SKRIVGUIDE I SOCIOLOGI 2011

SKRIVGUIDE I SOCIOLOGI 2011 1 INLEDNING... 1 2 UPPSATSER OCH AVHANDLINGAR... 1 2.1 Allmänna krav på en bra vetenskaplig uppsats... 1 2.2 Kandidatavhandling... 2 2.3 Pro gradu-avhandling... 4 2.4 Fackuppsats... 11 3 SEMINARIER... 12 3.1 Konstruktiv kritik och kritisk bedömning... 12 3.2 Kandidatseminarier... 13 3.3 Magisterseminarier... 13 4 FORMELLA KRAV... 15 4.1 Språket... 15 4.2 Referenser... 17 4.3 Citat... 20 4.4 Litteraturförteckning... 21 4.5 Material från internet... 24 4.6 Grafiska och stilistiska rekommendationer... 26 5 ÖVRIGT... 27 5.1 Att söka litteratur... 27 5.2 Stöd i skrivandet... 30 5.3 Fusk... 31

1 INLEDNING Denna guide riktar sig främst till dig som skriver uppsats eller avhandling i sociologi, men den kan även användas som handbok då du skriver andra vetenskapliga texter. Guiden strävar efter att underlätta ditt skrivande genom att svara på frågor som ofta uppstår under arbetets gång. Du kan ha nytta av att läsa hela guiden i ett tidigt skede av dina studier, eftersom den ger en uppfattning om hur det är tänkt att dina studier ska framskrida. Dessutom kan du utnyttja de formella rekommendationerna och instruktionerna för vetenskapligt skrivande då du ska författa en uppsats i samband med dina studier i sociologi. Guidens innehåll ska i första hand ses som ett förslag på hur man kan gå till väga i uppsatsskrivandet. Guiden är på inget vis allomfattande, utan snarare en generell bas som du kan välja att använda som utgångspunkt i ditt skrivande. Eftersom olika uppsats- och avhandlingsteman kan kräva olika former av skriftlig bearbetning, rekommenderas det att du även söker upp handböcker vid eventuella specifika frågor som kanske inte tas upp här. I slutet på guiden finner du en lista på handböcker för uppsatsskrivande. 2 UPPSATSER OCH AVHANDLINGAR 2.1 Allmänna krav på en bra vetenskaplig uppsats 1. En klar frågeställning och fokuserat skrivande. 2. Övertygande argument om varför frågeställningen är intressant och viktig ur ett vetenskapligt och/eller samhälleligt perspektiv. 3. Uppsatsen behandlar det som den utger sig för att behandla. 4. Den litteratur som används är relevant och vetenskaplig. 5. Uppsatsen anknyter även till mera allmänna sociologiska frågeställningar och traditioner. 6. Uppsatsen utmynnar i någon form av svar eller slutsats rörande frågeställningen, t.ex. genom att man pekar på konkreta frågor som borde studeras mera. 7. Det framgår klart i texten vad som bygger på tidigare litteratur och vad som är skribentens egna bidrag och tankar. 8. Begreppen är klart definierade. 9. Ett gott och klart språk - inte talspråk, inte onödigt krångligt och inte för långa meningar. 10. Referenser och citat är gjorda enligt akademisk praxis. Citat bör t.ex. klart vara angivna som 1

citat och inte framställas som ens egen text. Källan bör alltid anges och man bör enbart hänvisa till källor man bekantat sig med. Konsultera vid behov denna skrivguide och övrig referenslitteratur för närmare information. 2.2 Kandidatavhandling Kandidatavhandlingen är ett självständigt slutarbete som leder till en lägre akademisk examen, kandidatexamen. Avhandlingens syfte är att bevisa att man självständigt kan utnyttja den kunskap som man fått i tidigare studier och att man kan bemästra ett avgränsat projekt. Genom avhandlingen och ett mognadsprov ska studenten visa sin förmåga till vetenskapligt tänkande. I det nya examenssystemet är en kandidatexamen obligatorisk. Följaktligen ska alla som följer det nya studiesystemet skriva en kandidatavhandling under sitt tredje läsår. Kandidatavhandlingen i sociologi är en välskriven vetenskaplig uppsats som behandlar ett avgränsat tema. Längden är ca 25 sidor (typstorlek 12 och radavstånd 1,5, vilket motsvarar ungefär 50 000 tecken). I ämnet sociologi är kandidat avhandlingen inte ett empiriskt arbete. Kandidatavhandlingen i sociologi kan sägas vara en litteraturöversikt som skribenten gör utgående från ett tema eller en frågeställning. Insamlingen av ett eget empiriskt material kommer först inom ramen för pro gradu-avhandlingen i sociologi. I kandidatavhandlingen riktas frågeställningen till den sociologiska litteraturen. Avhandlingen bör alltså inte enbart vara ett litteraturreferat, utan uppsatsen bör byggas kring ett tema eller en frågeställning. Vid sakgranskningen av avhandlingar i sociologi fästs vikt vid bl.a. förmågan att formulera sociologiska frågeställningar, förmågan att söka och läsa sociologisk litteratur av relevans för frågeställningen, ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt till källor samt att avhandlingen uppfyller gängse krav på form och innehåll för vetenskapliga uppsatser. Avhandlingens sakgranskare utses av den ämnesansvariga professorn i sociologi. Kandidatavhandlingen skrivs på svenska då det gäller inhemska studerande. I anslutning till avhandlingen (efter att den slutliga versionen lämnats in) skrivs ett mognadsprov på svenska. Tid och plats för mognadsprovet kommer du överens om med din handledare. Både avhandlingen och mognadsprovet språkgranskas. Mognadsprovet ska utvisa att den studerande har förtrogenhet med ämnesområdet för avhandlingen och kunskaper i svenska. Kandidatseminarierna, avhandlingen och mognadsprovet omfattar tillsammans 10 studiepoäng. Stegen i arbetet med en kandidatavhandling En stor del av det som sägs i detta avsnitt kan redan vara klart genom tidigare studier i sociologi, men en påminnelse kan ändå vara på sin plats: 2

