Inventering av Skelleftea lvens a lvsmagasin med biflö den - stra ckan mynningen till Renga rd

Transkript

1 0 Inventering av Skelleftea lvens a lvsmagasin med biflö den - stra ckan mynningen till Renga rd Samhällsbyggnad miljö 2015 Malin Isaksson, Bo-Göran Persson

2 1 Innehållsförteckning Inledning... 3 Sammanfattning... 3 Vattendirektivet... 5 Vattenkraftens miljöeffekter... 6 Ändrade habitat... 6 Vandringshinder... 7 Korttidsreglering... 8 Metodik Undersökningsområdet Reglering Erosion och artificiella stränder Flygbildsinventering grunda bottnar Översiktlig inventering av vegetation i älvsmagasinen Vegetationstransekter i Krångforsmagasinet och Bergsbymagasinet Bottenfauna i inloppsdelar Inventering av harrlekplatser Födoval hos nyuppkrypna harryngel Åtgärdskartering biflöden Fiskförekomst i älven och i biflöden Resultat och diskussion Allmän information om kraftstationerna Dämningsamplituder Reglering Klassning av status enligt bedömningsgrunder för hydromorfologi Erosion av stränder Flygbildsinventering av älvsmagasin Grunda bottnar Vegetationsinventering älvsmagasin Översiktlig vegetationsinventering Fördjupad inventering av vattenvegetation med transekter Bottenfauna i magasinens inloppsdelar... 31

3 2 Inventering av harrlekplatser Födoval hos nyuppkrypna harryngel Fiskbestånd i älvsmagasinen och natursträckan Intervjuundersökning Åtgärder Biflöden - åtgärdskartering och sammanställning av tidigare information Bilagor Referenser Bilaga 1-6 Bilaga 1. Kartor magasinöversikt med grunda bottnar, vegetationsområden, erosion, artificiella stränder. Bilaga 2. Kartor över inventerade transekter vid vattenvegetationskarteringen. Bilaga 3. Områden med harryngelförekomst, indikerar lekområden Bilaga 4. Faktablad biflöden Bilaga 5. Resultat Bottenfaunaundersökning Bilaga 6. Historiska uppgifter om laxfiske

4 3 Inledning För att få ett bättre kunskapsunderlag om förhållanden i Skellefteälven med biflöden har miljöavdelningen på kommunens samhällsbyggnadskontor genomfört inventeringar och undersökningar i Skellefteälvens älvsmagasin på sträckan mellan mynningen i havet och Rengårds kraftverk. Under samma tid har Skellefteå Kraft genomfört egna undersökningar vid sina vattenkraftanläggningar. Dessa undersökningar avser att kompletterar varandra. Rapporten ska tjäna som underlag till de åtgärder som behöver genomföras med tanke på EU s ramdirektiv för vatten. I Umeälven pågår ett projekt där forskare från Umeå universitet och andra specialister tar fram olika typer av beräkningsmodeller och åtgärdsförslag. Resultatet av detta arbete kommer att bli ett viktigt stöd för kommande det kommande åtgärdsarbetet i Skellefteälven med biflöden. Undersökningen har finansierats med medel från LONA, Vattenmyndigheten samt Bygg- och miljökontoret numera förvaltningen Samhällsbyggnad. Sammanfattning Skellefteälven är ca 40 mil lång från fjäll till hav och på den sträckan finns 15 stycken vattenkraftverk. Älven räknas som totalreglerad med stora sjömagasin i väster och älvsmagasin uppströms varje kraftverk. Sju älvsmagasin har ingått i studien, Båtforsmagasinet, Finnforsmagasinet, Granforsmagasinet, Krångforsmagasinet, Selsforsmagasinet, Kvistforsmagsinet och Bergsbymagasinet samt sträckan nedströms Kvistforsen och ut till havet. Vattenkraftens miljöeffekter som förändrade habit, vandringshinder och korttidsreglering har översiktligt beskrivits. Korttidsreglering sker vid de 7 kraftstationerna och nolltappning kan förekomma. En jämförelse för Kvistforserns kraftstation har gjorts för åren 1975 och 2010 som visar att korttidsregleringen har ökat och variationerna mellan dygnen var betydligt större 2010 jämfört med Inventeringar av erosion och stränder visar att förutom s.k. strandhak, som är vanliga i magasinen, är erosionsproblemen relativt små. Erosion förekom på mellan 2-8% av magasinens strandlängder. Den större delen utgjordes då av mer diffus erosion. Andelen grunda bottnar (ner till 2m djup) i magasinen ligger mellan 5-30% med undantag för Rengårdsmagasinet där halva magasinet utgörs av djup mindre än ca 2 m. Av de grunda bottnarna är mellan 75 och 95% klädda med vegetation. De vegetationsfria områdena finns i de övre mer strömsatta delarna av magasinen. I Krångsforsmagasinet och Bergsbymagasinet gjordes inventering av vattenvegetation i 10 st transekter. Resultaten visade att det inte fanns någon statistisk signifikant skillnad i artantal mellan dessa lokaler i Skellefteälven och

