Havsbaserade vindkraftverks inverkan på fågellivet i södra Kalmarsund

Transkript

1 Havsbaserade vindkraftverks inverkan på fågellivet i södra Kalmarsund En slutrapport baserad på studier Jan Pettersson på uppdrag av Statens Energimyndighet Ett referensgruppssamarbete med huvudsäte vid Ekologiska Institutionen Lunds Universitet

2 2

3 Havsbaserade vindkraftverks inverkan på fågellivet i södra Kalmarsund En slutrapport baserad på studier Jan Pettersson (25) på uppdrag av Statens Energimyndighet Ett referensgruppssamarbete med huvudsäte vid Ekologiska Institutionen Lunds Universitet Foto och grafik: Jan Pettersson/ JP Fågelvind ISBN

4 4

5 Innehåll Sammanfattning... 7 Slutsatser Introduktion Bakgrund Grundläggande frågor Referensgrupp Undersöknings område Sjöfågelsträcket i Kalmarsund Sjöfågelflyttningens totala omfattning Dominerande arters flyttning och förekomst Metoder Projektets uppläggning och olika etapper Övervakning av sträck Inventering av rastande sjöfågel Positionsbestämning av rastande sjöfågelflockar Väderdata Kvalitetskontroll och statistiska analyser Resultat Fältobservationer av vårsträcket Fältobservationer av vårsträckets vindberoende Radarobservationer av vårsträcket Fältobservationer av höststräcket Radarobservationer av höststräcket Följningar av höststräckande sjöfågelflockar nära vindkraftverken En sträckande sjöfågelflocks kollision med vindkraftverken Rastande och övervintrande sjöfåglar i södra Kalmarsund Övriga fåglar i södra Kalmarsund och vid vindkraftverken Diskussion och slutsatser Studiens omfattning Hur påverkar vindkraftverken ejdersträckets vägval i sundet? Hur påverkar vindkraftverken det övriga sjöfågelsträckets vägval i sundet? Hur flyger sjöfågelflockarna i vindkraftverkens omedelbara närhet? Hur påverkas sjöfåglarnas nattsträck i sundet? Hur påverkas sjöfågelsträcket i sundet av dimma och dis under dagtid? Hur kan vindkraftverken påverka flygvägens längd? Hur många flyttande sjöfåglar riskerar att förolyckas? Hur påverkar vindkraftverken rastande sjöfåglar? Hur flyger de ovanligare och de rödlistade arterna vid vindkraftverken? Andelen flyttande sjöfåglar som berörs av de havsbaserade vindkraftverken Tack Referenser Appendix

6 Utgrundens fyr med den öppna plattformen på 27 meters höjd som har använts som observationsplats. 6

7 Sammanfattning Under fyra vår- och höstsäsonger åren har en fågelstudie genomförts som omfattat totalt en och en halv miljon flyttande sjöfåglar i södra Kalmarsund. Studien har utförts i anslutning till de båda grupper av vindkraftverk som står uppförda till havs vid Utgrunden och Yttre Stengrund med sju respektive fem vindkraftverk. Sjöfåglarnas flyttningsmönster genom sundet och flockarnas reaktioner vid möte med vindkraftverken har under perioder med goda siktförhållanden studerats och dokumenterats genom direkta observationer och genom att flockarna följts med ett optiskt mätinstrument. För perioder med sämre sikt (som dimma och dis eller under natten) liksom under dagtid med god sikt har sparade filmer från militär spaningsradar analyserats för att dokumentera flockarna och deras reaktioner och beteenden då de på sin flyttväg möter vindkraftverken. Vindkraftverk I södra Kalmarsund här drygt 2 kilometer brett finns sedan hösten 2 Utgrundens sju vindkraftverk uppförda ungefär mitt i sundet. De fem vindkraftverken vid Yttre Stengrund, som lokaliserats ca 3 km från strandlinjen, uppfördes sommaren 21 och ligger 2 3 km söder om Utgrunden. Vår- och höststräck Studien omfattar totalt 859 vårsträckande sjöfåglar och motsvarande antal för höststräcket är 674. Vårsträcket av sjöfågel domineras till 95 procent av ejder. Höstarnas sjöfågelsträck i södra Kalmarsund består till 56 procent av ejder, och i övrigt handlar det mest om änder, gäss och skarvar. Höstsjöfågelsträcket sker huvudsakligen längs sundets västra sida och berör därmed främst avsnitt närmare Yttre Stengrunds vindkraftverk. Val av flygväg Vårsträcket av sjöfågel sker efter vindkraftbyggnationen, i betydligt större omfattning än före, längs sundets Ölandssida. Huvuddelen av vårsträckets flyttningsvägar har således förskjutits upp till 2 km österut. Sjöfågelflockarna undviker i allmänhet under såväl vår- som höstflyttningen att flyga närmare än en kilometer från vindkraftverken. Vid goda siktförhållanden tycks flockarna redan på minst 1 2 kilometers avstånd från verken göra ett vägval. De flyger på våren till största delen till höger om vindkraftverken vid Utgrunden, eftersom flyttningen oftast sker i västliga och sydliga vindar. Troligen är det enklare att passera verken med vinden i ryggen än att vika av mot vinden. En del flockar (ca 3 procent) flyger givetvis närmare verken ( 5 meter), men andelen av samtliga sträckande flockar som gör någon form av vägvalskorrigering är ca 3 procent vid goda siktförhållanden vid Utgrunden på våren, och ca 15 procent vid Yttre Stengrund på hösten. Dessa flockar nödgas då att flyga i en båge runt vindkraftverken, vilket förlänger flygvägen upp till 1,2 2,4 kilometer, eller för några få flockar med upp till 2,9 kilometer. Denna förlängning av flygvägen utgör,2,4 procent av sjöfåglarnas totala flyttningsväg från häckningsområdet till övervintringsområdet och omvänt, vilket kan översättas till en viss ökning av energikostnaderna för fåglarnas flyttning. Natt och dimma Radarföljningar av flockar visar att det totalt sett är ett ganska begränsat sjöfågelsträck som sker i dimma och dis. Ungefär 5 6 procent av det totala sträcket vår respektive höst flyttar under sådana förhållanden, vilket är väldigt nära den andel av tiden (5 9 procent av den studerade tiden) som det förekommer dimma och dis. Dessa flockar undviker vindkraftverken på motsvarande sätt som de som flyttar i bra sikt. Sjöfågelsträcket på natten i Kalmarsund är omfattande och utgör procent av det totala sjöfågelsträcket. De nattflyttande flockarna flyger på ett större avstånd från land än de som flyttar på dagen. Sjöfågelflockarna tycks även under nattflyttning reagera för vindkraftverken på långt avstånd, ca 5 1 meter, innan de når fram till dem. De flockar som nattetid kommer närmare verken flyger (vid såväl höst- som vårsträcket) i en båge runt verken på samma sätt som de som flyttar dagtid. Sällsynta arter Endast några få av de observerade sällsynta och rödlistade arterna eller rovfåglarna i området tycks under sin flyttning flyga in genom de direkta vindkraftområdena. Ca 4 procent av de observerade lite sällsyntare arterna flyger på våren i vindkraftverkens direkta närhet vid Utgrunden, och 5 procent på hösten vid Yttre Stengrund. Detta är jämförbart med den andel av ejdrarna (2 6 procent) som under vår och höst flyger i vindkraftverkens närområde. Dessa lite ovanliga fågelarter beter sig också mycket likartat med de vanliga sjöfågelarterna vid sina möten med de havsbaserade vindkraftverken. Totalt utgör dessa arter ca,3 procent av de räknade sjöfåglarna. Kollisionsrisk Under hösten 23 kunde en fågelkollision observeras vid Yttre Stengrund. Detta är den enda kollision som observerats under hela studieperioden. En flock på 31 ejdrar flög då så nära som ca 1 meter från Yttre Stengrunds nordligaste vindkraftverk, och flockens ena ytterflank träffades av rotorn. Fyra ejdrar föll i vattnet och tre av dessa sågs mycket snabbt flyga från området, medan en fågel bedömdes ha blivit dödad. Därutöver har fem tillbud observerats då flockar kastat sig åt sidan eller tvärvänt vid verken för att undvika kollision. En kollisionsriskberäkning visade att en fågel per år och vindkraftverk kan förväntas kollidera med dessa befintliga verk i Kalmarsund. Ett antagande vid denna kollisionsriskberäkning är att det endast är flockar som flyger inom 1 meters avstånd från vindkraftverken, som riskerar att kollidera. Dessutom bygger antagandet på att dessa flockar fortsätter att flyga rakt fram och inte viker av när de når 5

