FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET Utskottet för konstitutionella frågor /2309(INI) FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om Europaparlamentets sammansättning inför valet 2014 (2012/2309(INI)) Utskottet för konstitutionella frågor Föredragande: Roberto Gualtieri och Rafał Trzaskowski PR\ doc PE v02-00 Förenade i mångfalden

2 PR_INI INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...3 BILAGA TILL FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...5 MOTIVERING...8 BILAGA I...11 BILAGA II...15 PE v /20 PR\ doc

3 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om Europaparlamentets sammansättning inför valet 2014 (2012/2309(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen, med beaktande av protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, med beaktande av fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, med beaktande av artiklarna 41, 48 och 74f i arbetsordningen, med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om Europaparlamentets sammansättning 1, med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0000/2013), och av följande skäl: A. Bestämmelserna i artikel 2.1 och 2.2 i protokoll nr 36 upphör att gälla i slutet av Europaparlamentets valperiod B. Republiken Kroatien väntas ansluta sig till EU före valet till Europaparlamentet som ska hållas våren I och med slutet på parlamentsvalperioden upphör giltighetstiden för bestämmelserna i artikel 19.1 i akten om villkoren för Republiken Kroatiens anslutning och om anpassning av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen. C. De demografiska förändringar som har skett sedan det senaste valet till Europaparlamentet bör beaktas. 1. Europaparlamentet överlämnar bifogat förslag till Europeiska rådets beslut om fastställande av Europaparlamentets sammansättning för valperioden , på grundval av dess initiativrätt enligt artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen. 2. Europaparlamentet betonar det brådskande behovet av att anta beslutet, som måste godkännas av parlamentet, så snart som fördraget om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen träder i kraft, så att medlemsstaterna i god tid kan anta nödvändiga interna bestämmelser för anordnandet av valet till Europaparlamentet för valperioden Europaparlamentet åtar sig att, i tillräckligt god tid före valperioden , lämna ett nytt förslag till Europeiska rådets beslut, i syfte att fastställa ett system som i framtiden gör det möjligt att före varje nytt val till Europaparlamentet vid behov omfördela platserna mellan medlemsstaterna på ett objektivt sätt och på grundval av den princip om degressiv 1 EUT C 227 E,, , s PR\ doc 3/20 PE v02-00

4 proportionalitet som fastställs i artikel 1 i beslutet, med beaktande av ett eventuellt ökat antal stater och av den demografiska befolkningsutveckling som vederbörligen konstaterats och utan att utesluta möjligheten att reservera ett antal platser för ledamöter som valts från en nationsövergripande lista. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogat förslag till Europeiska rådets beslut, tillsammans med det tidigare nämnda betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor, till Europeiska rådet och Republiken Kroatiens regering och parlament samt till kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament för kännedom. PE v /20 PR\ doc

5 BILAGA TILL FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION Förslag till Europeiska rådets beslut om Europaparlamentets sammansättning EUROPEISKA RÅDET HAR FATTAT DETTA BESLUT med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 14.2, med beaktande av artikel 2.3 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, med beaktande av Europaparlamentets initiativ, med beaktande av Europaparlamentets godkännande, och av följande skäl: 1) Bestämmelserna i artikel 2.1 och 2.2 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser upphör att gälla i slutet av Europaparlamentets valperiod ) Bestämmelserna i artikel 19.1 i akten om villkoren för Republiken Kroatiens anslutning och om anpassning av fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen upphör att gälla i slutet av Europaparlamentets valperiod (3) Det är viktigt att bestämmelserna i artikel 2.3 i protokoll nr 36 efterlevs utan fördröjning, och därför är det viktigt att anta det beslut som föreskrivs i artikel 14.2 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen, så att medlemsstaterna i god tid kan anta nödvändiga interna åtgärder för anordnandet av valet till Europaparlamentet för valperioden (4) I detta beslut måste kriterierna i artikel 14.2 första stycket i fördraget om Europeiska unionen respekteras, det vill säga att antalet företrädare för unionens medborgare inte får överstiga 750, plus ordföranden, att medborgarna ska företrädas med degressiv proportionalitet, med minst sex ledamöter per medlemsstat. Ingen medlemsstat får tilldelas fler än 96 platser. PR\ doc 5/20 PE v02-00

