Rapport Utredning om KRAVs gränsvärde för GMO

Transkript

1 Eva-Lena Rådberg Rapport Utredning om KRAVs gränsvärde för GMO Sammanfattning Utgångspunkter för KRAVs hållning i frågan om gränsvärde för genetiskt modifierade organismer (GMO) har varit att inte ha något gränsvärde. KRAVs argument är det samma som hos hela den ekologiska rörelsen. Man menar att certifieringen av ekologisk produktion ska vara en garanti för produktionsmetoden snarare än för slutprodukten. Kvantifieringsnivån 0,1 % GMO är allmänt vedertagen som den lägsta gränsen för ett stabilt analysvärde, KRAV har därför bedömt att lägre värden inte kan ses som en avvikelse. I (EG) 834/2007 fastslås att syftet är att GMO skall förekomma i minsta möjliga utsträckning i ekologiska produkter. I förordningen betonas att de nuvarande tröskelvärdena för märkning utgör tak uteslutande för oavsiktlig och tekniskt oundviklig förekomst av GMO. De tröskelvärden som man refererar till är 0,9 % av en inom EU godkänd GMO och 0,5 % av en icke godkänd GMO. Det finns andra privata standardägare inom EU som har riktlinjer för GMO som motsvarar KRAVs, så är fallet med bl.a. Soil Association och Bio Austria. Intrycket är att deras riktlinjer är tydligare. De säger sig inte ha något problem med att tillämpa hårdare krav än EUförordningen. Regelstödet för att ställa krav på KRAV-certifierade livsmedelsföretag avseende GMO är idag mycket svagt, och certifieringsorganen är osäkra på vad som gäller för ekologiska högriskråvaror. I reglerna för livsmedelsförädling samt för import och införsel nämns GMO överhuvudtaget inte i relation till ekologiska produkter. KRAVs riktlinjer för hur företag ska visa att de inte använder GMO-produkter uppfattas som svår begripliga, och de används inte i det praktiska revisionsarbetet. Förädlingsföretag i allmänhet känner inte till att KRAV har särskilda riktlinjer om GMO. Fördelar med att vidhålla att KRAV-certifierade produkter ska vara fria från GMO KRAV är konsekvent med principerna för ekologisk produktion och uppfyller konsumenternas förväntningar på att KRAV-certifierade produkter ska vara fria från GMO. I diskussionen om samexistens mellan GM-grödor och ekologisk produktion har KRAV argumenterat för större säkerhetsavstånd därför att det är oacceptabelt med spår av GMO i ekologiska produkter. Att acceptera föroreningar kan ses som ett steg tillbaka. KRAV-certifieringen behåller sitt anseende hos andra privata ekologiska standardägare, och vid export erkänns KRAV-märkningen av andra certifieringar som t.ex. Soil Association eller Bio Austria. Problem med att vidhålla att KRAV-certifierade produkter ska vara fria från GMO I dag är det av allt att döma inte ett problem att klara att ligga under detektionsgränsen för GMO på livsmedelsråvaror, men om grundtanken i KRAVs riktlinjer om GMO RÅDBERG KONSULT Kungsgatan 16, SE UPPSALA - Tel E-POST: eva-lena@radberg-konsult.se - WEBBPLATS:

2 förtydligas och implementeras kommer det att öka företagens administrativa arbete och ställa högre krav på spårbarhet. För foderråvaror kan det finnas GMO-föroreningar i soja på en nivå under 0,9 %, beroende på att GM-råvaror hanteras i samma flöde innan de kommer till Sverige. Foderföretagen upplever att det inte finns någon förståelse hos leverantörerna för att KRAV har hårdare krav på frihet från GMO-föroreningar. Problemet med GMO-förorening förväntas bli större om man i Sverige en dag kommer att tillverka konventionellt foder med GM-råvaror. Fördelar med att anpassa KRAVs regler helt till EU:s förordning Importören behöver inte visa att råvarorna är helt