Samverkan Utveckling Föräldraskap Ett arbete med familjer där föräldrarna har en utvecklingsstörning

Transkript

1 Samverkan Utveckling Föräldraskap Ett arbete med familjer där föräldrarna har en utvecklingsstörning FUB, Arvsfonden, Vuxenhabiliteringen NÖ, Marianne Lundquist Öhrn och Birgitta Johansson

2 2 Förord till projekt SUF-Hässleholm Projekt SUF-Hässleholm är nyligen avslutat och detta treåriga projekt har gett min kollega Birgitta Johansson och mig ovärderliga kunskaper omkring livsvillkoren i familjer där någon eller båda föräldrarna har en begåvningsnedsättning i form utvecklingsstörning. Vi vill tacka de personer vi mött i projektet, både familjer och professionella, som delat med sig av sina erfarenheter. Vi tänker att kunskapen om dessa familjer så småningom bidrar till bättre livsvillkor och ett bättre professionellt arbete i dessa familjer. Vi vill särskilt tacka FUB-Hässleholm, personer i styr- och referensgrupp, föreläsare som medverkat på våra studiedagar, Barn- och ungdomshabiliteringen i Hässleholm som ställt upp med lokaler, personer inom Habilitering & Hjälpmedel som gett oss stöd i projektet, ingen nämnd och ingen glömd. Vi vill också särskilt tacka fil dr Stine Thorsted, FOU, Habilitering & Hjälpmedel, som hjälpt till vid sammanställning av den här rapporten. Vi vill även nämna Anita Lönnerheden, Arvsfonden, som alltid varit behjälplig med råd och stöd i projektet. Kristianstad den 19 april 2012 Marianne Lundquist Öhrn Projektledare

3 Innehållsförteckning Innehållsförteckning 3 Projekt SUF-Hässleholm 4 Flera perspektiv måste belysas 4 Lagar och konventioner 5 Att arbeta med målgruppen 6 Den utvecklingsekologiska modellen 7 Projekt SUF-Hässleholm 8 Syfte och delmål 8 Genomförande 8 Samtalsgrupp 8 Kuratorsstöd i individuella ärenden 9 Samverkan 10 Resultat 12 Resultatet av kartläggningen 12 Resultatet av kuratorsstöd 12 Resultatet av samtalsgruppen 13 Resultatet av samverkan 14 Avslutande reflektioner 16 Kartläggning 16 Samtalsgrupp 16 Kuratorsstöd 17 Samverkan 18 Förslag på fortsatt arbete inom området 19 Litteratur 21 Bilagor 24

4 4 Projekt SUF-Hässleholm Samverkan Utveckling - Föräldraskap Bakgrund Föräldrar med utvecklingsstörning har stora hjälpbehov som behöver belysas och samordnas. Genom egna erfarenheter och i litteraturstudier av bl.a. Mikaela Starkes Barn som har föräldrar med utvecklingsstörning, vet vi att dessa föräldrar har svårigheter i sitt föräldraskap som behöver kompenseras på olika sätt. Familjerna där någon eller båda föräldrarna har en utvecklingsstörning/begåvningsnedsättning lever ofta i en mycket komplicerad familjesituation med ekonomisk utsatthet, dåliga bostäder, arbetslöshet eller utan daglig sysselsättning, relationsproblem, kriminalitet och våldsinslag. Det är det inte bara utvecklingsstörningen som är problemet omkring föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn. Flera av de unga kvinnorna lever med stora sociala problem som präglas av utanförskap i generationer. Trots samhällets stöd i form av t ex familjehemsplacering, stödfamilj m.m. tycks hjälpen inte vara tillräcklig. Det krävs mycket stora insatser i dessa familjer. Oavsett om föräldrarna har hand om sina barn eller inte behöver både barnens perspektiv och föräldrarnas perspektiv tydliggöras så att adekvata insatser kan ges. Projekt SUF-Hässleholm har varit ett samverkansprojekt mellan FUB Hässleholm, föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning, och Vuxenhabiliteringen Nordost inom Region Skåne. Det började 1 november 2008 och har varit finansierat i huvudsak av Arvsfonden. Vi är två socionomer som på motsvarande två halvtidstjänster arbetat med att sprida kunskap om föräldrar med utvecklingsstörning, öka samverkan med andra professionella nätverk och att stödja enskilda föräldrar - och därigenom också deras barn. På olika håll i landet har det etablerats SUF-grupper, ofta på initiativ av landstingens vuxenhabiliteringar. Begreppet SUF står för Samverkan, Utveckling och Föräldraskap. Man kan nog säga att begreppet SUF har blivit ett vedertaget begrepp i Sverige för professionellt arbete omkring föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn. På vissa håll i landet har även föräldrar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar omfattats av SUF-arbete. Vårt projekt omfattar endast personer med utvecklingsstörning. Lokalt användes tidigare begreppet SUF för Stöd till utvecklingsstörda föräldrar. Flera perspektiv måste belysas Varför är då frågan om att uppnå bättre livskvalitet för barn och vuxna där någon av föräldrarna har en utvecklingsstörning över

5 huvud taget relevant? Hur kan man arbeta för att förbättra förhållandena för denna utsatta grupp? Vi har valt att citera Jens Ineland som i Nordisk sosialt arbete 02/2004 har en artikel Barn till föräldrar med utvecklingsstörning komplicerade frågor kräver komplicerade svar. 1. Barnen - det finns barn som riskerar att fara illa, försummas eller få ogynnsamma uppväxtvillkor genom att växa upp med föräldrar med utvecklingsstörning. 2. Föräldrarna - personer med utvecklingsstörning har en demokratisk rättighet att leva i samhället på samma villkor som alla andra, vilket inkluderar möjligheten att bilda familj och bli föräldrar. 3. Samhället - vårt svenska välfärdssamhälle har ansvaret för de människor som har ett dokumenterat behov av insatser, hjälp och stöd. De olika perspektiven betonas även i SUF-grupperna där barnens bästa kommer i första hand. Dessa SUF-grupper har ett barnperspektiv, men det finns också en förståelse för föräldrarna som har funktionsnedsättning och att de också behöver stöd. När föräldrarna har det bra så påverkar det barnen i positiv riktning. Genom projektet har boken En plus en kanske tre, av Anne Skov och Karin Mögelmose, 2002, översatts och delats ut. Denna skrift ger en hel del uppslag på hur vi som vårdgivare på ett varsamt sätt kan hantera problematiken omkring föräldrar som har en utvecklingsstörning, ett sätt som är så gott det går, är bra både för barnen och föräldrarna. 5 Att lyfta både barn- och föräldraperspektivet har inte alltid varit självklart. Gunvor Andersson, 2002, har tidigt uppmärksammat socialsekreterarna som har att utreda barn som far illa. Hon kom i sin undersökning fram till att anmälningar av familjer där någon av föräldrarna hade en utvecklingsstörning ofta blev liggande och någon utredning påbörjades inte. Socialsekreterarna kände vånda och oro för dessa utredningar. Den empatiska förståelsen och identifikationen låg mer hos föräldrarna än hos barnen. Lagar och konventioner FN:s barnkonvention trädde i kraft 1989 och antogs Konventionen är uppbyggd runt fyra grundläggande principer: Förbud mot diskriminering Barnets bästa i främsta rummet Rätten till liv och utveckling Rätten att uttrycka sina åsikter

