meddelad i Stockholm. Offentlig försvarare: Advokat Per E Samuelson Advokatfirman Samuelson, Schönmeyr & Wall HB Box Stockholm

Transkript

1 Mål nr meddelad i Stockholm 1 PARTER (Antal tilltalade: 3) Åklagare Vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten Nationella ekobrottskammaren i Stockholm Tilltalad ALEKSANDAR Adamovic, Höjdgatan Katrineholm Offentlig försvarare: Advokat Per E Samuelson Advokatfirman Samuelson, Schönmeyr & Wall HB Box Stockholm SLUT Åtalet ogillas. Ersättning 1. Alexandar Adamovic tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr avseende utlägg för vittne. 2. Advokat Per E Samuelson tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. 3. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307 Scheelegatan måndag - fredag Stockholm E-post: stockholms.tingsratt.avdelning4@dom.se 08:00-16:00

2 Mål nr meddelad i Stockholm 2 PARTER (Antal tilltalade: 3) Åklagare Vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten Nationella ekobrottskammaren i Stockholm Tilltalad Ehsan Ashrafi, Grangärdevägen Bromma Offentlig försvarare: Advokat Tomas Nilsson Sju Advokater KB Box Stockholm SLUT Åtalet ogillas. Ersättning 1. Advokat Tomas Nilsson tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. 2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307 Scheelegatan måndag - fredag Stockholm E-post: stockholms.tingsratt.avdelning4@dom.se 08:00-16:00

3 Mål nr meddelad i Stockholm 3 PARTER (Antal tilltalade: 3) Åklagare Vice chefsåklagare Yngve Rydberg Ekobrottsmyndigheten Nationella ekobrottskammaren i Stockholm Tilltalad Jean-Noel Lacoste, Sibyllegatan Stockholm Offentlig försvarare: Advokat Leif Gustafson Advokatgruppen i Stockholm AB Box Stockholm SLUT Åtalet ogillas. Ersättning 1. Jean-Noel Lacoste tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr avseende utlägg för vittne. 2. Advokat Leif Gustafson tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr mervärdesskatt. 3. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 8307 Scheelegatan måndag - fredag Stockholm E-post: stockholms.tingsratt.avdelning4@dom.se 08:00-16:00

4 4 YRKANDEN M.M. Åklagaren har framställt de yrkanden som framgår av bilaga 1. Jean-Noel Lacoste har förnekat brott. Han har vitsordat att han varit anställd på Carnegies tradingavdelning och att det legat i hans arbetsuppgifter att handla med finansiella instrument på olika marknadsplatser. Han har vidare vitsordat att han lagt de order som påståtts. Transaktionerna har haft affärsmässigt och logiskt syfte. De har inte varit ägnade att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor. De har inte heller varit ägnade att vilseleda andra aktörer. Han har med hänsyn till syftet med handeln inte förfarit på ett sätt som han insett eller bort inse varit ägnat att påverka marknadspriset eller andra villkor för handeln med finansiella instrument eller på annat sätt vilseleda köpare eller säljare av sådana instrument. Aleksandar Adamovic har förnekat brott på såväl objektiv som subjektiv grund. Han har hävdat att samtliga transaktioner har varit affärsmässiga. Hans syfte har varit att köpa och sälja optioner successivt för att öka sitt innehav. Han har köpt så billigt som möjligt och sålt så dyrt som möjligt, allt har skett inom spreaden. Prisförändringarna har skett med så små steg som möjligt. Det saknas koppling mellan den aktuella portföljen och Carnegies totala innehav. Ehsan Ashrafi har förnekat brott. Han har vitsordat att han varit anställd i Carnegie med uppgift att bl.a. handla med optioner och vitsordat att han utfört transaktionerna under punkterna 3a 3g. Dessa har varit såväl affärs- som marknadsmässiga. Han har vidare bestritt att transaktionerna varit ägnade att otillbörligen påverka marknadspriset eller andra villkor för handeln med finansiella instrument eller på annat sätt vilseleda köpare eller säljare av sådana instrument. Han har vidare bestritt uppsåt. Han har också bestritt att han skulle ha haft något brottsligt uppsåt eller varit oaktsam.

5 5 Jean-Noel Lacoste och Adamovic har i händelse av frikännande dom yrkat ersättning för rättegångskostnader avseende bevisning med kr vardera. SKÄL På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Joakim Strid samt på Aleksandar Adamovics och Jean-Noel Lacostes begäran med Michael Tiemann. Därutöver har parterna åberopat skriftlig bevisning. ALLMÄN SAKFRAMSTÄLLNING Åklagaren har till utveckling av åtalet anfört bl.a. följande. Handeln avser köp och säljoptioner. De misstänkta har genomgående varit aktiva i slutminuterna i respektive månad och medvetet påverkat kurserna på ett för dem gynnsamt sätt. Detta har lett till en övervärdering av deras portföljer. Syftet kan varit att dölja dåliga affärer eller att påverka den rörlig ersättning de fick på Carnegie. Stockholmsbörsen skickade den 2 januari 2007 brev till Carnegie med information om handeln i det absoluta slutskedet av handeln den 29 december 2006 med begäran om en redogörelse från Carnegie av vad man efter utredning kommit fram till. Carnegie svarade den 6 februari varefter Stockholmsbörsen ställde kompletterande frågor. Den 9 maj 2007 lämnade Stockholmsbörsen rapport enligt 10 lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument till Finansinspektionen. Denna rapportering sker vid mycket låg misstankegrad och är en skyldighet. Finansinspektionen överlämnade därefter den 8 maj 2007 rapporten till Ekobrottsmyndigheten (EBM). Även Carnegie rapporterade i maj 2007 till EBM och förklarade att de ansåg sig ha skäl att anta att de transaktioner som genomförts vid årsskiftet utgjorde eller hade samband med otillbörlig marknadspåverkan, eller att de nu tilltalade i vart fall hade agerat i strid med Stockholmsbörsens derivatregelverk. I pressmeddelande från Carnegie den 24 maj 2007 redogjorde Carnegie för att tradingpositioner omvärderats efter slutförd utredning. Resultatet av omvärderingen var att Carnegies vinst

