar får staten betydligt större möjligheter att aktivt bidra till skolors kapacitetsbyggande än genom en ensidig fokusering på tillsyn. Förbundet bifaller starkt en sådan utveckling. Skolkommissionen föreslår att en statlig reglering av skolchefens ansvar införs Sveriges Skolledarförbund tillstyrker förslaget. Enligt Skollagen har huvudmannen ansvaret för att utbildningen genomförs i enlighet med styrdokumenten. Begreppet huvudman preciseras dock inte någonstans. Forskare har i intervjustudier undersökt hur begreppet huvudman uppfattas ur ansvarsperspektiv och resultatet visade på stora variationer. Det vanligaste svaret var att huvudmannen tar form genom utbildningsnämnd eller motsvarande. Samtidigt är det politikerna i kommunfullmäktige som fattar beslut i budgetfrågor. Det är sällan tydligt var det fulla ansvaret för att eleverna ges bästa möjliga förutsättningar att nå utbildningsmålen, ligger. I praktiken vilar i dagsläget det statliga läroplansansvaret till stor del på rektor och även i viss mån på lärarna. Detta ansvar återföljs sällan av motsvarande ekonomiska befogenheter. Även OECD har i sina studier konstaterat otydligheter och oklarheter i det svenska styrsystemet som riskerar att medföra att de statliga kraven underordnas en lokal prioritering. 2(15)

3 Sveriges Skolledarförbund ser stora fördelar med ett tydliggörande av ansvarsfördelningen inom huvudmannens organisation. Att det sammantagna ansvaret för genomförandet av läroplanen läggs på en specificerad funktion hos varje huvudman bör leda till ett stärkt fokus på de statliga kraven och stimulera enhetsövergripande samarbete inom en kommun eller en friskoleorganisation, vilket i sin tur främjar kvalitet och likvärdigheten för eleverna. Det finns stor anledning att anta att rektorernas uppdrag skulle stödjas av en sådan organisation. Skolkommissionen föreslår mer likvärdiga möjligheter till ingripande mot offentliga respektive enskilda skolhuvudmän. Sveriges Skolledarförbund bifaller förslaget. Skolkommissionen gör bedömningen att de statliga skolmyndigheternas uppgifter bör omprioriteras så att resurser frigörs till vetenskapligt förankrat utvecklingsstöd och främjande arbete som effektivt kan bidra till ökad kvalitet i undervisningen. En myndighetsöversyn bör genomföras skyndsamt. Skolkommissionen skriver i betänkandet att den nuvarande balansen mellan kontrollerande och stödjande inslag i de statliga myndighetsuppgifterna behöver förskjutas mot det senare nämnda. Sveriges Skolledarförbund delar denna uppfattning. Skolkommissionen konstaterar att hög kvalitet på undervisningen inte går att nå via tillsynsinstrumentet. Det fokus på regelgranskning och tillsyn vi haft i Sverige har gett oss kunskap om våra brister, vilket är bra, men också medfört ett slags misstänksamt kontrollsystem där allt i skolan ska kontrolleras och dokumenteras. Detta riskerar i sin tur medföra minskad arbetsglädje och motivation hos de professionella i skolan. Det är hög tid att skifta tyngdpunkt. Detta betyder inte att inte tillsyn behövs även fortsättningsvis. Vissa beslut som fattas av huvudmannen kan ha så pass långtgående effekter för en enskild elev att det även fortsättningsvis är såväl rimligt som nödvändigt att de granskas utifrån laglighetsperspektiv av en statlig instans. Sveriges Skolledarförbund delar helt Skolkommissionens synpunkter i dessa delar och har också återkommande framfört liknande synpunkter och förslag. Att skolutveckling förutsätter samarbete och en anda av samsyn och ömsesidig tillit och omöjliggörs av felfinneri och letande efter syndabockar, vet varje skolledare. Förbundet ser mycket positivt på att frågan om inriktningen på den statliga tillsynen nu ses över och förutsätter att den utredare som regeringen 3(15)

