Djurs inverkan på välbefinnandet hos äldre personer med demens

Transkript

1 Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Djurs inverkan på välbefinnandet hos äldre personer med demens En litteraturstudie Författare Rebecca Larsson Elin Rasmuson Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp Handledare Pranee Lundberg Examinator Ann-Christin Karlsson Sjuksköterskeprogrammet 180 hp 2017

2 SAMMANFATTNING Bakgrund: Demens är en folksjukdom som blir allt större i och med att befolkningen växer och människorna blir äldre. Detta kostar samhället enorma summor pengar eftersom dessa utsatta människor är i konstant behov av vård. Därför krävs effektiva och billiga hjälpmedel för att stärka den nuvarande vården av människor med demens idag. Djuren har levt nära människan väldigt länge och har varit till stor nytta genom tiderna genom att både ha agerat som arbetskraft och som sällskap. Syfte: Syftet med den här studien var att utforska betydelsen av djurs inverkan på personer med demens välbefinnande genom att undersöka interaktionen mellan människor och djur. Metod: En litteraturstudie användes. 12 originalartiklar valdes från databaserna Pubmed, CINAHL och Google Scholar som sedan lästs, granskats och bearbetats till fyra olika resultatkategorier. Joyce Travelbee s teori användes som teoretisk ram. Resultat: Fyra kategorier av betydelsen av djurs inverkan på välbefinnandet identifierades: Positiv effekt, förändring av negativa psykologiska beteende, ingen eller obetydlig effekt och ökad fysisk aktivitet/balans. Genom att låta personer med demens få umgås med sällskapsdjur kontinuerligt visar sig ha en god effekt på social interaktion, ökad kognitiv förmåga och psykologiska problem såsom aggression, ängslan, oro och stress. Det finns också tecken på att sessioner med hundar även kan förstärka balansen genom att inspirera personerna till att gå och röra på sig mer än vad de gjorde innan interventionen. Slutsats: Närvaron av djur tenderar att ha en positiv inverkan på äldre personer med demenssjukdom. Även om mer forskning i ämnet behövs så kan ändå sällskapsdjur användas inom hälso- och sjukvården för att tillfälligt uppmuntra, aktivera och bidra med glädje och livslust i vardagen. Nyckelord: Demens, djur-assisterad terapi, förbättring, välbefinnande I

3 ABSTRACT Background: Dementia is a disease that is increasing as the population grows and people around the world gets older. This costs society enormous amount of money because these vulnerable people are in constant need of care. This requires effective and inexpensive means of assistance to strengthen the current care of people with dementia today. The animals have lived close to the human being for a long time and have been very useful of all time both by acting as labor and as company. Purpose: The purpose of this study was to explore the significance of the animal influences on person with dementia s well-being through the interaction between human beings and animals. Methods: A literature study was used. 12 original articles were selected from the databases PubMed, CINAHL, and Google Scholar, which then were read, reviewed and analyzed to the four categories of results. Joyce Travelbee s theory was used for the theoretical frame. Results: The four categories of the importance of animal influences in well-being were; positive effect, changing of negative psychological behavior, none or insignificant effect and increased physical activity or balance. By allowing people with dementia to socialize with pets continuously proves to have a good effect on social interaction, increased cognitive ability and psychological problems such as aggression, anxiety, worry and stress. There are also signs that sessions with a therapy dog can enhance balance by inspiring people to walk and mobilize themselves more than what they did before the intervention. Conclusion: The presence of animals tends to have a positive impact on older people with dementia. Although more research is needed on the subject, one can still use pets within healthcare to temporarily encourage, activate and to bring joy and happiness in everyday life. Key words: Animal assisted therapy, dementia, improvement, well-being II

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING BAKGRUND... 1 Demens... 1 Främjande av hälsa och välbefinnande... 1 Djurs relation till människan och inverkan på välbefinnandet... 2 Demens i samhället... 3 Teoretisk ram... 3 Problemformulering... 4 SYFTE... 5 Frågeställning... 5 METOD... 5 Design... 5 Sökstrategi... 5 Tillvägagångssätt... 5 Inklusions- och exklusionskriterier... 6 Bearbetning och analys... 8 Kvalitetsanalys... 8 Resultatanalys... 8 Forskningsetiska överväganden RESULTAT Positiv effekt Förändring av negativa psykologiska beteenden Ingen eller obetydlig effekt Ökad fysisk aktivitet och balans DISKUSSION Resultatdiskussion Positiv effekt på välmåendet Ingen eller obetydlig effekt på äldre personer Metoddiskussion Klinisk implikation Slutsats III

5 REFERENSER BILAGA BILAGA IV

6 BAKGRUND Demens Demens är en sjukdom som angriper det centrala nervsystemet och gör att den kognitiva funktionen sviktar. Orsaken är att det bildas plack i hjärnan. Placket består av protein som heter tau och amyloid. Det här placket bildas inne i hjärncellerna och i nervtrådarna som cellerna är sammanbundna och kommunicerar med (Svenskt Demenscentrum, Demens uttrycker sig som att personen som drabbats får svårare att uttrycka sig, får svårigheter att utföra vardagliga basala saker och allt eftersom leder sjukdomen till mildare eller svårare grad av aggressivitet och depression. Demens är ett avvikande beteende som anhöriga och omgivningen normalt inte är vana vid och personen i fråga har oftast ingen sjukdomsinsikt (Marcusson, Blennow, Skoog & Wallin, 2003). När en person lider av demens kan det skada den sjuka personens möjligheter att ta in och förstå sina sinnesintryck. Det som händer är att den skadade hjärnan misstolkar signalerna från sinnesorganen vilket resulterar i att verkligheten blir svårgripbar (Aremyr & Lindell Ljunggren, 2012). Tack vare den samhällsutveckling som konstant pågår har medellivslängden hos människan ökat oavbrutet sedan 1860-talet. År 2060 beräknas medellivslängden ligga på 85 år för män och 87 år för kvinnor (Folkhälsomyndigheten, 2014). Allt eftersom åldern ökar så blir det också fler antal sjuka personer i samhället. Eftersom demens är en sjukdom som främst drabbar äldre personer så kommer den med samhällsutvecklingen växa och bli allt mer utbredd jämfört med idag. I dagsläget i världen lever cirka 47 miljoner människor med en demenssjukdom och till år 2030 uppskattas det vara nästan det tredubbla. ungefär var tredje sekund insjuknar en människa i alzheimer runt om i världen (Prince, 2015). I dagens Sverige lever ungefär personer med demens och prognosen visar att det endast kommer att öka med tiden (Socialstyrelsen, 2014). Främjande av hälsa och välbefinnande Grunden för en effektiv omvårdnad är att försöka hitta välbefinnande hos personer med demens (Hauge, 2010). Vid en långt gången demens fungerar inte längre hjärnans kognitiva funktioner. Olika sinnen såsom minne, intelligens och känslor gör det både svårt och otydligt att navigera rätt (Aremyr & Lindell Ljunggren, 2012). Som flera undersökningar tyder på kan 1