6 HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Vid tillämpningen av principen om degressiv proportionalitet enligt artikel 14.2 första stycket i fördraget om Europeiska unionen ska följande principer respekteras så långt som det är möjligt: De lägsta och högsta antal som fastställs i fördraget måste utnyttjas fullt så att fördelningen av platser i Europaparlamentet så nära som möjligt avspeglar befolkningsstorleken i respektive medlemsstat. Ju fler invånare en medlemsstat har, desto fler platser har den rätt till. Ju fler invånare en medlemsstat har, desto högre är det antal invånare som varje ledamot av Europaparlamentet företräder. Artikel 2 Den totala befolkningen i medlemsstaterna beräknas av kommissionen (Eurostat) utifrån uppgifter från medlemsstaterna och enligt en metod som fastställts genom en förordning från Europaparlamentet och rådet. Artikel 3 I enlighet med artikel 1 fastställs antalet företrädare i Europaparlamentet från varje medlemsstat som följer nedan, med verkan från och med början av valperioden Belgien 21 Bulgarien 17 Tjeckien 21 Danmark 13 Tyskland 96 Estland 6 Irland 11 Grekland 21 Spanien 54 Frankrike 74 Kroatien 11 Italien 73 Cypern 6 Lettland 8 Litauen 11 Luxemburg 6 Ungern 21 Malta 6 Nederländerna 26 Österrike 19 PE v /20 PR\ doc

7 Polen 51 Portugal 21 Rumänien 32 Slovenien 8 Slovakien 13 Finland 13 Sverige 19 Förenade kungariket 73 Artikel 4 Detta beslut ska ses över i tillräckligt god tid före valperioden i syfte att fastställa ett system som i framtiden gör det möjligt att före varje nytt val till Europaparlamentet omfördela platserna mellan medlemsstaterna på ett objektivt sätt och på grundval av den princip om degressiv proportionalitet som anges i artikel 1, med beaktande av ett eventuellt ökat antal stater och av den demografiska befolkningsutveckling som vederbörligen konstaterats. Artikel 5 Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Utfärdat i På Europeiska rådets vägnar Ordförande. PR\ doc 7/20 PE v02-00

8 MOTIVERING Under parlamentets nästa valperiod som inleds 2014 upphör det nuvarande undantaget till artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen att gälla, och Europaparlamentet kommer då att bestå av 751 ledamöter (750 plus ordföranden). Det nuvarande antalet platser i Europaparlamentet är 754: 736 platser genom Nicefördraget som gällde vid valet 2009, plus 18 platser som tilldelas genom Lissabonfördraget och en ändring av artikel 2 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som även innebar att ett tillfälligt undantag till artikel 14.2 i EU-fördraget infördes så att Tyskland kunde behålla de 99 platser som de tilldelats genom Nicefördraget fram till (Enligt Lissabonfördraget får nämligen ingen medlemsstat tilldelas fler än 96 platser.) När anslutningsfördraget med Kroatien träder i kraft kommer antalet platser i Europaparlamentet tillfälligt att öka till 766 platser, varav 12 platser tilldelas Kroatien (som för närvarande har 12 observatörer), i enlighet med artikel 19.1 i anslutningsakten, som även den ändrar artikel 2 i protokoll nr 36. Om antalet platser ska vara förenligt med bestämmelserna i fördraget (751 platser) måste därför 15 platser tas bort från den nuvarande sammansättningen av parlamentet. Tre av dessa femton platser måste nödvändigtvis tas från Tysklands kvot som minskar från 99 till 96 platser, vilket är taket enligt fördraget. De övriga 12 platserna ska erhållas genom att man tar bort minst en plats för upp till 12 av de 24 medlemsstaterna (däribland Kroatien) vilka har fler platser än minimitröskeln enligt fördraget på 6 platser. (Följande medlemsstater har för närvarande sex platser: Malta, Luxemburg, Cypern och Estland.) Beslutet om det nya Europaparlamentets sammansättning kan även omfatta en vidare omfördelning av platser, där hänsyn tas till demografiska förändringar i medlemsstaterna och/eller där man försöker tydliggöra hur fördragets princip om degressiv proportionalitet ska tolkas och tillämpas. Enligt artikel 14.2 i EU-fördraget ska det nya Europaparlamentets sammansättning fastställas genom ett beslut som, på parlamentets initiativ och med dess godkännande, enhälligt har antagits av Europeiska rådet. Parlamentet ansvarar därför för att ett förslag överlämnas till Europeiska rådet. Det förslag som föredraganden här lägger fram grundar sig på följande: Artikel 14.2 i EU-fördraget föreskriver att medborgarna ska företrädas med degressiv proportionalitet i Europaparlamentet. Enligt betänkandet av Lamassoure-Severin innebär degressiv proportionalitet följande: 1) De lägsta och högsta antal som fastställs i fördraget måste utnyttjas fullt så att fördelningen av platser i Europaparlamentet skiljer sig så lite som möjligt jämfört med hur befolkningen fördelar sig mellan medlemsstaterna. 2) Ju fler invånare ett land har, desto fler antal platser har det rätt till. och 3) Ju fler invånare ett land har, desto högre är det antal invånare som varje ledamot av Europaparlamentet företräder. Denna definition gäller som en allmän princip och är inget matematiskt kriterium. Definitionen kan å ena sidan inte helt följas när det gäller den andra principen (som om den tolkas bokstavligt innebär att två medlemsstater med olika invånarantal inte kan tilldelas lika många platser). Å andra sidan kan den tillämpas på olika sätt och leder inte till ett enda resultat. Med den nuvarande fördelningen av platser respekteras inte den tredje principen för olika medlemsstater, vilket tabell 1 i bilaga I visar. Vårt första kriterium är därför att så långt PE v /20 PR\ doc

