Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter!

Transkript

1 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! Europeiska kommissionen

2

3 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter Enhet E.3 Manuskriptet färdigställdes i maj 2006

4 Innehållet i denna publikation återspeglar inte nödvändigtvis åsikt eller ställningstagande av Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter. Om Ni vill få det elektroniska nyhetsbrevet ESmail från Europeiska kommissionens generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter ber vi Er skicka e-post till empl-esmail@ec.europa.eu. Nyhetsbrevet utkommer regelbundet på tyska, engelska och franska. Europe Direct är en tjänst som hjälper dig att få svar på dina frågor om Europeiska unionen. Gratis telefonnummer (*): (*) Vissa mobiltelefonoperatörer tillåter inte nummer eller avgiftsbelägger dem. En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern ( Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2007 ISBN Europeiska gemenskaperna, 2006 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium TRYCKT PÅ ICKE KLORBLEKT PAPPER

5 Innehållsförteckning Inledning Gemenskapens bestämmelser om den fria rörligheten för arbetstagare Omfattas jag av bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare? Är jag arbetstagare i den bemärkelse som avses i artikel 39 i EG-fördraget? Vilka rättigheter medför rätten till fri rörlighet för arbetstagare? I vilka länder omfattas jag av bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare? Vad gäller om jag är utsänd arbetstagare? Tillgång till anställning Vad gäller om jag vill söka arbete i ett annat land? Har jag fri tillgång till anställning? Vad gäller om jag skaffat mig mina yrkeskvalifikationer i en annan medlemsstat? Vad gäller om jag vill arbeta inom den offentliga sektorn i en annan medlemsstat? Likabehandling Vilka rättigheter har jag jämfört med värdmedlemsstatens egna medborgare? Vilka sociala förmåner har jag rätt till? Vad gäller i fråga om skatteförmåner? Har jag andra rättigheter i fråga om likabehandling? Vad gäller om jag arbetar i en medlemsstat och bor i en annan? Rätt till inresa och vistelse Om jag vill resa till ett annat land för att arbeta där, finns det några formella krav som jag måste uppfylla för att få resa in i landet och vistas där? Vad händer om jag blir arbetslös eller inleder en utbildning i värdmedlemsstaten? Vad gäller om jag bor i värdmedlemsstaten under en längre tid? Finns det några begränsningar för min rätt till inresa och vistelse i värdmedlemsstaten?

6 Quiere trabajar en otro Estado miembro de la Unión Europea? Conozca sus derechos! Familjemedlemmar Vilka medlemmar av min familj kan ansluta sig till mig i värdmedlemsstaten eller följa med mig dit? Vilka administrativa formaliteter krävs för deras del för inresa och vistelse i värdmedlemsstaten? Har även de rätt till permanent uppehållsrätt? Vad gäller om jag skiljer mig (eller om äktenskapet eller det registrerade partnerskapet upphävs), om jag dör eller om jag flyttar till ett annat land? Får mina familjemedlemmar stanna kvar i värdmedlemsstaten? Vilka andra rättigheter har mina familjemedlemmar? Kan även de arbeta i värdlandet? Utvidgningen: övergångsbestämmelser Vilka övergångsbestämmelser gäller? Hur länge gäller övergångsbestämmelserna? Vad händer vid nästa utvidgning, då Rumänien och Bulgarien kommer med? Medborgare i tredjeländer Vad gäller för medborgare i tredjeländer? Har också dessa rätt till fri rörlighet och likabehandling? Socialförsäkringsrättigheter Vad händer med mina socialförsäkringsrättigheter när jag flyttar till ett annat land för att arbeta där? Så hävdar du dina rättigheter Vad kan jag göra om de nationella myndigheterna eller min arbetsgivare inte tar hänsyn till mina rättigheter som migrerande arbetstagare? Vilken är EG-domstolens roll? Kan jag överklaga hos EG-domstolen? Informationskällor

7 Inledning Den fria rörligheten för personer är en av de grundläggande friheter som gemenskapslagstiftningen ger oss. Medborgare i EU kan flytta till en annan medlemsstat för att arbeta eller studera, tillhandahålla eller utnyttja tjänster, starta eget, bosätta sig där som pensionär eller helt enkelt för att vistas där även om man inte förvärvsarbetar. Denna handbok gäller enbart den rättsliga ställningen för personer som flyttar inom Europeiska unionen i samband med arbete. Den innehåller information till dig om dina rättigheter som migrerande arbetstagare, i form av frågor och svar för att underlätta läsningen. Vill du ta anställning i en annan medlemsstat? Arbetar du redan i en annan medlemsstat och vill veta vilka rättigheter du har jämfört med inhemska anställda? Vad gäller om du arbetar i ett land och bor i ett annat? I den här handboken hittar du svaren på dessa frågor och många andra. Handboken ges ut i samband med Europeiska året för arbetstagares rörlighet 2006, som har utlysts för att skapa större medvetenhet och kunskap om fördelarna med att arbeta utomlands. 5