1. Bekanta dig med sociologisk litteratur (se punkt 4) för att bestämma vilket slags sociologiska frågor du är intresserad av. Detta led i processen har redan inletts i och med tidigare studier i sociologi. 2. Välj gärna ett tema med anknytning till något av sociologins underområden (kultur-, familje-, hälso-, religionssociologi osv.). Formulera en fråga eller ett problem och minns att frågeställningen ska kunna uttryckas kort och koncist. Frågeställningen kan dock gärna vara ganska öppen (t.ex. vad säger sociologin om ungdomars identitet; vilka sociologiska teorier finns om subkulturer; hur kan invandrares arbetsmarknadssituation förklaras?). Det går utmärkt - och rekommenderas - att man fortsätter med ett tema som man tidigare skrivit uppsats om. 3.Skriv ett idépapper på en A4-sida där frågeställningen formuleras och den centrala litteraturen omnämns. Diskutera detta i seminariet. Begränsa och formulera om frågeställningen vid behov. 4. Sök litteratur. Detta sker genom sökningar i databaser, t.ex. Alma och andra databaser som de studerande i detta skede förväntas känna till. Kontrollera också den litteratur som finns i sociologiska institutionens bibliotek. Bläddra i de senaste numren av sociologiska tidskrifter i sociologiska institutionens bibliotek, gör sökningar i Nelliportalen etc. Detta steg är avgörande för uppsatsen. Utan relevant litteratur är det omöjligt att skriva uppsatsen. 5. Sålla bland den litteratur du hittat. Läs det som är relevant och gör anteckningar. 6. Skriv uppsatsen. Följ de formella krav som anges senare i denna skrivguide. Gör stavningskontroll. Skriv ut texten och läs igenom och korrigera den upprepade gånger. 7. Skicka uppsatsen med e-post åt opponenten och seminariets ansvariga lärare (deadline och andra praktiska frågor överenskommes på seminariet). 8. Presentera uppsatsen på seminariet. 9. Arbeta om uppsatsen enligt de kommentarer som framkommit på seminariet. OBS: Reservera tillräcklig tid för detta skede. Kandidatavhandlingen bör oftast omarbetas och förbättras betydligt innan den kan lämnas in. Att du presenterat avhandlingen på seminariet betyder inte att den är godkänd, utan sakgranskningen sker först efter det att du lämnat in den slutgiltiga avhandlingen. 10. Lämna in den slutgiltiga kandidatavhandlingen. Diskutera med din handledare eller den ämnesansvariga professorn innan du lämnar in avhandlingen. Efter det att du fått tillåtelse att lämna in avhandlingen så lämnas den i två likalydande exemplar. En kandidatavhandling behöver inte bindas in. Kom även överens med din handledare när du ska utföra mognadsprovet. OBS: Beakta att sakgranskningen och språkgranskningen kan ta lång tid i anspråk. 3

Möjlig struktur för din kandidatavhandling Innehållsförteckning: Titelsida 1. Inledning Varför är temat av sociologiskt intresse. Vad kommer avhandlingen att handla om. 2. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning Översikten avslutas med ett konstaterande, en fråga eller ett påstående. d.v.s. en problemställning. 3. Analys. Behandling av avhandlingens specifika tema. 5. Slutsatser Repetera problemställningen och beskriv i vilket avseende resultaten har besvarat problemställningen. Lyft gärna fram de 2-3 viktigaste resultaten. Motivera varför de är intressanta, t.ex. utmanar resultaten den existerande kunskapen på området, bidrar de med ny kunskap, bekräftar de tidigare utländska studier? 6. Litteratur Ange endast litteratur som du själv använder som underlag för din skrivna text. Sidoantal ca 2 8 8 4 2-3 Totalt 24-25 2.3 Pro gradu-avhandling För att avlägga magisterexamen i sociologi krävs det att du skriver en avhandling pro gradu omfattande 35 sp. Uppgiften upplevs av många som det mest krävande momentet under hela studietiden. Sociologiska enheten har uppmärksammat problemet och bl.a. infört kursen Inledning till fördjupade studier för att i god tid förbereda de studerande på det kommande avhandlingsarbetet. Att skriva en pro gradu-avhandling (även kallad magisteravhandling) innebär att du på ett systematiskt sätt svarar på en fråga som du själv har ställt. Det förutsätter att du gör en egen empirisk studie som uppfyller de vetenskapliga kraven för en undersökning. Avhandlingen omfattar 60-80 sidor text och baserar sig på vetenskaplig litteratur samt en genomförd undersökning. Antalet källor kan variera beroende på hur livligt forskningsverksamheten har varit på det aktuella området. Det är viktigt att du förhåller dig kritiskt till litteraturen. 4

Att börja skriva är många gånger det bästa sättet att råda bot på den "ångest" som ofta uppstår innan man tagit itu med arbetet. En allmän missuppfattning är att endast färdigt tänkta tankar kan uttryckas i skrift. En tidtabell för avhandlingsarbetet som görs upp i början av arbetet hjälper dig att indela arbetet i olika moment och att planera när de olika delarna ska göras klara. Kom ändå ihåg att den tidtabell du har ställt upp endast är preliminär. Världen faller inte samman om det visar sig att du inte kan hålla tidtabellen eller måste ändra din arbetsordning. En annan viktig sak att minnas är att pro gradu-avhandlingen inte ska vara ditt livsverk. Det krävs varken överbegåvning eller omänskliga ansträngningar för att skriva avhandling, men nog självdisciplin, tid och flit. Utöver en tidtabell kan det vara en god idé att tidigt uppställa en disposition för din avhandling. Det kan kännas vanskligt att börja med att göra en innehållsförteckning för en avhandling som ännu inte finns, men detta kan vara ett sätt att fortsätta tankeprocessen kring arbetet. Dessutom ser avhandlingsarbetet kanske mera överkomligt ut då du ser att det består av ett flertal mindre delar och inte en obestämbar massa. Dina framsteg blir också tydligare i och med att du uppdaterar din disposition efter hand som arbetet fortskrider. Om någon av de tänkta delarna känns svår att skriva, kan det vara bra att börja med en del som du känner dig mera säker på. Du behöver alltså inte börja skrivandet från kapitel 1! Avhandlingens struktur Nedan ges riktlinjer för en möjlig disposition av texten i din avhandling. Dessa allmänna riktlinjer är i huvudsak de samma oberoende av om du skriver kandidatavhandling eller avhandling pro gradu. Skillnaderna i omfång - en avhandling pro gradu är mera omfattande än en kandidatavhandling - leder förstås till att lösningarna ser något olika ut i olika typer av avhandlingar. Det som skiljer en kandidatavhandling och en avhandling pro gradu är att den förstnämnda är en litteraturstudie medan en avhandling pro gradu i regel förutsätter en empirisk undersökning, vilket kräver fördjupad kunskap om det som för undersökningen utgör teori, metod och data. Du behöver inte strikt följa riktlinjerna som anges här, men strukturen kan hjälpa dig, dels med att komma igång och formulera problemet, dels med att senare i resultatdelen och slutdelen kontrollera att du verkligen har gjort det som du lovade läsaren i början av avhandlingen. Arbetet bör bestå av följande delar (se nedan för en modell), men kapitelindelningen kan variera: Inledningen ska vara kort och upplysa läsaren om varför ämnet är sociologiskt intressant. Här ska du i allmänna ordalag upplysa läsaren om undersökningens bakgrund och syfte. Översikt av teoretiska perspektiv, tidigare studier. Denna del kan kännas svår i och med att teori brukar vara ett ganska oklart begrepp för många. Avsnittet kunde också kallas för översikt av tidigare forskning. Du ska utgå från den teoretiska debatt på det sociologiska delområde inom vilket du valt att skriva din avhandling pro gradu. Den internationella debatten finner du i vetenskapliga tidskrifter och böcker. Det kan vara bra att fråga forskare och personal inom ämnet om lämplig litteratur. Den viktigaste aspekten i litteraturdelen är att den är relevant, aktuell och 5