6 Under projektettiden har sjukvårdens informationsskyldighet till barn där föräldrarna har en sjukdom eller funktionsnedsättning tillkommit, Hälso- och sjukvårdslagen, HSL 2 g, Den påtalar sjukvårdsmännens skyldighet att barn till föräldrar med någon funktionsnedsättning ska informeras och få råd om föräldrarnas situation. Vi tycker att detta synsätt är användbart i vårt projekt där vi också uppmärksammar barnens situation. 6 Trots FN:s konventioner och svensk lagstiftning i form av HSL, Hälso- och sjukvårdslagen, och LSS, Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade, samt SoL, Socialtjänstlagen, har vi mött föräldrar i total misär med dålig - eller ingen bostad, inga pengar till det dagliga uppehället och ofta i en livssituation där nätverket består av anhöriga som lever under liknande förhållande. På konferensen som Nordic Network on Disability Research anordnade 2011 var ett särskilt genomgående tema FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Under rubriken Familjeliv och personlig integritet står det bl.a i FN:s standardregler: Människor med funktionsnedsättning ska ha möjlighet att leva med sina familjer. Människor med funktionsnedsättning får inte förnekas möjligheten till sexuella erfarenheter eller till att bli föräldrar. För den berörda gruppen innebär det att det ska finnas nödvändig rådgivning. Under konferensen på Island redovisades flera projekt angående föräldrar med intellektuella funktionsnedsättningar och arbete med stödinsatser till föräldrarna och barnen. Bland de projekt som redovisades återfanns bl.a. Parenthood and intellectual disability: a comparison of policy, practice and experiences in Iceland and England, Ian Buchanan, Disabled parents and disabled children in the same family: exploring the evidence and implications, Clare Blackburn, Prevalence and Experiences of Parents with Disabilities in the U.S Child Welfare System, E. Callow, Att arbeta med målgruppen Jytte Faureholms avhandling Man må ju kaempa, 2006, visar att goda insatser i de här familjerna ger resultat. Sådana insatser kan vara hjälpinsatser i hemmet och särskild hjälp i skolan. Det är viktigt att insatserna är familjecentrerade och flexibla allt efter familjens behov. Jytte Faureholm nämner särskilt att gruppverksamhet är bra. Hon säger också att det är viktigt att följa upp ungdomarna efter den obligatoriska skolan och erbjuda utbildning med praktiska inslag. Jytte Faureholm säger att det är viktigt att barnen som växer upp i dessa familjer får vetskap om att mödrarna har en utvecklingsstörning. Det är viktigt att barnen får samtala om föräldrar-

7 nas tillkortakommanden. Jytte Faureholms avhandling handlar om mödrarna som har e n utvecklingsstörning men vi menar att det är viktigt att även inbegripa fädernas situation och särskilt om de har en utvecklingsstörning/begåvningsnedsättning. Projektets mål och intentioner överensstämmer med det Jytte Faureholm, skriver i sin avhandling om att det är viktigt att barnen får kännedom och möjlighet att samtala om föräldrarna och om den funktionsnedsättning - utvecklingsstörning som föräldern har. 7 Den utvecklingsekologiska modellen De professioner som har att samverka omkring barn och föräldrar har ibland olika teoretiska utgångspunkter och synsätt. Den utvecklingsekologiska modellen enligt Uri Bronfennbrenner, 1977, där barn och unga finns i ett sammanhang och i samspel med omgivningen tycker vi är användbar i det praktiska arbetet i vårt projekt. De faktorer som påverkar hur ett barn har det är förutom de personliga egenskaperna är också den närmaste omgivningen. I den inbegrips familj, närsamhälle som bostadsområde och skola och socioekonomiska faktorer som lagstiftning, ersättning från försäkringskassa m.m. När det gäller personer med utvecklingsstörning är det viktigt att tänka att de t ex står i stark beroendeställning till lagstiftningen enligt LSS, ekonomisk ersättning från försäkringskassan och möjligheter till bra bostäder. 1 Makronivå 2 Exonivå 3 Mesonivå 1. Lagar, ex LSS Fritidsmiljö Kamratgrupp Mikronivå Skola Arbete, sysselsättning, sjukvård, m m 3. Relationer mellan institutioner Grannskap Familj Figur 1: Bronfenbrenners modell av den utvecklingsekologiska strukturen enligt tolkning av Gunvor Andersson (2002)

8 Projekt SUF Hässleholm 8 Syfte och delmål För att nå det övergripande målet att uppnå bättre livskvalitet för barn och vuxna i en familj där någon av föräldrarna har en utvecklingsstörning har vi i projektet fokuserat på: - att göra en kartläggning av antalet familjer där någon av föräldrarna har en utvecklingsstörning, - att bilda samtalsgrupper för att uppnå en möjlighet att sätta ord på att vara förälder med utvecklingsstörning, och att utbyta erfarenheter med andra i liknande situationer, - att verka för att barn och föräldrar får det stöd av kurator/ coach de behöver och - att i samverkan med andra professionella aktörer implemen tera resultatet i ordinarie verksamhet. I denna rapport redovisar vi kort resultaten av insatserna. Genomförande Kartläggning Vi har inspirerats efter den modell som FIB-projektet i Uppsala använt för kartläggning, FIB-Projektet Uppsala l, Föräldrar med intellektuella begränsningar. Kartläggning av målgruppen, , FoU-Rapport 2009/5. Den innebär att de olika professionella aktörerna inom mödrahälsovård, barnhälsovård, skola, socialförvaltning, omsorgsförvaltning och vuxenhabilitering har fått delge hur många föräldrar med utvecklingsstörning de har i sin verksamhet. Personregistreringarna har varit avidentifierade på så sätt att initialer, födelseår och om personen är man eller kvinna har delgetts för att undvika dubbelräkning. I vissa verksamheter har man varit osäker på om personen verkligen har en utvecklingsstörning och då har det angivits. Vi har i vår inventering inte fått siffror från mödravård, barnhälsovård och skola pga vårt landstings snäva tolkning av sekretessreglerna. Samtalsgrupp Samtalsgruppen har rekryterats med hjälp från personer i det professionella nätverket i Hässleholms kommun, främst från familjebehandlingen inom socialförvaltningen och Familjens Hus. Flera personer har erbjudits att vara med i gruppen men har avböjt av olika skäl. Gruppen har varit öppen såtillvida att gruppmedlemmarna har kunnat börja efterhand. Att upprätthålla en samtalsgrupp för