9 som det är möjligt respektera principen om degressiv proportionalitet. Frågan är vilken av de olika modellerna som bör väljas. Vid tidigare omfördelningar överutnyttjades degressivitet av antalet tilldelade platser, vilket har lett till att kvoten folkmängd/antal platser för de större medlemsstaterna avsevärt har ökat i jämförelse med kvoten för medelstora medlemsstater (se bilaga II) och därigenom föranleder ett behov av att väga upp denna trend. Dessutom förhindrar den första principen i betänkandet av Lamassoure-Severin, om att tillämpa de fastställda gränserna i fördraget fullt ut, att ytterligare platser tas bort för Tyskland under den övre gränsen på 96 platser, vilket skulle vara politiskt kontraproduktivt för hela Europaparlamentet med tanke på den tyska författningsdomstolens redan kända kritiska hållning till degressiv proportionalitet. Detta utesluter automatiskt en minskning av antalet platser för de större medlemsstaterna och skulle istället logiskt sett leda till en ökning för åtminstone vissa av dem. I den senaste konventionen föreslog Europaparlamentet den så kallade fix-prop-metoden, som nyligen har kommit att kallas Cambridge-kompromissen: sex platser tilldelas alla medlemsstater, och övriga platser fördelas utifrån proportionalitet (se bilaga I, tabell 4). Fix-prop-metoden är den mest proportionella när det gäller att respektera principen om degressiv proportionalitet, och med denna metod skulle kritiken från den tyska författningsdomstolen minska avsevärt (särskilt om modellen kombineras med en fördragsändring där den övre gränsen på 96 platser avskaffas). Om modellen tillämpas skulle det dock resultera i en dramatisk omfördelning av platser där medelstora och mindre medlemsstater förlorar ett stort antal platser samtidigt som de större medlemsstaterna tilldelas betydligt fler platser. Om den övre gränsen på 96 platser behölls skulle Tyskland dessutom diskrimineras bland de större medlemsstaterna eftersom kvoten folkmängd/antal ledamöter kraftigt skulle öka mellan Frankrike och Tyskland. Bland de olika matematiska modellerna som tillämpar principen om degressiv proportionalitet 1 är den så kallade paraboliska metoden en av de mest degressiva (se bilaga I, tabell 3). Modellen skulle kunna vara det vägledande kriteriet på lång sikt utan en fördragsändring, men den innebär en alltför stor omfördelning för att vara politiskt hållbar i ett enda steg. Föredraganden föreslår därför en pragmatisk lösning som grundar sig på ett annat kriterium: att minska det antal platser som medlemsstaterna förlorar samtidigt som principen om degressiv proportionalitet så långt som möjligt respekteras, enligt principen att ingen ska vinna eller förlora mer än en plats (se bilaga I, tabell 1). Denna pragmatiska lösning uppnås i två steg. Det första steget (se bilaga I, tabell 2) är en omfördelning som är helt i linje med de tre principerna om degressiv proportionalitet och som samtidigt innebär så små förändringar som möjligt av antalet platser. Resultatet är färre platser för 13 medlemsstater, varav två förlorar 3 platser (Ungern och Litauen), sex förlorar 2 platser (Rumänien, Grekland, Belgien, Portugal, Tjeckien och Lettland) och fem förlorar 1 plats (Sverige, Bulgarien, Irland, Kroatien och Slovenien). Frankrike skulle dock få ytterligare 4 platser, Förenade kungariket och Spanien 3 samt Italien 1 plats. Det andra steget innebär en politisk kompensation mellan vinster (11 platser) och förluster av fler än en plats (10 platser). Den extra fria platsen tilldelas Slovenien (som behåller sina 8 platser) som ett av de mindre länderna bland 1 En analys och beskrivning av de olika matematiska modellerna finns i specialutgåvan av tidskriften Mathematical Social Sciences, vol. 63, 2012, s , särskilt tabell 2 på s PR\ doc 9/20 PE v02-00