4 tillsatt med uppgift att genomföra en myndighetsöversyn arbetar vidare i den riktning som Skolkommissionen utvisat. Kap 5 Kompetensförsörjning till skolväsendet. Skolkommissionen gör följande bedömningar: det behövs en långsiktig systemförstärkning av lärarutbildningarna. tillgång till behörighetsgivande utbildningar för lärare behöver öka tillgång till behörighetskompletterande utbildningar för lärare behöver öka lärarutbildningarna behöver ekonomiska resursförstärkningar kraven för antagning till lärarutbildningarna behöver höjas inslagen av verksamhetsförlagd utbildning behöver stärkas frågan om excellenta centra eller starka utbildningsmiljöer för lärarutbildning bör utredas villkoren för befattningsutbildningen för rektorer måste förbättras det behövs satsningar på karriärtjänster för lärare och lärarlönelyft det behövs investeringar för att få lärare att återvända till yrket samverkan mellan lärosäten och skolhuvudmän behövs för att stärka den vetenskapliga grunden ett system för utveckling av praktiknära forskning behöver skapas den generella forskningskapaciteten behöver stärkas för att kunna möta skolväsendets och lärarutbildningarnas behov spridningen av forskning behöver utvecklas och tillgången till forskningsresultat förbättras Sveriges Skolledarförbund har under lång tid sett med stor oro på att läraryrkets attraktivitet minskat i förhållande till andra yrken. Orsakerna till denna negativa utveckling är många men förbundet anser att kvaliteten på lärarutbildningen är en bidragande orsak. Förbundet delar de bedömningar som Skolkommissionen gör gällande behoven av förstärkningar av lärarutbildningarnas kapacitet och kvalitet. Målet måste vara att lärarutbildningen alltid är ett intressant och relevant utbildningsval för alla studenter, även de mest studiemotiverade. Sveriges Skolledarförbund vill dock framhålla att universitet och högskolor som lider av hög andel avhopp från sina lärarutbildningar, i första hand behöver se över sin egen organisation i syfte att bättre möta de behov som de antagna studenterna 4(15)

5 har. Att söka förbättra genomströmningen endast genom att kräva en högre nivå på studenternas kommer knappast att lösa framtidens lärarkris. Sveriges Skolledarförbund ser med stor tillfredsställelse på att Skolkommissionen lyfter den viktiga frågan om rektorers möjligheter att tillgodogöra sig den viktiga och högkvalitativa rektorsutbildningen. Skolkommissionen uppmaning till skolhuvudmän att värna den tid som rektorer behöver för att tillgodogöra sig utbildningen är mycket välkommen. Svårigheterna att kombinera ett nytt rektorsuppdrag med den tidsmässigt krävande befattningsutbildningen är ett återkommande ämne i dialogen med förbundets medlemmar. Enstaka goda exempel finns där arbetsgivare har gått in med stödinsatser för att underlätta arbetssituationen för den nyblivne skolledaren, men de är fortsatt alltför få. Staten och huvudmännen har känt till dessa svårigheter under en lång tid utan att några initiativ till reella förändringar har tagits från något håll. De förslag till professionsprogram som Skolkommissionen lägger fram i ett annat kapitel kan dock innehålla frön till en förbättring av den svåra situationen. Genom att bygga professionsprogram för lärare där en utvecklingsväg bör sikta mot framtida skolledarskap, kan en del av de utbildningsmål som nu ligger inom ramen för Rektorsprogrammet, flyttas till ett sådant skolledarspår och därmed avlasta Rektorsprogrammet. Motsvarande professionsprogram för skolledare ger också ökade möjligheter till återkommande fördjupningstillfällen för verksamma skolledare, vilket bör kunna ytterligare avlasta den inledande utbildningen. Skolkommissionen lägger stor vikt vid behovet av ett system för stöd till utveckling av praktiknära forskning och forskningsförsörjning som svarar mot direkta kunskapsbehov emanerade ur skolledares och lärares praktiska yrkesutövning. Sveriges Skolledarförbund delar denna