8 fram till verken. Det antal sjöfåglar som enligt denna kollisionsriskberäkning riskerar att kollidera med verken får ses som ett värsta fall-scenario. Eftersom sträcken till sin huvuddel är olika förlagda i sundet under vår- respektive höststräcket, så berörs vårsträcket i första hand av vindkraftverken vid Utgrunden och höststräcket av Yttre Stengrund. Utifrån detaljstudier av det konstaterade antalet flockar inom 1 meters avstånd från verken vid Utgrundens vindkraftverk på våren (ca,2 procent av flockarna) och vid Yttre Stengrund på hösten (ca,3 procent av flockarna) har ett risktal räknats fram för totala sträcket under hela dygnet, och för hela vår- respektive höststräcket. Enligt dessa riskberäkningar skulle i södra Kalmarsund maximalt 1 4 flockar under våren och maximalt 1 flockar under hösten riskera att hamna i en kollisionssituation vid något av vindkraftverken. Om den enda observerade kollisionen antas illustrera en genomsnittskollision skulle sammanlagt maximalt fåglar per år dödas och ca tre gånger så många skulle skadas vid kollisioner med de i sundet befintliga 12 vindkraftverken. Således skulle ca en fågel per vindkraftverk och år omkomma vid kollision med vindkraftverk. Detta ska ses mot bakgrund av det uppskattade totala antalet sjöfåglar som passerar området den undersökta perioden dag och natt: ca 5 sjöfåglar per vår och till 8 per höst. Rastande fåglar Området kring Utgrunden hyser 1 2 rastande sjöfåglar under såväl vår som höst och något färre under vintern. Alfågeln dominerar bland rastfåglarna, men under vårarna och höstarna finns också en del ejder och sjöorre. Området kring Yttre Stengrund hyser färre rastande sjöfåglar och bland dessa återfinns inga alfåglar. Antalet rastande alfågel har minskat under vårarna efter byggnationen av vindkraftverken på Utgrunden. Detta kan inte säkert hänföras till denna byggnation eftersom även antalet fåglar inom referensområdet minskat under samma period. Det rör sig sannolikt om en ganska stor mellanårsvariation totalt inom området. Möjligen kan referensområdet ligga för nära (ca 3 kilometer) vindkraftverken för att avspegla sådana variationer eller eventuella vindkrafteffekter. Positionsstudier över var de olika flockarna av sjöfåglar rastar samt dagsrytm har gjorts vid vindkraftområdet på Utgrunden. Dessa studier visar på skillnader i olika arters val av uppehållsplats samt en viss dagsrytm. Besöken av vindkraftverkens servicebåt stör under dagtid alfåglarna och även sjöorrarna så att de flyger bort från sina födosöksområden i den direkta närheten av vindkraftverken. Under morgnar och kvällar finns de dock åter i vindkraftverkens närområden. Ejdern förekommer som rastare i området både före och efter byggnationen, men uppehåller sig huvudsakligen i området norr om vindkraftverken och störs därmed i liten omfattning av servicebåten. Det är helt uppenbart att det, trots vindkraftverk och ganska täta båtbesök, fortfarande finns en mängd sjöfåglar som utnyttjar Utgrundenområdet som rast- och födoplats. Detalj olikheter i sjöbottnens utformning och sammansättning och därmed skillnader i t.ex. musselförekomst är sannolikt en huvudorsak till olikheterna i uppehållsplats för de olika fågelarterna. 6

9 Slutsatser Grovt sett påverkas ca 3 procent av de sjöfåglar som flyttar genom Kalmarsund på något sätt av vindkraftparkerna Utgrunden och Yttre Stengrund. Utgrundens vindkraftpark har förskjutit flyttningskorridoren för vårsträckande ejdrar mot öster, in mot Ölandskusten. Ingen storskalig förändring av flyttningskorridoren har skett under höststräcket. Majoriteten av alla ejdrar, och andra flyttande sjöfåglar, undviker vindkraftparkernas närområde. Fåglarna påbörjar i allmänhet undvikandemanövern 1 2 km före mötet med vindkraftparkerna. Fågelbeteendet är likartat oavsett tid på dygnet och siktförhållanden majoriteten av alla sjöfåglar reagerar på och undviker vindkraftparkerna även under natten samt vid nedsatt sikt. För de sjöfåglar som gör denna undvikandemanöver förlängs den totala flyttningssträckan eller flyttningstiden med,2,5 procent. Detta medför endast en marginell höjning av energiförbrukningen för hela flyttningsresan. Mycket få sjöfågelflockar flyger så nära vindkraftverken ( 1 m) att de riskerar att kollidera med dessa. En kollisionsriskberäkning baserad på data insamlade under Kalmarsundsstudien visar att 1 4 flockar under vårsträcket och ca 1 flockar under höststräcket riskerar att kollidera med de aktuella vindkraftparkerna (en fågel per flock). Detta innebär i sin förlängning ungefär en dödad förolyckad sjöfågel/vindkraftverk och år. En kollision av en flock ejdrar med ett av vindkraftverkens rotorblad har dokumenterats och visade att fyra av de 31 ejdrarna i flocken berördes eller träffades. Utgrundens vindkraftpark påverkar genom servicebåtens aktivitet indirekt områdets attraktionskraft som rastnings- och över vintringsområde. Utgrunden används dock fortfarande av alfåglar, ejdrar och andra rastande sjöfåglar. Av allt att döma utgör servicebåtar som far till och från verken en större störningskälla än själva vindkraftverken. Författaren vid avståndsmätningsinstrumentet 7

