1 (11) R 05/2012. Näringsdepartementet Energienheten STOCKHOLM. 1 Sammanfattning

Transkript

1 SVENSK VINDENERGI GUNNAR FREDRIKSSON SVENSK ENERGI JAN FRISK YTTRANDE Datum Beteckning R 05/ (11) v2 Näringsdepartementet Energienheten STOCKHOLM Ert Dnr: N2011/4103/E Remiss av Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI) redovisning av regerings uppdrag om en internationell jämförelse i fråga om militär flygverksamhet och vindkraft Svensk Vindenergi och Svensk Energi lämnar härmed sitt gemensamma svar på remissen av Totalförsvarets forskningsinstituts (FOI) redovisning av regeringens uppdrag om en internationell jämförelse i fråga om militär flygverksamhet och vindkraft. 1 Sammanfattning Undertecknande organisationer anser att det är ett gott initiativ att ta fram en rapport som visar på hur försvarsmakter i olika länder, speciellt deras flygverksamhet, förhåller sig till vindkraft. Trots den kritik mot genomförandet som framförs i det följande är det en hel del i rapporten som kan utnyttjas praktiskt. Den sammanlagda omfattningen av restriktionerna för vindkraftsutbyggnad motsvarar drygt halva landytan i södra Sverige (elområde 3-4) och en femtedel i norra Sverige (elområde 1-2). Det betyder att inskränkningarna är särskilt kännbara i de södra delarna av landet där också behovet av att bygga ny elproduktion är störst. Vidare innebär detta också påverkan på utformningen av hela kraftsystemet i Sverige och inom Norden. Vår kanske allvarligaste kritik gäller att FOI inte besvarat kärnfrågan i uppdraget med önskvärd tydlighet och inte heller tagit det helhetsgrepp uppdraget syftade till. Den första delen av uppdraget att klarlägga eventuella skillnader i förhållande till andra jämförbara stater - kan möjligen anses vara utfört medan den andra och viktigare delen att analysera om dessa skillnader är motiverade, inte kan anses genomfört. Därutöver anser vi: Vi hävdar mot bakgrund av det följande att det inte finns någon reell motsättning mellan Försvarsmaktens intressen och en utbyggnad av vindkraft i Sverige.

2 FOI konstaterar sammanfattningsvis att svenskt militärt flyg har gott om utrymme, till skillnad från särskilt Danmark och Tyskland. Miljöprövningen omnämns inte alls i FOI-utredningen. Mot detta måste riktas allvarlig kritik. Det kan konstateras att stoppområdena har en utsträckning som vida överstiger vad som krävs för att aktuella flygplatser ska kunna utnyttjas för start och landning. Luftfartsstyrelsen uttalade sig 2007 om luftfartens riksintressen. Det viktigaste i uttalandet att skadan som sker vid en höjning av MSA-ytor inte är påtaglig, vilket innebär att åtgärden är tillåtlig i Miljöbalkens mening. Således kan inte MSA-ytor användas som ett instrument för att stoppa vindkraftsetablering som prövas enligt Miljöbalken. Det bör tydligt slås fast att Försvarsmakten endast är en av flera remissinstanser till beslutande myndighet. Vi vill kraftfullt understryka vikten av att positivt givna remissvar måste gälla och ska inte kunna dras tillbaka i sent skede. Det bör vara ett formellt fel att hänvisa till eventuella kommande förändringar i verksamheten för att stoppa en vindkraftetablering. Det borde vara självklart att Försvarsmakten ska kunna verka i den miljö den uppträder i, vilket i dagsläget och framöver kommer att vara ett landskap med vindkraft. 2 Inledning Vindkraftsbranschen har vid ett antal möten med Försvarsmakten försökt att nå en kompromiss om hur de bägge intressena ska kunna samexistera. De flesta mötena har rört de så kallade stoppområdena och på senare tid även MSA-ytor (MSA = Minimum Sector Altitude). Vid de första mötena visades en viss förståelse för sakargument vilket bland annat visade sig i en minskning av ytorna som omfattas av stoppområden. Diskussionen om sakargument har gradvis förskjutits mot en alltmer formalistisk hållning. Vilket visade sig tydligt vid ett möte i början av året med Försvarsmaktens ledning, innefattande generaldirektör och chefsjurist. Där uttalades tydligt att formalia i samband med ansökningar är viktigare än de faktiska eventuella problem som kan uppstå vid en vindkraftsetablering. Vidare sades tydligt att det endast är politiska beslut som kan få Försvarsmakten att ändra ståndpunkter. Vid ungefär samma tidpunkt som FOI-utredningen avlämnades började Försvarsmakten även motsätta sig etablering av vindkraftverk som är högre än de s.k. MSA-ytorna omkring de militära flygplatserna. Ändringen genomfördes utan samråd och utan ens ett offentliggörande av den nya policyn. Dessa omständigheter tillsammans gör att Försvarsmaktens agerande måste betraktas som utmanande. 2 (11)