uppfattning till fullo och uppmanar regeringen att arbeta vidare i den riktning som Skolkommissionen pekar ut. Skolkommissionen lyfter även frågan om skolledares och lärares tillgång till aktuell forskning via universitets- och högskolebibliotekens resurser. Sveriges Skolledarförbund vill i det sammanhanget framhålla den resurs som en utbildad skolbibliotekarie utgör. Att tillhandahålla kunskapsunderlag för verksamhetsutveckling i form av relevanta forskningsresultat bör kunna vara ett självklart uppdrag för ett välutrustat skolbibliotek. Förbättrad tillgång till relevant forskning är en viktig förutsättning för skolutveckling på vetenskaplig grund. Färska uppgifter från en ny 5(15)

6 medlemsenkät visar dock att fler än hälften svarar att de inte har reella möjligheter att bevaka aktuell forskning med bäring på yrkesområdet inom ramen för arbetstiden. Menar vi allvar med begreppet skola på vetenskaplig grund måste tid för forskningsbevakning och egen reflektion finnas med vid bedömning av lämplig omfattning av en skolledares uppdrag. Här finns stor förbättringspotential. Kap 6. Lärares och skolledares professionella utveckling. Skolkommissionen föreslår att en nationell funktion för lärar- och skolledarutveckling ska inrättas. Sveriges Skolledarförbund bifaller förslaget. OECD konstaterar i sin granskning att det är en utmaning att skapa nationell samling och enighet kring professionsfrågorna i ett decentraliserat system som det svenska. Sveriges Skolledarförbund delar denna bedömning och menar att avsaknaden av starka och tydliga skolledar- och lärarprofessioner har bidragit till att frågor som har med skolans inre funktionssätt att göra i allt för stor utsträckning tenderar att initieras, diskuteras och beslutas i politiska församlingar istället för i professionella diskussionsforum. Skolkommissionens förslag ger en bra möjlighet till att förbättra och förstärka professionernas ansvarstagande för utvecklingen av den svenska skolan. Sveriges Skolledarförbund har tidigare lanserat förslag med liknande innebörd och där begreppet Institut använts för den funktion som Skolkommissionen föreslår. Förbundet vill framhålla vikten av att regeringen i det arbete som redan inletts, följer den riktning som Skolkommissionen ger i sitt förslag. Ett nationellt professionsprogram för lärare och skolledare ska inrättas. Sveriges Skolledarförbund stöder Skolkommissionens förslag. Det finns knappast någon numera som bestrider det faktum att kärnfrågan för god utbildning är vad lärarna gör i mötet med eleverna. Den viktigaste förutsättningen för att eleverna ska nå målen för utbildningen är att vi har kunniga lärare som arbetar på ett medvetet och effektivt sätt. Ett nationellt professionsprogram i den form som Skolkommissionen föreslår kommer att avsevärt förbättra förutsättningarna för att säkerställa hög kapacitet bland lärare och skolledare. 6(15)

7 Inom ramen för programmet ska det finnas ett antal kvalifikationsnivåer vilka ska vara tydligt definierade med beskrivningar av vad lärare och skolledare bör kunna och ha kompetens att göra. Ansvaret för att lärare och skolledare följer professionsprogrammen och att lärare och skolledare har rätt kvalifikationer för sitt uppdrag kommer att ligga på skolchefen el. motsvarande befattning. Därmed finns ytterligare ett skäl till att gå vidare med Skolkommissionens förslag om en statlig reglering av skolchefens ansvar. Programmet ska omfatta olika utvecklingsspår för lärare och skolledare. Sveriges Skolledarförbund ser det som nödvändigt att ett av lärarspåren inriktas mot framtida skolledarskap. En motsvarande modell ska finnas för skolledare som tydliggör den fortsatta progressionen. Sveriges Skolledarförbund delar Skolkommissionens bedömning att skolledaryrket även fortsättningsvis ska vara öppet för personer med annan yrkesbakgrund än