SVENSKA KLÄTTERFÖRBUNDET #126 juni 2005 Pris: 50 sek. Känsligt läge

Transkript

1 SVENSKA KLÄTTERFÖRBUNDET #126 juni 2005 Pris: 50 sek. Känsligt läge

2 Mount Chitzi Alpinism för nybörjare Svenska kvinnor i Himalaya Vi har listan Tema: Access Känsligt läge vid de svenska klipporna Skarpladdat Sex vassa bilder Bouldering i Lillsjön När du tröttnat på repet i Ågelsjön 06 Förbundsnytt & nyheter 14 Friktion, vän eller fiende? 20 När kan barn börja bouldra? 22 Juniorläger 50 Debatt Bild: Linus Hougland.

3

4 ledaren Försommaren har hållit oss svala. Temperaturer runt åtta grader i juni är inte roligt. Många väljer att fly landet och charterresorna har fått sig en uppsving. Men vi klättrare är ett speciellt släkte. En kylig försommar betyder bra förhållanden och chansen att sända hårt innan myggen och sommarvärmen förstör det hela. Bara det inte regnar är vi nöjda, eller? Det här numret handlar mycket om acces, har du väl märkt. Det är en viktig fråga och det är strakt av förbundet att ta tag i ämnet innan problemet har blivit för stort att hantera inom förbundets resurser. Det som gjort mig bekymrad under tiden jag jobbat med access materialet är vår (läs klättrarnas) attityd till access. Jag har nu pratat access till höger och vänster, i stort sett med varenda en jag klättrat med den senaste tiden. Det finns en tendens att tro att vi har en given rätt att klättra på klipporna. Klippor som ligger i någons mark, någon som många gånger inte är ett dugg intresserad av att hänga på ett litet grepp 20 meter över marken. Det som dock har gjort mig lugnare är att de flesta är ändå medvetna om accessproblemet och att hittills har det funkat bra vid de flesta klipporna. Därför är det så bra att man tar tag i ämnet i rätt tid. Nu är det här inte bara förbundets sak, inte vi alla måste dra vårt strå till stacken. Och det är enkelt. Sköter vi oss är chanserna att hålla klipporna öppna för klättring mycket större än om vi kör sydeuropeisk stil, med bergsprängare, skräp och vilda parkeringar vid många av klätterställena. Men glöm inte för all del att ha kul när du klättrar. Ha en skön sommar. Alvaro El Perro Viejo Susena Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF Adress: Bergsport, Zetterqvist Förlag, Amalia Jönssons gata 16, Västra Frölunda. Telefon: E-post: bergsport@brant.se Redaktör: Alvaro Susena Layout: Johan Ljungström Prepress: SG Zetterqvist Annonsbokning: Raimo Wuollet, tel: , fax: , e-post: raimo@brant.se Produceras av: ZetterQvist Förlag AB, tel: , fax: Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin, tel: Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år. Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter i artiklar och debattinlägg är författarens och inte redaktionens. Omslagsbild: Erik Massih klättrar Fidel (9-), på Gullknausen, Norge. Bild: Jonas Paulsson. 4

5

6 förbundsnytt/info Instruktörsseminarium 2005, oktober i Göteborg Under helgen oktober samlas svenska klätterinstruktörer till instruktörsseminarium i Göteborg. Helgen handlar om att vidareutveckla och inspirera oss som instruktörer. Helgen kommer att bjuda på workshops, diskussionsforum, klättring och samvaro. Definitivt program är inte spikat. Det kommer ut inbjudan på hemsidan under sommaren. Klart är att fokus kommer att hamna på access och instruktörsskap. Instruktörsseminariet är öppet för alla auktoriserade inomhus-, klipp- och isklätterinstruktörer som tillhör US Minst vart tredje år måste varje instruktör deltaga vid instruktörsseminariet för att upprätthålla giltig instruktörslicens. Väl mött Information och frågor: utbildning@klatterforbundet.com BERGSPORT KOMMITTÉ Vill du vara med och bestämma över innehållet i Bergsport? Vi söker 3 5 klättrare som är spridda över vårt avlånga land, gärna med stort kontaktnät och olika intressen inom klättring. Du kommer att hjälpa till att söka specifika artiklar och hjälpa till att få stor spridning i vår medlemstidning tillsammans med Bergsports redaktion. Uppdraget är ideellt. Mejla en rad om dig själv till: kansliet@klatterforbundet.com Vi vill ha den senast den 1 augusti Expeditionskommittén beslutar att ge Nicolai Medvedev och Henrik Nilsson ett bidrag om kr till deras deltagande i expeditionsklättring av Khan Tengri (7 010 meter) ifrån Nordsidan, under förutsättning att Nicolai Medvedev blir medlem i en lokalklubb i Svenska Klätterförbundet. Expeditionskommittén beslutar att ge The Swedish GII Expedition 2005 ett bidrag bestående av lån Gamovbag, 4 walkie-talkies samt kr. Gamovbag och walkie-talkies ska återlämnas i användbart skick eller ersättas med likvärdiga/nya produkter. Expeditionskommittén är medveten att GII tidigare bestigits av fyra personer ur en svensk expedition 1985 (i expeditionsstil som årets expedition), och att försök gjordes 1991 att klättra GII i alpin stil via normalvägen. Bidrag utgår, då EK hoppas att därigenom öka expeditionskunskapen och därmed basen för kommande och av svensk klättring utvecklande aktivitet i höga berg. Båda grupper har tagit del av bland annat Tyroldeklarationen. Utbetalning sker efter inlämning av expeditionsrapport och artikelmaterial till Bergsport. Projekt av internationell nydanande karaktär är vi beredda att stödja med högre belopp. Expeditionskommittén Förste svensk att klättra North Ridge på Everest Den 21 maj klockan nepalesisk tid lyckades Magnus Flock klättra leden North Ridge på Mount Everest som förste svensk. Fredrik Sträng som plågades av halsinfektion och riskerade svåra förfrysningsskador valde att vända 250 meter från toppen för att spara sina tår och fingrar. Läs mer om expeditionen i nästa nummer av Bergsport. Nyheter i korthet från 8a.nu & Juniorlandslaget och Magnus Högström lyckades över förväntan på en stor polsk tävling med cirka 150 deltagare. Oscar Råström blev tvåa, Ida Högström tvåa, Johannes trea (i både lead och speed) och Magnus Högström #3. C Said Belhaj satte i början av juni Sunjata Keita, 8b i Utby. Leden är ett minst tio år gammalt projekt på drygt 20 meter, lätt överhängande och med klar klassikerpotential. Said har kämpat mycket och den känns som 8b+ men troligtvis är det en stor fördel med långa armar på kruxet varför Said antar att 8b blir mer korrekt. 6

7

8 förbundsnytt/info Certifiera er klättervägg! Som ett led i nollvisionen erbjuder nu klätterförbundet alla inomhusväggar i Sverige att certifiera sin verksamhet. För att kunna certifiera sig ska väggarna visa att de bedriver en verksamhet som minst motsvarar de normer som förbundet tagit fram. Normen inkluderar även väggens konstruktion. Målet är att verksamheten vid alla väggar följer en standard som ska minimera antalet incidenter. Dessutom ska klättrare liksom väggägare kunna veta vad de kan förvänta sig då de kommer till en främmande vägg, eller tar emot okända klättrare. För att få topprepsklättra ska klättraren kunna visa upp ett topprepskort och för att få ledklättra ska klättraren kunna visa upp ett ledkort. Verksamheten är i full gång och ett antal väggar har redan skickat in ansökningar för att bli certifierade. Mer information samt normer finns att hämta på SKF:s hemsida. Ni kan även kontakta certifieringsansvariga på certifiering@skf.com. Utbildningskommitténs arrangemang sommar och höst 2005 Alpin klätterkurs Lofoten Datum: 27 juni 2 juli Ansvarig: Andreas Bengtsson E-post: andreas@ mountainguide.se Dolomitkursen Datum: juli Ansvarig: Andreas Bengtsson E-post: andreas@ mountainguide.se Alpina klätterkursen i Kebnekaise Datum: 25 juli 5 augusti Ansvarig: Mike Amlert Telefon: Instruktörskurs klippa Datum: 3 4 september Plats: Tunaberg. Kostnad: kronor Ansvarig Panda Ekvall Telefon: Instruktörsexamination klippa Datum: september Plats: Tunaberg Kostnad: kronor Info: utbildning@ klatterforbundet.com Instruktörsseminarium Öppet för alla auktoriserade instruktörer anslutna till US2000. Datum: oktober Plats: Info: Göteborg utbildning@ klatterforbundet.com Instruktörskurs inomhus Datum: 9 oktober Info: Daniel Hallgren Telefon: Instruktörsexamination inomhus Datum: 12 november Info: David Blixt Telefon: Hör av dig till respektive ansvarig om du har frågor om respektive arrangemang. Fortlöpande uppdateringar sker via utbildningskalendern på förbundets hemsida. På förbundets hemsida finns de normer som beskriver respektive arrangemang vad beträffar innehåll och förkrav. Tänk på att instruktörskurserna främst är inriktade på att förmedla instruktörsskap och utlärningstekniker. För teknikkurser hänvisar vi dig till de auktoriserade instruktörer som finns. Du anmäler dig senast tre veckor ( för instruktörskurs och examination) innan arrangemanget genom att sätta in den aktuella avgiften på SKF:s postgiro ( ). Glöm inte att uppge namn, telefon, e-postadress samt vilket arrangemang det gäller. Observera att du är formellt anmäld först då du har betalat in arrangemangsavgiften och att principen först till kvarn gäller vid för många anmälda. Meddela alltid arrangemangsansvarig att du har anmält dig till arrangemanget. Mer information om kurser, examinationer och om gällande normer finner du på förbundets hemsida Har du frågor eller funderingar, mejla till utbildning@klatterforbundet.com 8

9 9

10 Peter Bosma sätter Frontline 8b+ på Häller Kristihimmelsfärdshelgen var vigd åt klättring och denna gång skulle Team Granitbitens resa gå till Bohuslän för lite traditionell klättring. Inte anade jag då att jag skulle stöta på ett bultat projekt mitt i hjärtat av tradklättermeckat. Upptäckten Dag 2 på resan åkte vi till Häller. Här började vi med att klättra ultraklassikerna Mallorol och Chapman. Det var som vanligt kö för att köra på dessa populära leder så jag började att utforska väggarna i närheten. Plötsligt så såg jag en mycket iögonfallande linje. Linjen hade bultar på sig och det första jag tänkte var: Den ser svår ut. Varför har ingen berättat om denna led? Jag slog snabbt upp guideboken och insåg att det jag tittade på var ett projekt. Genast började det att klia i fingrarna. Att få vara först med en bestigning känns alltid kul. Beskrivning av leden Leden startar med ett delikat sva på cirka sju meter. Stundtals har du inga fotsteg, stundtals har du inga handgrepp. Superbt! Starten är inte svår men bygger ändå upp en anspänning i kroppen då du måste vara fokuserad och precis med fötterna. Efter denna inledning så smäller det på. Väggen blir riktigt brant och greppen består mest av en areteformation som du följer upp några meter. Några slap längs kanten och några känsliga fotflytt får dig att komma till lite bättre grepp. Vidare följer två långa move till en bra vila. Här har du möjlighet att ta igen dig och göra dig redo för slutspurten som är en skön defilering på goda grepp mot ankaret. Historik Leden bultades redan för tio år sedan av Håkon Hansen, en av de då ledande klättrarna i Norden. Att sätta bultar på Häller ett berg som man försöker hålla fritt från borrbult var inte helt omtyckt. Själv har jag inte några större tankar för eller emot. Jag vill bara klättra. Sedan om det är på bult eller kil spelar mindre roll. Text: Peter Bosma Bild: Henrik Bolander 10