fria från GMO, dvs. att man inte hittat några spår av GMO. Det skulle förenkla inköpsprocessen, ge bättre tillgång till råvaror, fler tänkbara leverantörer och större möjlighet att hålla priserna nere. Om man räknar med att GM-råvaror kommer att hanteras i anläggningar där ekologiska foder tillverkas, blir risken stor för föroreningar under processen. Här finns en osäkerhet om hur oavsiktlig och teknisk oundviklig inblandning ska tolkas, men det finns ändå utrymme för en högre toleransnivå i EU:s förordning. Utredningens syfte Utredningen ska utgöra underlag för diskussion kring KRAVs tillämpning av gränsvärde för GMO i KRAVs regelkommitté. Utredningen är en del i översynen av KRAVs allmänna regler som pågår fram till juni I översynen av KRAVs foderregler (som avslutades tidigare i år) diskuterades att KRAV har ett lägre gränsvärde för GMO än EU-förordningen för ekologisk produktion. Diskussionen kan sammanfattas med att fodertillverkare tycker att det är svårt att garantera KRAVs gräns på 0,1 procent, vilket gör att det är en hel del produkter som inte kan säljas som KRAV och att det fördyrar fodren för KRAV lantbrukare. Dessutom framfördes där oro kring det faktum att branschens överenskommelse om GMO-fritt foder håller på att omvärderas vilket kommer att göra det än svårare att tillgodose KRAV-lantbrukarna med certifierat foder framöver, om vi inte har samma gränsvärde som övriga EU. Uppdrag De olika delarna i utredningen är: 1) Historik: Beskriva bakgrunden till det gränsvärde för GMO, 0.1 procent, som KRAV har idag. 2) Nuläget: a. Beskriva hur ser tillämpningen av gränsvärdet ut idag. b. Hur fungerar det i andra länder inom EU finns det några privata certifieringssystem som ställer högre krav än EU-förordningen 3) Framtiden/Konsekvenser: Identifiera och beskriva 2

3 - fördelar resp. problem (konfliktområden) som finns för KRAV-producenterna med att behålla dagens gränsvärde 0,1 procent - fördelar resp. problem (konfliktområden) som finns för KRAV-producenterna med att höja gränsvärdet till EU-nivån 0,9 procent. Historik Bakgrunden till KRAVs syn på gränsvärden Utgångspunkter för KRAVs hållning i frågan om gränsvärde för genetiskt modifierade organismer (GMO) har varit att inte ha något gränsvärde för acceptabelt GMO-innehåll. KRAVs hela certifieringssystem är uppbyggt kring kontroll av produktionsmetod, inte på analys av innehåll i produkter. Samma diskussion har förts när det gäller gränsvärden för kemiska bekämpningsmedel, där KRAV inte heller har något gränsvärde för vad som kan anses som ett acceptabelt innehåll. Principen har varit att analyser ska användas sparsamt och enbart för verifiering av att kontrollsystemet fungerar, eller vid misstanke om fusk. KRAVs hållning överensstämmer med IFOAMs och den ekologiska rörelsen i allmänhet. IFOAM hävdar i ett position paper från 2002, att ansvaret för GMO föroreningar ska ligga hos den som förorenar, och att ekologiska lantbrukare inte ska behöva bevisa att deras produkter inte utsatts för GMO-föroreningar. Den uppkomna risken för GMO-förorening ändrar inte den traditionella inställningen att certifieringen av ekologisk produktion ska vara en garanti för produktionsmetoden snarare än för slutprodukten, skriver IFOAM vidare. På samma sätt som en ekologisk lantbrukare inte kan garantera att ingen förorening av kemiska bekämpningsmedel som används av andra, påverkar den egna produktionen, så är det omöjligt för en ekologisk lantbrukare att garantera att inte spå av GMO-förorening kan finnas i produkten. (IFOAM 2002) IFOAM hävdar att ett definierat gränsvärde