DOM Meddelad i Umeå

Transkript

1 DOM Meddelad i Umeå Mål nr KLAGANDE CHRISTER Johan Markus Åkesson, Vägsele Lycksele Ombud: Advokat Anna Åkerstedt Eden Advokatbyrå Bondevägen Storuman MOTPART Länsstyrelsen i Västerbottens län Umeå ÖVERKLAGAT BESLUT Länsstyrelsen i Västerbottens läns beslut , dnr , bilaga 1. SAKEN Djurförbud enligt djurskyddslagen (1988:534) FÖRVALTNINGSRÄTTENS AVGÖRANDE Förvaltningsrätten bifaller överklagandet och upphäver det överklagade beslutet. Dok.Id Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 193 Nygatan måndag fredag Umeå (Tingshuset) E-post: forvaltningsratteniumea@dom.se 08:00 12:00 13:00 16:00

2 2 BAKGRUND OCH YRKANDEN Länsstyrelsen i Västerbottens län beslutade den 21 september 2017 att meddela Christer Åkesson förbud att ha hand om och att skaffa får, se bilaga 1. Christer Åkesson överklagar beslutet och yrkar att beslutet ska upphävas. Länsstyrelsen motsätter sig bifall till överklagandet. RÄTTSLIGA UTGÅNGSPUNKTER M.M. Av 29 djurskyddslagen (1988:534) framgår bl.a. att länsstyrelsen ska meddela förbud att ha hand om djur eller ett visst slag av djur för den som allvarligt har försummat tillsynen eller vården av ett djur. Förbud ska inte meddelas om det är uppenbart att ett upprepande inte kommer att inträffa. Förbudet kan avse viss tid eller gälla tills vidare. I förarbetena (prop. 2001/02:93 s. 21) till bestämmelsen uttalas bl.a. följande. Enligt nuvarande regler skall förbud att hålla djur inte meddelas om det kan antas att ett upprepande av det förbudsgrundande beteendet inte kommer att inträffa. Bestämmelsen har kommit att ifrågasättas. Med hänsyn till att ett förbud att hålla djur är en i hög grad ingripande åtgärd är det i och för sig naturligt att det görs en försiktig bedömning när det gäller att avgöra om ett förbud skall meddelas. Den kritik som har framförts går ut på att alltför optimistiska framtidsbedömningar i vissa fall har lett till att i hög grad befogade hållandeförbud inte har meddelats. Det finns därför anledning att skärpa bestämmelsen. Förbudsbeslut skall i framtiden meddelas, när något av kriterierna för detta är uppfyllt, såvida det inte är uppenbart att ett upprepande av det förbudsgrundande beteendet inte kommer att ske. Omständigheterna skall vara sådana att det finns en logisk förklaring till det inträffade och att det inträffade utan tvekan framstår som en ren engångsföreteelse. Så kan t.ex. vara fallet när en person på grund av svår sjukdom under en kort tid brustit i sin hantering av djur.