7 det just vara sällskapsdjur som bidrar till harmoni, lugn och välbefinnande hos personer med en demenssjukdom (Bernabei et al., 2012; Cherniack & Cherniack, 2014). Det finns även en studie som funnit att djur kan bryta det apatiska tillstånd som många personer med demens kan upplevas vara i (Motomora, Yagi & Ohyama, 2004). Som Willman (2009) skriver är hälsa ofta beskrivet i litteraturen som två olika perspektiv. Antingen som motsats till sjukdom där uppgiften är att lindra och bota sjukdomar genom medicin för att återställa hälsan. Det andra perspektivet ter sig mer humanistiskt och har flera förklaringsmodeller till hälsa. Det modellerna har gemensamt är att de utgår från en holistisk människosyn. I modellen som har en holistisk människosyn kan hälsa beskrivas som bland annat välbefinnande, lycka och livskvalité (Willman, 2009). Enligt World Health Organization (WHO) så definieras hälsa som ett begrepp när en person är fullständigt psykiskt, fysiskt och socialt välmående och inte endast som frånvaro av sjukdom eller funktionsnedsättning (WHO, 1948). Begreppet hälsa innebär också att personen känner ett optimalt välbefinnande för dennes nuvarande tillstånd (Wiklund Gustin & Bergbom, 2012). Eftersom personen ofta inte är medveten om sin sjukdom vid demens så är det vårdgivarens uppgift att tillgodose varje enskild individs behov av välbefinnande (Abrahamsson, 2003). Djurs relation till människan och inverkan på välbefinnandet Djur har i alla årtusenden varit en del av människors liv. Människan har använt sig av djuren som levande element när kölden under vintrarna varit svår och använt djurens päls och skinn för att tillverka kläder och skor. De har också använt sig av deras mjölk, ägg eller kött för att tillaga mat och för att kunna överleva. Människor världen över har även använt boskapen för deras kroppsliga styrka för att kunna plöja åkrar och ta hand om skog och mark. Husdjur av olika slag har förekommit i alla år då samhället också sett djuren som en beskyddare eller som hjälp vid jakt med samtidigt av sällskaplig mening (Ellegren, 2006). Djuren har haft stor betydelse och förlitlighet i människans vardag och även idag har samhället mer sällskapsdjur än någonsin, både som livskamrater och som fritidsintressen. Eftersom människor delar vardagen med sina djur så delar de även livets olika faser med dem. Sorg, smärta, glädje, uppbrott, födelse och åldrande är bara några områden som individer går igenom i livet tillsammans med husdjuren (Walsh, 2009). 2

8 Kontakten med djur minskar vår vardagliga stress och gör oss även mer motståndskraftiga mot den. Tydliga tecken som har påvisat detta är att vitala parametrar som blodtryck och puls sjönk och kortisolhalten i blodet minskade efter att ha umgåtts med sällskapsdjur (Bernabei et al., 2012). I en sammanfattande forskningsrapport framgår det att människor blir lugnare och känner sig tryggare tillsammans med djur. Den visar även på att djuren både påverkar oss människor till att blir mer positiva och får oss att bli på bättre humör. Styrkan och välbefinnandet människor får av sina djur säger majoriteten är ovärderlig (Håkansson, 2017). Demens i samhället Kostnaden i samhället för demenssjukdomar är idag 62,9 miljarder kronor varje år, det vill säga cirka kronor per sjuk individ årligen. Av 62,9 miljarder kronor är 10,6 miljarder av de pengarna obetald vård som anhöriga utfört frivilligt vid besök (Socialstyrelsen, 2014). Enligt Socialstyrelsens rapport om demenssjukdomarnas samhällskostnader under 2012 har kostnaden för vården av personer med demens ökat med 25 procent sedan Därför kan det vara av vikt att undersöka om möjligheten finns att minska de stigande kostnaderna genom billigare alternativ (Socialstyrelsen, 2014). Teoretisk ram Som omvårdnadsteoretikern och psykiatrisjuksköterskan Travelbee uttrycker sig i sin teori kring omvårdnad så ska vården hjälpa den sjuke eller lidande att finna en mening med livet. Travelbee menar även att interaktionen och kommunikationen mellan patient och sjuksköterska är mycket betydelsefull för att de ska bli en optimal omvårdnad. Kommunikationen är speciellt viktigt eftersom den ger en patient möjlighet att förmedla känslor och behov till sjuksköterskan (Travelbee, 1971). Eftersom människor som lider av demenssjukdom till stor del har svårt att kommunicera så brister Travelbee s (1971) huvudprinciper för en optimal omvårdnad. Travelbee fokuserar, enligt Kirkevold (2000), speciellt på den mentala hälsan. Även intresset för en modern omsorgsteori som fokuserar på patientens upplevelser och erfarenheter växte fram när hennes bok om Interpersonal Aspects of Nursing kom ut Travelbee tar starkt avstånd från generalisering av patienter och deras lidande och menar att det är av all vikt man måste se till varje enskild individ och dennes upplevelse av sjukdom eller smärta, trots att det 3