alltid kommer att vara godtyckligt, och inte visar att produktionen har skett enligt ekologiska principer. Därför stödjer inte IFOAM införandet av gränsvärden för genetisk kontamination. IFOAM stödjer inte heller tvingande krav på tester av genetisk förorening i ekologiska produkter. Däremot kan provtagning och analys användas av certifieringsorgan i speciella situationer för att bedöma om säkerhetssystem är tillförlitliga eller vid misstanke om fusk. (IFOAM 2002) Eftersom IFOAMs position paper är över 10 år gammalt, tillfrågar jag Marianne Schönning som är Sveriges representant IFOAMs EU-grupp, om synen på gränsvärden förändrats. Hon säger att inom IFOAMs EU-grupp så hävdar man samma princip som tidigare. Hon hänvisar till ett yttrande från 2012, som gäller gränsvärden för bekämpningsmedel, där den principiella ståndpunkten utvecklats. I yttrandet skriver man att gränsvärden inte överensstämmer med ett processorienterat synsätt som är ett av kärnvärdena inom ekologisk produktion. Genom att definiera ett gränsvärde ändrar man kvalitetskonceptet från processbaserat till produktbaserat. (IFOAM EU-Group 2012) Gränsvärdet 0,1 % Trots att KRAV principiellt varit emot gränsvärden för GMO-förorening, och det inte finns något gränsvärde angivet i reglerna, så diskuterar man idag KRAVs gränsvärde t.o.m. inom KRAV. Förklaringen finns i att KRAV sedan långt tillbaka (åtminstone sedan 2004) har en instruktion för hur företag ska visa att de inte använder GMO. I det aktuella dokumentet (från ) kan man läsa KRAV rekommenderar företag att försäkra sig om att GMO-analyser av EU-ekologiska produkter i riskgrupp 1 har gjorts med en kvantifieringsnivå (rapporteringsnivå) åtminstone ner till 0,1 procent. Bakgrunden till 3

4 procentsatsen är att KRAV bedömer att analysresultat under 0,1 procents inblandning av GMO är behäftade med sådana felkällor att det inte ska leda till vidare utredning. (Jacobson & Wahlberg, 2006). Gränsen 0,1 % GMO tycks allmänt vedertagen som den lägsta gräns för ett stabilt analysvärde. I samband med diskussioner om tolkningen av föreskrifter för samexistens har bl.a. annat danska Födevareministeriet och en del tyska delstatsmyndigheter hävdat att 0,1 % är den möjliga gränsen för att med då kända mätmetoder för att fastställa GMO-inblandning (Jacobson & Wahlberg, 2006). I några EU-länder är det tillåtet att märka konventionella produkter med GMO-fritt, bland annat i Finland. I Finland kan märkningen gm-fritt användas på livsmedel som kan innehålla genetiskt modifierade ingredienser (såsom soja eller majs) endast om produkten inte alls innehåller genetiskt modifierat material (halten gm-material 0 % = detektionsgränsen). EU förordningens tröskelvärde Ett tröskelvärde för halt av GMO i ekologiska produkter kom in i lagstiftningen om ekologisk produktion först 2007, i och med att förordning (EG) 834/2007 trädde i kraft. I (EG) 834/2007 fastslås att syftet är att GMO skall förekomma i minsta möjliga utsträckning i ekologiska produkter. I förordningen betonas att de nuvarande tröskelvärdena för märkning utgör tak uteslutande för oavsiktlig och tekniskt oundviklig förekomst av GMO. Något gränsvärde anges inte i (EG) 834/2007, däremot finns en hänvisning till (EG) nr 1830/2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer, i vilken det i sin tur finns ett tröskelvärde på 0,9 % angivet. Enligt (EG) nr 1830/2003 behöver produkter med GMO i halter under 0,9 % inte GMOmärkas under förutsättning att GMO-innehållet är oavsiktligt eller tekniskt oundvikligt. Även produkter med lägre GMO-innehåll än 0,9 % ska alltså