3 3 till den nuvarande lydelsen av bestämmelsen framgår att bestämmelsen när förbudsbeslut ska meddelas. Förbudsbeslut skall meddelas, när något av kriterierna för detta är uppfyllt, såvida det inte är uppenbart att ett upprepande av det förbudsgrundande beteendet inte kommer att ske. Omständigheterna ska vara sådana att det finns en logisk förklaring till det inträffade och att det inträffade utan tvekan framstår som en ren engångsförseelse (prop. 2001/02:93 s. 21 och 27). UTREDNINGEN Christer Åkesson Länsstyrelsen hänvisar till leg. veterinär Linda Orrells utlåtande samt länsstyrelsens egen kontrollrapport. Länsstyrelsen bortser då från att Linda Orrells slutsatser har motbevisats och därför inte är tillförlitliga. Hennes slutsats bygger på en felaktigt tagen foderanalys och okunskap vad gäller hullbedömning av lantraser. I tingsrätten beskrev hon hur mycket muskler och fett som fyller ut och att man känner på ryggen. Beskrivningen tyder på okunnighet vad gäller hullbedömning av lantraser. Hon beskriver också hur hon inte har särskilt stor erfarenhet av allmogefår men att hullbedömning är lika för alla djur. Hennes utlåtande är felaktigt och bör därför lämnas utan avseende. Att veterinärens slutsatser är felaktiga stöds av det utlåtande i djurskyddsärendet som gjorts av Krister Kortebäck som är expert inom området vad gäller allmogefår. Kortebäck beskriver tydligt skillnaden mellan allmogefår och köttfår och han anser att det förekommer problem med att djurskyddshandläggare inte har tillräcklig kunskap om allmogefår. Genom att länsstyrelsen byggt sitt beslut på felaktiga grunder har även förvaltningsrättens dom meddelad blivit felaktig. Länsstyrelsen har undanhållit viktiga bevis (foderprovsanalysresultat samt obduktionsutlåtande) som talade till djurägarens fördel. Med dessa bevis hade förvaltningsrätten sannolikt kommit till en annan slutsats.

4 4 Resningsansökan är inlämnad då det finns motstridiga domar om samma sak. Oavsett om resning beviljas eller inte går det inte att bortse från att två olika juridiska instanser gjort två helt olika bedömningar om samma sak. Enligt hans egen mening är det tingsrättens dom som är den riktiga då länsstyrelsen har undanhållit viktiga bevis i förvaltningsrätten. Han menar att veterinär Linda Orrell såsom officiell veterinär, där hon utför uppdrag i statens tjänst, inte kan anses som opartisk i sin roll. Därför krävs ytterligare stöd för beslutet. I samtliga djurskyddsärenden är obduktionsresultat ett viktigt bevismedel. Länsstyrelsen tillsammans med polisen borde ha sett till att obducera minst tre får efter verkställigheten, något som är brukligt enligt polisen. Skulle det ha gjorts hade det enligt hans uppfattning framgått ännu tydligare att Linda Orrell gjort en felaktig bedömning av fåren. Det var endast ett får som obducerades och han är övertygad om att länsstyrelsen/polisen valde ut det sämsta fåret för obduktion. Fåret var det äldsta i besättningen och det hade håravfall. Av obduktionen framgick att det får som obducerades inte hade en hullklass på 1,5 (enligt Linda Orrells bedömning) utan 2,5. Det är således en väsentlig skillnad då länsstyrelsen hävdar att får under hullklass 2 vid lamning utgör ett djurskyddsproblem. Länsstyrelsen har under processens gång hävdat att djuren var underutfodrade genom att fodret höll dålig kvalitet. Det visade sig dock att djurskyddsinspektören inte hade tagit provet på ett riktigt sätt. Vid nästa tillsynsbesök togs ytterligare ett prov som visade att fodret inte alls var så dåligt som man först hade trott. Det senare provresultatet presenterades dock varken för djurägaren eller för förvaltningsrätten. Länsstyrelsen har också hävdat att djuren blivit överutfodrade genom att djurägaren har gett dem lövklipp i inte tillräckligt regelbunden omfattning, vilket kan leda till trumsjuka. Resonemanget faller på sin egen orimlighet.