9 finns flera personer i samma situation. Travelbee skriver även om hur viktigt det är att försöka hitta mening i livets skiftande upplevelser då det är av fundamental betydelse för människan. Hon kopplar ihop känslan av mening med livet till känslan av att någon eller något behöver en. För att kunna känna att något gör livet värt att leva är en viktig aspekt i en människas välbefinnande. Emellertid behöver dock ofta sjuksköterskan hjälpa den sjuka människan med att finna just denna mening vid sjukdom, det menar Travelbee är det viktigaste syftet med omvårdnaden (i Kirkevold, 2000). Joyce Travelbee s omvårdnadsteori passar den här litteraturstudien eftersom hon både lyfter betydelsen av att se till varje individ och dennes behov och bortser från att personen innehar en sjukdom. Eftersom Travelbee hävdar att kommunikation mellan sjuksköterska och patient är viktigt för en optimal vård så kan det bli svårt om den inte kan etableras på grund av sjukdom. Sjuksköterskan kan därför ta hjälp av någon eller något för att underlätta förståelsen för en individs tillstånd. Exempelvis genom interaktion med djur. Problemformulering Som beskrivet i bakgrunden blir befolkningen äldre över hela världen. Detta medför att allt fler sjukdomar ökar och däribland blir demens allt vanligare. Detta kräver en allt mer utvecklad vård som både blir kostsam och mer tidskrävande. Genom att använda metoder som är enkla, billiga och utan bieffekter kan samhället både spara tid och pengar och skänka välmående till en av de mest utsatta grupperna i samhället - äldre med demens. Därför är det viktigt att undersöka hur personer med demens välmående kan påverkas av djur. Syftet med litteraturstudien är att utforska betydelsen av djurs inverkan på välbefinnandet hos äldre personer med demens. Betydelsen med denna undersökning är att ge samhället och vården underlag för att uppmuntras till att använda sig mer av naturliga hjälpmedel inom hälso- och sjukvården, än enbart de nuvarande medicinska och farmakologiska behandlingarna, i syftet att förbättra personer med demens vardag, hälsa och välbefinnande. Detta kan leda till en ökad livskvalité hos äldre personer med demens. 4

10 SYFTE Syftet med den här studien var att utforska betydelsen av djurs inverkan på personer med demens och deras välbefinnande genom att undersöka interaktionen mellan människor och djur. Frågeställning Påverkar interaktionen mellan människor och djur välbefinnandet hos människor som lider av en demenssjukdom? METOD Design Valet blev en litteraturstudie över vetenskapliga kvantitativa originalartiklar. Det valet gjordes då studiens syfte var att beskriva kunskapsläget inom ett visst område. Valet passade även studien eftersom den hade en tydligt formulerad frågeställning (Forsberg & Wengström, 2013). På grund av att undersökningsgruppen som undersökts har svårigheter med att uttrycka sig om sina egna upplevelser valdes endast kvantitativa originalartiklar (Aremyr & Lindell Ljunggren, 2012). Sökstrategi I den här studien har tre databaser använts: Google Scholar, PubMed och Cinahl. Undersökningsgruppen innefattade dementa människor över 65 år. Sökord som ingick i sökningen var; animal assisted therapy, dementia, nursing homes, wellbeing. Sökningen som gjorts visas i tabell 1. Tolv artiklar valdes ut. Tillvägagångssätt Den första sökningen som gjordes var i Pubmed. Då användes orden animal assisted therapy och dementia med den booleska operatorn AND emellan dem (Forsberg & Wengström, 2013). Utfallet blev 56 träffar och av dessa rubriker passade åtta stycken till studien. Efter det lästes sammanfattningen i artiklarna igenom och av dessa valdes till slut fyra av de åtta ut för granskning. Den andra sökningen gjordes också i Pubmed men då med sökorden Animal assisted activity AND dementia. Det gav 64 träffar och samma procedur upprepades och totalt en artikel valdes ut från den sökningen. 5

11 Den tredje sökningen gjordes i Google Scholar med sökorden Animal assisted therapy AND dementia AND wellbeing AND nursing homes. Citattecken användes för att avsmalna sökningen. Det gav sedan totalt 178 träffar. Den fjärde sökningen gjordes i Cinahl med samma sökord som första sökningen i Pubmed. Det genererade 20 träffar. Av dessa hade fyra stycken passande rubriker varav alla valdes ut till studien för fortsatt läsning. En sista sökning gjordes med titeln Resident dog in Alzheimer s special care unit för att hitta en artikel som rekommenderats av handledaren. MeSH-termer användes inte i någon utan sökningarna. För mer detaljerad sökning se Tabell 1. Inklusions- och exklusionskriterier Inklusionskriterierna för arbetet har varit svenska och engelska originalartiklar. Detta för att underlätta förståelsen i studierna och för att undvika misstolkningar på grund av felaktiga översättningar. Åldern på undersökningsgruppen var 65 år eller äldre eftersom gruppen som undersökts är äldre människor och enligt Socialstyrelsen är en äldre person per definition 65 år eller äldre (Socialstyrelsen, 2016). Valda artiklar innehåller interventioner med olika sällskapsdjur som exempelvis hund och katt. Eftersom välmående kan definieras på olika sätt har även artiklar som inte specifikt mäter livskvalitén studerats. Ett exempel på andra saker som mäts är social interaktion och generell medvetenhet. Exklusionskriterier har varit artiklar som är äldre än 90-tal eftersom resultatet önskades vara så aktuellt som möjligt. Övriga somatiska sjukdomar har också valts bort eftersom huvudsyftet med studien var att undersöka människor med enbart demenssjukdom. De artiklar som tagits med i studien är av hög eller medel kvalité för att resultatet skulle bli så tillförlitligt som möjligt. Ett annat exklusionskriterie är att artiklarna inte fick vara kvalitativa då intervjuer inte var lämpligt för undersökningsgruppen. 6

12 Tabell 1. Databaser och sökord som använts för litteratursökning. Databaser Sökord Utfall Lästa Utvalda och granskade PubMed Animal assisted therapy AND dementia PubMed Animal assisted activity AND dementia PubMed Resident dog in Alzheimer's special care unit Google Scholar Animal assisted therapy AND dementia AND wellbeing AND nursing homes Cinahl Animal assisted therapy AND dementia