märkas om inblandningen är avsiktlig eller tekniskt möjlig att undvika. Formuleringen oavsiktlig och tekniskt oundviklig GMO-förekomst har föranlett en diskussion om hur detta ska tolkas. En tolkning, som gjorts av vissa regionala tyska myndigheter, är att om en producent påvisar GMO i halter mellan 0,1 % och 0,9 %, måste denna kunna bevisa att inblandningen är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. Även om det första fallet av inblandning visar sig vara oavsiktligt eller tekniskt oundvikligt, så ska upprepade inblandningar leda till att man utreder om adekvata åtgärder vidtagits och en jämförelse görs med andra leverantörers resultat när det gäller särhållning, och utifrån det avgöra om innehållet kan anses vara oavsiktligt eller tekniskt oundvikligt. (Jacobson & Wahlberg, 2006) I samband med regleringen av samexistens mellan GM- och icke GM-grödor gjorde Jordbruksverket en tolkning för Sveriges del, som är betydligt friare. Jordbruksverkets tolkning innebär att om en producent vidtagit alla åtgärder som föreskrivs i regler och vägledningar så har denne vidtagit adekvata åtgärder. I sådana fall anses en inblandning under 0,9 % vara oavsiktlig och tekniskt oundviklig. (Jacobson & Wahlberg, 2006). Livsmedelsverkets har å andra sidan i brev till KRAV daterat angett att om ett företag analyserar och upptäcker att det finns GMO-inblandning i en produkt och om partiet ändå saluförs, ska företaget, enligt Livsmedelsverkets tolkning, GMO-märka produkten oberoende av nivån på GMO-halten. Konsekvensen av resonemanget blir att produkten samtidigt inte skulle kunna märkas som ekologisk. 4

5 Nuläget Andra privata certifieringssystem inom Europa Hur fungerar det i andra länder inom EU finns det några privata certifieringssystem som ställer högre krav än EU-förordningen? Frågan skickades per mejl till Soil Association (Storbritannien), Naturland (Tyskland), Ecovalia (tidigare CAAE, Spanien), ICEA (Italien), Bioland (Tyskland), Bio Suisse (Schweiz), Debio (Norge), Bio Austria (Österrike). Endast Soil Association, Bio Suisse och Bio Austria svarade. Storbritannien Genom Soil Association har vi fått en riktlinje ( guidance note ) från den ansvariga myndigheten DEFRA, till alla godkända certifieringsorgan i Storbritannien, gällande hur (EG) 834/2007 ska tolkas med avseende på GMO (se ref.5). I riktlinjen kan man bl.a. läsa: Enligt riktlinjen kan 9 (2) 1 endast tillämpas då en aktör inte är medveten om att en produkt innehåller spår av innehåller GMO. Om en aktör testar och upptäcker GMO oavsett på vilken nivå, (inklusive vid en nivå under tröskelvärdet 0,9 % GMO), träder 9(1) 2 i kraft, och produkten kan inte marknadsföras som ekologisk. Kunskap om GMO-innehåll är inte begränsat till om testning förekommer, utan kan vara ett resultat av information som aktören fått på andra sätt. Under dessa förutsättningar kan operatören inte stödja sig på 9(2). Jag uppfattar riktlinjen motsägelsefull, vilket väl i och för sig speglar den EG-förordningen som den ska hjälpa till att tolka. En slutsats kan vara att så länge en aktör är omedveten om ett eventuellt GMO-innehåll, så följer den förordningen. Samtidigt åläggs medlemsstaterna att vidta kontrollåtgärder som t.ex. provtagning, för att säkerställa att lagstiftningen om GMO följs. Soil Association Storbritannien Soil har skickat oss sina instruktioner och de arbetsdokument som används för att garantera GMO-frihet. Soil kräver att GMO-friheten styrks med PCR-analyser med en noggrannhet av 0,1 % för råvaror med de högsta riskklasserna. De har också tydliga regler för provtagning