att den utmynnar i en för dig realistisk problemformulering. Din avhandling pro gradu ska alltså ha en problemställning, d.v.s. en fråga som du ska belysa eller besvara. Du ska helst inte ställa mera än en fråga, eftersom du kommer att finna att det är alldeles tillräckligt besvärligt att besvara eller belysa den. I teoridelen ska det även ingå definitioner av centrala begrepp som du använder dig av. Begrepp som på något sätt är involverade i temat för din undersökning och som är av det slaget att du inte kan utgå från att betydelsen är allmänt känd, behöver definieras. I en pro gradu-avhandling leder problemformuleringen till val av en viss metod för den empiriska studien. I denna del ska du förankra ditt metodval i relation till frågeställningen och den teoretiska ramen. Här ska du också förklara och motivera hur du har gått tillväga då du samlat in ditt material. Du ska t.ex. redogöra för hur informanterna valts ut eller presentera och diskutera undersökningens urval. Eventuella problem och svårigheter med forskningsuppgiften och metoden kan också diskuteras. Som exempel bör du nämna eventuella svarsbortfall i din surveyundersökning och ta ställning till bortfallets konsekvenser för dina data. Analysmetoder t.ex. i form av teoretiska modeller ska också behandlas i det här kapitlet. I den egentliga analysdelen redogör du för de empiriska resultaten och diskuterar i vilken mån de svarar eller inte svarar på den fråga du ställde i början av avhandlingen. Här finns utrymme för flera exempel från ditt material med efterföljande diskussion som du kontinuerligt ska återknyta till din frågeställning: Hur svarar du på din fråga? På vilket sätt ger dina resultat ny kunskap om fenomenet? Vilken relevans har dina resultat för tidigare forskning om samma tema - har du t.ex. kunnat visa på en ny infallsvinkel och verkar det finnas luckor i forskningen? I denna del ska du försöka övertyga läsaren om att du i din resultatdel besvarat problemställningen. I både kandidatavhandling och avhandling pro gradu ingår ett avsnitt med slutsatser och sammanfattning. I kandidatavhandling besvaras den fråga som har ställts till litteraturen. I en avhandling pro gradu ska du även ge en kort sammanfattning av din empiriska undersökning och dess resultat. Man måste också öppet och kritiskt granska sina resultat samt de eventuella begränsningar som materialet och metoden har. På detta sätt kan nya frågor ställas och behandlas av framtida forskning. Då du skriver din avhandling kan du tänka på att även skrivprocessen är en del av undersökningen och analysen. Under skrivandets gång klarnar din bild av fenomenet och i slutändan kan du ofta formulera utgångspunkterna för din undersökning mycket klarare än du gjorde i början. Därför ska du i slutskedet av skrivprocessen se på ditt arbete som helhet. Kan läsaren lätt hitta och följa avhandlingens "röda tråd", d.v.s. den argumentation som du utvecklar i avhandlingen? Ofta händer det till exempel att litteraturöversikten behöver omstruktureras efter att de empiriska kapitlen är skrivna, så att centrala teman i analysen klarare kan lyftas fram. Du kan med andra ord använda dig av tidigare studier som jämförelse i ditt analysavsnitt snarare än bara ta upp dem i det allmänna kapitlet om tidigare forskning. Det kan även hända att man i detta skede kan formulera sin problemställning mera exakt. 6

Möjlig struktur för din magisteravhandling Innehållsförteckning: Titelsida 1. Inledning Varför är temat av sociologiskt intresse. Vad kommer avhandlingen att handla om. 2. Teoretiska perspektiv och tidigare forskning Översikten avslutas med en problemställning: en fråga eller ett konstaterande Sidoantal ca 5 20 3. Metod och material 5-10 4. Resultat Rapportering av resultaten Analytiska sammandrag 5. Slutsatser Repetera problemställningen och beskriv i vilket avseende resultaten har besvarat problemställningen. Lyft gärna fram de 2-3 viktigaste resultaten. Motivera varför de är intressanta, t.ex. utmanar resultaten den existerande kunskapen på området, bidrar de med ny kunskap, bekräftar de tidigare utländska studier? 30 5-10 6. Litteratur 10 7. Bilagor Totalt 65-85 Skrivprocessen Det är viktigt att komma ihåg att en avhandling inte skrivs i ett sträck. När du delar in arbetet i mindre delar märker du ganska fort att skrivandet av avhandlingen inte är en omöjlig uppgift. Avsikten är att du ska skriva i etapper och revidera din text med jämna mellanrum. När du lägger upp och skriver arbetet stegvis så känns själva skrivandet också lättare. Arbetet kan liknas vid en process som delas in i mindre delmoment. De olika delarna går delvis in i varandra. För att din skrivprocess ska framskrida behöver du feedback på ditt arbete både av handledare och andra studenter. Feedbacken gör att du kan se din text med nya ögon och att du lär dig att hitta det relevanta i det du skrivit. 7