lärare. Skolkommissionens förslag på att införa ett krav på att dessa aspiranter genomgår en särskild utbildning med inriktning mot skolledarskap och utbildningsvetenskap innan de kan anställas, är, enligt förbundet, en rimlig lösning. Professionsprogrammet syftar till att göra lärares och skolledares kompetensutveckling mer systematisk och likvärdig och därmed stärka alla elevers möjligheter att få ta del av en utbildning av hög kvalitet. Sveriges Skolledarförbunds uppfattning är att förslaget gällande professionsprogrammen är den mest intressanta och relevanta reform som presenterats på många årtionden. Skolkommissionen gör bedömningen att de föreslagna professionsprogrammens innehåll på lokal nivå ska utformas utifrån de behov som identifierats där. Sveriges Skolledarförbund ställer sig bakom avsikten med formuleringen men vill samtidigt framhålla vikten av att programmen inte skapar inlåsningseffekter för skolledare eller lärare. En viss mobilitet på arbetsmarknaden är såväl lämplig som oundviklig. Professionsprogrammens innehåll måste vara tillräckligt lokala för att vara relevanta men samtidigt tillräckligt generella för att de inte ska försvåra för skolledare eller lärare som av någon anledning byter arbetsgivare. Förbundet vill också lyfta fram att regeringen i det fortsatta utvecklingsarbetet med professionsprogrammen behöver överväga om det bör regleras i någon form att huvudmän skapar de positioner, t.ex. lektorat eller andra utvecklingstjänster, för skolledare och lärare som matchar med 7(15)

8 professionsprogrammen och de förväntningar som kommer att ställas på kunnandet och görandet hos de verksamma i skolan. I dagsläget finns en stor frihet för skolhuvudmän att organisera sin egen verksamhet. Effekten av professionsprogrammen riskerar att bli mindre än förväntat om någon arbetsgivare väljer bort att anpassa sin verksamhet till de nya, tydligare karriärbanorna. Kap 7. Kärnuppgifterna undervisning och skolledarskap. Skolkommissionen gör bedömningen att åtgärder är nödvändiga för att möjliggöra koncentration på kärnuppgifterna för lärare och skolledare Sveriges Skolledarförbund delar Skolkommissionens slutsats att det nuvarande styrsystemet för skolan, där resultat ska följas på ett stort antal skilda nivåer, bidrar till omfattande dokumentationskrav. Skolans komplexa och omfattande uppdrag innebär att det finns många intressenter med legitima krav på att få veta vilka insatser skolan gör och vilket resultat som nås. Förbundet ser med tillfredsställelse på det reformarbete som för närvarande sker för att förändra arbetssituationen kopplad till de nationella proven. Förbundet har vid ett flertal tillfällen ifrågasatt rimligheten och effektiviteten i en situation där utbildade lärare lägger en avsevärd mängd av sin arbetstid på att genomföra nationella prov. Arbetstid som alternativt kunnat användas till att undervisa elever och därmed öka måluppfyllelsen. Det är dock inte endast resultatuppföljningen som genererar arbete och dokumentation. Sveriges Skolledarförbund vill i det här sammanhanget även lyfta fram de senaste årens utveckling mot en allt starkare rättighetslagstiftning med möjligheter till juridiska överprövningar av fattade beslut. Lagstiftningen bidrar till ett stärkt elevperspektiv vilket är bra. Man ska samtidigt inte glömma bort att processerna är mycket tidskrävande och att den tid som skolledare lägger på att skriva yttranden inte samtidigt kan användas till att stötta och utveckla lärare. På liknande sätt som stat och huvudman löpande behöver pröva nödvändigheten i olika resultatuppföljningar som bygger på information levererade av skolans personal, bör staten även utvärdera effekterna av rättighetslagstiftningen. Förbundet ser med intresse på det arbete som sker inom ramen för den Tillitsdelegation som regeringen tillsatt. Syftet med Tillitsdelegationens arbete är att bryta den utveckling mot ökad detaljstyrning och koncentration av stödresurser till organisationernas bakre led som pågått under ett antal år. Att, som Tillitsdelegationen bl.a. föreslår, flytta stödresurser längre ut i organisationen så att de professionella där kan fokusera på sina kärnuppgifter, 8(15)