5 4 undersökta lokaler i Vindelälven. Inga tydliga skillnader finns heller i jämförelse med Umeälvens undersökta älvsmagasin. Det var signifikant fler arter av vattenväxter i Krångforsmagasinet än i Bergsbymagsinet. Detta kan förklaras av skillnader i bottensubstrat och vattenhastigheter i magasinen. Bottenfaunaprover togs med sparkmetoden nedströms 4 kraftverk; Båtfors, Granfors, Krångfors, Kvistforsen, och i Kvistforsens naturfåra (minimitappningssträcka). Både när det gäller flest antal individider och mängden taxa fanns det största antalet på lokalen i Kvistforsens naturfåra. Skillnaden var mycket påtaglig. Nedströms alla kraftstationer var både antalet bottendjur och antalet taxa lågt. Jämförelse gjordes med EPT-, Diversitets- och Taxaindex. För samtliga index uppvisade naturfåran de högsta indexvärdena. Sannolikt beror detta på den generella regleringen och effekterna av korttidsreglering och de kraftig varierande vattenflöden som djuren då utsätts för. Exempel på bottendjur som särskilt drabbats negativt av regleringen är knott, nattsländesläktet Hydropsche och bäcksländor. En ytterligare förklaring till det höga antalet bottendjur på natursträckan kan vara att det här fanns rikligt med näckmossor (Fontinalis dalecarlica och F.antipyretica) som innebär en bra livsmiljöför bottendjur i allmänhet. På nedströmssträckorna saknades dessa mossor. En utvärdering av resultatet gjordes genom att indela arterna i s.k. funktionella grupper. Det kan vara en bra metod för att utvärdera effekterna av vattenkraftsreglering. Lekområden för harr identifierades genom att visuellt inventera nyuppkrypna yngel på grunda strömsatta bottnar. Nykläckta harryngel är lätta att identifiera på grund av deras beteende och under de första veckorna även lätta att skilja mot andra arter. Av de områden vi inventerade finns de bäst fungerande lekområdena för harr i utloppen av Klintforsån och Bjurån till älven samt i inloppsdelarna till Selsforsmagasinet och Krångforsmagasinet. Alla dessa lokaler har högre tätheter än referenslokalerna i Tåmeälven. Det finns även ett lekområde för harr i Granforsmagasinet med tätheter på ungefär samma nivå som Tåmeälven. Förvånansvärt nog hittades mycket få harryngel i inloppsdelen till Kvistforsmagasinet. Vad detta beror på är svårt att veta, men förväntningarna innan inventeringen var att hitta yngel där eftersom där finns en lång sträcka med strömmande vatten och vad som syns vara ett lämpligt bottensubstrat. Något som delvis skulle kunna förklara de låga antalet yngel är att strandkanterna lutar väldigt brant, dvs. det finns få strandnära grunda bottnar med lämpligt lekgrus. Även dämningsamplituden kan påverka antalet harryngel i Kvistforsmagasinet. Här är dämningsamplituden 1,5 m jämfört med de andra magasinen där dämningsamplituden är 1m. Allmänt i älvsmagasinen förekomster gädda, abborre, sik, mört, elritsa, lake, stäm, gers, benlöja och stensimpa. I strömmande vatten nedströms alla kraftstationer finns dessutom restbestånd av harr och stationär öring. Ål har tidigare förekommit men torde vara i stort sett borta, möjligen kan enstaka ålar fortfarande vandra upp mot Mobackendammen. Bäcknejonögon finns i Selsforsmagsinet och troligen även i alla övriga magasin. Flodnejonöga finns upp till Bergsbydammen. Upp till Mobackendammen kan lax och havsöring vandra. Flodkräfta finns i rika bestånd i alla magasinen från Finnforsmagasinet och ner till älvsmynningen. Kräftorna härstämmar från utsättningar från slutet av 1950-talet och början av 60-talet.

6 5 Den allmänna uppfattningen har varit att Finnforsen varit det definitiva vandringshindret för laxen i Skellefteälven. Det har framkommit historiska uppgifter om att under vissa vattenflöden tycks lax ha passerat fallet och då vandrat åtminstone ytterligare 4 mil uppströms Finnforsen. Vattendirektivet Varje älvsmagasin i Skellefteälven är i princip en eller två egna vattenförekomster och har alla klassningen kraftigt modifierat vatten (KMV) och statusklassningen otillfredsställande potential (2014). Det finns 11 biflöden i undersökningsområdet som är vattenförekomster. I Vattenmyndighetens beslut 2009 var ett biflöde är klassat till hög status, 1 st till god status, 2 st till otillfredsställande status och 8 st till måttlig status, se vidare faktabladen i bilagorna. Nu är förslaget till perioden måttlig status för alla. Älvsmagsinen passar inte alls in i ramdirektivets uppdelning av antingen sjö- eller vattendragsförekomst. Av tabellen nedan så framgår det att både namnsättningen och förekomsttyp varierar på ett inte helt logiskt sätt. Eftersom reglerade och uppdämda vattendrag är väldigt vanligt förekommande inom hela EU är det önskvärt att dessa vatten kunde bli en egen förekomsttyp. Tabell 1. Vattenförekomster med beslutade klassningar Inom parentes ett förklarande namn som vi har angett. EU_CD Namn på vattenförekomst Inom parantes vårt förklarande namn Förekomst Status Klassning SE Skellefteälven (Havet - Bergsbydammen) VDR (Prel.) KMV Otillredsställande SE SE (Småälvarna) VDR (Prel.) KMV Otillredsställande SE Skellefteälven (naturfåra Kvistforsen) VDR KMV Otillredsställande SE Kvistforsens Dämn.Omr (dämningsdel Kvistforsmagsinet) SJÖ KMV Otillredsställande SE Skellefteälven (inloppsdel Kvistforsmagasinet) VDR KMV Otillredsställande SE Skellefteälven (naturfåra Selsforsen) VDR KMV Otillredsställande SE SE (Selsforsmagasinet) SJÖ KMV Otillredsställande SE Krångforsdammen (dämningsdel Krångforsdammen) SJÖ KMV Otillredsställande SE Skellefteälven (inloppsdel Krångforsmagsinet) VDR KMV Otillredsställande SE Skellefteälven (naturfåra Krångforsen) VDR KMV Otillredsställande SE Granforsens Dämn.Omr. (Granforsmagsinet) SJÖ KMV Otillredsställande SE Skellefteälven (Finnforsmagsinet nedre) VDR KMV Otillredsställande SE Båtforsaggan (Finnforsmagsinet övre) SJÖ KMV Otillredsställande SE Skellefteälven (Båtforsmagsinet) VDR KMV Otillredsställande EU:s ramdirektiv för vatten har satt upp mål som innebär att det ska finns god tillgång och kvalitet på vattnen i medlemsländerna. För att nå dit klassas vattenförekomster, både sjöar och vattendrag, till en ekologisk status baserad på främst en rad olika biologiska parametrar. Alla vatten ska sedan uppnå minst god ekologisk status och statusen får inte försämras. Om ett vatten inte uppnår god ekologisk status ska åtgärder vidtas så att god status kan uppnås. Vissa vattenförekomster som är påverkade av människan på sådant sätt, exempelvis genom