8 2006 Europeiska året för arbetstagares rörlighet

9 Gemenskapens bestämmelser om den fria rörligheten för arbetstagare Fri rörlighet för arbetstagare har gällt i Europeiska gemenskapen alltsedan dess grundande Denna rättighet är ursprungligen fastställd i artikel 39 i EG-fördraget och har därefter utvecklats genom sekundär lagstiftning, särskilt följande: Förordning (EEG) nr 1612/68 ( 1 ). Direktiv 2004/38/EG ( 2 ). Genom detta direktiv, som är ett uttryck för de rättigheter som Europeiska unionen ger sina medborgare, konsoliderades och reviderades den tidigare lagstiftning som gällde fri rörlighet för personer, bl.a. arbetstagare. Direktivet trädde i kraft den 30 april I denna broschyr behandlas framför allt de regler som ingår i de två ovannämnda rättsakterna. Det finns också andra gemenskapsbestämmelser om frågor som är viktiga för migrerande arbetstagare, nämligen erkännande av utbildningsbevis ( 3 ) och rättigheter inom social trygghet ( 4 ). Även dessa frågor tas upp i korthet. Europeiska gemenskapernas domstol, EG-domstolen, spelar en viktig roll när det gäller att tolka och utveckla innebörden av denna grundläggande frihet. Vi hänvisar därför också till domstolens rättspraxis i denna handbok ( 5 ) Omfattas jag av bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare? Är jag arbetstagare i den bemärkelse som avses i artikel 39 i EG-fördraget? Gemenskapens bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare gäller migrerande arbetstagare, dvs. du omfattas om du är medborgare i en av Europeiska unionens medlemsstater eller en stat som ingår i Europeiska ekonomiska ( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen, EGT L 257, ( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, EUT L 158, ( 3 ) ( 4 ) ( 5 ) Närmare information om EG-domstolens rättspraxis när det gäller fri rörlighet för arbetstagare finns i kommissionens meddelande Fri rörlighet för arbetstagare: att utnyttja alla fördelar och möjligheter, KOM(2002) 694 slutlig, ,

10 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! samarbetsområdet (se fråga 3) och flyttar från ditt hemland till en annan medlemsstat (värdmedlemsstaten) för att arbeta där. Dessa bestämmelser gäller fortfarande när du återvänder till ditt eget land efter att ha utnyttjat din rätt till fri rörlighet. Däremot omfattas du inte om du aldrig har utnyttjat den rätten. I EG-domstolens rättspraxis definieras en arbetstagare som en person som i) utför faktiskt och verkligt arbete ii) under uppseende av någon annan iii) och får lön för det. Denna definition är mycket bred, och omfattar t.ex. även personer som arbetar tio timmar i veckan, praktikanter, personer vars lön är lägre än nivån för existensminimum i värdmedlemsstaten eller minimilönen osv. Anställda i offentlig sektor är arbetstagare, liksom professionella idrottsutövare. Om du är egenföretagare eller om du är studerande, pensionär eller i övrigt inte yrkesverksam, omfattas du av annan EU-lagstiftning ( 6 ) Vilka rättigheter medför rätten till fri rörlighet för arbetstagare? Fri rörlighet för arbetstagare betyder framför allt att du har rätt att söka arbete i en annan medlemsstat, rätt att arbeta i en annan medlemsstat, rätt att bosätta dig i en annan medlemsstat när du arbetar där, rätt att åtföljas av din familj, rätt att stanna kvar i en medlemsstat där du har arbetat, rätt att bli behandlad på samma sätt som en medborgare i värdmedlemsstaten i fråga om tillgång till arbete, arbetsvillkor och alla andra förmåner som kan underlätta din integration i landet. ( 6 ) Mer information om fri rörlighet för personer i allmänhet finns på följande webbadresser: Tjänsteleverantörer och egenföretagare: Studerande: Allmän information om fri rörlighet för EU-medborgare: och

11 Gemenskapens bestämmelser om den fria rörligheten för arbetstagare 3. I vilka länder omfattas jag av bestämmelserna om fri rörlighet för arbetstagare? Du omfattas av gemenskapens bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare i alla Europeiska unionens 25 medlemsstater. Dessa är: Belgien Italien Polen (*) Tjeckien (*) Cypern Portugal Danmark Lettland (*) Slovenien (*) Tyskland Litauen (*) Slovakien (*) Estland (*) Luxemburg Finland Grekland Ungern (*) Sverige Spanien Malta Förenade kungariket Frankrike Nederländerna Irland Österrike 9 Fri rörlighet för arbetstagare gäller också generellt i de länder som ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), nämligen Island, Liechtenstein och Norge ( 7 ). I hela denna handbok avser benämningarna land, stat och medlemsstat alltid de ovannämnda 28 länderna. Alla andra stater benämns tredjeländer. I enlighet med övergångsbestämmelserna i associeringsavtalet gäller vissa begränsningar för tillträde till arbetsmarknaden för åtta av de tio medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 (de länder som är markerade med en stjärna (*)). Mer om detta finns i kapitlet Utvidgningen övergångsbestämmelser och i den särskilda vägledning som Europeiska kommissionen har gett ut om detta ( 8 ). ( 7 ) I dessa länder kan det finnas vissa undantag från direktiv 2004/38/EG när det gäller rätten till bosättning. ( 8 ) Vägledningen Fri rörlighet för arbetstagare till och från de nya medlemsstaterna Hur kommer det att fungera i praktiken? Se följande webbadress:

12 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! 4. Vad gäller om jag är utsänd arbetstagare? För utsända arbetstagare finns särskilda regler. Till skillnad från migrerande arbetstagare sänds dessa till ett annat land för att utföra en tjänst och återvänder därefter till hemlandet, utan egentlig kontakt med värdmedlemsstatens arbetsmarknad. Med tanke på deras specifika situation har man antagit ett direktiv med ett antal bindande regler om det minimiskydd som ska tillhandahållas i värdlandet av arbetsgivare som sänder ut sina anställda för att tillfälligt arbeta där ( 9 ). 10 ( 9 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster,

13 Tillgång till anställning 5. Vad gäller om jag vill söka arbete i ett annat land? Om du är medborgare i en medlemsstat har du rätt att söka arbete i en annan medlemsstat. Du får samma hjälp av landets arbetsförmedlingar som landets egna medborgare. Om du är arbetssökande får du enligt domstolens rättspraxis stanna i värdmedlemsstaten under en rimlig tidsperiod, som är tillräckligt lång för att du ska kunna ta del av erbjudanden om arbete och vidta de åtgärder som behövs för att bli anställd. När denna tid har gått ut kan du inte utvisas om du kan visa att du fortfarande söker arbete och har möjlighet att bli anställd (t.ex. inbokade anställningsintervjuer). Enligt den senaste utvecklingen av domstolens rättspraxis kan arbetssökande ha rätt till vissa förmåner av ekonomisk art på samma villkor som medborgare i värdmedlemsstaten, men för att sådana bidrag ska kunna beviljas måste det fastställas att det finns ett äkta samband mellan den arbetssökande och arbetsmarknaden i den staten. Detta kan framför allt ske genom att man kräver att den arbetssökande under en rimlig tidsperiod verkligen ska ha sökt arbete i den medlemsstaten ( 10 ). 11 Den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures ( 11 )) innehåller nyttig information om arbetsmöjligheter inom EES-området. Den innehåller information om regler och förfaranden i samband med anställning i medlemsstaterna, praktiska upplysningar om boende- och arbetsförhållanden (levnadskostnader, skatter, sociala rättigheter, efterfrågan på arbetskraft i olika branscher) och dessutom en omfattande databas med lediga arbeten i andra länder. Se också webbplatsen Europass ( 12 ) för information om hur du kan presentera din yrkeskunskap och dina kvalifikationer på ett sådant sätt att det klart och tydligt kan förstås överallt i Europa. ( 10 ) Se domstolens dom av den 23 mars 2004 i mål C-138/02 Collins. ( 11 ) ( 12 )