11 förbundsnytt/info Information om Handslaget Handslagspengarna fortsätter att komma in till Klätterförbundet och år tre har vi tilldelats hela kr! Dessutom har vi en del medel kvar från år två. Medlen för år två måste fördelas innan sista juni annars går de klättringen om intet. Så sätt igång och sök pengar som gynnar Barn- & Ungdomsverksamheten i just din förening! Gå in på hemsidan och ladda ner ansökningsblanketten, skicka den sedan till kansliet. Har ni några frågor så mejla mig på peter@northbound.se Information om Krabat Krabatprojektet börjar närma sig slutet av den treåriga projekttiden. En hel del har hänt och en första pilotutbildning har genomförts i Barn & Ungdoms klätterpedagogik. Nästa utbildning är planerad till den 3 4 september. Plats ej bestämd men det går bra att anmäla sitt intresse att deltaga och möjligheten att arrangera utbildningen hos just er! En policy är också på väg att komma ut. Den kommer att kallas Klättringen vill. Mejla mig på peter@northbound.se Peter North, SKF ansvarig Barn- & Ungdomsfrågor 11

12 förbundsnytt/info Vilka bestämmer? Klätterförbundets nya styrelse, som valdes av förbundsmötet i april har haft sin första träff. Mötets syfte var att lära känna varandra och att arbeta med SKF:s strategifrågor. Ett bra sätt att kombinera nytta med nöje är att förlägga mötesplatsen till Kjugekull, särskilt när förbundets kassör, som är inne på sitt femte år i förbundsstyrelsen välkomnade oss andra vilsna själar med äppelpaj fredagkväll klockan midnatt. Kassören Martin Karlsson är en äkta skåning, 27 år och nyexad civilingenjör. Förutom att räkna pengar och baka äppelpaj är han med i utbildningskommitténs GIKE-grupp, som jobbar med kurser och examination för auktoriserade instruktöre). Adam Blomberg som ledde oss vilse är nyvald viceordförande, tidigare suppleant i ett år. Adam bor i Göteborg, är 42 år och gruppens isfantast. Adam jobbar med ledarutveckling på Volvo och var en självskriven och mycket bra arbetsledare för strategifrågorna. Tyvärr fick vi inte se honom bouldra, då armen är i gips efter en markkontakt i Bohuslän. Niclas Nathén som rest längst, ända från Trondheim är nyvald ordförande för SKF. Niclas hör hemma i Stugunberge i Östersund, jobbar som sjuksyrra och är 31 år. Han har erfarenhet av föreningsarbeten från andra idrotter i hela hans liv, men sedan tre år är han bara klättrare i alla former. Stina Nilsson är inne på sitt andra år som sekreterare, bor i ett bergsfattigt Kalmar och jobbar som lärare på Öland. Hon hjälper många barn och ungdomar att hitta rätt på klätterväggen i sin hemma klubb, Ölands KK. Utav sina 34 år har hon klättrat i tio. Magnus Glans, Göteborg, 35 år är nyvald suppleant. Han arbetar som kvalitetschef på ett företag som jobbar med sjösäkerhet. Krimperstark klättrare, som kommer att bli en farlig bouldrare om han fortsätter lämna repet hemma. Det var första gången blocken fick känna på hans fingrar. Anita Rostén, sitter inte i styrelsen utan är anställd. Hon har jobbat som SKF: s generalsekreterare sedan Förutom halvtiden på förbundet jobbar hon som egen företagare med grupputveckling och klätterutbildningar. Hon bor i Stockholm har klättrat 17 år av sina 34 år. Malin Herzig, 37 år fick inte delta på mötet. Hon representerade SKF på RF:s (Riksidrottsförbundets) årsmöte samma helg. Malin är hemmahörande i Stockholm och nybliven mamma till Alba. Malin är inne på sitt andra år som ledamot i förbundet. Janne Pemberton är yngst (endast 24 år) och gängets norrlänning, hemmahörande i SKF:s minsta klubb, Gällivare KK med endast sex medlemmar. Janne var tidigare ordförande för den lilla klubben, som trots sina få medlemmar varje år arrangerar den populära isträffen. Text: Anita Rostén 12

13 S A M UR A I J O NS S O N Den galne alpinisten från norr, Krister Jonsson, rapporterar om stordåd och soloturer. Han har bland annat gå den mixade turen Samurai M10- som ligger i the Pyreneés i närheten av Ardones, norra Spanien. En bultad tur på cirka 25 meter. Brant, luftig och komplex. I Sördalen har han sannolikt gjort första solobestigningen av fossen vid Saetermoen. Turen tog tre timmar uppför fossen som håller grad 5+ och är 650 meter. Text och bild: Krister Jonsson Fakta Kör upp till Saetermoen, kör längst in i dalen och fossen ligger på vänstersidan. Pulsa snö upp till insteget och njut av klättringen. Fossen klättrades första gången av två Tromsöklättrare i mitten av det glada -90 talet. Lagerrensning & Kampanj på LaSportiva Kängor & Skor info@fritidskompaniet.se

14 förbundsnytt/info FRIKTION vän eller fiende? Repets friktion mot klippa eller väg upplever vi alla som ett retfullt besvär, vilket kräver extra kraft i tillägg till själva klättringen. Repets motstånd kan rent av få oss ur balans vid en förflyttning Friktion mot repet är vår fiende! Dynamiska bromsar fungerar med hjälp av friktion, som uppstår mellan rep och bromsen/karbinen. Friktion i lämplig omfattning är då vår vän! Rep och bromsar Fram till slutet av 80-talet var det normala enkla klätterrepet elva millimeter tjockt och den vanligaste repbromsen en Sticht med skåra för ett elva millimeters rep. Då Stichten var trög och nötte repet, användes firningsåtta för firningar. Konklusion: Vid säkring av klättrare vill vi ha mera friktion än vid egen nerfirning. Några handledande värden 1 på den kraft, som med rätta repdimensioner ska till för att en låst repbroms börjar löpa (bli dynamisk): Firningsåtta dan Sticht, Atc m fl dan HMS (Italien Hitch) dan 2 GriGri 900 dan 1 kn = 100 dan, vilket är en kraft som kan jämföras med 100 kg. Mot slutet av 80-talet kom Lowe-tube, som vi kunde använda både till att säkra med och till att fira med (den var vändbar). Vi kunde utrustningsmässigt spara vikten av Firningsåttan. Sedan började det bli krångligt. Normalrepen blev 10,5 millimeter tjocka och t o m 10,2 millimeter! Och antalet repbromsar (några i olika dimensioner) växte. Idag används vanligtvis enkelt klätterrep i dimensionerna 9,4 till 10,5 millimeter. Självfallet krävs det olika repbromsar till olika dimensioner för att få en hanterbar och säker friktion vid fall. Till varje repbroms som säljs idag, ska det finnas en information som anger vilka repdimensioner bromsen är avsedd för. Utgå från denna information och komplettera med en egen bedömning av friktionen. Friktionstest Vårt förslag är att man några gånger per år i replaget/med klätterkamraterna använder en brant/överhängande firningsplats om meter, och med hjälp av firning känner av (testar) friktionen/den bromsande verkan både mellan rep mot sin firningsåtta och mellan rep mot sina olika repbromsar. Man ska med firningsåtta ha full kontroll och kunna stanna upp fritt hängande i en firning med dubbla rep. Det ska vara än lättare att kunna fasthålla sig själv med säkringsbromsen på dubbla klätterrep i fritt hängande firningsposition. Kombinera skrivna informationer med dina egna bedömningar. Ha alltid en kamrat på backen som håller i repen med sina händer, och därför kan bromsa sin kamrat, ifall denna förlorar kontrollen själv. Det är också mycket viktigt att avstånd och andra förhållande är optimala för enkel och tydlig kommunikation. Exempel och konsekvens i ett dynamiskt system Vi gör det enkelt (väljer ett värde) och säger: Den låsta repbromsen börjar löpa vid belastningar > 300 dan. Om försteman har säkrat bra och förlängt med lagom långa slingor uppför en någorlunda jämn vägg, uppstår då en belastning om 750 dan 2 på översta säkringen, innan repbromsen släpper ut rep och blir dynamisk. DÅ ska säkraren ta i för kung och fosterland, gärna med en säkringshandske på! Många små fall utvecklar p g a repets dynamik så låg kraft, att den låsta repbromsen aldrig aktiveras. När repbromsen aktiveras, kommer repet att löpa genom din kramande hand. I några fall med konsekvensen, att du inte kan hålla om cykelstyret på en veckas tid; i några enstaka fall med behov av operation och långvarig konvalescens som resultat. Du väljer själv om du vill använda säkringshandskar, men fan ta dig om du släpper repet när det brinner i din hand! Ämnet är omfattande och vi förmodar att det under kommande år kommer att genomföras många tester runt om i världen. Resultaten kan delvis komma att justera vår uppfattning och i några enstaka frågor även ändra våra rutiner. Revolver Det går att i några situationer minska friktionen vid den översta säkringen genom att använda DMMs Revolver-karbin, som har en rulle i repänden, vilken skal minska friktionen när repet löper igenom karbinen. Det borde som konsekvens vid fall innebära mindre belastning på översta säkring och fallande klättrare, då den dynamiska repbromsen aktiveras i ett tidigare skede av fallet, än om mer friktion med vanlig karbin också skulle kompenserats. Med aktivering av repbromsens dynamiska förmåga vid 300 dan eller därunder, kan denna karbins egenskap visa sig vara ett tillskott på leder med sämre säkringar. Där är fortfarande mycket glädja att hämta i klättrandet av välsäkrade leder. Längre uppe nämnde vi jämna (strukturlösa) väggar. Om ett rep löper över en bulle eller en kant kommer det där alltid att 14

15 Typ av repbroms Approx. fångryck i övre mellansäkring (dan) Liten fyrkantig firn-8 (Petzl) 180 1,55 Reverso (Petzl) 208 1,15 Liten rund firn-8 (Simond) 210 1,35 Stor rund firn-8 (Camp) 225 1,00 ATC (Black Diamond) 225 1,25 HMS-knut 235 0,70 Sticht (Cassin) 270 1,05 GriGri (Petzl) 340 0,55 Magnus Nilsson skrev i nr 115 om ovan:insa s dynamiska test bör dock ännu tas med en nypa salt då de presenterade resultaten var svårtolkade och ingen information fanns om hur många försök som gjordes med respektiva repbroms. Approx. genomglidning av repet genom bromsen (m) uppkomma friktion som påverkar säkringskedjan. Om försteman faller, krävs då ett högre fångryck (en större fallande kraft) för att säkrarens repbroms ska aktiveras (börja glida) i och med att den fallande klättraren kraftmässigt ska kompensera friktionen. Då uppstår högre belastning på översta säkringen. Ofrånkomligt. FÖR ATT TA UPP fallenergin på ett skonsamt sätt är det bra att så lång del som möjligt av repet ej hindras ta upp fallenergin p g a friktion mot klippa eller utrustning. Om repet däremot löper genom en Revolver-karbin i ett hörn vid travers eller under ett tak, kan Revolver minska friktionen och därmed minska belastningen på överste säkringen vid ett fall. Observera att om karbinen vid belastning i t ex ett hörn skrapar mot klippan, ska ryggen av karbinen vara vänd mot klippan så att grinden får störst möjlighet att hållas stängd. Karbinportar som öppnas p g a vibrationer när repet löper snabbt vid ett fall är svårare att eliminera! En Revolver saknar just nu en skruv för att kunna låsas, varför skruvkarbiner fortfarande är ett individuellt måste i en del situationer. Vi önskar er alla en säkrare klättring och lyckan att kunna leva med friktionen på bästa vis vid fall! Revolverkarbinen är användbar i hissystem, ifall en klättrare ska upp med hjälp av repet. Ut och träna! Text: Rafael Jensen (m MN-assistans) Säkerhetskommittén FOTNOTER 1: Samtidigt skal vi komma ihåg, att testresultat med simulerad dynamisk bromshand hand presenterades av INSA 2001 (se Bergsport nr 115, sid 34 35): Testparameter: Bromskraft i simulerad bromshand om 25 dan Fallmassa: 80 kg, Fallfaktor: 0,8, Repdiameter: 9,4 mm 2: HMS används mycket i t ex Österrike. Den mycket bra militära boken Firning och klättring anger 3 kn som aktiverande belastning av HMS, innan den blir dynamisk. Enklare italienska test (cirka fem år gamla), som kommit UIAA Safety Commission tillhanda, indikerar 7,5 kn. Vi bedömer, att repets kondition är mycket avgörande i sammanhanget och vill endast dra slutsatsen, att HMS tillsvidare bör vara en reserv på långa turer, när man olyckligtvis tappat sin vanliga repbroms. 3: Med användning av vanliga karbiner, uppstår friktion räknemässigt 50% av den energi som får en repbroms att bli dynamisk över karbinen och den fallande klättraren måste därför utveckla 3 kn + 1,5kN för att säkrarens repbroms ska belastas med 3 kn uppe ifrån översta säkringen. Observera, att själva friktionen är ett motstånd mot karbinen och därför inte belastar översta säkringen dubbelt! Magnus Nilsson kommenterar: Tilläggas bör kanske också att procentsatsen som beskriver den tillkommande friktionsberoende kraften inte är 50% generellt utan faktiskt ökar med ökande belastning. Martin Nilsson kommenterar: Det är troligen bättre i fråga om friktion över karbin att räkna med % av den fallande klättrarens kraft. 15

16 16

17 LILLSJÖN bouldering i trollskogen Ovan: Erik Carlsson på Fluortanten. Nedan: Martin Perk mantlar. För fem år sedan fick jag min första knodd och flyttade till Norrköping. Efter ett par tappra försök med citybarnvagnen till stora väggen i Ågelsjön stod det klart att min klättertid här på jorden var förbrukad. Vi försökte att trappa ned på ambitionerna genom att fika och umgås vid lilla väggen. Det kändes skapligt lustigt, mer som att gå på avgiftning. Suget försvann inte vilket i sin tur ledde till ett trädgårdsland samt två större ombyggnader av huset. Sedan kom hösten. Babysång, babysim, öppen förskola och friktionen som kliade under skinnet. Det måste finnas ett komplement. Jag ringde Olle som lyft varenda grankvist i Kolmårdsskogen. Tipset knäckte mig. Två kilometer in i mörka skogen vid Lillsjön reste sig ett par sexmeters väggar med vidrigt vassa stenar under. Här och var låg skumgummidynor gömda, för små för att tvätta Märtas trehjuling. Bouldering, fy fan! I brist på annat följde jag ett år senare Per, Håkan och Johan ut till Lillsjön. Denna gång var förutsättningarna bättre. En trevlig vägg kallad Vollivoxa blev min introduktion till bouldringen. 50 meter lång, ingenstans högre än tre meter och hela väggen sydvänd med en storslagen utsikt över grantopparna. Det här blir en perfekt träningsvägg inför Frankrikeresorna när barnen flyttat hemifrån om en så där 21 år. På vägen hem går vi förbi ännu en vägg, överhängande, perfekt landning från en klart mysig höjd. Väggen får namnet Triumfatorväggen efter Lill-Eriks heroiska bestigning av Lillsjöns på den tiden svåraste mest spektakulära problem, 6a! Veckan senare är det mesta gjort och rykten börja gå om nya väggar. Det smusslas och smygs runt i skogen. På hemsidan radas nytur efter nytur upp. Det hela resulterar i att Lill-Erik gör en guide med farsans digitalkamera, ett antal tuschpennor samt klubbens lamineringsapparat. Jag slår mig ihop med honom då jag märker att han är mest hysterisk. Efter 20 samtal är mitt jobbschema ändrat, jag jobbar numera i närheten och slutar samtidigt som honom låser Till vänster: Malin Perk på Olles sloop, 7b+. jag pianot, dricker jag upp Eriks kaffe på Lillsjöbryggan, är jag svart i hårbotten, sedan är det kamp om första bestigningen. Jag får första försöket då jag är knappt märkbart klenare, på den tiden... Sedan är det Eriks tur och då är det kört. En onsdag hittar vi Kantarelltaket. Det här blir vår hårdaste kamp. Kalasproblemen blir bara fler och fler och när superklassikern Kantarellkungen görs börjar det kännas som om Lillsjön inte längre är en träningspark för Ågelsjön. Lillsjön har fått sin egen identitet. Granarna, blåbären, den tjocka grönmossan, alla små stup, kullar, åsar, motionsspåret, kaffet, nakendoppet innan hemfärd, ja allt detta börjar bli Lillsjön. Tiden går och aktiviteten 17

18 18

19 Ovan: Per Adolfsson på Tribunalen. Till vänster: Sara Henriksson hänger. är stor inne i skogen. Och jag, jag har fått tillbaka giftet i kroppen, min lilla Märta har lärt sig att gå själv, hon snaskar blåbär, festis, bygger kojor och är allmänt mysig mot alla i skogen. Vad händer då? Min fru klämmer ut två pyttesmå fantastiska fågelungar. Det blir två månader på sjukhus med en hel del funderingar på livet. Den enda tankeverksamhet som ägnas åt klättring är att köpa en vagn som tar hela familjen med padda, fika och babygym till sektor Fontanbullen, (7c+ med tvillingvagn). Fyra månader senare står vi där, på toppen av Fontanbullen hela familjen och blickar ut över sjön. Vi hojtar, dricker saft och firar ödmjukt livets styrka. Efter en lång säsong visar sig barnvagnssläpandet ge fantastiska resultat i armarna. Inte ligger jag så långt efter Håkan, Per och Johan. Och barnen, de är glada av frisk luft och fikande vänner. Det görs fortfarande nya problem i rasande takt. Åbyfolket har fått nytändning och graderna blir allt högre. Folk börjar ringa mig och fråga vart man ska klättra och vilka grader som gäller så jag tar över Eriks förare. Efter det att samtliga problem pluttats in i datorn räknar jag dem till cirka 200. Nästa säsong skördar dubbelt så många. Vi hojtar, dricker saft och firar ödmjukt livets styrka. Plötsligt har folk gått och blivit starkare. Under vintern har man gått och tänkt på de ogjorda väggarna längre in i skogen. Det visar sig dock finnas mycket kvar att göra närmast parkeringen. Nu är det framförallt de hårdare problemen som öppnas. Milstolpar är Morsans piassava, 7a, Olles sloop, 7b+, Sluttar blå, 6b+, Crimpoholic, 7a, Solklar åska, 7b, Moby Dick, 7b+ samt Stormy Weather, 7b. Nu när guiden är tryckt och klar finns cirka 400 problem beskrivna. En del kunde nog ha sållats bort då nytursrallyt gjorde en del av oss överentusiastiska. Men listan av fina problem är ändå helt okej. De flesta går på väggar men de finns även en del block. Rent känslomässigt föredrar jag att bouldra på block men väl ute vid Lillsjön slås jag aldrig av tanken. Bouldringen är ändå så varierande här. Att det dessutom är svårt att hitta en endaste svår landning gör ju inte upplevelsen mindre behaglig. Det ända som återstår är de riktigt hårda problemen. Blir du sugen på att komma hit finns det förare att köpa vid Klätterhallen i Norrköping. Text och bild: Martin Perk 19

20 När kan vi börja bouldra? SKF:s läkare benar ut riskerna och rekomendationerna till barn SM i bouldering för juniorer hösten 2005 har ställts in. Detta har väkt en hel del diskussioner angående bouldering i unga år. Efter egen granskning av olika mellaneuropeiska tävlingskalendrar kan man utläsa att bouldertävlingar på lokal nivå idag arrangeras redan från åtta års ålder i länder som Storbritannien, Tyskland och Österrike. Inte heller i Sverige finns någon åldersgräns vid flera så kallade öppna bouldertävlingar. I många fall koras ingen vinnare utan priserna lottas ut till deltagarna. Var det rätt att ställa in JSM i bouldering? Svenska Klätterförbundet är medlem i Riksidrotts Förbundet och UIAA, internationella alpinistunionen. UIAA MedCom är en vetenskaplig kommitté inom UIAA som insamlar medicinsk data inom klättring. Dessa data utvärderas, bearbetas och förmedlas ut till de olika klätterorganisationerna. UIAA har kommit med ett officiellt yttrande kring bouldertävling hos juniorer. Sammantaget skriver UIAA så här: Vid klättertävlingar inom svårighet utmanas underarmens uthållighetsstyrka emedan vid bouldering ställer man krav på maximal styrka för förflyttning. Vi vet idag att intensiv klättring hos unga leder till röntgenförändringar som benförtjockning, förändringar under ledbrosket (subchondral scleros) etcetera. Man har sett i studier att unga idrottsutövare som uppvisat artros (nedbruten led) eller epifys fraktur (benbrott i tillväxtzoner) var fokuserade på maximal styrketräning som till exempel på campus board. Även om det idag inte finns tillräckligt med vetenskapliga bevis för att maximal styrketräning som på campus board leder till ledförändringar hos mycket unga klättrare, så tycks det finnas tillräckligt mycket data som talar för att så är fallet. Dessa träningsmetoder kan därför inte rekommenderas till åldersgrupperna under 18 år. Med internationella bouldertävlingar för juniorer finns stor risk att klättrarna lägger tonvikten på sådan träning som skulle ha stor påverkan på en fortfarande växande kropp och skelett. Juniorer som är 16 år eller äldre kan idag delta i seniortävhlingar. Man kan därför inte rekommendera internationella bouldertävlingar för de yngre åldersgrupperna. Därmed förhindrar man dem från potentiella skador. Matilda 12 år tränar bouldering som en del av sin teknikträning. Kommentar: Idag utövas styrketräning (utan maxbelastning) i allt yngre åldrar i flera idrottsgrenar. Man har sett fördelar att utöva mycket lätt styrketräning tidigt såsom förbättrad neuromuskulär funktion vilket underlättar och förbättrar tekniken vid styrketräning vid biologisk vuxen ålder. Likaså finns tecken på att förmågan att utveckla större muskelmassa (genom fler satelitceller) kan öka vid träning av styrketräning redan vid års ålder. Epifysfraktur hos en 13-årig klättrare. Överbelastningsskada hos yngre är epifysfrakturer (benbrott vid tillväxtplattan) en allvarlig skada utan föregående trauma som kan ge defekter som benförkortning, deformiteter som snedväxt samt påtaglig funktionsinskränkning. Dessa frakturer har i andra idrotter vid eftergranskning skett vid rotation och snedbelastning av leden. Vid klättring drabbas framförallt fingrar av epifysfrakturer och kräver snabb diagnos, ofta operation och lång rehabilitering. 20

21 Crimposition (framörallt så kallad sluten crimp) kan innebära att fingrarnas leder utsätts för mycket hög belastning i synnerhet när de förhållandevis små ytor i fingerlederna får bära hela kroppsvikten. Risken för utveckling av artros (nedbruten led) ökar vid upprepad påverkan på lederna. Artros kan innebära smärta, minskad rörelseförmåga samt svaghet i omgivande muskulatur runt leden. Hos unga elitklättrare har man kunnat se ökad frekvens av tecken på tidig artros i fingrarna. Crimpositionens extrema belastning av senor och ligament ökar risken för andra överbelastningsskador med inflammation längs senan, (så kallad senskideinflammation) men även risk för akut skada med partiell eller total bristning av ringligamentet (A2 pulley ruptur). Crimpposition. Styrketräning utan maximal belastning i tidig ålder med betoning på teknik och koordination kräver närvaro av utbildad ledare för att instruera, övervaka och följa upp utövningen så att rörelsen och belastningen utförs utan risk för skada. Idag saknar SKF tränarutbildning som Vid akut skada kan A2 ringligament skadas innefattar bland annat träningslära och sportmedicin. En mycket viktig uppgift för SKF är att utveckla träningsprogram för olika åldrar och färdighetsnivåer, ta fram förebyggande och rehabiliterande övningar samt sprida kunskap om klätterskador. Varje klättrare bör i så tidiga år som möjligt lära sig känna igen signaler som tyder på överbelastning. Smärta är det viktigaste symtom på något inte står rätt till och skall innebära att man omedelbart avbryter klättringen. Man skall vara generös med att besöka läkare/sjukgymnast för bedömning framförallt vid smärtor i fingrar. Tyvärr finns det idag få inom sjukvården som har kunskaper i klätterrelaterade skador och rehabilitering. Den första internationella sportklätterkonferensen som arrangeras av UIAA kommer att hållas i Singapore september 2005 med stor fokus på klätterskador. Konferensen hålls med anledning av att klättring kommer att bli en OS gren inom förhoppningsvis en snar framtid (Peking 2008?) Undertecknad hoppas att kunna delta i konferensen med flera andra inom SKF för att sprida viktig klätterkunskap vidare och på så sätt framgångsrikt utveckla sporten. Sammanfattningsvis innebär ett nationellt mästerskap i bouldering att man för att nå framgång måste träna med maxbelastning på fingrarnas leder exempelvis på campus board. Detta kan ur medicinsk synvinkel inte rekommenderas i unga åldrar. Före avslutad längdtillväxt är risken för skador framför allt i fingrarnas tillväxtzoner påtaglig. Därför har SKF valt att följa UIAA:s linje att ej arrangera bouldertävlingar för klättrare under 16 år. Däremot att använda boulderväggen för teknikträning medför ett viktigt komplement till repklättring. Anders Söderlund Förbundsläkare SKF Artikelförfattaren har hämtat information från Deutsche zeitschrift für sportmedizin nr 2, 2003, Idrottens träningslära och konventet Bättre ungdomsidrott bättre elit på Bosön maj MAD RUBBER RESOLE CENTER Östgötagatan 23, Stockholm 21

22 Lyckat juniorläger! Årets juniorläger för tävlingsklättrare gick av stapeln helgen maj med basläger i en scoutstuga på en idyllisk udde i Värmdö, Stockholm. 33 entusiastiska svenska juniorer mellan 10 och 18 år från hela landet var samlade tillsammans med åtta polska juniorer från Gdansk där tre tillhörde det polska juniorlandslaget. 22

23 Temat var Bli bättre tävlingsklättrare genom klippklättring, finansierades med pengar från handslaget. Vårt berg var Skevik, ett berg med ledlängder upp mot 30 meter och som klarade gått och väl våra behov av ett 20-tal leder. En viktig ingrediens för lyckat läger var sol och värme. Väderlyckan stod oss bi hela helgen och tillät till och med ett och annat dopp i havet efter klättringen. Fredag kväll bjöds på teori kring vad som krävs för att nå världseliten, därefter visades filmen Jag klättrar, en uppskattad film om klippklättring. På lördagen väl på klippan organiserade landslagstränaren Gustav Strandberg träningen med att sätta upp flera topprep, värmde upp samtliga, instruerade och entusiasmerade deltagarna och fick dem att klättra åtskilliga leder på cirka meter. Lunchen serverades på plats av vår egen köksmästare Hansi Debner, en utsökt pastasallad. På eftermiddagen klättrades till fingrarna blödde, därefter avslutades träningen med ett fyspass vid scoutstugan. Till middag smakade de grillade kycklingfiléerna serverade med klyftpotatis extra gott. På kvällen hade Ola Alvarsson, mental tränare och världsmästare i kickboxning, ordet och berörde hur man skall tänka och mentalt förbereda sig inför och under tävling. Föredraget och efterföljande talare uppskattades mycket av både deltagare och ledare. Gustav Strandberg gick igenom hur man träningsplanerar och förbundskapten Lars Högström informerade om tävlingsregler. På söndag klättrades det intensivt, avlutades med sen lunch och städning av stugan. Målet med lägret var att ge deltagarna större erfarenhet av klippklättring och träffa nya och gamla klätterkompisar. Det nåddes med råge. Redan efter två dagar kunde man se hos alla klättrare större mod, stora tekniska framsteg och inte minst större klätterglädje. De polska klättrarna karaktäriserades av mycket hög träningsdisciplin, mycket god fysik, stor klättervana på klippa och bidrog till en extra krydda till att stimulerade våra svenska klättrare att höja sin egen nivå. Lägret har öppnat upp för fler klippklättrare, fler som vill satsa på tävling och ett ökat samarbete och utbyte mellan svenska och polska klättrare. Då finns det bara ett ord att tillägga om lägret. Succé! Text och bild: Anders Söderlund 23

24 Frej Wichman klättrar Borrbult är livet 6c i Ågelsjön. Bild: Henrik Johansson, skarpladdat

25 Sara Henriksson klättrar Felicia 6a i Ågelsjön. Bild: Henrik Johansson,

26

27 skarpladdat Patrik Svensson klättrar vid Kattegatt. Bild: Rikard Andreasson.

28 Johan Gille klättrar den övre delen av Split Pillar 5.10b/6 i Squamish, Kanada. Bild: Olof Wallin/

29 Olle Wehlin på ett projekt i Norge, förmodligen 9-. Bild: Fredrik Schlyter. skarpladdat

30 30

31 känsligt läge Allemansrätt och klättring Vi klättrare blir allt flera. Det är givetvis positivt att många inser hur roligt det är med klättring. Men ju fler vi blir desto större blir kraven på oss. Att många klättrar kan innebära problem. Vem har inte hittat skräp vid foten av en klippa? Fåglar som häckar på och kring klippor störs. Flera markägare har tröttnat på besök av allt för många klättrare på sin mark. Marken kring klippan kan på mycket kort tid slitas ned. Vad som en gång var en gräsmatta kan snabbt förvandlas till lera. Det finns situationer då vi klättrare måste se konsekvenserna av vår aktivitet. Naturen och rätten att klättra är inget att ta för givet. För att andra ska uppleva den på samma sätt som vi måste vi ta ansvar och hänsyn. I Naturvårdslagen förklaras att Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. Envar ska visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen. Allemansrätten är en stor tillgång för Sverige. Samtidigt för den med sig ett stort ansvar, att inte störa, att inte förstöra. Allemansrätten är en rättighet med ansvar. Texten är ett utdrag ur foldern Det är du som bestämmer som kan beställas kostnadsfritt från Svenska Klätterförbundets kansli. I ett senare nummer av Bergsport kommer allemansrättens betydelse att behandlas mer ingående. Mattias Lindholm Klättrare på väg till Hallinden. Bild: Jonas Paulsson 31

32 en fråga om kontakter Access är ett brännande ämne. I flera länder i Europa och Nordamerika krymper det fysiska eller om man så vill det legala svängrummet för klättrarna oroväckande. I Tyskland är sedan 1990-talets mitt mer än 40 procent av alla klassiska crags stängda för klättring året runt med hänvisning till framförallt miljöskydd. Landet är förstås tättbefolkat och trycket på naturen därmed extra stort, men man ängslas naturligtvis uppe i allemansrättens och den stora enslighetens land för att utvecklingen här ska leda åt samma håll. Vissa tendenser antyder att vi långsamt rör oss mot en situation som i värsta fall kan liknas vid den kontinentala. Tecknen vi bör försöka tolka är den misstänksamhet och ibland avoghet gentemot klättrare man ibland tycker sig spåra i attityder hos myndigheter och alltfler markägare. Massor av idéer finns faktiskt och det är glädjande att se hur Svenska Klätterförbundets Accesskommitté sedan en tid börjat flexa sina bröstmuskler och hämtat in nya förmågor i teamet. Ett tecken på vitaliseringen inom detta område var det mycket lyckade och högst angelägna accessmötet på Nordens ark i Bohuslän 22 24/ De ansvariga organisatörerna ska ha långdragna applåder för ett exemplariskt upplägg som skapade en lika trevlig som nyttig sammankomst. Under mötet behandlades mängder med viktiga ärenden och goda idéer duggade tätt. Kärnan i denna artikel är att här lista några av de förslag till åtgärder som framkom i samband med mötet i Bohuslän. Nyckelorden tycks vara NÄTVERK och KOMMUNIKATION!!! Hur undviker vi nu att framtiden förmörkas av allt detta? Magnus Nilsson Skånes KK Sammanfattning av Accesseminariet 23 24/ Nordens Ark Först och främst vill Accesskommittén tacka för det engagemang som deltagarna visade under träffen. Vi är väldigt nöjda med att så många som 65stycken kom och att det var 26 stycken klubbar representerade från Malmö i söder till Gällivare i norr. Detta visar att access är ett viktigt område som vi klättrare måste beakta. Under seminariet diskuterade många olika områden inom access. Vi i Accesskommittén kommer i slutet av sommaren ha ett fysiskt möte där vi ska dra upp riktlinjerna för hur vi skall jobba och vilka bitar som bör prioriteras först. Redan nu har det dock påbörjats arbeten med vissa av de områden som diskuterades under seminariet. I faktarutan på nästa sida följer en sammanfattning om vad vi diskuterade och vad vi delvis kom fram till under accessträffen. Vissa områden är mer konkreta än andra som exempelvis arbetsområden för accesskommittén och de lokala klubbarna. Det är i dagsläget svårt att säga vilka områden som vi i Accesskommittén kommer att prioritera och jobba vidare med i ett första skede. Det är ett stort arbete där vi kommer att ta hjälp av er som finns ute bland klubbarna. Ute i landet finns en mängd samlad erfarenhet angående access och som är värdefull för oss i Accesskommittén. I följande nummer av Bergsport är ambitionen att vi skall hålla er uppdaterade av vad som händer och vad som görs. Det viktigaste är att vi klättrare arbetar tillsammans mot ett gemensamt mål i form av en friktionsfri tillgänglighet till bergen, klipporna och blocken och en viktig uppgift för Accesskommittén är att visa längs vilken väg som detta kan ske. Arbetet kan delas upp i ett långsiktigt och ett kortsiktigt arbete. Det långsiktiga arbetet sträcker sig tio till tjugo år fram i tiden och det innebär arbete och åtgärder som gör oss bättre på att vara steget före när det gäller utvecklingen av access i Sverige. Vi skall skapa verktyg för att vara beredd på och förhindra konflikter som kan hämma tillgängligheten till våra klippor. Det kortsiktiga arbetet resulterar i åtgärder som vi kan se direkta resultat av men som i slutändan leder oss fram till det långsiktiga målet. Vi tar tacksamt emot synpunkter och kommentarer på detta samt idéer och förslag ifrån er hur vi kan gå vidare. Klättra hårt och känn ditt accessansvar! Hälsningar Accesskommittén 32

33 Fakta: Förslag till Accesåtgärder Inför en fast accesspalt i Bergsport i likhet med Utbildnings- eller Säkerhetskommitténs spalt. Publicera kontinuerligt artiklar med gästskribenter på temat access i Bergsport. Bland särskilt välkomna gästskribenter räknar vi representanter från t ex länsstyrelse och ornitologföreningar. Skribenter med annan bakgrund än klättrarens tillför ju förhoppningsvis nya perspektiv på olika problemställningar och öppnar upp för genmälen och dialog. Arrangera årliga accessmöten med lite bonusmorötter för de lokala accessrepresentanterna, så att dessa känner att de har en nyckelroll i förbundets accessverksamhet, att de blir sedda och att deras lokala arbete uppmärksammas och uppskattas av SKF. Framställ vädertåliga informationsskyltar med standardiserad grundläggande accessinformation och med SKF:s och Riksidrottsförbundets logo förtryckt. På dessa skyltar som lokalklubbar kan rekvirera mot en symbolisk summa, ska sedan lokal och uppdaterad tilläggsinformation kunna komplettera den förtryckta för att skylten ska få maximalt informationsvärde på den aktuella platsen. Självklart bör alltid webbadressen till accessdatabasen vara angiven på alla skyltar. Att exponera RF:s logo är viktigt för trovärdigheten i det civila samhället, eftersom denna logo ofta är det enda som lekmän / icke-klättrare kan relatera till. RF kommunicerar ordning och reda, kontinuitet och framför allt politisk potential genom association med det etablerade Idrotts-Sverige. SKF:s närvaro ute i skog och mark måste därmed tas på större allvar av myndigheter, markägare och andra särintressen. Gör en mall för utformning av A6-lappar med kortfattad lokal accessinformation som lokalklubbarna kan kopiera upp. Tanken är sedan att klubbmedlemmar som besöker hemmaberget alltid ska ha ett knippe lappar i sina ryggsäckar som de vid behov kan fästa på t ex vindrutan på felparkerade bilar eller på fordon som misstänks tillhöra utsocknes besökare. Viktigt här är att informationen formuleras artigt, ödmjukt och vänligt för att inte skapa onödig irritation hos läsaren. Be lokalklubbarna lägga in länkar till accessdatabasen på de egna hemsidorna. Borde inte möta något hinder. med tanke på den stadigt ökande nordgående turismen därifrån. Gör en sammanfattning på engelska av de viktigaste puckarna i accessdatabasen. Detta är en service gentemot de ca 6 miljarder människor som INTE kan svenska, där trots allt ett litet antal kan förväntas komma in till databasen via externa länkar. Bland just de icke-svenskspråkiga klättrarna som besöker våra berg finns det sannolikt ett ännu större behov av att få information om lokala klättertraditioner, uppförandekoder och platsspecifika regler o s v. Skapa maillista för nyhetsbrev om access, där hugade mottagare själva registrerar sig. Metoden är oöverträffad när det gäller att snabbt kunna nå ut med uppdateringar av viktig information till ett större antal nyckelpersoner. En sådan maillista skapar även möjligheter till feedback och återkoppling samt ger förbundet ett verktyg för att kunna ställa frågor om access direkt till en specifik grupp med intresserade medlemmar ute i landet. Etablera kontakter med kommersiella klätterkurs-, aktivitets- och eventarrangörer för att få dem att till sina kunder där så är lämpligt, dela ut accessinformation från SKF eller den lokala klätterklubben. Utforma och distribuera accessinformation (ev i form av en mindre poster) till fackhandel och de större butikskedjor som säljer klätterutrustning. Denna access-poster skulle även kunna spridas till de större inomhusklätterväggarna. Etablera och underhåll fasta kanaler till olika utländska accessforum, d v s nyckelpersoner, kommittéer, sakkunniga i t ex Norsk Klatreforbund, Dansk Bjergklub, Deutsche Alpenverein, British Mountaineering Council, American Access Found etc. Det finns ingen anledning att uppfinna hjulet igen; massor av kunskap har genom åren ackumulerats i andra klättermiljöer än den svenska. Den kunskapen borde vi dra nytta av. Främja dialog ute på klipporna mellan aktiva klättrare. Prata med varandra!!! Sammanfattat av Magnus Nilsson Begär länkar till accessdatabasen på i första hand våra grannförbunds hemsidor, d v s klätterorganisationerna inom Norden och ev även Tyskland 33

34 accessträffen i Bohuslän I samband med Svenska Klätterförbundets årsmöte vid Nordens Ark hölls i år en träff med tema Access. En större bunt pengar från Svenska Friluftsrådet lade grunden till en enastående standard på mat och boende. Nordens Ark är en naturparksanläggning belägen mitt i Sotenäs kommun i Bohuslän och med andra ord i hjärtat av ett av Sveriges absolut bästa klätterområden. Som utgångspunkt för en Accessträff var också platsen väl lämpad då klättringen i Bohuslän utgjorde en utmärkt kuliss för träffens diskussioner. Mängden klippor och klättrare i Bohuslän gör att dom flesta Access aspekter som berördes under diskussionerna kunde belysas med lokala exempel. Träffen smög igång under fredag eftermiddag med samling och middag. Efter middagen hölls en serie föreläsningar i blandade ämnen som gav ljus åt olika sidor av Accessproblematik. Ulrika Tiegs höll i trådarna för träffen och berättade hur hon kom att engagera sig i accessarbete efter en incident med en rasande markägare vid Ulorna i Bohuslän. Efter Ulrikas inledning höll Anders Wester en föreläsning om Accessproblemen i Dalarna. Han chockstartade med att rada upp ett helt gäng med klippor i Dalarna där klättringen har stoppats eller begränsats. Anders fokuserade sedan på orsakerna till varför det gått som det gjort i Dalarna. Han tryckte på att en kombination av oengagerade klättrare (som bara ville klättra och partaja och som vaknade för sent) och nitiska myndighetsutövare med nära kontakter till irriterade markägare lett fram till den rådande situationen. Lars Cronlund höll en mycket uppskattad föreläsning om allemansrätten. Allemansrätten ger oss stora friheter när det gäller friluftsliv och access till naturen. Klätteraktiviteter hamnar lätt i gråzoner kring rätten då frågor om borrbultning och rensning av klätterleder lätt hamnar på sidan av aktiviteter som allemansrätten inte stödjer. Klättring som aktivitet skiljer sig lite från annat friluftsliv i det att det utövas på klart begränsade ytor vilket resulterar i påtagligt slitage och annan potentiell markägarfriktion så som buller, felparkerade bilar med mer. Markägare har i regel inga problem att stänga klippor för klättring trotts allemansrätten. Vi kan alltså inte förlita oss på denna för att försvara vår rätt till klättring. Bogi Palfly pratade om access med utgångspunkt från sin roll som bergsguide. Det är inte svårt att föreställa sig allt mer kommersialiserade lösningar på accessproblematik. Vi har redan börjat stöta på markägare som tar betalt för parkering och det är viktigt att markägare även kan ta en ekonomis fördel av att det bedrivs kommersiell verksamhet på deras mark. Lars Grankvist påtalade vårt känsliga läge då vi är tillräckligt många för att märkas och för få för att man ska behöva ta hänsyn till oss. Det är med en viss kluvenhet vi kan konstatera att antalet klättrare ständigt ökar. Problemen ökar ju med antalet utövare. Samtidigt vill vi ha med så många klättrare som möjligt i föreningar anslutna till Svenska Klätterförbundet för att öka tyngden av vår gemensamma röst. Sist på fredagkvällen pratade Jens Larsen om sina erfarenheter kring accessproblem och hur man kan nå ut till stora grupper som inte är medlemmar i förbundet. Detta gör vi med fördel genom att utnyttja populära klätterforum på Internet. Efter en god natt med alldeles för lite sömn stod det klättring på schemat. Deltagarna valde klippor efter smak 34

35 och förmåga och fick med sig ett antal frågor om access att besvara under dagen. Framåt eftermiddagen sammanställdes svaren på frågorna och pressenterades för varandra med intressant diskussion som följd. Inte oväntat lyfte i stort sett alla grupperna fram parkering, skräp och buller som dom största problemen vid klipporna. Redovisningarna resulterade i diskussioner kring vilken information som bör spridas kring klättring vid våra klippor och hur man når ut med information om accessproblematik generellt men även om lokala problem. Kanske borde guideböckerna ta upp mer om problematiken och beskriva var man ska parkera och eventuellt föreslå hur många klättrare som kan vara vid en klippa samtidigt. Det är inte orimligt att man får åka till ett annat berg om det är fullt vid klippan man tänkt sig. Diskussionen rullade vidare och berörde behovet att underhålla kontakter med markägare, grannar och myndigheter. Dom församlade var också överens om behovet av att knyta internationella kontakter, framför allt för att se hur dom har handskats med sina problem. Efter en fin middag föreläste Rafael Jensen om Tyrolerdeklarationen. Det är en skrift som är sammanställd av UIAA som tar upp hur man som klättrare bör uppträda i bergen. Deklarationen finns för nerladdning från svenska klätterförbundets hemsida och rekommenderas till alla som klättrar. Efter Rafael visade den brittiska alpinisten Mick Fowler bilder från valda delar av sin klätterkarriär. Mick snuddade endast lätt vid accessproblematik men trollband alla med berättelser och bilder kryddade med brittisk humor. Söndagen inleddes med en presentation av Accessdatabasen. Accesskommiten har under det gångna året lanserat en databas med information om alla klippor i Sverige där klättringen är känslig på grund av accessproblem. Tanken är att man ska kunna se vad som gäller för just den klippan man tänkt besöka. Databasen är ett verktyg som man kollar innan man åker ut för att försäkra sig om att man har dom senaste nyheterna angående klippan. Som sista föreläsare kom Dick Liljegren som jobbar med projekt Pilgrimsfalk på Nordens Ark och pratade om deras projekt och konflikten mellan fåglar och klättrare. Här kan vi eventuellt göra ganska mycket. Genom att kunna identifiera dom känsliga arterna och rapportera in detta kan vi förhoppningsvis förflytta oss från fågelmänniskornas problemlista till deras resurslista. Att rapportera in fågelobservationer och få en klippa avstängd under viss tid av året kan faktiskt gynna klättringen då de andra grupperna ser att vi är att lita på och tar vårt ansvar. Vi bör dock vara lite försiktiga med hur rapporteringen ska gå till då det ofta är viktigt att vara diskret med information om falkars häckning. Det finns risker för att bon plundras om informationen läcker ut för mycket. Avslutningsvis kan man konstatera att svensk klättring står inför en stor utmaning i att klara det ökade trycket från allt fler klättrare. Vi måste börja arbeta med access nu. Tyrolerdeklarationen och Svenska klätterförbundets accesshandbok finns för nerladdning på förbundets hemsida Accessdatabasen - Morgan Windle [rastaman] Jens Larssen håller föredrag, publiken håller andan. Said Belhaj klättrar i Häller under Accessträffens dagar. Bild: Morgan Windle. 35

36 << Ulorna är ett av de vackraste klätterställena i Bohuslän, men ytterst känsligt ur accesperspektiv. Stigen går jämte en sommarstuga och parkeringsmöjligheterna är begränsade. Som klättrare måste man ligga lågt här. Det är ändå grannarna som håller vägen, stigen och trapporna ner till havet i gott skick. >> Bilder: Linus Hougland och Alvaro Susena << Vid Galgberget har kontakten med markägaren alltid fungerat. Men klättrare som skriker könsord har retat upp sommarstugeägare i närheten. Skärp er klättare, det är inte klippans fel när du är svag [reds anmärkning]. För oss har det enbart varit positivt med klättrare på vår mark. Mycket tack vare Ulrika Tiegs insatser, säger Maria Christiansson, markägare som även driver caféet Röe Gård. parkering, bajs och samförstånd Brantredaktionen bestämde sig för att ta tempen på access i hjärtat av Bohuslän. Att parkera rätt, hålla låg profil vid klipporna och inte lämna bajs och skräp var som helst tycks vara nyckeln till att hålla klipporna öppna. Det ligger på oss som klättrare att skapa en god relation till markägare. Kolla var man får parkera, inte enligt lag, utan på ett sätt så att det inte stör de boende i området. Skrik inte och gapa i onödan vid klipporna. Gräv ner bajset och ta med dig skräpet. Och glöm inte att klättra hårt. Å Bergsports vägnar: Brant redaktionen, Alvaro & Linus. << Håll låg profil när du möter grannar. Parkera på angivna platser, respektera skyltar även om de inte är lagliga och bajsa på rätt ställe. >>

37 epilog Bispberg är förlorat... Efter mycket arbete, skrivande, ringande och pratande med myndighetspersoner har nu beslutet kommit på den framställan om ändring av reservatsreglerna vid Bispbergs klack. Beslutet blev ett NEJ ingen klättring i Bispberg kan tillåtas. Motiveringen som följer efter avslaget är på två sidor och säger inget nytt egentligen. Man kan kort och gott sammanfatta den med att vi klättrare förstör för mycket, och andra intressen kopplade till berget är viktigare. [denied] Två veckor innan detta dystra brev damp ner i min brevlåda höll jag ett kort föredrag under Svenska Klätterförbundets accesseminarium i Bohuslän. Ett föredrag som kanske inte var av det mest upplyftande slaget, det handlade nämligen om just access i Dalarna. Hoppet om klättring i Bispberg fanns fortfarande kvar den här helgen i Bohuslän, dvs., att vi skulle kunna komma fram till någon form av kompromiss, i god demokratisk ordning, beträffande Bispberg. Föredraget handlade om den hantering som myndigheterna utsatt oss för i Dalarna och även om vår egen nonchalans inför accessproblemen och hur accessproblemen kan uppstå. Vi är trots allt ingen maktfaktor och vi har därför inte råd att vara nonchalanta eller säga att accessproblem behöver jag inte bry mig om, det löser andra. Som medlemmar måste vi aktivera oss mer i våra respektive klubbars arbete, och då inte minst accessarbetet. Tyvärr, och jag tror jag vågar påstå att så är det i nästan alla klubbar, så är det alldeles för få personer som engagerar sig. Handen på hjärtat hur Johan Luhr och vänner på Bispbergklacken då det begav sig. Bild Anders Wester. många medlemmar brukar t.ex. komma på årsmötena, 10% 20%..?? Den totala maktlöshet gentemot myndigheterna som Dalaklättrarna känner hoppas jag ingen annan landsdel ska behöva uppleva. Det är förbannat lätt att bli bitter och vilja ge upp just nu, men det är just nu vi alla måste börja fajtas mer för access, och göra det synligt, bl.a. i media. Vi måste agera för det aktiva friluftslivet och försöka säkra tillgång till de viktigare klätterområdena i Sverige NU. Som jag ser det nu så finns bara en sak att göra i Dalarna och det är att glömma Bispberg och satsa all kraft på att få någon form av uppgörelse mellan myndigheter och oss klättrare så att vi får något kvar att klättra på, annat än plast i Dalarna. En som inte ger upp i första taget... Anders Wester 37

38 Svenska kvinnor i Klätterexpeditionsväg 38

39 Himalaya Vi i Expeditionskommittén har knappast tillgång till alla informationer om svenska kvinnors klätteraktivitet på berg som fordrar expeditionsupplägg. När vi då blev tillfrågat, var det skoj att se vad vi kunde presentera. Ett exempel: 2004 fick vi i media reda på, att en svensk kvinnas kvarlevor funnits i Himalaya. Vem? Efter någon tid visade det sig, att hon deltagit i en resa (expedition?) med sina amerikanska vänner. Vi är därför tacksamma, ifall ni skriver en liten information till oss, när ni är på väg. En kort och korrekt information är av kulturvärde för Klättersverige. Vad vi missat/feluppfattat får ni gärna informera oss om talet Bodil Eriksson (och Bengt Hansson) deltog 1975 på klätterträff i Kaukasus, gjorde försök på Bascha-auz, m och klättrade Gidan, m, Ulluauz-basi samt meterstoppen Koschtan-tau. Är mer av alpin karaktär än expedition. Bergsport mars 1976, sid 3 9. Cecilia Liljedahl och Eva Karlsson deltog i expeditionen på Östgrönland 1978 och åtminstone Liljedahl var på topp vid något tillfälle. Bergport mars 1979, sid talet Kristina Klein försökte 1989 tillsammans med Dan Gryth och Henrik Zetterquist bestiga Nun (7 135 m) och Stok Kangri (6 123 m), Indien. Bergsport nr , sid talet 1990, Ylva Luthander med ryska klättervänner besteg Pik Korchanevskaja (7 105 m) och Pik of Four (cirka m) samt försökte på Pik Kommunisma. Bergsport nr , sid 13 18, se även Bergsport nr Alpina Nyheter, sid 32. Ylva Luthander var i Pamir Alai Bergsport nr , sid 28 29, bra information om då relativt okänt område med goda klättermöjligheter. 1993, Svensk förstabestigning i Himalaya. Birger Andrén, Olle Edholm, Ingela Nilsson, Åke Nilsson och Kjell Sundqvist gjorde en expedition till obestigna Swargarohini I (6 252 meter). Ingela, Åke och Birger gjorde den 7 juni förstabestigningen av toppen. Bergsport nr 3 oktober 1993 Notiser, sid 36 37, se även Bergsport nr , sid och Bergsport mars 2000, nr 105, sid Porträtt. Samma år for Pia Johansson, Pia Kinander (num. Palm) och Kickan Roslander i sällskap med Dick Johansson, Stefan Palm, Anders Svensson och Lars Thulin till Mustagh Ata (7546 m) och Pia Kinander, Stefan Palm och Lars Thulin nådde toppen på telemarksskidor och åkte ner på dessa. (L. Thulin/Rafael pr tel.) Tina Sjögren försökte med maken Thomas bestiga Denali år Bergsport nr 116. (Tina Sjögren gjorde tre försök på Mt. Everest åren ). Premonsunen 1997 nådde Tina Sjögren (8 004 meter, meter?) på Everest/South Col-leden (med syrgas). Bergsport mars 1998 nr 97, sid 28 (8 200 meter är att betrakta som felaktig information). Se även SCOOP (Tidskrift för grävande journalistik) nr /nr , sid

40 2000-talet Premonsunen 2000 åkte tjejgänget Hanna Falkeström, Lisa Flink (sen. Weber), Lotta Giornofelice, Suzanna Grenmark, Anna Haldén, Cecilia Rahlgård och Eva Rimnäs i sällskap med fotografen Lars Thulin och filmaren Axel Adlerbert från Sverige till Baruntse (7 168 meter), Nepal. Till toppen kom Kame Sherpa, Kami Sherpa, Lars Thulin, Anna Haldén och Lisa Flink den 20 oktober klockan 14:45 lokal tid. Bergsport nr 108, sid 22 25, Adlerbert och Thulin till Rafael. (Expeditionen presenterades i Bergsport nr 107, sid 11.) Premonsunen 1997 for en expedition med Renata Clumska, Göran Kropp, Ola Hillberg, Thomas Gustavsson mfl. Till Shisha Pangma, Tibet. Renata Chlumska, Göran Kropp och Cyril Destremau nådde förtoppen Central Summit (7 998 eller meter t ex, beroende på huvudtoppens angivna höjd på använd karta) Minst en svensk tidning skrev strax därefter i termer som Över meter genom att sitta på axlarna. Bergsport mars 1998 nr 97, sid 29. Se även Bergsport nr 94 juni 1997 NOTISER, sid 8 9. Cecilia Rahlgård for april 1998 till Ama Dablam/Nepal med Kristian Thisted, Sten-Göran Lindbladh, Per Hallander, Janne Ekfeldt, Hasse Pettersson, Bo Karlsson, Klas Österberg och Rafael Jensen. Rahlgård nådde den 29 april tillsammans med Lindblah, Hallander och Jensen cirka meters höjd. Expeditionen hade för lite tid för dåligt väder. Bergsport mars 1998 nr 97 Bergsport juni 1998 nr 98, sid 7. Premonsunen 1999 for två svenska expeditioner till Mt. Everest/South Col ruten. Expeditionen med Tina Sjögren etablerade de fasta repen på berget, från South Col och uppefter var det Pete Athans kommersiella expedition, som efter tillstånd fixade med Sjögrens rep. Två Sherpas, Renata Chlumska och Göran Kropp (alla med syrgas, boken anger modernt syrgasförbruk till fem liter/minut.) nådde toppen i fotspåren på P. Athans tio man kommersiella expedition. Tina Sjögren med maken Thomas och andra nådde toppen Sjögrens har uppgett syrgasförbruket till två liter/minut generellt och tre liter/minut vid Hillary Step. Se fotnot. Bergsport juni 1999 nr 102, Bergsport december 2002 februari 2003 nr 116, sid 38 39, SCOOP m m. Charlotte Björkegren och Josephine Rosenberg deltog sommaren 2002 på expedition till Mustagh Ata med Janne Corax, Martin Adserballe (dansk), Honza Galla (tjeck), Marcus Haraldsson, Stefan Backlund, Oscar Fors, Gabriel Rikhert, Olof Dallner, Thomas Odhult samt Sebastian Fouroure (fransman). Josephine Rosenberg nådde högst och vände cirka 50 meter under toppen. Bergsport nr 117, sid Pernilla Karlsson i sällskap med Michael Gullvert gjorde 2003 förstabestigningar av Cerro Kuchu Este (4 975 meter) och Cerro Kuchu (4 980 meter), Apolobamba/Bolivia. Bergsport nr 122, sid 24 27, Bergsport nr 125, sid tog sig åter Pernilla Karlsson och Michael Gullvert till Apolobamba, i sällskap med Janna Dejmek och Peter Sand. Janna och Peter gjorde troligen förstabestigning av Juacha Huaracha Oeste (cirka meter) och försökte även på en cirka meter hög topp i närheten. Bergsport nr 125, sid och sid 36. Helena Gerle deltog 2004 med Adam Blomberg, Martin Knuuttila och Patrik Svantesson i team DPD till Peak Lenin och nådde cirka meter (C3). Bergsport nr , sid Laila Öjefelt har bl a deltagit i en (Ame.) Expedition 2004 till Ama Dablam, nådde cirka meter. p g a dåligt väder (telefoniskt till Rafael). Då Laila Öjefelt f n är bortrest (på klätteräventyr?), har vi fortfarande information tillgodo. Annika Bergqvist och Sofia Sandgren klättrade på Grönland leden Moby Dick. Bergsport nr 124, sid Sannolikt har ett ganska stort antal kvinnliga klättrare varit till trekkingberg och Aconcaqua, Kilmanjaru, Elbrus m fl. Vi tar gärna emot information därom. Expeditionskommitténs arkivformulär är ett bra sätt att vidareföra värdefull information till kommande entusiaster, be oss skicka det! Ulrica Lindsköld kan finna information om Cho Oyu i t ex Bergsport nr och Bergsport december 2002 februari 2003, nr 116, sid 8 10, stort & kallt. Hälsningar, Expeditionskommittén Bild: Lars Thulin FOTNOT: Använt syrgastryck är att jämföra med angivelse av meter/sekund vid friidrottstävlingar. Ju lägre tryck, desto starkare prestation. Utan potentiell tillgång till syrgas blir prestationen även mentalt starkare, än när syrgasfria klättrare går bland syrgasanvändare. 40

41 41

42 BERGSBESTIGNING PÅ VÄRLDENS TAK Expedition för nybörjare Mount Chitzi. Skulle du vilja bestiga ett lite högre berg, men saknar erfarenhet därav? Mount Chitzi (6 206 meter) i centrala Tibet är ett bra alternativ för nybörjaralpinister. Mount Chitzi is a small mountain, that s why you can climb it in summer. The weather is not as bad as in the Himalayas and the high mountains, säger Awang Norbu, tibetansk bergsguide. Small? För oss vars bergsbestigarerfarenhet sträcker sig till toppar i Alperna, så som Monte Rosa (4 634 meter) och Mont Blanc (4 808 meter), var Mount Chitzi med sina meter väl så högt om än i Tibet en bergstopp av mer blygsam karaktär. Det är inte för inte som landet kallas för världens tak. Tibet är beläget på en platå där höjden är meter i genomsnitt, och stora delar är högre än meter. Till bergskedjorna som omgärdar landet hör Himalaya, med fem toppar över m, i söder, Karakorumbergen i väster och Kunlun i nordväst. Redan när vi landade på flygplatsen och klev av planet i Lhasa (cirka m ö h) gjorde sig höjden och den syrefattiga luften påminda. Huvudvärken kom smygande och andetagen blev häftigare. Att stega uppför ens en liten trappa medförde kraftigt flås. Efter cirka en vecka i Lhasa började andhämtningen att återgå till det normala. Jag har den allra största respekt för höga höjder. Enligt vår guidebok dör en turist om året i höghöjdssjukan Acute Mountain Sickness (AMS) i Tibet. Jag hade ingen större lust att den turisten skulle bli jag. Som ett led i acklimatiseringen inför bestigningen av Mount Chitzi vandrade vi utanför Lhasa några dagar, på mellan och meters höjd. Mount Chitzi är en topp i Nyenchen Tanglha-kedjan som sträcker sig genom den östra delen av centrala Tibet. Mount Chitzis basläger är beläget på cirka m, nedanför det buddhistiska nunneklostret Dorjeling där omkring 50 nunnor bor. Vi stannade i baslägret i två nätter för att acklimatisera oss. Utanför tältet går gräsmumsande jakar som då och då puffar på 42

43 Jakar strövar runt på slätter och bergsluttningar och används av tibetanerna dels som fraktdjur, dels för att få kött, mjölk, ost, spillning till bränsle, hår som vävs till filtar etc. I Advanced Base Camp. På toppen av Mount Chitzi. Bild: Awang Norbu. tältduken. Ett av dessa långhåriga kreatur lyckades till vår stora förtret pricka in snörena på vårt Hillebergstält med en gigantisk bajsblaffa. Hm. Men jakarna är, upptäckte vi, tack och lov ganska så lättskrämda. En kväll i baslägret hörde vi ljudet av regelbundna gong-gong-trumslag samt, vilket vi förnam först när vi kom närmare klostret, nunnornas mässande sång. Andakt hölls i den mörkröda klosterbyggnaden med gyllene utsmycknader, som ligger mitt i klungan av vita slitna stenhus där nunnorna bor. Två av nunnorna, i vinröda klädnader, blåste i gigantiska bronstrumpeter. Vi ställde oss vid ingången till klostret, gjorde oss så osynliga som möjligt, insöp atmosfären, lyssnade och njöt. Vår grupp bestod av, utöver min pojkvän och jag själv, den 23-åriga guiden Awang Norbu, uppväxt i Himalaya-regionen, Tenzing som studerade till bergsguide, samt kocken Nobu. Awang hade redan nått toppen av Mount Everest tre gånger, vilket kändes betryggande. Vi var lite oroliga för att vi skulle orka vandra hela vägen till toppen. Konditionsträningen hade inte varit riktigt så intensiv under våren och försommaren som den borde ha varit. Andra dagen i baslägret tog vi en promenad upp till meter för att få in lite fler höjdmeter i blodet. Det är en vild och karg skönhet. Grönbruna långsträckta fält, forsen likt en silversladd mellan snöbeklädda bergstoppar som skymtar mellan molntussarna. Stora jakar betar slött på slätterna. Klimatet växlar kraftigt under en och samma dag. Kalla morgnar följs av häftiga regn, som ofta slutar tvärt och blir till stekande sol. Tredje dagen vandrade vi från baslägret upp till Advanced Base Camp. Vår guide hade anlitat fem starka nunnor som bärhjälp för all vår utrustning. På drygt meter höjd såg vi den första snön på marken. Strax därefter mötte vi en grupp från Kina som var på väg ned. En av männen hade fått vattenödem och hans ansikte och ena fot hade svullnat upp så att han hade svårt att gå. Dagen innan hade en annan person tvingats avbryta sin bestigning på grund av hjärnödem och fick föras till sjukhuset i Lhasa mitt i natten. Blev lite oroliga och började fundera över vad vi hade gett oss in på. Advanced Base Camp på meter bestod av en klunga på tolv tält. Från ett lite större blårött vajade den kinesiska flaggan. På natten ville sömnen inte riktigt infinna sig. Syrenivån i luften är här drygt hälften jämfört med mängden syre i den luft vi andas på havsnivå. Inte så konstigt att kroppen reagerar. Våra AMS-besvär gjorde att vi inte gick vidare upp till Läger 1 som planerat, utan stannade kvar i Advanced Base Camp ytterligare en dag. Istället planerade vi att göra ett försök att nå toppen direkt från ABC. Lite nervöst. Den kvällen gick vi och lade oss tidigt. Klockan ringde Ute var det kolmörkt. Tryckte i oss stekt ägg, korv, pannkakor med gelésylt, jakyoghurt och kaffe. 43

44 Ovan: Guider och kockar vid baslägret. Lilla bilden nedan: Nyfikna nunnor öppnar då och då tältet för att se vad vi har för oss. This is the summit, säger Awang plötsligt och slår ut med armen. Särskilt hungriga var vi inte vid denna arla morgontimme. Men det var bara att proppa i sig så mycket kalorier som möjligt. På med dubbla långkalsonger, pannlampan på mössan. Så bar det av uppför berget. Lite luciatågskänsla när pannlamporna guppade iväg på led genom mörkret. Första branten kom efter cirka en halvtimmes vandring. 40 meter nästan rakt upp. Tack och lov fanns fasta rep uppsatta. J-lar vad svettigt! Därefter blev det lite flackare uppför de vita snövidderna. Vi kände oss starka. Stannade med jämna mellanrum för att hämta andan i ett par minuter och dricka lite vatten, samt trycka i oss chokladkakor och russin. Bestigningen var allt annat än teknisk, utan enkel och på många sätt idealisk för oss nybörjaralpinister. Inknutna i repet påbörjade vi den sista etappen mot toppen. Det började snöade och blåsa kraftigt. Vägen upp till kammen, som i sin tur ledde till toppen, var tung. Då och då trampade vi igenom det översta lagret av snö. Kom ikapp en grupp, och gick om dem, mitt i branten. Tunn luft, lutning med djup snö som nådde till låren om man föll igenom. Min pojkvän gick bakom mig och ropade uppmuntrande ord, av vilka jag endast hörde enstaka, då hans röst drunknade i snöyran. Trots att morgonen hade grytt var sikten allt annat än bra. Snöfallet och blåsten gjorde att det som hade sett ut som en fantastiskt vacker kamvandring upp till Mount Chitzis topp nu endast var ett mjölkvitt töcken. This is the summit, säger Awang plötsligt och slår ut med armen. Vi hade klarat det! På den mjukt rundade snöbeklädda toppen ståtade en röd flagga, draperad med en vit bönehalsduk. Vi tog de obligatoriska toppfotona och påbörjade vandringen nedåt. Trötta men otroligt glada och nöjda. Packade ihop vår utrustning i Advanced Base Camp och fortsatte ned till baslägret. Det var ett tag sedan våra kroppar hade närkontakt med tvål och hårschampo. Den bristfälliga användningen av hygienartiklar och känslan efter att ha tillbringat några svettiga dagar i samma underställ, tillhör några av alpinismens mindre glamorösa sidor. Besökte på kvällen ett tibetanskt badhus med varma källor nere i dalen. Sällan har en dusch varit så ljuvlig. Text: Anna Rossby Bild: Anna Rossby och Mattias Löfstrand 44

45 Fakta: Tibet Nunneklostret i Dorjeling, där nunnorna anlitades som bärare. Huvudstad: Lhasa. Antal invånare: Knappt 2,5 miljoner i Tibetanska Autonoma Regionen (TAR) i Kina. Språk: Tibetanska och kinesiska (mandarin). Religion: Främst buddhism där Dalai Lama är överhuvud, men också bönreligion samt i viss mån islam. Valuta: Renminbi (RMB) och enheten är yuan. Resa dit: Till Lhasa reser du lättast med flyg, via Peking och Chengdu. Landvägen är Kathmandu, Nepal, till Lhasa vanligast. Inresetillstånd: Utöver visum till Kina behövs ett särskilt inresetillstånd för Tibet, som går lättast att ordna i Chengdu, eller i Kathmandu om du reser med bil/buss. Dessutom behövs särskilda tillstånd för att resa runt i Tibet, vilket ordnas på plats. Boende: Det finns gott om ställen att bo på i Lhasa, inklusive ett par hyfsade hotell. Mysigast och trevligast är att bo i de tibetanska delarna av Lhasa, kring Barkhor Square. När: Bästa tiden på året att bestiga berg är från april till i början av juni samt slutet av augusti till oktober, beroende på vart du ska. Juli och augusti fungerar i vissa områden, även om det kan vara regnigt. Guide: Kontakta Nima Tsering på Tibet Mountain Guide Company: nima@mt8848.cn Lästips: Tibet, Lonely Planet; Trekking in Tibet, Gary McCue; Tibet Turning the Wheel of Life, Françoise Pommaret; Mapping the Tibetan World, Gavin Allwright m fl., En parisiskas resa till Lhasa, Alexandra David-Néel; The dragon in the land of snows. A history of modern Tibet since 1947, Tsering Shakya; Höghöjdsmedicin (kompendium), Johan Holmgren, Altitude Medicine Center. Källa: Nationalencyklopedin och Tibet Lonely Planet (även fakta inne i texten). 45

46 förbundsadresser SKF Kansli/Generalsekreterare Anita Rostén, Lagerlöfsgatan 8, Stockholm. Tel , fax: , e-post: Webbsida: Pg: Org nr: Ordförande Niklaes Nathén Sollidenvägen Östersund klatterforbundet.com Vice Ordförande Adam Blomberg Dalheimersg.2B Göteborg klatterforbundet.com Kassör Martin Karlsson Kävlingev Lund klatterforbundet.com Sekreterare Stina Nilsson Stensöv Kalmar klatterforbundet.com Ledamot Malin Herzig Robert Almstromsg 8, 5 tr Stockholm ledamot@ klatterforbundet.com Suppleant Magnus Glans Raketgatan Göteborg Magnus.g@ cmhammar.com Suppleant Janne Pemberton Sömmerskevägen Gällivare jannep@kilkenny.nu Valberedning Rafael Jensen Ingo Sundberg Fidde Jönsson Utbildningskommittén Panda Ekvall Lokförargatan 17b Lund utbildning@ klatterforbundet.com Tävlingskommittén Anna Furén Welandersv Stockholm tavling@ klatterforbundet.com Expeditionskommittén Rafael Jensen Allhelgonagatan GÖTEBORG expedition@ klatterforbundet.com Accesskommittén Ulrika Tiegs access@ klatterforbundet.com Säkerhetskommittén Jan Leyon LennartTorstenssonsg Skövde sakerhet@ klatterforbundet.com Mobil: Kebkursansvarig Mikael Amlert Trafikinspektörsvägen Kiruna mikael.amlert@ arcticalpin.com Förbundsläkare UIAA anti-doping kommission, (Ledamot) Anders Söderlund Västra Finnbodav Stockholm anders.soderlund@ proxima.ptj.se Expeditionsläkare UIAA Medicin Kommission (Ledamot) Johan Holmgren Karlbergs gård 4b Falun johan.holmgren@ ltdalarna.se UIAA Säkerhetskommission (Ledamot) Martin Nilsson Centrumslingan Solna mn@drnil.com ICC Regel Kommission (Ordförande) Åke Nilsson Krukmakarg Stockholm nilsson@geoscope.se Bergsport redaktion Zetterqvist förlag Amalia Jönssonsg Västra Frölunda Alvaro Susena alvaro@brant.se Rickard Andersson rikard@brant.se ATT KÖPA FRÅN KANSLIET Gör på följande sätt: Betala in på postgiro , skriv ditt namn och adress tydligt samt skriv vad du beställer. Alla priser inkluderar moms. BÖCKER Stora Klippklätterboken av Per Calleberg, 200 kr inkl porto (rekpris butik 269 kr). Firning och Klättring Försvaret, 500 kr inkl porto. Loggboken 80 kr inkl porto för en, 2 3 st 20 kr porto. 4 6 st 30 kr porto st 40 kr porto. FÖRBUNDSMÄRKEN SKF:s tygmärke 30 kr st inkl porto. SKF:s pins 15 kr st inkl porto. Instruktörsmärke 50 kr inkl ett kategorimärke inkl porto. Fler kategorimärken 10 kr st. Endast till auktoriserade instruktörer. KOMPENDIUM Kebnekaiseförare del 1 (kopia av Rossipals) 35 kr. Kebnekaiseförare del 2 (leder efter 1952) 25 kr. Porto för Kebföraren 1 2 ex 20 kr, 3 5 ex kostar 30 kr, fler än fem ex kostar 40 kr. ATT KÖPA FRÅN FÖRFATTARE Topprepsklättring inomhus, Kurskompendium för topprepskurser, 70 kr/ex inkl moms, minst fem ex per beställning, 50 kr porto oavsett antal, bankgiro nr , Rasmus Jansson. Mer info: Att klättra på väggarna en handledning för inomhusklättring (60 kr + porto) pg , Johan Lindström, Godhemsgat. 13, Göteborg. e-post: johanuk@spray.se KLÄTTERFÖRARE Bohusförare Beställes på kr + frakt. Fyrkantenområdet, kr. Älvsbyn-Boden- Niemisel-Piteå (pg , Luleklättrarna). Klättring i Göteborg, Göteborgs Klätterklubb, 350 kr, beställes viawww.gbg-guiden.info Halmstadföraren, Halmstad KK, 120 kr inkl frakt, pg Jämtland, Östersunds KK. Klättring i Sverige 1996, 37 klippor 450 leder! 290:- Pg , Patrik Leje. Klättring Bouldering i Rosendal, (1996) Örebro 60:- Pg Bouldering i Närke (2000) 70:- Pg Sportklättring i Västervik, Linköping och Höglandet, 1999, 150:- Pg Stegeborg och Söderköping 2001, Björn Holst, Uppsala, Uppsala Klätterklubb. Umeå, Umeå Klätterklubb. Ågelsjön, 1995, 198:- Pg , Fredrik Schlyter. KOMPENDIER Klättring handledning för nybörjare. Officiellt kurs- och nybörjarkompendium. Priset inkluderar moms. Enstaka ex beställes genom att sätta in 70:- på bg , Verbio AB. Vid beställningar under tre ex tillkommer 20 kr i porto. Större beställningar görs skriftligen till Bogi Palfay, Lidköpingsvägen 7a, Johanneshov, bogi@verbio.se. Vid beställning av fler än 30 ex ges 5% rabatt. Höghöjdsmedicinskt kompendium, 95 kr plus porto. Beställes direkt genom författaren, Johan Holmgren, Karlbergs gård 4b, Falun, tel: Daniel Bidnerfondens brevkort. Tio olika brevkort med kuvert. Unika fotomotiv. 140 kr (inkl porto 40 kr) pg Svensk klättring pionjärerna 180 kr inkl. porto och moms. Pg

47 klubbadresser Arboga Klätterlubb Ann Cedvén Runeberg Arboga Avesta Klätterklubb Kalle Andersson Myrgatan 38 a Avesta Billingens Klätterklubb George Peterson Kungsgatan Skövde Pg BlocStar Boulderklubb Jenny Bäckström Postiljonsvägen 44 nb Enskede Bohusläns Klätterklubb Rikard Larsson Skredvikshogen Uddevalla Pg Borås Klätterklubb KFUM Anne Vainonen Alvestagatan Borås Pg Dalarnas Klätterklubb c/o Kasper Kotake Fagervägen Gagnef Pg Eskilstuna Klätterklubb Box Eskilstuna PG Friluftsfrämjandet Klätterklubb Skellefteå Kjell Carlén Humlegatan Skellefteå Gällivare Klätterklubb Jan Pemberton Sömmerskevägen Gällivare Bg Gästrike Klätterklubb Minna Carlson Kyrkvaktargan 5B Gävle Pg Göteborgs Klätterklubb Box Göteborg Pg Halmstadklätterklubb Stationsgatan Halmstad Pg Hexans Klätterklubb c/o C. Fransén Edwardsväg Stora Höga Pg Hvitfeldskas Klätteroch Friluftsklubb Johan Lindström Rektorsgatan Göteborg /88 Härjedalens Klätterklubb Martin Hallén Olskroken, Rallbo Los Höga Kusten Klätterklubb Per Öhman Maltvägen Själevad Pg Höglandsklättrarna, Småland c/o Johan Ragnarsson Vetlandavägen Eksjö Pg Jönköpings Klätterklubb c/o Racket centrum Mässvägen Jönköping Pg Jösse Klättersällskap Stefan Strandberg Alvägen Arvika Pg Kalmar Klätterklubb Fredrik Nilsson Gripgatan Kalmar , Pg Karlskrona Bergsport Förening Örjan Nolén Box Karlskrona Pg Karlstads Klätterklubb Mattias Hedberg Schervingeg Kristinehamn Pg Kiruna Klätterklubb, K3 c/o Kiruna Brottsofferjour Trädgårdsgatan Kiruna Pg Klätterklubb Granit c/o Palmgren Ängåsvägen Mörrum Klätterverket Klätterklubb Trevor Cooper-Williams Marcusplatsen 17, Diselverkstan Nacka Linköpings klätterklubb Hangaren, Hotsportcenter Rydsvägen 5 a Linköping Pg Luleklättrarna Mats Petersson Adjunktvägen Luleå Pg Malmö Klätterklubb David Blixt Lagmansgatan 6B Malmö , Pg Nordingrå Klätterklubb c/o Janne Smedberg Petsamovägen Mjällom Norrköpings Klätterklubb Louise Sixtensson Lillsjövägen 6 c Åby Pg Oxelösunds Klätterklubb Lotta Lönnmo Smålandsvägen 4 b Nyköping Pg Postens klätterklubb Posten Sverige AB Hälsocenter, Terminalvägen Stockholm Skellefteå Klätterklubb KFUM Skellefteå Klätterklubb Stationsgatan Skellefteå Pg Skånes Klätterklubb Ordförande Tina Yu Östra Torngatan Lund Pg Slagörnbergets KK Peter Björklund Ramselevägen Strömsund Pg Solna Klätterklubb Rickard Sörenström Banvaktsvägen Solna Stockholms Klätterklubb c/o Dick Andersson Kindstugatan Stockholm Pg Storumans Klätterklubb Claes Hedin Trädgårdsvägen Storuman Söderköpings Klätterklubb/ friluftsfrämjandet c/o Björn Holst Bottna Rosenberg Söderköping Pg Tunabergs Högfjälloch Klätterklubb Tommy Schultz Karlsund, Vena Hultsfred Umeå KFUM Petra Rantatalo Järnvägsallén Umeå Umeå Klätter- & Högfjällsklubb Box Umeå Pg Uppsala Klätterklubb c/o Kristin Boye Älgstigen Almunge Pg Vara Klätterklubb David Johansson Odengatan Vara Varbergs Klätterklubb c/o Jan-Anders Eliasson Utmarksgatan Träslövsläge Pg Visby Klätterklubb Jenny Sander Torsgård Visby Bg Värnamo Frisksportklubb Klättersektionen Martin Zilen Kaprisvägen Värnamo Västerås klätterklubb c/o Torsne Rekylgatan 14, 7 tr Västerås Pg Westerviks Klätterklubb Södra Varvsgatan Västervik Pg Åby Klätterklubb c/o Anders Rylén Klingestedsvägen Åby Pg Åredalens Klätterklubb Jonas Brunnemyr Tottvägen Åre Pg Årjängs Klätterklubb Friluftsteknik c/o Årjängsskolan Box Årjäng Ölands Klätterklubb c/o Hans-Gustaf Ekholm Nyborgsgatan Borgholm Örebro Klätterklubb Joakim Victorin Christinelundsvägen Nora Pg Östersunds Klätterklubb c/o Arne Nordin Skogsvägen 13 B Frösön Pg Österåkers klätterklubb Sandra Ehlers Margaretelundsbacken Åkersberga Vill du komma till en klubbs hemsida kan du gå in på Där finner du länkar till de klubbar som har hemsidor. Har du problem med ditt medlemskap, till exempel att du inte får Bergsport, måste du kontakta din egen klubb. Från kansliet eller redaktionen kan vi tyvärr inte göra några adressändringar. 47

48 bonusbilden Förstabestigningen av Aretmetik 7+ Lilla Galgeberget i Bohuslän. Klättrare är Jappe Pålsgård, fotograf Ulrika Tiegs. Leden säkras med skyhooks i första halvan, därefter skyhooks och småkilar till de första bombsäkringarna som kommer först två meter under toppen. 48

49 bergsguiden Din bästa vän en regnig dag! 49

50 Ett litet underverk En människas liv kan kännas tomt och förfelat om hon inte någon enda gång har upplevt ett underverk. Det skriver författaren Peter Nilsson i sin bok Rymdljus. Att uppleva underverk tror jag ofta relateras till någon form av religiös upplevelse. Men även en sekulariserad och rationell 2000-tals människa som jag själv tycker mig ibland ana under i vår förunderliga och fantastiska tillvaro. Min avsikt är att försöka berätta om ett av de sällsynta tillfällen då jag upplevt en känsla av total stillhet och harmoni, ett tillfälle då jag fick vara del i ett litet underverk. Det hela började väldigt bra. Jag, Mårten, Patrik och Fredrik hade tagit oss upp till Bivouac Col de la Fourche för att klättra Arête Küffner på Mont Maudit. Bivouac Col de la Fourche ligger utposterad på kammen som skiljer Brenvaglaciären från Cirque Maudit på sydsidan av Mont Blancmassivet. Kammen utgör dessutom gräns mellan Frankrike och Italien. Det är en sällsynt vacker plats. Det är också en av de mest dramatiska platser jag besökt i Mont Blanc-massivet med branta, hängande glaciärer som störtar sig ned för bergssidorna. Hyttan är omringad av pinnaklar och sylvassa bergskammar och dessutom har man en enastående utsikt över den massiva Brenvasidan på Mont Blanc samt den skrämmande men samtidigt lockande Grand Pilier d angle. Här är bergen sällsynt dramatiska vilket ger en påtaglig känsla av hur liten människan är i relation till de berg som vi får förmånen att vistas i. Utsattheten blir plötsligt uppenbar, och man får perspektiv på nödvändigheten av respekt för den vackra och ogästvänliga miljön. När vi kom fram till bivackhyttan fann vi att vi var först på plan. Jag tror vi alla tyckte att det var skönt, då kanske vi kunde bli ensamma på turen också. De förhoppningarna grusades dock snabbt. Allt efter vad kvällen led droppade replag efter replag in och rätt fort var de tio platserna i hyttan fulla. Men nya replag anlände och när de vägrade inse att hyttan var full utan prompt skulle klämma sig in de också sjönk vårt tidigare så goda humör tämligen fort. Vi beslutade att vi skulle äta en sen och stor middag för att kunna ge oss av redan vid två på natten utan att behöva äta frukost innan. Den strategin visade sig lyckad eftersom vi kom iväg långt före de flesta andra och därmed slapp ha replag före oss på turen. Vädret kunde inte ha varit bättre; vindstilla med en klar stjärnbeströdd himmel vakande ovanför våra huvuden. Ett svagt månljus gav de omgivande bergen ett nästintill magiskt sken. Temperaturen låg på ett par minusgrader och det var dags att spänna på stegjärnen. Den första biten bestod av relativt enkel, men osäkrad och något lös kamvandring. På sömndruckna och lite ostadiga ben gav vi oss av i mörkret. Efter en kort sträcka hade vi piggnat till samtidigt som terrängen brantade till sig och klättringen tog vid. Inledningen bestod av inte alltför brant snö- och isklättring som i takt med att vi vann höjd blandades upp med kortare klippassager. Jag har i efterhand svårt att minnas några exakta detaljer från leden, det bestående intrycket är en kontinuerlig blandning av klippa, is och snö som alltsomoftast krävde fokus och uppmärksamhet, men samtidigt aldrig blev vare sig väldigt svår eller läskig. Det framstår i efterhand som en perfekt blandning av underlag och förhållanden som krävde en alldeles lagom mängd uppmärksamhet och olika typer av färdighet och som bidrog till en känsla av både trygghet och spänning. En detalj har emellertid etsat sig fast i mitt minne, och jag hoppas få bära minnet från den här morgonen med mig länge. Vi hade varit på väg i flera timmar och det hade så sakteliga börjat ljusna - gryningen var på väg. Mårten stod och säkrade upp mig till en sadel högt upp på kammen. Vi hade befunnit oss på västsidan av kammen den senaste timmen och anade inte vad som väntade. När jag kommer upp till sadeln träffas mitt ansikte av solens första strålar. Solen hade precis stigit upp över horisonten, flankerad i fonden av de tydliga siluetterna från Matterhorn och Grand Combin. Himlen borta i öster lyste starkt i rött, orange och guld. Lite närmare, i skuggan, vilade AiguilleVerte och Les Droites som fortfarande inte hade nåtts av solens strålar. I väster var himlavalvet fortfarande mörkt och man kunde ännu ana stjärnorna som slagit följe med oss genom natten. Långt nere i dalen på den italienska sidan låg dimman som ett skyddande lock över Artikelförfattaren på toppen av Tacul,Chamonix. omvärldens larm och orolighet. Allting var mycket stilla, och de enda ljud jag hörde var mina egna andetag. Som jag minns det idag blev jag totalt uppslukad av den skönhet, stillhet och känsla av harmoni som infann sig. Just då var jag del i ett fantastiskt underverk. Ett par timmar senare satt vi på toppen av Mont Maudit. Vi hade just avslutat en sjuhundra höjdmeter lång klättertur där vi stött på en mängd olika former av klättring under i stort sett idealiska förhållanden. Det var snökammar, ren klippklättring, ren isklättring och en underbar blandning av allt detta. Jag misstänker att det inte var bara jag som hade en känsla att vi upplevt något speciellt. Vi hade fått ynnesten att ta del av någonting som svårligen låter sig beskrivas med ord. Känslan av tillfredställelse och harmoni var påtaglig, och det var inte för att leden i sig var speciellt svår eller vi gjort något extraordinärt. Nej det var helt enkelt så att vi fått ynnesten att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, och därigenom fått uppleva något speciellt. När klockan lidit mot lunch samma dag hade vi precis tagit oss ner till Chamonix och satt och åt lunch på Chamburger. Jag minns att jag blickade upp emot bergen, och plötsligt slog det mig; vad det är som gör att jag dras till dessa berg och varför jag väljer att klättra. Att få vara med om den sortens upplevelser vi nyligen haft, och att få bära minnen av sådant med sig är nog faktiskt inget mindre än ett litet underverk. Text: Kalle Backéus 50

51

52 Svenska Klätterförbundet, Lagerlöfsgatan 8, Stockholm POSTTIDNING B PORTO BETALT