6 6 efter skatt för perioden 2005 till 2007 hade påverkats med sammanlagt 227 mkr, varav 101 mkr avsåg Disciplinnämnden vid OMX Nordic Exchange Stockholm har i beslut den 28 november 2007 ålagt Carnegie ett vite med 5 mkr. Jean-Noel Lacoste har till utveckling av sin talan anfört bl.a. följande. Han var anställd sedan år 2002 på Carnegies tradingavdelning och underordnad Adamovic. Han arbetade med Carnegies egenhandel. I arbetsuppgifterna låg bl.a. att värdera och sätta pris på finansiella instrument. Sedan många år har tillämpats en teoretisk värderingsmodell. Denna baseras på bl.a. volatilitet (den förväntade genomsnittliga dagliga kursrörelsen i aktien), räntefaktor och utdelning. Det finns inte något direkt samband mellan portföljen och den faktiska handeln i och med att man använder sig av den teoretiska värderingsmodellen. Syftet med den angivna modellen är att man ska undvika stora och många gånger omotiverade svängningar i värdet, vilket lätt blir fallet om man utgår från begränsad ofta enstaka handel med breda spreadar i optioner med förfallodag långt fram. Transaktionerna kan därför inte få effekten att öka portföljvärdet. Det har inom banken inte funnits någon vägledning eller skriftliga instruktioner för hur den teoretiska prissättningen skulle göras. Hans sätt att göra detta har aldrig ifrågasatts och han har gjort efter bästa förmåga. Han har dagligen rapporterat resultat till ekonomi- och riskavdelningarna och hans handel har de facto även blivit granskad. Om skillnaden mellan marknadspris och teoretisk prissättning, edge, varit särskilt stor har han fått motivera sig. Hans bedömningar har aldrig ifrågasatts. Hans affärer har aldrig makulerats av börsen. Några om prissättningar har inte heller skett. Det portföljvärde som han förvaltade närmade sig 3 miljarder kr. Den kurspåverkan som de aktuella transaktionerna har inneburit en ökning med 0,15 promille. Det har inte gjorts gällande eller ifrågasatts att de optioner han handlat har felvärderats. Det svar som Carnegie inledningsvis lämnade till börsen ger en god bild av hur prissättningen gått till och att ingen resultatpåverkan har skett. Av oklara skäl har synen ändrats. Finansinspektionen har i sitt beslut konstaterat att man inte kunnat verifiera hur nedskrivning med 630 mkr gått till. Nedskrivningen berodde på att man ändrade värderingsmodell. Prövningen i disciplinnämnden har

7 7 inte tagit sikte på de enskilda personerna och deras handlande. SwedSecs ärende är vilandeförklarat i avvaktan på prövningen i detta mål. Aleksandar Adamovic har till utveckling av sin inställning anfört bl.a. följande. Han började på Carnegie år 2002 och blev chef Han slutade på egen begäran 2007 och gick vidare till annan bank. Han förvaltade år 2006 en av nordens största tradingportföljer. Värdet på portföljen var 30 miljarder kr. Det var inte hans utan Carnegies portfölj. Via transaktioner omsatte han omkring 1 miljard kr varje börsdag och var en av de mest aktiva tradinghandlarna i Sverige. Han hade fast månadslön. Därutöver fick han en diskretionär bonus. Det var en bonus som inte följde resultat utan var en diskretionär bedömning av helhetsinsatsen av hans arbete. Han placerade till sin bonus till 90 procent i en kapitalförsäkring som ägdes av Carnegie. Han har än idag inte tillgång till dessa pengar. Han hade som princip att inte ha någon privat aktiehandel, optionshandel eller terminshandel. Ingen har tidigare hört hans förklaring avseende de aktuella transaktionerna. Börsens disciplinnämnd har uttalat att de inte kunde göra någon slutlig bedömning eftersom de inte hört handlarna. Carnegie bytte ståndpunkt i maj 2007 till den som börsen hade. Det blev därför ingen kritiskt granskning. Inte heller Finansinspektionen har inhämtat hans förklaring. SwedSec, som är ett organ som kan återkalla tradinglicenser, har vilandeförklarat ärendet i avvaktan på utgången i detta mål. Han har åtalats för 10 transaktioner under fyra handelsdagar, den 31 oktober, den 20 november, den 29 december 2006 och 31 januari Alla avser optioner Ericssons B-aktie. Han var chef bl.a. för de två andra tilltalade. Han har dock inte haft någon insyn i den handel dessa gjort. Det var inte så det gick till på avdelningen. Han hade ett genuint intresse att öka på den portfölj som han förvaltade. Det framgår av de transaktioner han gjort att de stämmer med hans affärsstrategi avseende optionerna i Ericsson. Han har köpt säljoptioner så billigt som möjligt och sålt köpoptioner så dyrt som möjligt. De prisförändringar som skett beror i allt väsentligt på prisförändringar i den underliggande aktien. Alla transaktioner som han företagit ligger inom spreaden och det innebär att han följt marknaden i övrigt. Han har när han ändrat sina bud gjort det med minsta

