Jag har tidigare rest till några

Reseskildring Tre Pitebors öden och äventyr i Sydamerika - del 1 Text: Ola Sjödin Bilder: Stefan Bergmark, Daniel Karlsson och Ola Sjödin Jag har tidigare rest till några länder där det finns många intressanta tropiska sötvattensfiskar. Jag har snorklat bland regnbågsfiskar i Australien och håvat Gastromyzon på Borneo, men jag har aldrig varit med på en renodlad akvariefiskfångstresa tidigare. I mars 2008 blev det verklighet när vi, tre NCS-medlemmar från Piteå, åkte till Uruguay för att fånga fisk och ta med dem tillbaka till Sverige. Förutom jag själv var det Stefan Bergmark, en akvarist med diverse ciklider från Malawi och Sydamerika hemma i sina akvarier. Han har bland annat ett mycket vackert 960 liters akvarium med väldigt mycket rötter som många har beundrat på forumet. Ursprungligen är han västerbottning och det förklarar att han håller på Skellefteå AIK i elitserien. Den tredje medlemmen i vårt sällskap var Daniel Karlsson, nyss inflyttad i ett nytt hus med många akvarier att fylla. Han har fisk av vitt skilda typer hemma. Bland annat har han en riktigt maffig rocka tillsammans med mycket vackra Satanoperca sp. och diverse akvarier med diskusar och Tropheus. Danne är minst lika hockeybiten som Stefan, men såsom infödd norrbottning håller han på Luleå. Jag själv har under åren snuddat vid de flesta akvariefalanger och på senare år har jag varit väldigt intresserad av att prova akvariefiskar utomhus. Av den anledningen har jag hållit lite köldtålig fisk från Uruguay tidigare, Australoheros facetus och Gymnogeophagus labiatus. Då jag har andra favoritidrotter (basket, friidrott) håller jag mig neutral i hockeyfrågan. Piteå ligger väldigt lägligt ganska mitt mellan Luleå och Skellefteå så det är frestande att variera favoritlag efter resultaten i tabellen. Planering av resan till Uruguay Det hela började med att jag och Stefan under fjolåret började diskutera om att göra en riktig akvarieresa. Tidigare arbetade vi tillsammans på samma skola och med två NCS:are i samma arbetsrum blir det helt naturligt en hel del fisksnack. Vi är båda biologilärare och jobbar mycket med levande djur i vår undervisning. Våra kollegor hade väl ibland lite svårt att förstå våra engagerade diskussioner om vilken pelletsort som är bäst till mbunas eller om skalareyngel bör isoleras från sina föräldrar eller inte. Det finns väldigt många undervisningsmoment som kan få lite extra krydda av att man använder akvarier i undervisningen. Det kanske kan vara ett ämne för en kommande artikel i Ciklidbladet? Våra resplaner stannade ganska snabbt vid att Uruguay vore ett bra resmål. Jag hade läst de reseberättelser som Felipe Cantera skrivit i Ciklidbladet och Akvariet under 90-talet. Med honom som guide får man även hjälp med allt praktiskt och alla tillstånd med lokala myndigheter. Dessutom lockade det med de speciella krav dessa fiskar ställer vid akvariehållning. Uruguay är inget tropiskt land utan klimatmässigt ligger det närmare europeiska medelhavsländer. Fiskar därifrån bör få ett par månader med kallare vatten under 20 grader, helst 10-15 grader, för att trivas bra och komma i kondition för lek. Man kan antingen se det som ett problem eller som en fördel. Om man väljer att hålla dem utomhus i dammar blir det perfekt för oss på norra halvklotet. Fiskarnas vinter får bli vår utomhussäsong och när vi tar in dem på hösten börjar lekperioden. Då färgar fiskarna ut och blir fantastiskt vackra. När vi hade bestämt oss för vårt resmål frågade vi om inte Danne också var intresserad av att följa med och det visade sig att så var fallet. Under sommaren 2007 planerade vi lite närmare och det visade sig att februari/mars var den period som passade oss bäst. Då är det i slutet av sommaren i Uruguay och det passade även bäst för våra respektive arbeten. Under våra kontakter med Felipe visade det sig även att han hade möjlighet att ta emot oss vid denna tidpunkt. Under sommaren bytte jag arbete till en naturbruksskola (gymnasium) där jag undervisar mer direkt om akvarieskötsel, reptiler, zoologi och etologi. Det gjorde att resan fick ett tydligare ändamål för min del. Att själv fånga, transportera hem och försöka få fiskarna i lek skulle passa väldigt bra in i min undervisning. Felipe och Aqvaterra Nu följde en tid med täta besök på Felipes hemsida