3 3 Allmänna synpunkter 3.1 Försvarsmaktens roll vid vindkraftsetableringar Försvarsmakten är remissinstans vid tillståndsärenden beträffande bl.a. vindkraftverk. Dess yttrande har ofta avgörande betydelse för utgången av ett tillståndsärende varför det är av grundläggande betydelse att de synpunkter som Försvarsmakten för fram är relevanta för situationen i det specifika fallet. Detta är speciellt viktigt då prövande myndigheter genom åren tenderat att alltmer övertolka innebörden av totalförsvarets ställning i miljöbalken. FOI gör olika ansatser till att förklara det stora inflytande som den svenska Försvarsmakten har på samhällsplaneringen såsom alliansfrihet, egen flygutbildning mm. Med ändrade yttre förhållanden finns det idag anledning att se mer kritiskt på anspråken från Försvarsmakten. 4 Specifika synpunkter Nedan behandlas de olika momenten i Försvarsmakten hantering av vindkraftsärenden i punktform: 4.1 Hindersituationen 1. En grundläggande kritik av FOIs rapport är att den ger en felaktig bild av hindersituationen omkring de militära flygplatserna. En genomgång av Försvarsmaktens hinderdatabas för området omkring den militära flygplatsen Såtenäs visar att det finns långt fler master än vindkraftverk i området (Fig. 1). Inom 55 km från flygplatsen finns 631 master eller liknande med en högsta höjd av 332 m samt 262 vindkraftverk med högsta höjd 155 m. Masterna är alltså i majoritet och huvudsakligen bestämmande för möjligheterna att flyga på låg höjd. Detta redovisas inte av FOI. Försvarsmakten har också enbart agerat mot vindkraftverk. Någon förklaring till detta står inte att finna i rapporten. 3 (11)

4 Figur 1. Befintliga hinder omkring Såtenäs militära flygplats (röd ring). På bilden finns 631 master mm (blå) och 262 vindkraftverk (röda) markerade. Högsta höjder 332 respektive 155 m över mark. Den stora cirkeln visar avståndet 55 km från Såtenäs (MSA-yta). Källa Försvarsmaktens hinderdatabas, februari Såvitt känt pågår flygverksamheten vid Såtenäs utan inskränkningar. Därav måste dras slutsatsen att flyget kan leva med hindersituationen sådan den är idag. 3. I ett tillståndsärende åligger det Försvarsmakten att visa att ett tillkommande hinder inom området orsakar påtaglig skada på Försvarsmaktens verksamhet. Då de närmare tusen tidigare hindren tydligen inte orsakat sådan skada torde det rimligen vara svårt att påvisa påtaglig skada av ett ytterligare hinder, annat än i fall då detta inkräktar på ICAO-reglerna (se nedan, Internationella och militära flygregler). 4. Det ursprungliga skälet till stoppområdena angavs vara vindkraftverkens förmåga att påverka JAS-Gripens dopplerradar. Ur flygsynpunkt skiljer sig vindkraftverk från andra typer av hinder endast genom detta. Försvarsmakten arbetar på att lösa problemet, och kommer med säkerhet att lyckas med detta. I FOI-rapporten är detta problem nedtonat, liksom numera av Försvarsmakten. 4 (11)