9 målgruppen har krävt stödåtgärder. Vi har fått påminna om tiden med telefonsamtal, hämta och lämna med bil, någon gång erbjudit ekonomisk ersättning för resor. Vi har arbetat systematiskt med stödåtgärder och har efter ett år fått 3-4 personer som deltar i gruppen regelbundet. Det har varit kvinnor som varit med i gruppen och åldern har varierat mellan 25 och 47 år. Ingen är uppväxt i Hässleholms kommun utan är inflyttade från olika delar av landet. Familjernas komplexa livssituation är slående med ofta stora sociala och ekonomiska bekymmer samt behov av hälso- och sjukvård. Några har barn som har egna funktionsnedsättningar. Det har varit viktigt för oss att deltagarna blivit så delaktiga som möjligt i förslag till olika aktiviteter. Ett viktigt förhållningssätt för oss har varit att personerna genom samtalen i gruppen utvecklat i att uttrycka vad de känner och tycker. Gruppdeltagarna har uppmuntrats att beskriva sina tankar och känslor. Vi började med att träffas på kvällstid. Efterhand har vi träffats onsdagar en gång i veckan. En del av de aktiviteter vi utfört har varit matlagning, bakning, blomsterarrangemang, scrapbooking. Gruppen träffades första gången 9 september 2009 och planerad sommaravslutning ägde rum 2 juni Kuratorsstöd i individuella ärenden Sju personer har fått individuellt kuratorsstöd. Det har varit enbart kvinnor som varit aktuella trots att vi försökt få med männen. I några enstaka ärenden har vi träffat kvinnornas män. Kvinnorna är födda 1963, 1964, 1974, 1974, 1975, 1984 och Innehållet i kuratorsarbetet har haft karaktären av stödjande samtal, myndighetskontakter, hjälp att söka LSS-insatser, hjälp med tandvårdskort m.m. I något ärende har vi haft kontakt med förälderns ursprungsfamilj. Sex personer har gått över till ordinarie verksamhet då det framkommit behov av samtalsstöd och samordning av insatser. Detta har i sin tur lett till att andra yrkesverksamma, t.ex. arbetsterapeut, inom Vuxenhabiliteringen har arbetat i familjerna. Här följer några beskrivningar av de familjer vi träffade i början av vårt projekt Vi träffade sju familjer där två var ensamstående, fem var sammanboende. Någon far hade också utvecklingsstörning. Flera mödrar hade olika fäder till barnen. Alla utom ett barn bodde då hemma. En far var utvisningshotad. Helgkontakt med far fanns för ett barn som var placerat i familjehem. En person hade en sammanboende vars tre barn vistades ibland i familjen. Sammanlagt sjutton barn fanns i dessa familjekonstellationer.

10 10 Samverkan Styrgrupp För att kunna arbeta med samverkan tog vi tidigt initiativ till en styrgrupp och en referensgrupp. Syftet med styrgruppen var att få med representanter från olika delar av det professionella nätverket. Vi samlade en grupp på sju personer bestående av personer i chefsställning från Socialförvaltning, Omsorgsförvaltning, Skola, Familjens hus som representerar mödravård och barnhälsovård, Vuxenhabilitering och FUB. Se bilaga 1. Styrgruppen har träffats två gånger per termin. Syftet med styrgruppen har varit att de som representerar de olika verksamheterna skulle mer förstå de olika uppdragen och reflektera över hur samverkan kan utvecklas. Referensgrupp Syftet med referensgruppen har varit att få med forskare och specialister i projektet för att delge dem våra erfarenheter i projektet. Forskarna har anknytning till områdena socialt arbete, handikappfrågor, specialpedagogik, psykologi och barnmedicin. Se bilaga 1. Studiebesök Vi har i vårt projekt valt att fokusera på Hässleholms kommun, kommunala insatser som ges där och landstingsverksamheter som har mer övergripande ansvar. För att få en överblick av insatser personer med utvecklingsstörning kan ha behov av gjorde vi särskilt det första året flera studiebesök för att berätta om vårt projekt och söka eventuella samarbetspartners. Vi har haft följande kontakter: Elevvårdsteam och rektor på Norrängskolan, Ungdomsmottagningen, Socialtjänstens olika enheter t ex ungdomsgruppen, Omsorgsförvaltningens olika enheter t ex daglig verksamhet inom LSS, Familjens hus, Barn- och ungdomshabiliteringen, Elevvårdteam inom den ordinarie skolan, Kuratorer och läkare inom barnsjukvården samt Frivården. I projektet har vi således haft en mängd olika kontakter där vi beskrivit projektet och spridit våra erfarenheter om utvecklingstörning och föräldraskap. Ganska tidigt förstod vi att kunskapen om utvecklingsstörning är bristfällig och ibland obefintlig bland dem som inte har som huvuduppgift att arbeta med denna målgrupp. Vid flera studiebesök framfördes att man tror att dessa personer är inskrivna i omsorgsnämnden och således omhändertagna. Vi uppfattade att kunskapen om personer med utvecklingsstörning behöver breddas till olika professionella aktörer för en ökad förståelse och för att personer med utvecklingsstörning ska kunna leva som andra och vara inkluderade i vårt svenska samhälle.

11 Samverkan med FUB, Hässleholm Tidigt utsåg FUB Hässleholm en person som skulle fungera som kontaktperson med oss två projektmedarbetare. Vi har träffats regelbundet, ca en gång i månaden. Denna person har också varit med i styrgruppen. Under projekttiden har vi projektmedarbetare varit med på flera av FUB:s styrelsemöten. Samarbetet har varit mycket fruktbart och från att vid projektets början ha många frågetecken om familjer där någon av föräldrarna har en utvecklingsstörning har kunskapen ökat om dessa familjers komplexa livssituation och stora behov av hjälpinsatser från skilda håll. 11 För att öka samverkan såg vi det som viktigt att ordna gemensamma studiedagar i Hässleholm. Vi ordnade en i nov 2009 där inbjudna kom från Hässleholms kommun, Region Skåne och även berörda politiker. I slutet av projekttiden har projektet stått som arrangör av sex olika seminarietillfällen se vidare bilagor. SUF-samverkansgrupp i Hässleholm Sedan 2003 har det funnits en samverkansgrupp i Hässleholm. Gruppen har inriktning mot föräldrar med begåvningsnedsättningar. Det var två personer inom kommunens familjebehandling som tog initiativ till denna. Gruppen är sammansatt av personer inom bl.a. skola, habilitering, socialtjänst, BVC och MVC, LSS-verksamhet och psykiatri. Gruppen har träffats en gång per termin på olika enheter inom kommun och landsting och man har delgett varandra nyheter och berättat om sina respektive verksamheter. Genom gruppen har också initiativ tagits till ett projekt i Hässleholms kommun som bl.a. resulterat i fördjupade barnavårdutredningar. Projekt SUF-Hässleholm har inspirerats av SUF-samverkansgrupp. Det var arbetet i samverkansgruppen som ledde till att ekonomiska medel söktes från Arvsfonden som sedan ledde till projekt SUF- Hässleholm. I samverkansgruppen har det framkommit önskemål, utifrån olika professionella behov, att kunna samtala om svåra ärenden där föräldrarna har begåvningsnedsättningar. På så sätt har SUF-konsultationsgrupp under vårt projekt bildats. SUF-konsultationsgrupp Vi vet att funktionsnedsättningar i form av utvecklingsstörning, autismspektrumstörning och andra kognitiva svårigheter påverkar föräldraskapet. Det kan vara problem med planering, struktur, minne, abstrakt tänkande, förståelse av helheter, läsning, räkning, skrivning och/eller relationsproblem. Syftet med konsultationsgruppen är att kunna ta upp avidentifierade ärenden som den enskilde