Att genomföra och rapportera en empirisk studie Materialinsamling, tolkning och resultat I en avhandling för magistergraden ska du visa att du kan använda dig av sociologiska forskningsmetoder och att du har förmåga att rapportera resultaten från din empiriska undersökning. När du preciserat din problemformulering och bekantat dig med litteraturen är det dags att ta itu med själva undersökningen. Kännedom om tidigare forskning behövs för att du ska kunna göra en genomtänkt materialinsamling. Det är nu du ska bestämma dig för hur du ska gå tillväga för att komma fram till svaret på din frågeställning, hur du ska få tag på ditt material och hur du ska behandla det. Du har redan en viss erfarenhet av den här delen i och med att du under dina studier i sociologi bekantat dig med olika forskningsmetoder och är insatt i olika slag av material man använder sig av i sociologi. Materialinsamlingen är kanske den mest konkreta delen i avhandlingsprocessen och utgör ofta trevlig omväxling till resten av arbetet. Datainsamlingen kan dock innehålla många fallgropar. Det är viktigt att planera den noggrant, såväl praktiskt som teoretiskt. En välplanerad materialinsamling leder ofta till goda resultat. Det kan vara bra att tänka på följande frågor innan du sätter igång: Är det realistiskt och möjligt att få fram det material du är intresserad av? Krävs det tillstånd att samla in ett visst material? Att genomföra en undersökning på offentliga platser som t.ex. skolor eller daghem kräver tillstånd. Kommer materialet att ge dig svar på den fråga du ställt? Hurudana frågor är det möjligt att ställa till ett visst material? Vilka är kostnaderna för insamling av materialet? Hur tidskrävande kan den tänkas vara? Vilka etiska aspekter kan aktualiseras? Sedan är det dags att analysera det material du insamlat. Beskrivningen och tolkningen kan kännas tung och svår, säkert därför att det oftast räknas som den viktigaste delen av ditt arbete. Insamling och tolkning går ofta in i varandra. Eftersom sociologin använder sig av många olika slags material och metoder, kan även analysprocessen te sig på många mycket olika sätt. Det lönar sig att i litteraturen söka exempel på hur man har analyserat material som liknar ditt eget; det är viktigt att du talar med din handledare om hur du tänker gå tillväga. Huvudsaken är att du har klart för dig, vad det är för slags information som du egentligen vill få ut av ditt material. En viktig fråga som du bör ställa dig är om materialet bekräftar din bild av fenomenet. Finns det överraskande element? Kom ihåg att det är du som måste relatera till den problemställning du hade och den fråga du ville besvara. Det är du som ska tolka materialet, inte läsaren. Det som kanske upplevs som allra svårast är att tolkningen ska knytas samman med den eller de teorier som du använt dig av när du preciserat forskningsproblemet. Det ska finnas en koppling mellan de erhållna resultaten och de teoretiska utgångspunkterna. Här är det återigen din problemformulering som fungerar som brygga, eftersom den bygger på tidigare forskning och den teoretiska infallsvinkel du valt. Det är viktigt att du i din avhandling noggrant redogör för på vilka grunder materialet och analysmetoden valts, hur du har gått tillväga när du har utfört din materialinsamling samt hur du har burit dig åt vid tolkningen. När du skriver behöver du beakta vem du riktar dig till i din text. Det kan vara bra att påminna dig själv om att du hela tiden skriver för läsare som inte varit med då du samlat in ditt material och inte känner till det. 8

Ibland medför materialinsamlingen en del kostnader. Sociologiska enheten kan eventuellt bidra med en smärre summa pengar för kostnader förorsakade av materialinsamlingen, dock högst 100 EUR. För närmare information kan den ämnesansvariga professorn i sociologi kontaktas. Notera att du behöver spara dina kvitton för att kunna ansöka om ett ekonomiskt bidrag för din materialinsamling. Här följer några viktiga saker att tänka på då du i din avhandling använder dig av material där konfidentiella personuppgifter ingår: Skydd av informanter Det ska i princip vara möjligt för avhandlingens granskare att gå tillbaka till det ursprungliga materialet och kontrollera ett anfört citat. Din skyldighet att skydda informanterna har ändå högsta prioritet och denna skyldighet styr hur du behandlar materialet och hur en hänvisning kan se ut samt hur en granskning av detta kan ske. Som forskare har du ett ansvar gentemot de personer som berörs av din undersökning. För att skydda informanterna kan det vara acceptabelt att t.ex. göra små ändringar av namn och andra obetydliga detaljer i citaten. Namnen på de personer som berörs av din undersökning kan och bör ändras till fiktiva namn. Din studie blir sällan mindre sociologisk eller vetenskaplig om du inte heller nämner namnet på platsen som du studerat. Du kan dessutom få mera information av en individ om du informerar henne/honom om att enskilda personer eller institutioner inte kommer att kunna identifieras i din avhandling. Citat från intervjumaterial Det ska gå att skilja mellan vad olika informanter säger och vad intervjuaren säger. Citatets utseende följer i regel samma principer som citat från publicerad litteratur. Istället för bok- och sidhänvisningar kan du här använda dig av olika system för att göra det möjligt att identifiera de enskilda informanterna. Systemet du använder bör redovisas för i texten eller i en fotnot i samband med ditt första citat. Du kan till exempel ge dina informanter fingerade namn som du genomgående hänvisar till. Alternativt kan du hänvisa till informanterna med bokstäver eller med karakteristika ("Man 40 år, bosatt i medelstor stad"). Valet av metod beror på din stil i övrigt och på din studie. I kvalitativa undersökningar med få undersökningsenheter (respondenter/informanter) är det vanligt med fingerade namn. I större intervju- eller enkätstudier med öppna svar är det vanligare att man ger informanterna sociala karakteristika. Frågan om citaten bör vara ordagranna (i vissa fall används specialtecken för att ange pauser, tonfall, osv.) eller om framställningen gynnas av "frisering" i en eller annan form avgörs från fall till fall. Vissa citat kan vara svåra att förstå ifall dessa återges ordagrant med såväl pauser som upprepningar. Läsligheten är givetvis viktigt, men tumregeln är likväl att citaten ska ändras så lite som möjligt. Vid oklarhet bör du i varje fall diskutera saken med din handledare. Intervjucitat ska återges på originalspråk. Om detta språk är annat än de skandinaviska eller engelska språken bör citatet kompletteras med en översättning till svenska. Detta gäller alltså även det finska språket. Hur man ska hantera översättningarna kan diskuteras från fall till fall. Ju mer centrala citaten är för framställning, desto viktigare är det att översättningen finns nära själva citatet i texten eller i en fotnot. Å andra sidan talar många och långa citat för en placering i bilaga. 9