14 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! 6. Har jag fri tillgång till anställning? Du har rätt att börja arbeta i en annan medlemsstat på samma villkor som landets egna medborgare, och att inte diskrimineras på grundval av din nationalitet. Ett undantag gäller för tillträde till vissa befattningar i den offentliga sektorn, där medborgarskap i landet kan vara ett villkor (se fråga 8). Undantag gäller också för språkkunskaper. En viss nivå på språkkunskaper kan krävas, men den ska vara rimlig och nödvändig för att utföra arbetet. Det kan t.ex. gälla den som vill arbeta inom en annan medlemsstats utbildningssystem. En viss nivå på språkkunskaperna kan alltså krävas där, men arbetsgivarna får inte kräva en viss typ av kvalifikation som bevis. Medan det kan vara motiverat att på vissa stränga villkor kräva en god behärskning av språket när det gäller vissa befattningar, får man aldrig ställa krav på ett visst modersmål. 12 Arbetstillstånd får inte krävas. Tillträdet till arbetsmarknaden är dock underställt vissa begränsningar för medborgare i några av de medlemsstater som gick med i EU den 1 maj Dessa begränsningar kan i praktiken innebära en skyldighet att ansöka om arbetstillstånd (se kapitlet Utvidgningen Övergångsbestämmelser ). 7. Vad gäller om jag skaffat mig mina yrkeskvalifikationer i en annan medlemsstat? Inom EU finns ett allmänt system för erkännande av meriter och examensbevis. Inom detta system kan du, om du är fullt kvalificerad att utöva ett reglerat yrke (dvs. ett som inte kan utövas utan en viss specificerad yrkesutbildning) i en medlemsstat, få din utbildning erkänd i en annan medlemsstat. Men om yrkesutbildningen eller verksamhetsområdet inom det yrket är avsevärt annorlunda i värdstaten, kan värdstaten kräva att du genomgår en anpassningsperiod eller deltar i ett anlagstest. I princip är valet ditt. Automatiskt erkännande av utbildningsbevis finns endast inom ett litet antal yrken ( 13 ). ( 13 ) Mer information om gemenskapsreglerna om erkännande av meriter och utbildningsbevis finns på följande webbplats:

15 Tillgång till anställning Ett nytt direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer antogs i september 2005 ( 14 ). Syftet med direktivet är att förtydliga och förenkla de befintliga reglerna för att underlätta rörligheten för yrkeskunniga personer mellan medlemsstaterna. 8. Vad gäller om jag vill arbeta inom den offentliga sektorn i en annan medlemsstat? Som tidigare nämnts är anställda inom den offentliga sektorn arbetstagare, vilket innebär att bestämmelserna om fri rörlighet och principen om likabehandling gäller även dem. Det finns dock ett undantag när det gäller tillträde till den offentliga sektorn. Befattningar som innebär offentlig myndighetsutövning och ett ansvar för att bevaka statens allmänna intressen kan vara reserverade för värdmedlemsstatens egna medborgare. Detta kan t.ex. gälla särskilda statliga funktioner och organ som t.ex. försvarsmakten, polisen och andra funktioner med ansvar för den allmänna ordningen, domare, skattemyndigheter eller diplomatkåren. Det är dock ett faktum att inte alla tjänster inom dessa områden inbegriper offentlig myndighetsutövning och ansvar för att bevaka statens allmänna intressen. Dessa kriterier måste därför bedömas från fall till fall mot bakgrund av vilken typ av uppgifter och ansvar som befattningen medför. 13 I övrigt måste det vara möjligt för EU-medborgare att söka tjänster inom den offentliga sektorn. När man väl fått anställning inom den offentliga sektorn får man inte behandlas annorlunda än landets egna medborgare när det gäller andra aspekter av tillträde till tjänster eller arbetsvillkor. Om du t.ex. har skaffat dig jämförbar yrkeserfarenhet inom den offentliga sektorn i en annan medlemsstat måste denna erfarenhet tillerkännas samma värde som yrkeserfarenhet i värdmedlemsstaten ( 15 ). ( 14 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, EUT L 255, Direktivet ska vara införlivat i den nationella lagstiftningen senast i oktober ( 15 ) Närmare information om frågor som gäller den offentliga sektorn finns i kommissionens meddelande Fri rörlighet för arbetstagare: att utnyttja alla fördelar och möjligheter, KOM(2002) 694 slutlig, ,