www.aqvaterra.com där vi kunde se bilder på många av de fiskar som går att finna där. Stefan och Danne var nog mest lockade av Gymnogeophagus balzanii och loricariider (L-malar) och jag hade fastnat mest för den fantastiska Crenicichla celidochilus. Vi höll tät mejlkontakt med Felipe och gjorde upp en resplan som skulle ge oss en möjlighet att kunna fånga de arter som vi helst ville komma åt. Vi hade cirka två veckor på oss och det visade sig bli ett ganska fullspäckat schema. De fiskar vi ville komma åt fanns givetvis längst bort, norrut mot den argentinska och brasilianska gränsen i provinserna Salto och Artigas. För er som inte känner till Felipe Cantera är det kanske på sin plats att berätta lite mer om honom. Han flyttade med sin familj till Sverige när han var 16 år och bodde här i ungefär 20 år. För omkring tio år sedan flyttade han tillbaka till Uruguay och arbetar nu med sitt företag, Aqvaterra. Han arrangerar rundresor i Uruguay där den huvudsakliga målgruppen är ciklidintresserade akvarister, men även reptil- och fågelintresserade resenärer brukar anlita hans tjänster. Förutom detta exporterar han även en hel del fisk runt om i världen. Det finns flera fördelar med att anlita Aqvaterra. Man kan få ett slutgiltigt pris redan hemma och i det ingår mat, logi, transporter, exporttillstånd, fångstredskap och inte minst lokalkännedom och expertkunskap. www.ciklid.org Ciklidbladet 1/2009 - Årgång 42 39

Det här låter som en reklamannons men vi är verkligen enormt nöjda med den hjälp som vi fick. Tillsammans har vi tre gott och väl femtio års akvariehållning bakom oss men när man kommer till en ny plats upptäcker man verkligen hur lite man kan. Många av de tetror vi fick upp tyckte vi såg i det närmaste likadana ut, men med Felipes och Alejandros (Felipes medhjälpare) tålmodiga hjälp lärde vi oss till slut att skilja dem åt något så när. Gäddciklider Resan är ganska lång och tidskrävande. Flyg Luleå-Stockholm, Stockholm-Madrid, Madrid-Montevideo tar sammanlagt cirka 17 timmar. Lägger man till väntetiden på flygplatserna kommer man lätt upp till att resan tar ett drygt dygn. Nåväl, resan gick bra och Felipe väntade på oss som överenskommet. Vi åkte hem till deras hem i Salinas, strax utanför Montevideo. Där fick vi träffa hans fru Helen, hans femåriga dotter Corrina och hans medhjälpare Alejandro. Vi fick en utmärkt inblick i vilka fiskar landet hade att erbjuda då Felipe har tolv akvarier och nio dammar fulla av fisk på sin bakgård. Jag fick snart en ny drömfisk Crenicichla vittata. De två fiskar av den arten som Felipe hade i ett akvarium var inte speciellt stora, cirka 12 respektive 18 centimeter, men jag tilltalades verkligen av deras form. Det är den mest långsträckta gäddcikliden i landet, den blir uppemot en halvmeter lång och dessutom skall den vara betydligt fredligare än många av de andra arterna. Överhuvudtaget fastnade jag verkligen för hans gäddciklider. De kommer inte till sin rätt på fotografier utan de bör verkligen ses live. Jag minns att jag skrev en recension av Ciklidårsboken 4 (Ciklidbladet nr. 6-1994) och när jag bläddrar fram vad jag skrivit kan jag se följande: Tyvärr måste jag än en gång notera vilket stort utrymme redaktör Konings ger dessa gäddliknande rovfiskar. Då såg jag inte det jag nu ser hos dessa gäddciklider. Det är otroligt maffiga fiskar som säkert kommer att simma i mina akvarier under lång tid framöver. Grillat kött Det hade regnat mycket i Salto och Artigas den senaste tiden så vi fick ändra våra resplaner en smula. Istället för att inleda resan med turen norrut kom vi överens om att börja med vår planerade tur till sjölejonkolonin i kustsamhället Cabo Polonio och spara Artigas/Salto till senare. På väg till Cabo Polonio fick Felipe besked om att vinden var för stark för att åka båt ut till sjölejonkolonin men att prognosen för mor- Helen, Felipe, Alejandro och Corrina. Stefan, Felipe och Danne vid bassängerna. Gymnogeophagus spp. i en av Felipes bassänger. 40 Ciklidbladet 1/2009 - Årgång 42 www.ciklid.org