Om du använder dig av en bilaga bör det framgå på vilken sida i avhandlingen citatet är placerat. Den slutliga lösningen bör diskuteras med handledaren. Handledning Som redan nämnts utgör avhandlingsskrivandet en social process. Du bör alltså inte vara helt ensam i ditt skrivande. Alla som skriver en avhandling har rätt till kollektiv handledning i seminarier och en personlig handledare. Frågan om vem du ska ha som personlig handledare aktualiseras senast då du har presenterat din forskningsplan i magisterseminariet. Du kan själv uttrycka önskemål om vem du önskar ha som handledare, men det slutliga beslutet fattas av lärarna i samråd. Handledningen tar du ansvar för lika mycket som din handledare. Du bör själv vara aktiv för att få god handledning. Det kan vara bra att i början diskutera med din handledare hur tät hon/han tycker att kontakten ska vara. Olika handledare har nämligen olika uppfattning om hur ofta man ska vara i kontakt med dem och i vilka skeden av skrivprocessen det är speciellt fördelaktigt att ha kontakt. Ett exempel på när det kan vara nödvändigt med ett samtal är när du ska sammanställa din intervjumanual eller din enkät, eftersom detta är ett kritiskt skede av din forskning. Sociologi är ett brett ämne och på en liten enhet är det inte alltid möjligt att hitta expertis inom alla delområden. Det är därför inte osannolikt att du ganska tidigt i ditt arbete blir mer insatt än din handledare i tidigare forskning på ditt eget fält, om det inte är så att du valt ett område som råkar vara väl företrätt i huset. Det handledaren främst kan hjälpa dig med är hur arbetet ska gå till och hur en avhandling pro gradu ska se ut. Detta sker i praktiken genom att du enligt överenskommelse lämnar in olika delar av magisteravhandlingen som handledaren läser och kommenterar. Inlämning och bedömning av avhandlingen Din handledare ger dig tillåtelse att lämna in avhandlingen. Närmare information om inlämnandet, tidtabeller och språkgranskningen hittar du på https://www.abo.fi/student/nastanfardig Avhandlingen sakgranskas av två sakkunniga som representerar ämnet sociologi. Prefekten utser sakgranskarna på ämnesföreträdarens förslag. Första granskare är oftast din handledare. Studiekansliet för det samhällsvetenskapliga området i Åbo skickar var sitt exemplar av avhandlingen till granskarna. Du ska komma överens med första sakgranskaren om tid för mognadsprovet. Första granskaren granskar mognadsprovet och sänder det vid behov tillsammans med avhandlingen för språkgranskning. Studerande som har fått mognadsprov för kandidatavhandlingen godkänt vid ÅA behöver inte låta magisteravhandlingens mognadsprov språkgranskas. Granskarna inlämnar sitt gemensamma skriftliga utlåtande i original till föredragande vid Socialvetenskapliga institutionen. Du kan få information om det föreslagna vitsordet från studiekansliet samt vid behov få läsa utlåtandet. Studiekansliet ger dig en kopia av utlåtandet i samband med att betyget delas ut. De vitsord som används för bedömning av avhandlingar är följande: improbatur (underkänd), approbatur (nöjaktig), lubenter approbatur (tillfredsställande), non sine laude approbatur (mycket tillfredsställande), cum laude approbatur (god), magna cum laude approbatur (mycket god), 10

eximia cum laude approbatur (utmärkt) och laudatur (utomordentlig). De tre mittersta vitsorden (non sine, cum laude och magna) är de vanligaste, medan de båda ytterligheterna approbatur och laudatur ytterst sällan förekommer. Handledningsprocessen antas vanligen vara en försäkring om att avhandligen går till granskning och där godkänns. En bra avhandling kännetecknas av en klar problemformulering med övertygande argument för vad som gör frågeställningen intressant och viktig ur ett vetenskapligt och samhälleligt perspektiv. En bra avhandling ska också behandla det som den ger sig ut för att behandla. Teoridelen ska utgöra en grund för den empiriska delen. Avhandlingen ska bygga på sociologiskt intressant och aktuell litteratur som visar att du har kännedom om tidigare forskning och teorier. Vidare ska frågeställningen på ett eller annat sätt belysas och resultaten tolkas och diskuteras. 2.4 Fackuppsats Fackuppsatsen är en del av utbildningen i skrivandet av en pro gradu-avhandling. Den förutsätter avklarade ämnesstudier i sociologi och att kursen Inledning till fördjupade studier är avlagd. Det är nyttigt att skriva den parallellt med arbetet på avhandlingen och den bör inte lämnas till efter avhandlingen. Uppsatsen skrivs i samråd med handledaren! Omfattningen är ca 15 sidor om ett tema som är centralt i avhandlingen. Stilen är densamma som i allt vetenskapligt skrivande med inledning, presentation av frågeställning och material, analys och slutsatser. Skribenten bör bemöda sig om att föra en diskussion kring problemställningen ur olika synvinklar och att redovisa för flera författares synpunkter. (Det är inte tillräckligt att hänvisa till en enda källa!) Uppsatsen syfte är att problematisera avhandlingens teori eller metodologi. Om temat är teori bör skribenten dels försöka förklara teorin, dels kritisera och utvärdera den med tanke på avhandlingens problemställning och allmänna vetenskapliga krav. Ofta är det nyttigt att diskutera alternativa teorier och relatera dem till den egna forskningsuppgiften. Med metodologi avser man vanligen läran om metoderna eller relationen mellan metod och vetenskaplig kunskap. Om studenten skriver sin fackuppsats om metoden är det således inte tillräckligt att beskriva den metod som man använder i sin avhandling, utan det är nödvändigt att problematisera, kritisera och utvärdera följderna av de metodval man gjort. I fackuppsatsen ingår ingen redovisning av empiriska forskningsresultat. 11