10 1 Introduktion 1.1 Bakgrund Våren 1998 gav Vindkompaniet AB rapportförfattaren och Lars Lindell i Kalmar i uppdrag att genomföra en förundersökning avseende flyttfågelsträckets fördelning och omfattning i södra Kalmarsund. Undersökningen var relaterad till en planerad utbyggnad av vindkraftverk i området. Under vårarna 1998 och 1999 genomfördes sträckstudier inom Utgrundenområdet med syfte att ta fram underlag för en miljökonsekvensbeskrivning och en uppföljning av de planerade vindkraftverkens eventuella effekter på fågellivet i området. Under hösten 2 uppfördes sju 1,5 MW vindkraftverk på den sydligare delen av åsryggen vid Utgrunden. Detta var endast hälften av de 13 ursprungligen planerade verken. Antalet hade minskats p.g.a. att verkens storlek ökat under tiden. I tillståndet enligt miljöbalken föreskrevs som villkor bl.a. att ett kontrollprogram för att klarlägga vindkraftverkens inverkan på fågellivet skulle upprättas och godkännas av tillsynsmyndigheten. Motsvarande villkor föreskrevs också i det något senare givna tillståndet till Vindkompaniet att vid Yttre Stengrund, beläget 2 3 km söder om Utgrunden, uppföra fem 1,5 (2,) MW vindkraftverk. Under 2 erhöll Vindkraftbolaget Utgrunden AB och Enron Wind Sverige AB, som då drev vindkraftanläggningen vid Utgrunden, ett kombinerat investeringsbidrag och bidrag för teknikutveckling och demonstration från Statens Energimyndighet för det havsbaserade vindkraftprojektet på Utgrunden. Som en av delarna i detta utvecklingsprojekt ingick att studera de havsbaserade vindkraftverkens inverkan på fågellivet. I detta delprojekt föreskrevs bl.a. att Vindkraftbolaget Utgrunden AB, Enron Wind Sverige AB och Vindkompaniet AB gemensamt skulle bekosta den icke bidragsgivna delen av fågelprojektet med 5 kr vardera. Projektet gavs en sådan utformning att det även av tillsynsmyndigheterna kunde godkännas som kontrollprogram för uppföljning av vindkraftverkens möjliga inverkan på fågellivet. Studien, som rapportförfattaren gavs i uppdrag att genomföra, omfattade såväl flyttande som rastande fåglar i Kalmarsund. Studierna över möjliga effekter på fågellivet omfattar således de båda vindkraftanläggningarna i södra Kalmarsund vid Utgrunden och Yttre Stengrund med (sedan sommaren 21) fem 2, MW vindkraftverk. Projektet lades upp som ett treårsprojekt som skulle genomföras i etapper. Erfarenheterna och kunskaperna från de olika etapperna kunde då successivt utnyttjas och tillämpas i efterföljande etapper. Under tillståndsprocessen framhölls det från ornitologhåll som riskabelt och olämpligt att placera vindkraftparker i Kalmarsund en av norra Europas främsta flyttfågellokaler. Dessa risker till trots ville Ölands Ornitologiska Förening i sitt remissvar till Länsstyrelsen daterat inte motsätta sig en utbyggnad på Utgrunden för att därigenom skapa möjlighet till ett bättre bedömningsunderlag. Det sades att det var bättre att i tid och i begränsad skala studera effekterna av vindkraftverk än att bromsa utvecklingen och att inte få tid att studera effekterna före en storskalig utbyggnad av havsbaserad vindkraft. Då tillstånd givits för dessa båda lokaliseringar kan det sägas vara forskningsmässigt fördelaktigt att förlägga studier av havsbaserade vindkraftverks inverkan på flyttfåglarna just till ett sådant område med potentiellt många riskutsatta sjöfåglar. Detta har gett förutsättningar för att få fram ett mycket omfattande undersökningsmaterial med stort informationsvärde som annars inte hade varit möjligt. Vindkraftbolagen utsatte sig samtidigt för den potentiella risken att tvingas ta ner vindkraftverken om stor skada på de flyttande sjöfåglarna skulle påvisas. Enron Wind tog sommaren 2 initiativ till en konferens med berörda myndigheter och intresseorganisationer för att diskutera status och behovet av ytterligare kunskapsunderlag relaterat till havsbaserad vindkraft och miljön. Bland andra deltog Naturvårdsverket, Boverket, Energimyndigheten, Uppsala Universitet, Sveriges Ornitologiska Förening, Elforsk, representanter för yrkesfisket, Vindkompaniet AB och Vattenfall. Enron Wind försökte under hösten 2 få till stånd ett forskningsprojekt inom Elforsks ramar. Hans Ohlsson (Sycon), Folke Plejmark (Tekova) och Thomas Stalin (Enron Wind) deltog i detta arbete. Arbetet mynnade ut i att undersökningen om vindkrafverkens inverkan på fågelivet inlemmades i Energimyndighetens beslut om demonstrationsprojekt Utgrunden, budgeterat till 314 kr. Föreliggande rapport är en slutrapport med en sammanställning och utvärdering av det totala observationsmaterialet från hela projektperioden 2 till 23. Observationsmaterialet från våren 1999 utgör förstudiematerial till det egentliga projektet. Projektperioden omfattar sträckobservationer i Kalmarsund under tre vårperioder och tre höstperioder. Ekonomiskt har studien stöttats av Statens Energimyndighet samt av vindkraftbolagen Vindkraftbolaget Utgrunden AB, Enron Wind Sverige AB, GE Energy Sweden AB och Vindkompaniet AB. 1.2 Grundläggande frågor När denna studie påbörjades år 2 var debatten om havsbaserade vindkraftverk och fåglar mest fokuserad till faran att fåglarna skulle kunna kollidera i stort antal. Huvudfrågan i denna studie har därför kretsat kring kollisionsrisken mellan flyttfåglar och havsbaserade vindkraftverk. De väsentliga grundfrågorna för hela studien har varit att söka svar på följande frågeställningar: 8

11 Hur stor är risken för kollisioner mellan fågel och vindkraftverk vid de havsbaserade vindkraftparkerna i södra Kalmarsund, under god sikt på dag och natt samt under begränsad sikt som i dimma och dis? Påverkar vindkraftverken hur fågelsträcken förläggs i sundet? Påverkar vindkraftverken rastande och födosökande fåglars benägenhet att utnyttja grundområdena där vindkraftverken uppförts? 1.3 Referensgrupp Under hösten 21 bildades en särskild referensgrupp för projektet. Avsikten med denna referensgrupp har varit att i första hand skapa en vetenskaplig grupp där ledamöterna har särskild kompetens och erfarenhet inom projektets ämnesområde och frågeställningar. Utöver den vetenskapliga forskargruppen har i referensgruppen ingått representanter för de vindkraftbolag som har haft ansvaret för projektet eller på annat sätt har särskilt intresse, särskild kunskap eller kompetens inom projektets ämnesområde. Referensgruppens uppgift har i första hand varit att ge projektet en kvalitetssäkring, på så vis att gruppen genom synpunkter, råd och rekommendationer ska medverka i uppläggning av projektets olika etapper, projektets genomförande samt aktivt medverka i den slutliga utvärderingen. Den forskningsmässiga delen av referensgruppen har bestått av flyttfågelforskare Martin Green, Lunds Universitet, sjöfågelpopulationsexpert Leif Nilsson, Lunds Universitet, ornitologisk vindkraftforskare Johnny Kahlert, Dansk Miljøundersøgelser DMU samt ornitologisk vindkraftforskare Johnny Karlsson, Bioconsult (tidigare Lunds Universitet). Vidare har i referensgruppen ingått Thomas Stalin Enron Wind och GE Energy; Hans Ohlsson, Enron Wind och Airicole; Staffan Niklasson och Per Malmén, Vindkompaniet; Per Hjelmsted Pedersen, SEAS och E2; Scott Properzi, E2; ornitolog och projektledare Jan Pettersson, JP Fågelvind samt projektsamordnare Folke Plejmark, Tekova. Södra Kalmarsundsområdet Småland Bergkvara Utgrunden Fyren 7 vindkraftverk Öland Eckelsudde Degerhamn Kristianopel Blekinge Olsäng Yttre Stengrund 5 vindkraftverk Grönhögen Ottenby Ölands södra udde 1 kilometer Torhamns udde Figur 1 Karta över södra Kalmarsund med orienterande lokalangivelser samt vindkraftparkernas placering. Utgrundens sju vindkraftverk uppfördes hösten 2, och Yttre Stengrunds fem vindkraftverk uppfördes sommaren 21. 9

