Bättre lammöverlevnad-friskvinst Får

Transkript

1 Bättre lammöverlevnad-friskvinst Får I projektet Friskvinst får har lammöverlevnaden studerats retrospektivt före och efter rådgivning i fem fårbesättningar. Med åtgärder som t.ex. hullbedömning, korrigerad foderstat, selentillförsel, råmjölkrutiner, ökad närvaro vid lamning, rutinmässiga träckprover och betesplanering har lammöverlevnaden ökat. Hög lammöverlevnad är en förutsättning för lönsam lammproduktion och i projektet har den ökade intäkten beräknats efter genomförda åtgärder. Genom projekten Friskvinst har vi haft möjligheten att studera effekten av förebyggande djurhälsooch smittskyddsförebyggande åtgärder i Sverige. Projekten är finansierade av Jordbruksverket och har genomförts i Gård & Djurhälsans regi för nöt (kalvhälsa), gris (fruktsamhet) och får (lammöverlevnad). Data från Elitlamm/Fårhälsoprogrammet Vid utredning av hög lammdödlighet är det viktigt att veta vid vilken tidpunkt lammen dör. Är lammen dödfödda, dör de inom de första fem levnadsdygnen eller senare under perioden fram till avvänjning? Med Fårhälsoprogrammet, ett rådgivningsverktyg som används inom Gård & Djurhälsan, kan statistik från Elitlamm åskådliggöras på ett tydligt sätt och följas från år till år. Fem besättningar anslutna till fd Fårhälsovårdens Stora Paket valdes ut för den retrospektiva studien. Gemensamt för besättningarna var att de efter rådgivning genomfört förändringar i skötselrutiner i syfte att öka lammöverlevnaden. Vissa förändringar var rekommenderade av veterinär, andra genomfördes som en extra åtgärd och ibland modifierades de rekommenderade förändringarna av djurägaren. Samtliga besättningar använde Elitlamm eller Fårhälsoprogrammet för registrering av produktionsdata. Ras, lamningstidpunkt, besättningsstorlek, skötselrutiner och geografisk placering varierade. Med hjälp av Fårhälsoprogrammet studerades besättningarnas resultat avseende lammöverlevnaden före och efter förändringen år 1 och år 2 och skillnaden i intäkt beräknades. Beräkningar Med utgångspunkt från att samtliga lamm sålts till slakt beräknades den ökade slakt- och skinnintäkten baserat på de genomsnittliga marknadspriserna för lamm 2015 enligt statistik från Jordbruksverket. Slakttidpunkten beräknades med utgångspunkt från lamningstidpunkt och den uppfödningstid som besättningarna registrerat i Elitlamm/ Fårhälsoprogrammet för år 2. En av besättningarna (besättning 2) sålde kött och skinn i egen regi. I beräkningen användes då nettointäkten för kött och skinnförsäljningen, d.v.s. försäljningspriset med avdrag för kostnader avseende slakt, styckning och skinnberedning. Antal betäckta tackor och antal födda lamm varierade mellan år 1 och år 2. Beräkningen på förändrad intäkt gjordes utifrån antal tackor och födda lamm år 2 och med antagandet att antal tackor och födda lamm var samma år 1 som år 2. Den registrerade slaktvikten och slakttidpunkten för år 2 användes. Besättning 1 Lammdödlighet hos de äldre och yngre lammen Besättningen bestod av 144 respektive 156 suffolktackor med lamningsperiod under februari-mars. Det som förändrades efter rådgivning var att man tidigare använt mineralfoder för nöt, detta byttes ut till mineralfoder för får, Effekt med koppar. Under högdräktighet och digivning fick tackorna Effekt Lamma med extra selen, tidigare hade tackorna inte fått selentillförsel. Under tidigare år hade en inlånad bagge givit flera avkommor med rörelsestörningar i form av vinglighet och svaghet i bakdelen hos de äldre lammen. Vid obduktion av ett av dessa lamm visade det sig att lammet hade nervtrådsskador som ses vid den ärftliga defekten neuroaxonal dystrofi. Inför betäckningen år 2 slogs alla tackor som hade kopplingar till den specifika baggen ut.

2 Lammdödligheten minskade från 15 % till 8 %. År 2 skickades 92 istället för 85 lamm till slakt. Med en genomsnittlig slaktvikt på 18,7 kg och avräkningspriset 53,70 kr ökade intäkten med totalt kr år 2, vilket motsvarar 84 kr per tacka. Besättning 2 Dödfödda lamm och lammdödlighet hos de äldre lammen Besättningen bestod av 51 tackor av raserna Roslagsfår och Gutefår samt korsningar Gute och Leicester med lamningsperiod under april. Efter rådgivning hullbedömdes tackorna löpande under året, före betäckning, under dräktighet och efter avvänjning och hullet justerades med hjälp av utfodringen. Tackorna fick därmed ett bättre hull under dräktigheten. Rutinmässiga träckprover togs på tackor före betessläpp och på lammen i juli-augusti, tackor och lamm avmaskades utifrån träckprovsresultaten. Ytterligare förändring var att foderstaten kompletterades med ett melassbaserat kompletteringsfoder under högdräktighet och digivning. Lammdödligheten minskade från 36 % till 8 %. År 2 skickades 56 istället för 39 lamm till slakt. Besättningen sålde kött och skinn i egen regi. Köttet såldes för 120 kr per kg och med en genomsnittlig slaktvikt på 13,5 kg blev köttintäkten netto 1120 kr per lamm. Skinnen såldes för 1550 kr per styck och nettointäkten var 1170 kr per lamm. Intäkten ökade med kr år 2, vilket motsvarar 763 kr per tacka.