5 5 Skulle djuren varit underutfodrade kan man inte hävda överutfodring och skulle djuren varit överutfodrade hade de blivit sjuka och det hade märks genom att djuren fått dålig aptit och inte ätit. Nu visade djuren inga sådana tecken. Han vill också påpeka att förvaltningsrätten i sin dom i december 2016 dragit felaktiga slutsatser av att djurägaren uppgav att han inte ändrade utfodringen efter att han upptäckt håravfall på djuren. I och med att djuren hade fri tillgång till hö fick djuren tillräckligt med foder och ökning av fodergivan behövdes inte. Det foder som gavs till djuren var alltså av tillräckligt god kvalitet och med fri tillgång till foder har djuren kunnat tillgodose energibehovet. Detta styrks även av det obduktionsutlåtande som senare gjordes. Ett får kan inte få fina fullstora lamm om djuret varit underutfodrat. Han frikändes från brott enligt djurskyddslagen i Lycksele Tingsrätts dom den 5 september 2017, mål nr B Domen har vunnit laga kraft. Av domen är det bevisat att han inte har brutit mot bestämmelsen i djurskyddslagen att ge djuren tillräckligt med foder. Till Justitiekanslern har länsstyrelsen anfört att brottmålsprocessen och förvaltningsrättsprocessen är helt skilda processer och att brottmål är beroende av hur åklagaren väljer att väcka åtal. Att åklagaren inte påstått att djuren varit utsatta för lidande snävar in tingsrättens bedömning. Det förtjänas att påpekas att tingsrätten betonar att bevisningen med styrka talar för att djurägaren inte brutit mot bestämmelsen i 3 djurskyddslagen, dvs. att djuren ges tillräckligt med foder. Att åklagaren inte åtalat för djurplågeri beror på att han funnit att det inte gick att bevisa att djuren lidit, varför man valde att åtala för brott enligt djurskyddslagen.

6 6 Länsstyrelsen anklagelse har ju framförallt handlat om att djuren inte har fått tillräckligt med godtagbart foder. Att de sen har radat upp en mängd småsaker som att fårens klöver behöver verkas och ullen klippas gör inte att han allvarligt har försummat djuren. Att djuren hade pälsavfall och tappat någon hullklass hade naturliga förklaringar och berodde inte på att han allvarligt hade försummat djuren. Djuren hade tillgång till foder. Det var 20 grader kallt nattetid och 3 grader kallt dagtid och inte aktuellt med ullklippning förrän djuren skulle släppas ut på bete. Länsstyrelsen skriver att det obduktionsutlåtande som han bilagt överklagandet inte är tillförlitligt då den veterinär som på plats undersökt djuren har haft bättre och mer tillförlitliga förutsättningar för att bedöma djurens skick än obducenten. Med ett sådant resonemang skulle länsstyrelsen få fritt spelrum att agera hur som helst i ett djurskyddsärende. Han själv fråntogs ju sin möjlighet att bevisa djurens hull när samtliga djur fråntogs honom utan förvarning. Att länsstyrelsen/polisen inte följer sina egna rutiner och bara skickar ett djur till obduktion ska inte läggas honom till last. Distriktsveterinären Linda Orrells bedömning av att djuren var utsatta för ett påtagligt fysiskt lidande och att majoriteten av fåren varit i underhull får anses motbevisat genom obduktionsrapporten och tingsrättens frikännande dom. Obduktionsutlåtande Av obduktionsutlåtandet utfärdat av leg. vet. Romana Hjalmarsson framgår följande. Undertecknad veterinär obducerade den 25 april 2016 en avlivad tacka märkt Kroppen vägde 50 kg och hade ingen ull på framdelen, men lång ull på bakdelen. Det syntes varken nedsmutsning eller tecken på parasiter i ullen. Sannolikt har ullen på framdelen nötts av eller så har den tappats då den blivit för lång. Ullen på bakdelen borde ha klippts. Hullet var under medelgott och kroppen var något dåligt musklad. I magtarmkanalen återfanns rikligt med normal ingesta och det fanns måttligt