och krav på spårbarhet. Även IP-system kan godkännas om det uppfyller vissa krav. Soil arbetar med en GM-riskmatris som utgår från gröda och land. Den högst riskklassen (3) används för grödor som kommer från i länder där GM-grödor odlas kommersiellt i stor skala. Förutom soja och majs från de stora exportländerna utanför Europa, så ligger t.ex. majs från Spanien i riskklass 3. Riskklass 2 står för länder där GM-odling är tillåten men inte förekommer i större skala eller där det finns rapporter om kontaminering, ett exempel är majs från Ungern. Som exempel kan nämnas att soja från Italien betecknas med klass 1 liksom raps från Sverige(!) Provtagning av varje parti krävs för riskklass 2 och 3 för produkter från länder utanför EU, men enbart för produkter med riskklass 3 inom EU (om jag har förstått det rätt). Soil kräver också en detaljerad deklaration från den certifierade, där kontrollåtgärderna ska beskrivas. Deklarationen måste förnyas varje år och skickas in till SA Cert. Att det 1 Artikel 9(2) i (EG) 834/2007 anger att aktören får förlita sig på märkning som åtföljer produkter enligt (EG) nr 1829/2003 eller (EG) nr 1830/2003. Dessa förordningar reglerar GM-foder och livsmedel respektive spårbarhet och märkning av GMO. Enligt dessa förordningar behöver inte produkter som innehåller < 9 % GMO vara märkta under förutsättning att förekomsten är oavsiktlig och tekniskt oundviklig, såvida de inte har erhållit annan information som anger att märkningen av produkterna i fråga inte överensstämmer med de förordningarna. 2 Artikel 9(1) i (EG) 834/2007 anger att GMO och produkter som framställts av eller med GMO inte får användas som livsmedel, foder i ekologisk produktion. 5

6 certifierade företaget har en kontinuerlig kontroll av hela kedjan ska dessutom verifieras årligen i samband med revision. Bio Austria Bio Austria har svarat att: I Bio Austrias riktlinjer tolkas GMO-fritt på samma sätt som i KRAVs riktlinjer, dvs. GMO innehållet måste understiga detektionsgränsen 0,1 %. Enligt kontrollsystemet krävs en analys per 1000 ton råvara när det gäller högrisk råvaror som t.ex. soja, majs eller raps. I samansatta foder krävs att provtagning och analys görs varje kvartal. Bio Suisse, Schweiz Bio Suisse har svarat: Generellt används samma tröskelvärden i Schweiz som för icke ekologiska produkter, dvs. 0,9 % för GMO som är tillåtna i Schweiz och 0,5 % för icke tillåtna GMO. Den schweiziska hälsokontroll-myndigheten beslutar i varje enskilt fall. Utöver detta använder Bio Suisse fler restriktioner: Om GMO har påvisats i en ekologisk produkt, även under 0,9 %, ombeds den ansvariga personen att förklara vad orsaken är och att vidta åtgärder för att det inte ska upprepas. Bio Suisse förbehåller sig rätten att underkänna produkter med GMO innehålla under 0,9 %, i de fall man bedömer att orsaken är förbiseende eller bristande rutiner. Vid provtagning av ekologiska grödor i fält får GMO-innehållet inte överstiga 0,1 % Enligt information på Bio Suisses hemsida (se ref. 7) ska importerade ekologiska produkter testas och de åtgärder som vidtagits för att förhindra kontaminering av ekologiska produkter med GM-material bedömas. När det gäller känsliga produkter som majs, majsgluten, raps, senap, och soja kontrolleras varje råvaruparti av Bio Suisse. KRAV-certifieringen i praktiken GMO i KRAVs regler som livsmedelsföretag ska följa Det finns inget i de KRAV-regler som livsmedelsföretagen ska följa som ens antyder att KRAV-skulle har högre krav än EU-förordningen när det gäller GMO-frihet. KRAV-certifierade livsmedelsföretag skall följa