12 1.4 Undersökningsområde Vattenområdet i södra Kalmarsund är administrativt fördelat mellan fyra kommuner (Kalmar, Torsås, Mörbylånga och Karlskrona) och två län (Kalmar respektive Blekinge län). I jämnhöjd med Utgrunden ligger de två större samhällena i området; Degerhamn på Öland och Bergkvara på Smålandssidan. Förutom dessa tätorter kan nämnas Karlskrona i områdets allra sydligaste del, Kalmar i nordvästra hörnet samt Mörbylånga på Öland. Ölandsbron, som sträcker sig över hela sundet från Kalmar till Färjestaden på Öland, byggdes Bron spänner över 6 km vatten och har en högbrodel, närmast Kalmar, vars högsta höjd är 42 meter ö.h. (över havsytan). Utgrundens vindkraftpark är belägen nästan mitt i södra Kalmarsund, 8 km väster om Öland och 12 km öster om Smålands fastland. Detta grundområde utgörs av en rullstensås som sträcker sig huvudsakligen i nord-sydlig riktning, där vattendjupet över åsryggen varierar mellan 4 och 15 m. Vattendjupet i omgivande vattenområden är ca 2 25 m. På grundets nordliga del, ca 2 km norr om det nordligaste vindkraftverket (Figur 1), finns sedan 1945 fyren Utgrunden. Fyrtornet är 27 meter högt, 3,5 meter i diameter och var under studieperioden högst upp ovanför fyrfunktionen försett med en helikopterplatta. Vattendjupet vid fyren är ca 6 meter. Fyren är belägen 265 meter nordväst om det närmaste vindkraftverket på Utgrunden och till det sydligaste verket är avståndet 48 meter. Fyren ligger i det närmaste mitt i sundet med ett avstånd på 1 km såväl till fastlandet som till Öland. Yttre Stengrund är en grundare platå drygt 3 kilometer ut från Blekingekusten där vindkraftverken är byggda på 5 7 meters djup och där platån sluttar svagt ut i Kalmarsund (Figur 1). Utgrundens fyr Fyren utnyttjades som observtörsplats från den öppna plattformen på 27 meters höjd och från den sidan av plattformen som för tillfället gett lä. Under observationsperioderna har en mindre elgenerator och enklare utrustning för övernattning medförts till fyren, vilket möjliggjort stationering där för en till två personer under perioder upp till tre veckor. Under hela undersökningsperioden har noggranna vinduppgifter kunnat inhämtas från mätutrustningen som är placerad 38 meter ö.h. Företaget Airicole har för övrigt 23 köpt Utgrundens fyr, och själva fyrfunktionen jämte helikopterplattan har under vinterperioden lyfts bort och ersatts med en ny och betydligt större överbyggnad i två våningar försedd med glasväggar. En ny 6 meter hög metereologmast har uppförts ovanpå det nya fyrhuset. Denna nya och utökade fyrbyggnation avses i framtiden kunna utnyttjas som fältstation för skilda studier över havsbaserad vindkraft och dess miljöeffekter, inte minst fågelstudier. Olsäng, observationplats för Yttre Stengrund Olsängs observatörsplats utgörs av ett tidigare militärt ramptorn på nordsidan av yttersta spetsen av Styrsholms udde. Ramptornet står 25 meter från strandlinjen och observatören är placerad 9 meter ö.h. Observationsplatsen ger helt fri sikt i sektorn NV-O-S; sikten är i väster något begränsad av trädvegetation. Avståndet till det närmaste vindkraftverket, vilket även är det nordligaste av de fem på Yttre Stengrund, är 31 meter och till det sydligaste 43 meter. Rakt österut ligger Ölands södra udde med sin fyr Långe Jan, som är ett utmärkt riktmärke vid observationerna. Styrholms udde är en relativt öppen enbuskmark med en större träddunge av ekar väster om observationsplatsen. Strax söder om denna udde och bara 6 meter från observationsplatsen finns ett sälskyddsområde med ett hundratal knubbsälar. Vid hård vind har observatören möjlighet att stå på läsidan av rampen men befinner sig då endast ca 2 meter ö.h. Eckelsudde Eckelsudde är en landtunga som sticker ut från Öland i Kalmarsund, rakt västerut. Udden består av betad strandäng med enbuskmarker upp till 1 meter från stranden. Udden ligger intill fågelskyddsområdet med samma namn. Norr om observationsplatsen står 16 landbaserade vindkraftverk (som närmast 75 meter från havet) med 3 meter som minsta avstånd från observatören. Observationsplatsen är belägen intill enbuskmarken på en högsta nivå av ca 3 meter ö.h. och ca 5 meter från stranden. Observatören kan ta vindskydd bakom dessa buskar samt vid en stenmur. Från denna observationsplats är sikten fri i sektorn SO-S- V-N; buskarna skymmer lite mot öster. Avståndet ut till fyren Utgrunden i SV riktning är 9 km och till det närmaste vindkraftverket på Utgrunden är sträckan drygt 1 km. 1

13 2 Sjöfågelsträcket i Kalmarsund 2.1 Sjöfågelflyttningens totala omfattning Under åren (från mars till november) bedrevs årliga sträckobservationer av sjöfågel i Kalmarsund. Sträckräkningarna gjordes först från Revsudden på Smålandssidan och senare från Stora Rör på Ölandssidan, ca 25 km norr om Ölandsbrons läge. Materialet har sammanställts i tabellform och visar på ett omfattande sjöfågelsträck såväl vår som höst (Edberg 196, 1961, 1965, Rodebrand 1972, 1976, Aulén och Wahlström 1974 samt Blomqvist och Lindholm 1976). Årssummorna från sträckräkningarna varierade mellan 15 och 5 för våren och mellan 1 och 35 för hösten. Upp till 96 procent av vårsträcket domineras av ejdrar medan denna dominans är något lägre, endast 7 procent, för höststräcket. Vid Ölands sydspets sker ett stort sträck av fåglar som till sin omfattning är väl beskrivet bl.a. för åren då årliga räkningar gjordes av alla dagsträckande fåglar från 1 juli till sista oktober (Edelstam 1972). I det materialet dominerar ejdern inte alls i samma omfattning som i Kalmarsund, utan här uppträder flera grupper av sjöfåglar; bl.a. simänder med i huvudsak bläsand, Anas penelope, och stjärtand, Anas acuta, vilka uppträder med uppemot 4 individer per höst. Detta material visar också att vadarfåglar i tusental vid sin flyttning passerar Ölands södra udde. Dessa vadarsträck berör dock knappast vindkraftområdena i Kalmarsund då de flesta flyttar öster om Öland och/eller på högre höjder och då speciellt under våren (se bl.a. Green 23). Vid Seby på Ölands sydostkust (ca 15 km norr om Ottenby) har nyare sjöfågelräkningar genomförts (Breife 1994) som belyser sjöfågelsträckets stora omfattning utefter Ölands ostkust. Vid Segerstad (ca 2 km norr om Ottenby) pågår sedan ett antal år tillbaka relativt regelbundna sträckräkningar både vår och höst. Observationerna ger också bekräftelse på att vårsträcket här är av något mindre omfattning än i Kalmarsund. De senare räkningarna finns bara tillgängliga på Internet och i SOF:s årliga fågelårsrapporter ( Fågelåret ). Tyvärr anges dessa räkningar endast sporadiskt och oftast bara med de mest extrema värdena. Via Ottenby och södra Öland flyttar under hösten även ett stort antal tranor, Grus grus, av vilka en del, då de kommer in mot Blekingekusten, noterats vid observationerna i Olsäng (24 km väster om södra udden). En del av de rovfåglar samt större flockar av dagsträckande småfåglar som kommer in mot fastlandet vid Olsäng och strax norr därom är sannolikt fåglar som under sitt sträck passerat södra Öland och södra udden. Detta har i vissa fall kunnat bekräftas genom radarbildsanalyser då ekon på radarfilmerna tidsmässigt kunnat korreleras med observationer vid Olsäng. Sådana radarverifikationer har kunnat göras för havsörn, fjällvråk, stare, sånglärka och silvertärna (de senare under september månad). 2.2 Dominerande arters flyttning och förekomst I detta avsnitt görs en beskrivning av de dominerande arterna i sjöfågelsträcket genom södra Kalmarsund. Här redovisas arternas uppträdande i området liksom deras häckning och övervintringsområden. Vidare ges uppgifter om flyttningsperiod och om när kulmen för sträcket äger rum under vår och höst. Här ges också en beskrivning av vad man idag vet om arternas sträck i regionen. Ejder Somateria mollissima Ejdern livnär sig genom att dyka ner till havsbotten för att ta musslor och kräftdjur. Arten häckar talrikt längs hela Svenska ostkusten från norra Skåne samt längs Ölands och Gotlands kuster. Det tätaste beståndet finns i Stockholms skärgård med ca 1 par (Andersson & Staav 198). Den svenska populationen beräknades under 198-talet till 27 par (Svensson m.fl. 1999). 11 Ejder Genom Kalmarsund flyttar även fi nska och troligen också en del ryska ejdrar på väg till och från sina övervintringsområden i de danska farvattnen. De ejdrar som häckar i södra delen av Östersjön övervintrar huvudsakligen i de södra danska vattnen öster om Jylland, vilket visats genom återfynd av ringmärkta fåglar (Fransson & Pettersson 21). Endast få ejdrar stannar kvar i södra Östersjön under vintern. Vårflyttningen påbörjas i mars och kulminerar kring månadsskiftet mars-april, men slutar inte förrän i maj (se räkningar de senaste fem åren i Kalmarsund, figur 2). Ejderns flyttning är uppenbarligen så hårt knuten till havet att den troligen ogärna flyger över land. Radarobservationer och fältobservationer (Alerstam m.fl. 1974) har emellertid visat att ejdrarna i viss utsträckning passerar över Skånes inland under vårflyttningen. En del ejdrar flyttar också in över land redan i Laholmsbukten och passerar över södra Sverige i riktning mot Hanöbukten eller norröver (Alerstam m.fl. 1974b).