3 SEMINARIER 3.1 Konstruktiv kritik och kritisk bedömning Att vetenskapliga texter ska läggas fram på seminarier är ett gammalt och beprövat sätt att stöda skribenter under själva skrivprocessen. Som deltagare på ett seminarium ska du lära dig att ta emot kritik. Du behöver vara öppen för feedback och inse att det är något positivt. Att få kritik betyder att du får veta vad du redan är bra på och vad du kan bli ännu bättre på. Feedbacken gör att du på ett realistiskt sätt förmår bemöta och gestalta din frågeställning. En text som du har producerat, bearbetat och tillbringat en längre tid med kommer naturligtvis att kännas mycket personlig. Av den orsaken är det viktigt att komma ihåg att kritiken inte riktar sig mot dig som person utan handlar specifikt om din text. Som deltagare på ett seminarium ska du även lära dig att kommentera andras texter. Du kan fästa uppmärksamhet vid bl.a. följande frågor: informerar titeln om uppsatsens innehåll? Är ämnet sociologiskt intressant? Bidrar texten med ny sociologisk kunskap? Framgår syftet och frågeställningen klart och tydligt? Är begreppen i uppsatsen klart definierade och konsekvent använda? Kan du se en anknytning till tidigare forskning? Är litteraturen som skribenten använder sig av relevant? Följer texten de formella krav som finns på vetenskaplig text? Även om den sistnämnda frågan om formalia är mycket viktig bör man vara försiktig så att den inte blir för tidskrävande i diskussionen. Det är då bättre att seminariedeltagarna påpekar sina kommentarer om formalia genom att exempelvis ge sin egen version av texten med kommentarer åt respondenten - uppsatsskribenten - vid seminariets slut. Att fungera som opponent Under kandidat- och magisterseminariet kommer alla deltagare åtminstone en gång att fungera som opponent. Att vara opponent innebär att du har huvudansvaret för att ge kommentarer till den uppsats som presenteras. Opponentskapet går till så att opponenten får ordet efter det att skribenten i korta ordalag har presenterat sin uppsats. Opponenten får gärna inleda med att nämna positiva saker i uppsatsen. Därefter kan man komma med kritik gällande såväl form som innehåll. Det är viktigt att komma ihåg att kritiken ska vara konstruktiv, vilket innebär att den kritik som opponenten framhåller helst ska följas av förslag till förbättring. Det är inte meningsfullt att endast ge negativ feedback eftersom opponentskapet inte innebär att man bara ska söka efter fel. Det är lika viktigt att uppmärksamma goda sidor i uppsatsen. Konstruktiv kritik utgör en viktig del av alla seminariedeltagares inlärningsprocess. Efter att opponenten har framfört sina kommentarer är det fritt fram för alla seminariedeltagare att komma med synpunkter, frågor, kritik, beröm m.m., givetvis i samma konstruktiva anda som opponenten uppvisat. Seminariedeltagarna har ofta varierande intressen och erfarenheter från sociologins olika 12

delområden. Detta gör att deltagarnas förutsättningar för sociologisk kunskap och konstruktiv kritik stundom kan upplevas vara olikartade beroende på vilket delområde den presenterade texten rör sig inom. Det är emellertid viktigt att hålla i åtanke att du, trots att du kanske känner dig osäker på uppsatsens ämne, ändå deltar aktivt. Om du inte är så insatt i ämnet från tidigare kan ett av dina bidrag under seminariet vara att uppmärksamma aspekter i texten som inte är förståeliga för utomstående och därmed hjälper du respondenten att uttrycka sig tydligare. En annan väsentlig aspekt är att seminarierna utgör ypperliga möjligheter för dig att komma i kontakt med sociologisk forskning som du inte har varit bekant med förut. Därmed fungerar seminariernas informella och öppna miljö ofta som en av de bästa undervisningsformerna. Du som presenterar din text under seminariet bör minnas att du själv bär ansvaret för slutresultatet av din avhandling och att du har rätt att ta ställning till den kritik du får för din text. Du behöver inte nödvändigtvis följa andras råd om du inte finner dem övertygande eller om arbetsbördan med alla föreslagna ändringar blir orimlig. 3.2 Kandidatseminarier Kandidatseminarierna är en del av arbetet med kandidatavhandlingen i sociologi. Seminarierna utgör ett stöd för arbetet med avhandlingen och utgör ett forum där man träffar studerande på motsvarande stadium av studierna. Arbetsuppgifterna under seminarierna är följande: Alla deltagare presenterar ett kort idépapper (1 sida) och senare ett färdigt utkast till kandidatavhandling. Seminarieledaren, opponenten och övriga deltagare ger inom ramen för seminariet respons på dessa. Efter att utkastet till avhandling behandlats på seminariet bör det oftast ännu omarbetas. För att kunna få konstruktiva kommentarer så är det dock viktigt att utkastet är väl skrivet och visar klarast möjligt hur långt du har kommit i ditt tänkande. Alla deltagare fungerar som opponent vid en presentation av en avhandling. Alla deltagare förväntas aktivt delta i seminariet. Alla bör eftersträva att ge konstruktiva kommentarer om vad som är bra och vad som kunde förbättras, både ifråga om innehåll och ifråga om form. Av deltagarna krävs obligatorisk närvaro under samtliga perioder ända tills alla ovanstående arbetsuppgifter fullföljts. Det krävs att man avklarat kursen Sociologiskt skrivande innan man deltar i kandidatseminarierna. Detta krav finns för att studerande ska ha tillräckliga förkunskaper för att klara kandidatseminarierna. 3.3 Magisterseminarier För att bli magister krävs det att man aktivt deltar i magisterseminariet under minst två terminer och inget hindrar att man är med på seminarierna mer än så. Minimigränsen är dock i praktiken 13