5 4.2 Internationella och militära flygregler 1. De internationella ICAO-reglerna reglerar förekomsten av hinder i flygplatsernas närområden så att verksamheten start och landning inte ska påverkas. För militärt flyg i Sverige gäller Regler för militär luftfart, RML, vilka nära överensstämmer med ICAO. Det militära flyget i övriga beskrivna länder tillämpar ICAO-reglerna direkt. FOI redovisar dessa regler på ett i huvudsak korrekt sätt. 2. En slutsats från FOIs genomgång är att ICAO/RML-reglerna är tillräckliga för att tillförsäkra att flygplatserna får en sådan hinderfrihet i sin omgivning att flygverksamheten inte påverkas. Förhållandena är i princip lika i Sverige och i de andra behandlade länderna. Något skäl för att med hänsyn till flygplatsernas verksamhet tillämpa exempelvis stoppområden och en särskild tillämpning av MSA-ytor finns därför inte. 4.3 Miljöprövning av flygplatser 1. Såväl militära som civila flygplatser prövas enligt Miljöbalken. Eftersom särskilt militär flygverksamhet är starkt bullrande innebär detta avgörande begränsningar för hur verksamheten får bedrivas, särskilt vilka flyghöjder som får utnyttjas. Exempelvis får inte lågflygning genomföras, annat än vid två flygplatser i Norrbotten (Jokkmokk och Vidsel). Miljöprövningen omnämns inte alls i FOI-utredningen. Mot detta måste riktas allvarlig kritik. 2. Med utgångspunkt från dess flygplatser kan Försvarsmakten också bedriva olika former av övningar i angränsande geografiska områden. Då sådana övningar inte är bundna till viss flygplats går det inte att av detta skäl åberopa Miljöbalkens skydd för Försvarsmaktens anläggningar. 3. Det är direkt stötande att Försvarsmakten beskriver sin verksamhet olika beroende på syftet. Till exempel i ansökan om miljötillstånd för den militära flygplatsen Karlsborg omnämns inte lågflygning. I remisssvar beträffande ansökningar om vindkraftsetablering anger man som skäl för avstyrkande att man har behov att flyga på 30 m höjd upp till 40 km från flygplatsen. Vi vill här påpeka att det är straffbart som försvårande av miljökontroll (29 kap. 5 Miljöbalken) bl.a. att med uppsåt eller av oaktsamhet lämna en oriktig uppgift som från miljö- eller hälsoskyddssynpunkt har betydelse för en myndighets prövning, om uppgiften lämnas i en ansökan, anmälan eller annan handling som ska ges in till en myndighet enligt en bestämmelse i denna balk eller en föreskrift som regeringen har meddelat med stöd av balken. De olika uppgifterna som Försvarsmakten lämnat kan påverka utgången av ärendena i en för Försvarsmakten gynnande riktning. 4.4 Stoppområden 1. Försvarsmakten beslutade i oktober 2010 att fortsättningsvis motsätta sig etablering av vindkraftverk inom stora s.k. stoppområden omkring de militära flygplatserna. Däremot behandlas inte andra typer av hinder. Telemaster berörs inte, trots att de är fler och upp till dubbelt så höga. Inom stoppområdena anges inte sakskälen då varken tillåten hinderhöjd preciseras eller aktuella flyghöjder anges. Försvarsmaktens 5 (11)

6 beslut framstår härmed som osakligt på ett sätt som knappast skulle stå sig vid en förvaltningsrättslig prövning. 2. Det bör påpekas att stoppområdesbeslutet innehåller en anvisning om att Försvarsmakten ska behandla varje ärende individuellt 1. Detta har dock inte tillämpats i praktiken, utan senare ärenden har generellt endast innehållit en hänvisning till stoppområdesbeslutet. 3. Flera skäl talar emot att stoppområdena skulle ha betydelse för möjligheterna att använda flygplatserna. Bland annat det faktum att redan tillämpning av ICAO/RML-reglerna innebär att flygplatserna kan utnyttjas till fullo. Då dessutom flygplatsernas miljötillstånd förbjuder lågflygning i närområdet saknar stoppområdena betydelse för flygverksamheten inom deras centrala delar. Det kan således konstateras att stoppområdena har en utsträckning som vida överstiger vad som krävs för att aktuella flygplatser ska kunna utnyttjas för start och landning. Stoppområdesbeslutet innebär alltså att Försvarsmakten genom en ensidig deklaration upprättar övningsområden, vilka inte har någon direkt koppling till dess anläggningar. 4. Enligt FOI-utredningen visar det sig också att stoppområdena inte har någon motsvarighet i övriga behandlade länder. Varför det är så har FOI inte gjort någon djupare analys av, vilket självklart borde varit med i rapporten då det kan vara en av kärnorna. Redan i uppdraget sägs att FOI ska analysera skillnader och belysa vari och varför skillnader föreligger. 4.5 MSA-ytor 1. Den redogörelse i utredningen beträffande vad MSA-ytor är i huvudsak korrekt. Dock tar de, av naturliga skäl, inte upp den felaktiga tillämpning som Försvarsmakten nu använder sig av, då denna började användas först efter det att utredningen sammanställts. 2. MSA-ytor finns omkring alla civila och militära flygplatser med procedurer för instrumentinflygning. Ytan sträcker sig 46 eller 55 km från flygplatsen och ger för varje sektor om 90 grader information om vilken höjd som ger 300 m frihet till hinder inom sektorn. Om det inom sektorn reses hinder som är högre än vad som stipuleras inom den befintliga MSA-ytan är normalfallet att höjdangivelsen inom MSA-ytan höjs. Detta kan innebära att aktuell procedur får påbörjas på en högre höjd, vilket i de flesta fall inte ger upphov till problem och de ekonomiska konsekvenserna blir försumbara (ändring av kartor mm). I ytterlighetsfall kan det bli nödvändigt att komplettera utrustningen på flygplatsen. I ett policydokument från om luftfartens riksintressen redovisar Luftfartsstyrelsen bl.a. sin inställning till uppförande av hinder som påverkar MSA-ytans höjd. Luftfartsstyrelsen är numera ersatt av Trans- 1 Försvarsmaktens hantering av inkommande vindkraftsremisser inom militära flygplatsers influensområden. HKV Sid 1. 2 Luftfartens riksintressen. Principer för precisering av riksintresse och influensområden för flygplatser. Luftfartsstyrelsen Rapport 2008:12. 6 (11)

