Rapport av parasiter i träckprov hos Allmogegetter, 2017

Transkript

1 Rapport av parasiter i träckprov hos Allmogegetter, 2017 Föreningen Allmogegeten Författare Malin Berggren, MD, biolog och getägare Frågor och kommentarer adresseras: solmalin@hotmail.com Föreningen Allmogegeten har gjort en studie av förekommande parasiter hos våra Allmogegetter med anledning av att det inte är så mycket känt om parasittrycket på getter i Sverige och hur det eventuellt har utvecklats på senare år i samband med allt mildare klimat. Hanteringen av parasiter hos oss getägare varierar mycket, en stor grupp avmaskar aldrig och skickar aldrig in träckprov, en del avmaskar rutinmässigt utan att först göra träckprov, andra avmaskar om symtom finns (med eller utan träckanalys) och en del skickar regelbundet träckprov för analys för att avgöra om avmaskning behövs. Denna studie har som ambition att kartlägga förekomsten av parasiter hos våra allmogegetter till upplysning för oss getägare och till förmån för våra getter. Föreningen sökte och beviljades medel som räckte till att analysera träckprov från 100 genbanksbesättningar. Ett erbjudande om att vara med i studien gick ut till alla medlemmar via Heidrun runt årsskiftet medlemmar anmälde intresse och 95 stycken fullföljde genom att skicka in träckprov från sina getter. Tillsammans med en veterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) sattes en kombinerad remiss och enkät ihop som skulle bifogas träckproven och som ligger till grund för de uppgifter vi har om besättningarna. Till de som anmält intresse utgick ett brev med remiss och enkät med följande information: Provtagningen skall om möjligt ske FÖRE getterna flyttar från vinterhagen och helst på unga djur som betat en säsong, men det går bra att skicka på äldre djur om det inte finns 3st unga. Har ni endast 2 getter skickar ni från dem. Provtagningsanvisningar enligt SVA:s rekommendationer. 1. När avmaskades djuren senast och med viket preparat? 2. Hur ofta avmaskas djuren? Aldrig/ 1gång per år/ 2gånger per år/avmaskar endast efter träckprov 3. Hur många djur finns i besättningen? 1 5/ 6 15/ >15 4. Delar getterna betesmark med annat djurslag? Nej, delar inte/ Får/ Nöt/ Häst/ Annat. 5. Finns kända problem med parasiter? I så fall vilken typ av parasiter? / Eventuella symtom? Proverna skickades in till SVA under feb-maj SVA:s analyser Träckprovsanalys, kvantitativ (Pool) Artbestämning av nematodlarver Proven togs individuellt och skickades till SVA. Lika stor mängd från vart och ett av de tre (eller två) proven vägdes upp och poolades. En ägganalys utfördes med flotation och räkning i McMasterkammare. Med den kan man påvisa och räkna ägg av trichostrongylida mag-tarmmaskar, trådmask (Strongyloides sp), hårmask (Capillaria sp), tunnhalsad tarmmask (Nematodirus spp), piskmask (Trichuris sp), springmask (Skrjabinema sp) och bandmask (Monezia sp) samt oocystor av koccider (Eimeria spp). Antalet ägg anges i EPG (eggs per gram) = antal ägg per gram träck eller i OPG=oocystor per gram. Dessutom utfördes en odling för att se om djuren har Haemonchus contortus, stor löpmagsmask som är en särdeles otrevlig art inom familjen Trichstrongylidae. Analysresultaten skickades till djurägaren samt till studieansvarig i föreningen.