16 2006 Europeiska året för arbetstagares rörlighet

17 Likabehandling 9. Vilka rättigheter har jag jämfört med värdmedlemsstatens egna medborgare? Om du är migrerande arbetstagare ska du behandlas på exakt samma sätt som dina kollegor som är medborgare i det land där du arbetar. Du får inte utsättas för diskriminering på grund av din nationalitet. Principen om likabehandling gäller särskilt följande: 1. Tillgång till anställning (se fråga 5). 2. Alla arbetsvillkor, såsom lön, uppsägning och återanställning. 3. Tillgång till sociala förmåner och skatteförmåner. Denna rätt att inte utsättas för diskriminering på grundval av nationalitet gäller inte bara öppen diskriminering utan också neutrala regler som, om de inte är objektivt motiverade och står i rimlig proportion till sitt syfte, sannolikt påverkar migrerande arbetstagare mer än nationella arbetstagare och följaktligen kan innebära att just migrerande arbetstagare missgynnas. Detta brukar kallas indirekt diskriminering. Det kan t.ex. handla om att det ställs villkor avseende bosättning eller bosättningstid Vilka sociala förmåner har jag rätt till? EG-domstolen har definierat sociala förmåner som alla förmåner som, oavsett om de är knutna till ett anställningsavtal eller inte, i regel beviljas inhemska arbetstagare på grundval av deras objektiva status som arbetstagare, eller endast i kraft av att de är bosatta inom den berörda medlemsstatens territorium. Utvidgningen av dessa förmåner till att omfatta även arbetstagare som är medborgare i andra medlemsstater kan således antas underlätta deras rörlighet inom EU. Exempel på sociala förmåner är rabatter på allmänna färdmedel för familjer med många barn, barnbidrag, begravningshjälp och en garanterad minimiinkomst.

18 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! 11. Vad gäller i fråga om skatteförmåner? Migrerande arbetstagare har rätt till samma skatteförmåner som inhemska arbetstagare. Om medlemsstaten t.ex. medger avdrag på skatt för avgifter till en arbetsrelaterad pension och till privat sjuk- och invaliditetsförsäkring, måste den medge likvärdiga avdrag för migrerande arbetstagare för deras motsvarande avgifter i hemlandet. 12. Har jag andra rättigheter i fråga om likabehandling? Du har också rätt till likabehandling i fråga om tillgång till utbildning, medlemskap i fackförbund och utövande av rättigheter knutna till detta, samt i fråga om boende. 13. Vad gäller om jag arbetar i en medlemsstat och bor i en annan? 16 Om du är gränsarbetare har du rätt till alla förmåner som gäller för migrerande arbetstagare i den medlemsstat där du är anställd. Du har även rätt till de sociala förmåner som beviljas inhemska arbetstagare även om du inte är bosatt i sysselsättningslandet. Du kan åberopa rätten till likabehandling i frågor som gäller inkomstskatt. Så måste t.ex. bestämmelser som gör det mer fördelaktigt att beskattas som par än som ensamstående gälla dig på samma sätt som par i motsvarande situation i den stat där du är anställd, och de får inte innehålla villkoret att båda makarna ska vara bosatta i den staten. Särskilda regler kan gälla för gränsarbetare i fråga om vissa socialförsäkringsförmåner ( 16 ). ( 16 ) Närmare uppgifter finns i vägledningen EU-bestämmelser om social trygghet dina rättigheter när du flyttar inom Europeiska unionen, se följande webbadress:

19 Rätt till inresa och vistelse 14. Om jag vill resa till ett annat land för att arbeta där, finns det några formella krav som jag måste uppfylla för att få resa in i landet och vistas där? Allt du behöver för att få resa in i värdmedlemsstaten är ett giltigt identitetskort eller pass. Om du inte har resedokumenten på dig får du inte avvisas förrän du getts tillfälle att skaffa fram dem inom en rimlig tidsperiod eller på annat sätt styrka din identitet och ditt medborgarskap och att du omfattas av rätten till fri rörlighet och vistelse. Enligt det nya direktivet om rätt till vistelse behöver du, om du är migrerande arbetstagare inom EU, inte längre skaffa uppehållstillstånd i den medlemsstat där du vistas i samband med anställning: det räcker att helt enkelt låta registrera sig hos den behöriga myndigheten, och även detta krävs endast om värdmedlemsstaten anser att det är nödvändigt. De formalitetskrav som du måste uppfylla beror på den tid du förvärvsarbetar i värdmedlemsstaten: 17 Om anställningen förväntas bli kortare än tre månader behövs inga formaliteter i samband med vistelsen. De nationella myndigheterna kan däremot kräva att du anmäler din närvaro på deras territorium. Om anställningen varar längre än tre månader kan medlemsstaten kräva att du låter registrera dig hos den behöriga myndigheten. Tidsfristen för registrering måste vara minst tre månader från ankomstdagen. Ett bevis om registrering bör utfärdas omedelbart sedan du har visat upp ett giltigt id-kort eller pass och en bekräftelse av anställningen eller ett anställningsbevis från arbetsgivaren. Inga andra dokument (lönebesked, elräkningar, intyg över boende eller beskattning osv.) får krävas för detta. Om du inte uppfyller dessa formalitetskrav kan du bli föremål för påföljder som dock måste stå i rimligt proportion till detta och inte får vara diskriminerande. Men du kan börja arbeta redan innan du blivit registrerad. Närmare uppgifter om rätten till inresa och vistelse för dina familjemedlemmar finns i kapitlet Familjemedlemmar.

20 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! 15. Vad händer om jag blir arbetslös eller inleder en utbildning i värdmedlemsstaten? I följande situationer behåller du din status som arbetstagare: Om du är registrerad som ofrivilligt arbetslös sedan du varit anställd i mer än ett år och är inskriven som arbetssökande vid den behöriga arbetsförmedlingen. Om du är registrerad som ofrivilligt arbetslös sedan du avslutat en visstidsanställning på mindre än ett år eller sedan du blivit ofrivilligt arbetslös under de första tolv månaderna och du är inskriven som arbetssökande vid den behöriga arbetsförmedlingen. I detta fall behåller du din status som arbetstagare i minst sex månader. 18 Om du inleder en yrkesutbildning, dock endast om utbildningen har ett samband med ditt tidigare arbete. Om du är ofrivilligt arbetslös behöver utbildningen dock inte ha något samband med din tidigare anställning. Om du har drabbats av tillfällig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller olycksfall. Att du behåller din status som arbetstagare betyder att du i dessa fall fortfarande betraktas som arbetstagare och kan åberopa rätten till vistelse och tillgång till sociala förmåner (se fråga 10 i kapitlet Likabehandling ). 16. Vad gäller om jag bor i värdmedlemsstaten under en längre tid? Om du lagligen har vistats i medlemsstaten under en oavbruten period på fem år ( 17 ) har du permanent uppehållsrätt där. På begäran bör värdmedlemsstaten utfärda ett intyg om permanent uppehållsrätt. En permanent uppehållsrätt kan gå förlorad endast om du vistas utanför landet under mer än två år i sträck. ( 17 ) Bosättningens kontinuitet påverkas inte av tillfällig frånvaro på högst sex månader under ett år, av längre frånvaro för att fullgöra obligatorisk värnplikt eller av sammanhängande frånvaro på högst tolv månader av viktiga orsaker som graviditet och förlossning, allvarlig sjukdom, studier eller yrkesutbildning eller utsändning till en annan medlemsstat eller ett tredjeland.