7 portstyrelsen, som tillhandahåller och hänvisar till den angivna skriften på sin hemsida. 3 Luftfartsstyrelsen konstaterar att hinder som genomtränger och därmed höjer MSA-ytan kan påverka instrumentprocedurerna i större eller mindre omfattning och skriver härefter: En omräkning av procedurerna eller investering i ytterligare markbundna navigationshjälpmedel innebär inte påtaglig skada på riksintresset (vår markering) eftersom skadan kan åtgärdas, dock med en kostnad för flygplatsen. Styrelsen anger längre fram att kostnadsansvaret för sådana tillkommande hjälpmedel bör kunna diskuteras. Det viktigaste i uttalandet ovan gäller att skadan inte är påtaglig vilket innebär att åtgärden är tillåtlig i Miljöbalkens mening. Således kan inte MSA-ytor användas som ett instrument för att stoppa vindkraftsetablering som prövas enligt Miljöbalken. 4.6 Den totala omfattningen av geografiska restriktioner givna av Försvarsmakten 1. Den totala omfattningen av Försvarsmaktens restriktioner mot vindkraft tar en orimligt stor yta i anspråk jämfört med det civila flygets hinderytor, som är mycket mindre trots att antalet civila flygplatser är mycket större (tabell 1). Tabell 1: Försvarsmaktens och civilflygets restriktioner mot vindkraft. Södra Sverige = elområde 3-4, norra Sverige = elområde 1-2. Procentsiffror anger andel av aktuell del av landet. Källor Försvarsmakten och Trafikverket. Södra Sverige Norra Sverige Sverige totalt km 2 % km 2 % km 2 % Stoppytor MSA-ytor Skjutfält Väderradar Summa dito, med hänsyn till överlappning Hinderytor civila flygplatser Summa totalt Sveriges landyta ( ) 7 (11)