10 förlorarna i det första steget. Resultatet är en minimering av ovan nämnda förluster; bara tolv medlemsstater förlorar 1 plats vardera och ingen stat tilldelas fler platser. Denna vinstavsägelse innebär förstås att den tredje principen om degressiv proportionalitet inte helt respekteras, men utfallet har en tydlig politisk logik. Dessutom ligger denna lösning betydligt närmare att respektera principen om degressiv proportionalitet än någon av de andra modellerna som utgår från principen att ingen ska vinna eller förlora mer än en plats (exempelvis genom att man tar bort 12 platser, en från varje vinnare i den senaste omfördelningen). Föredraganden tror att den föreslagna lösningen, under rådande omständigheter och utifrån den aktuella beslutsprocessen inom detta område, troligtvis vinner majoritet i parlamentet och enhällighet i rådet, samtidigt som principen om degressiv proportionalitet respekteras så långt som det är möjligt. Ett nytt försök att hitta ett mer permanent system som grundar sig på objektiva kriterier och som godkänns av alla berörda parter skulle kunna sättas igång om ett nytt initiativ från Europaparlamentet läggs fram i god tid före det efterkommande valet Parallellt skulle man, genom en särskild förordning som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, kunna utveckla en lämpligare metod för beräkning av valmanskåren, vilken tas under övervägande på medlemsstatsnivå. Bilagor: I. Tabeller som beskriver resultatet av olika beräkningsmetoder II. Historisk bakgrund PE v /20 PR\ doc

11 BILAGA I TABELL 1: PRAGMATISK LÖSNING Medlemsstater Folkmängd* Platser (nuv. tilldeln.) Kvot folkm./ platser Platser (ny tilldelning) Skillnad Kvot folkm./pl. (ny tilldelning) Tyskland minus Frankrike Förenade kungariket Italien Spanien Polen Rumänien minus Nederländerna Grekland minus Belgien minus Portugal minus Tjeckien minus Ungern minus Sverige minus Österrike Bulgarien minus Danmark Slovakien Finland Irland minus Kroatien minus Litauen minus Slovenien Lettland minus Estland Cypern Luxemburg Malta TOTALT * från och med den 1 januari 2012 PR\ doc 11/20 PE v02-00

12 TABELL 2: PRAGMATISK LÖSNING i två steg Medlemsstater Folkmängd* Platser (steg 1) Skillnad Kvot folkm./pl. (steg 1) Platser (steg 2) Skillnad Kvot folkm./pl. (steg 2) Tyskland minus minus Frankrike plus Förenade kungariket plus Italien plus Spanien plus Polen Rumänien minus minus Nederländerna Grekland minus minus Belgien minus minus Portugal minus minus Tjeckien minus minus Ungern minus minus Sverige minus minus Österrike Bulgarien minus minus Danmark Slovakien Finland Irland minus minus Kroatien minus minus Litauen minus minus Slovenien minus Lettland minus minus Estland Cypern Luxemburg Malta TOTALT * från och med den 1 januari 2012 PE v /20 PR\ doc