12 gånger. Du rekommenderas att börja delta i magisterseminariet under den termin du avser att lägga fram din forskningsplan för pro gradu-avhandlingen. Således bör man genast från början sätta igång med arbetet på forskningsplanen och boka ett datum för presentation av den. (Det rekommenderas inte att någon sitter av magisterseminariet utan verklig ambition att lägga fram sin forskningsplan.) Vid magisterseminarierna används opponentsystemet och du bör själv fungera som opponent minst en gång. Det är vanligt att lite längre hunna pro gradu-skribenter fungerar som opponenter för preliminära resultat och att de som just har börjat delta i seminariet opponerar forskningsplaner. Innan du är färdig med magisterseminariet bör du också ha presenterat den nästan färdiga avhandlingen i dess slutskede. Magisterseminarierna hålls som regel en gång i veckan. Antalet deltagare kan emellertid variera, vilket kan innebära att magisterseminarierna t.ex. hålls mera sällan. En förutsättning för ett fungerande seminarium är att alla förbereder sig genom att läsa den text som ska presenteras vid tillfället och aktivt deltar i meningsutbytet. Magisterseminarierna erbjuder dig möjligheter att utbyta idéer med andra som befinner sig i samma situation som du och att gemensamt och i en öppen atmosfär gå på djupet med vetenskapliga frågor. Det är också meningen att seminariet ska ge dig värdefulla kommentarer då du t.ex. presenterar din forskningsplan eller redovisar resultatet av dina ansträngningar. Seminariet leds av en ordförande (vanligtvis en professor). I de fall då ordföranden inte är handledare för den student som lägger fram sin text, brukar handledaren inbjudas att delta i seminariet. Under din första termin som deltagare i magisterseminariet ska du alltså presentera din forskningsplan. Forskningsplanen är en kortfattad (ca 10 sidor lång) preliminär plan för arbetet med din pro gradu-avhandling. Den bör redogöra för undersökningens syfte och bakgrund, tidigare forskning på området, vilka frågor du vill ha svar på, den teoretiska referensramen och metoden eller det empiriska förverkligandet. Ytterligare bör forskningsplanen innehålla en tidtabell för avhandlingsprojektet. Du ska även i forskningsplanen preliminärt presentera den litteratur som du tänker använda. Forskningsplanen hjälper dig att strukturera ditt arbete under de kommande månaderna. Ju mer realistisk och utförlig forskningsplanen är desto lättare har du att gå vidare. Du får gärna lyfta fram saker som du är osäker på, tänk på att meningen med grupparbete är att gemensamt hjälpas åt. Under den andra terminen är det, förutsatt att du huvudsakligen ägnar dig åt avhandlingsarbetet, meningen att du ska presentera de preliminära resultaten av ditt avhandlingsarbete för seminariet. Du ska då ha insamlat ett empiriskt material och kommit långt i beskrivningen och tolkningen av materialet i relation till din frågeställning. Diskutera med din handledare om den lämpliga tidpunkten för presentationen. Presentationen av preliminära resultat har flera syften varav de viktigaste är att hjälpa skribenten i en krävande fas av avhandlingsarbetet och att stimulera en diskussion om vetenskap och vetenskapligt skrivande bland deltagarna i seminariet. Forskningsplanerna liksom resultatredovisningarna ska göras tillgängliga för seminariedeltagarna i god tid före seminariet, helst en vecka på förhand. Om det ska ske genom kopiering eller utskick per e-post bestäms av seminariedeltagarna i samråd med ordföranden. Då du presenterar texter i seminariet bör du utgå ifrån att alla deltagare redan har läst texten. Din muntliga inledning har till uppgift att sammanfatta vad du har gjort. Vid presentationen räcker det med att du kortfattat redogör för dina tankar och planer. Du kan påpeka aspekter i din text som du 14

har upplevt vara problematiska, men du behöver inte i någon större omfattning vara din egen kritiker i det här skedet. Det kan vara på sin plats att uppmärksamma de tvetydigheter i texten och de problem du behöver hjälp med redan när du skickar texten till seminariedeltagarna, då hinner opponenten förbereda sig och ta fasta på även det som du tycker är särskilt viktigt. 4 FORMELLA KRAV 4.1 Språket Språket för din kandidat- och pro gradu-avhandling bör vara svenska. Formuleringarna och språkbruket i din avhandling är viktiga av två skäl. För det första visar språkbruket att du kan använda sociologiska begrepp på ett korrekt sätt och att du kan argumentera logiskt. För det andra är din avhandling och ditt mognadsprov samtidigt ett språkprov i svenska. Om du skrivit din avhandling på svenska så har du på samma gång avlagt stora språkprovet i svenska, förutsatt att du också har fått din skolutbildning på svenska. Du behöver alltså inte avlägga detta språkprov om du söker statliga tjänster vars behörighetskrav är "utmärkta kunskaper i det svenska språket". De som har haft finska som skolspråk och skrivit sin avhandling på svenska har däremot inte avklarat vare sig det stora finska eller det stora svenska språkprovet genom att skriva avhandling på svenska. I undantagsfall kan du skriva en avhandling på engelska, men då bör du diskutera med din handledare och sedan lämna in en ifylld ansökningsblankett till avdelningssekreteraren vid Centret för språk och kommunikation (https://www.abo.fi/student/avhandlingpaannatsprak). Blanketten ska lämnas in i god tid innan du lämnar in själva avhandlingen. Ansökan ska även godkännas av din professor. Om du skriver din pro gradu-avhandling på engelska bör det i avhandlingen finnas en svenskspråkig sammanfattning som omfattar minst fem sidor. Av sammanfattningen ska framgå problemformulering, metodval och väsentliga resultat. Den svenskspråkiga sammanfattningen ska placeras omedelbart efter den engelska texten, alltså före din förteckning över litteraturen. Avhandlingar och mognadsprov och eventuella svenskspråkiga sammanfattningar språkgranskas av Centret för språk och kommunikation. Alla som har fått sin skolutbildning på svenska eller finska ska skriva mognadsprov på svenska. Språkgranskning av mognadsprov sker endast en gång per student, d.v.s. kandidatavhandlingens mognadsprov språkgranskas, men inte pro gradumognadsprovet. Ett undantag gäller för den som har avlagt lägre examen vid yrkeshögskola. I detta fall språkgranskas pro gradu-avhandlingens mognadsprov. Uppsatser och avhandlingar ska vara skrivna på ett gott språk. Centret för språk och kommunikation ordnar kurser i vetenskapligt skrivande och ger individuell handledning vid uppsats- och avhandlingsskrivande. Under kursen i vetenskapligt skrivande får du bland annat lära dig vad som kännetecknar en vetenskaplig text. På Centrets för språk och kommunikation hemsida www.abo.fi/student/csk finns närmare information om skrivkurser vid de olika fakulteterna. Den individuella skrivhandledningen ges av studerande i svenska som är särskilt 15