13 Bearbetning och analys Kvalitetsanalys Valda artiklar granskades var och en med anpassad mall för kvantitativa studier. Mallen som använts var Forsbergs och Wengströms kvalitetsgranskningsmall från 2013 (se bilaga 1) för kvantitativa studier. Mallen innefattade nitton frågor varav sjutton stycken är poänggrundande. De frågor som inte är poänggrundande frågar efter syftet och det huvudsakliga resultatet. Svaren på frågorna bestod av Ja, Nej och Vet ej med ett poäng för varje Ja-svar och noll poäng om svaret blev nej eller vet ej. I fem frågor fanns det följdfrågor som skulle besvaras beroende på vilket svarsalternativ som valts. Efter att ha besvarat alla frågor återstod att räkna ihop den sammanlagda poängen. Noll till sex poäng gav låg kvalité, sju till tretton gav medel kvalité och fjorton till sjutton gav hög kvalité (Forsberg & Wengström, 2013). För kvalitetsanalys av artiklar se tabell 2. Resultatanalys De artiklar som uppnått inklusions- och exklusionskriterier och som var av hög- och medel kvalité har valts ut och därefter har deras resultat granskats och analyserats. Friberg (2012) har beskrivit hur en uppsatsskrivande kan strukturera granskningen av vetenskapliga artiklars resultat. Utvalda artiklar har lästs igenom ytterligare flera gånger för att få en bred överblick över resultaten och för att identifiera likheter och skillnader mellan studierna (Friberg, 2012). Efter det har materialet sorterats utifrån skillnader och likheter. Det ledde sedan till fyra olika kategorier; positiv effekt, förändring av negativa psykologiska beteenden, ingen eller obetydlig effekt och ökad fysisk aktivitet eller balans. I tabell 3 visas hur indelningen av kategorier och artiklar såg ut. 8

14 Tabell 3. Kategorier av betydelsen av djurs inverkan på livskvalitén hos äldre personer med demens. Kategori Positiv effekt Förändring av negativa psykologiska beteenden Ingen eller obetydlig effekt Ökad fysisk aktivitet/ balans Bergland et al., 2016a X X Nordgren & Engström, 2012 X X X Nordgren & Engström, 2014 X Kanamori et al., 2001 X X X Sellers, 2016 X X X Richeson, 2003 X X Mossello et al., 2011 X X X Majić et al., 2012 X X Marx, M. S. M. et al., 2010 X Swall et al., 2014 X X Olsen et al., 2016b X X McCabe et al., 2002 X X X 9

15 Forskningsetiska överväganden Forskningsetiska överväganden har varit viktiga i den här studien eftersom undersökningsgruppen är dementa personer som inte kunnat förmedla sig själva. Personer som lider av demens fungerar väldigt olika och det beror även på hur långt gången personen i fråga är i sin demenssjukdom och vilken typ av demenssjukdom det handlar om. Problem som kan uppstå vid demens är just förmågan att uttrycka sig och klara av basala saker. Därför har det varit viktigt med noggrannhet kring hur artiklarna som granskats har mätt livskvalité eller välmående hos de äldre. Problem som kunde ha uppstått var att resultaten kunde ha misstolkats på grund av att personerna som undersökts inte kunnat bekräfta tolkningarna. Det har resulterat i att författarna endast kunnat förlita sig på mätresultaten. Enligt Vetenskapsrådets Forskningsetik ska god vetenskaplig forskning bedrivas och det är mycket viktigt att ohederligt arbete inte får förekomma (Gustafsson, Hermerén & Pettersson, 2011). Alla artiklar som valts in i denna studie har granskats och redovisats. Det hade varit oetiskt att endast tagit med resultat som stöttat forskarnas åsikter (Forsberg & Wengström, 2016). Därför har alla resultat som stödjer, respektive inte stödjer, syftet med studien presenterats. RESULTAT Fyra kategorier av betydelsen av djurs inverkan äldre personer med demens välbefinnande identifierades i denna studie. Kategorierna är; positiv effekt, förändring av negativa psykologiska beteende, ingen eller obetydlig effekt och ökad fysisk aktivitet eller balans. Positiv effekt Med positiv effekt menas det synbart goda resultatet som visas hos deltagarna, som exempelvis ökad social interaktion, engagemang, skratt och reducerad stress. Resultatet visar på att det finns en statistisk signifikant positiv effekt på välmåendet hos de personer som varit i interventionsgruppen och fått umgås med terapihundar och dess ledare. Det jämfört med de personer som var i kontrollgruppen eller hur det såg ut hos deltagarna från för-studierna innan sessionerna i interventionsgruppen med terapihunden (Kanamori, et al., 2001; Mossello, et al., 2011; Nordgren & Engström, 2013; Richeson, 2003; Sellers, 2005). Intresset för robothunden och plyschhunden var inte lika stort som det var för de levande hundarna och att färglägga en hund var minst intressant hos deltagarna när det fanns olika alternativ (Marx et al., 2010). 10

16 Flera studier (Mossello et al., 2011; Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers, & Ihlebæk, 2016b; Richeson, 2003; Sellers, 2006) visar att den sociala interaktionen ökar under och efter sessionerna med hundarna. Effekten höll i sig genom hela undersökningen. En annan klar positiv inverkan hittades hos de deltagare som fått umgås med levande hundar jämfört med icke levande hundar. Där var det främst rörelse, skratt och prat i närhet av den verkliga levande hunden som framkallades (Marx et al., 2010). En tydlig förbättring av livskvalitén (enligt Quality of Life in late-stage Dementia scale ) kunde ses hos flera av personerna med demens (Nordgren & Engström, 2013). I en studie av Nordgren och Engström (2012) fick specifikt en kvinna träna tillsammans med en hund i åtta veckor. Där visade resultaten en förbättrad livskvalité och efter interventionen. Vid uppföljningen tre månader efter hade den sjunkit igen. Dock inte lika lågt som vid första mätningen. I studien av Olsen, Pedersen, Bergland, Enders-Slegers och Ihlebæk (2016a) visade på en stark korrelation med de som hade fått förbättrad balans med de som hade fått förhöjd livskvalité. I studien av Olsen et al. (2016b) så framgick det att interventionen skapade social interaktion både med hunden och med andra människor som deltog. Aktiviteter såsom att observera hunden, le, prata med den eller klappa den, var beteenden med den längsta varaktighet i Animal Assisted Activity (AAA)-sessioner i både NH (Nursing Home)- och DCC (Day Care Center) -deltagarna. En annan mätmetod som utmärkte sig var i Kanamori et al. (2001) som mätte Kromogranin A i saliven på deltagarna för att fastställa nivåerna av endokrinolog stress. Det visade sig att det skedde en kraftig sänkning från 0,327 till 0,141 mmol/ml av Kromogranin A i interventionsgruppen en timme efter sista sessionen med terapihunden. Det visar att stressen reducerades efter kontakten med hunden. Även deras kognitiva status förbättrades när den mättes med Mini Mental State Exam (MMSE) där 30 poäng visar på full god kognitiv funktion. Vid start mättes MMSE till poäng hos deltagarna och tre månader efter interventionen hade det stigit till poäng (Kanamori et al., 2001). 11