2 Populationen Totalt deltog 95 besättningar med träckprov från 2 3 getter. Besättningar med de olika raserna var fördelade: Göingegetter 39 st, Jämtgetter 33 st, Lappgetter 24 st (en besättning bestod av både Göinge-och Jämtgetter). Av deltagarna rapporterades i enkäten att 19 stycken hade haft problem med parasiter tidigare, somliga av dessa rapporterade dödsfall. 13 st rapporterade oklara dödsfall utan utredd koppling till parasiter. Studiens begränsningar Liten och stor Leverflundra och liten och stor lungmask ingår inte i studien av kostnadsskäl. I vissa fall har man ändå detekterat larver från liten lungmask. Vi har valt att redovisa dessa fall trots att det blir en missvisande (underrepresenterad) bild av spridningen av dessa. Insamling av träckprov och enkätuppgifter bygger på de instruktioner som angivits, men insamlandet och enkätsvar har handhavts av 95 olika individer och skickats med troligen 95 olika postgångar men kvaliteten på materialet torde endast ha påverkat utfallet marginellt. Eventuellt kan gårdar som tidigare haft problem med parasiter vara överrepresenterade i materialet då dessa kan vara mer motiverade att delta i en parasitstudie än gårdar som inte upplevt några parasitproblem, men man kan också tänka sig att gårdar med tidigare problem i större utsträckning avstår att vara med då de redan känner till sina problem. Även om 95 st besättningar deltog i studien är det ett förhållandevis litet material för att med statistisk säkerhet kunna uttala sig om utfall när man delar upp dem i olika subgrupperingar, därför kan man inte dra några vetenskapligt gällande slutsatser om förhållandet mellan olika subgrupper. I de fall jämförelser görs mellan besättningar som efter analys fått rådet att avmaska och de som inte fått det skall vägas in att rådgivningen inte var fullständigt konsekvent, mer om det under rubriken avmaskningsråd. Resultat Alla förekommande parasiter listas i tabellen Parasiter Antal besättningar med förekomst (tot. 95) Andel besättningar med förekomst Rapporterade nivåer (epg/opg) alternativt rapporterad förekomst (+) Inga rapporterade parasiter alls 12 13% Mag-tarmmask (Trichostrongylidae) 71 75% Stor löpmagmask (Haemonchus contortus) % + Koccidier (Eimeria spp) 39 41% Liten lungmask (Muellerius capillaris) 2 (11) (12%) + Bandmask (Moniezia sp.) 10 11% , + Hårmask (Capillaria sp.) 6 6% Piskmask (Trichuris sp.) 5 5% Tarmmask (Nematodirus sp. (battus) 3 5(4) 5(4)% +, (50 150) Råddes att avmaska 30 32% Gränsfall/ avmaskning kunde övervägas vid symtom 11 12% 1 Haemonchus contortus är en art inom familjen Trichostrongylidae men artbestäms via odling och redovisas separat eftersom den har så stor skadeverkan på djuren. 2 Eftersom metoden som använts inte är lämpad att detektera Muellerius är dessa siffror sannolikt för låga. 3 Nematodirus battus är relativt ovanlig och var tidigare anmälningspliktig

3 I aktuell studie påvisades parasiter av någon art i 87% av alla deltagande besättningar, men endast 32% av besättningarna hade sådana nivåer av ägg att de rekommenderades avmaskning. Den otrevliga Haemonchus contortus förekom i 25% av besättningarna. Då denna art påvisades rekommenderades alltid avmaskning eftersom den kan orsaka stor skada på getterna. 12% fick en kommentar om att nivåerna låg på gränsen och att avmaskning kunde övervägas. Bland dessa ingår också de som hade påvisad Muellerius då avmaskning rekommenderades ifall getterna hade luftvägssymtom. Av dessa siffror dras slutsatsen att 56 68% av besättningarna hade antingen inga detekterade parasiter alls (12%) eller parasitnivåer som var acceptabla och inte föranleder behandling. Dock finns en viss osäkerhet i siffrorna eftersom avmaskningsråden inte var fullständigt konsekventa, se stycke Avmaskningsråd. För att ge en uppfattning om spridningen av mängden ägg/ oocystor visas i figur 1 och 2 hur många besättningar som fått olika nivåer av äggantal för de två största grupperna av parasiter vilka också hade den största spridningen i antal ägg. Figur 1 25 Trichostrongylidae Utfall 20 Antal besättningar EPG