14 Ejdersträcket under våren är för Kalmarsund och hela södra Östersjöregionen en intensiv och magnifik företeelse. Genom åren har extremt höga dagssiffror för detta sträck kunnat noteras. Den 4 april 1996 räknades vid Kåseberga i Skåne 287 ejdrar på väg norrut. Även i Kalmarsund har mycket höga sträcktal noterats, då det t.ex. den 5 april 1992 räknades in 13 sträckande ejdrar vid Beijershamn på Öland (SOF 22b). Redan i slutet av maj startar ett sydgående ruggningssträck av ejder, vilket kan ha något av en kulmination under andra delen av juni. Detta sydsträck består i huvudsak av ejderhannar som flyger ner till danska vatten för att där genomföra sitt årliga fjäderbyte. Höststräcket för ejdern kulminerar i oktober, men redan i september påbörjas ett höststräck som troligen består av nordliga populationers hannar. I oktober består sträcket främst av ungfåglar och honor, troligen både från Östersjön och Ishavet. En extremt hög höstdagssiffra på 24 sträckande ejdrar finns angiven för södra Öland, i huvudsak öster om ön, den 2 oktober 199 (SOF 22b). Den 2 oktober 2 sågs totalt under hela dagen 125 sydsträckande ejdrar vid Utlängan och Utklippan i sydöstra Blekinge (SOF 22). Denna dag noterade observatören vid Olsäng ca 62 sydsträckande ejdrar. Analys av radarfilm från området just den dagen visar ett nästan lika stort sträck öster som väster om Öland. Det ovan beskrivna ska ställas mot de äldre uppgifterna från studier under 197-talet som visade att 7 procent av ejdrarna flyttade genom Kalmarsund medan 3 procent flög öster om Öland (Pettersson 1981). % Vårsträcket av ejder i södra Kalmarsund Storskarv Phalacrocorax carbo Storskarven häckar lokalt i kolonier på öar framför allt utefter svenska ostkusten, där det starkaste fästet finns längs hela Kalmarsunds sträckning med ca 1 av landets totalt ca 3 par (SOF 22). Storskarven har de senaste 15 åren expanderat starkt i Östersjön och det är helt säkert fler storskarvar som idag flyttar genom södra Kalmarsund än då denna studie påbörjades i slutet av 199-talet. Artens övervintringsområden sträcker sig från södra Östersjön och rakt söderut ända ner till Nordafrikas kust, bl.a. till Tunisien (Fransson & Pettersson 21). Arten visar i södra Sverige en tidsmässigt utsträckt flyttningsperiod under såväl vår som höst. Vårsträckets topp passerar området under mars april, medan det mest intensiva höststräcket äger rum i oktober. De 875 storskarvar som den 27 oktober 2 av rapportförfattaren observerades sträcka söderut vid Olsäng utgör i statistiken fortfarande en hög siffra (SOF 22). Vitkindad gås Branta leucopsis Denna lilla svartvita gås är en vegetarian som betar gräs och örter och den ses även beta på färska stråsädesfält. Arten häckar både på östra Öland och på Gotland med drygt 4 par, varav 5 par på Öland. Det finns ytterligare troligen drygt 1 par som häckar utefter den svenska ostkusten ända upp till Norrbotten (SOF 22b). Det stora antalet vitkindade gäss som flyttar över sydöstra Sverige sträcker från häckningsområden på ryska tundran ner till atlantkusten där de övervintrar. Den ryska populationen av vitkindad gås som flyttar via Östersjön beräknas till ungefär 36 idag (Delany & Scott 22). Sträckperioden för denna gåsart är under hösten från augusti till november med en topp av sträcket kring andra halvan av Vårar Antal ejdrar Vecka nr Mars April Figur 2 Vårsträcket av ejder i södra Kalmarsund de senaste fem vårarna. Diagrammet är huvudsakligen baserat på räkningar gjorda av amatörornitologer placerade vid Kalmar och vid Färjestaden. Det har också insamlats en del uppgifter från rapportsystemet Svalan, samt via SOF:s rapport Fågelåret för respektive år utförda av ornitologer från andra delar av landet. Täckning av sträcktiden med observatörer är långt ifrån fullständig alla dagar, eller hela dagar, men för 4 75 procent av tiden är räkningar gjorda. 12

15 oktober. Sydöstra Öland berörs i större utsträckning av detta kraftiga sträck av vitkindad gås än själva Kalmarsund (SOF 22b). I årsrapporterna över fågeliakttagelser noteras sträcktoppar för arten från sydöstra Öland med höga dagssiffror. Den 11 oktober 1997 noterades vid Ottenby ett sydsträck på 5 individer och vid Segerstad observerades den 24 september 21 ett sydsträck på 58 individer. Den vitkindade gåsens vårsträck från övervintringsområdena äger rum från mars till en bit in i maj med toppnoteringar i södra Östersjöregionen på 36 flyttande gäss tillfällen såsom 53 vid Ölands norra udde den 27 maj 1995, 35 den 26 maj 2 vid Bejershamn Öland och 24 den 27 maj 23 vid Grönhögen, Öland (SOF 22 och egna uppgifter). Den högsta vårnoteringen som gjorts för en dag under projektperioden rapporteras från Lilla Karlsö vid södra Gotland där det den 25 maj 22 passerade 18 prutgäss. Dessa har troligen under natten passerat öster om södra Öland innan de lagt om sin kurs helt mot Gotland (Smittenberg & Hjernqvist 23). Trana Grus grus Tranan har ökat i antal i hela landet. Beståndet uppskattas i Johan Petersson på post vid Olsäng den 19 april 1994 vid Ottenby på Öland och 62 under 1 13 maj 21 vid Kåseberga i Skåne (SOF 22b). Prutgås Branta bernicla Prutgåsen är en liten svart och grå gås som under stora delar av året enbart livnär sig på vegetabilier som örter och gräs. Kanske främst under vinterperioden livnär den sig huvudsakligen på bandtång och andra undervattensväxter inom marina grundområden. Arten finns inte som häckande fågelart i Sverige. Alla prutgäss som passerar Kalmarsund är fåglar som häckar utefter den ryska tundrans kuster och övervintrar utefter atlantkusten eller på Brittiska öarna. Populationsstorleken uppskattas till omkring 25 3 individer. Ett betydande antal prutgäss passerar över södra Östersjön och sträcket har vid flera tillfällen, såväl vår som höst, beskrivits som lavinartat under några få dagar (se bl.a. Hjort & Alerstam 1976). Att dessa prutgåsflyttningar passerar Kalmarsundsregionen i stort utan att direkt följa sundets riktning visas i de långa satellitsändarföljningar som gjorts från övervintringsplatsen till häckningsplatsen (Green, m.fl. 22). Höga antal prutgäss har noterats i området vid några dag till drygt 2 par (SOF 22b). De tranor som i stort antal emellanåt passerar över södra Kalmarsund är sannolikt fåglar som häckar någonstans i Sverige. Det närmast Kalmarsund liggande rastningsområdet för arten är Öland, oftast med Mörbylångadalen som centrum där numera uppemot tiotusen individer rastar under hösten. Sträcket ut från Öland sker huvudsakligen över Ottenby under några få höstdagar med nordliga eller västliga vindar (Pettersson 1991). Höststräck av trana över södra Kalmarsund har observerats främst vid nordostlig eller rent ostliga vindar, då sträck från Öland drar tvärs över sundet mot fastlandet. Bläsand Anas penelope Bläsanden är en medelstor simand som lever huvudsakligen av växtdelar som den betar på land, och växtmaterial från vattenytan utefter stränderna. Arten är en mycket ovanlig häckfågel i södra Sverige med sina totalt ca 5 par på Öland, Gotland och i Skåne. Dess huvudsakliga häckningsområde återfinns i nordligaste Sverige; både i fjällen, inlandet samt utefter kusten (Svensson m.fl. 1999). Ringmärkningsåterfynden visar att de bläsänder som flyttar förbi södra Kalmarsund och södra Öland kommer från häcknings- 13