12 12 medarbetaren behöver samtala om för att kunna gå vidare i den egna verksamheten. Se bilaga. Övrig samverkan För att få stimulans och inspiration har vi i samverkansbegreppet även inbegripit utvecklingsarbete med verksamheter utanför Hässleholms kommun, t ex Läns - SUF, Region-SUF inom Vuxenhabiliteringen och även kontakter med SUF i Uppsala och SUF i Växjö. Detta har inneburit att vi har medverkat vid föreläsningar, studiebesök och regelbundna träffar. Resultat I detta avsnitt beskriver vi resultaten av arbetsprocesserna i kartläggningen, samtalsgruppen, stöd av kurator/coach och samverkan samt de erfarenheter vi gjort under resans gång. Vi beskriver hur vi kommunicerat projektet under tiden, hur vi arbetat med delaktighet och avslutningsvis ger vi förslag på hur resultaten kan tas till vara av olika verksamheter. Resultatet av kartläggningen I vårt område som omfattar Hässleholms kommun på ca invånare har vi siffror som säger att det finns 25 föräldrar med säkerställd diagnos utvecklingsstörning. Dessutom finns det 13 föräldrar där socialförvaltningen är osäker på om föräldrarna har en utvecklingstörning men sannolikt har de detta. Familjens hus har lämnat uppgift om ett tjugotal familjer men som då kan vara räknade inom socialförvaltningen och omsorgsförvaltningen. Skolan som också har hand om barnomsorgen har inte heller lämnat några uppgifter. Om vi uppskattar att det finns 50 föräldrar och de har i genomsnitt två barn skulle det handla om ca 100 barn. Då har skolan inte alls räknat med de barn som sannolikt har föräldrar med utvecklingstörning. Frekvenserna stämmer väl överens med den inventering som gjorts i Uppsala län och i de kommuner som finns där. Resultatet av kuratorsstöd Här har vi valt att beskriva ett individuellt ärende som är avidentifierat, men som ändå beskriver en förälders situation. Eva är 24 år. Hennes barn är tre månader då föreståndaren på den institution där hon vistas, utredningshem för barn, ringer oss. Eva har tre bröder. Under uppväxten har hon vistats i flera olika familjehem. Det förekommer våld och övergrepp i hennes berättelse. Hon har gått i särskola och har en utvecklingsstörning. Det är osäkert vem som är pappan till barnet.

13 Innan vi kom i kontakt med Eva hade hon vare sig LSS-insatser eller insatser från habiliteringsverksamhet. Hon har tidigare haft sporadisk kontakt med Barn- och ungdomshabiliteringen. Hon har ingen bostad och bor först tillfälligt hos sina biologiska föräldrar i undermålig bostad. Hon har inga pengar utan lånar av sina föräldrar eller kompisar. Så småningom flyttar hon till en kompis. Arbetsförmedlingen försöker ordna ett arbete till henne men har inte uppfattat hela hennes situation. Efter några veckor ser man att hon misslyckats med arbetet i två olika affärer och hon får sparken. Detta var situationen när vi träffade Eva. 13 Kuratorsstödet har inneburit bl.a. att ansöka om LSS-insatser, t ex bostad. Resultatet är nu att hon har en servicebostad enligt LSS, hon har ekonomiskt bistånd från socialförvaltningen, hon har ansökt om god man, ansökan om aktivitetsersättning är inskickad. De professionella personerna i nätverket har nu fått klarhet i hennes situation och hjälper henne. Hon har regelbunden kontakt med sin dotter och träffar också familjehemssekreterare i nätverket. Det finns nu ett professionellt nätverk bestående av socialsekreterare, boendeassistent, LSS-handläggare och personal från Vuxenhabiliteringen som träffas regelbundet och följer upp hennes behov och insatser. Flera av kuratorsärendena har bestått av att samla ihop det professionella nätverket, reda ut vem som gör vad och skriva ned det. Det kan också uttryckas med begreppet samordnad habiliteringsplan eller samordnad åtgärdsplan. Resultatet av samtalsgruppen Syfte med att delta i samtalsgruppen har varit att få en möjlighet att sätta ord på att vara förälder med utvecklingsstörning och att utbyta erfarenheter med andra i samma situation och att få stöd av professionella att uttrycka känslor och tankar i ett tillåtande sammanhang. I gruppen har de enskilda deltagarna efterhand kunnat inta en mera aktiv roll och ge varandra stöd. Detta har varit en medveten pedagogisk hållning från oss. Vi har försökt få deltagarna att vara så delaktiga som möjligt i förslag till olika aktiviteter. Vi har sett att regelbundenheten har varit viktig. Vi har uppfattat att gruppen haft stor betydelse för deltagarna. Vi har fått ta del av deltagarnas erfarenheter vid ett avslutningssamtal och vi bedömer att de fått mer mod att uttrycka vad de tycker och känner. I uppsatsen om hälsa beskrivs att föräldrar som har fått övning och erfarenheter av samtala har lättare för att uttrycka sig. ( Dekajlo, 2011). Vår uppfattning är att personer med lindrig utvecklingsstörning även sedan de blivit vuxna behöver möjlighet att träf-