17 Förändring av negativa psykologiska beteenden Kategorin visar vad interventionen har haft för inverkan på förändringar på olika negativa beteenden hos de äldre dementa personerna som deltagit i studierna. Psykologiska symtom som exempelvis sorg och ångest minskade efter Animal Assisted Therapy (AAT) (Kanamori et al., 2001; Mossello et al., 2011). Även ängslan och nedstämdhet minskade under mötena tillsammans med terapihunden, samt varade flertalet timmar efteråt jämfört med kontrollgruppen (Mossello et al., 2011). I två studier (Richeson, 2003; Sellers, 2006) minskade även agitationen signifikant hos deltagarna som undersökts i samband med mötet med terapihunden. I studien av Richeson (2003) hade agitationen återkommit vid uppföljning. Olsen et al. (2016b) fann ett fåtal skillnader i beteenden efter sessioner med AAT. En skillnad var att de personer som bedömts ha svår demens enligt CDR (Clinical Dementia Rating) spenderade mindre tid med hunden än de som hade mild till måttlig demens. I en studie av McCabe, Baun, Speich och Agrawal (2002) hade de även studerat skillnader under de olika tidpunkterna på dagarna. Där kunde resultaten visa att problematiska beteenden såsom aggression minskade under dagsperioden när de hade en hund på boendet, jämfört med hur det var utan hunden. I slutet av studien, i vecka fem, började de negativa psykolgiska beteendena komma tillbaka, som exempelvis aggressioner och sömnproblem (McCabe et al., 2002). I en annan studie kunde man se signifikanta tecken på ökad agitation/aggression i kontrollgruppen jämfört med interventionsgruppen (Majić, Gutzmann, Heinz, Lang & Rapp, 2013). Ingen eller obetydlig effekt Några studier fick av olika skäl ingen eller en obetydlig effekt av att låta hundarna umgås med de personerna som led av demens (Majić et al., 2012; McCabe et al., 2002; Olsen et al., 2016a). I studien av Majić et al. (2012) visade resultaten ingen signifikant skillnad i förbättring i beteende hos deltagarna. Deras resultat visade att interventionsgruppen hade oförändrade negativa psykiatriska symtom under hela AAT-perioden som varade i tio veckor, samt under uppföljningen som mättes fyra veckor efter avslutad intervention. Under samma period så hade dock kontrollgruppen försämrats (Majić et al., 2012). Samma resultat återfanns också i en annan artikel av McCabe et al. (2002) där de mätte skillnader mellan skiften. Under kvällsskiften var deras beteenden konstant oförändrade under fem veckor. I en studie av Olsen 12

18 et al. (2016a) mättes även livskvalité. Resultaten för livskvalité visade lite förhöjda siffror (16,65) jämfört med hur det var i början (15,89) men p-värdet visade på att förändringarna var obetydliga (p= 0,76). Ökad fysisk aktivitet och balans Med ökad fysisk aktivitet och balans menas att deltagarna på något sätt har uppmuntrats till mer fysisk aktivitet än tidigare eller fått en bättre balans med hjälp av aktivitet tillsammans med terapihunden. Aktiviteten och balansen förbättrades hos deltagarna efter interventionen med hundarna. Både ökad motorisk aktivitet, speciellt på morgonen, och ett nytt visat intresse för omgivningen visades (Mossello et al., 2011). I studien av Olsen et al. (2016a) visar resultaten på att det finns en signifikant förbättring i balansen från start till efter interventionen. Vid uppföljning tre månader efter interventionen kunde man inte se någon förbättring, men effekten som hade mätts efter interventionen kvarstod. Det visade även att hunden ledde till förbättrad förmåga att klara basala saker själv, såsom exempelvis att gå på toaletten eller sköta sin hygien (Kanamori et al., 2001). Alla resultat visade inte på tydliga signifikanta förbättringar på förmågan att gå och röra sig. (Nordgren & Engström, 2012). I en studie av Swall, Ebbeskog, Fagerberg och Lundh Hagelin (2014) mätte de sömn och aktivitet med hjälp av en Actiwatch som deltagarna hade på sig runt armen under hela AAT-perioden, inklusive en tid innan och efter AAT. Den kunde inte detektera några signifikanta skillnader rörande sömn eller aktivitet eller tydliga mönster kring effekten av umgänge med en terapihund. Det eftersom mätresultaten visade olika varje natt gällande rörelse. I studien av Olsen et al. (2016b) visar även resultatet på att aktiviteten och intresset för terapihunden var betydligt mer framträdande hos DCC-deltagarna, som hade graderats med en mild eller måttlig demens enligt Mini Mental State Examination (MMSE), än hos NH-deltagarna som graderats med svår eller mycket svår demens. 13