reglerna i Kapitel 1 Märkning och marknadsföring och 2 Allmänna regler, samt kapitel 9 Livsmedelsförädling. KRAVs särskilda riktlinjer, dvs. KRAVs Risklista för GMO avser importerade produkter, därför skall även Kapitel 16 Import och införsel av produkter eller råvaror följas av de aktuella företagen. Inte i något av dessa kapitel framgår att ekologiska råvaror inte få innehålla GMO, troligen för att det betraktas som självklart. KRAVs särskilda riktlinjer för GMO finns endast på hemsidan, och i de aktuella kapitlen finns ingen hänvisning dit. På ett enda ställe i Kapitel 2 Allmänna regler, under rubriken Avstängningsgrundande avvikelser framgår att en ansluten kan stängas av om den medvetet använt genetiskt modifierade organismer, GMO, eller GMO-produkter. I kapitel 9 om Livsmedelsförädling framgår endast att konventionella råvaror (som i vissa fall får ingå i små mängder) samt tillsatser, aromer och processhjälpmedel inte får innehålla GMO. Kapitel 16 om import och införsel innehåller tilläggskrav utöver (EG) 834/2007, men inget av tilläggskraven berör GMO. GMO nämns överhuvudtaget inte i kapitlet. 6

7 Stödet i reglerna för att ställa krav på Livsmedelsföretag att följa KRAVs riktlinjer för GMO är med andra ord väldigt svagt. GMO i KRAVs regler som rör fodertillverkning Kapitel 11 Fodertillverkning börjar med att fastslå att GMO inte får användas i KRAVcertifierat foder. I de nya reglerna som gäller från 2014 finns dessutom ett tillägg som hänvisar till KRAVs risklista för GMO på KRAVs hemsida. Här finns alltså, särskilt från 2014, ett regelstöd för att ställa KRAV på certifierade företag att följa riktlinjerna i Risklistan. Intervjuer med revisorer För att få en uppfattning om hur KRAVs riktlinjer om GMO (risklistan) används av certifieringsorganen intervjuades fyra revisorer. Vi hade valt ut revisorer som hade något företag med högriskråvaror i sina produkter. Alla revisorer kände till att det finns särskilda riktlinjer på KRAVs hemsida, men det fanns en mycket stor osäkerhet om hur de ska användas. Det var en självklarhet för alla att kräva GMO-intyg för konventionella tillsatser, vilket det ju finns regelstöd för i Kapitel 9. Däremot var det ingen som ställt krav på att livsmedelsföretag ska visa att det skett provtagning och analys på högriskråvaror, i enlighet med riktlinjerna. Ingen av revisorerna har hänvisat aktuella företag inom livsmedelsförädling till KRAVs risklista. Endast en av de intervjuade revisorerna hade gjort revisioner på foderföretag med import av soja. Hon var medveten om risklistan och att det fanns särskilda krav när det gäller soja, och hade därför tillfrågat andra inom certifieringsorganet vilka krav hon egentligen skulle ställa. Slutsatsen blev att tills vidare så räcker det med ekologiska certifikat. Diskussion Förutom det svaga regelstödet, särskilt för livsmedelsförädlingsföretag, så är formuleringen i risklistan också vag, med formuleringar som eventuellt underkännande och rekommendation. I risklistan står det: För ekologiska produkter räknas KRAV-certifikat och andra IFOAM-ackrediterade certifieringar som tillräckliga intyg. EU-ekologiska certifikat måste kompletteras med uppgift om att GMO-kontrollen inte regelmässigt tillåter en låg inblandning. KRAVs riktlinje är att certifieringsorgan alltid ska utreda fall när det påvisats GMO i en produkt för ett eventuellt underkännande. Certifieringsorganet kan sedan besluta att företaget måste ändra i sina särhållningsrutiner för att minska risken för inblandning. KRAV rekommenderar företag att försäkra sig om att GMO-analyser av EU-ekologiska