8 8 möjliga steg. Hans allmänna affärsstrategi avseende optioner i Ericssonaktien var att satsa på att köpa säljoptioner. Han hade ett massivt köpintresse för säljoptioner. Han köpte så mycket att han stundom hade över 90 procent av alla sådana på marknaden. Skälet till hans handel var att aktiens kurs i Ericsson under år 2006 låg på omkring 27 kr. Han köpte rätten att sälja Ericsson för 22 kr. I oktober 2007 vinstvarnade Ericsson nedåt. Detta ledde till ett kursfall på Ericsson och aktien dök till 16 kr. Det betyder att den huvudsakliga strategin avseende säljoptioner under år 2006 var ett antagande om ett snabbt kommande kursfall i Ericsson. Hela positionen och innehavet var byggt på denna spekulation. Hade Carnegie behållit positionen hade man kunnat göra miljardvinster den 17 oktober Carnegie paniksålde dock i maj Detta ledde till förlusten vilken man polisanmälde honom för. Vad avser köpoptionerna: Att sälja en köpoption innebär att man ikläder sig skyldigheten att sälja aktien för angivet pris. Likviditet som detta medförd kunde han använda för att köpa fler säljoptioner. Det är samma sak att köpa säljoptioner och sälja köpoptioner både satsar på ett framtida kursfall och föll inom ramen för den nämnda strategi han hade. Carnegie gjorde denna bedömning. Han var en av analytikerna. Man ansåg att Ericssonaktien var övervärderad. Detta skiljde sig från resten av branschen. Han gjorde runt transaktioner per dag. En trader har sju till åtta datorer vid sin arbetsplats. De transaktioner åklagaren hänfört sig till måste sättas in i ett större sammanhang. Alla transaktioner i Ericsson följer strategin. Ehsan Ashrafi har till utveckling av sin inställning anfört bl.a. följande. Han är född i Iran och kom till Sverige Efter studier vid Uppsala universitet började han arbeta i finansbranschen. Han har arbetat på Reuters, som fondinformationsansvarig på PPM och under åren på Handelsbanken som trader och market maker. Han anställdes på Carnegie år Han arbetade där till juni Han har haft ansvar för en portfölj om ca 15 miljarder kr. Värdet på affärerna den aktuella dagen var totalt ca 500 milj. kr. De aktuella transaktioner som åklagaren tar upp

9 9 avser ca 1,5 milj. kr. Under de tio min som följde efter stängningen av optionsmarknaden utförde han affärer i aktier och derivat för 110 milj. kr. Det var ca 100 affärer. Det är inte konstigt att affärer utförs under slutet av dagen. Affärer strax innan stängningen kan vara en spekulation i vad som händer under de 10 min som följer efter optionsmarknaden stängt. Call-förfarandet stänger 10 min senare än derivatmarknaden. Handlaren kan inte påverka priset på optionen eftersom aktien handlas flera minuter senare. Det förekommer ett stort antal affärer under dessa minuter. Handeln har endast skett i instrument som han redan hade och det berodde på att han inte ville ha optioner i andra serier än de han redan hade. Det har påståtts att andra aktörer inte skulle hinna reagera, dock sker handeln i stor utsträckning mot datorer. Handeln måste få ske tills marknadsplatsen stänger. Den teoretiska prissättningen får betydelse när man ser till vissa av de affärer som han har gjort. Det gäller sådana som ligger utanför en spread. Det har i dessa varit fråga om illikvida instrument. Att han blev avskedad anser han oberättigat och han fick stöd av facket. Carnegie ansåg sig ha anspråk mot honom och civilmålet som följde slutade i en förlikning. Avskedet har undanröjts och parterna har inga ytterligare krav mot varandra. DE TILLTALADES ALLMÄNA REDOGÖRELSER Jean-Noel Lacoste har berättat bl.a. följande. Han tog år 2000 examen i finansiell ekonomi vid University of Arizona. Efter examen arbetade han som tradingassistent på Knight Capital i New York. Han lärde sig där grunderna till trading, bl.a. genom kurser där han fick lära sig teknisk analys och olika marknadsmekanismer. Han fick lära sig om de faktorer som styrde marknaden. Efter att ha arbetat på New Yorkkontoret i sex månader flyttade han till London och arbetade på Knight Capitals kontor där, mestadels med att handla europeiska aktier. Han blev rekryterad av Carnegie i Stockholm i februari Han började där som juniortrader och blev seniortrader tre år senare, vilket han var även när han slutade på Carnegie år Han har alltså handlat med aktier sedan år 2000 och med optioner sedan år Han har licens att handla på Nasdaqbörsen, Londonbörsen, New York-börsen, Eurex och