7 7 med fett kring inre organ i buken samt gott om fett kring hjärtats kronarkärl. Tackan var högdräktig med två fina fullgångna foster, ett bagglamm á 4 kg och ett tacklamm á 3 kg. i juvret fanns råmjölk. Även om tackan var något dåligt musklad och hade hull under medelgott fanns det, vid obduktionen, inga tecken på att hon inte haft tillgång till foder eller att hon inte skulle ha kunnat tillgodogöra sig detta. Framför allt skulle hon inte ha kunnat bära på två sådana fina och stora foster om hon inte kunnat nära sig tillräckligt bra. Fosterutvecklingen har sannolikt även bidragit till att tackans eget hull minskat, vilket inte är ovanligt i senare delen av dräktigheten om tackan bär på flera foster av det större slaget och således förbrukar mycket näring. Klövarna var för långa, men inte deformerade. Även om klövarna var för långa och ullen borde ha klippts torde hon inte utsatts för lidande. Krister Kortebäck Av skrivelse från Krister Kortebäck framgår bl.a. följande. Det foder som Christer Åkesson utfodrat med ser han som en bra och väl avvägd foderblandning och inte minst utfodringen med sly tycks innehålla mycket höga värden. Djuren har ju också haft tillgång till både mineraler och saltsten. Halm är ett bra komplement som kan dämpa verkningarna om proteinintaget blir alltför högt och fåren blir alltför lösa i magen. Allmogefåren är betydligt mindre i storlek och har dessutom en annan kroppsbyggnad än de mer traditionella produktionsraserna med stort inslag av köttfår. De har idag stora problem med att veterinärer och andra handläggare inte har kunskap om att genuina lantraser eller raser med mycket lantrasinslag inte kan bedömas efter samma normer som produktionsraserna varken när det gäller kroppsform eller när det gäller foderstater. En annan skillnad är att en lantras har egenskaper som goda fodersökare och är mer selektiva i sitt fodersök samt goda grovfoderomvandlare. Detta är egenskaper som man ska värdesätta och utnyttja vid t.ex. betande av naturbetesmarker. De mer produktiva raserna har avlats så att de istället svarar upp bättre på större kraftfodergivor utöver

8 8 grovfodret. Alltför kraftig insats av kraftfoder till lantraser under dräktigheten enligt gängse utfodringsnormer kan tvärtom vara skadligt för en lantras med bl.a. livmoder- och slidfall som följd. Även om det föreligger individuella skillnader hur djuren svarar på utfodringen tror han de skillnader som framkommit i besättningen snarare visar på att en del djur inte klarat av parasittrycket i samma utsträckning som de övriga. Tingsrättens dom Av Tingsrätten i Lyckseles dom den 5 september 2017 (mål nr B 40-17) framgår att Christer Åkesson av Åklagarkammaren i Umeå åtalats för brott mot djurskyddslagen enligt 36 1 st. 1 p. djurskyddslagen. Enligt åtalet hade Christer Åkesson i egenskap av djurhållare uppsåtligen eller av oaktsamhet under tiden mellan 1 mars och 6 april 2016 i Vägsele 40, Lycksele kommun, underlåtit att ge ca 20 stycken får tillräckligt med foder. Enligt åtalet hade fodret inte heller varit av god kvalitet och inte anpassat efter djurslaget och de djur som var dräktiga och att detta fått till följd att djuren varit för magra och i dåligt hull. Tingsrätten ogillade åtalet genom en samlad bedömning och kommenterade särskilt att det enda djur som lämnats till obduktion inte hade visat några påtagliga tecken på undernäring utan tvärtom burit på två fullgångna foster. Domstolen uttalade att det med styrka talade mot att fåren inte fått tillräckligt med foder eller foder av sämre kvalitet. Länsstyrelsen Veterinärutlåtande avseende fårens hull Av veterinärutlåtande daterat den 7 april 2016 utfärdat av distriktsveterinär Linda Orrell som var med vid länsstyrelsens inspektion den 6 april 2016 framgår bl.a. följande. Hon har vid hullbedömning av Christer Åkessons fårbesättning utgått från en hullbedömningsskala med fem grader. Hullbedömning görs på en skala 1-5 där 1 är mycket mager och 5 är mycket fet, 3 är normalhull. En hullklass på 3-3,5 är rekommenderat, speciellt vid