21 Rätt till inresa och vistelse Permanent uppehållsrätt kan även beviljas dina familjemedlemmar (se fråga 20). Detta ger dig och din familj en mer etablerad status i värdmedlemsstaten. Du behöver då inte längre uppfylla några särskilda villkor för att få utöva din rätt till vistelse och du åtnjuter likabehandling i förhållande till landets egna medborgare. Du har även ett bättre skydd mot att bli utvisad med hänvisning till den allmänna ordningen eller allmänna säkerheten. Under vissa speciella omständigheter kan du (och dina familjemedlemmar, se fråga 20) få denna status redan tidigare: Om du har slutat arbeta på grund av att du har uppnått pensionsåldern (eller gått i förtida pension), förutsatt att du arbetat i värdmedlemsstaten under minst de tolv föregående månaderna och har vistats där stadigvarande under mer än tre år. Om du har slutat arbeta till följd av varaktig arbetsoförmåga, förutsatt att du har vistats stadigvarande i värdmedlemsstaten under mer än två år. Om arbetsoförmågan beror på ett arbetsolycksfall eller en arbetssjukdom sätts inga villkor för vistelsetiden. 19 Om du efter tre år av sammanhängande anställning och bosättning i värdmedlemsstaten arbetar i en annan medlemsstat och samtidigt har kvar din bosättning i värdmedlemsstaten, som du som regel återvänder till dagligen eller minst en gång i veckan. Om du för egen del har fått rätt till stadigvarande bosättning till följd av någon av ovannämnda omständigheter får familjemedlemmar som bor tillsammans med dig i värdmedlemsstaten också den rätten i det landet. 17. Finns det några begränsningar för min rätt till inresa och vistelse i värdmedlemsstaten? Din rätt till vistelse i en medlemsstat kan upphöra om du inte längre är arbetstagare och inte behåller din status som sådan, och inte heller uppfyller villkoren för rätt till vistelse enligt gemenskapslagstiftningen i kraft av någon annan status (t.ex. som icke-förvärvsarbetande, som student osv.). Dessutom kan din rätt till inresa och vistelse i en annan medlemsstat som arbetstagare endast begränsas av skäl som har att göra med allmän ordning,

22 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! allmän säkerhet eller folkhälsan. Dessa begränsningar måste stå i rimlig proportion till syftet och måste grunda sig uteslutande på ditt personliga uppförande, som då måste innebära ett genuint, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot något grundläggande samhällsintresse. Tidigare domar i brottsmål är inte i sig ett tillräckligt skäl för sådana åtgärder. Inte heller kan utvisning motiveras av att ett identitetskort som använts för inresa i landet har upphört att gälla. Åtgärder som vidtas av folkhälsohänsyn får endast avse de sjukdomar som anges i direktiv 2004/38/EG. Du måste underrättas om varje för dig negativt beslut på sådana grunder skriftligen och på ett sådant sätt att du förstår innehållet och innebörden av beslutet. Du måste få tillgång till de möjligheter till rättslig prövning som finns i den aktuella medlemsstaten. Samma regler gäller för rätt till inresa och vistelse för dina familjemedlemmar. 20

23 Familjemedlemmar 18. Vilka medlemmar av min familj kan ansluta sig till mig i värdmedlemsstaten eller följa med mig dit? Följande familjemedlemmar har oberoende av medborgarskap rätt att bosätta sig tillsammans med dig i värdmedlemsstaten: Din make/maka. Din partner med vilken du har ingått ett registrerat partnerskap i en medlemsstat, dock endast om lagstiftningen i värdmedlemsstaten behandlar registrerade partnerskap som likställda med äktenskap, och i enlighet med de villkor som fastställts i värdmedlemsstaten. Avkomlingar till dig och din make/maka eller registrerade partner om de är under 21 år eller omfattas av försörjningsplikt. Släktingar i nedstigande led till dig och din make/maka eller registrerade partner som omfattas av försörjningsplikt. Medlemsstaterna är också skyldiga att underlätta inresa och vistelse för följande personer: Andra familjemedlemmar som du har försörjningsplikt för eller medlemmar av ditt hushåll som behöver personlig omvårdnad av dig av allvarliga hälsoskäl, och den partner som du har ett varaktigt förhållande med, vilket ska styrkas ( 18 ). Denna skyldighet innebär att myndigheterna i värdmedlemsstaten ska genomföra en ingående utredning om de personliga förhållandena och motivera varje vägran att bevilja inresa och vistelse för dessa personer. Medlemsstaterna behöver däremot inte automatiskt ge dem rätt till vistelse i landet. 21 ( 18 ) Detta kan omfatta olika situationer, såsom äktenskap mellan makar av samma kön, registrerat partnerskap, andra lagfästa former av partnerskap och sammanboende.