3 Besättning 3 - Dödfödda lamm och lammdödlighet hos de yngre och de äldre lammen Besättningen bestod av 145 respektive 150 tackor varav hälften var vita korsningstackor och hälften av raserna Dorset och Texel. Lamningsperioden var under januari-februari. Efter rådgivning gavs råmjölk i sond förutom till risklammen även till i stort sett samtliga nyfödda lamm ( ml). Trillinglammare fick extra kraftfoder (soja) under högdräktigheten och tackorna vaccinerades med vaccin mot gasbrand och pasteurellos. Ytterligare förändringar var att fler lamm adopterades och att ett tillskottsfoder baserat på majsstärkelse gavs till högdräktiga trillinglammare. Lammdödligheten minskade från 21 % till 6 %. År 2 skickades 244 istället för 79 lamm till slakt. Med en genomsnittlig slaktvikt på 19,2 kg och avräkningspriset 57,41 kr ökade intäkten med totalt kr år 2, vilket motsvarar 287 kr per tacka. Besättning 4 Dödfödda lamm Besättningen bestod av 79 respektive 89 suffolktackor med lamningsperiod under februari. Efter rådgivning tog djurägaren tog ledigt från jobbet under lamningsperioden och tillbringade mycket mer tid under dagen i fårhuset än tidigare år. Detta ledde till mer noggranna råmjölksrutiner och bättre övervakning av lamningarna. Ytterligare förändring var att Selen och jod-bolus gavs till tackorna istället för Selevitan granulat.

4 Lammdödligheten minskade från 10 % till 4 %. År 2 skickades 155 istället för 145 lamm till slakt. Med en genomsnittlig slaktvikt på 17,7 kg och avräkningspriset 52,99 kr ökade intäkten med totalt 9379 kr år 2, vilket motsvarar 105 kr per tacka. Besättning 5 - Lammdödlighet hos de äldre lammen Besättningen bestod av 96 respektive 103 finullstackor med lamningsperiod under april drabbades lammen av ett coccidiosutbrott ca tre veckor efter betessläpp. Diagnos ställdes med träckprov och behandling sattes in. Förändring efter rådgivning var att använda strikt parasitfria välkomstbeten för tackor och lamm tre första veckorna samt minskad beläggning i fårhuset vid lamningen Lammdödligheten minskade från 11 % till 10 %. År 2 skickades 256 istället för 254 lamm till slakt. Med en genomsnittlig slaktvikt på 18,3 kg och avräkningspriset 41,25 kr ökade intäkten med totalt 1510 kr år 2, vilket motsvarar 16 kr per tacka. Att lammdödligheten totalt inte minskade mer än 1 % beror på att man år 2 fick problem med dödligheten hos lamm döda inom 5 dagar. Dödligheten för lamm i åldern 6-60 dagar minskade dock från 6 % till 1 %. Tillväxten påverkades av coccidiosutbrottet år 1, både tillväxten upp till 60 dagar och upp till 110 minskade och uppfödningstiden blev längre år 1 än år 2. De 16 döda lammen från coccidiosutbrottet gav en förlorad intäkt på kr. Kostnader för åtgärderna Inga kostnader beräknades för de insatta åtgärderna. Dels för att flera åtgärder sattes in samtidigt och dels för att åtgärderna i vissa fall var skötselrutiner som kan anses som en basnivå. Många av åtgärderna utgjordes av djurägarens egen tid som var svår att uppskatta retrospektivt. Några enkla beräkningar gjordes dock på kostnaderna för två av de insatta åtgärderna: Besättning 2 och 3 kompletterade foderstaten år 2 med s.k. energiblock. Enligt tillverkarna är blocken ett komplement som bl.a. ger extra energi, mineraler och vitaminer till högdräktiga och nylammade tackor. Om blocken utfodras enligt tillverkarens rekommendationer blir kostnaden för 100 tackor ca kr. Det ger en kostnad på 150 kr per tacka, vilket är en hög kostnad som troligen är svår att räkna hem med en ökad lammöverlevnad. Besättning 3 vaccinerade tackorna mot gasbrand och pasteurellos. Första året grundvaccineras alla tackor vid två tillfällen med fyra veckors mellanrum, efterföljande år görs en revaccination 4 veckor före lamning. Vaccinkostnaden för en grundvaccination är ca 34 kr per tacka och för revaccinationen påföljande år är kostnaden ca 17 kr per tacka. Med tanke på att 16 fler lamm överlevde under

5 betesperioden i besättning nr 3 efter vaccinationen, vilket motsvarar kr, är detta en låg kostnad. Att registrera gör det möjligt att förbättra Att registrera produktionsdata gör det möjligt att göra uppföljningar och att jämföra sin egen produktion med andras. Med Fårhälsoprogrammet kan besättningens veterinär ta del av data som registrerats i Elitlamm och kan enkelt identifiera besättningens styrkor och svagheter. Gemensamt kan veterinär och djurägare hitta lösningar och även utvärdera insatta åtgärder. Utan djurägarens registreringar blir möjligheterna att förbättra produktionen och hälsan i fårbesättningen svårare eftersom varken nuläge eller mål kan beskrivas och följas upp. Graferna är skärmklipp från Fårhälsoprogrammet Ulrika König Djurhälsoveterinär Uppsala