7 6 vattenkraftsutbyggnad, att de inte kan uppnå god ekologisk status kan förklaras vara kraftigt modifierade vatten (KMV). För dessa vattenförekomster gäller istället att god ekologisk potential ska uppnås. Det innebär den vattenkvalitet som uppnås efter att man har vidtagit alla lämpliga förbättringsåtgärder för att förbättra den ekologiska statusen i vattenförekomsten, utan att det medför en betydande negativ inverkan på miljön i stort eller på den verksamhet som ligger till grund för att vattenförekomsten har förklarats som konstgjord eller kraftigt modifierad. Med lämpliga åtgärder menas åtgärder som har en betydande ekologisk effekt. Havs- och Vattenmyndigheten har tillsammans med Energimyndigheten 2014 tagit fram ett strategidokument för åtgärder inom vattenkraften. Skellefteälven har förts till grupp 2. Dessa avrinningsområden har både höga värden för energisystemet och höga värden för miljökvalitetsmålet. Vattenkraftens miljöeffekter Reglering för vattenkraft har haft stor påverkan på ekosystemen i älven. De största förändringarna beror på överdämda områden som inneburit förlorade habitat, dammar som utgör vandringshinder för vattenlevande organismer samt reglering av vattenföring (årsreglering, korttidsreglering). Här ges bara en kort allmän beskrivning för förhållande i undersökningsområdet. I övrigt hänvisas till litteratur i området exempelvis Havs och Vattenmyndighetens litteratursammanställning som redovisar vattenkraftens generella påverkan (Näslund m. fl. Vattenkraftens påverkan på akvatiska system, Rapport 2013:10) Ändrade habitat Studier av äldre flygbilder visar att älvssträckan inom Skellefteå kommun hade långa grunda forsande avsnitt före utbyggnaden. Vid uppdämningen av älven har därför förlusten av de grunda bottnarna blivit stor. Dessa är nu ersätta med djupa sellikande dämningsområden där grus och stenbottnar har ersatts av finare bottensediment. Nedströms kraftverken kan det fortfarande finnas kvar grunda strömmande avsnitt. Men muddringar som skett nedströms alla kraftverken för att vinna fallhöjd har också här medfört en förlust av grunda bottnar och förlust av naturligt bottenmaterial. Flottning har också bedrivits och det har skett flottledsrensningar i älvsavsnitt som nu är helt eller bara delvis överdämda. I gamla flygbilder från tiden före regleringen syns dessa spår tydligt. I magasindelen (figur 2) av ett älvsmagasin består bottensubstratet till stor del av finsediment och de allra flesta grunda bottnar (ner till 2 m djup) som kan finnas här är även vegetationsområden. Det är på dessa grunda bottnar som den allra mesta av produktionen av biomassa i älvsekosystemet finns. Här kan det växa vattenväxter eftersom solljuset kan nå ner till botten och bottendjur kan finnas i högre tätheter.

8 7 Dessa vegetationsområden är viktiga och fungerar som födo- och uppväxtområden för bl. a. fisk. I inloppsdelen av ett älvsmagasin består bottensubstratet till största del av block, sten och grus. På dessa grunda bottnar saknas ofta vattenväxter och vattenmossor som kan vara vanliga i outbyggda vattendrag. De grunda bottnarna i inloppsdelen med strömmande vatten är av stor vikt för de lokala populationerna av harr och öring eftersom dessa delar ofta är de enda kvarvarande områden som fungerar som lek- och uppväxtområden. Dämningsamplituderna i magasinen är 1m (1,5m för Kvistforsmagasinet) vilket medför att de mest strandnära bottnarna ner till dessa djup blir utarmade på växtlighet och djur då de regelbundet torrläggs på grund av korttidsregleringen. Dämningsdelarna i magsinen liknar till en viss del sjöar och därför finns förutsättningar för ökad produktion av växt- och djurplankton, fjädermygglarver mm. Man får därför en sjöutloppseffekt på strömsträckor nedströms kraftstationerna. Före korttidsreglerings tid fanns här rika filtrerarsamhällen av knott och nattsländor som utnyttjade denna födoresurs. Vandringshinder Då det idag saknas faunapassager vid kraftverksdammarna i Skellefteälven är de definitiva vandringshinder för uppströmsvandring. Lax, öring, harr, sik, ål, flodnejonögon m fl. arter har tidigare gjort kortare eller längre vandringar från havet för att nå lekområden eller uppväxtområden i älven eller i biflöden. De största hindren utgjordes tidigare av Krångforsen som var ett partiellt hinder för lax.- och öringsvandring. Nästa kraftiga vattenfall uppströms, Finnforsen, blev sedan det definitiva vandringshindret. Nedströmsvandring från älven mot havet hindras även den av kraftverksdammarna eftersom enda vägen genom dammen oftast är genom turbinerna vilket medför en risk att fisken dödas. Turbiner av typen Kaplan som är vanlig i kraftstationerna i älvens nedre delar är något skonsammare för nedströms fiskvandring än andra typer av turbiner. Nedströmsvandring kan även ske i fall vatten spills över dammluckorna. Här är det dock oklart hur stor dödlighet kan vara. När vandringsmöjligheterna förhindras riskeras på lång sikt fiskpopulationer att genetiskt isoleras mellan dammarna. För att dessa lokala populationer ska kunna överleva under en längre tid krävs goda lek-och uppväxtområden i varje magasin eller i biflöden med mynning i just det magasinet. Finns inte dessa områden blir populationerna små och riskeras att på sikt utarmas genetiskt. Undersökningar från USA indikerar att dammar kan under några få generationer medföra genetiska skillnader i fiskpopulationer (Wollebaek m. fl. 2014). Det är inte bara för fisk som kraftverksdammarna är ett hinder. Dammarna fragmenterar älven och både spridning av bottenfauna och makrofyter hindras (Näslund m. fl. 2013). Även materialtransporten påverkas. I en naturlig älv medför hela tiden erosion av strandområden och grunda forsavsnitt en nedströmstransport av grusmaterial till lekbottnar för fisk. Eftersom de äldsta kraftverken i Skellefteälven byggdes i början av 1900-talet så har inte nytt lekmaterial på lekområden tillförts på ca 100 år vid dessa kraftverk. För att säkerställa tillgängligt leksubstrat till strömlekande fisk behövs nytt grusmaterial därför tillföras på

9 8 lämpliga områden. Korttidsreglering Korttidsreglering innebär att vattennivåer och flöden kan variera stort under dygnet och ibland även under en timme beroende på hur kraftverket körs. Korttidsregleringen har stor påverkan på det ekologiska systemet i ett älvsmagasin. Den påverkar såväl den fysiska miljön i framförallt strandzonen som samhällena av makrofyter, bottenfauna och fisk. För de nu aktuella kraftstationerna i älven gavs tillstånd till korttidsreglering under och 1970 talen. Tillstånden innebar att s.k. nolltappning får förekomma. Efter att elmarknaden avreglerades 1996 är den allmänna uppfattningen att korttidsregleringen har utnyttjas mer intensivt. För bottenfaunan innebär flödesvariationerna att djuren måste om möjligt göra förflyttningar för att hitta rätt djup-, ström och substratförhållanden som de kan leva i. Förändringar i flöde innebär också en högre risk att djuren slits med strömmen när flödet ökar eller att bottenlevande filterare, som vissa nattsländor och knottlarver, missgynnas när plötsligt låga och nolltappningar sker och deras filtreringsanordningar kollapsar. Dessa faktorer gör att både tätheter och artantal av bottenfauna generellt minskar. Den totala produktionen av bottenfauna minskar också eftersom flödesförändringar, överdämda eller torrlagda områden minskar habitatmängden för olika arter. Bottenfaunasamhället kommer att domineras av småväxta arter med tillväxten begränsad av de sporadiskt förekommande perioder där förhållandena för dem är gynnsamma (Näslund m. fl. 2013). Korttidsregleringen påverkar strömlevande fisk som harr och öring på flera sätt. Korttidsreglering där flödet förändras kontinuerligt, flera gånger per dygn, gör att fisken ofta måste anpassa sig till det flöde som råder vid tillfället och om möjligt söka sig till ett mer lämpligt habitat. Detta är energikrävande och ger mindre tid för födosök, vilket gör att fisken i regleringsmagasin ofta har lägre tillväxt och därför även lägre överlevnad jämfört med fisk i naturliga vattendrag. Produktionen av bottenfauna minskar till följd av korttidsregleringen vilket gör att det finns mindre föda för fisk som har bottenfauna som huvudsaklig föda. Vid nolltappningar, när vattnet står stilla, ökar predationsrisken från mer lungvattenlevande rovfiskar på strömlevande arter som harr och öring och det är främst för ungfisk som risken är störst. Risken för strandning ökar vid snabba flödesminskningar och snabba flödesökningar ökar risken för att yngel och rom spolas iväg från sina habitat. Lekperioden och den tid som rommen ligger i gruset är extra känslig för flödesförändringar. En höjning av flödet kan spola bort rommen ur gruset och en sänkning av flödet kan torrlägga grusbädden med följden att rommen torkar ut. Båda dessa förändringar medför att rommen dör. Regleringen kan även innebära att kopplingen mellan ytvattnet och vattnet som rör sig i bottensubstratet bryts med låga syrehalter och förändrade temperaturmönster som följd. Även detta påverkar