produkter i riskgrupp 1 har gjorts med en kvantifieringsnivå (rapporteringsnivå) åtminstone ner till 0,1 procent. Det är inte förvånande att samtliga intervjuade revisorer är osäkra på hur de ska använda risklistan när det gäller ekologiska högriskråvaror. Det är ganska få livsmedelsprodukter som innehåller högriskråvaror som soja eller majs, vilket förmodligen har bidragit till att certifieringsorganen inte ställt fler frågor till KRAV om tillämpningen av reglerna. Fördelar med att vidhålla att KRAV-certifierade produkter ska vara fria från GMO Jag tycker det är olyckligt att man även inom KRAV börjat sätta likhetstecken mellan lägsta säkra detektionsgräns för GMO och gränsvärde för GMO. 7

8 Genom att vidhålla att KRAV-certifierade produkter så lång möjligt ska vara fria från spår av GMO, är KRAV konsekvent med principerna för ekologisk produktion. Konsumeter förväntar sig att KRAV-certifierade produkter ska vara fria från GMO. Även om konsumenter i allmänhet inte är medvetna om detaljerna i regler och riktlinjer, skulle det förmodligen ses som negativt om KRAV blir mera tillåtande och lägger sig på samma nivå som konventionella livsmedel. I kampen för att det är den som odlar GM-grödor som ska bära ansvaret för föroreningarna som odlingen medför, skulle det bli ett steg tillbaka. KRAV har hittills argumenterat för större säkerhetsavstånd därför att det är oacceptabelt med spår av GMO i ekologiska produkter. Gentemot andra privata ekologiska standardägare skulle KRAV-certifieringen förlora i anseende om man släpper kravet på GMO-frihet, och vid export skulle man riskera att KRAV-märkningen inte erkänns av t.ex. Soil Association eller Bio Austria. Problem med att vidhålla att KRAV-certifierade produkter ska vara fria från GMO I dag är det av allt att döma inte ett problem att klara att ligga under detektionsgränsen för GMO för de förädlingsföretag som har kontaktats i samband med en annan del av utredningen. Trots att i stort sett alla företag var omedvetna om att KRAV har strängare krav är EU-förordningen, sa de allra flesta att deras leverantörer förser dem med analysresultat som anger att GMO innehållet är < 0,1 %. Om grundtanken i KRAVs riktlinjer om GMO ska behållas måste det bli tydligare i reglerna vad som gäller, och riktlinjerna måste också implementeras. Det kommer att öka företagens administrativa arbete i och med att de måste kunna visa dokumentation på att varje råvaruparti verkligen har provtagits och analyserats. Hos företag som importerar färdigförpackade produkter, och alltså inte har någon tillverkning i Sverige, kan det vara svårt att spåra konsumentprodukterna till ett visst råvaruparti som provtagits, även om den dokumentationen antagligen finns hos tillverkaren. Flera företag menar att det är svårt för små aktörer på en internationell marknad att ställa särskilda krav. De upplever att det inte finns någon förståelse hos leverantörerna för att KRAV har hårdare krav på frihet från GMO-föroreningar, än andra certifieringar inom EU. Det är ofta brist på ekologiska råvaror, och det är risk för att leverantörerna väljer att gå till en annan kund. Eller så blir råvaran betydligt dyrare. Ett fodertillverkningsföretag har idag problem med att GMO-föroreningar i importerad soja, som ibland ligger över 0,1 %. En rimlig förklaring är att deras importflöden går via Danmark och att det finns kontakt med GM-soja som där används i konventionellt foder, t.ex. genom lastutrymmen, elevatorer eller silos. Trots att dessa säkert rengörs emellan konventionell och ekologisk råvara, kan det ändå leda till att