8 Sammanställningen visar att den sammanlagda omfattningen av restriktionerna motsvarar drygt halva landytan i södra Sverige (elområde 3-4) och en femtedel i norra Sverige (elområde 1-2). Det betyder att inskränkningarna är särskilt kännbara i de södra delarna av landet där också behovet av att bygga ny elproduktion är störst. 2. I utredningen har FOI valt ta upp slutsatser som pekar på att det inte är några problem att nå utbyggnadsmålet för vindkraft i och med att man redan har getts tillstånd till så många positioner i Sverige. Mot detta kan ett antal invändningar riktas. Eftersom möjligheterna till vindkraftsutbyggnad begränsas av många faktorer, där Försvarsmaktens intressen bara är en, saknar FOI kompetens att göra en sådan samlad bedömning. En annan invändning är att det i dagsläget är särskilt angeläget att kunna bygga ny elproduktion i södra Sverige, och att det är där som Försvarsmaktens restriktioner är koncentrerade. Slutligen ingick det inte i regeringsuppdraget att göra den nämnda bedömningen. Lägger man alla särintressen på varandra minskas de tillgängliga ytorna drastiskt. Därför är det viktigt att Försvarsmakten inte utnyttjar sin ställning till att undanta större ytor från vindkraftsutbyggnad än som oundgängligen är nödvändigt för dess verksamhet. Detta är effekter som går långt utöver frågan om omställningen till ett förnybart energisystem. Det är också en stor näringspolitisk fråga, då det påverkar många företag i Sverige, från stora börsnoterade företag till små entreprenördrivna enmansföretag. 4.7 Miljöprövning av vindkraftverk 1. Prövningen enligt Miljöbalken är det huvudsakliga verktyg genom vilket samhället reglerar att utbyggnaden av vindkraften sker på ett lämpligt sätt. Där ska samhällets alla synpunkter sammanvägas, varav Försvarsmakten är en remissinstans. 2. I rapporten skriver FOI att Försvarsmakten bör, så långt det är möjligt med hänsyn till sekretess, redogöra för skälen till avslag. Att FOI använder ordet avslag ser vi som mycket bekymmersamt då FOI med detta stärker tron att Försvarsmakten har rätt att besluta i ett ärende. Det bör tydligt slås fast att Försvarsmakten endast är en remissinstans till beslutande myndighet länsstyrelsen alternativt Mark- och miljö domstolen vid havsplacerad vindkraft. 3. I takt med Försvarsmaktens allt hårdare agerande har beslutande instanser i ökande utsträckning avvisat Försvarsmaktens anspråk, oftast med motiveringen att den, i avsaknad av påvisbar direkt påverkan på dess anläggningar, endast kunnat argumentera allmänt. I ett fall 4 lyder beslutet bl.a....försvarsmakten har överhuvudtaget inte argumenterat för på vilket sätt just detta vindkraftverk står i konflikt med myndighetens verksamhet. Högre krav än så måste ställas på en stor central förvaltningsmyndighet..... Dessutom ligger nu ytterligare ett antal fall där Försvarsmakten har motsatt sig vindkraftsetableringar för prövning, hos regeringen. I des- 4 Länsstyrelsen i Västra Götaland betr. bygglov för vindkraftverk på Stora Kråkhult 1:4 i Tibro kommun, prövas nu av regeringen/s2011/3013/pbb 8 (11)

9 sa fall är det nödvändigt att Försvarsmakten tydligt klargör vilken faktisk påverkan på deras anläggningar som kan förekomma i det specifika fallet och beslut inte fattas på en allmän argumentation grundad på förekomst av stoppområden. 4.8 Försvarsmaktens inflytande i prövningsprocessen 1. I ett stort antal fall har Försvarsmakten gett diametralt olika yttranden i samma ärende. Ett positivt yttrande kan när som helst under projektets gång ändras till att bli negativt. Detta gäller i huvudsak fall där myndigheten tidigare har lämnat ett yttrande till ett specifikt projekt. Det kan även gälla i samband med remissbehandlig av riksintresseområden för vindbruk, eller fördjupade översiktsplaner. Dessa olika besked leder till att projektörerna lockas att lägga ner miljonbelopp i projekteringskostnader på projekt som sedan inte kan genomföras eller där Försvarsmakten till och med kräver att den uppförda anläggningen ska rivas. Ett sådant uppträdande av en stor statlig myndighet är naturligtvis inte acceptabelt. Vi vill alltså kraftfullt understryka vikten av att redan positivt givna remissvar måste gälla och ska inte kunna dras tillbaka i sent skede. Om det inte går att lita på beslut och signaler från en myndighet skapas en stor osäkerhet hos investerare och kreditgivare, liksom hos andra myndigheter. 2. Eftersom Försvarsmaktens roll i remissammanhang väger mycket tungt då det ytterst sällan bestrids, är det av stor vikt att dess yttrande har så stor transparens som möjligt och att skälen till ett negativt svar tydligt anges. Självklart kan det finnas skäl till att det i enstaka fall, av hänsyn till rikets säkerhet, inte är lämpligt att ange dessa skäl. I första hand skulle Länsstyrelsen, som har tillgång till försvarshemlig information, vara bäst rustat för att på ett trovärdigt och objektivt sätt bedöma utifrån Försvarsmaktens remissvar och angivna skäl huruvida lokaliseringen är lämplig eller ej ur ett försvarsintresseperspektiv. I annat fall bör det inom regeringskansliet, företrädesvis Näringsdepartementet, finnas personal som kan bedöma relevansen. 5 Föreslagna åtgärder 1. Avslutningsvis för FOI fram ett antal förslag till åtgärder. Detta är naturligtvis i sig positivt, men riskerar att ta bort uppmärksamheten från den grundläggande frågan huruvida intressena ska kunna samexistera i närtid. 2. FOI föreslår bland annat utförligare underlag från projektörer vid tidiga förfrågningar för att minska sannolikheten för förändringar från förhandsbesked. Här måste det i så fall fram mycket tydligare anvisningar om vad det är för uppgifter som måste sändas in. I detta skede är det till exempel inte aktuellt för projektören att ange annat än en avgränsad yta och maxhöjd på turbinerna. De exakta koordinaterna kan i detta skede inte anges då de bestäms sent i projektet. På samma sätt som projektörerna ska utkrävas ett utförligare underlag borde man också kunna kräva av Försvarsmakten att tidigt i processen ge tydliga förslag på eventuella modifieringar av ett projekt. Det kan 9 (11)