16 platser öster om Sverige, mestadels Ryssland (Fransson & Pettersson 21) och är på väg till övervintringsplatser i västra och södra Europa. Höststräcket kulminerar, som det äldre Ottenby materialet (Edelstam 1972) visar, omkring mitten av september. Detta bekräftas av SOF:s årsredovisningar över högsta flyttningssiffror med toppdagar som den 13 september 2 då 8 bläsänder passerade vid Olsäng (SOF 21) och den 24 och 25 september 21 då 15 passerade Utlängan och Torhamns udde i sydöstra Blekinge (SOF 22). Det äldre Ottenbymaterialet visar på ett kraftigt höststräck av bläsänder utefter sydöstra Ölandskusten. Detta bekräftas också från senare år då exempelvis ca 25 bläsänder räknades in vid Segerstad den 24 september 21. Vårsträcket av bläsand i södra Östersjö-området är av betydligt mindre omfattning än höststräcket. Några toppnoteringar för en dag som noterats i SOF:s Fågelåret, är 8 bläsänder på nordsträck vid skånska Kåseberga den 3 mars 21 (SOF 22) och 982 individer den 3 mars 22 vid Kåseberga (SOF 23). Småskrake Mergus serrator Småskraken är en dykand som livnär sig i huvudsak på småfisk och kräftdjur som den fångar på grundare vatten. Småskraken häckar tämligen allmänt längs en stor del av den svenska kusten. Den förekommer också, främst i den norra delen av landet, vid sjöar och vattendrag i inlandet. Arten kan på vintern flytta så långt söderut som till Medelhavet, men de flesta tycks välja atlantkusten från Danmark i norr ner till Frankrike (Fransson & Pettersson 21). Många småskrakar övervintrar troligen också redan i södra Östersjön och Kattegatt. Höststräcket i södra Kalmarsund omfattar troligen individer från häckningsområden i Sverige och Östersjön, och inget tyder på att det rör sig om mera långväga gäster. Höststräcket kulminerar i denna region under oktober. En bekräftelse på detta är kanske att den högsta dagssumma som noteras vid Segerstad på Öland är just från denna månad; den 7 oktober 21 med 4 småskrakar. Även den högsta siffran från Sandhammaren i Skåne är från den 23 oktober 21 med 539 fåglar (SOF 22). Vårsträcket sker uppenbarligen tidigare till de sydligare häckningsområdena eftersom arten redan i slutet av mars finns på häckningsplatserna kring Öland. Att sträcket i denna region kulminerar med de högsta dagssiffrorna senare på våren kan sannolikt tolkas som att det är nordligt häckande populationer som då passerar. Den 29 april 21 passerade 2 nordsträckande småskrakar vid Stora Rör (västra Öland) och den 3 april 21 noterades 7 sträckande vid Olsäng (SOF 22 samt egna uppgifter). 14

17 3 Metoder 3.1 Projektets uppläggning och olika etapper För att få en bild på var i sundet sjöfåglarna flyger under olika betingelser bedömdes att ornitologisk övervakning parrallellt från tre olika platser krävdes. Studien koncentrades i sin omfattning till den tre-veckorsperiod under vardera vår respektive höst när det mest intensiva sjöfågelsträcket uppträder i Kalmarsund. Med erfarenheterna från förundersökningsperioden framstod det som mer eller mindre nödvändigt att komplettera de manuella fältobservationerna med någon form av radarteknik för att på ett tillfredsställande sätt övervaka och beskriva flyttfågelsträcken i anslutning till vindkraftanläggningarna. Från den militära övervakningsradarn på södra Öland finns inga radarbilder lagrade från våren Det har således inte varit möjligt att göra några radarbildsjämförelser av fågelsträcket före och efter byggnationen vid Utgrunden. De manuella observationerna över vårsträcket 1999, främst från Utgrundens fyr, utgör dock ett bra underlag för att bedöma och jämföra förändringar i vårsträckets fördelning i samband med byggnationen vid Utgrunden. Samarbetet med de militära myndigheterna har därefter utvecklats så att projektet i efterhand, med några månaders fördröjning, har kunnat erhålla radarfilm från radarstationerna såväl på södra Öland som i Blekinge. Härigenom har radarbilder erhållits från hela eller delar av samtliga de perioder då sträckobservationer genomförts. Etapp 1 höst och vinter 2 Målsättningen för denna etapp var att få fram information och kunskap om flyttfågelsträckets omfattning och fördelning i södra Kalmarsund under hösten 2. Särskilt skulle områdena kring Utgrunden, där vindkraftbyggnationen slutfördes under hösten, och kring Yttre Stengrund, där vindkraftbyggnationen planerades till 21, bevakas med avseende på rastande fåglar. Vidare avsågs att utvärdera och bedöma den militära övervakningsradarns användbarhet för att studera flyttfågelrörelser i sundet. Etapp 2 vår och höst 21 Då resultaten från etapp 1 visade på brister i radarns möjligheter att ge detaljer om fågelflockarnas förflyttning i närheten av vindkraftverken insamlades under denna etapp ytterligare detaljinformation med avseende på sådana rörelsemönster. För att mera i detalj följa vissa flockars rörelsemönster i närheten av vindkraftverken provades och användes ett särskilt optiskt avståndsinstrument (se avsnitt 3.2.5). Etapp 3 våren och hösten 22 För att om möjligt få fram radarregistreringar från sträckdagar med nedsatt sikt insamlades såväl under vår- som höststräcket radarfilm under utökade tidsperioder, vilket även innefattade perioder då jämförande fältobservationer inte gjorts. Etapp 4 år 23 Denna etapp möjliggjordes genom att projektet kunde förlängas med ett år. Studierna koncentrerades nu på att förstärka fältmaterialet, utöka radaranalyserna samt göra ytterligare höjdpositionsmätningar Övervakning av sträck För en grundlig analys av vindkraftverkens påverkan på fågelsträcket krävs studier både före och efter byggnationen. Projektet startades först hösten 2 då de sju vindkraftverken på Utgrunden blev uppförda. De slutmonterades under den första observationsperioden i oktober. Från vårsträcket finns en förstudie från våren 1999 med god observationstäckning. Vid vindkraftparken Yttre Stengrund kunde studier över såväl höststräcket (hösten 2) som vårsträcket (våren 21) genomföras innan byggnationen kom till stånd sommaren 21. Eftersom ejdern är den helt dominerande flyttfågelarten i Kalmarsund valdes i huvudsak dess sträckperiod som observationsperiod för både höst- och vårstudierna. Observationer av samtliga övriga förekommande sjöfågelarter har också samlats in, men ejdern har prioriterats före t.ex. vitfågelarter, vilka dock tagits med under perioder när tiden så medgivit. Övervakningsperioderna har endast omfattat morgnar och förmiddagar när det förekommit flyttfågelsträck. Observatören som varit stationerad på Utgrundens fyr har dock i sina observationer täckt in hela dagen under nästintill samtliga dagar under perioden. Det senare observationmaterialet har dock inte använts i syfte att visa hur sträcket är fördelat utefter sundets bredd utan har i första hand utnyttjats för att dokumentera och genom korrelation med radaranalys och avståndsinstrument beskriva hur flockar av skilda arter och storlekar flyger vid vindkraftverken Fältobservationer Under hela projekttiden har observationsperioden varit 22 mars 8 april respektive 6 28 oktober. Dessa observationsperioder har valts för att täcka in det mest intensiva ejdersträcket i området. Därutöver har observationer också gjorts under enstaka eller några få dagar från någon av observationsplatserna. Observationerna startade varje dag strax innan gryningen. Någon timme därefter gjorde observatörerna genom