24 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! 19. Vilka administrativa formaliteter krävs för deras del för inresa och vistelse i värdmedlemsstaten? Om dina familjemedlemmar är medborgare i Europeiska unionen får de resa in på värdmedlemsstatens territorium mot uppvisande av giltigt identitetskort eller pass. Om de är medborgare i ett tredjeland krävs giltigt pass och i vissa fall inresevisum ( 19 ). Om de saknar nödvändiga resedokument eller nödvändigt visum måste de ges tillfälle att skaffa fram dessa inom en rimlig tidsperiod eller på annat sätt styrka att de omfattas av rätten till fri rörlighet och vistelse, innan de får förvägras inreserätt. Medlemsstaterna bör ge familjemedlemmar nödvändig hjälp med att få visum, som bör vara kostnadsfria. De bör utfärdas så snart som möjligt och genom ett skyndsamt förfarande. Om en familjemedlem till dig redan har ett bosättningsbevis som utfärdats av en medlemsstat (se nedan) får visum inte krävas. 22 Formaliteterna i samband med rätten till vistelse under mer än tre månader beror på om dina familjemedlemmar är EU-medborgare eller medborgare i ett tredjeland. Familjemedlemmar som är EU-medborgare kan precis som du åläggas att låta registrera sig hos den behöriga myndigheten och kommer då att få ett bevis om registrering. För detta får endast följande handlingar krävas: Ett giltigt identitetskort eller pass. En handling som styrker släktskapet eller det registrerade partnerskapet. Beviset om registrering för den arbetstagare som familjemedlemmarna är medföljande till, eller om det inte finns något registreringssystem, en annan handling som styrker bosättning i värdmedlemsstaten. För släktingar som arbetstagaren har försörjningsplikt för, andra familjemedlemmar eller partner i varaktiga partnerskap, handlingar som styrker att personerna ingår i någon av dessa kategorier. ( 19 ) Kravet på inresevisum ställs i enlighet med förordning (EG) nr 539/2001 eller, i Storbritannien eller Nordirland, där förordningen inte gäller, i enlighet med nationell lagstiftning.

25 Familjemedlemmar Till familjemedlemmar som är medborgare i ett tredjeland utfärdas ett uppehållskort för familjemedlem till unionsmedborgare. Detta uppehållskort gäller i fem år eller under den period som unionsmedborgaren planerar att stanna i landet, om denna period understiger fem år. De dokument som kan krävas för utfärdande av ett uppehållskort är desamma som de ovannämnda, med det enda undantaget att familjemedlemmar från tredjeländer måste uppvisa giltigt pass som identitetsdokument. Tidsfristen för att ansöka om uppehållskort får inte understiga tre månader från ankomstdatum. 20. Har även de rätt till permanent uppehållsrätt? Om dina familjemedlemmar är EU-medborgare får även de rätt till permanent uppehållsrätt när de har varit bosatta i värdmedlemsstaten under en sammanhängande period av fem år. På begäran bör värdmedlemsstaten utfärda ett intyg över stadigvarande bosättning. Om dina familjemedlemmar är medborgare i ett tredjeland får de denna rättighet om de lagligen har bott tillsammans med dig i värdmedlemsstaten under en sammanhängande period av fem år. Om detta villkor är uppfyllt utfärdas för dem ett permanent uppehållskort som förnyas vart tionde år. 23 Under vissa omständigheter kan du och dina familjemedlemmar få denna status redan tidigare (se fråga 16). 21. Vad gäller om jag skiljer mig (eller om äktenskapet eller det registrerade partnerskapet upphävs), om jag dör eller om jag flyttar till ett annat land? Får mina familjemedlemmar stanna kvar i värdmedlemsstaten? Om dina familjemedlemmar redan har fått permanent uppehållsrätt har de rätt att stanna i värdmedlemsstaten och behöver inte längre styrka att de uppfyller några villkor. Om familjemedlemmarna ännu inte har fått permanent uppehållsrätt, är deras medborgarskap avgörande. Om de är EU-medborgare har de egen rätt att vistas i värdmedlemsstaten. De bör dock styrka att de uppfyller bosättningsvillkoren i någon av de egenskaper som anges i gemenskapslagstiftningen, t.ex. som arbetstagare, egenföre-

26 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! tagare, studerande, pensionär eller icke-förvärvsarbetande, eller i egenskap av familjemedlem till en EU-medborgare som uppfyller dessa villkor ( 20 ). Situationen är en annan för familjemedlemmar som inte är medborgare i en medlemsstat. Villkoren beror då på följande omständigheter: 24 Om den migrerande arbetaren avlider har de rätt att stanna kvar i värdmedlemsstaten om de har varit bosatta där som familjemedlemmar under minst ett år före dödsfallet och om de är ekonomiskt oberoende ( 21 ) (antingen som arbetstagare eller egenföretagare eller genom att ha tillräckliga medel och sjukförsäkring, eller de är medlemmar av en familj som redan bildats i medlemsstaten till en person som uppfyller dessa krav detta omfattar t.ex. barn som inte själva uppfyller bosättningsvillkoret men vars efterlevande förälder gör det). När ett äktenskap upplöses (genom upphävande eller äktenskapsskillnad) eller ett registrerat partnerskap upplöses, får en medborgare i ett tredjeland stanna kvar under följande förutsättningar: Äktenskapet (eller partnerskapet) har varat åtminstone tre år, varav ett år i värdmedlemsstaten, eller maken/makan som är medborgare i ett tredjeland har vårdnaden om barnen som är EU-medborgare, eller det är berättigat på grund av särskilt svåra omständigheter, t.ex. att personen varit utsatt för våld inom familjen, eller ( 20 ) Inga villkor ställs om den migrerande arbetstagaren avlider, förutsatt att arbetstagaren vid sin död har varit bosatt på medlemsstatens territorium under en sammanhängande period av två år, eller att dödsfallet var en följd av ett arbetsolycksfall eller en arbetssjukdom eller att den överlevande maken/makan miste sitt medborgarskap i den medlemsstaten i samband med att han eller hon ingick äktenskap med arbetstagaren. Under sådana förhållanden får familjemedlemmarna rätt till permanent uppehållsrätt i värdmedlemsstaten. ( 21 ) Inga villkor ställs om arbetstagaren vid tidpunkten för dödsfallet har varit stadigvarande bosatt på värdmedlemsstatens territorium i två år eller om dödsfallet är en följd av ett arbetsolycksfall eller en arbetssjukdom eller den efterlevande maken/makan har mist sitt medborgarskap i den medlemsstaten genom att ingå äktenskap med arbetstagaren. Under sådana förhållanden får familjemedlemmarna rätt till permanent uppehållsrätt i värdmedlemsstaten.