14 fas för att få stimulans och social gemenskap och då i sammanhang med någon professionell ledning. Under projekttiden har vi sett ett behov av barngrupper grupper där barnen har möjlighet att samtala om sig och att vara barn till föräldrar med utvecklingsstörning. 14 Vid en utvärdering i november 2011, där två deltagare medverkar framkommer att de tycker att gruppen varit bra för dem. Även om man inte kände sig så bra så gick man dit. Att baka, laga mat, göra utflykter upplevdes som särskilt bra. Det var också bra när dietisten bjöds in och att Kvinnojouren informerade om sin verksamhet. Det var också bra att bara sitta och prata. Vid denna utvärdering framkom det att gruppdeltagarna gärna ville träffa oss igen och gärna under mer familjära förhållanden. Ett av deltagarnas förslag var att vi skulle kunna träffas hemma hos någon av deltagarna - kanske till och med på kvällstid. Det blev då klart för oss att deltagarna har svårt att se vårt professionella arbete och att det är vi som professionella, som måste vara tydliga både mot deltagarna och mot andra professionella. De ovan beskrivna aktiviteterna som deltagarna tagit initiativ till kan ha bidragit till att de känt sig delaktiga i processen. Sannolikt har också deras självkänsla och självförtroende ökat eftersom detta brukar följas av delaktighet. Flera deltagare har varit med någon gång i gruppverksamheten men sedan avböjt och inte kommit mer än några enstaka gånger. Vi som har haft ansvar för gruppen har märkt en skillnad på föräldrar som har hand om sina barn och de som har sina barn placerade i familjehem. De som har sina barn placerade bär på en större osäkerhet, både gällande sin egen förmåga och i relationer till familjehem och myndigheter. Ytterligare besvärande faktorer är att de sammanhang de befinner sig i är i marginalen av samhället t ex gällande bostäder, nätverk och ekonomi. Alla i gruppen har någon gång utretts av socialtjänsten och bekräftar den ångest och rädsla som finns att barnen ska tas ifrån dem. Däremot verkar det som att vissa föräldrar har en mer stabil social grund att stå på, och trots samma diagnos har några föräldrar hand om sina barn och andra inte. Resultatet av samverkan Det är svårt att bedöma hur samverkan utvecklats under de åren vi arbetat med projektet. För att kunna samverka är det viktigt att känna till de olika verksamheternas arbetsområde. I det konkreta samarbetet är det t.ex. viktigt att känna till hur socialtjänsten i den speciella kommunen arbetar och de insatser man erbjuder. Denna kunskap har byggts upp under tiden som projektet pågått.

15 Vår erfarenhet av projektet är att man måste bygga nätverken innan ett behov uppstår hos en individ. När en person med utvecklingsstörning är gravid är det viktigt att ha klart för sig vilka aktörer i samhället man som professionell måste samverka med. Det gäller att veta vilka aktörer dessa är t ex mödravård, barnavård, LSSverksamhet, barn- och utbildningsförvaltningen och habiliteringsverksamhet. Eftersom vi arbetar med personer som har svårigheter att själva förstå den samhälleliga strukturen är det desto viktigare att de professionella styr dessa kontakter och möten så att de blir så bra som möjligt för den aktuelle föräldern/föräldrarna. Vi upplever att samverkan kanske varit det svåraste och mest komplicerade området. De personer som finns inom vårt område har stora behov och ser inte dessa själv och är heller inte medvetna om hur de ska kunna få hjälp med t.ex. dålig tandhälsa, relationsproblem och preventivmedelsrådgivning. 15 Vi har förstått att socialtjänstens medarbetare har ett mycket tungt arbete med svåra och komplexa ärenden. I dessa komplexa familjer är det mycket att ta hänsyn till och därför krävs kunskap, metoder och tid för att arbeta med dessa ärenden. Alla verksamheter förändras och den kunskap som ges inom det här området måste hela tiden förnyas. Det innebär att samverkan förutsätter att berörda träffas och kontinuerligt utbyter erfarenheter. En person inom social-tjänsten sa så här: Nu börjar vi tala om att föräldrarna har en utvecklingsstörning. Det gjorde vi inte innan. Yttrandet kan tolkas så att nu har dessa föräldrar blivit synliga och de finns. Det kan också tolkas så att det nu finns en kunskap om utvecklingsstörning som inte funnits tidigare. Socialtjänsten har enligt svensk lag ett stort ansvar för de här familjerna. Vi har även sett att det inom andra områden, som t ex LSS-verksamhet spritt sig, för vad habiliteringsverksamheten kan arbeta med. Habiliteringsverksamheten kan ge stöd omkring utvecklingsstörning, vad den betyder för det eventuella föräldraskapet. Enskilda föräldrar som har en utvecklingsstörning kan också få hjälp med att ansöka om LSS-insatser, stöd i krishantering, struktur i vardagen och hjälp med relationsproblem. Under projekttiden har vi både bildat en lokal SUF-konsultationsgrupp och ett regionalt kompetensnätverk. Vid en SUF-konsultationsgrupp i okt 2011 kom personer från Socialförvaltningen, utredare och familjebehandlare, LSS-handläggare från Omsorgsförvaltningen, BUP och Vuxenhabiliteringen. Vi var sex personer från olika enheter som träffades och på kort tid kunde vi avhandla flera viktiga frågeställningar vilket kan tyda på början till ökad samverkan. Kompetensnätverket SUF finns nu inom Vuxenhabiliteringen, Region Skåne. Nätverket har utvecklats parallellt med projekt SUF-Hässle-

16 holm även om det inte är ett direkt resultat av projektet. 16 Uppdraget är att följa kunskapsutvecklingen inom området fungera som kunskapsforum och diskussionspartner för medarbetare inom Vuxenhabiliteringen ansvara för utbildning till medarbetarna kring funktionsned sättning och föräldraskap verka för att de metoder inom området som är evidensbaserade och användbara används i verksamheten verka för kunskapsutbyte och samarbete med Vuxenhabilite ringar i Sverige verka för samarbete med företrädare för mödravård, barn hälsovård och kommunernas verksamheter inom Individ och Familj, skola, och LSS i lokala SUF-nätverk Kompetensnätverket är organiserat genom att olika kontaktpersoner finns inom de olika enheterna. Det finns en samordnare och en av enhetscheferna är kontaktperson till ledningsgruppen. Tyvärr har detta regionala kompetensnätverk lagts ner i Region Skåne, december Det är nu tänkt att SUF-arbete inom Vuxenhabiliteringen, Region Skåne ska ske i de lokala enheterna och i kompetensnätverken för autism, rörelsenedsättning och utvecklingsstörning. Avslutande reflektioner Kartläggning Vår kartläggning är ett första steg i en inventering av behov. Hur många behöver insatser och hur kan deras behov tillgodoses? Var finns personerna? Vi vill uppmuntra kommuner och landsting till att göra liknande inventeringar. Vi har genom vårt projekt föreslagit Vuxenhabiliteringen att göra en inventering av föräldrar med utvecklingsstörning och föräldrar med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, hur många de är, om de bor med sina barn och hur många barn det är i dessa familjer. Denna inventering har nu gjorts. Samtalsgrupp Vi har upplevt och även fått delgett av deltagarna att samtalsgruppen haft stor betydelse för dem. De har haft någonstans att gå till för aktiviteter men också för samtal. Vi har sett behov av gruppverksamhet för personer med lindrig utvecklingsstörning, både för föräldrar och för dem som inte är föräldrar.