18 telefonkontakt en gemensam bedömning av det dagsaktuella sträcket och om förutsättningar för fortsatt sträck samt överenskommelser om när dagens observationer skulle avslutas. Den stationäre observatören på Utgrundens fyr försökte dock täcka så mycket av den ljusa delen av dygnet som möjligt för att skaffa in uppgifter om sträckets omfattning i sundet under dagtid. Då övriga observationsplatser varit obemannade har Utgrunden-observatören försökt täcka de större flockarnas flygningar även längs sundets kanter. Härigenom kunde radarinformationen korreleras med direktobservationer. Som observationsplatser för de visuella fältobservationerna valdes Eckelsudde norr om Degerhamn på Öland, Styrholms udde vid Olsäng i nordöstra Blekinge samt Utgrundens fyr mitt i Kalmarsund (Figur 3). Valet av platser gjordes med avsikten att de visuella observationerna skulle täcka hela sundet samt att de byggda och tilltänkta vindkraftverksparkerna Utgrunden och Yttre Stengrund skulle kunna övervakas på så nära håll som möjligt. Innan observationerna påbörjades gjordes vid varje observationsplats en inventering av lämpliga referenspunkter som sjöprickar ute i sundet och landmärken. Med hjälp av dessa kunde en observationslinje läggas upp utefter vilken varje fågelflocks passage senare kunde registreras. Vid varje observationsplats gjordes också en zonindelning utefter observationslinjen. Dels gjordes en grövre zonindelning med ca 5 km zoner (zon A-D) vilka täcker in hela sundet inklusive en smalare kustremsa på båda sidorna av sundet (Figur 3). För att mer i detalj observera sträckets vägval har varje sådan 5 kilometers-zon vid varje observationsplats delats upp i 1 2 km breda zoner (zon 1 5, Figur 7). Sedan ett optiskt avståndsinstrument (se beskrivning avsnitt 2.2.5) inlånats hösten 21 har alla avstånd till referenspunkter samt zonindelning kalibreringsmätts till 1-1 meter när. I observatörernas protokoll anges exakta tidpunkten (på minuten när) för de enskilda fågelflockarnas passage av observationslinjen. Klockslagen i protokollen har justerats till Svensk normaltid (GMT+1h) för tidpunkten när radarobservationer och väderdata erhållits, eller räknats om till denna tid. Alla sjöfåglar, såväl i flock som enskilda fåglar samt enskilda rovfåglar protokollfördes alltid. Även måsar och trutar i täta flockar noterades alltid, medan vitfåglar i mera spridda flockar endast noterades i den mån tiden medgav. Alla sjöfågelflockar artbestämdes och om tveksamhet om artbestämningen uppstod har antingen gruppnamn eller frågetecken angivits efter artnamnet. Vid svagare sträck och då sträcket huvudsakligen består av mindre flockar hinner observatören vanligen räkna samtliga individer. Ofta måste emellertid antalsskattning tillgripas, då flocken delas upp i grupper om fem eller fler individer. Vid sådan skattning Observationslinjerna från de tre observationsplatserna Småland D A B C D Eckelsudde Öland Utgrunden Observationslinje A B C D Radarobservationslinje Olsäng Blekinge A 5 1 Km Figur 3 Karta över södra Kalmarsund utvisande de tre observationsplatserna med observationslinjer samt den samlade observationslinjen över sundet med de fyra zonerna A D, vardera fem kilometer breda. Röd linje är den observationslinje som använts för registrering av radarekon från flyttande sjöfåglar under vårsträcket. 16

19 anges antalet fåglar i hela tiotal. Flockar som vänder, tvekar, beter sig avvikande, tvärar sundet i ost-västlig riktning eller tvärtom har endast protokollförts då de korsat observationslinjen. Alla noteringar i fält har gjorts på förtryckta blanketter, där det för varje flock anges tidpunkt, art, antal, zon, flyghöjd samt riktning. Flyghöjden skattades i 1- till 5- meterintervall (= 9 meter; 1=1 19 meter, från 5 meter 5 1, 1 15 o.s.v.). Som referenspunkter för flyghöjdsbedömningen utnyttjades båtar, befintliga vindkraftverk eller andra höjdreferenspunkter som fanns intill observationsplatsen. Med hjälp av det inlånade avstånds- och höjdmätningsinstrumentet har också dessa referenspunkter kunnat mätas in på 1 2 meter när och fr.o.m. hösten 21 har därmed höjdbedömningarna kunnat göras med större säkerhet vid samtliga observationsplatser. Enligt instruktionerna skulle observatörerna vid kraftigt sjöfågelsträck vara noggranna med att inte räkna eller skriva ihop flockar som flyger nära varandra utan notera dem som separata flockar. Om flockarna flög så nära varandra som 3 meter skulle detta noteras i anteckningarna med ett sammanbindande streck. Detta är viktigt eftersom observationsmaterialet ska jämföras med radarbilderna och den flockseparation som där kan göras. Vid kraftigt sträck har ibland en förenklad protokollskrivning fått tillgripas då endast tid, antal, zon och höjd noterats och övriga uppgifter fyllts i senare eller också har de nödvändigaste uppgifterna lästs in på band för att senare överföras till blanketten. Skattningen av flockarnas antal, bedömningar över var de flyger samt avstånds- och höjdbedömningar har kalibrerats vid flera tillfällen mellan observatörerna och då främst under sträckstudiens gång, då flockar kunnat kalibreras genom telefonkontakt. Skillnader i antalsskattningar kan uppstå bland annat beroende på avståndet, eftersom flockar längre bort från observatören kan uppfattas innehålla ett mindre antal fåglar. Vid tillfällen då flockar noterats av flera observatörer och skillnader i antalsskattning förelegat, har antalet som noterats av den närmaste observatören antagits vara mest korrekt. Skillnader mellan observatörer i avstånds- och höjdbedömningar föreligger, men har sedan hösten 21 med hjälp av avståndsinstrumentens mätningar stramats upp och under studiens gång har observatörerna medvetet jobbat med att samordna bedömningarna för varje säsong. Observatörerna noterade i protokollet enklare typ av väderinformation som angav regn, dimma, dis och när dessa väderföreteelser började eller slutade vid observationslinjen. Vid Utgrundens fyr har observatören gjort väderanteckningar varje hel timma (varje kvart 1999) samt en bedömning av våghöjden och siktförhållandena (se även under väderdata). Observatörerna var utrustade med handkikare (1x förstoring), tubkikare (2-6x förstoring), klocka, mobiltelefon, förtryckta blanketter och pennor samt vid ett par av observationsplatserna en mikrobandspelare. Fr.o.m. hösten 21 har observatören på Utgrundens fyr även haft tillgång till ett optiskt avstånds- och höjdmätningsinstrument. Detta instrument har under observationstillfällen utanför den intensiva observationsperioden också utnyttjats vid Olsäng och Yttre Stengrund. De observatörer som anlitats har samtliga minst tioårig ornitologisk erfarenhet av sjöfågel och är samtliga aktiva amatörornitologer på Öland. Det är i det närmaste samma uppsättning av observatörer som utfört dessa räkningar varje säsong med Lennart Carlsson vid Eckelsudde, Johan Petersson vid Olsäng samt rapportförfattaren på Utgrundens fyr, ibland med tillfällig assistans av Åsa Bodenmalm. Våren 21 gjordes observationerna vid Olsäng av Johan Joelsson. Vissa avlösningar av Lennart Carlsson vid Eckelsudde har gjorts av främst Mats Wallin samt med kortare inhopp av Jonas Johansson och Björn Sigurdsson Utvärdering av fältobservationer under vår- och höststräcket Redovisning av och slutsatser kring hur sjöfågelsträcket fördelar sig i Kalmarsund är i denna rapport baserade endast på observationer från sådana tillfällen och tidsperioder då sträcket i hela sundet samtidigt kunnat observeras och registreras. I tabell 1 finns en sammanställning av antalet 15-minutersperioder dag för dag under observationsperioderna då siktförhållandena varit sådana att de medgivit heltäckande observationer för hela södra Kalmarsund. Sådana heltäckande observationer har som regel krävt att samtliga tre observationsplatser varit bemannade. Alla tre observationsplatserna har som regel varit bemannade samtidigt endast under morgnar och förmiddagar, eftersom det mest intensiva sjöfågelsträcket vanligen äger rum under denna del av dygnet. Från observationsplatsen på Utgrundens fyr har observationer gjorts under huvuddelen av dygnets ljusa timmar. Under den tidiga ljusa delen av dygnet, då samtliga observatörer varit på plats, har observatören på Utgrunden koncentrerat sig på sträcket genom zonerna B och C, samt på detaljobservationer av flockarnas vägval och beteende i närheten av vindkraftverken. Vid dessa tillfällen har observatören vid Eckelsudde täckt upp zon D och observatören vid Olsäng zon A (Figur 3). Under våren 1999 bevakades sträcket i hela sundet med två observatörer på Utgrunden. För att undvika dubbelräkningar under perioder med flera observatörer har särskild uppmärksamhet riktats mot fågelflockar som rört sig i gränsområdena mellan de olika observatörernas ansvarszoner, dvs. gränsområdena C/D och A/B. Vid vissa tillfällen har observatörerna korrelerat sina observationer genom mobiltelefonkontakt. I efterhand har också en bra uppfattning om risken för dubbelräkning kunnat erhållas vid sammanställningen av data för samtliga passager över observationslinjen samt vid radarföljningar. En särskild dubbelräkningsrisk föreligger under vårsträcket för de flockar som passerar nära strandlinjen genom zon A vid Olsäng och därefter viker ut mot Utgrunden så att de där passerar genom zon B, vilket dock endast sker i någon omfattning vid medvindar (Figur 13). I sammanställningen för hela sundet har sådana flockar tagits bort från zon A och endast redovisats för zon B vid Utgrunden. Dessa flockar finns emellertid redovisade i zon A vid de lokala registreringarna för Olsäng. Vid bearbetningen och redovisningen av hela Kalmarsundsmaterialet har totalt endast 3 procent av 17