4 Figur 2 Avmaskningsråd Vilka avmaskningsråd ges? Frågan ställdes till SVA och svaret lydde Det finns inga givna gränser för avmaskning. Generellt betraktas äggtal (epg/opg) på uppåt 1000 eller mer på ett vårprov som högt och föranleder alltid avmaskning. Det kan också vara klokt att då se över rutiner vad gäller hagar, i synnerhet om även stor löpmagsmask finns. Ligger djuren på lägre epg får man titta närmare på antal djur, åldrar och tidigare avmaskningar för att bedöma behov om avmaskning och översyn av betesrutiner (EO-L). Avmaskningsråden som angavs i analyssvaren var inte helt konsekventa från SVA. Olika veterinärer skrev olika kommentarer och ibland skrevs inga kommentarer alls. Tex stod det i de två fall med opg på 8200 resp för Koccidier inte någon kommentar om behandling behövdes eller inte. Tanken är att man ska vända sig till sin lokala veterinär och diskutera svaren på träckproven, men står det inget alls finns det tyvärr en risk att resultatet kan misstolkas av en djurägare som inte tidigare skickat in träckprov. Här skulle man önska en ökad tydlighet och samstämmighet i rapporterna från SVA, vilket de nu har lovat att fundera på. Av de som deltog i studien rapporterade 42st (44%) att de aldrig avmaskat; 56st (59%) angav att de hade avmaskat tidigare (dock ej nödvändigtvis de djur som ingick i studien); 2st visste inte om djuren blivit avmaskade (de hade inte avmaskat djuren sedan de kom i deras ägo och var osäkra på om de var avmaskade tidigare). Det är viktigt att inte avmaska utan att ha testat vilka parasiter som finns (om det finns några) eftersom resistens mot läkemedlet annars kan främjas. Lämpligt kan vara att testa djuren vid: 1) symtom 2) förflyttning till nya beten 3) innan de släpps på vårbete för att inte sprida parasiter som övervintrat i djuren 4) inköp av nya djur. Lämpligen avmaskas de och testas dagar senare i karantän innan de släpps ihop med gårdens övriga djur.

5 SVA rekommenderar vidare att förebygga parasitproblem genom betesplanering och parasitfria beten. Profylaktisk/metafylaktisk avmaskning syftar till att reducera betessmittan och bör baseras på träckprovsresultat. Vid behov avmaskar man getterna på våren före betessläpp för att komma åt parasiter som övervintrat i getterna. Om möjligt bör getter ges möjlighet att beta och utfodras upphöjt från marken. (SVA) Doseringen vid avmaskning är viktig. Getter behöver dubbel dos jämfört med får och det är viktigt att de får i sig hela dosen. Dubbelkolla med veterinären att rätt dos är förskriven. Väg helst djuren för att vara säker på deras vikt. Använd gärna en avmaskningsdoserare för att undvika spill. Underdosering ger utebliven effekt och risken för att parasiterna utvecklar resistens ökar. (KH) Geografisk spridning En av frågeställningarna inför studien var att se om det finns geografiska skillnader i parasittrycket. Man spekulerade t.ex. i att parasiter skulle ha svårare att överleva i ett kallare klimat i norr och frodas i ett mildare och fuktigare klimat i söder. Nedanstående figurer är plottade utifrån besättningarnas postnummer. I vissa postnummerområden finns flera besättningar vilket inte framgår av figurerna. Figur A visar den geografiska spridningen av deltagande besättningar utifrån postnummer. Figur B visar i vilka postnummerområden det fanns besättningar där man inte detekterade någon av de parasiter som ingick i studien. Figur C visar spridningen på de besättningar som rekommenderades avmaskning, bland dessa ingår även de som rapporterades som gränsfall samt de som hade liten lungmask och råddes att överväga avmaskning om getterna hade luftvägssymtom.