spår av GMO hittas. Ekologisk soja importeras huvudsakligen från Italien och eftersom GM-soja inte odlas där bör det inte finnas några problem med pollenförorening i själva odlingen. Det finns relativt få företag som tillverkar ekologiskt foder i Sverige, och även om inte alla företag har problem med GMO-föroreningar i importerad soja, så är varje företag viktigt för att fodermarknaden ska fungera. Problemet kan förväntas bli större om man i Sverige en dag kommer att tillverka konventionellt foder med GM-råvaror, men det finns kanske inte skäl att gå händelserna i förväg. 8

9 Fördelar med att anpassa KRAVs regler helt till EU:s förordning Om KRAV helt skulle anpassa sig till EU-förordningen, utgår jag ifrån att KRAV ändå bör fastställa riktlinjerna för när GMO-frihetsintyg ska styrkas med provtagning och analys. Om man förutsätter att det fortfarande skulle finnas krav på att alla partier av högriskråvaror ska testas, och att den svenska importören måste kunna visa att så har skett, så är fördelen att importören inte behöver kunna visa att råvarorna är helt fria från GMO, dvs. att man inte hittat några spår av GMO. De flesta svenska importörer skulle förmodligen uppfatta det som en stor fördel att inte behöva ställa särskilda krav utöver EU-förordningen. Det skulle förenkla inköpsprocessen, ge bättre tillgång till råvaror, fler tänkbara leverantörer och större möjlighet att hålla priserna nere. Man får då förutsätta att de certifieringsorgan som certifierat råvaran i tidigare led hanterat EU-förordningens krav på att leverantören ska visa att en eventuell förorening varit oavsiktlig och tekniskt oundviklig. Om man räknar med att GM-råvaror kommer att hanteras i samma anläggningar som ekologiska råvaror i Sverige i framtiden, något som ligger nära till hands när det gäller ekologiskt foder, så måste de svenska certifieringsorganen hantera risken för föroreningar som kan uppkomma i processen. Detta gäller oavsett om kravet är ett helt GMO-fritt foder eller om KRAV accepterar EU-förordningens tröskelvärde för oavsiktlig och teknisk oundviklig inblandning. Här finns en osäkerhet om hur oavsiktlig och teknisk oundviklig inblandning ska tolkas, men det ger ändå utrymme för en högre toleransnivå. Oavsett tröskelvärden kommer det att ställ nya krav på riktlinjer för provtagning och analys. Och då är det inte längre enbart importerade ekologiska högriskråvaror det gäller. Här kanske det borde vara slutprodukten, dvs. en sammansatt produkt, som provtas och analyseras. Nuvarande kvantifieringsmetod förutsätter att det finns DNA från samma art som den genmodifierade växten, vilket inte nödvändigtvis behöver vara fallet vid fodertillverkning. Referenser: 1. Jacobson, K. & Wahlberg, K., 2006 Lantbruk på lika villkor - om samexistensen mellan GMO-fritt lantbruk och lantbruk som använder GMO, Sveriges Lantbruksuniversitet 2. Position on Genetic Engineering, IFOAM, 2002, tillgängligt via: 3. (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder 4. (EG) nr 1830/2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer 5. Guidance Note To CBs On The Presence and Use of GMOS In Organic Production and Testing for GMOS,( CBs 13/060), 25 April 2013, UK Government Department for Environment Food and Rural Affairs (DEFRA) 6. IFOAM EU-Group, October 2012, tillgänglig via: Comments on the three-year work programme of the European GMO Socio-Economic Bureau (ESEB) submitted by the IFOAM EU Group 7. Prevention of contamination of imported Bio Suisse approved products with GMOs, August 2011, Bio Suisse information note, tillgänglig via: 9