9 kommer att förbättra den psykosociala arbetsmiljön för första linjens medarbetare och chefer. Det bidrar i sin tur till förbättrade förutsättningar för hög måluppfyllelse och mer attraktiva yrken. Kap 8 Ökat nationellt ansvar för skolans finansiering Ett starkare nationellt ansvar för gymnasieskolans finansiering, dimensionering och lokalisering behövs. Sveriges Skolledarförbunds medlemmar ser med viss oro på utvecklingen av gymnasieskolan. I den medlemsenkät som förbundet genomför svarar en relativt stor andel att den anser att staten behöver ta ett tydligare ansvar för att garantera resurserna till sektorn för att säkra kvalitet och utbud. Färre tror på en lösning där staten själv driver skolorna. Sveriges Skolledarförbund ställer sig bakom Skolkommissionens bedömning att en ny regionalt baserad modell för finansiering och styrning av gymnasieskolan behöver utredas. Garanterad undervisningstid Skolkommissionen konstaterar att Sverige har i internationell jämförelse färre undervisningstimmar i grundskolan än många andra länder. Det finns i dagsläget ingen skarp kontroll av att alla elever får sin garanterade undervisningstid, osäkerheten bedöms vara störst inom gymnasieskolan. Sveriges Skolledarförbund delar Skolkommissionens bedömning att undervisningstiden på grundskolan ska på sikt behöver öka och att omfattningen av olovlig frånvaro, sena ankomster och stök och oro i skolmiljön måste minska. I vår önskan att lämna det auktoritära skolsystemet har det svenska samhället kanske gått lite för långt i motsatt riktning. Uppfattningen att elevernas uppmärksamma närvaro i skolan inte är viktig, eller i alla fall inte viktigare än annat som konkurrerar om tiden och intresset, avspeglas i elevernas agerande genom många sena ankomster, frånvaro och upplevt stök. Barn och ungdomar tar stort intryck av föräldrars och kamraters åsikter och beteenden, men skolan har också möjligheter att påverka genom att tydligt kommunicera krav och förväntningar. Vill vi vända den negativa kunskapsutvecklingen behöver alla samverka kring en nödvändig förändring av attityder och handlingar så att tiden i skolan både är och upplevs som livsviktig och relevant. I avvaktan på reformer kan vi som arbetar i skolan själva göra mycket för att säkerställa att redan tillgänglig tid används på ett strukturerat och effektivt sätt. 9(15)

10 Sveriges Skolledarförbund ställer sig tveksamt till att kontroll av att alla elever får sin garanterade undervisningstid behöver göras på löpande basis och avråder från försök att införa heltäckande nationella uppföljningssystem av närvaro. Enligt förbundets uppfattning ligger det i lärares och skolledares professionella ansvar att se till att elever inte missgynnas utifrån rätten till den garanterade undervisningstiden. I de fall misstankar finns om att så ändå skulle ske bör det vara möjligt för t.ex. en tillsynsmyndighet att göra riktade granskningar. Skolkommissionen har inte lyft frågan om den svenska terminsindelningen, vilket Sveriges Skolledarförbund ser som en brist. Den behöver ses över av många skäl. Det finns även behov av att problematisera begreppet garanterad undervisningstid t.ex. utifrån eventuella kvalitetsskillnader mellan tid med ordinarie lärare respektive vikarieledda lektioner. Förbundet har inte kunskap om svenska lärares frånvaromönster ser annorlunda ut än i andra länder. Svenska lärare har stor frihet att lägga upp sin egen undervisning. Det finns stora fördelar med detta, men baksidan av myntet är ökande svårigheter att garantera