17 Vi har även sett ett behov av barngrupper där barnen till föräldrarna träffas, har aktiviteter tillsammans och delger varandra erfarenheter. Detta kan vara en insats att vidareutveckla i framtiden. Vi har dock i vårt projekt inte haft medel till detta. Vi har uppmärksammat att mycket tid behöver avsättas för motivationsarbete med föräldrarna. Det tar tid att bilda en grupp och andra professionella kring föräldern måste förstå vad gruppverksamheten betyder för att kunna remittera. Utifrån vår kännedom om gruppen finns det behov för stöd inom följande områden: förstå sig själv och sin omvärld, klara vardagssituationer, relationer, familjeliv, sexualitet 17 Kuratorsstöd Stödet till föräldrar med utvecklingsstörning kan se olika ut i olika organisationer och under olika tidsperioder. Under tiden då omsorgerna om personer med utvecklingsstörning fortfarande fanns inom landstinget och innan kommunaliseringen av personer med utvecklingsstörning trädde ikraft såg det annorlunda ut. Den som hade en utvecklingsstörning visste var hon/han kunde vända sig och det fanns en klar lagstiftning och tydliga riktlinjer. I samband med kommunaliseringen verkar det som att kuratorsstödet inte är lika självklart längre för en person med utvecklingsstörning. Vi har i vårt projekt sett flera mödrar som inte följts upp med psykosocialt stöd efter att de blivit myndiga. Flera har inte haft insatser av kommunernas LSS-verksamhet eller av Vuxenhabiliteringen. Det verkar som de hamnat mellan stolarna och har själva sådana svårigheter att de inte heller kan söka hjälp och vet inte heller vilken hjälp de kan få. Vi menar att det är viktigt att på olika sätt informera personerna själva och även andra professionella verksamheter som finns kring personer med utvecklingsstörning, t ex mödravård, barnavård, omsorgsverksamhet, skola, socialtjänst. Helhetssynen omkring de här personerna är viktig och det är särskilt angeläget att tänka omkring relationer, sex- och samlevnad. Vi har sett att flera av familjerna har haft svårigheter under flera generationer. De har haft svårigheter att känna sig inkluderade i samhället och veta vilken hjälp de kan få. De hjälpande instanserna svarar med att hjälpen är frivillig och söker man inte eller inte kan presentera ett behov så får man inte heller något. Flera av famil-

18 jerna har också i generationer känt sig kränkta genom att de inte blivit lyssnade på. Vi har funnit det angeläget att hitta möjligheter att möta familjerna så de får del av det goda i samhället. 18 Vi har även sett att i flera av familjerna är det högt känslomässigt klimat med kritik och aggressivitet, s.k. express emotion. Vi tror att man bl.a. med stödjande samtal skulle kunna arbeta med familjerna så att klimatet blir lugnare och mer tillåtande för alla i familjen. Under tiden projektet pågått har vi gått en utbildning i Bearsdleeintervention som är en metod och handlar om att föräldrar berättar om sin sjukdom/funktionsnedsättning för sitt barn/sina barn och att det även ges samtal med barnen ensamma och sedan tillsammans föräldrar och barn. Metoden finns att tillgå i både en kortare och en längre variant. När det gäller gruppen med utvecklingsstörning är den längre varianten att föredra. Inom vår ordinarie verksamhet inom Vuxenhabiliteringen arbetade vi med en kvinna med utvecklingsstörning och hennes tonårsdotter med denna intervention. Kvinnan och dottern sa att de var mycket nöjda och kunde prata med varandra på ett bättre sätt än tidigare. Det är viktigt att utveckla kommunikationen mellan barn och föräldrar och kanske särskilt om föräldrarna har en diagnos som utvecklingsstörning som många vill dölja och helst inte prata om. Samverkan Socialstyrelsen har på senare tid utkommit med föreskrifter och allmänna råd om samordning av insatser för habilitering och rehabilitering (SOSFS 2007:10). Vi tycker att dessa råd om att olika professioner och verksamheter nödvändigtvis måste samverka är angelägna och särskilt när det gäller utsatta grupper som familjer där föräldrarna har en utvecklingsstörning. Att samverka sker inte av sig självt utan former för samverkan måste utvecklas och detta tar tid. Mera forskning och utvecklingsarbete behövs på det här området. Föräldrar i den här situationen berörs särskilt av hur det sociala arbetet inom kommunen är organiserat och hur insatserna från landstinget/vuxenhabiliteringen omkring personer med utvecklingsstörning ser ut. Vi har noterat att det finns stora brister i kunskapen omkring utvecklingsstörning hos de verksamheter som inte specifikt arbetar med personer som har dessa begåvningsnedsättningar. Trots att gamla omsorgslagen upphörde 1994 har vi fått höra från flera professionella att man tror att personer med utvecklingsstörning fortfarande är inskrivna i omsorgerna. Professionella inom olika verksamheter bör få tid att lära sig om varandras arbetsområde och det är då lättare att föreslå samarbete. I arbetet omkring föräldrar med utvecklingsstörning är vår erfarenhet att det är vi professionella som måste försöka styra samverkan så att det

19 19 blir så bra som möjligt för den enskilde och familjen. Under hösten 2011 har Vuxenhabiliteringen fått nya mottagningslokaler i Hässleholm. Detta underlättar tillgängligheten för de personer som behöver ha kontakt med Vuxenhabiliteringen, både föräldrar och andra professionella. Förslag på fortsatt arbete inom området Vi hoppas naturligtvis att erfarenheterna från projektet ska leva vidare. Vi är dock inne i en process där vi inte vet hur vår kunskap ska ge konkreta resultat. Ett förslag som kan underlätta arbetet är om guidelines eller vårdprogram utarbetas nationellt eller regionalt för dessa familjer. Vilken är då Vuxenhabiliteringens roll i arbetet med familjer där någon av föräldrarna har en utvecklingsstörning? Eftersom vi båda har tjänster och erfarenheter av att arbeta inom Vuxenhabiliteringen har vi särskilt funderat på vår roll i samverkan med andra verksamheter avseende föräldrar med utvecklingsstörning. Vuxenhabiliteringen har kunskap om föräldrar med utvecklingsstörning och projektet har visat att den kan komma till stor nytta för målgruppen. Det finns samtidigt behov av att utveckla kunskapen och sprida den både inom organisationen och i samverkan med andra. Arbetet kan vara individuellt, i grupp eller mera strukturellt i samverkan med t ex försäkringskassa och arbetsförmedling. En socialsekreterare sade vid ett tillfälle En blivande mamma som har stöd från Vuxenhabiliteringen är lättare att hjälpa. Som vi förstår det är det då fler personer omkring den aktuella kvinnan och hon kan få mer stöd. Det kan också vara så att kvinnan genom att ha kontakt med Vuxenhabiliteringen är mer medveten om sin funktionsnedsättning och behöver inte dölja denna. Vi vill än en gång trycka på att det är viktigt att hjälpinsatserna sker snabbt och att de förklaras så att föräldrarna förstår Insatserna från landets habiliteringsenheter kan se olika ut. Det är bra om de olika förvaltningarna inspireras av varandra och kan hitta goda exempel för hur man kan lösa problem för en utsatt grupp t ex genom konferenser och utbildningsinsatser. Kontinuiteten och helhetssynen är särskilt viktig precis som familjeperspektivet.