19 DISKUSSION Syftet med den här studien var att utforska betydelsen av djurs inverkan på äldre människor med demens välbefinnande. Frågeställningen var om interaktionen mellan människor och djur kan påverka välbefinnandet hos människor som lider av en demenssjukdom Fyra kategorier av betydelsen av djurs inverkan på personer med demens välbefinnande identifierades: Positiv effekt, förändring av negativa psykologiska beteende, ingen eller obetydlig effekt och ökad fysisk aktivitet/balans. Närvaron av djur tenderar ha en positiv inverkan på äldre personer med demenssjukdom. I ett fåtal studier uteblir dock effekten helt. Att låta dementa personer få umgås med sällskapsdjur kontinuerligt visar sig ha en god effekt på social interaktion, ökad kognitiv förmåga och psykologiska problem såsom aggression, ängslan, oro och stress. Det finns också tecken på att sessionerna med terapihundarna även kan förstärka balansen och bidra till ökad aktivitet genom att inspirera personerna till att gå och röra på sig mer än vad dem gjorde förut. Det finns underlag som pekar mot att det finns en effekt men den är inte tillräcklig för att göra ett konstaterande. Det krävs mer forskning inom ämnet. Resultatdiskussion Positiv effekt på välmåendet Även om resultaten inte ger oss möjlighet att generalisera till alla personer med demens så är det ändå en utgångspunkt för att hjälpa till med att förbättra vården av dementa. Speciellt eftersom den enligt Socialstyrelsen är väldigt kostsamt för samhället med cirka 63 miljarder kronor per år (Socialstyrelsen, 2014). Det gör att det blir extra viktigt att prioritera mindre kostsamma och enkla metoder som ändå kan ge god effekt. I relation till Travelbee s (1971) omvårdnadsteori om att vården ska hjälpa patienter att finna en mening med livet verkar sällskapsdjur i vardagen vara en bra metod. Det är viktigt att sjuksköterskan eller annan vårdpersonal hjälper sina vårdtagare vid närvaro av sjukdom att nå just det målet. Det är speciellt viktigt när vårdtagaren själv inte har någon sjukdomsinsikt. En effektiv behandling för personer med demenssjukdom är bland annat att hjälpa dem hitta ett välbefinnande i vardagen (Hauge, 2010). Den positiva effekten som höjer livskvalitén och förbättrar den sociala interaktionen kan bero på att de människor som deltagit i deras studie får göra något som de tidigare tyckt om att göra eller att de får känna en närhet till någon som dem normalt kanske inte brukar göra. Som Olsen et al. (2016b) vill belysa i sin studie är det 14

20 viktigt att hitta meningsfulla aktiviteter för dementa personer och försöka skapa en social interaktion. Det för att göra deltagarna engagerade och intresserade och därmed också mer aktiva och socialiserade sinsemellan. Det kan knyta an till en av de viktiga huvudprinciperna för Travelbee s omvårdnadsteori (1971) som är samtal och kommunikation. Därför bör vården använda sig av terapidjur för att öka aktiviteten och det sociala engagemanget hos de äldre. I några andra studier mättes livskvalité (Nordgren & Engström, 2013; Olsen et al., 2016a) men det var bara i en av dem som man kunde se en signifikant förbättring efter interventionen. Kanamori et al. (2001) visade att även stressen minskade efter mötena med djuren. Det resultatet stärks även av Bernabei et al. (2012) vars resultat visar att blodtryck och puls sänks vid kontakt med djur. Ett sätt att definiera hälsa är genom att säga att personen innehar fullständigt psykiskt, fysiskt och socialt välmående (WHO, 1948) men begreppet hälsa innebär även att personen känner ett optimalt välbefinnande för det nuvarande tillståndet (Wiklund Gustin & Bergbom, 2012). Eftersom det ännu inte finns någon botande behandling mot demenssjukdomar, utan endast mediciner som lindrar symtomen och bromsar förloppet, så är det ytterligare en god anledning att använda metoder som ger ett välbefinnande för de drabbade personerna i sin vardag. Som Kanamori et al. (2001) och Mossello et al. (2011) beskriver i sina studier kunde de känslor som minskade under interventionerna kopplas ihop med ensamhet, oro, sorg och ångest vilket är något som alla känner av i dagliga livet, men hos en ensam eller sjuk person kanske de känslorna är starkare. Närvaron av hunden verkar skapa ett lugn eftersom resultaten pekar på att negativa psykologiska beteenden minskar. Det verkar vara rimligt då artikeln av Håkansson (2017) också nämner att närvaron av djur gör människor mer harmoniska och att de känner sig tryggare. Det kan dock finnas ett samband mellan graden av demens och hur bra effekten blev av mötet med terapihunden. Effekten av intrycket från hunden verkar avta desto svårare demens personen har (Olsen et al., 2016b). Som Aremyr och Lindell Ljunggren (2012) nämner i sin bok skadar demens en persons möjlighet att ta in och förstå sina sinnesintryck. Signalerna från sinnesorganen misstolkas på grund av den skadade hjärnan vilket gör att verkligheten blir ännu mer svårgripbar än vad den tidigare varit. Därmed blir det 15

21 svårare för personen att ta in rätt sinnesintryck desto längre gången personen är i sin demenssjukdom. I och med att deltagarna umgicks med hunden bidrog det till att deltagarna ökade sin fysiska aktivitet (Kanamori et al., 2001; Mossello et al., 2011; Nordgren & Engström., 2012) och i en studie så blev balansen bättre (Olsen et al., 2016a). Den ökade fysiska aktiviteten kan bero på att deltagarna blev uppmuntrade till att exempelvis kasta en boll till hunden eller sträcka sig för att klappa på den. Eftersom det framkallade naturliga rörelser kan vi anta att deltagarna uppskattade hundens närvaro och ville etablera en fysisk kontakt. Balansen som blev bättre kan bero på att den tränades tack vare den ökade aktiviteten. En intressant aspekt var att majoriteten av deltagarna i studierna var kvinnor. Det framgick inte i studiernas resultat om det var någon skillnad på reaktioner mellan könen och om de påverkades olika av interventionerna. Att majoriteten av de undersökta personerna var kvinnor kan eventuellt förklaras med att kvinnor drabbas av demens i större utsträckning än män. Det beror delvis på att kvinnor blir äldre än män (Svenskt Demenscentrum, 2008). Resultatet hjälper oss inte att förstå mer om demens men det hjälper oss att förstå att personer som lider av demens är i samma utsträckning som andra friska individer i behov av att inte känna sig ensamma. Resultatet visar områden/problem som den här metoden kan användas för. Det kan hjälpa varje ålderdomshem att använda metoden utifrån deras vårdtagares behov. Ingen eller obetydlig effekt på äldre personer I studierna av McCabe et al. (2002) och Majić et al. (2012) så förblev de negativa psykologiska beteendena oförändrade trots interventionen. Anledningen till det kan ha berott på att de beteendena redan låg på en låg nivå vid kvällsskiften (McCabe et al., 2002). I Majić et al. (2012) var det många deltagare som hade mycket svår demens. Som beskrivet innan kan graden av demens ha en koppling till om metoden fungerar. De med svårare demens verkar inte ha lika mycket nytta av terapin med hundarna som dem med mildare demens. Varför inte livskvalitén förbättrades i studien av Olsen et al. (2016a) diskuterade forskarna även själva i sin diskussion. De trodde förklaringen till utebliven effekt låg i att deltagarna redan hade förhållandevis bra livskvalité innan interventionens start. Exempelvis hade de aktiv social interaktion med vänner, familj och personal dagligen. Det låter som ett resonabelt resonemang 16