10 10 de svenska börserna. För att få dessa licenser har han gått igenom utförliga utbildningar. Dessa utbildningar har fokuserat på marknadsmekanismer, marknadsetik och alla olika marknadsregelverk. Hans arbetsuppgifter som trader på Carnegie innebar att förvalta det kapital som tradinggruppen hade ställts till förfogande. Förvaltningen gjordes dels genom egna positionstaganden i aktier och derivat, dels genom att erbjuda bankens större kunde priser i större volymer i aktier och derivatinstrument som inte fanns att köpa på marknaden utan fick skapas av banken. Han kan då ge kunden ett något högre pris än det som annars gäller för säljsidan, p.g.a. den stora volymen. Han får då täcka risken på de sätt han hade till förfogande. Förvaltningen på tradinggruppen delades in på tre olika segment: handlarens strategiska positioner, vilka man kunde bygga upp under flera års tid; handlarens dagliga positioner, som man innehade en kort stund under dagen, t.ex. någon minut, för att sedan sälja till en förhoppningsvis högre kurs samt handlarens kundpositioner, vilka gick ut på att man erbjöd bankens kunder priser i finansiella instrument. Idén med förvaltningen var att köpa instrument för att sälja vidare till marknaden till högre pris och på så sätt tjäna pengar. Handlargruppen på Carnegie var en av nordens främsta under den tid han arbetade där. Den portfölj han förvaltade hade 12 olika aktier och över 250 olika optioner i olika positioner. Den var värd totalt 2,8 miljarder kr. Optionshandel är en väldigt komplex investeringsform. De grundläggande principerna är mycket förenklat som följer. En option ger innehavaren rätten eller skyldigheten att i en bestämd tidsperiod eller tidpunkt i framtiden köpa eller sälja den underliggande tillgången, till ett på förhand bestämt pris. Huruvida innehavaren utnyttjar optionen beror på vad den underliggande tillgångens värde är i förhållande till lösenpriset. Det finns grundläggande sätt att handla optioner och de skiljer sig åt markant. Det första sättet är att använda en sälj- och en köpoption som en riktningsposition d.v.s. man spekulerar i om aktien ska öka eller minska i värde. Köper man en köpoption hoppas man på att aktien går upp i värde och köper man en sälj-

11 11 option så hoppas man att aktien går ned i värde. Den här typen av investeringsmetod används främst av privatpersoner eller olika fonder som vill positionera sig inför en framtida uppgång eller nedgång, beroende på deras tro om marknaden Det andra sättet att handla optioner, vilket används av alla professionella aktörer så som banker och tradinghus, är att handla volatilitet. Volatilitet mäter marknadens tro på hur mycket priset på en finansiell tillgång kommer att svänga eller variera dagligen. När man talar om optioner så mäts hur mycket marknaden tror att den underliggande aktien kommer att röra sig i genomsnitt per dag fram till förfallodatum. Ett exempel: Om man tror att aktien rör sig en procent per dag till dess förfallodag så kommer han köpa optioner till ett värde som motsvarar denna rörelse. Att handla volatilitet är inte så komplicerat som det låter. Det egentliga syftet med handeln är att minska risken med optionen. Det gör man genom att neutralisera optionen. Vad betyder det att neutralisera en option? Om man köper en köpoption, eftersom man tror att aktien kommer att gå upp i värde, så måste man sälja aktier mot. Detta måste man göra för att få värdet neutralt. Det värde man tjänar på köpoptionerna då aktien går upp förlorar man då i de sålda aktierna, i det aktiebenet. Om han t.ex. sålt ABB-aktier för 120 kr och aktien sedan står i 122 kr, då har han förlorat två kr på säljbenet. Dessa två kronor tjänar han dock på köpoptionen. Summan av denna position, vilken har två ben, blir noll. På samma sätt neutraliseras en säljoption genom att köpa aktier. Genom att man har neutraliserat optionen så har riktningsparametrarna försvunnit. Det spelar ingen roll om aktien går upp eller ned eftersom han har en motsatt position mot aktien. Det som är kvar är rörelseparametern, d.v.s. volatiliteten. Det innebär kort och gott att man försöker avgöra den framtida rörelsen av en underliggande aktie fram till förfallodatumet. Att förutsäga volatilitet är en oviss och komplex process. Man vet aldrig hur marknaden och bolagens värderingar kommer att se ut i framtiden. Ett väldigt förenklat exempel på hur man tänker: Inför en rapportsäsong är osäkerheten ganska stor eftersom man inte vet hur rapporten kommer att bli och