likvärdigheten vid hög lärarfrånvaro. Skulle det visa sig att svenska elever har jämförelsevis stor del av undervisningstiden med annan lärare än den ordinarie, så bör den kunskapen vägas i det gemensamma professionella utvecklingsarbetet vid t.ex. termins- och lektionsplaneringar. Kap 9. En god miljö för lärande och utveckling. Rektors ansvar för att säkerställa trygghet och studiero för förtydligas i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet samt läroplanen för gymnasieskolan. Läroplanerna ska också kompletteras så att de markerar att elever ska visa respekt och hänsyn för lärare och andra elever, samt betonar vikten av att eleven genom egen ansträngning och delaktighet tar ansvar för sitt lärande och för att bidra till en god skolmiljö. Skolkommissionens förslag syftar till ett skifte i attityder såväl inom den svenska skolan som gentemot skolan från det omgivande samhället. Sveriges Skolledarförbund menar att attitydförändringen behövs men den behöver sättas in i ett sammanhang för att inte tolkas som att skolans professioner vill frånhända sig ansvaret för sin verksamhet. Förbundet delar Skolkommissionens uppfattning att det är önskvärt att det gemensamma ansvaret för lärandeprocessen framhålls tydligare i 10(15)

11 styrdokumenten. Det ska dock inte tolkas som att förbundet önskar en återgång till det paradigm som fick fäste på 1990-talet och som uttolkades som att eleverna genom eget arbete själva skulle söka kunskap utan ledning av läraren. Detta paradigm har visat sig vara direkt kontraproduktivt och är förhoppningsvis förpassat till sophögen. Känslorna av bristande motivation, uthållighet och engagemang som svenska elever ger uttryck för i betydligt högre grad än elever i andra länder behöver ändras om vi ska kunna vända resultatutvecklingen. En del i detta är att utveckla elevernas insikt i, och känsla av ansvar för, vad de kan och vad de behöver lära sig och vad de behöver göra för att komma vidare i sin kunskapsutveckling. OECD är tydliga på att många andra länder lyckas betydligt bättre än Sverige med att skapa en sådan ansvarskultur. Skolkommissionens förslag ska heller inte tolkas som att skolledare och lärare önskar sig tillbaka till ett mer auktoritärt samhälle med lärandeprocesser grundade på rädsla och maktutövning. Däremot ser vi att en stärkt ansvarskultur, där elever och personal tar gemensamt ansvar för att upprätthålla en god arbets- och lärandemiljö, kommer att skapa goda möjligheter att både höja elevresultaten och samtidigt öka attraktiviteten i läraryrket. Att stärka rektors ansvar för trygghet och studiero genom ett förtydligande i läroplanen är en självklar del av en sådan utveckling. Skolkommissionen gör bedömningen att de disciplinära åtgärdernas tillämpning i klassrummen ska utvärderas. Sveriges Skolledarförbund motsätter sig inte en sådan utvärdering. Disciplinära åtgärder kan behövas i undantagsfall för att säkra tryggheten i ett klassrum eller en skola. De insatser som har potential att ge störst effekt tror förbundet dock snarare ligger i det förebyggande arbetet. Det aviserade uppdraget till Skolverket att ta fram modeller för kollegial kompetensutveckling gällande trygghet och studiero med utgångspunkt i lärarens ledarskap ser förbundet med stort intresse fram emot. Skolkommissionen föreslår en översyn av lagstiftningen för att säkra kommuners möjligheter att inrätta särskilda resursskolor för elever med stora behov av särskilt stöd. Sveriges Skolledarförbund har inget att invända mot förslaget. 11(15)