22 då det är svårare att förbättra något om det redan är relativt bra. En annan förklaring till en utebliven effekt skulle kunna vara att deltagarna var helt ointresserade av djur. Metoddiskussion Styrkor i den här studien är att författarna endast valde artiklar av kvantitativ metod. Det gjorde att ingen tolkning av deltagarnas känslor eller upplevelser gjordes utan att det istället mättes med tillförlitliga mätinstrument. Om en tolkning av en dement människas känslor eller upplevelser gjorts, som exempelvis vid en kvalitativ metod, kunde det enkelt blivit missförstånd och vinklat resultatet. En annan styrka är att den här studien är att den kan stärkas upp av tidigare forskning med flertalet andra litteraturöversikter rörande samma ämne och resultat. En svaghet med studien är att de artiklar som granskades har innehållit ett litet urval av deltagare vilket gör att resultatet inte kan generaliseras på en större population. Ett alternativ kunde exempelvis ha varit att exkludera studier med färre än tio deltagare. Det hade inneburit att majoriteten av artiklarna hade försvunnit, men med fler antal deltagare hade de gett författarna mer utrymme till att kunna applicera resultatet på en större population. Ytterligare en svaghet är att de undersökta artiklarna inte alltid hade god uppföljning av effekten efter interventionerna. Det kunde ha gett en tydligare bild på huruvida effekten av terapi med djur kvarstår eller om den endast är temporär. En annan negativ aspekt på det här arbetet är att det eventuellt kunde tagits med fler originalartiklar för att få ytterligare klarhet i resultatet. En annan faktor som skulle kunna påverkat resultatet är att de inkluderade studierna är från olika länder. De olika länderna kan ha annorlunda sjukvårdssystem och syn på vård av äldre. För att utveckla undersökningen kunde studiens sökord förbättras och eventuellt preciserats ytterligare för att vidga träffresultat av artiklar. Ett inklusionskriterie var att deltagarna skulle vara över 65 år. Det kunde eventuellt ha sänkts eftersom det även finns människor i yngre åldrar som lider av demens. Exklusionskriteriet som valde bort artiklar äldre än 90-tal kunde också ha sänkts för att eventuellt bredda antalet hittade artiklar. Kvalitéten på undersökta artiklar var medel och hög. Detta kom författarna fram till efter att de granskat var och en enligt en granskningsmall specifikt för kvantitativa artiklar (Forsberg & Wengström, 2013). Det valet gjordes för att studien skulle ge ett mer tillförlitligt resultat. De artiklar som 17

23 bedömdes ha medelkvalité saknade nästan huvudsakligen endast en poäng för att bedömas som höga. Ur forskningsetisk synpunkt för studien var det viktigt att veta att de valda artiklarna var godkända av etisk kommitté för att personerna i undersökningsgruppen var utsatta i större eller mindre utsträckning på grund av sin sjukdom. Författarna tyckte att det var viktigt att veta att undersökningarna som gjorts genomförts med ett etiskt förhållningssätt så att ingen person utnyttjats eller kommit till någon skada på annat vis. Prognosen visar att demenssjukdomar i världen kommer att ha ökat till det tredubbla vid år 2030 (Prince, 2015). Personer med demens blir automatiskt en utsatt grupp i samhället eftersom de både kan ha svårt att uttrycka sig samt förstå vad som sker runt omkring dem. Det gör det extra viktigt att vidare forska kring ämnet så att vården som ges till personer med demens blir den bästa utifrån individens behov. Eftersom de granskade artiklarnas undersökningsgrupper var väldigt små finns ett behov av att expandera dem så att resultaten i sådana fall kan generaliseras på den stora populationen. Klinisk implikation Det här resultatet kan användas för att utveckla och förbättra demensomvårdnaden i dagens samhälle. Främjande av naturliga hjälpmedel och metoder kan bidra till mindre användning av farmaka inom äldrevården som leder till mindre biverkningar för individen och mindre kostnad för samhället. Som Travelbee (1971) skriver ska sjuksköterskan hjälpa vårdtagaren att finna en mening med livet. De äldre sjuka människorna behöver också känna att något eller någon behöver dem. Genom att låta äldre personer med demens umgås med djur kan det både skänka dem glädje men de får även känna ett ansvar över något eller någon. Detta i form av fysisk kontakt, uppmuntran eller belöningar. Det kan även ge inspiration att prova metoden inom andra delar av vården såsom exempelvis psykiatrisk vård eller olika typer av barn- och ungdomsvård. Eftersom jordens befolkning ständigt blir större och människorna blir äldre vet vi att det kommer krävas mer sjukvårdsresurser. Det är då speciellt viktigt att se till varje individ och arbeta mot en optimal vård av äldre sjuka människor. 18

24 Slutsats Djur tenderar ha en positiv inverkan på människor med demens. Även om mer forskning kring det här ämnet behövs så kan ändå sällskapsdjur användas inom hälso- och sjukvården för att tillfälligt uppmuntra, aktivera och bidra med harmoni i vardagen och att finna livsglädje. Med de funna resultaten från de granskade artiklarna i den här litteraturstudien så hoppas författarna kunna bidra med sin studie till samhället och demenssjukvårdens utveckling då resultaten pekar på positiv inverkan av terapi med djur hos personer med demens. Vi hoppas kunna inspirera sjuksköterskor och övrig vårdpersonal att tänka mer individualiserat kring patientvården samt att det ska bidra till mindre läkemedelsanvändning och mer naturliga hjälpmedel i vården. Precis som föräldrar måste ta hand om sina barn när dem är små då de är oförmögna att klara sig själva måste samhället ta hand om sina äldre då livet inte slutar bara för att de kognitiva funktionerna försvinner. 19