Vilda marsvin. Stefan och nutrian. Bälta. False-eyed frog, Physalaemus nattereri. gondagen var bättre. Vi valde då istället att ägna dagen åt ett besök hos några bekanta till Felipe som hade vad man skulle kunna kalla för ett litet minizoo. Där fick vi för första gången under resan avsmaka det fantastiska grillade köttet. I Uruguay är traditionen att grilla kött väldigt stark och det grillas flitigt. Grillmetoden är ganska olik den svenska. Här eldas det för fullt med öppen låga och köttet är vid sidan av värmekällan (elden) istället för ovanför. Detta gör att köttet verkligen blir saftigare än vad vi är vana vid hemifrån Sverige. Det märktes att vi har en del att lära vad gäller grillning. Hela denna artikel skulle kunna handla om den mat vi åt, men då detta är en ciklidtidning och inte Allt om mat kan vi väl nöja oss med att konstatera att maten var fantastiskt god. Felipe och hans fru gödde oss verkligen med god mat under hela resan. Dessvärre gick resultatet av detta alltför väl att senare se på badrumsvågen där hemma. Efter att vi hade ätit en fantastiskt god måltid som bestod av grillat vildsvin och grillat getkött tittade vi lite närmare på vad det fanns för djur i detta minizoo. Där fanns diverse lokala fåglar och olika däggdjur. Vi fastnade speciellt för en stor inhägnad där det bodde en familj capybaror. Det som dock gjorde mest intryck på mig var de grodor vi hittade, bland annat en riktigt häftig False-eyed frog, Physalaemus nattereri. Fiskfångst Då vi hade fotat runt ett tag kände vi att vi ville prova lyckan i några små dammar som låg strax utanför gården. De såg verkligen inte mycket ut för världen och det var väl inte direkt den typen av vattenhål där man först skulle ha valt att blöta kroken där hemma. Felipe invigde oss i hur fångstredskapen skulle användas och bara det var ett stort projekt för oss som aldrig tidigare hade använt kastnät, fångstramar eller den typ av not som han hade. Nåväl, efter en stund fick vi väl någorlunda kläm på det. Skam att säga måste jag väl medge att mina reskamrater hade betydligt större fallenhet för hanterandet av dessa än vad jag hade. Först efter halva resan hade jag och kastnäten lärt oss att samarbeta något så när. De metoder jag gillade mest var att dra not och att använda de små metallramar (ungefär 70x120 centimeter) på vilka det var ett uppspänt nät. Dem drog man genom tät växtlighet och ofta fick vi många spännande fynd med hjälp av dessa fångstramar. Den lilla pölen visade sig faktiskt vara sprängfyllt med olika arter. Då det var det första fiskafänget för oss ville vi gärna spara allt vi fick upp. Vi fångade bland annat två olika ungfödare Jenynsia multidentata och Cnesterodon decenmaculatus, Australoheros facetus (våra första ciklider!), några små exemplar av den fantastiska rovtetran Hoplias malabaricus och diverse små tetror. Medan vi håvade på som bäst fick vi ständiga besök av en väldigt nyfiken nutria. Denna nutria var framför allt väldigt intresserad av mina och Dannes tår som den ständigt försökte komma åt. För den som inte vet vad en nutria är kan jag nämna att det är en storvuxen gnagare som även brukar kallas för sumpbäver. De har odlats www.ciklid.org Ciklidbladet 1/2009 - Årgång 42 41

Stefan fotar fiskar. runt om i världen för sin päls skull och faktiskt även uppe i Norrbotten fick vi veta senare. Då vi valde att söka upp en lugnare del av tjärnen råkade vi störa en ilsken gås som tyckte att det inte skulle vara några svenskar i närheten. Fega som vi är fick vi för andra gången retirera och välja en ny plats för vårt fiske. Strax därpå hojtade Felipe till han pekade mot en intill liggande äng och där såg vi någonting litet och kompakt som sprang förbi. Det var ett bältdjur! Felipe rusade dit och snart hade han fångat in det. Det var en niobandad bälta och vi fick god tid på oss att fota den. Det var en riktigt stark upplevelse att få se en av jordens märkligaste djur på så nära håll. Förutom detta fick vi denna dag även se bland annat vilda marsvin, nandus (Sydamerikas struts ) och bladskärarmyror. Dessutom hittade jag ett skunkkranium som kommer väl till pass i undervisningen här hemma. Nöjda och belåtna tog vi adjö av ägaren till stället där vi hade ätit lunch och han skickade med en flaska palmfruktslikör som vi skulle få prova senare. Sedan åkte vi till platsen där vi skulle övernatta. Det var en badort, Aguas Dulces, som nu närmast var att likna vid en spökstad. Säsongen hade precis tagit slut och de flesta husen stod tomma. Vi tog en promenad utefter den fantastiska stranden och blickade ut över havet medan Felipe och Alejandro tog hand om fiskarna denna kväll. När vi kom tillbaka testade