12 Skolkommissionen lyfter fram att det finns flera indikationer på att det svenska utbildningssystemet brister i att ge alla barn och elever stöd och stimulans att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Undervisningen anpassas inte i tillräcklig utsträckning efter elevernas behov och förutsättningar utan inriktas många gånger både innehållsmässigt och i arbetssätt mot en medelnivå. Skolkommissionen föreslår att regeringen inleder ett arbete för att utveckla ett nationellt sammanhållet system med forskningsbaserade metoder och arbetssätt, såväl nationella som internationella, gällande insatser för elever i behov av särskilt stöd. Uppgifter om insatta extra anpassningar och särskilt stöd ska samlas in via ett nationellt uppföljningssystem så att det går att utvärdera om de är effektiva. Sveriges Skolledarförbund har ingen avvikande åsikt när det gäller synen på vikten av att stöd sätts in tidigt för de elever som behöver sådant. Förbundet delar också Skolkommissionens syn på att valet av stödinsatser måste ske medvetet utifrån den enskilda elevens behov och situation och att insatser måste följas upp för att säkerställa effektiviteten. Förbundet ställer sig dock tveksamma till behovet av ett totalregister över alla beslut om extra anpassningar och särskilt stöd. Underlag för forskning och metodutveckling bör kunna tas fram på ett mindre resurskrävande sätt. Skolkommissionen föreslår att skolans uppdrag att främja elevers hälsa och välbefinnande förtydligas i läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och i läroplanen för gymnasieskolan. Skolkommissionen föreslår att frågan om hur elevhälsan kan göras mer ändamålsenlig, tillgänglig och likvärdig bör utredas Skolkommissionen föreslår att berörda myndigheters ansvar och samverkan gällande elevhälsoområdet bör förtydligas och omfattas av den tidigare föreslagna myndighetsöversynen. OECD har tidigare noterat stora risker med svenska skolors elevhälsoarbete då tillgången till skolsköterskor, skolläkare och skolpsykologer på skolor i Sverige bedöms vara uppseendeväckande låg. Sveriges Skolledarförbund stödjer förslagen. Skolkommissionen gör bedömningen att kunskapsuppbyggnaden och kunskapsspridningen gällande arbetssätt och metoder inom elevhälsoområdet behöver förbättras. Sveriges Skolledarförbund delar Skolkommissionens uppfattning. 12(15)

13 Kap 10. Aktivt skolval och minskad skolsegregation Skolkommissionen föreslår att det i skollagen ska anges att huvudmannen aktivt ska verka för en allsidig social sammansättning av elever på sina skolenheter. Skolkommissionen föreslår att rektors ansvar för att inom skolenheten verka för en allsidig social sammansättning av undervisningsgrupper ska skrivas in i läroplanerna. Sveriges Skolledarförbund tillstyrker förslagen. Målsättningen att klasser och grupper i grundskolan är blandade utifrån elevers socioekonomiska bakgrund har starkt stöd bland förbundets medlemmar. Aktuell forskning indikerar att sambandet mellan familjebakgrund och skolprestationer har stärkts markant de två senaste decennierna i Sverige. Det finns även tydliga signaler på att elever med liknande socioekonomisk bakgrund i ökande utsträckning samlas på samma skolor. Skolkommissionen lämnar förslag som ska bidra till att minska skolsegregationen och de negativa konsekvenserna av den. Förbundet kan inte se några positiva effekter av en utveckling som innebär att möjligheterna för skolbarn att möta och lära känna andra barn med en bakgrund som skiljer sig från deras egen, minskar. Att arbeta medvetet med den sociala sammansättningen på skol- och gruppnivå är ett sätt att bemöta problematiken. Det får dock inte hindra oss från att arbeta med frågan även på andra sätt. Det framhålls ofta, senast i OECDs senaste Policy Outlook-rapport för Sverige, att resultatskillnaderna inom skolor är större än skillnaderna mellan skolor. Det visar att lärare arbetar olika effektivt och att det har större betydelse för den individuella måluppfyllelsen hur elevens lärare arbetar än vilken skola eleven går på. De professionsprogram som Skolkommissionen föreslagit har stora möjligheter att medverka till att synliggöra och sprida goda arbetssätt och stärka den professionella nivån inom lärarkåren som helhet. Att alla skolor uppfattas vara kvalitetsmässigt bra skolor är en grundförutsättning för att insatser för att minska skolsegregation ska upplevas som legitima av elever och föräldrar. Många elever och föräldrar värderar trygghet och studiero mycket högt och påverkas starkt av denna variabel vid skolval. Det ökade fokus på det gemensamma ansvaret för studiemiljön och klargörandet av hur de disciplinära 13(15)