10 till exempel gälla om det är ett eller flera verk som är helt oacceptabla, eller om det räcker med en smärre omlokalisering. I rapporten anges att man i Norge använder sig av en femgradig skala för ett områdes lämplighet för vindkraftsetablering ur Försvarsmaktens synvinkel. Detta förtjänar att undersökas huruvida detta skulle kunna vara ett lämpligt förfarande även i Sverige. Om dessa frågor kunde skötas i en konstruktiv dialog skulle detta förslag kunna leda till förenklade och förkortade processer. 3. Likaså välkomnar vi förslaget om att rensa FMV:s tillståndsdatabas från inaktuella förfrågningar. En sådan utrensning ger en bättre bild av den faktiska planerade vindkraftsutvecklingen och öppnar upp för nya projekt på platser som nu blockeras av projekt som aldrig kommer att realiseras. Detta arbete kommer att kraftigt förenklas av att Energimyndigheten nu driftsätter Vindbrukskollen där alla sökta, tillståndsgivna och byggda verk ska finnas med. 4. Förtätningar av befintliga grupper av vindkraftverk framhålls som en lämplig åtgärd, vilka emellertid förhindras av Försvarsmaktens stoppområden, som slår mot just denna företeelse. Dessutom är det mycket osäkert om det med acceptabel ekonomi går att förtäta en befintlig etablering. En vindkraftpark optimeras redan från början efter de förhållanden som finns på platsen. Att bygga ytterligare vindkraftverk i området bidrar oftast till att produktionen vid de befintliga minskar. 5. FOI för fram att hinderbegränsande ytor runt civila flygplatser bör ge utrymme för framtida förändringar av verksamheten i form av exempelvis andra inflygningsförfaranden. Emellertid har FOI även här missat att verksamheten vid både militära och civila flygplatser grundas på miljötillstånd. En ändring av inflygningsvägarna kräver normalt ett nytt miljötillstånd. Således bör det vara ett formellt fel att hänvisa till eventuella kommande förändringar i verksamheten för att stoppa en vindkraftetablering. 6. FOI nämner även olika åtgärder som kan göra Försvarsmaktens tekniska system mindre känsliga för påverkan från vindkraftverk. Dessa i och för sig positiva förslag kan generaliseras till att förekomst av vindkraftverk ska ingå i den miljöbeskrivning som gäller i kravspecifikationen då nya militära system upphandlas och genomgår olika former av uppgraderingar. Det bör dock påpekas att en förändring av upphandlingsrutinerna inte kommer att få effekt förrän om många år varför förslaget inte kommer att få effekt i närtid. 7. Det borde vara självklart att Försvarsmakten ska kunna verka i den miljö den uppträder i, vilket i dagsläget och framöver kommer att vara ett landskap med vindkraft. 8. Radar, väderradar och radiolänkar är exempel på system och funktioner vilka behöver anpassas till en miljö med vindkraftverk. Det förtjänar att nämnas att Storbritannien för något år sedan upphandlade ett radarsystem för luftövervakning av Nordsjön under bivillkoret att klara närvaron av ett tusental havsbaserade vindkraftverk. 10 (11)

11 9. Övriga åtgärder bör anstå tills regeringen på ett generellt plan och i aktuella beslut tagit ställning till vilka möjligheter att påverka vindkraftsutbyggnaden som Försvarsmakten ska ges. Stockholm som ovan Kjell Jansson Vd Svensk Energi Annika Helker Lundström Vd Svensk Vindenergi 11 (11)