20 Antal 15-minutersperioder med observationer mars april Vår Totalt Tabell 1 Antal 15-minutersperioder med heltäckande observationer i södra Kalmarsund under vårarna hela studieperioden De gulmarkerade perioderna anger när sträckbevakning ägt rum och siffrorna anger antalet kvartar då heltäckande observationer kunnat genomföras dagtid med goda siktförhållanden. registrerade flockar tagits bort för att eliminera risken för dubbelräkning. Bedömning av sträckets fördelning i sundet under nattetid och vid tillfällen med sämre sikt har dock endast kunnat ske genom radarstudier (se avsnitt 4.3.2). I denna slutrapport har hela observationsmaterialet räknats om så att antalet passerande fåglar redovisas per 15- minutersintervall. I tidigare delrapporter (Pettersson 21, 22 och 23) har redovisning skett för antal fåglar per timme. Denna mer detaljerade redovisning har möjliggjorts genom att tillgängliga väderdata är så noggranna att vädersituationen för varje kvart kunnat tas fram och redovisas. Det har därmed också blivit möjligt att jämföra detta material med den omfattande sjöfågelstudie som gjorts i Danmark som förstudie över fågelsituationen före en planerad större vindkraftbyggnad (Kahlert m.fl. 22). Den tidsuppdelning i 15-minutersintervall som valts i den danska studien, får fungera som standardmall så att jämförelser blir möjliga för denna och framtida motsvarande studier. Under perioder då heltäckande observationer av sundet med tre observatörer har ägt rum (Tabell 1 och 2) har observatören på Utgrundens fyr begränsat sina observationer till de två närliggande 5 km-zonerna B och C. Observatörerna vid Eckelsudde och Olsäng har därvid koncentrerat sig på sina respektive observationszoner, D respektive A (se zonindelning i figur 3). Under eftermiddagar och kvällar, då sträcket vanligen är av lägre intensitet, har observatören på Utgrunden dock försökt att täcka hela sundet. Dessa enmansobservationer har dock inte ansetts uppfylla kravet för heltäckande observationer och inkluderas således inte i redovisat heltäckande observationsmaterial. För att undvika dubbelräkningar har klockslaget för flockarnas passage av observationslinjen registrerats och i efterhand har i tveksamma fall motläsning av observatörernas registreringar gjorts. Observatörerna har ibland haft mobilkontakt för att kunna följa flockar som rört sig i gränslandet mellan de olika observationszonerna. Under höststräcket har dubbelräkningsrisken varit störst mellan Eckelsudde och Utgrunden, men mestadels tycks de flockar som flyger nära Öland vid observationen från Eckelsudde bibehålla sin Ölandsnära position vid sitt fortsatta sträck söder ut i sundet, se figur 3 och även figur 37. Viss dubbelräkningsrisk kan uppstå mellan flockarna genom Utgrundens zon B och de flockar som flyger vid Olsängs yttre delar av zon A. De flesta observerade flockar har dock bibehållit sin flyttposition inom zonen och endast ett fåtal flockar kan där möjligen ha dubbelräknats. Det kan också föreligga en risk för dubbelräkning av de flockar som tvärar snett över sundet från öster till väster och då passerar vid två eller rent av alla tre observationsplatserna. De flesta flockar som iakttagits med en sådan flyttväg har endast registrerats vid sin passage av den nordligaste observationslinjen och i möjligaste mån plockats bort från övriga observationer. Totalt har här bara mellan 1 och 2 flockar plockats bort. Vid presentation av observationerna vid de enskilda observationsplatserna har dock dessa flockar tagits med för att rättvist visa hur sträcket fördelar sig lokalt Militär övervakningsradar För att kunna studera nattsträckets förlopp och för att utreda flyttningens omfattning vid nedsatt sikt i södra Kalmarsund utnyttjades två av försvarets spaningsradaranläggningar. Anläggningarna, som är belägna på södra Öland och i Blekinge, är avsedda för i första hand militär spaning, vilket innebär att täckningen av fågelrörelser sällan är komplett. Radardata lagrades digitalt av försvarsmakten för att sedan föras över till VHS-band. På dessa band framträder allt som återkastar radarns radiovågor som prickar, så kallade radarekon, som rör sig över landskapet. I allmänhet finns en filterfunktion i systemet för att plocka bort stillastående ekon. Detta innebär att alla föremål av metall (exempelvis flygplan och båtar), men även föremål som innehåller vatten (exempelvis levande varelser som fåglar) skapar radarekon, Antal 15-minutersperioder med observationer oktober Höst Totalt Tabell 2 Antal 15-minutersperioder med heltäckande observationer i södra Kalmarsund under höstarna för studieperioden De gulmarkerade perioderna anger när sträckbevakning ägt rum och siffrorna anger antalet kvartar då heltäckande observationer kunnat genomföras dagtid med goda siktförhållanden. 18