6 Figur D-K visar spridningen av respektive parasit som detekterades. Figurerna tar inte hänsyn till mängden parasiter utan syftar till att påvisa var i landet parasiterna förekommer. *OBS att figur G visar en underrepresenterad bild av Liten lungmask på grund av att utförd analys ej är avsedd för larver. Många av besättningarna har låga äggantal som inte föranleder avmaskning. Några parasiter har inte dykt upp i de nordligaste delarna av Sverige, men eftersom de generellt är ovanliga är det är oklart om det beror på geografi eller om de få fall som rapporterats är från söder av en slump. Klart är att Mag-tarmmask, Koccidier, Stor löpmagmask samt Liten lungmask finns spridda över hela landet.

7

8 De olika getraserna Fördelningen av olika parasiter hos de olika getraserna presenteras i tabellen nedan. En (1st) besättning som har både Göinge- och Jämtget ingår ej i denna tabell. Göingeget (N=38) Jämtget (N=32) Lappget (N=24) Parasiter Inga rapporterade parasiter alls 5 (13%) 5 (16%) 2 (8%) Mag-tarmmask (Trichostrongylidae) 29 (76%) 22 (69%) 19 (79%) Löpmagsmask (Haemonchus contortus) 10 (26%) 8 (25%) 5 (23%) Koccidier (Eimeria spp) 16 (42%) 11 (34%) 11 (46%) Bandmask (Moniezia sp.) Hårmask (Capillaria sp.) Piskmask (Trichuris sp.) Tarmmask (Nematodirus battus) Råddes att avmaska 16 (42%) 9 (28%) 10 (42%) Gränsfall/ avmaskning kunde övervägas vid symtom 2 (5%) 3 (9%) 5 (21%) Parasittrycket baserat på äggtal från Trichostrongylidae Getras Antal besättningar Medeltal Trichostrongylidae (epg) / (spridning) Antal som rekommenderades avmaska / (%) Göingeget / (spridning ) / (42 47%) Jämtget / (spridning ) 9 12 / (28 37%) Lappget / (spridning 0 950) / (42 63%) Medeltalet för Trichostrongylidae EPG får representera parasittrycket för respektive grupp och det visar sig vara väldigt jämnt mellan raserna. Spridningsmåttet (lägsta och högsta värde av epg) kan man inte dra någon egentlig slutsats av eftersom det beror på enskilda besättningar. I kolumnen Antal som rekommenderades avmaska representerar det lägre värdet de som rekommenderades att avmaska och det högre värdet om man räknar in de som var gränsfall där avmaskning kunde övervägas. När man delar upp populationen i raser blir det ganska små grupper vilket gör det svårt att dra några statistiska slutsatser. Sammanfattningsvis finns det inga statistiska belägg för att de olika raserna skulle vara olika hårt drabbade av parasiter. Påverkan av bete delat med andra djur 57 besättningar angav att getterna delade bete (helt eller delvis) med andra djur. Flera av besättningarna angav att getterna delade hage med flera olika djurslag. Förekommande andra djur var får (33 besättningar), häst (26), nöt (19), fågel (9), gris (3), ren (1), kamel (1). Eftersom får och getter har gemensamma parasiter är det intressant att skilja på de besättningar där getterna delar hage med får och de där de enbart delar med andra djur vars parasiter inte i samma utsträckning delas med getter. Betesförhållanden Antal besättningar Medeltal Trichostrongylidae (epg) / (spridning) Antal som rekommenderades avmaska / (%) Getter delar inte hage / (spridning ) / (42 53%) Getter delar med får / (spridning ) / (36 48%) Getter delar men ej med får / (spridning ) 7 10 / (29 42%)