20 Det är mycket angeläget att olika vårdgivare samarbetar, att vi klargör våra roller både för föräldrarna och de vårdgivare vi samarbetar med och att den ena vet vad den andra gör. 20 Idag finns det både forskning och verksamma som samlat information och kunskap i detta tvärvetenskapliga område, lokalt, nationellt och internationellt. Vi vill särskilt nämna SUF Uppsala, suf. Här kan man hämta information om utbildningar, konferenser, rapporter m.m. I frågor om sexualitet, samlevnad och föräldraskap omkring personer med utvecklingsstörning finns det särskilt behov av mer kunskap och utveckling som gagnar de aktuella personerna. Det finns skäl att arbeta mer med det personliga nätverket så att de känner stöd i myndighetskontakter. Ett annat område att arbeta vidare med är de barn som är familjehemsplacerade och som växer upp med familjehemsföräldrar samtidigt som de biologiska föräldrarna finns kvar. Vi ser ett ökat behov av att arbeta med det personliga nätverket omkring familjen där någon av föräldrarna har en utvecklingsstörning. Vi vet att barn som placeras i familjehem ofta mister den personliga kontakten med det biologiska nätverket. Vi tycker att man professionellt måste arbeta med denna problematik så att barnet när det är 18 eller 20 år och lämnar familjehemmet inte står helt ensam och inte längre har någon familj. För att underlätta kommunikation med brukaren är det bra om Vårdgivaren försäkrar sig om att den unge eller föräldern har förstått vad som sagts under mötet. Enkel skriftlig information ges Sex- och samlevnadsundervisning behöver förstärkas både i gymnasieskolan och inom ungdomsmottagningarna och mödrahälsovården Samverkan kan stärkas genom att: Vi klargör våra roller både för föräldrarna och de vårdgivare vi samarbetar med De olika professionella aktörerna i nätverket vet vilka insat ser som ges till den berörde och i vilket sammanhang.

21 21 Litteratur Andersson, Gunvor (1991) Socialt arbete med små barn. Lund: Studentlitteratur. Andersson, Gunvor (1992) Socialarbetare och utvecklingsstörda föräldrar. Nordisk Socialt Arbeid, nr 3, s Baum Sandra & Lynggaard Henrik (2006) Intellectual Disabilities. A Systemic Approach. London: Karnac. Cleaver, Hedy & Nicholson, Don (2007) Parental Learning Disability and Children s Needs. Family Experiences and Effective Practice. London: Jessica Kingsley Publishers. Dekajlo, Iwona (2011), Att förstå och uppleva hälsa En kvalitativ studie av personer med lindrig intellektuell funktionsnedsättning, Malmö Högskola. Faureholm, Jytte (2006) Man må jo kæmpe. Børns opvækst i familier hvor mor er udviklinsghæmmet. Danmarks Pædagogiske Universitet, Ph D-afhandling. Fejne, Susanne, Lundquist Öhrn, Marianne & Harrysson, Björn (2006) Olika stödinsatser till föräldrar med utvecklingsstörning och några exempel på tillämpning av Marte Meo. Lund: Habilitering & Hjälpmedel, FoU-enheten, nr 1/2006. Grunewald, Karl (1988) Utvecklingsstörda föder färre barn än tidigare. Socialnytt, nr 3, s Hindberg, Barbro (2003) Barn till föräldrar med utvecklingsstörning. Stockholm: Gothia. Karlsen, Bjørn Reidar (2001) Psykisk utviklingshemming og foreldreskap. Noen forskningsmessige resultater og usikkerheter. Norges Barnevern, nr 3, s Kollberg, Evy (1989) Omstridda mödrar. En studie av mödrar som förtecknats som förståndshandikappade. Nordiska hälsovårdshögskolan: NHV-Rapport 1989: 6 (doktorsavhandling).

22 Llewellyn, Traustadóttir, McConnell, Sigurjónsdóttir (2010), Parents with Intellectual Disabilities past, present and futures, Chischester, England 22 Pipping, Lisbeth (2003) Hur ser hjälpen ut när det gäller föräldrar med en lindrig utvecklignsstörning? Göteborgs universitet: Psykologiska institutionen, 10 poäng, Psykologi fördjupningskurs 1 (stencil). Pipping, Lisbeth (2002) Jag växte upp med en utvecklingsstörd mamma. Socionomen, nr 7, s. 5-9 (text Wallström, C.). Pleijel Rydberg, Lena & Lundquist Öhrn Marianne (2009) Expressed Emotions en litteraturöversikt, Psykologiska institutionen, Lunds Universitet. Salonen, Tapio (2010) Barnfattigdom i Sverige, Rädda Barnens årsrapport Skov, Anne & Mögelmose, Karin (2002) En plus en måske tre. Ringsted: Formidlingscenter Öst. En plus en kanske tre. Om att bli förälder och ha en begåvningsnedsättning/utvecklingsstörning (2008), svensk översättning, Marianne Lundquist Öhrn Tideman, Magnus (red), (2000), Handikapp synsätt, principer, perspektiv. Stockholm: Johansson & Skyttmo Förlag. Öhrn, Marianne Lundquist (2003) Föräldrar med begåvningshandikapp/utvecklingsstörning. Habilitering & Hjälpmedel, Vuxenhabiliteringen Nordöstra Skåne, Region Skåne (stencil version ) Öhrn, Marianne Lundquist (2005) Föräldrar med utvecklingsstörning, Intervjuer med professionella personer som arbetar med föräldrarna och deras barn. Magisteruppsats, Socialhögskolan, Lunds universitet. Socialstyrelsen (1990) Föräldrar med nedsatt begåvning och deras barn. Stockholm Socialstyrelsen, SoS-rapport 1990:24.