9 9 tiden för lamning. En tacka har som normalt lägst hull cirka åtta veckor efter lamning då hon gett di till lammen och då kan en del tackor ha sjunkit ner till hullklass 2 utan att något år fel, men de ska sedan äta upp sig igen innan de betäcks igen på hösten. När halvgrader anges som resultat av hullbedömning befinner sig djuret mellan de nämnda hullklasserna. Majoriteten av fåren i besättningen är alltför magra, speciellt med tanke på att det är lamningstider. Många av tackorna hade redan lammat men långt ifrån alla. Det är inte acceptabelt med en hullklass under 2 vid tiden för lamning eller att så gott som alla tackor har en hullklass under 3. Flera av fåren har ullbortfall på stora delar av kroppen. Den vanligaste orsaken till detta är proteinbrist eller annan näringsbrist. Djuren har fått för lite foder eller foder med för dåligt näringsinnehåll och detta under en längre tid. Klövarna på fåren borde också ha verkats, eftersom många var i längsta laget och en del var alltför långa. För långa klövar leder till smärta hos djuren. Det är mindre sannolikt att parasiter var orsaken till att fåren var magra och haft ullbortfall. Detta dels på grund av att även de parasitfria fåren var magra och dels på grund av att de ofta får en högre parasitförekomst i tarmen till följd av brister i utfordring och inte tvärtom. Oavsett anledning borde problemet ha uppmärksammats i ett tidigare skede. Majoriteten av fåren utsatts för ett påtagligt fysiskt lidande då de inte har fått sina näringsmässiga behov uppfyllda. Detta har dessutom skett under en period av högdräktighet då bra näringstillförsel är extra viktigt. Lidandet bedöms ha pågått under en längre tid. Av de djur som avlivades den 19 april 2016 hade två får hullklass 1, ett av dessa får hade två tillhörande lamm. Resterande fem får hade en hullklass på 1,5 varav ett av dessa får hade två tillhörande lamm. De får som såldes vid liv var i följande hullklasser. Fem stycken hade hullklass 2, elva stycken

10 10 hade hullklass 2,5 och slutligen fanns det tre får i besättningen som hade hullklass 3. Veterinärutlåtandet ang. fodrets kvalitet Fodret fåren hade tillgång till bedöms inte vara lämpligt för högdräktiga och digivande tackor. De bedöms ha fått ett foder med för lågt energi- och näringsinnehåll vilket har lett till ett lidande för djuren. För högdräktiga och digivande tackor är det extra viktigt med ett bra foder med högt energi- och näringsinnehåll. Under besöket hade inga djur tillgång till kraftfoder. Fåren i box ett och två hade bara halm i krubban och de andra fåren hade ganska grovt hö att äta. Vattenkvaliteten var bristande i flera boxar med bl.a. illaluktande vatten, väldigt lite vatten och avföring i smutsiga hinkar. Länsstyrelsens kontrollrapport om foderkvalitet och djurhållarens kunskaper Av länsstyrelsens kontrollrapport efter kontroll av Christer Åkessons djurhållning, daterad den 8 april 2016, framgår under kontrollpunkt får 1: Personalstyrkan har inte lämpliga färdigheter och kunskap samt yrkesskicklighet. Djurhållaren saknar grundläggande kunskaper om utfodring av får. Vid kontrollen utfodrades samtliga djurkategorier såsom fjolårslamm, högdräktiga tackor, digivande tackor och bagge med samma foderstat bestående av ensilerad insåningsgröda till vall mest bestående av halm, liten förekomst av dåligt matade havre och kornkärnor samt ogräs. Utöver detta uppgav djurhållaren att djuren gavs ca 0,6 krossad havre. Denna foderstat kan omöjligt näringsförsörja högdräktiga och digivande tackor utan näringsbrist och avmagring kommer att uppstå för dessa djur. Efter ett tag kommer lammens utveckling att påverkas eftersom tackorna inte kommer att kunna ge lammen tillräckligt mycket mjölk. Denna typ av foderstat som djuren erbjöds kommer trots att djuren har fri tillgång till grovfoder innebära att djuren till slut svälter. Eftersom får är idisslare så krävs vid foderbyten mellan olika grovfoder och även tillvänjning till