9 Resultatet blir, inte helt oväntat, att det är ett lägre parasittryck på getter som enbart delar hage med andra djur än får. Medelvärdet och spridningsmåttet (lägsta och högsta värde av epg) visar att det högsta parasittrycket återfinns bland besättningarna där getterna inte delar hage med andra djur. I kolumnen Antal som rekommenderades avmaska representerar det lägre värdet de som rekommenderades att avmaska och det högre värdet om man räknar in de som var gränsfall där avmaskning kunde övervägas. Antal djur i besättningarna Antal getter i Antal besättningen besättningar Medeltal Trichostrongylidae (epg) / (spridning) Antal som rekommenderades avmaska / (%) 1-5st / (spridning ) / (34 46%) 6-15st / (spridning ) / (33 48%) > 15st / (spridning ) 7 / (64%) Parasittrycket tycks vara något högre i besättningar med >15 djur. Orsaker till detta kan bland annat vara att fler djur kräver större ytor och det kan vara svårt att byta hagar tillräckligt ofta för att undvika återsmitta om man inte har mycket mark att tillgå. I kolumnen Antal som rekommenderades avmaska representerar det lägre värdet de som rekommenderades att avmaska och det högre värdet om man räknar in de som var gränsfall där avmaskning kunde övervägas. Tidigare kända problem med parasiter? 33 besättningar angav att de tidigare hade haft problem med parasiter eller symtom som kunde tyda på det, 62 besättningar svarade nekande. Andelen som visade sig behöva avmaska efter aktuellt träckprov var 39% respektive 35%, dvs ingen skillnad. Tidigare redovisning av parasiter hos get I en tidigare sammanställning av SVA som baseras på ca 200 träckprov från get analyserade på SVA , påvisades följande parasiter: Eimeria spp. koccidier, Haemonchus contortus stora magmasken, Strongyloides papillosus trådmask, Trichostrongylida maskar (arter som ej kan identifieras genom äggmorfologi, bland annat Teladorsagia spp. och Trichostrongylus spp.), Nematodirus spp. tunnhalsad tarmmask, Muellerius sp liten lungmask, Dicrocoelium sp liten leverflundra, Trichuris sp piskmask, Capillaria sp hårmask, Moniezia sp bandmask, Skrjabinema sp- springmask. (SVA) Bortsett från de parasiter av ovan nämnda som inte kunde analyseras inom denna studie är det anmärkningsvärt att varken Trådmask eller Springmask detekterades i något fall i denna studie trots att de anses vanliga bland getter i Sverige. Springmaskägg läggs dock av honmaskarna runt analöppningen så det är inte säkert att äggen hamnar i träcken. Det kan vara lättare att se maskarna antingen på träcken eller runt analöppningen. Dock borde tidigare träckprov vara insamlade på liknande sätt som i aktuell studie. Möjligen kan årstiden påverka resultatet. Lite fakta från SVA:s hemsida om de olika parasiterna: Det vanligaste tecknet på att getter har parasiter är nedsatt tillväxt och produktion. Det är endast vid mer uttalade problem som djuren blir sjuka och visar tecken på sjukdom som diarré eller nedsatt allmäntillstånd. Getter har generellt sämre immunitet än får och nötkreatur. Parasiterna tas upp via munnen på betet och utsöndras via avföring. De flesta parasiter övervintrar i livdjuren, men en del kan även övervintra på betet, bland annat Nematodirus spp., Teladorsagia spp. och Trichostrongylus axei. Prepatenstid beror på parasitart och väder. Prepatenstiden omfattar ofta två till fyra veckor från