10 9 romöverlevnaden negativt. Flödesförändringar under lekperioden kan försämra möjligheterna till lekvandring (Näslund m. fl. 2013). Fisksamhällena i ett älvsmagasin förändras av reglering, sjöarter som abborre, gädda och mört gynnas medan strömlevande arter som harr och öring missgynnas. Anledningen till detta är överdämningen som förändrar habitatet i en stor del av magasinet från strömmande vatten till mer sjölika förhållanden med stillastående vattenhastighet och förändring av bottensubstratet till att bli mer finpartikulärt (Näslund et al. 2013). Isförhållandena under vintern påverkas av regleringen med den följden att det ofta inte blir stabila istäcken under hela vintern. Isen har en skyddande funktion för fisk och avsaknad av is är en stressfaktor för dem. Regleringen innebär också att bildandet av kravis ökar. Kravis är små iskristaller som fastnar på stenar och block i substratet och kan bygga upp tjocka ismattor. Dessa ismattor på botten påverkan tillväxten och överlevanden hos många akvatiska grupper, däribland bottenfauna och makrofyter (Näslund m. fl. 2013). På vissa sträckor i Skellefteälven t.ex. nedströms Granfors kraftstation har muddringar skett speciellt för att minska problemen med kravis och isdämmen. Dessa gör att fallhöjd förloras nedström kraftverken. Isdämmen på grund av kravis var inte helt ovanligt förekommande i den oreglerade älven heller. Bland annat har det berättas om återkommande isdämmen vid Grubban strax väster om Medle före utbyggnaden. Makrofytsamhällena (vattenväxter) påverkas också av korttidsreglering. I en reglerad sjö kan höga vattennivåer på sommaren bidra till erosion av stranden och även bilda erosionshak vilket innebär en minskning av habitat för makrofyter. På vintern när flödet är högt och vattennivåerna låga bidrar det till bottenfrysning av sedimentet på grunda områden närmast stranden. Det är många makrofytarter som påverkas negativt av bottenfrysning, särskilt isoetider som Isoetes lacustris (styvt braxengräs) och Lobelia dortmanna (notblomster) som knappt finns alls där botten fryser in under vintern (Wallsten 2012). Eftersom magasindelen i ett regleringsmagasin liknar en sjö mer än ett vattendrag både vad gäller vattenhastighet och bottensubstrat kan liknande mönster, om än i mindre utsträckning, förväntas i ett regleringsmagasin som i en reglerad sjö där amplituden av regleringen är högre. En studie gjord på reglerade sjöar i Finland visar att sänkningen av vattennivån under vintern har stor påverkan på makrofytsamhället och att det verkar finnas ett tröskelvärde vid 1 m amplitud där förändringen i makrofytsamhället är störst (Wallsten 2012). Av de undersökta magasinen i det här projektet har Kvistforsmagasinet en dämningsamplitud på 1,5 m.

11 10 Metodik Undersökningsområdet I undersökningsområdet ingår 7 stycken älvsmagasin; Båtforsmagasinet, Finnforsmagasinet, Granforsmagasinet, Krångforsmagasinet, Selsforsmagasinet och Kvistforsmagsinet, figur 1. Dessutom ingår Kvistforsens naturfåra (minimitappningssträcka). Bergsbymagasinet kallas här sträckan som ligger mellan Kvistforsens kraftverk och Bergsbydammen. Denna damm har inte någon elproduktion utan reglerar vattenytan i Skellefteå stad. Sträckan nedströms Bergsbydammen och ut till havet kallas här Älvsmynningen. I undersökningsområdet ingår även biflöden som mynnar i Skellefteälven. Ett älvsmagasin definieras som älvssträckan mellan två kraftverksdammar och namnges efter den kraftverksdamm som dämmer området. En annan benämning är dämningsmagasin. Inloppsdelen av ett älvsmagasin är den ofta mer trånga älvssträckan, direkt nedströms kraftverket. Vattendjupen är här lägre och vattenhastigheten högre och inloppsdelen liknar därför mer ett rinnande vattendrag. Magasindelen av älvsmagasinet ligger närmast uppströms dammen och här råder mera sjöliknande förhållanden. Vattendjupen är också ofta betydligt större här. Normalt finns ändå en liten strömhastighet i även denna del av magasinet varför älvsmagasinen är mer att likna vid större sel ett rinnande vatten än vid sjöar, figur 2. Ifall tunnelmynningen från kraftverket ligger en bit nedströms dammen finns en sträcka av den gamla älvsfåran kvar, exempelvis som vid Kvistforsens kraftverk. Här har vi kallat denna sträcka för naturfåra. Den kan vara helt torrlagd (torrsträcka) som vid Båtfors eller att det släpps en mindre mängd vatten i den (minimitappningssträcka) Kvistforsen. Vid Granfors kraftverk mynnar turbinen direkt i anslutning till kraftverket så här finns ingen torr naturfåra eller minimitappningssträcka.

12 11 Figur 1. Undersökningsområdet med namnen på de olika älvsmagasinen utmärkta. Regleringsdammar är markerade med cirklar. Figur 2. Karta över Krångforsmagasinet där inloppsdelen och magasindelen är utmärkt. Dammar är markerade med röda linjer. Ett antal biflöden ingår också i studien och de redovisas i faktablad som bilagor.