vi palmfruktsbrygden som vi hade fått tidigare. Vi kände igen smaken men kunde inte riktigt placera den. Efter ett tag kom vi på det det smakade väldigt likt hjortronlikör! En lite fånig sak var bara att vi hade släpat med oss precis det, en flaska hjortronlikör, till Felipe för att överlämna någonting som var speciellt för norra Sverige Sjölejon, Gymnogeophagus och Crenicichla Dagen därpå var vädret bättre så vi styrde kosan bort mot sjölejonkolonin. Jag tänkte inte berätta särskilt mycket om detta utan koncentrera mig mer på fiskeupplevelserna i stället i denna artikel. Jag vill dock betona att det är en mycket bra idé att prioritera in detta i resplanen om det finns möjlighet till det om ni har planer på att besöka landet. Cabo Polonio är en mycket besynnerlig plats. Det är en jättelik sandbank som har koloniserats av en massa hippies som bor i små skjul i närheten av stranden. Klipphällarna lägst ut på piren är ett tillhåll för en stor koloni sjölejon sommartid. I slutet av sommaren, när vi var där, flyttar de ut på en stenkobbe cirka tvåhundra meter från land. Vi blev glatt överraskade av att det dessutom fanns flera sjöelefanter bland sjölejonen. Att ha sett dem på TV ger ingen rättvis bild av hur enormt stora de egentligen är. De kan bli över sex meter långa och väga över tre ton och vissa av de djur vi såg måste helt klart ha legat i närheten av dessa siffror. Vi kunde inte stanna kvar så länge som vi hade önskat då vi hade andra planer för dagen. En av de arter vi hoppades kunna fånga under resan var Gymnogeophagus labiatus och det här var enda tillfället då vi var i närheten av denna art. Vi satte oss i bilen igen och åkte någon timme tills vi kom fram till floden Ario del Aigua. 42 Ciklidbladet 1/2009 - Årgång 42 www.ciklid.org

Argentinsk råttsnok, Philodryas patagoniensis. Hoplias!. Sjöelefant. Felipe och Alejandro var skeptiska till att vi skulle kunna fånga någonting då det hade regnat väldigt mycket i regionen några dagar innan och vattendragen var ordentligt översvämmade. Vi bestämde oss för att testa i alla fall. Trots de dåliga förutsättningarna fick vi efter en stund bland annat 25-30 stycken av den väldigt vackra Gymnogeophagus gymnogenys Maldonado, fem stycken Gymnogeophagus labiatus Sureno, mängder av Bryconamericus iheringii (tetra) och några rovtetror ur släktet Oligosarchus. Utöver fisket hann vi titta oss omkring en del och fann en hel del intressanta växter runt vattendraget. Bland annat växte det enorma svärdsplantor på stränderna och massor av Tillandsia spp. på träden. Tillandsia är ett stort släkte med epifytiska ananasväxter som bland annat ofta används i terrarier hemma i Sverige. På vägen hem tillbaka till Felipe fick Felipe plötsligt se en Argentinsk råttsnok, Philodryas patagoniensis. Han stannade bilen och sprang ut och fångade den. Varje gång han såg någonting som han tänkte att vi kunde vara intresserade av stannade han bilen så att vi fick fota och titta närmare på det. Under vår resa åkte vi runt 250 mil med bilen och vi stannade massor av gånger för att fotografera fåglar, ormar, fågelspindlar, växter, vackra vyer med mera. När vi kom fram till Felipes hem tog vi hand om fiskarna och satte ut dem i hans akvarier. Sedan tränade vi oss på Felipes fiskar i att skilja arterna åt. Det är betydligt lättare att se skillnader på ex. en Crenicichla scotti och en C. saxatilis när man ser dem live i två akvarier intill varandra än om man ser dem som bilder i en bok. Att man dessutom har en expert som Felipe att fråga om hjälp när det är någonting man undrar över gör ju inte saken sämre. Efter att vi ätit ännu en god måltid och fått en trevlig liten språklektion av Felipes och Helens femåriga dotter Corrina knallade vi hem till det hus vi bodde i och somnade snabbt efter en händelserik dag. Nästa morgon steg vi upp, åt frukost och repeterade fisknamn igen innan vi hjälpte till att packa bilen inför den veckolånga resa som nu väntade. Vi skulle upp till Fågelspindel. norra Uruguay, till provinserna Salto och Artigas, för att försöka fånga de fiskar vi hade trånat mest efter - Gymnogeophagus balzanii och Crenicichla celidochilus. Det kändes som att det var nu som resan skulle börja! Artikeln fortsätter i nästa nummer och till den delen har vi en hel del fiskbilder att bjuda på! www.ciklid.org Ciklidbladet 1/2009 - Årgång 42 43