25 REFERENSER Abrahamsson, B. (2003). Demens - omsorg och omvårdnad. (1. uppl., ss ). Stockholm: Bonnier utbildning. Aremyr, G. & Lindell Ljunggren, J. (2012). Leva livet med demens: praktiska råd och berättelser från Hattstugans äldreboende (1. uppl.) Stockholm: Gothia. Bernabei, V., De Ronchi., D., La Ferla, T., Moretti., F., Tonelli, L., Ferrari, B,...Atti, A.R. (2012). Animal-assisted interventions for elderly patients affected by dementia or psychiatric disorders: A review. Journal of psychiatric research, 47(6), Doi: Cherniack, E. P. & Cherniack, A. R. (2014). The Benefit of Pets and Animal-Assisted Therapy to the Health of Older Individuals - Review Article. Current Gerontology and Geriatrics Research, 2014(0), 1-9. Doi: Ellegren, H. (2006). De blev våra husdjur. Forskning & framsteg. Stockholm. Hämtad 21 februari 2017, från Folkhälsomyndigheten. (2014). Åldrande befolkning. Stockholm: Folkhälsomyndigheten. Hämtad 16 januari, 2017, från Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (3. utg.) Stockholm: Natur & Kultur. Forsberg, C. & Wengström, Y. (2016). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. (4. rev. utg.) Stockholm: Natur & kultur. Friberg, F. (2012). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (2., [rev.] uppl., ss ). Lund: Studentlitteratur 20

26 Gustafsson, B., Hermerén, G. & Petterson, B. (2011). God forskningssed. Vetenskapsrådets rapportserie 1:2011. Stockholm: Bromma. Hämtad 13 januari, 2017, från Hauge, S. (2010). Omvårdnad i särskilt boende. I K. Brodtkorb, A. Hylen Ranhoff & M. Kirkevold. (Red.) Geriatrisk omvårdnad: god omsorg och vård till den äldre. (ss ). Stockholm: Liber. Hylen Ranhoff, A. & Børdahl, B. (2010). Äldre och läkemedel. I K. Brodtkorb, A. Hylen Ranhoff & M. Kirkevold. (Red.) Geriatrisk omvårdnad: god omsorg och vård till den äldre. (ss ). Stockholm: Liber. Håkansson, M. (2017). Djurens betydelse för människors hälsa. Lidköping: Lidköpingstryckeri, SLU. Hämtad 16 januari, 2017, från Kanamori, M., Suzuki, M., Yamamoto, K., Kanda, M., Matsui, Y. Kojima, E,...Oshiro, H. (2001). A day care program evaluation of animal-assisted therapy (AAT) for elderly with senile dementia. American journal of Alzheimer's disease and other dementias, 16(4), Doi: / Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier - analys och utvärdering. (2:a uppl.) Kap. 6, Joyce Travelbee s teori om omvårdnadens mellanmänskliga aspekter. Lund: Studentlitteratur. McCabe, B. W., Baun, M. M., Speich, D. & Agrawal, S. (2002). Resident Dog in the Alzheimer s Special Care Unit. Western Journal of Nursing Research, 24(6), Doi: / Majić, T., Gutzmann, H., Heinz, A., Lang, U. E. & Rapp, M. A. (2013). Animal-assisted therapy and agitation and depression in nursing home residents with dementia: A matched case-control trial. The American journal of geriatric psychiatry, 21(11), Doi: /j.jgp

27 Marcusson, J., Blennow, K., Skoog, I. & Wallin, A. (Red.) (2003). Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar. (2., [omarb. och utök.] uppl.) Stockholm: Liber. Marx, M. S. M., Cohen-Mansfield, J., Regier, G.N., Dakheel-Ali, M., Srihari, A. & Thein, K. (2010). The impact of different dog-related stimuli on engagement of persons with dementia. American journal of Alzheimer's disease and other dementias, 25(1), Doi: / Mossello, E., Ridolfi, A., Mello, A. M., Lorenzini, G., Mugnai, F., Piccini, C,...Marchionni, N. (2011). Animal-assisted activity and emotional status of patients with alzheimer's disease in day care. International Psychogeriatrics, 23(6), Doi: /S Motomora, N., Yagi, T. & Ohyama, H. (2004). Animal assisted therapy for people with dementia. Psychogeriatrics, 2004(4), doi: /j x Nordgren, L. & Engström, G. (2012). Effects of animal-assisted therapy on behavioral and/or psychological symptoms in dementia: a case report. American Journal of Alzheimer's Disease & Other Dementias, 27(8), Doi: / Nordgren, L. & Engström, G. (2013). Animal-assisted intervention in dementia: Effects on quality of life. Clinical Nursing Research, 23(1), Doi: / Olsen, C., Pedersen, I., Bergland, A., Enders-Slegers, M.J. & Ihlebæk, C. (2016a). Effect of animal-assisted activity on balance and quality of life in home-dwelling persons with dementia. Geriatric Nursing, 37(4), Olsen, C., Pedersen, I., Bergland, A., Enders-Slegers, M.J. & Ihlebæk, C. (2016b). Engagement in elderly persons with dementia attending animal-assisted group activity. Dementia, 0(0), doi: /

28 Prince, M. (2015). The Global Impact of Dementia: An analysis of prevalence, incidence, cost and trends. Alzheimer s Disease International, (7), Hämtad den 10 februari, från Richeson, N. (2003). Effects of animal-assisted therapy on agitated behaviors and social interactions of older adults with dementia. American journal of Alzheimer's disease and other dementias, 18(6), Doi: / Sellers, D.M. (2005). The evaluation of an animal-assisted therapy intervention for elders with dementia in long-term care. Activities, Adaptation & Aging, 30(1), Doi: Socialstyrelsen. (2014). Demenssjukdomarnas samhällskostnader i Sverige Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 10 februari, 2017, från Socialstyrelsen. (2016). Vård och omsorg om äldre lägesrapport Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtad 21 mars, 2017, från Svenskt demenscentrum. (2014). Risk för att insjukna. Stockholm: Svenskt Demenscentrum. Hämtad 21 februari, 2017, från Svenskt demenscentrum. (2008). Kön. Stockholm: Svenskt Demenscentrum. Hämtad 21 februari, 2017, från Svenskt demenscentrum. (2013). Med siktet inställt på att bota. Stockholm: Svenskt Demenscentrum. Hämtad 21 februari, 2017, från Puffar-RSS-Menyer/Aldre-i-Centrum-108/Med-siktet-installt-pa-att-bota/ Swall, A. A., Ebbeskog, B., Fagerberg, I. & Lundh Hagelin, C. (2014). A therapy dog s impact on daytime activity and night-time sleep for older persons with Alzheimer s 23