Åbyälven, Janiforsen Bo-Göran Persson, Bygg- och Miljökontoret, Skellefteå. Studieresa VRO

Transkript

1 Åbyälven, Janiforsen Bo-Göran Persson, Bygg- och Miljökontoret, Skellefteå Studieresa VRO

2 Tåmeälven, klassningar av ekologisk status

3 Fiskvandringskontroll Tåmeälven april-maj 2007 Harr siluettbild Övrig fisk-vandring: gädda, abborre, lake, mört, flodnejonöga, storspigg, öring, id?

4 Tåmeharrens genetik Harren i Sverige har haft en västlig och en östlig invandring, vilket går att avläsa i genetiska analyser. Eftersom fiskar genom selektion anpassas till sin miljö är det viktigt att känna till det genetiska ursprunget ifall man vill plantera ut fisk. Tåmeälven har en ursprunglig population med västlig invandring till Sverige Lögde ö Öre ö Sävar ö En visualisering av de genetiska relationerna mellan olika bestånd ges med ett dendrogram (Fig 1). Här framgår tydligt att Tåmeharren grupperas bland de östliga harrarna Holmön +---!! Tåme !! Olkijoki! +----!! Siponjoki !!! Lögde nedre!! +--!!! +--! Rickleå!!!! ! ! Sävarå nedre!!!!! Norrby!!!! Lögde Övre -! !!! +--- Öre nedre! !! +--- Öre övre! Sävarå övre Fig 1. Dendrogram för harr. T t T å m e Lögde n Norr byn Öre n Holmö ad ad Tåme Siiponjokii Sävar n Holmö juv Olkij oki Rickl eå Fig 2. Fördelning av östlig (vit) och västlig (svart) mtdna haplotyp för ND5/6

5 Restaurering av Tåmeälven Utläggning av sten och lekgrus Mål: Förbättra uppväxtplatser och lekbottnarar för främst harr men även för havsvandrande öring, öring och flodnejonöga.

6 Kustharrvattendrag Skellefteå kommun Storlek Vattendrag Status Fjällälv Skellefteälven? Bergsbydammen, dålig fiskväg, god potential Skogsälv Åbyälven Reproducerande Skogsälv Byskeälven Reproducerande Skogsälv Kågeälven Reproducerande Skogsälv Bureälven Svagt reproducerande Medel Tåmälven Reproducerande Medel Bäckån, Risböle Försvann ? Tidigare romtäkt Medel Mångbyån, Lövånger Försvann? Tidigare romtäkt Medel Storbäcken, Ostvik ? Liten Lillån, Kåge Försvann före 1950 Liten Klumpbäcken, Kåge Försvann ca 1950? Liten Fällbäcken, Kåge Försvann ca 1950 Liten Harrbäcken, Kinnbäck Försvann ca 1920? Liten Harrbäcken, Harrrbäcksand Försvann ca 1950? Liten Harrsjöbäcken, Bureå Försvann?, sommarvandring förekommer Liten Lövseleån, Lövånger Försvann? 1900-tal Liten Sundbäcken, Lövånger Försvann? 1900-tal

7 Mätpunkter VRO 7 i VISS

8 Referensstationer och recipientkontroll vattenkemi VRO 7 (prel.) Vattendrag Sjö Hav

9 140 Totalfosfor µg/l Tot-P Åby Tot-P By Tot-P Kå Linjär (Tot-P Åby) Linjär (Tot-P By) Linjär (Tot-P Kå) År

10 Färgtal Färgtal mg Pt/l Färg Åby Färg By Färg Kå Linjär (Färg Åby) Linjär (Färg By) Linjär (Färg Kå) År

11 TOC Byskeälven, mynningen TOC BY Linjär (TOC BY)

12 ph 8 7,5 ph 7 6,5 6 ph Åby ph By ph Kå Linjär (ph Åby) Linjär (ph By) Linjär (ph Kå) 5, År

13 Tvärån,Byskeälv, mynningen Elfiske öring lax antal/100 m2

14 -Hartijokkimetoden Hartijokkimetoden (HM), som tagits fram av Nilivaara sportfiskeklubb ( baseras i huvudsak på handkraft, men maskinell hjälp vid t ex uppluckring av bottnar och flytt av lekgrus är lämpligt. HM bygger på att lekgrus skakats ned i rensade vattendrags bottnar under ett mer eller mindre armerat övre skikt av större sten, stenpälsen. Bottnarna luckras upp och stenpälsen flyttas undan. Under arbetet kommer finpartikulärt material att sköljas nedströms. Därefter sållas alltför för stora stenar (>5 cm i diameter) bort. Ett antal av dessa stora stenar sparas dock för att stabilisera lekbottnen. De stenar som inte används läggs nedströms. Därigenom skapas ett grunt och varierat uppväxtområde för ung fisk. Slutligen sållas lekmaterialet fram och flyttas till områden strax uppströms forsnackar eller trösklar. Dessa trösklar kan enkelt konstrueras på plats om sådana strukturer saknas. Man lägger då ett antal större stenar nedströms och utmed sidorna av lekbädden i form av en hästsko. Placeringen görs främst för att kvarhålla substratet, men också för att få lämplig vattenhastighet och djup över lekbädden. Dessutom skapar dessa stenar mer hyporheiskt flöde, flöden i bottnen. Det är viktigt att luckra upp bottnarna tillräckligt djupt. Målet är att skapa en lätt penetrerad bädd på 30 cm djup. Lekbäddarna brukar vara ca 2-3 m långa och 1 m breda (ca 2-3 m2) när de görs enbart med handkraft. Används grävmaskin för uppluckring av bottnar och flyttning av sten kan de enskilda lekområdena bli dubbelt så stora. Om lekbädden görs 1 * 3m och med ett djup på 0,3 m åtgår ca 1 m3 grus per lekbädd. Metoden lämpar sig för mindre vattendrag, eller flackare, men strömsatta, strandnära partier av större vattendrag.