13 12 Reglering Uppgifter på vattenföring är dels de verkligt uppmätta vid Kvistforsens kraftstation och dels modellerade av SMHI båda hämtade från vattenwebben. Erosion och artificiella stränder Inventering av erosion och artificiella stränder gjordes från båt nära stränderna längs Kvistforsmagasinet, Selsforsmagasinet, Krångforsmagasinet, Granforsmagasinet, Finnforsmagasinet och Båtforsmagasinet. Erosionsområden, konstgjorda stränder markerades med GPS. Längden av strandremsan med erosion eller artificiell strand skattades. Erosionen delades upp i påtaglig eller diffus erosion och det noterades även om det var erosion i form av rasbranter eller erosionshak. Figur 3 visar erosionshak där jorden i strandzonen eroderats bort och lämnat ett hak som träd och växtlighet hänger över. Figuren visar också en rasbrant i Kvistformagasinet där markytan glidit ner mot vattnet och tagit träd med sig. Figur 3. Till vänster; erosionshak. Till höger; rasbrant i Kvistforsmagsinet. Erosionshak i magasinen är vanliga. Men att kunna se om erosionshak förekommer eller inte beror till stor del på vattennivån i magasinet vid inventeringstillfället, vid hög vattennivå är det svårare att se haken och det finns därför en stor risk att erosionshak har missats vid inverteringen. Det är framförallt i Granforsmagasinet och Finnforsmagasinet som vattennivån var hög vid inventeringstillfället. Generellt är det vanligt med erosionshak i de delar av magasinen som har branta stränder. Flygbildsinventering grunda bottnar Grunda bottnar i magasinen markerades i GIS-skikt (MapInfo) med utgångspunkt från tolkning av Skellefteå kommuns ortofoton och infraröda flygbilder fotade i augusti På ortofotona syns grunda områden som brunare/ljusare färg än djupare områden. På de

14 13 infraröda fotona syns områden med vattenvegetation som ljusare/grönare färg. För Kvistforsmagasinet, Selsforsmagasinet och delvis för Krångforsmagasinet och Granforsmagasinet finns djupkartor och de markerade grunda bottnarna stämmer till stor del överens med 2 m-kurvan på djupkartorna. Med tanke på överensstämmandet med 2 m-kurvan och att djupet varierat mellan ca 1,5-2 m vid fältbesök på de grunda bottnarna så definieras en grund botten i detta projekt som ett område i ett magasin som är ca 2 m eller grundare. Trots att så stor noggrannhet som möjligt har iakttagits vid markeringen av de grunda bottnarna finns det faktorer som påverkar resultatet; skuggor, speciellt på södra stranden, försvårar utmarkeringen samt att kvaliteten på flygbilderna är varierande och på de bilder som är av sämre kvalitet är det svårare att se nyansskillnaderna. Högre vattenhastighet i inloppsdelarna av magasinen försvårar även det markeringen av grunda bottnar. Dessutom är bottnar där inte vegetationstäckta vilket gör att det inte går att ta hjälp av de infraröda flygbilderna. Vår bedömning är att endast flygbildstolkning inte är en bra metod för att lokalisera grunda bottnar i de mer strömmande inloppsdelarna förutom de strandnära områdena med lägre strömhastighet. I inloppsdelarna måste djuplodlodning med ekolod användas. För att lokalisera strandnära grunda bottnar som för t.ex. lekområden för fisk kan dock flygbilder med bra upplösning vara ett bra underlag. Översiktlig inventering av vegetation i älvsmagasinen Kartorna med de utmarkerade grunda bottnarna i magasinen användes som underlag vid fältinventeringen av vegetationsområden. Från båt besöktes alla grunda områden för att undersöka om dessa även var vegetationsområden, områden med hög täthet av vattenvegetation. När ett vegetationsområde hittades markerades det med en GPS-punkt samt ritades ut på en karta i fält. Dominerande växtarter noterades samt dominerande bottensubstrat och mellan vilka djup vegetationen fanns. Alla vegetationsområden fotades. Figur 4. Till vänster; vegetationsområde sett från ytan. Till höger; undervattensbild på ett vegetationsområde där kortskottsväxter syns där det är grundare och hårslinga (Myriophyllum alterniflora) där det är djupare. Även bottensubstratet med finsediment syns på bilden.

15 14 Vegetationstransekter i Krångforsmagasinet och Bergsbymagasinet I dessa två magasin gjordes en fördjupad inventering med 10 st transekter varje magasin. Metoden följer Naturvårdsverkets metod Makrofyter i sjöar med undantag för att antalet transekter var förutbestämt till 10 st. Transekterna valdes så att så många arter som möjligt skulle hittas. En kratta, 25 cm bred, användes för att provta vattenväxter från botten. Figur 5. Provtagning med kratta i Krångforsmagasinet med artbestämning. Vattenväxterna artbestämdes för varje tag med krattan och förekomst noterades. De arter som inte kunde bestämmas i fält togs in och pressades samt bestämdes under lupp. Fem krattag per djupmeter (varannan dm) gjordes med start i strandkanten och prov togs till dess att tre krattag på rad inte innehöll några vattenväxter. De flesta transekterna hade växter ner till 2,5-3 m djup. På lokalerna sluttade botten väldigt brant utanför 2-3 m djup och det var svårt på vissa transekter att hitta rätt djup att provta. De dominerande bottensubstraten på transekten noterades samt avståndet till land vid de olika krattagen. Bottenfauna i inloppsdelar Bottenfaunaprover togs nedströms fyra kraftverk; Båtfors, Granfors, Krångfors, Kvistforsen samt i Kvistforsens naturfåra (minimitappningssträcka). Metodiken som användes följer i stort den standardiserade sparkmetoden (Naturvårdsverket 2010a) där man trycker en fyrkantig håv med 25 cm bredd mot botten samtidigt som man sparkar i botten precis uppströms håven. För att undvika att prover togs på tidvis torrlaggda bottnar på grund av korttidsregleringen var vattendjupet minst 1 m på provtagningslokalerna. Det mest lämpliga bottensubstratet på varje lokal utvaldes. Fem sparkprov togs på varje lokal på en sträcka av ca 10 m. Eftersom det var svårt att hitta lämpligt substrat för provtagning kunde provtagningssträckan ibland överskrida 10 m. Materialet från håven grovsållades i fält i ett såll med 0,5 mm maskvidd, placerades sedan plastburkar och konserverades med 75 % etanol. På varje lokal fylldes Naturvårdsverkets protokoll för lokalbeskrivning i (Naturvårdsverket 2006).

16 15 Fältprovtagning gjordes av Bo-Göran Persson och Malin Isaksson, utplockning av djur Peter Lilja. Artbestämning och indexberäkningar utfördes av Dan Evander, Sweco. Inventering av harrlekplatser Vi bedömer att harreproduktionen i älvsmagasinen allt väsentligt sker i grunda strömsatta lokaler. Vårt antagande är att ynglen är stationära perioden direkt efter uppkrypning och yngelförekomst då på ett bra sätt visar på ett faktiskt lekområde. Förekomsten av harryngel undersöktes därför nedströms sex kraftverk; Rengård, Båtfors, Finnfors, Granfors, Krångfors och Selsfors kraftverk. I Skellefteälven är det troligt att harren också kan vandra upp korta sträckor i lite större biflöden för lek. Därför undersöktes lokaler i utloppen av biflödena Karsbäcken, Bjurån och Klintforsån. Figur 6. Lokal för inventering av harryngel nedströms Krångfors kraftverk som ligger upp tillvänster i bild. I bildens över del ses betonginvallningar för de två tunnelutloppen. Denna lokal är grund och utgör en naturlig ej rensad älvsbotten. Harrynglen inventerades från land och alla harryngel som syntes från stranden visuellt räknades. Där vi kunde iaktta stim av harryngel lades en 30 m lång sträcka ut på stranden och harrynglen räknades för att få ett mått på tätheten (antal yngel/längdmeter strand). På lokaler

17 16 med få yngel inventerades längre sträckor för att konstatera om det finns yngel överhuvudtaget. Men 30 m sträckor har använts vid beräkningar av tätheter även på dessa lokaler. Varje lokal besöktes tre gånger med ca en veckas mellanrum under perioden till Ett mindre antal yngel på varje lokal fångades med håv och togs in i labbet för längdmätning och undersökning av födoval samt för att säkra artbestämning. Två lokaler i Tåmeälven, nedströms sjön Nördavan användes som referens. Tåmeälven är ett kustmynnade vattendrag ca 3 mil norr om Skellefteå med god reproduktion av kustlevande harr. Födoval hos nyuppkrypna harryngel I samband med harryngelinventeringar konserverades ett stickprov av observerade yngel för artbestämning och födovalsanalys. Mag- och tarminnehållet hos yngel från strömsträckorna nedströms Granfors och Krångfors kraftstationer, nedströms Kvistforsen kraftstation vid utloppet av Klintforsån samt Tåmeälven undersöktes under lupp och innehållet bestämdes. Totalt analyserades födoval hos 53 yngel från alla lokaler från tidsperioden till Åtgärdskartering biflöden Åtgärdskartering har skett i 15 biflöden till Skellefteälven. För varje biflöde har ett faktablad (se bilagor) skrivits. Faktabladen beskriver förutom resultaten av biotopkarteringen även förekomst av fisk, naturvärden, vattenkemi mm. Karteringen började vid vattendragens mynning i älven och gick uppströms. Vid karteringen användes handdator med inbyggd GPS samt länsstyrelsens vattenbiotopprotokoll. Vattendragen avgränsades i olika delsträckor och biotoper som koordinatsattes. De faktorer som noteras i vattenbiotopprotokollet var bredd, längd, djup, strömhastighet, bottensubstrat, vattenvegetation, närmiljö, skuggning och åtgärdsbehov. När någon av dessa faktorer förändrades längs bäcken gjordes en ny vattenbiotop. Lekbottnar, vandringshinder, flottlämningar/kulturlämningar och strukturer som exempelvis raviner, diken, vägkorsningar markerades med en GPS-punkt och ett tillhörande protokoll längs hela den karterade sträckan i bäcken. Skellefteå Kraft AB har själva karterat ett antal större biflöden. Dessa inventerades inte av oss förutom i Karsbäcken där vi karterade en länge sträcka än Skellefteå Kraft. Resultatet av Skellefteå Krafts kartering förväntas vara klart hösten 2014.

18 17 Fiskförekomst i älven och i biflöden Genomgång av elfiskeregistret kompletterades med egna elfisken i biflöden. I vissa fall har egen kunskap om fiskförekomst varit underlag. Den enkät om fiske i magasinen som skickades ut till utvalda personer användes också som underlag. Resultat och diskussion Allmän information om kraftstationerna Det finns sju kraftverksanläggningar i det undersökta området, där Rengårds kraftverk avgränsar undersökningsområdet i väster. Byggår, turbintyper, antal aggregat, fallhöjd, effekt, årsproduktion och ägare redovisas i tabell 2. I biflödet Petikån finns dessutom ett minikraftverk men detta vattendrag har inte ingått i vår undersökning. Tabell 2. Uppgifter om de kraftverksanläggningar som finns i Skellefteälven på sträckan havet till Rengård. Data i huvudsak hämtad från år Anläggning Byggt år Ombyggt/ tillbyggt Turbintyp Antal aggregat Fallhöjd Effekt Normal årsproduktion Rengård 1970 Kaplan 1 19,3 m 35 MW 200 GWh/år Nej Elcertifikat Ägare Båtfors /2006 Kaplan 3 16,9 m 72,9 MW 294 GWh/år Ja (6,23%) Finnfors , 1979, 1981, st Kaplan, 1 Francis 3 20,7 m 54 MW 240 GWh/år Nej Granfors , 1990 Kaplan 2 18,6 m 40 MW 195 GWh/år Nej Krångfors , 73, 97,99 2 Francis, 1 Kaplan 3 29,9 m 65 MW 320 GWh/år Nej Selsfors , 1986 Kaplan 2 22,2 m 62 MW 260 GWh/år Nej Kvistforsen 1962 Kaplan 2 51 m 140 MW 500 GWh/år Nej Skellefteå Kraftaktiebolag Skellefteå Kraftaktiebolag Skellefteå Kraftaktiebolag Skellefteå Kraftaktiebolag Skellefteå Kraftaktiebolag Skellefteå Kraftaktiebolag Statkraft Sverige AB

19 18 Dämningsamplituder Alla de undersökta magasinen, utom Kvistforsmagasinet har en dämningsamplitud av 1 m på vintern och 0,5 m på sommaren, tabell 3. Kvistforsmagasinet har en dämningsamplitud av 1,5 m. Minimitappningen till Kvistforsens minimitappningssträcka är 1 m 3 /s under sommarperioden 1 juni till 15 augusti. Övrigt tid på året är minimitappningen 0,3 m 3 /s. Tabell 3. Uppgifter om magasinen med deras dämningsförhållanden. Uppgifter om arealer, strandlängder och lokalt tillrinningsområde har beräknats utifrån fastighetskartan och GIS-programmet MapInfo. Med lokalt tillrinningsområde menar vi det område som avvattnas till varje magasin undantaget huvudflödet. Lokalt Dämnings amplitud Sommar/ Areal Strandlängd tillrinnings sommar/ Vinter Kortids Älvsmagasin (km 2 ) (km) område (km 2 ) vinter (m) Min yta Max yta m. tappn. reglering Rengårdsmagasinet 5, , ,7 181,7 Ja Båtforsmagasinet 5, ,6 0,5/1 161,2 162,2 Ja Finnforsmagasinet 1, ,0 0,5/1? 145,6 Ja Granforsmagasinet 1, ,0 0,5/1 123,2 124,2 Ja Krångforsmagasinet 1, ,9 0,5/1 104,53 105,53 Ja Selsforsmagasinet 2, ,7 0,5/1 74,3 75,3 Ja Kvistforsmagasinet 2, ,4 /1,5 51,2 52,7 Ja Kvistforsens naturfåra 0,5 17 6,6 1/0,3m 3 Ja Bergsbymagasinet 1, ,4 Ja Älvsmynningen 0, ,8 Nej Kvistforsens kraftverk körs med tre 8-timmars perioder per dygn (muntligt från Peter Lindström, Skellefteälvens vattenregleringsföretag). För det övriga kraftverken finns inget generellt regleringsmönster. Reglering Figur 7. nedan visar dygnsmedelvärden för vattenföringen vid Kvistforsens kraftstation. Värden för reglerad vattenföring är uppmätt vid kraftstationen medan värden för naturlig vattenföring är modellerat (SMHI, vattenwebben dec 2013). De modellerade värdena kan därför vara osäkra men det säsongsmässiga mönstret bedömer vi är trovärdigt.

20 19 Vattenföring, dygnsmedel , Kvistforsen m 3 /s Dag Reglerad vattenföring Naturlig vattenföring Figur 7. Dygnsmedelvattenföring vid Kvistforsens kraftverk åren Den naturliga vattenföringen är tagen från modellerade värden (SMHI vattenwebben maj 2014). Den naturliga vattenföringen i älven var som lägst på senvintern. I samband med snösmältningen under våren steg flödet kraftigt och nådde i medeltal sin topp i början av juni. Under somrarna sjönk flödena successivt till att vara relativt låga på sensomrarna, under höstarna kom höstregnen som gav en flödestopp i medeltal i början av oktober och som sedan successivt sjönk till låga flöden igen under vintrarna. I detta diagram syns inte de två flödestoppar, en skogsflod och en lite senare en fjällflod som normalt inföll midsommartid. Största skillnaderna med den reglerade vattenföringen i Skellefteälven jämfört med den naturliga är att flödet under vintern är mycket högre. Amplituden på vårfloden dämpas och fjällfloden uteblir ofta eftersom vattnet sparas i de stora regleringssjöarna. På hösten är flödena likvärdiga men de reglerade flödena hålls på en jämnare högre nivå hela vintern allteftersom sjömagasinen töms. Dessutom syns att flödet varierar mycket kraftigare mellan olika dagar på grund av korttidsregleringen. Den ökande dygnsregleringen syns också om man jämför uppmätta värden för åren 1975 och 2010, figur 8. Vårfloden var betydligt större 2010, i övrigt var flödesmönstret likvärdigt förutom att variationerna mellan dygnen var betydligt större 2010 jämfört med De lägsta flödena inträffade regelbundet under veckosluten.

21 20 m 3 /s Uppmätta dygnsmedelvattenföringar vid Kvistforsen, 1975 och Dag år 1975 år 2010 Figur 8. Dygnsmedelvattenföring vid Kvistforsens kraftverk 1975 respektive Uppmätta värden (SMHI vattenwebben 2014). Klassning av status enligt bedömningsgrunder för hydromorfologi För att bedöma ekologisk status hos en vattenförekomst används ett antal olika parametrar som klassas utifrån Havs- och vattenmyndighetens bedömningsgrunder. Det finns både biologiska parametrar, fysiska parametrar och hydrologiska parametrar. De hydromorfologiska parametrarna jämför ett naturligt förhållande jämfört med dagens reglerade förhållande. Volymavvikelse i vattendrag beskrivs som den genomsnittliga volymavvikelsen i ytvattenförekomstens vattenföring mellan den nuvarande flödesregimen och den naturliga flödesregimen beräknat från dygnsmedelvärden. Det är alltså ett mått på hur regleringen påverkat flödesregimen i genomsnitt. För beräkning av volymavvikelse i vattendrag används reglerade och naturliga dygnsmedelvattenföringar för de senaste 10 åren. Flödets förändringstakt i vattendrag beskriv som skillnad i förändring av flödet i procent mellan två intilliggande dygn relativt den naturliga oreglerade flödesförändringen. Det är alltså ett mått på hur regleringen påverkar flödet. Korttidsregleringar syns inte i denna parameter eftersom de sker på timnivå och det är dygnsmedelflöden som används för

22 21 beräkning av flödets förändringstakt. Även här har uppgifter från de senaste 10 åren använts för beräkningarna. De uppgifter som redovisas i tabell 4 är hämtade ur SMHI:s vattenwebb. Beräkningarna bygger på modellerade dygnsvattenföringar, både de reglerade och de naturliga. Eftersom det ingående datat i beräkningarna är modellerat och inte uppmätt bör värdena på volymavvikelse och flödets förändringstakt tolkas som riktlinjer och inte som absolut sanning. Skellefteälvens vattenregleringsföretag har studerat de modellerade data från SMHI:s vattenwebb och anser att de har egna uppgifter av mycket bättre kvalitet som stämmer bättre överens med verkligheten. Tabell 4. Gränser för de olika statusklassningarna. Statusklass Klassgräns Hög < 5% God >5 % < 15% Måttlig >15 % < 50 % Otillfredsställande >50% <100% Dålig >100% Tabell 5. Volymavvikelse i vattendrag och flödets förändringstakt. Data från SMHI:s vattenwebb där värdena är beräknade med modellerade flödesdata. Färgerna på kolumnerna visar vilken statusklassning värdet har fått. Volymavvikelse i Flödets förändringstakt Älvsmagasin vattendrag (%) i vattendrag (%) Båtforsmagasinet 60,7-11,7 Finnforsmagasinet 59,3-11,2 Granforsmagasinet 59,0-11,5 Krångforsmagasinet 58,9-12,1 Selsforsmagasinet 58,8-12,2 Kvistforsmagasinet 58,1-11,4 Kvistforsens minimitappningssträcka 58,0-11,8 Bergsbymagasinet 56,6-11,2 Älvsmynningen 56,6-11,6 Erosion av stränder Historiskt sett så är hela Skellefte älvdal skapad av erosions- och depositionsprocesser som pågått sedan dalgången stigit upp ur havet på grund av landhöjningen. Erosion av stränder och

23 22 älvsbrinkar är därför en naturlig företeelse. Den har skapat det niplandskap vi har längs i stort sett hela dalgången inom kommun. I ett kortare tidsperspektiv skapar erosion förutsättningar för den biologiska mångfalden genom att regelbundet tillföra material till vattendraget. Stor variation i flöde och därmed vattenhastighet och vattenamplitud är faktorer som gynnar erosion. Skellefteälven hade före regleringen både en högre vattenståndsamplitud mellan hög och lågvatten och ett högre maxflöde och därmed högre vattenhastighet under vårfloden. I dag kan höga flöden uppstå när kraftbolagen tvingas spilla vatten genom reglerings- och kraftverksdammar. Men dessa tillfällen uppstår mer sällan och är ofta kortvariga. Eftersom nu all lutning och fallhöjd tas ut vid kraftstationerna så blir den kraftigaste erosionspåverkan här. Därför har man ofta anlagt erosionsskydd i form av sprängsten strax nedströms kraftstationerna. Längre ner i magasinen dämpas vattenhastigheterna och därmed också erosionspåverkan. Sammantaget så innebär detta att den mer storskaliga erosionen av älvstränderna har minskat i undersökningsområdet efter att älven har reglerats. Ett undantag är de s.k. erosionshak som nu uppstår på grund av att vattenytorna endast varierar inom dämningsgränserna (max 1 eller 1,5 m). Eftersom variationerna nu sker ofta på grund av korttidsregleringen gröpts strandlinjen succesivt ur och det fina materialet tranporteras bort. I skyddade områden stannar det fina materialet nära strandkanten. Älvsutbyggnaden gör att eroderat material till största del deponeras i magasinen. Till exempel så tillförs inte längre inloppsdelarna nedströms kraftverksdammarna nytt lekmaterial för laxartade fiskar. På sikt kan därför brist av sådant material uppstå på deras lekområden. Positivt är dock att det lekgrus som ändå kan finnas inte så lätt slammas igen. I figur 9 nedan redovisas erosion i älvsmagasinstränderna. En uppdelning har gjorts i diffus respektive påtaglig erosion. Erosion i form av erosionshak är inte medtagen. Detta på grund av vattennivåerna i magasinen under inventeringstillfällena varierade. Vid nivåer runt den övre dämningsgränsen var det svårt att se och kartlägga dessa hak. För att man ska få en rättvisande bild bör inventeringarna konsekvent göras vid låga nivåer i magasinen och det var inte genomförbart i detta projekt. Enligt havs- och vattenmyndighetens bedömningsgrunder för hydromorfologi (HVMFS 2013:19) kan förändringar i vattendragsfårans kanter räknas ut och klassas. Procentandelen strandlängd med artificiell strand av den totala strandlängden i magasinet avgör vilken klass som magasinet hamnar. Vi har försökt men tyckt att det har varit svårt att använda denna parameter för regleringsmagasin på grund av brister i användarvägledningen. Därför har i valt att inte redovisa bedömningsparameter i denna rapport.

24 23 Erosion magasinsstränder (ej strandhak) % totala strandlängden i magasinet Diffus Påtaglig Figur 9. Andelen strandlängd med erosion i de undersökta magasinen. Här är inte de s.k. strandhaken medräknade Flygbildsinventering av älvsmagasin Grunda bottnar I bilaga1 finns kartor där de grunda bottnarna är markerade för varje magasin. Vegetationsområdena som är markerade på kartorna är också grunda bottnar där det växer vattenvegetation. Det syns tydligt att det är markerat fler grunda bottnar i magasindelarna eller i vikar jämfört med inloppsdelarna av magasinen. Figur 10 visar att andelen grunda bottnar av magasinens area ligger mellan % i Selsforsmagasinet till Båtforsmagasinet. Kvistforsmagasinet har 5 % grunda bottnar. Rengårdsmagasinet har tydligt högst andel med ca 50 % grunda bottnar. Kvistforsens natursträcka har ca 30 % grunda bottnar, samma gäller för Bergsbymagasinet. Älvsmynningen har ca 15 % grunda bottnar. Generellt kan man säga att ju större andel grunda bottnar ett magasin har desto större är förutsättningarna för biologisk produktion av fisk, bottendjur, vattenvegetation, alger mm förutsatt att de ligger under lägsta dämningsgräns.

25 24 60 Andel grunda bottnar av totalarean i magasinen % Figur 10. Andelen grunda bottnar, här bottnar med ett djup mindre än ca 2 m. Redovisade i % av hela magasinets area. Vegetationsinventering älvsmagasin Vattenvegetationsinventeringen gjordes med två metoder; en översiktlig inventering och en fördjupad inventering med vegetationstransekter. I tabell 5 redovisas vilken/vilka inventeringar som utfördes i de olika magasinen. Tabell 5. Utförda vegetationsinventeringar i magasinen. Magasin Översiktlig inventering Transekter Älvsmynningen Nej Nej Bergsbymagasinet Nej Ja Kvistforsmagasinet Ja Nej Selsforsmagasinet Ja Nej Krångforsmagasinet Ja Ja Granforsmagasinet Ja Nej Finnforsmagasinet Ja Nej Båtforsmagasinet Ja Nej Rengårdsmagasinet Nej Nej

26 25 Översiktlig vegetationsinventering Resultatet av den översiktliga inventeringen av vegetationsområden syns i kartorna i bilaga 1 där vegetationsområdena är utmärkta som gröna områden. Av de grunda bottnarna är det mellan % som även är vegetationsområden. De vegetationsfria områdena finns i magasinens inloppsdelar där strömhastigheten är högre. Den totala arean vegetationsområden i magasinen varierar mellan 4-12 % där Kvistforsmagasinet har minst andel vegetationsområden med 4 % och Finnforsmagasinet störst andel med 12 % (Figur 11). 100 Andel vegetationsområden % % vegetationsområden av de grunda bottnarna i magasinen % vegetationsområden av hela magasinet 0 Figur 11. Andelen vegetationsområden av de grunda bottnarna (blå stapel) och av den totala arean av magasinet (röd stapel). Vid den översiktliga vegetationsinventeringen sommaren 2013 är siktdjupet mätt i alla undersökta magasin utom Kvistforsmagasinet och redovisas i tabellen nedan. Tabell 6. Tabellen redovisar de siktdjup som är uppmätta i de olika magasinen vid inventeringarna sommaren Det finns inga uppgifter om siktdjup i Kvistforsmagasinet. Magasin Kvistfors Selsfors Krångfors Granfors Finnfors Båtfors Siktdjup 3,2 m 4,3 m 4,0 m 4,0 m 4,0 m

27 26 Fördjupad inventering av vattenvegetation med transekter Kartor på de transekter som inventerades visas i bilaga 2. Data från transektinventeringen i Krångforsmagasinet och Bergsbymagasinet i Skellefteälven kan jämföras med data från motsvarande inventeringar i Umeälven och Vindelälven. En envägsanova, som är en statistisk metod för att undersöka skillnader i medelvärden mellan två datamaterial, visar att det inte finns någon signifikant skillnad (p-värde 0,164) i artantal mellan Skellefteälven och den oreglerade Vindelälven. Inga tydliga skillnader finns heller i jämförelse med Umeälvens magasin (figur 12). Antal växtarter per magasin i Skellefteälven, Vindelälven, Umeälven Figur 12. Artantal i de olika undersökta magasinen i Skellefteälven, den oreglerade Vindelälven och den reglerade Umeälven. För att se skillnader och likheter mellan Skellefteälven, Vindelälven och Umeälven används de artlistor som inventeringarna resulterat i tabell 7 nedan.