12 12 med all sannolikhet kommer rörelsen bli ganska kraftig när rapporten kommer. Genom osäkerheten vill folk köpa någon form av säkerhet och det är vad man gör genom att köpa optioner vilket leder till att volatiliteten i optionerna går upp. För att ge ett motsatt exempel: Under t.ex. perioden runt jul och nyår, då det är många lediga dagar och aktiviteten på börsen är låg kan man tro att handeln på börsen inte är så stor och att rörelsen i aktien inte heller kommer att vara så stor. Därmed kommer volatiliteten i de olika optionerna att vara mycket lägre än under t.ex. rapportperioden. Som ett riktmått gäller att om aktien rör sig 1 procent om dagen varje dag fram till förfallodatum så kommer volatiliteten på optionen att vara 16. Om aktien istället rör sig 2 procent om dagen så kommer volatiliteten att vara 32, osv. Hur utnyttjar man då detta för att tjäna pengar? Om han tror att en aktie kommer röra sig 1 procent om dagen så ska man köpa alla optioner som är billigare än 16 volatilitet. Om han tror att aktien kommer röra sig 2 procent om dagen så ska han köpa alla optioner upp till 32 volatilitet. Då tjänar man pengar. Handlar man optioner på detta sätt är volatiliteten den enskilt viktigaste värderingsmåttstocken. Det är den parameter på vilken handlaren baserar alla sina köp- och säljbeslut. Varför är inte priset den naturliga värderingsmåttstocken, som för aktier? Varje option är neutraliserad genom ett aktieben. Det viktiga är relationen mellan aktiepriset och optionspriset. Det är det som volatiliteten anger. Om man ser till en utskrift från ett av de informationssystem som en handlare normalt har tillgängligt avseende avslut den 25 mars 2010 för en köpoption i ABB med lösenpriset 160 kr och förfallodatum i april, så ser man att optionen under dagen först handats för priser mellan 1,05 kr och 1,55 kr. Det skiljer alltså nästan 50 procent och kan se ut som en stor kursförändring för ett otränat öga. För en professionell handlare betyder detta dock att det underliggande aktiepriset ändrats. Det som hänt är att aktien har gått upp i värde. Köpoptionen har då också gått upp i värde. Är man en professionell handlare köper man optionerna på 1,05 kr och säljer samtidigt

13 13 aktier på 155,2 kr för att neutralisera optionen. Om man sedan handlar på 1,55 kr som är ett betydligt högre pris får sälja aktierna till ett betydligt högre pris 156,8 kr. Vad är då skillnaden på dessa relationer mellan aktiepris och optionspris? Det ser man i den angivna volatiliteten, vilken är nästan densamma. Avslutet på 1, 05 kr och på 1,55 kr är värda lika mycket för en professionell aktör. Priset är detsamma. Han har lika stor chans att tjäna pengar på transaktionen i båda fallen. Ett annat, lite omvänt, exempel avseende samma option finns för hans handel den 12 april. Det första avslutet görs strax efter kl. nio på morgonen till priset 2,5 kr och aktien står då i 161,4 kr. Ett par timmar senare handlas optionen för 2,2 kr och aktien har gått ned något i pris till 160,9 kr. Det är relationen mellan priset 2,2 kr och aktiekursen 160,9 kr och priset 2,5 kr när aktiekursen stod i 161,4 kr som är relevant. Ser man till volatiliteten är affären till 2,5 kr en något bättre affär eftersom volatiliteten vid denna affär lägre. Ett ytterligare exempel avseende handel med samma option, från den 30 mars: Första avslutet sker till priset 1,15 kr, det andra sker på 1,3 kr och senare under dagen har priset gått upp med 40 procent, till 1,6 kr. Detta kan verka som en stor rörelseskillnad. Det som har skett är dock att aktiepriset har gått upp och då går priset på optionen upp. Volatiliteten är däremot så gott som densamma eftersom relationen mellan priset 1,15 kr och aktiekursen 155,9 kr är i stort sett densamma som mellan priset 1,6 kr och aktiekursen 157,3 kr. Som professionell handlare har man därför lika stor chans att tjäna eller risk att förlora pengar oavsett vilken av de båda transaktionerna man gjort. Ett till exempel, avseende samma option, från den 17 mars. Mellan den första avslutet på 1 kr och avslutet på 1,25 kr har optionspriset ökat med 25 procent men också aktievärdet har ökat. Detta har ökat med 1 kr. Volatiliteten vid de båda transaktionerna är så gott som densamma. Som professionell handlare har man gjort en precis jämförbar affär oavsett vilken av transaktionerna man gjort.

14 14 Ser man till utdrag ur informationssystem avseende handel med den aktuella optionen under dagarna den 6 till och med den 9 april framgår att priset på optioner rör sig väldigt mycket under en dag såväl som mellan dagar, utan att något oegentligt eller ovanligt har hänt. Detta är helt vanliga procedurer för optioner. Det är såhär de handlas och det är därför de har skapats, för att de rör sig i relation till en underliggande aktie. Den 6 april handlas optionen inledningsvis kl. 09:20 för 1,85 kr för att sedan vid kl. 17:19 ha gått upp i pris till 2,6 kr. Aktien har då gått upp i värde från 158,9 kr till 160,8 kr. Dagen efter, den 7 april, öppnar optionen på 2,25 kr, ett betydligt lägre pris än det på vilket den stängt dagen innan. Detta gör den eftersom aktien har gått ned i värde. Under dagen den 7 april handlas optionen därefter på 1,85 kr för att sedan gå upp till 2,35 kr vid slutet av dagen. Påföljande dag, den 8 april, har priset på optionen nästan halverats. Den handlas den dagen först gången för 1,3 kr eftersom priset på den underliggande aktien har gått ned till 158 kr. Man ser att det optionerna slaviskt följer det underliggande priset. Aktien går sedan ned i värde under denna dag eftersom aktien går ned i värde och optionen stänger på 1,15 kr. Nästa dag, den 9 april öppnar optionen på 1,4 kr, vilket är nästan 20 procent högre, och stänger sedan på 2 kr eftersom aktien har gått upp i pris till 160 kr. Det som är viktigt är att optionspriser kan röra sig mycket och att allt beror på den underliggande aktiens rörelse. Eftersom aktierna inte öppnar på samma nivå som de stängde dagen innan gör inte heller optionerna det. Av utskriften från transaktionerna i den aktuella optionen den 25 mars 2010 ser man att volatiliteten skiljer sig mellan första och andra avslutet. Det första, vilket sker kl. 10:21, görs vid en volatilitet på 18,11 procent och det andra, vilket sker kl.11:09, sker vid en volatilitet på 20,75 procent. Detta innebär inte att det hänt något märkvärdigt. Aktier och optioner handlas båda till en köpkurs respektive en säljkurs. Den som vill köpa en option får göra detta till säljkurs och den som vill sälja en option får göra det till köpkurs, precis som för aktier. I det här fallet har spreaden, dvs. skillnaden mellan köp och säljkurs, varit mellan 1,05 kr som köpkurs och 1,30 kr

15 15 som säljkurs. Volatiliteten på en marknadsplats är alltid lägre på köpsidan än på säljsidan. Köpsidan är alltid billigare än säljsidan. Det är den spreaden man får betala när man handlar. Av utskrift från informationssystem på marknadspriser på köpoptioner för aktier i ABB kan man se att IVB, dvs. den volatilitet som köpsidan innebär, är 18,88 kr om man handlar optionen vid ett köppris på 50 öre vid den vid tillfället aktuella aktiekursen. På samma sätt så framgår av utskriften att volatiliteten vid ett säljpris på 75 öre vid den vid tillfället aktuella aktiekursen är 21,56 kr. Av utskrift från informationssystem på marknadspriser på säljoptioner för aktier i ABB kan man se att handeln går till på exakt samma sätt. Man ser till exempel att Implied Volatility Bit för en viss option motsvarar 21,28 vid ett pris på köpsidan på 1,05 kr och att volatiliteten på säljsidan, IVA, motsvarar 23,38 vid ett pris på 1,35 kr. Det kan alltså råda två punkter skillnad mellan att köpa på säljsidan eller köpa på säljsidan, utan att något inträffat. Det är den spread man ger bort. Aleksandar Adamovic har berättat bl.a. följande. Han är född och uppvuxen i Sverige. Hans föräldrar kommer från Jugoslavien Han är gift och har tre barn. Han gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet och ville då bli läkare. Efter gymnasiet läste han på college i Kalifornien och hade filosofie och nationalekonomi som huvudämnen. Det var på denna bana som han kom i kontakt med finansmarknaderna och mer bestämt trading. Detta förde honom vidare till studier på Uppsala universitet, där han med start hösten 1994 läste ekonomprogrammet. Under denna höst kom han i kontakt med det s.k. finansrummet på Uppsala universitet. Där fanns de system som används för börshandel från Reuters och Blomberg, vilka i utbildningssyfte drevs av studenter och vissa hängivna lärare. Han blev omedelbart mycket fascinerad över finansmarknaderna och dess samspel i realtid med vad som händer runt om i världen. Tradingverksamhet blev hans stora intresse. Under studietiden spenderade han tillsammans med ett antal andra sina dagar i finansrummet. De anordnande kurser

16 16 och bjöd in föreläsare. Han var bl.a. med och startade en kurs i teknisk analys vid universitetet. Han fick år 1999 fast anställning på Handelsbanken som juniortrader. Han fick först gå alla kurser som behövdes för att få licens att handla på stockholmsbörsen och andra börser. Han fick handla lite mindre aktier till att börja med samt fick göra lite assistentuppgifter. Han var då 25 år gammal. Under den ordinarie den ordinarie Ericssonhandlarens semester fick han chansen att handla med Ericssonaktier, vilket var den största och mest handlade aktien på Stockholmsbörsen sedan länge. Detta gjorde han i tre till fyra veckor och tjänade under denna tid mer pengar än vad föregående handlare hade gjort under hela det föregående året. Han fick då ta över ansvaret för att handla telekomsektorn. Efter en tid blev han rekryterad till en investmentbank i London. Han fick där se hur de stora bankerna handlade och tänkte. För att bilda familj flyttade han och hans nuvarande fur tillbaka till Sverige. Under hösten 2002 blev han rekryterad av Carnegie. Carnegie var då inte en bank utan en fondkommissionär. Det var då en mytomspunnen firma, som gjorde de största affärerna och som t.ex. hade tagit Telia till börsen. Det var någon slags prestige i allt Carnegie gjorde. Alla ville jobba där oasvett om det var inom analys, trading eller corporate finance. Det var dock vid tidpunkten ett rätt desillusionerat företag. Efter extremt goda år i slutet av nittiotalet var marknaden under hösten 2002 ganska deprimerande. I synnerhet tradingen hade byggt på stjärnkultur men tjärnorna hade slutat. Chefen kändes inte särskilt motiverad. Gruppen saknade egentligen någon vision. Den gamla typen av handel var inte längre lukrativ. Tiden hade passerat för den typen av strategi. År 2003 fick han ta över ansvaret för tradingen och bygga upp den enligt sina visioner tillsammans med sina medarbetare. De var till slut 14 stycken personen på avdelningen. Ledningen vill ha en ny inriktning, en helt ny typ av handel som var mycket mer riskkrävande. De skulle satsa på nya produkter och utvecklad teknologi. Han hade en fast lön och han tillhörde vinstandelssystemet, i vilket precis all personal ingick. Det var en diskretionär bonus som sattes på subjektiva grunder efter gruppens och individens insatser för fir-

17 17 man. Det fanns ingen formell för hur bonusen skulle bestämmas. Man visste inte i förväg om och i så fall hur mycket man skulle få. Det fanns ingen koppling till någon värdering. Han fick en pott fördelad till sin grupp som han föreslog hur den skulle fördelas i gruppen efter medlemmarnas insats i firman. Själv fick han sin bonus tilldelad av annan. Sedan år 2004 har han valt att sätt av sin bonus i en direktpensionslösning. Han har satt av 80 till 90 procent av all bonus han fått sedan dess. Carnegie äger pengarna och han är förmånstagare. Han har i princip inte fått ut en enda krona av denna. Han sade upp sig den 12 april Han hade då förhandlat sedan sommaren 2006 men en utländsk bank som skulle etablera sig i Sverige och Norden. Det var skälet till att han sade upp sig. Han fick lön av Carnegie till och med juli Han har inte fått sparken av Carnegie även om Carnegie den 8 maj 2007 valde att sprida ut sina dimridåer och rökridåer över en massa påstådda transaktioner. Han har sedan april 2007 aldrig fått någon förfrågan av Carnegie vad tanken var med positioner han tagit, hur de var underbyggda och uppbyggda och hur de skulle förvaltas. Det har inte kommit några sådana frågor från hans vd, chef, riskchef eller någon annan. Det enda han har fått är ett rekommendationsbrev från personalchefen. Det kan tyckas märkligt att man låter någon ansvara och få bygga upp en portfölj med en balansomslutning på troligen över 30 miljarder kr utan att vilja fråga mer detaljerade frågor. Detta är första gången han får chansen att förklara hur han arbetat och hur hans grupp arbetat. Transaktionerna har varit kommersiella och följt den handel han bedrev varje dag. Han var antagligen den största handlaren och risktagaren i hela Norden. Han omsatte personligen ca en miljard kr dagligen på bl.a. Stockholmsbörsen. Han gjorde ca 2000 transaktioner dagligen. Han hade ungefär 300 miljarder kr i omsättning per år. Han handlade aktier från att börserna i Europa öppnade kl. nio morgonen svensk tid till tio på kvällen, då de stängde i USA. Han har aldrig haft en depå själv för att inte vilja ha några intressekonflikter mellan banken och personliga portföljer. Tradingen bestod av delmoduler. Hans vision för den nya tradingen var som följer. Carnegie saknade en särskilt substantiell balansräkning eftersom Carnegie delade ut de mesta

18 18 medel. De var därför tvungna att försöka bygga ifrån andra parametrar, som kompetens, teknologi och snabba system. Tradingen var uppdelad enligt följande. En första del var proprietary trading man kan kalla det egenhandel. Det var här den absolut största risken var engagerad och det var här de största positionerna handlades. Den handeln byggde på extremt välanalyserade antaganden och vyer om marknaden som genomfördes av ett antal personer på uppdrag av Carnegie. Alla deras positioner har alltid hållit sig inom det av Carnegie satta riskmandatet. Det riskmandatet ökade successivt under de åren han arbetade på Carnegie. Trading och i synnerhet proprietary trading var ett prioriterat område. Han sade till och med nej till ökade risklimiter under år Det fanns en uppsjö av olika strategier. Positionerna kunde vara extremt kortsiktiga, från några minuter, till långsiktiga positioner, som kunde sträcka sig ett år eller ett och ett halvt år fram i tiden. Den i målet aktuella positionen i Ericsson var ett exempel på det senare och byggdes upp via optionsinnehav. Man kan likna avdelningen vid en slags intern hedgefond. Det här var navet i tradingen. Gruppen hade även ett s.k. market making-åtagande. Market making kan sägas innebära att ställa köp- och säljkurser i ett visst instrument. Man förbinder sig att vid en viss tidpunkt, t.ex. just nu, att köpa ett visst instrument för 1 kr och sälja för 1,2 kr. Detta är den s.k. spreaden. En market maker lever på skillnaden mellan köp- och säljkurs. Carnegie var extern market maker mot Stockholmsbörsen. Man var förbunden att köpa och sälja optioner i en rad serier. Carnegie var även market maker mot sina stora kunde, t.ex. pensionsfonder, AP-fonder och andra stora hedgefonder. Där var prisställandet av en annan karaktär. Det gällde ofta väldigt stora affärer, så som Lacoste har talat om. Det kunde gälla stora fonder som ville göra extremt stora affärer, d.v.s. med stor volym, som marknaden i det ögonblicket inte kunde hantera. De kunde genom sin kompetens och sina system bedöma prissättningen av sådan risk så att kunden på ett effektivt sätt kunde bli av med sin risk och göra den affär den ville. Därefter kunde Carnegie hantera den aktuella risken. I vissa affärer gjordes riskneutraliseringen under en mycket kort tid medan riskneutraliseringen för andra affärer kunde ta flera månader. Mot slutet bedömdes som mycket bra på prissättning av risk och fick därför göra mycket stora affärer. Carnegie satsa-

19 19 de mycket på teknologisk utveckling. De identifierade att datorer skulle ta över mycket av börshandel, vilket också har hänt. En dator kan generera tusentals order och avslut varje sekund. De satsade pengar och tid på att tillsammans med ORCsoftware utveckla en superdator på vilken de hade ensamrätt initialt. Den hjälpte dem att göra extremt snabba affärer i hela världen. Den hjälpte dem att kvotera, d.v.s. ställa pris, i olika instrument som Carnegie noterade på börsen. Det fanns även en avdelning för strukturerade produkter, t.ex. warrants. I detta avseende gick Carnegie tack vare sitt försprång i teknologi från att vara en obetydlig spelare på marknaden till att hamna på andra till tredje plats. Det fanns även en avdelning för vad som kan kallas global handel. Idén med hans vision och strategi var att försöka handla 24 timmar per dygn och därigenom utnyttja all sin kompetens och teknologi och egentligen allt det riskmandat de getts. På sätt kunde de sätta de olika parametrarna i spel hela tiden. De hade därför en global handel. Ett antal personer kom in på kvällen när europabörserna hade stängt och handlade med amerikanska börsen. Han talade med dem varje kväll. Deras risk skickades vidare via superdatorn till Asien, där de handlade aktivt varje dag. Det fanns någon på Carnegies trading-desk nästan 24 timmar om dygnet. Till slut började de även handla valuta. Slutprodukten av hans visioner blev den mest avancerade fristående tradingorganisationen i norden. Eftersom verksamheten blivit global kom han att svara direkt inför en baserad i New York som i sin tur talade direkt med hans vd i Sverige. Detta var eftersom Carnegie ville ha en god dialog med New York och då Carnegie skulle satsa mycket resurser och pengar på den här verksamheten. Tradingen var extremt lönsam för Carnegie. Det var även viktigt eftersom tradingavdelningen stod för 60 till 70 procent av Carnegies på börsen genererade omsättning. Utan tradingavdelningen var inte Carnegie inte en andraspelare utan åttonde- till tiondespelare på börsen. Det märktes tydligt när han och Jean-Noel Lacoste och Ehsan Ashrafi slutade på Carnegie. Det var extremt viktigt att hålla denna andel för att kunna göra andra affärer, t.ex. sätta Telia på börsen. En typisk dag för honom hade han kl. 8 slagit på sina sex till åtta skärmar hemma.

20 20 Han hade samma arbetsplats hemma som på kontoret. Kl. 8 gick han igenom vad som hänt i Asien som kunde påverka den Europeiska börsen vid öppning. Från kl. 9 till kl. 17:30 satt de i princip klistrade vid skärmarna. Han gjorde ungefär 2000 transaktioner omsatte omkring en miljard kr per dag. De åt lunch framför skärmarna. Man kunde ofta sitta i flera timmar utan att kunna gå på toaletten eftersom risken de förvaltade för Carnegie var så stor och var så viktigt att sitta kvar vid skärmarna. Utöver arbetet vid skärmarna svarade han och de två andra tilltalade på hundratals samtal om dagen. Mäklare från olika länder ringde om olika institutioners intressen i olika finansiella instrument. Det var extremt viktigt information i deras beslutsprocess avseende hur de ville positionera sig, hur olika instrument skulle prissättas etc. Vidare var de tvungna att följa förändringar på olika marknader, statistik och geopolitiska händelser runt om i världen. Dagligen fick de även förfrågningar från framförallt stora kunder om hjälp med prissättning av risk så att dessa kunde handla sina positioner. Man kunde få förfrågningar på affärer som avsåg flera hundra miljoner om vilka man var tvungen att besluta momentant. Som ett exempel: En gång, när han inte hade särskilt mycket positioner, ville ha gå på toaletten i fred. Han tog dit med sig den mobila enhet han hade och med vilken ha kunde följa kursförändringar och handla. När han satt på toaletten ringde hans chef från New York och sa att denne viktigaste kund måste få ett pris på 20 miljoner kr Ericsson nu. Han förklarade situationen men var ändå tvungen att sätta pris momentant. Det var en affär på 600 miljoner kr och det blev avslut i den. På vägen hem följde han marknaden i den mobila enheten och handlade t.o.m. i denna. När han kom hem vid sjutiden spenderade han en timma med sina barn. Sedan var han ständigt uppkopplad och uppdaterad. Han hade på slutet tre telefoner där han var tvungen att stänga av all annan information än den han fick från olika mäklare som ringde från New York för att informera om olika intressen som olika fonder hade. Arbetet var 24 timmar om dygn. Det gick aldrig att koppla av, inte heller på semestern. Han hade på semestern alltid med sig laptop med alla system han behövde. Som kuriosa kan nämnas att Carnegies mest lönsamma dag var en dag på hans semester. Han handlade på natten denna dag från hotellobbyn och handlade med en förtjänst för