27 Familjemedlemmar om maken/makan som är medborgare i ett tredjeland genom ett avtal mellan parterna har umgängesrätt med ett minderårigt barn, och domstolen har fastställt att umgänget måste äga rum i värdmedlemsstaten, under så lång tid som detta är fallet. Om ett av dessa villkor är uppfyllt måste familjemedlemmarna dessutom styrka att de kommer att vara ekonomiskt oberoende (för förklaring se ovan) eller att de är familjemedlemmar i en familj som redan har bildats i värdmedlemsstaten åt en person som uppfyller ett sådant krav. Att den migrerande arbetstagaren lämnar värdmedlemsstaten eller avlider får under inga omständigheter leda till förlust av vistelserätten för hans eller hennes barn eller för den förälder som har den faktiska vårdnaden om barnen, oberoende av medborgarskap, om barnen bor i värdmedlemsstaten och är inskrivna vid en utbildningsinrättning i syfte att studera där och fram till dess att de slutfört sina studier. 22. Vilka andra rättigheter har mina familjemedlemmar? Kan även de arbeta i värdlandet? 25 Oberoende av medborgarskap har dina familjemedlemmar rätt att ta anställning eller arbeta som egenföretagare i värdmedlemsstaten. Om de är medborgare i ett tredjeland betyder detta att de inte kommer att avkrävas ett arbetstillstånd. Dina familjemedlemmar har rätt till likabehandling, vilket även omfattar sociala förmåner. Dina barn har oberoende av medborgarskap rätt till utbildning i värdmedlemsstaten på samma villkor som dess egna medborgare. Detta omfattar t.ex. rätten till likabehandling när det gäller studielån och studiebidrag.

28 2006 Europeiska året för arbetstagares rörlighet

29 Utvidgningen: övergångsbestämmelser 23. Vilka övergångsbestämmelser gäller? Som tidigare nämnts har Europeiska unionen redan publicerat en annan handbok om övergångsbestämmelserna för fri rörlighet för arbetstagare från de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen den 1 maj 2004 ( 22 ). Uppgifterna här nedan är bara en kort sammanfattning av dessa bestämmelser. En utförligare beskrivning ges i ovannämnda handbok. Anmärkning: Med EU-15 avses här alla de medlemsstater som ingick i EU före den 1 maj Med EU-10 avses de medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj Med EU-8 avses alla EU-10-staterna förutom Malta och Cypern. Den 1 maj 2004 utvidgades EU, som då hade 15 medlemsstater, med 10 nya medlemsstater. Anslutningsavtalet av år 2003, som banade väg för denna utvidgning, innehåller övergångsbestämmelser om arbetstagares fria rörlighet. Dessa övergångsbestämmelser gäller medborgarna i åtta nya medlemsstater (EU-8): Tjeckien, Estland, Lettland, Litauen, Ungern, Polen, Slovenien och Slovakien. Beträffande Cypern och Malta föreligger inga övergångsbestämmelser, med undantag av Maltas möjlighet att åberopa en skyddsklausul om allvarliga störningar uppkommer på landets arbetsmarknad. 27 Övergångsbestämmelserna gör det möjligt för medlemsstaterna i EU-15 att fördröja tillämpningen av gemenskapslagstiftningen om tillgång till anställning för medborgare i EU-8-staterna och i stället tillämpa landets egna lagar. I praktiken betyder detta att du som medborgare i en EU-8-stat kan avkrävas ett arbetstillstånd innan du kan ta anställning i en av medlemsstaterna i EU- 15. EU-8-staterna kan tillämpa motsvarande restriktioner för medborgare i medlemsstaterna i EU-15, så att deras medborgare omfattas av begränsningsbestämmelser. ( 22 ) Vägledningen Fri rörlighet för arbetstagare till och från de nya medlemsstaterna hur kommer det att fungera i praktiken?. Se följande webbadress:

30 Vill du arbeta i ett annat EU-land? Ta reda på dina rättigheter! Arbetstagare från de medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 och som omfattas av övergångsbestämmelserna måste prioriteras framför arbetstagare från tredjeländer. När en arbetstagare väl har fått tillträde till arbetsmarknaden har han eller hon rätt till likabehandling. Dessutom gäller att medborgare i EU-8-stater som dagen för anslutningen lagligen arbetade i en av medlemsstaterna i EU-15 och som hade haft tillträde till arbetsmarknaden i den medlemsstaten under en sammanhängande period på tolv månader eller mer, har direkt tillträde (utan arbetstillstånd) till arbetsmarknaden i den medlemsstaten, men inte automatiskt till arbetsmarknaderna i de övriga medlemsstaterna i EU Hur länge gäller övergångsbestämmelserna? Övergångsperioden började den 1 maj 2004 och kommer oåterkalleligen att upphöra den 30 april Övergångsperioden indelas i tre faser. Under var och en av dessa gäller olika villkor. 28 Första fasen Medlemsstaterna i EU-15 får tillämpa nationella bestämmelser under två år efter anslutningen. De kan också besluta om att liberalisera tillträdet till sin arbetsmarknad och upphäva kravet på arbetstillstånd ( 23 ). Andra fasen Senast den 30 april 2006 måste medlemsstaterna i EU-15 anmäla till kommissionen om de önskar fortsätta med att tillämpa restriktioner i ytterligare tre år ( 24 ). ( 23 ) Under den första fasen av övergångsperioden beslöt Sverige och Irland att inte tillämpa några restriktioner för tillträdet till sin arbetsmarknad. Även Storbritannien valde att inte tillämpa några restriktioner men antog i stället ett system för registrering av arbetstagare. Alla övriga medlemsstater i EU-15 behöll ett system med arbetstillstånd, i vissa fall i kombination med kvoter. Malta utfärdade arbetstillstånd i övervakningssyfte. Ungern, Polen och Slovenien beslöt att tillämpa motsvarande restriktioner på medborgare från de medlemsstater i EU-15 som tillämpade restriktioner på dem. Alla EU-10-stater öppnade sina arbetsmarknader för medborgare i andra EU-10-stater. ( 24 ) Under den andra fasen i övergångsperioden beslöt fyra andra medlemsstater i EU-15 att öppna sina arbetsmarknader: Grekland, Spanien, Portugal och Finland (Finland införde ett registreringssystem). Några andra länder lättade på restriktionerna inom vissa branscher/yrken: Belgien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna. Italien höjde kvoten för arbetstagare från EU-8. Endast Ungern och Polen behöll de ömsesidiga åtgärderna.