11 11 kraftfoder en övergångstid på ca 2-3 veckor för att vommens mikrober ska vänja sig vid den nya foderstaten. Denna tid omfattar sannolikt hela eller nästan hela lamningsperioden. Under denna för fåren kritiska period kan det vara förödande för tackorna att byta foder från den dåliga foderkvalitet de erbjuds till den kvalitet de kräver för att kunna näringsförsörja sig och lammen. Att under denna period tillvänja sig och öka kraftfodergivan till en nivå som tackorna kräver kan också bli belastande för djuren och öka risken för vomstörningar. SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET Varken tingsrättens eller förvaltningsrättens tidigare meddelade domar är bindande vid förvaltningsrätten prövning av målet om meddelat djurförbud. Domstolarnas bedömningar kan inte anses ha någon direkt rättsverkan i förevarande mål, även om delvis samma förhållanden bedömts. De tidigare domarna kan således endast ha bevisverkan, dvs. de kan endast bedömas inom ramen för förvaltningsrättens fria bevisprövning (jfr NJA 2015 s. 141). Förvaltningsrättens bedömning Enligt förvaltningsrättens uppfattning bör hullbedömning enligt vedertagen metod ge goda förutsättningar att objektivt hullbedöma får, och tillsammans med övriga observationer kunna ge besked om hur djurhållningen fungerar. Distriktsveterinär Linda Orrell tillhör en yrkesgrupp som får antas ha kompetens att utföra hullbedömningar. Av den veterinärbedömning som finns i länsstyrelsens utredning framgår att hullbedömning gjorts individuellt för fåren. Det får dock antas att ett bättre sätt att objektivt hullbedöma ett får bör vara genom obduktion. Det får som obducerades var något dåligt musklad och hade hull under medelgott. Hullet bedömdes vid obduktion till 2,5, samma får bedömdes vid djurskyddskontrollen till 1,5.

12 12 Länsstyrelsen anser inte att obduktionsresultatet gör att distriktsveterinärens bedömning som legat till grund för omhändertagandet inte är trovärdigt och korrekt. Förvaltningsrätten kan i och för sig anse att obduktionsrapport på en enskild individ i en besättning av ett trettital djur inte ensamt bör kunna rubba tilltron till ett utlåtande av en veterinär som varit på plats, undersökt och sett de faktiska förhållandena för djuren. Emellertid har i målet framkommit genom ett utlåtande av en Krister Kortebäck som säger sig ha erfarenhet av allmogefår, att genuina lantraser eller raser med mycket lantrasinslag inte kan bedömas efter samma normer som produktionsraserna. Detta överensstämmer med den information som Jordbruksverket har beslutat lämna i en vägledning för djurskydd för kontrollmyndigheter m.fl. I bilagan Får och Get finns bl.a. följande information. Vid hullbedömning av får bör man ta hänsyn till vilken ras fåret tillhör. Får som är avlade för hög muskelansättning [ ] har i allmänhet mer fett och muskler över ryggen än får av exempelvis allmogeras. Allmogefåren har inte avlats för sitt kött och har därför en tendens att samla mer fett i bukhålan. De kan därför se tunnare ut över ryggen utan att det för den skull behöver vara ett djurskyddsproblem. Enligt uppgift i tingsrättens dom har veterinären Linda Orrell i den delen uppgivit att hon inte har någon särskild erfarenhet av allmogefår, om än hon betonat att hullbedömningen ska vara lika för alla djur. Ett djurförbud är ett avsevärt ingrepp för den som drabbas när det gäller möjligheterna till försörjning och de verkningar i övrigt som det får för den enskilde. Kraven på länsstyrelsens utredning måste därför ställas högt, om än att det skiljer sig från brottmålet där det ankommit på åklagaren att styrka åtalet utifrån de höga beviskrav som gäller där. Det har inte lämnats någon förklaring av länsstyrelsen till diskrepansen mellan bedömningarna avseende det får som obducerats. En möjlig förklaring kan vara skillnaden

13 13 mellan fårraser. Det framgår inte hur den kunskapen om skillnaden mellan fårraser tagits tillvara av den undersökande veterinären. Tilltron till bedömningen att majoriteten av fåren var alltför magra har därför rubbats. Mot bakgrund av informationen om hullbedömning av får av olika raser samt obduktionsresultat, anser förvaltningsrätten inte att utredningen med hög grad av sannolikhet visar att Christer Åkesson allvarlig försummat vården av djuren så att djurförbud bör meddelas honom. Enbart risken att det foder djurägaren gav var av för dålig kvalitet och övriga brister som iakttogs vid kontrollerna kan inte föranleda annan bedömning. Överklagandet ska därför bifallas och det överklagade beslutet upphävas. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 3109/1C) Karin Granholm I avgörandet, som är enhälligt, har rådmannen Karin Granholm samt nämndemännen Lars Berglund, Siv Eliasson och Anders Norqvist deltagit. Målet har föredragits av Maria Bergdahl.

14 Bilaga 1

15

16

17

18

19

20 Bilaga 2 Bilaga HUR MAN ÖVERKLAGAR - PRÖVNINGSTILLSTÅND DV 3109/1C Producerat av Domstolsverket Den som vill överklaga förvaltningsrättens beslut ska skriva till Kammarrätten i Sundsvall. Skrivelsen ska dock skickas eller lämnas till förvaltningsrätten. För att kammarrätten ska kunna ta upp Ert överklagande måste Er skrivelse ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då Ni fick del av domen/beslutet. Om beslutet har meddelats vid en muntlig förhandling, eller det vid en sådan förhandling har angetts när beslutet kommer att meddelas, ska dock överklagandet ha kommit in inom tre veckor från den dag domstolens beslut meddelades. Om sista dagen för överklagande infaller på lördag, söndag eller helgdag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton räcker det att besvärshandlingen kommer in nästa vardag. Om klaganden är en part som företräder det allmänna, ska överklagandet alltid ha kommit in inom tre veckor från den dag beslut meddelades. För att ett överklagande ska kunna tas upp i kammarrätten fordras att prövningstillstånd meddelas. Kammarrätten lämnar prövningstillstånd om 1. det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 2. det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till, 3. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt, eller 4. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet. Om prövningstillstånd inte meddelas står förvaltningsrättens beslut fast. Det är därför viktigt att det klart och tydligt framgår av överklagandet till kammarrätten varför man anser att prövningstillstånd bör meddelas. Skrivelsen med överklagande ska innehålla 1. Klagandens person-/organisationsnummer, postadress, e-postadress och telefonnummer till bostaden och mobiltelefon. Adress och telefonnummer till klagandens arbetsplats ska också anges samt eventuell annan adress där klaganden kan nås för delgivning. Om dessa uppgifter har lämnats tidigare i målet och om de fortfarande är aktuella behöver de inte uppges igen. Om klaganden anlitar ombud, ska ombudets namn, postadress, e-postadress, telefonnummer till arbetsplatsen och mobiltelefonnummer anges. Om någon person- eller adressuppgift ändras, ska ändringen utan dröjsmål anmälas till kammarrätten. 2. den dom/beslut som överklagas med uppgift om förvaltningsrättens namn, målnummer samt dagen för beslutet, 3. de skäl som klaganden anger till stöd för en begäran om prövningstillstånd, 4. den ändring av förvaltningsrättens dom/beslut som klaganden vill få till stånd, 5. de bevis som klaganden vill åberopa och vad han/hon vill styrka med varje särskilt bevis. Adressen till förvaltningsrätten framgår av domen/beslutet.