13 TABELL 3: PARABOLISKA METODEN Medlemsstater Folkmängd* Platser Skillnad Kvot folkm./pl. Tyskland minus Frankrike plus Förenade kungariket plus Italien plus Spanien plus Polen Rumänien minus Nederländerna Grekland minus Belgien minus Portugal minus Tjeckien minus Ungern minus Sverige minus Österrike minus Bulgarien minus Danmark Slovakien minus Finland minus Irland minus Kroatien minus Litauen minus Slovenien Lettland minus Estland plus Cypern plus Luxemburg Malta TOTALT 751 * från och med den 1 januari 2012 PR\ doc 13/20 PE v02-00

14 TABELL 4: FIX-PROP-METODEN CAMBRIDGE-KOMPROMISSEN Medlemsstater Folkmängd* Platser Skillnad Kvot folkm./pl. Tyskland minus Frankrike plus Förenade kungariket plus Italien plus Spanien plus Polen Rumänien minus Nederländerna minus Grekland minus Belgien minus Portugal minus Tjeckien minus Ungern minus Sverige minus Österrike minus Bulgarien minus Danmark minus Slovakien minus Finland minus Irland minus Kroatien minus Litauen minus Slovenien minus Lettland Estland plus Cypern Luxemburg Malta TOTALT 751 * Beräkningen grundar sig på 2011 års befolkningsdata. PE v /20 PR\ doc

15 BILAGA II TABELL 1: 1979 Medlemsstater Folkmängd Platser Kvot folkmängd/platser Tyskland Frankrike Förenade kungariket Italien Nederländerna Belgien Danmark Irland Luxemburg TOTALT 410 PR\ doc 15/20 PE v02-00

16 TABELL 2: 1986 Medlemsstater Folkmängd Platser Kvot folkmängd/platser Tyskland Frankrike Förenade kungariket Italien Spanien Nederländerna Portugal Grekland Belgien Danmark Irland Luxemburg TOTALT 518 PE v /20 PR\ doc

17 TABELL 3: 1995 Medlemsstater Folkmängd Platser Kvot folkmängd/platser Tyskland Frankrike Förenade kungariket Italien Spanien Nederländerna Grekland Belgien Portugal Sverige Österrike Danmark Finland Irland Luxemburg TOTALT 626 PR\ doc 17/20 PE v02-00

18 TABELL 4: 2004 Medlemsstater Folkmängd Platser Kvot folkmängd/platser Tyskland Frankrike Förenade kungariket Italien Spanien Polen Nederländerna Grekland Belgien Portugal Tjeckien Ungern Sverige Österrike Danmark Slovakien Finland Irland Litauen Lettland Slovenien Estland Cypern Luxemburg Malta TOTALT 732 PE v /20 PR\ doc

19 TABELL 5: 2009 Medlemsstater Folkmängd Platser Kvot folkmängd/platser Tyskland Frankrike Förenade kungariket Italien Spanien Polen Rumänien Nederländerna Grekland Belgien Portugal Tjeckien Ungern Sverige Österrike Bulgarien Danmark Slovakien Finland Irland Litauen Lettland Slovenien Estland Cypern Luxemburg Malta TOTALT 736 PR\ doc 19/20 PE v02-00

20 TABELL 6: EXTRA LEDAMÖTER Medlemsstater Folkmängd Platser Skillnad Kvot folkm./pl. Tyskland Frankrike plus Förenade kungariket plus Italien plus Spanien plus Polen plus Rumänien Nederländerna Grekland plus Belgien Portugal Tjeckien Ungern Sverige plus Österrike plus Bulgarien plus Danmark Slovakien Finland Irland Litauen Lettland plus Slovenien plus Estland Cypern Luxemburg Malta plus TOTALT 754 PE v /20 PR\ doc