10 upptag oralt till utskiljning av ägg via avföring, därefter tre till fyra veckor (en vecka till flera månader) till infektiös larv. (SVA) Mag-tarmmask (Trichostrongylidae) Släkten Haemonchus ingår i dessa. Vid positivt utfall för ägg från Trichostrongylidae odlas provet vidare för att artbestämma eventuell Haemonchus contortus. Denna art är särskilt viktig eftersom den orsakar störst skada på getterna. Men även höga nivåer av ägg från övriga Mag-tarmmaskar föranleder avmaskning. Haemonchus contortus, stora magmasken, är en blodsugande parasit som orsakar blodbrist (alltså inte diarré). Ses ofta som plötsliga dödsfall i en besättning. Kan drabba alla åldersgrupper, men unga och högdräktiga individer är mer mottagliga. Stora magmasken, har spridit sig norrut från tropiska och subtropiska områden, och är relativt känslig för kyla. Den övervintrar därmed under svenska förhållanden främst i djuren och endast i mycket ringa utsträckning på betet. Parasiten har hög reproduktionspotential, och kan under gynnsamma betingelser (varmt och fuktigt) snabbt uppförökas på betet. Vid påvisande av stora magmasken i en grupp av getter rekommenderas avmaskning av alla djur och betesbyte för att undvika snar återsmitta. För att undvika problem även nästa säsong bör man träckprovsundersöka/avmaska alla livdjur under följande stallsäsong. Om stora magmasken återfinns i träckprover tagna under stallsäsong bör samtliga djur som gått på bete föregående säsong avmaskas i god tid, helst några veckor, före betessläpp. Observera att avmaskningsdosen för get är dubbla fårdosen. Resistens mot preparat i gruppen bensimidazoler förekommer. (SVA) Koccidier (Eimeria sp) är encelliga organismer (urdjur), som lever i tarmen. Koccidios är en sjukdom hos killing som kan ge upphov till diarréutbrott, både på stall och utomhus. Koccidios är vanligast hos två till fyra månader gamla killingar. Koccidier gynnas av fukt och kan finnas i stora mängder i till exempel vattenpölar i rastfållor. Det är ingen uttalad betesparasit utan koccidios kan ses både på stall och utomhus. När djur insjuknar i diarré orsakad av koccidier beror det på att de får i sig för mycket av smittämnet från miljön, där smittan lätt byggs på över tid, både ute och inne. I besättningar där getter går på naturbeten med god busk-/slytillgång är sannolikt problem med beteskoccidios mycket begränsade eftersom de då intar huvuddelen av sin föda en bit ovanför marknivå. Killingar som hålls i permanenta fållor och utfodras med vall på marken eller via gräsbete löper stor risk att drabbas av beteskoccidios enligt samma principer som för lamm. Symtom: Nedsatt tillväxt. Akut diarré som kan vara sprutande och blodblandad, anorexi och dehydrering. Dödsfall förekommer. (SVA) Liten lungmask (Muellerius capillaris) anses kunna orsaka kliniska symtom, i alla fall i kombination med andra luftvägsinfektioner enligt erfarenheter från bland annat Norge. Svenska erfarenheter avseende lungmask hos get saknas (SVA). I svarsrapporterna från SVA kommenteras fynd av denna parasit att avmaskning kan övervägas om det finns luftvägssymtom hos getterna. Symtom kan variera från ökad till ihållande hosta och andningsproblem (KH). Bandmask (Moniezia expansa) är relativt harmlös och torde inte orsaka några kliniska problem (SVA). Hårmask (Capillaria sp) Det finns idag inga uppgifter om att dessa är skadliga för getter. Piskmask (Trichuris sp) Anses harmlös (Vidilab) Tunnhalsad tarmmask (Nematodirus battus/sp) kan orsaka diarré hos lamm. Övervintrar på betet. Battus var tidigare anmälningspliktig (SVA).

11 Källor: SVA: samt kommentarer från EO-L, se nedan. EO-L: personlig kommunikation med Veterinär Eva Osterman Lind, SVA KH: Veterinär Kalle Hammarberg, Getter Hälsovård och sjukdomar kurskompendium 2013 Vidilab: STORT TACK till alla djurägare som ställt upp i studien! Tack till Eva Osterman-Lind som varit kontaktperson på SVA, och hjälpt till att utforma enkäten och förmedla resultaten, svarat på frågor angående analyserna och provsvaren samt även korrekturläst rapporten. Tack till styrelsen för Föreningen Allmogegeten som initierat studien, samt kommit med värdefull input till utformning och redovisning. Parasitstudien ingår i Föreningen Allmogegetens projekt "Genbanksarbete" inom landsbygdsprogrammet , åtgärden Miljö- och klimatvänligt jordbruk, delåtgärden projektstöd till lantrasföreningar. Landsbygdsprogrammet delfinansieras från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling.