5. Åtgärder för minskad närsaltsbelastning

Transkript

1 5. Åtgärder för minskad närsaltsbelastning Med hjälp av de vattendragsmodeller som upprättats för de olika delområdena har ett antal scenarier genomförts där effekterna av olika åtgärder har simulerats (tabell 7). De reduktioner i utsläpp som använts för de olika utsläppskällorna grundar sig på bedömningar som antas vara realistiska att uppnå med dagens kunskap och teknik. Scenarierna baseras på närsaltsbelastningen 1999, vilken har flödesnormerats för perioden , för att kunna spegla ett normalår hydrologiskt sett. Syftet med scenarierna är att belysa effekterna av olika tänkta åtgärder på olika delar av Göta älvs avrinningsområde. De olika potentiella åtgärderna har tagits fram i samråd med berörda myndigheter och andra intressenter inom området. Det finns naturligtvis en rad åtgärder utöver dessa som skulle kunna ingå i olika scenarier. De åtgärder som tagits med i simuleringarna bedöms dock vara de som har störst potential att bidra till minskad näringsämnestransport i de aktuella vattendragen. I slutet av kapitlet diskuteras en del andra tänkbara åtgärder inom jordbruket som i detta fall har bedömts vara mindre intressanta eller som inte har varit möjliga att simulera effekterna av pga. bristande bakgrundsinformation. 5.1 Beskrivningar av åtgärdssimuleringar och sammanfattande resultat Inom projektet har en rad olika åtgärdssimuleringar utförts. Här följer redovisningar av de scenarier som har ansetts ha den största potentialen och/eller som har önskats av olika intressenter inom området. Förutom en beskrivning av den simulerade åtgärden, ges även en kortfattad summering av resultaten. Resultaten presenteras även dels som årstransporter och årsmedelhalter i bilaga 9, dels i grafisk form, för de viktigaste vattensystemen inom avrinningsområdet, i figurer som följer efter avsnittet. Det är viktigt att ha i åtanke att följande resultat avser slutresultatet när systemet har kommit i jämvikt efter en åtgärd. Den tid det kan ta innan resultatet av en åtgärd får fullt genomslag eller överhuvudtaget märks i systemet kan variera påtagligt. Detta beror på att det finns en tröghet i systemet, vilken orsakas av bl.a. närsalternas uppehållstid i såväl mark som vatten och sjöars buffrande effekt som i sin tur orsakas av varierande omsättningstider. Den överlag största fördröjande faktorn i detta sammanhang är Vänern som genom sin stora volym saktar ner hastigheten med vilken åtgärderna påverkar närsaltsomsättningen i avrinningsområdet. Full genomslagskraft för många av åtgärderna som är generella för hela området beräknas ta minst 2 år! Scenario 1(N) 1% lägre kvävedeposition Åtgärd: Kvävedepositionen på sjöar, vattendrag och hyggen minskas med 1%. Resultat: Kvävebelastningen på Västerhavet uppskattas minska med ca. 243 ton per år, vilket motsvarar 1,5% av belastningen. På grund av åtgärdens utformning minskar belastningen framförallt genom minskad deposition på Vänern, samt i viss mån via de skogs- och sjötäta vattensystemen i avrinningsområdets nordliga del. Scenario 2(N) 5% lägre kvävedeposition Åtgärd: Kvävedepositionen på sjöar, vattendrag och hyggen minskas med 5%. Resultat: Kvävebelastningen på Västerhavet uppskattas minska med ca. 1 2 ton per år, vilket motsvarar 7,7% av belastningen. Liksom för föregående scenario sker belastningsminskningen framförallt genom reducerad deposition på Vänern. 56

2 Tabell 7. Åtgärdsscenarier som har simulerats med hjälp av vattendragsmodellen för att undersöka effekten på närsaltsbelastningen inom s avriningsområde. Kategori Nr Simulerad åtgärd Berörd närsalt Deposition 1 Minskad kvävedeposition med 1% N 2 Minskad kvävedeposition med 5% N Skog 3 Naturskog. Inga hyggen. N & P 4 Minska hyggesarealen med 1%. N & P Ensk. avlopp 5 Samtliga enskilda avlopp har minst slamavskiljare + infiltration N & P 6 Samtliga enskilda avlopp har sluten tank (= anslutna till reningsverk) Punktkällor 7 Minskat kväveutsläpp med 25% för samtliga större punktkällor a) 8 Minskat kväveutsläpp med 5% för samtliga större punktkällor a) Jordbruk 9 Fånggrödor (spannmål som följs av vall) på 2% av spannmålsarealen 1 Fånggrödor (spannmål som följs av vall) på 5% av spannmålsarealen 11 Kontrollerad dränering på jordbruksmark med stor potential (klass 1) 12 Ökning av arealen vall per aro 2 ggr + flera djur (max stallgödsel) N & P N N N N N N 13 Minskat läckage från åkermarken med 1%. P 14 Spridning av all stallgödsel på våren istället för på hösten N & P Våtmarker 15 Våtmarker anläggs på 3% av arealen åkermark i resp. aro N & P Övergripande 16 Kombination av åtgärder med hög potential för resp.närsalt (4 och 8 för kväve, samt 3 och 15 för fosfor) Övergripande 17 Kombination av åtgärder med hög potential för resp.närsalt (4, 8 och 15 för kväve, samt 3, 6 och 15 för fosfor) Övergripande 18 Kombination av åtgärder med hög potential för resp.närsalt (4, 8, 14 och 15 för kväve, samt 3, 6, 13 och 15 för fosfor) N & P N & P N & P a) Med större punktkällor avses utsläpp överstigande 2 ton kväve per år före åtgärd. Scenario 3(NP) naturskog inga hyggen Åtgärd: Samtliga hyggen omvandlas till skogsmark. Typhalten för kvävebelastning från hyggesmark har i detta fall ersatts med motsvarande belastning från växande skog (jfr ). Resultat: Belastningen av kväve på havet skulle kunna minska med ca. 193 ton kväve per år (1,2% av belastningen) genom att inte tillåta storskaliga hyggen inom avrinningsområdet. Åtgärden skulle förstås ha störst effekt på belastningen från de stora skogsälvarna norr om Vänern, vilka står för merparten av kvävebelastningen från hyggen (figur 8 och 1). 57

3 Scenario 4(NP) Minskad hyggesareal Åtgärd: Hyggesarealen minskas med 1% och ersätts med växande skog. Åtgärden är besläktad med föregående scenario, men gäller endast en tiondel av hyggesarealen. Resultat: Åtgärden ger samma mönster i belastningsreducering som föregående scenario, men med endast en tiondel av dess kvävereduktion. Detta innebär en minskning av kvävebelastningen på Västerhavet på ca. 19 ton per år, vilket motsvarar mindre än,1% av den totala belastningen. Scenario 5(NP) - samtliga enskilda avlopp har minst slamavskiljare + infiltration Åtgärd: Slamavskiljare + infiltration införs som minimikrav på enskilda avlopp. Enligt gällande lagstiftning skall nyinstallerade enskilda avlopp ha en bättre rening än enbart slamavskiljare. Detta innebär att slamavskiljare måste kombineras med en markbädd eller infiltrationsanläggning. Andra tänkbara alternativ är att använda torrtoa/mullbänk eller ett slutet system. I tabell 2 redovisas vad olika reningsmetoder ger i reducerade kväve- och fosforutsläpp. Det fåtal inventeringar som har genomförts av reningsstandarden på enskilda avlopp visar att standarden i många fall är dålig. Mer anmärkningsvärt är att många kommuner dessutom saknar uppgifter på avloppens reningsstandard. Vid den enkätundersökning som genomfördes av länsstyrelserna i Värmland och Västra Götalands län i anslutning till detta arbete, svarade hela 8 av totalt 17 kommuner inom Värmlands län att man helt saknar uppgifter på enskilda avlopp. I svaren från kommunerna inom Västra Götalands län framkom att många endast hade gjort grova uppskattninger av reningsstandarden. I detta arbete har vi antagit att i de fall uppgifter på avloppsstandard saknas av en eller annan anledning, renas avloppsvattnet med en grad som motsvarar enbart slamavskiljning. Med hjälp av detta antagande, samt Tabell 6. Uppskattning av reningsstandard för enskilda avlopp för hela s avrinningsområde (viktat m.a.p. antalet enskilda avlopp per delavrinningsområde). Reningsmetod Andel enskilda avlopp Enbart slamavskiljning 52% Slamavskiljning + infiltration 21% Slamavskiljning + markbädd 15% Slutet system, torrklosett e.dyl. 1,5% Anläggning saknas 1,5% Uppgifter saknas 9% de uppgifter (inventerade eller uppskattade) som lämnats av berörda myndigheter, har en uppskattning av den andel som olika typer av reningsstandard utgör totalt sett för hela Göta älvs avrinningsområde (tabell 6). Variationen i tillsyningsmyndigheternas uppgifter var dock stor. Till exempel varierar andelen fastigheter med enbart slamavskiljning med mellan och 1% i olika kommuner inom avrinningsområdet. Motsvarande siffror för slamavskiljning + infiltration är också - 1%, medan slamavskiljning + markbädd anges till mellan och 6% av fastigheterna med enskilt avlopp. Slutna system förefaller vara ovanliga, men med vissa undantag som t.ex. Melleruds kommun där ca. 23% av de enskilda avloppen uppges bestå av slutna system. Det finns således stora möjligheter att minska närsaltsbelastningen genom förbättrad rening av enskilda avlopp. En reningsstandard motsvarande enbart slamavskiljning ger en reduktion av fosfor och kväve på endast 15%. Detta ska jämföras med kombinationen slamavskiljning och markbädd som ger 45 % reduktion av fosfor och 4% reduktion av kväve (tabell 2). Ett första steg för att nå en bättre rening av de enskilda avloppen vore att kommunerna i egenskap av tillsynsmyndighet inventerar standarden på enskilda avlopp i de mest föroreningskänsliga vattenområdena, samt utarbetar åtgärdsplaner och genomför åtgärder i den mån det inte redan har gjorts. Vid inventeringarna bör såväl typ av reningsanläggning som dess ålder anges. 58

4 Det är mycket viktigt att veta hur gammal en anläggning är, eftersom reningsgraden minskar allteftersom den används. Åtgärdsplanerna bör samordnas med vattenplaneringen i de kommunala översiktsplanerna, Vattendistriktens förvaltningsplaner och Agenda 21. Möjligheter att ansluta enskilda avlopp till kommunala VA-nät eller installation som inte medför belastning till vatten, d.v.s. sluten tank eller torrtoa/mullbänk, bör utredas. Till skillnad från reningsanläggningar för enskilda fastigheter ger detta en varaktig avlastning av de mest prioriterade sjöarna och vattendragen. Eftersom man inte kan ställa lagkrav på att enskilda avlopp skall förses med sluten tank eller torrtoa/mullbänk bör man se över möjligheterna till ekonomiskt stöd till detta för fastigheter i speciellt känsliga eller belastade områden. Dessutom bör hushåll med enskilda avlopp generellt uppmanas att använda fosfatfria diskoch tvättmedel. Resultat: Åtgärden har störst effekt på fosforbelastningen inom området. Detta gäller framförallt på Vänern, där belastningen uppskattas minska med 42 ton per år, vilket motsvarar knappt 1% av den totala belastningen på sjön. Mängden fosfor som belastar Västerhavet beräknas minska med ca. 24 ton per år, dvs. 7,5% av den totala årsbelastningen. Förutom reducerad fosforbelastning på dessa stora recipienter, leder åtgärden till lokala belastningsminskningar på sjöarna inom området, vilket kan vara mycket viktigt då fosforbelastningen framförallt utgör ett problem på lokal nivå i jämförelse med kväveproblematiken som speciellt drabbar våra kustvatten. Generellt sett beräknas fosforbelastningen via de olika älvarna minska med mellan 1 och 2% (,15 4,6 ton per år), medan reduktionen via och skulle kunna bli upp till 24% (ca. 1 ton per år vardera, se även BILAGA 9). Effekterna på kvävebelastningen är mer blygsamma och reduktionen av belastningen på Västerhavet uppskattas till knappt 1 ton per år, vilket motsvarar endast,6% av den totala belastningen på havet. Observera att samtliga dessa uppskattningar av hur mycket närsaltsbelastningen skulle kunna minska visar på hur mycket som potentiellt sett skulle kunna reduceras. En viss osäkerhet orsakas av att det inom detta arbete inte har varit möjligt att kunna ta hänsyn till ev. närsaltsreduktion mellan de enskilda avloppen och recipienten. Detta beror på att de enskilda fastigheternas position inom enskilda delavrinningsområden inte har varit känd. En annan viktig osäkerhetsfaktor är att de enskilda reningsanläggningarnas status är okänd. En infiltrationsanläggnings fosforreducerande effekt avtar med tiden och dess livslängd beror starkt på belastningen (se vidare i t.ex. Palm m.fl. 22). Varefter reduktionsförmågan avtar ökar belastningen på omgivningen inkl. nedströms liggande recipienter. Scenario 6(NP) - samtliga enskilda avlopp har slutet system Åtgärd: Samtliga enskilda avlopp förses med sluten tank eller annat slutet system. Avloppet/ tanken tillförs kommunala reningsverk eller tas om hand på annat sätt. Ingen hänsyn har dock tagits till ev. ökad belastning på de kommunala reningsverken. Åtgärden är besläktad med föregående åtgärd, där åtgärder för att minska belastningen från enskilda avlopp diskuteras mer ingående. Resultat: Liksom föregående åtgärd har denna åtgärd störst effekt på fosforbelastningen. Belastningen på Vänern uppskattas kunna minska med 54 ton per år, dvs. 12% av den totala belastningen på sjön, genom att eliminera de enskilda avloppen som fosforkälla. Motsvarande reduktion på Västerhavet beräknas bli 31 ton per år eller knappt 1% av fosforbelastningen på havet. Fosfortransporterna via Vänerns stora tillflöden uppskattas minska med i storleksordningen 15 3% genom att införa slutna system för enskilda avlopp, vilket skulle kunna få stor betydelse för den lokala belastningen i många av de fjärdar som dessa tillflöden utmynnar i. Den totala kvävebelastningen på Västerhavet beräknas minska med 295 ton per år, vilket motsvarar knappt 2% av belastningen. 59

5 Skillnaden i effekt på kvävebelastningen vid införandet av slutna system, jämfört med infiltrationssystem, blir betydligt större än motsvarande för fosforbelastningen (scenario 5). Detta beror på att skillnaden i kvävereduktion mellan dessa båda metoder är betydligt större. För ett slutet system minskas kvävetillförseln till omgivningen med 1% jämfört med 3% för slamavskiljning+infiltration (tabell 2). Motsvarande skillnader för fosforreduktionen är 1% respektive 85% för de båda metoderna. Scenario 7(N) minskat kväveutsläpp från större punktkällor med 25% Åtgärd: Kväveutsläppen från samtliga större punktkällor minskas med 25%. Som stora källor räknas utsläpp överstigande 2 ton N/år. Resultat: Åtgärden skulle enligt modellsimueringen bidra till att kvävebelastningen på Västerhavet skulle minskas med drygt 6 ton per år, vilket motsvarar knappt 4% av den totala kvävetillförseln via vattensystemet. Den största effekten skulle ske genom reduktion av utsläppen från Ryaverket som belastar Göta älv strax innan utloppet i havet. Av belastningsminskningen på 6 ton per år, beräknas Ryaverket stå för hela 2/3. Detta beror dels på att kväveutsläppet från reningsverket är stort (1 58 ton kväve 1999 inkl. bräddning), dels på att utsläppet sker nära utloppet i havet och ingen naturlig retention påverkar belastningen. Scenario 8(N) minskat kväveutsläpp från större punktkällor med 5% Åtgärd: Kväveutsläppen från samtliga större punktkällor minskas med 5%. Som stora källor räknas utsläpp överstigande 2 ton N/år. Resultat: Kvävebelastningen på Västerhavet beräknas minska med drygt 1 2 ton per år, vilket motsvarar knappt 8% av den totala tillförseln från s avrinningsområde. Liksom för föregående åtgärd har reduktionen av utsläppen från Ryaverket störst betydelse och utgör ca. 65% av den totala reduktionen på 1 2 ton per år. Scenario 9(N) fånggrödor på 2% av spannmålsarealen Åtgärd: Fånggröda (spannmål som följs av vall) införs på 2% av spannmålsarealen. Vid beräkningarna har hänsyn tagits till den befintliga arealen av fånggrödor 1999 och åtgärden är beräknad på övrig åkermark. Kväveläckaget uppskattas minska med max 5% på berörda ytor. Resultat: Belastningen av kväve på Västerhavet skulle uppskattningsvis kunna minska med 422 ton per år, vilket är 2,7% av den totala kvävebelastningen på havet. Framförallt påverkas belastningen via och, vilka omges av jordbruksintensiva områden. Scenario 1(N) fånggrödor på 5% av spannmålsarealen Åtgärd: Fånggröda (spannmål som följs av vall) införs på 5% av spannmålsarealen. Kväveläckaget uppskattas minska med max 5% på berörda ytor. Resultat: Åtgärden reducerar liksom föregående scenario framförallt kvävebelastningen från jordbruksintensiva områden. Totalt beräknas minskningen uppgå till ca. 55 ton per år eller 3,5% av den totala belastningen på havet. Orsaken till den begränsade skillnaden mellan föreliggande och det föregående scenariet (nr 9) är begränsningen på att den nuvarande (1999) kvävebelastningen från jordbruket maximalt kan reduceras med 5% (gäller för båda åtgärdsscenarierna). Restriktionen beror på en rimlighetsbedömning att markläckaget inte kan minskas med mer än hälften genom att anlägga fånggrödor. Scenario 11(N) kontrollerad dränering på jordbruksmark med stor potential Åtgärd: Kontrollerad dränering införs på jordbruksmark med störst potential för denna åtgärd (marklutning <1%, samt stor genomsläpplighet). 6

6 I fältstudier har kväveretention med upp till 94% och fosforreduktion på maximalt 85% uppmätts under gynnsamma förhållanden (Wesström 22). Fosforreduktionen ägde dock rum vid mycket låga fosforhalter, varför dess betydelse på den totala närsaltsbelastningen ändå blev marginell. Tillförlitliga data från fullskalestudier från större områden med kontrollerad dränering saknas ännu. I detta scenario antas att kväveläckaget minskas med 25% (Tan m.fl 1997). Resultat: Kvävebelastningen på Västerhavet uppskattas till att endast marginellt påverkas genom införandet av kontrollerad dränering på jordbruksmark med stor potential. Belastningen beräknas minska med endast 69 ton per år, vilket motsvarar,4% av den totala belastningen på havet. Den begränsade effekten som åtgärden skulle få beror på att de tillgängliga ytor som klassas ha stor potential är totalt sett små. Troligtvis skulle åtgärden kunna få en större effekt om även mindre lämpliga jordbruksmarker tas i under beaktande. Scenario 12(N) dubblering av arealen vall + flera djur Åtgärd: Arealen vall fördubblas i samtliga avrinningsområden (arealen spannmål reduceras i motsvarande grad) och gödsling med handelsgödsel ersätts så långt som möjligt med stallgödsel. Antalet djurenheter ökas med upp till 1,6 per ha betesmark. Resultat: Kvävebelastningen på Västerhavet beräknas kunna minska med ca ton per år, vilket motsvarar 8% av den totala belastningen på havet från avrinningsområdet. Effekten av åtgärden är enligt modellsimuleringarna den största reduceringen genom en enskild åtgärd och ligger i samma storleksordning som en halvering av antingen kvävedepositionen eller utsläppen från stora punktkällor (scenarierna 2 respektive 8). Scenario 13(P) Minskat fosforläckage från åkermark Åtgärd: Fosforläckaget från åkermarken minskas generellt med 1%. Resultat: Fosforbelastningen på Vänern beräknas minska med 13 ton per år och på Västerhavet med knappt 7 ton, vilket motsvarar 3, respektive 2,1% av de totala belastningarna på respektive recipient. Modellberäkningarna avser ingen speciell åtgärd utan baseras på en generell minskning av påverkan från åkermark genom införandet av t.ex. kantzoner, fånggrödor, förbättrad markstruktur, minskad jordkompaktering, kontrollerad dränering etc. Scenario 14(NP) spridning av all stallgödsel på våren istället för på hösten Åtgärd: Stallgödsel som idag sprids på hösten sprids istället på våren. För att bäst utnyttja kvävet i växtproduktionen, samt för att minimera läckaget till vattendrag, bör så mycket stallgödsel som möjligt spridas vid vårbruk eller i växande gröda. I Vänerregionen beräknas kväveläckaget vid vårspridning vara 3% mindre än vid höstspridning. Det lägre upptaget i växtproduktionen vid höstspridning beror på förluster till luft och vatten. Målet för de jordbruksdominerade avrinningsområdena, samt Vänerns närområde bör vara en total övergång till vårspridning av stallgödsel. Detta är mest angeläget på de lätta jordarna. Det kan dock vara svårt, inte minst ur arbetsfördelningssynpunkt, att sprida all stallgödsel på våren. En viss andel, 2-25%, kan därför spridas på hösten i samband med höstsådd eller på vallar. På lerjordar kan vårspridning innebära ökad risk för jordpackning. På dessa jordar kan det vara lämpligare att sprida en del stallgödsel på vall. I åtgärdsscenariet har hänsyn tagits till befintliga uppgifter på andelen åkermark som under 1999 gödslades på våren. I scenariet har åtgärden endast inriktats på övrig åkermark. Åtgärden innebär uppskattningsvis 11% reduktion av kväveförlusterna från åkermarken och 16% av fosforförlusterna (H. Johnsson och B. Ulén, SLU). Resultat: Kvävebelastningen på Västerhavet uppskattas minska med ca. 47 ton per år, vilket motsvarar 3% av den totala belastningen 61

7 från s avrinningsområde. Effekten av åtgärden på fosforbelastningen på Vänern beräknas uppgå till en reduktion på ca. 21 ton per år eller 4,8% av den totala belastningen. Motsvarande belastningsreduktion på Västerhavet är ungefär 11 ton per år, vilket motsvaras av 3,4% av fosforbelastningen på havet. Scenario 15(NP) våtmarker anläggs på 3% av åkerarealen Åtgärd: 3% av åkermarken (inkl. vall) i samtliga avrinningsområden omvandlas till våtmarker. För dammar och våtmarker finns stora förväntningar på förmågan att reducera närsaltstransporten. Våtmarkens natur- och rekreationsvärde bör inte heller förringas (Leonardsson 1994). En damm eller våtmarks viktigaste funktion som närsaltsfälla är att bromsa upp vattenflödet och fungera som ett vattenmagasin. I saktflytande vatten sker en retention av näringsämnen genom denitrifikation, adsorption och kemisk bindning av fosfat, samt sedimentation och växtupptag. Den viktigaste processen for kväverening är denitrifikationen, vilken styrs av nitrattransporten och vattenflödet genom våtmarken, samt vattentemperaturen. Vattenflödet styr uppehållstiden, vilken ar avgörande för hur lång tid som denitrifikationen kan verka. Är flödet för stort blir uppehållstiden så kort att det mesta av nitratet hinner flöda igenom våtmarken utan att omvandlas, vilket gäller oberoende av koncentrationen (Kellner 1993). För att vattenflödet ska bli tillräckligt lågt för att undvika resuspendering av sediment, rekommenderas att våtmarkens yta motsvarar minst 1% av avrinningsområdets yta (Uusi- Kämppä et al. 1997, 2). Av detta skäl är det många gånger orealistiskt att förlägga våtmarken till vattendragets huvudfåra, då det krävs en mycket stor areal för att uppnå en effektiv rening. Följaktligen är det därför effektivare att förlägga mindre våtmarker i biflödena till de större tillflödena till Vänern och, särskilt de som ligger nära mynningarna. Resultat: Potentialen för minskad belastning av såväl kväve som fosfor förefaller vara god genom att omvandla åkermark till våtmarker. Effekten blir i två steg genom att närsaltsläckande åkermark ersätts med våtmarker som fungerar som nettofällor för näringsämnena. I realiteten skulle närsaltsreduktionen kunna bli större genom att anlägga våtmarkerna optimalt inom varje delavrinningsområde. Förnärvarande har det inte varit möjligt att kunna simulera effekten av lokaliseringen av enskilda åtgärder inom delområden, utan en generell summaeffekt av våtmarken eller våtmarkerna för varje område har antagits vid modellsimuleringen. Kvävebelastningen på havet uppskattas kunna minska med knappt 1 1 ton kväve per år, vilket motsvarar 7% av den totala belastningen. Effekten av åtgärden för att reducera den årliga fosforbelastningen uppskattas till ca. 49 ton för Vänern och 14 ton för Västerhavet, vilket motsvarar 11 respektive 4,3% av den totala fosforbelastningen på respektive recipient. Scenario 16(N) Kombinerade kväveåtgärder I Åtgärd: Åtgärdsscenarierna 4 och 8 har kombinerats, dvs att 1% av hyggesarealen ersätts med växande skog och att kväveutsläppen från stora punktkällor har halverats. Resultat: Den sammanlagda effekten av de båda åtgärderna uppskattas bli en minskad belastning på Västerhavet med drygt 1 2 ton kväve per år, vilket motsvarar knappt 8% av den totala belastningen. Av dessa båda åtgärder är det reduceringen av punktutsläppen som har den absolut största effekten på kvävebelastningen, medan minskningen av hyggesarealen endast har en mycket begränsad effekt (motsvarande en reduktion på resp. 19 ton kväve per år enligt scenario 8 resp. 4). Scenario 17(N) Kombinerade kväveåtgärder II Åtgärd: Åtgärdsscenarierna 4, 8 och 15 har kombinerats, dvs att 1% av hyggesarealen ersätts med växande skog, kväveutsläppen från stora punktkällor har halverats och 3% av åkermarken ersätts av våtmarker. 62

8 Resultat: Den sammanlagda effekten av de olika åtgärderna beräknas uppgå till drygt 2 3 ton kväve per år, vilket är ca. 15% av den totala belastningen på havet. Reduktionen av punktutsläpp och anläggandet av våtmarker uppskattas ha ungefär samma effekt på kvävebelastningen, medan som tidigare nämnts så har reduktionen av hyggesarealerna endast begränsad effekt. Scenario 18(N) Kombinerade kväveåtgärder III Åtgärd: Åtgärdsscenarierna 4, 8 och 15 har kombinerats, dvs att 1% av hyggesarealen ersätts med växande skog, kväveutsläppen från stora punktkällor har halverats, all stallgödsel sprids på våren och 3% av åkermarken ersätts av våtmarker. Resultat: Sammanlagt beräknas de olika åtgärderna bidra till en reduktion av kvävebelastningen på Västerhavet med i storleksordningen 2 7 ton kväve per år eller 17% av den totala belastningen. Störst effekt har som tidigare nämnts halveringen av de stora punktutsläppen och anläggandet av våtmarker på 3% av åkerarealen, medan spridningen av stallgödsel på våren intar en intermediär reducering på ca. 47 ton per år och minskningen av hyggesarealen endast bidrar marginellt. Scenario 16(P) Kombinerade fosforåtgärder I Åtgärd: Åtgärdsscenarierna 3 och 15 har kombinerats, dvs. att hyggen omvandlas till växande skog ( naturskog ) och att våtmarker anläggs på 3% av åkermarken. Resultat: Fosforbelastningen på Vänern beräknas minska med 55 ton per år och belastningen på havet med 16 ton per år som en följd av de kombinerade åtgärderna. Dessa belastningsreduktioner motsvarar 13 respektive 5% av de totala belastningarna på respektive recipient. Av dessa båda åtgärder är det anläggandet av våtmarker som står för den största delen av närsaltsminskningen, medan elimineringen av hyggen har mindre effekt (49 resp. 6,5 ton per år). Scenario 17(P) Kombinerade fosforåtgärder II Åtgärd: Åtgärdsscenarierna 3, 6 och 15 har kombinerats, dvs. att hyggen omvandlas till växande skog ( naturskog ), enskilda avlopp ersätts med slutna system och våtmarker anläggs på 3% av åkermarken. Resultat: Sammantaget beräknas de olika åtgärderna resultera i en minskad fosforbelastningen på Vänern med ca. 16 ton per år och belastningen på Västerhavet med 47 ton per år, vilket motsvarar 24 respektive 15% av de totala belastningarna på respektive recipient. Av dessa åtgärder är anläggandet av våtmarker och slutna system för enskilda avlopp de mest betydelsefulla åtgärderna och uppskattas bidra med ungefär lika stora delar av belastningsreduktionen. Omvandlingen av hyggen till växande naturskog bidrar liksom i föregående scenario endast med en mindre del av minskningen. Scenario 18(P) Kombinerade fosforåtgärder III Åtgärd: Åtgärdsscenarierna 3, 6, 13 och 15 har kombinerats, dvs. att hyggen omvandlas till växande skog ( naturskog ), enskilda avlopp ersätts med slutna system, bidraget från åkermark minskas generellt med 1% och våtmarker anläggs på 3% av åkermarken. Resultat: Fosforbelastningen på Vänern beräknas som en följd av de kombinerade åtgärderna totalt minska med ungefär 116 ton per år och belastningen på havet med ca. 53 ton per år. Detta motsvarar 27 respektive 16% av det totala fosfortillflödet till respektive recipient. Anläggandet av våtmarker och slutna system för enskilda avlopp de mest betydelsefulla åtgärderna, medan omvandlingen av hyggen till naturskog och den generella minskningen av fosforläckaget från åkermark, endast bidrar med en mindre del av den minskade fosforbelastningen. 63

9 Scenario 1: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att kvävedepositionen minskas med 1%. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 243 ton kväve per år, vilket motsvarar 1,5% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 64

10 Scenario 2: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att kvävedepositionen minskas med 5%. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med drygt 1 2 ton kväve per år, vilket motsvarar 7,7% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 65

11 Scenario 3: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att samtlig skogsmark omvandlas till "naturskog", dvs. inga hyggen förekommer. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 193 ton kväve per år, vilket motsvarar 1,2% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 66

12 Scenario 4: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att hyggesarealen i varje enskilt del-aro minskas med 1%. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 19 ton kväve per år, vilket motsvarar,1% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 67

13 Scenario 5: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att samtliga enskilda avlopp har minst slamavskiljning och infiltration. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 99 ton kväve per år, vilket motsvarar,6% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 68

14 Scenario 6: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att samtliga enskilda avlopp ersätts med slutna system. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 295 ton kväve per år, vilket motsvarar 1,9% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 69

15 Scenario 7: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att kväveutsläppen från större punktkällor reduceras med 25%. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 69 ton kväve per år, vilket motsvarar 3,9% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 7

16 Scenario 8: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att kväveutsläppen från större punktkällor reduceras med 5%. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca ton kväve per år, vilket motsvarar 7,8% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 71

17 Scenario 9: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att fånggrödor införs på 2% av spannmålsarealen. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 422 ton kväve per år, vilket motsvarar 2,7% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 72

18 Scenario 1: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att fånggrödor införs på 5% av spannmålsarealen. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 551 ton kväve per år, vilket motsvarar 3,5% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 73

19 Scenario 11: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att kontrollerad dränering införs på jordbruksmark med stor potential. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 69 ton kväve per år, vilket motsvarar,4% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 74

20 Scenario 12: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att andelen vall dubbleras för varje del-aro, samt att mängden betesdjur ökar (maximala stallgödselgivor). Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca ton kväve per år, vilket motsvarar 8,% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 75

21 Scenario 14: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att all spridning av stallgödsel sker på våren. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca. 468 ton kväve per år, vilket motsvarar 3,% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 76

22 Scenario 15: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att våtmarker anläggs på 3% av åkermarken i respektive del-aro. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca ton kväve per år, vilket motsvarar 7,% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 77

23 Scenario 16: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att att kväveutsläppen från större punktkällor reduceras med 5%, samt att 1% av hyggesarealen ersätts med växande skog. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca ton kväve per år, vilket motsvarar 7,9% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 78

24 Scenario 17: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att kväveutsläppen från större punktkällor reduceras med 5%, samt att 1% av hyggesarealen ersätts med växande skog och våtmarker anläggs på 3% av åkermarken i varje enskilt del-aro. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca ton kväve per år, vilket motsvarar 15% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 79

25 Scenario 18: Minskad kvävetransport (% och ) och kvävehalt i vattendrag som en följd av att kväveutsläppen från större punktkällor reduceras med 5%, samt att 1% av hyggesarealen ersätts med växande skog, våtmarker anläggs på 3% av åkermarken i varje enskilt del-aro, samt att all stallgödsel sprids på våren. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad kvävebelastning på Västerhavet med ca ton kväve per år, vilket motsvarar 17% av den totala belastningen. Minskad kvävetransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad kvävehalt mg N/l,5 1, 1,5 2, s utlopp (havet) 8

26 Scenario 3: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av att samtliga hyggen omvandlas till "naturskog" (växande skog). Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 6,5 ton per år och på Västerhavet med ca. 2,1 ton fosfor per år, vilket motsvarar 1,5 respektive,7% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 81

27 Scenario 4: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av att hyggesarealen i enskilda del-aro:n minskas med 1% och ersätts med växande skog. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca.,65 ton per år och på Västerhavet med ca.,2 ton fosfor per år, vilket motsvarar,2 respektive <,1% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 82

28 Scenario 5: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av att samtliga enskilda avlopp har minst slamavskiljare + infiltration. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 42 ton per år och på Västerhavet med ca. 24 ton fosfor per år, vilket motsvarar 9,6 respektive 7,5% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 83

29 Scenario 6: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av att samtliga enskilda avlopp har slutet system. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 54 ton per år och på Västerhavet med ca. 31 ton fosfor per år, vilket motsvarar 12 respektive 9,7% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 84

30 Scenario 13:Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av att fosforläckaget från åkermark minskas med 1%. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 13 ton per år och på Västerhavet med ca. 6,9 ton fosfor per år, vilket motsvarar 3, respektive 2,1% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 85

31 Scenario 14: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av att samtlig stallgödselspridning sker på våren. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 21 ton per år och på Västerhavet med ca. 11 ton fosfor per år, vilket motsvarar 4,8 respektive 3,4% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 86

32 Scenario 15: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av att våtmarker anläggs på 3% av åkermarken i respektive del-aro. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 49 ton per år och på Västerhavet med ca. 14 ton fosfor per år, vilket motsvarar 11 respektive 4,3% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 87

33 Scenario 16: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av en kombination av åtgärder där hyggen har ersatts med växande skog ("naturskog") och våtmarker anläggs på 3% av åkerarealen i resp. del-aro. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 55 ton per år och på Västerhavet med ca. 16 ton fosfor per år, vilket motsvarar 13 respektive 5% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 88

34 Scenario 17: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av en kombination av åtgärder där hyggen har ersatts med växande skog ("naturskog"), samtliga enskilda avlopp har slutet system, samt våtmarker anläggs på 3% av åkerarealen i resp. del-aro. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 16 ton per år och på Västerhavet med ca. 47 ton fosfor per år, vilket motsvarar 24 respektive 15% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 89

35 Scenario 18: Minskad fosfortransport (% och ) och fosforhalt i vattendrag som en följd av en kombination av åtgärder där hyggen har ersatts med växande skog ("naturskog"), samtliga enskilda avlopp har slutet system, våtmarker anläggs på 3% av åkerarealen i resp. del-aro, samt fosforläckaget från kvarvarande åkermark reduceras med 1%. Åtgärden skulle enligt modellsimuleringen innebära en minskad fosforbelastning på Vänern med ca. 116 ton per år och på Västerhavet med ca. 53 ton fosfor per år, vilket motsvarar 27 respektive 16% av de totala belastningarna. Minskad fosfortransport Div små tillflöden till Näromr Deposition på Div små tillflöden till Näromr Deposition på s utlopp s utlopp till havet Minskad fosforhalt mg P/l,1,2,3,4,5 s utlopp (havet) 9

36 5.3 Slutsatser av åtgärdsscenarierna Kväveåtgärder De enskilda åtgärder som förefaller ha den största potentialen för att minska kvävebelastningen på Västerhavet är halvering av antingen den atmosfäriska depositionen (nr. 2) eller utsläppen från punktkällor (nr. 8), dubblering av vallarealerna (nr. 12) och anläggandet av våtmarker på 3% av åkerarealen (nr. 15). Samtliga dessa åtgärder uppskattas vardera ge en reduktion av belastningen på havet på ca ton kväve per år, vilket motsvarar 7 8% av den totala belastningen. Speciellt betydelsefull och effektiv för att minska kvävebelastningen på Västerhavet, är som tidigare nämnts minskade kväveutsläpp från Ryaverket i Göteborg. Detta beror på dels den stora omfattningen på kväveutsläppen, dels på att dessa ligger i omedelbar närhet till havet och därigenom inte utsätts för någon naturlig retention i vattensystemet. Utrymmet för kvävreducerande åtgärder är dock inte outtömligt och reningskapaciteten för kväve i dagsläget är drygt 5% (Gryaab 21 och 22). En viktig åtgärd vore dock att minska den stundom kraftiga bräddningen som vissa år uppgår till 1% av de totala kväveutsläppen (t.ex och 22) och som 1995 uppgick till hela 25% av kväveutsläppen Fosforåtgärder De fosforbegränsande åtgärder som har visats ha största potentialerna att minska belastningen på i första hand Vänern är främst åtgärder för att minska belastningen från enskilda avlopp (nr. 5 och 6), samt anläggandet av våtmarker på 3% av åkermarken (nr. 15). Dessa åtgärder uppskattas kunna minska fosforbelastningen på Vänern med ton per år, vilket motsvarar 7,5 12% av den totala belastningen på sjön. Lokalt kan dock större och betydelsefulla miljövinster göras i enskilda sjöar och vattendrag. Exempelvis beräknas fosfortillförseln via kunna minska med ca. 35% och fosforhalten med 32% genom anläggandet av våtmarker på 3% av åkerarealen. är ett av Vänerns mindre tillflöden och till stor del belastat av närsaltsläckage från jordbruksmark (Sonesten 22c). Andra potentiellt viktiga åtgärder inom detta delområde är att minska påverkan från enskilda avlopp som beräknas kunna reducera fosfortillförseln med upp till 13% och fosforhalten med 17-23% (scenarierna 5 och 6). Totalt beräknas fosfortillförseln och fosforhalten i vattendraget kunna minska med i storleksordningen hälften genom en kombination av olika åtgärder (scenario 18). Ungefär hälften så stor kvävereduktion som för ovan nämnda åtgärder skulle kunna uppnås antingen genom att minska utsläppen från punktkällor med 25% (nr. 7) eller genom att införa fånggrödor på 5% av spannmålsarealen (nr. 9). Nästan lika stor reduktion av kvävebelastningen som uppnås om man inför fånggrödor på hälften av spannmålsarealen (422 ton per år jämfört med 55 ton), skulle kunna uppnås genom att begränsa åtgärden till endast 2% av arealen (nr, 8). Orsaken till detta är som tidigare nämnts en rimlighetsbedömning att markläckaget i ett enskilt område inte kan minska med mer än hälften som en följd av nämnda åtgärd. Övriga åtgärder har befunnits ha en lägre reduktionspotential och bör ses som möjliga i kombination med en eller flera andra åtgärder. Generellt sett är skillnaden mellan de båda åtgärderna för att minska fosforbelastningen från enskilda avlopp förhållandevis liten. Att införa en reningsgrad motsvarande minst slamavskiljning + infiltration uppskattas kunna ge en reduktion på Vänern med 42 ton fosfor per år, vilket skall jämföras med alternativt med slutna system som skulle kunna ge en minskning med 54 ton per år. För att en infiltrationsanläggning skall fungera tillfredställande är det mycket viktigt att den dimensioneras korrekt och att det filtrerande materialet vid behov förnyas. Intressant att notera är de samordande effekterna på både kväve- och fosforbelastningen som erhålls via anläggandet av våtmarker på tidigare åkermark. Dels så minskar belastningen från jordbruket genom åtgärden då åkermark 91

37 tas ur drift, dels så erhålls en renande effekt av det genomströmmande vattnet. Våtmarkerna fungerar i detta avseende som en sedimentationsfälla för såväl kväve som fosfor, eftersom vattnets flödeshastighet minskar i våtmarken. Dessutom kan våtmarkerna vara viktiga för för kvävereduktion genom denitrifikation, dvs. förenklat sett att kvävet i vattnet avgår till atmosfären som kvävgas Vad krävs för att uppnå miljömålen? Enligt det nationella miljömålet Ingen övergödning skall den antropogena fosforbelastningen minska kontinuerligt från 1995-års nivå fram till 21, medan mängden kväveföreningar som släpps ut i havet söder om Åland skall minska med minst 3% från års nivå (se Eftersom fosforbelastningen endast anges att den skall minska kontinuerligt, blir det svåraste av dessa delmål att kunna fullfölja den 3 %-iga kväveminskningen. Enligt de åtgärdsscenarier som har utförts inom ramen för detta arbete skulle det t.ex. krävas att något mer än tre av de fyra mest effektiva kvävereducerande åtgärderna genomförs fullt ut för att uppnå den 3 %-iga minskningen av Göta älvs kvävetillförsel till havet. Det vill säga att minst tre av följande åtgärder skulle behöva införas; den atmosfäriska depositionen och/eller påverkan från punktkällor halveras, andelen vall fördubblas och våtmarker anläggs på 3% av åkerarealen. Tillsammans skulle tre av dessa åtgärder ge maxmalt en minskad kvävetillförsel på ca % från 1995-års nivå (22 23% från 1999-års nivå). I verkligheten kan åtgärderna komma att ge en något lägre reduktion, eftersom två av dessa innefattar en minskad åkerareal. Samtliga åtgärder kan självklart kombineras eller helt eller delvis ersättas med någon/några av de åtgärder med en mindre åtgärdspotential, men följdaktligen krävs då att hela åtgärdspaketet dimensioneras upp till att motsvara samma kvävereduktion. 5.4 Åtgärder som inte har ingått i scenarierna De åtgärdsscenarier som har redovisats och diskuterats ovan är de åtgärder som antingen har bedömts ha en stor potential för att bidra till en minskad närsaltsbelastning i området eller har av olika intressenter inom området ansetts vara intressant att belysa effekterna av. Förutom dessa åtgärder finns det andra som av någon anledning har befunnits vara mindre intressanta eller, som pga. bristande bakgrundsinformation, har varit svåra att simulera effekterna av. Här följer några exempel på åtgärder inom jordbruket som kan vara goda komplement till övriga åtgärder Förbättrad markstruktur Åtgärder som förbättrar markstrukturen har generellt sett goda effekter på fosforläckaget och måttliga effekter på kväveläckaget. Detta kan t.ex. åstadkommas genom att minimering packningsskador, vilket kan ske genom att styra maskinarbeten till lämpliga årstider. Lämpliga tider är exempelvis vid nattjäle precis före vårbruket eller tidigt på hösten då marken är som torrast. Bredare däck med minskat marktryck kan också användas för att minska packningsskador på marken. Andra åtgärder som förbättrar markstrukturen är strukturkalkning och ökad mullhalt Minimerad jordbearbetning Ett sätt att minska växtnäringsläckaget (främst fosfor) är att minimera jordbearbetningen så mycket som möjligt och att undvika höstplöjning. Andelen vårplöjning inom området bedöms kunna öka med upp till 2% Balanserad gödsling För att undvika närsaltsläckage från åkermark pga. övergödsling är det viktigt att gödslingen behovsanpassas. Ett sätt att minska gödslingen vid obalans (speciellt på djurgårdar) är att upprätta gårdsbalanser som kan kompletteras med 92