23 23 Socialstyrelsen (2005) Föräldrar med utvecklingsstörning och deras barn vad finns det för kunskap? Stockholm: Socialstyrelsen. Socialstyrelsen (2007) Barn som har föräldrar med utvecklingsstörning. Stockholm: Socialstyrelsen. SOSFS 2007:10. Journal of Applied Research in Intellectual Disabilities (2002) vol. 15, ett temanummer om Parents with Intellectual Disabilities, artiklarna handlade om olika aspekter på föräldraskap vid utvecklingsstörning. Nordic Network Disability Research, 11:th Research Conference 2011, Abstracts HSL - Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) LSS - Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (1982:763) SoL Socialtjänstlagen (2001:453)

24 Bilaga 1 24 Styrgrupp Vid projektets början 2008 var följande med i Projekt SUF-Hässleholm Karin Norrgran, FUB Lena Abrahamsson, enhetschef Vuxenhabiliteringen Nordöst, Maria Claesson, samordnare Familjens hus, Hässleholm Elisabet Mineur, verksamhetschef Omsorgsförvaltningen Jan-Olof Andersson, enhetschef Socialförvaltningen, Hässleholm Margareta Sundin, pedagogisk samordnare Skolförvaltningen, Hässleholm Marianne Lundquist Öhrn, projektledare Birgitta Johansson, projektmedarbetare Referensgrupp Gunvor Andersson, professor, socialt arbete, Socialhögskolan Lund Lotta Andersson, fil dr, specialpedagogik,. Malmö Högskola Elisabeth Cederwall, barnläkare, Helsingborg, Region Skåne Ann-Christine Gullacksen, fil dr, socialt arbete Malmö Högskola Kerstin Liljedahl, fil dr, FOU, Habilitering & Hjälpmedel, Region Skåne Sven-Erik Pistol, SUF, Uppsala Ingegerd Wirtberg, fil dr, leg psykoterapeut, Psykologiska inst, Lund Projektledare Marianne Lundquist Öhrn Projektmedarbetare Birgitta Johansson Styrgruppen har träffats fyra gånger om året och referensgruppen två gånger om året.

25 25 Bil Inbjudan till seminarium Projekt SUF Hässleholm Samverkan kring barn och föräldrar i familjer där någon förälder har utvecklingsstörning Det här är det första seminariet, som SUF Hässleholm anordnar med fokus på professionellas roll i frågor som rör föräldraskap och föräldraförmåga. Seminariet vänder sig till professionella som i sitt arbete kommer i kontakt med föräldrar med utvecklingsstörning boende i Hässleholms kommun. Plats: Barnhabiliteringens stora konferensrum, Skytteliden 2, Hässleholm Tid: Torsdag den 26 november kl: Kostnad: Endast lunchkostnad Anmälan med namn och antal personer som kommer gör du på e-post till: Marianne.Ohrn@skane.se Uppge om du önskar särskild kost. Lunchen intar vi på sjukhuset i Hässleholm. SUF står för samverkan kring barn och föräldrar i familjer där någon av föräldrarna har utvecklingsstörning och består av representanter från habiliteringen, socialtjänsten och barn- och familjeinstitutionerna, psykiatrin, MHV, BHV, förskolan, skolan, särskolan. Arbetet är inriktat på frågor kring kompetensutveckling, information, behandlingsmetodik, stöd- och bemötande, handledning/konsultation och fortbildning.

26 26 Program för dagen Kaffe Presentation av projekt SUF Hässleholm, Marianne Öhrn och Birgitta Johansson Bensträckare o frukt Insatser för familjer där föräldrarna har intellektuella begränsningar eller andra kognitiva svårigheter Utredning, Jenny Nilsson och Gunilla Johnsson, Hässleholms kommun Behandling, LenaFäldt och Ingela Åkesson, Hässleholms kommun LUNCH Om diagnosen lindrig utvecklingsstörning, Siv Berkowitz Kornfält, psykolog Vuxenhabiliteringen i Malmö, Region Skåne SUF Uppsala, hemterapeuter, gruppverksamhet, Sven-Erik Pistol, SUF, Uppsala Gruppdiskussion Sammanfattning och avslutning, Christer Sörliden, ordförande i nämnden för Habilitering & Hjälpmedel & i Region Skåne

27 27 Bilaga 3 Välkomna till Projekt *SUF Hässleholms föreläsningsserie hösten 2011 Tisdag den 4 oktober Föda barn, Berit Höglund, doktorand, leg. barnmorska, institutionen för kvinnors och barns hälsa, Uppsala Tisdag den 25 oktober Parenting Young Children (PYC), Lisbet Mensas, socionom och doktorand FoU Sjuhärad Välfärd Torsdag den 1 december Stödgruppsverksamheter för barn och föräldrar, Ann Nilsson pedagog, ansvarig för gruppverksamhet och familjecoach SUF Uppsala Psykisk utvecklingsstörning och föräldraskap, Siw Kornfelt-Berkowitz, psykolog Vuxenhabiliteringen Malmö Plats: Vuxenhabiliteringen i Hässleholm, adress: Finjagatan 44 Tid 1: Registrering och kaffe Föreläsning Tid 2: Registrering och kaffe Föreläsning Stöd till föräldrar med utvecklingsstörning ett Arvsfondsprojekt Anmälan Föreläsningarna är avgiftsfria. Begränsat antal platser, först till kvarn. Anmäl dig genom att returnera nedan via e-post till: Birgitta.SO.Johansson@skane.se Uppge namn, titel, arbetsplats och e-postadress och vilken/ vilka föreläsningar du anmäler dig till och vilken tid du vill gå (9-12 eller ).

28 28 Kryssa i det/de alternativ du vill anmäla dig till: 4 oktober kl:09.00 kl: oktober kl:09.00 kl: december kl:09.00 kl:13.30 Namn/titel och arbetsplats... E-postadress:

29 29 Bil 4 Konsultationsgrupp SUF-Hässleholm Syfte med konsultationsgrupp Funktionsnedsättningar i form av utvecklingsstörning, autismspektrumstörning och andra kognitiva svårigheter påverkar föräldraskapet. Det kan vara problem med planering, struktur, minne, abstrakt tänkande, förstå helheter, läsning, räkning, skrivning och/eller relationsproblem. Utifrån forskning och praktiskt arbete vet vi att dessa familjer behöver ett samordnat samhällsstöd. Det är Socialtjänsten, Omsorgsförvaltningen/LSS, Barnmorskemottagningarna, Barnhälsovården, Skolan BUP/Vuxenpsykiatrin och Barn- och Ungdoms- samt Vuxenhabiliteringen som behöver och måste samverka. Om du vill ta upp ett ärende som du inte riktigt vet hur du ska gå vidare med kan du komma till SUF-konsultationsgrupp. Gruppen träffas första onsdagen i varje månad kl , Vuxenhabiliteringen, Finjagatan 44, Hässleholm. Du kan komma dit om du vill diskutera ett avidentifierat ärende. Ring för att anmäla att du kommer om du inte är med i den fasta gruppen. Tiderna är för jan, 1 febr, 7 mars, 4 april, 2 maj, 13 juni De verksamheter som representeras är för närvarande: - Socialtjänst - Familjens Hus/MVC/BVC - BUP/Vuxenpsyk - Habilitering - LSS-verksamhet - Skola