31 Utvidgningen: övergångsbestämmelser Tredje fasen I princip bör medlemsstaterna i EU-15 fullt ut tillämpa gemenskapslagstiftningen efter fem år efter anslutningen. Men om det har uppstått allvarliga störningar på arbetsmarknaden (eller om det finns en risk för sådana störningar) får de fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser i ytterligare två år efter anmälan till kommissionen. På webbplatsen Eures ( 25 ) finns utförlig och uppdaterad information om de regler som gäller i varje medlemsstat under varje fas i övergångsperioden. 25. Vad händer vid nästa utvidgning, då Rumänien och Bulgarien kommer med? Även när Bulgarien och Rumänien ansluter sig till EU planeras en möjlighet för medlemsstaterna i EU-25 att tillämpa liknande övergångsbestämmelser. 29 ( 25 )

32 2006 Europeiska året för arbetstagares rörlighet

33 Medborgare i tredjeländer 26. Vad gäller för medborgare i tredjeländer? Har också dessa rätt till fri rörlighet och likabehandling? Familjemedlemmar till en migrerande arbetstagare i EU har ett fördelaktigare utgångsläge än andra medborgare i tredjeländer. De har rätt att följa med arbetstagaren och att arbeta i värdmedlemsstaten utan att behöva skaffa sig arbetstillstånd. Förutom dessa fall omfattas medborgare i tredjeländer som vill arbeta i en av EU:s medlemsstater av den statens nationella lagstiftning. I de flesta fall måste de skaffa arbetstillstånd. EU har ingått avtal med flera tredjeländer med en klausul om likabehandling när det gäller arbetsvillkor. Detta betyder att när medborgare i dessa länder väl har fått tillträde till arbetsmarknaden i en medlemsstat i enlighet med nationella bestämmelser, måste de behandlas på samma sätt som medlemsstatens egna medborgare. 31 Medborgare i tredjeländer som beviljas inresa på en medlemsstats territorium har inte rätt att röra sig fritt från en medlemsstat till en annan. Tredjelandsmedborgare som lagligen uppehåller sig på en medlemsstats territorium i fem år och som efter att ha uppfyllt villkoren i direktiv 2003/109/EG får status som varaktigt bosatt inom EG i enlighet med direktivet, får flytta från en medlemsstat till en annan på vissa villkor, som bl.a. kan innebära att de om medlemsstaten så kräver är skyldiga att underkasta sig vissa nationella förfaranden. När de väl är bosatta i en annan medlemsstat har de rättigheter och rätt till förmåner som motsvarar dem i den första medlemsstaten. Direktiv 2003/109/EG gäller dock inte i Irland, Storbritannien och Danmark. Därför kan tredjelandsmedborgare som bor i dessa medlemsstater inte förvärva status som varaktigt bosatta inom EG och kan då inte heller flytta till en annan medlemsstat. Tredjelandsmedborgare som förvärvat status som varaktigt bosatta inom EG i de medlemsstater som är bundna av direktivet kan inte heller resa till dessa tre medlemsstater ( 26 ). ( 26 ) Mer information om dessa frågor finns på följande webbadress:

34 2006 Europeiska året för arbetstagares rörlighet

35 Socialförsäkringsrättigheter 27. Vad händer med mina socialförsäkringsrättigheter när jag flyttar till ett annat land för att arbeta där? Det finns gemenskapsbestämmelser som hindrar att du helt eller delvis förlorar dina socialförsäkringsrättigheter när du flyttar från en medlemsstat till en annan. En utförlig presentation av dessa hittar du i vägledningen EUbestämmelser om social trygghet dina rättigheter när du flyttar inom Europeiska unionen, som getts ut av Europeiska kommissionen ( 27 ). Kompletterande ålderspensionssystem är också viktiga. För att minska de problem som uppstår till följd av bristande överföringsrätt mellan sådana pensionssystem har Europeiska kommissionen antagit ett förslag till ett direktiv om denna särskilda fråga ( 28 ). 33 ( 27 ) Se följande webbadress: ( 28 ) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter. KOM(2005) 507 slutlig, Se följande webbadress:

36 2006 Europeiska året för arbetstagares rörlighet

37 Så hävdar du dina rättigheter 28. Vad kan jag göra om de nationella myndigheterna eller min arbetsgivare inte tar hänsyn till mina rättigheter som migrerande arbetstagare? Om du finner att dina rättigheter som migrerande arbetstagare ignoreras av nationella myndigheter i den medlemsstat där du arbetar eller av din arbetsgivare, är det av största vikt att du först söker rättelse hos de nationella myndigheterna när du anser att en viss regel eller ett visst beslut som gäller dig kan stå i strid med EU:s bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare. Du kan även göra något av följande: Söka hjälp på webbplatsen Solvit system ( 29 ). Söka hjälp på webbplatsen Rådgivningstjänsten ( 30 ). Vända dig med ett klagomål till Europeiska kommissionen ( 31 ). Kommissionen har dock inte möjlighet att ingripa om problemet har att göra med ett beslut som har fattats av en privat arbetsgivare. Klagomålet kan inte heller direkt påverka ditt enskilda fall. Det är därför av största vikt att du söker ändring hos de nationella myndigheterna. 35 Göra en framställning till Europaparlamentet ( 32 ). ( 29 ) ( 30 ) ( 31 ) ( 32 )