14 åtgärderna kan och får tillämpas i skolan kan bidra till att färre skolor uppfattas som mindre trygga. Målsättningen måste vara att i första hand arbeta för att minska drivkrafterna bakom segregationstendenserna istället för att minska på valfriheten. Skolkommissionen föreslår att en ny bestämmelse införs i skollagen om att placering i förskoleklass och grundskola på kommunala skolenheter ska göras utifrån en ansökan till utbildningen som lämnas till hemkommunen. Sveriges Skolledarförbund har inget att invända mot förslaget. Skolkommissionen föreslår en ny bestämmelse i Skollagen som ger kommuner möjlighet att frångå närhetsprincipen vid beslut om skolplacering från årskurs 7 i skolor som har fler sökande än platser. Urvalet får då i stället ske genom lottning. Elever som på grund av särskilda skäl har behov av en skolplacering nära hemmet ska alltid ha den rätten. Elever ska fortfarande ha rätt att fortsätta gå kvar i den skolenhet man börjat på. Sveriges Skolledarförbund har inget att invända mot förslaget. I likhet med vad förbundet tidigare framfört bör inriktningen i första hand vara att alla skolor ska upplevas som intressanta alternativ för alla elever. I det fall urval ändå behöver göras menar förbundet att lottning är det mest rättvisa tillvägagångssättet. Skolkommissionen föreslår att fristående skolor inte längre ska kunna använda kötid som urvalskriterium vid fler sökande än platser vid en skolenhet. Lottning ska istället användas. Sveriges Skolledarförbund har inget att invända mot förslaget. Dagens system med kötid fungerar inte på avsett sätt i en situation där antalet sökande vida överstiger ett begränsat antal platser. Skolkommissionen föreslår att regeringen tillsätter en utredning för att ta fram ett system för gemensam antagning av elever till skolenheter inom förskoleklass och grundskola med kommunal respektive enskild huvudman. Sveriges Skolledarförbund har inget att invända mot förslaget. 14(15)

15 Kap 11. Läroplansutveckling och utvärderingssystem Skolkommissionen gör bedömningen att utveckling av kursplaner, ämnesplaner och kunskapskrav bör ske i en kontinuerlig process med stark förankring hos lärosäten och bland lärare och rektorer. Det behöver undersökas om undervisningen styrs av kursplanernas och ämnesplanernas syften eller långsiktiga mål på det sätt som avsetts eller om kunskapskrav och sk. kunskapsmatriser kommit att i för hög grad bli styrande. Det nationella uppföljnings- och utvärderingssystemet måste kompletteras på viktiga punkter. Tillförlitliga mått på elevernas kunskapsutveckling behöver utvecklas. Det behövs uppgifter om elever i behov av stöd, stödinsatser och insatsernas effekter. Sveriges Skolledarförbund delar Skolkommissionens bedömningar. Kap 13. Genomförande och ikraftträdande av kommissionens förslag Skolkommissionen föreslår att statsbidragsförordningen som avses i avsnitt träder i kraft den 1 januari Förändringsförslagen i avsnitt 9 träder i kraft 1 juli Förändringsförslagen i kap 10 träder i kraft 1 juli Kötid får inte användas som urvalsgrund efter den 1 juli Arbetsgruppen som ska förbereda inrättandet av den nationella funktionen för lärar- och skolledarutveckling tillsätts den 1 september Sveriges Skolledarförbund har inget att invända mot Skolkommissionens förslag. Med vänlig hälsning Sveriges Skolledarförbund Erica Andrén 1:e vice ordförande 15(15)