utbildade för uppgiften. Skrivhandledaren kan svara på dina språkfrågor och ge råd som kan underlätta skrivprocessen. Du kan boka tid för en träff med en skrivhandledare på Centrets för språk och kommunikation hemsida, där du hittar vidare anvisningar för hur du ska gå till väga. I slutet av denna guide hittar du också tips om litteratur som kan hjälpa dig med språket. Observera att examinatorer och handledare i sociologi är resurser med avseende på det sociologiska innehållet i din uppsats och därmed kan det ses som slöseri med tid ifall att de därutöver blir tvungna att språkgranska din text grundligt. Det rekommenderas därför att du låter någon annan med gott språköra, t.ex. en vän, läsa igenom din text innan du lämnar in den till din handledare. Detta kan på ett effektivt sätt reducera de slarvfel du eventuellt har i din text på grund av den blindhet inför den egna texten som man lätt drabbas av när man har arbetat med den tillräckligt länge. Du har stor hjälp av stavningskontrollen på Word. Notera emellertid språkinställningen. Vad språket i övrigt beträffar, finner du via Åbo Akademis biblioteks hemsida länkar till onlineordböcker. Du väljer först "Databaser & e-tidskrifter", sedan "Uppslagsverk" och finner under denna rubrik "MOT Ordböcker". Dessa rekommenderas varmt. Språkliga hjälpmedel SAOL - Svenska Akademins ordlista, Norstedts, den senaste upplagan. Visar hur orden stavas och böjs. Innehåller dessutom knappt 400 av de mest etablerade finlandismerna. Svenska datatermgruppen: http://www.datatermgruppen.se/ Svenska datatermgruppen är en brett sammansatt grupp som ger rekommendationer om hur aktuella datatermer bör hanteras på svenska. Svensk ordbok, Språkdata och Norstedts, 3 uppl. (1999) eller senare. En omfattande, modern definitionsordbok. Innehåller även exempelfraser, exempel på sammansättningar och till en viss del synonymer. Finns även på cd-rom. Svenskt språkbruk, Norstedts, (2003). Svenskt språkbruk är en ordbok över konstruktioner och fraser i svenskan. Svenskt språkbruk ersätter Svensk handordbok. Stora finsk-svenska ordboken, två band, WSOY i samarbete med Forskningscentralen för de inhemska språken, (1997). Den hittills största ordboken med finska som målspråk. Finns även som cd-rom. Ord för ord, Norstedts, 4 uppl. (1992). Synonymer och uttryck. Bonniers synonymordbok, Bonniers, (1991). Svenska skrivregler, Svenska språknämnden och Liber, 2 uppl. (2000). Regler som gäller skriven svenska beträffande förkortningar, skiljetecken, sifferuttryck, val av stor eller liten bokstav osv. Skrivregler för svenska och engelska från TNC (TNC 100). Regler som gäller skriven svenska 16

och engelska, med speciell tyngdpunkt på naturvetenskapliga och tekniska texter. Terminologicentrum TNC, Solna (2001). Översättning och språkriktighet, Svensk språktjänst, nyaste uppl. (2000). Behandlar de svårigheter som uppstår då man översätter från finska till svenska samt allmänna språkriktighetsfrågor ur finlandssvensk synvinkel. Svenskt lagspråk i Finland, Statsrådets svenska språknämnd och Schildts, 2 uppl. (1998). Något av ett måste för alla som sysslar med offentlig svenska i Finland. Innehåller texter och råd om det svenska lagspråket, språkriktighetsfrågor och regler för översättning. 4.2 Referenser En sak som kännetecknar en vetenskaplig uppsats är att argumentationen i den använda litteraturen återges på ett korrekt sätt. Hänvisningar görs av tre anledningar. Den första är att läsaren ska se skillnaden mellan dina egna tankegångar och andras. Det du skriver och som bygger på någon annans idé ska synas. Det är viktigt att klart erkänna varifrån och av vem man fått sina idéer. Den andra viktiga anledningen är att läsaren själv ska kunna finna källan, ifall hon/han blir intresserad av den. En hänvisning bör alltså alltid göras när "lånet" från en annan författare eller ur en viss källa är uppenbart. En tredje funktion av hänvisningar är att man dokumenterar varifrån sakuppgifterna är hämtade. Det finns många olika system för att ange referenser i texten. Vilket system man väljer är ofta beroende av den institution man studerar vid. Det viktigaste då man anger källor är ändå att man konsekvent följer det system man har valt. Rekommenderat system för ämnet sociologi är det så kallade parentessystemet, som även kallas för Harvardsystemet. Förfarandet är följande: Hänvisningarna placeras inom parentes i texten, inom parentesen anger du författarens efternamn, publikations år och sidnummer om du hänvisar till ett specifikt ställe i texten. Sidnumret avskiljs från årtalet med ett kommatecken. Om hänvisningen kommer sist i en mening placeras slutpunkten konsekvent efter parentesen. Fördelen med systemet är att läsaren informeras om varifrån resonemangen är tagna. Om du hänvisar till en studie i sin helhet kan sidnumret lämnas bort. Fotnoter kan eventuellt användas för kommentarer och förklaringar som inte passar in i texten. Noterna ska inte uppta lika mycket text som själva framställningen, de ska helst vara få till antalet och tämligen korta. Nottexten kan placeras på samma sida som fotnoter eller noteras i slutet av en text, d.v.s. sammanställda i en lista som rubriceras Slutnoter. Det är emellertid lättare för läsaren ifall nottexten finns att läsa på samma sida som noten. Om du omnämner en författare och ett verk i nottexten är det tillräckligt att uppge författarens efternamn samt verkets utgivningsår. Denna källa bör återfinnas i litteraturförteckningen. En notkommentar kan se ut på följande sätt: 1 Se t.ex. Bourdieu 1992. När du hänvisar till en bok eller artikel ser det i parentessystemet ut så här: Giddens (1998) visade i en studie... (när du hänvisar till hela verket) Giddens (1998, 45) menar att detta tyder på... (när du hänvisar till ett specifikt ställe i texten) 17

Följande exempel illustrerar hur du gör när du hänvisar till en text utan att författaren/källan nämns i den löpande texten: Detta tyder på att miljöförstöring och miljömedvetenhet inte alltid korrelerar (Lidskog, Sandstedt & Sundqvist 1997, 15). Ifall en källa har tre eller flera författare ska alla författarnamn anges då du första gången i din text hänvisar till källan. I stället för att skriva "och" mellan författarnas namn ska du använda "&". I löpande text används "och". I alla hänvisningar därefter räcker det med att ange endast det första författarnamnet följt av m.fl. komma, årtal och sida. Alla författares namn nämns dock i litteraturförteckningen. Beck, Giddens och Lash (1998, 86) redovisade... I fortsättningen: Beck m.fl. (1998, 86) redovisade... Där det av samma författare finns flera arbeten under samma publiceringsår åtskiljs arbetena genom suffix med början på a. Suffixet placeras efter årtalet på följande sätt: Axelson 2000a, Axelson 2000b När man hänvisar till flera olika författare/studier i samma referens ordnas dessa kronologiskt efter publiceringsår. Två referenser med samma publiceringsår ordnas alfabetiskt med hänsyn till författarens efternamn. De olika arbetena eller referenserna åtskiljs emellertid via semikolon: (Giddens 1998; Axelson 2000) (kronologiskt) (Abrahamsson 2000; Axelsson 2000) (alfabetiskt) Om du hänvisar till en artikel i en bok eller en tidskrift riktas hänvisningen till den som skrivit artikeln och inte till den som redigerat boken eller är redaktör för tidskriften. Om man refererar allmänt till hela verket så anger man namnet på den som redigerat boken. Kom också ihåg att kursivera titeln på boken som du nämner i den löpande texten. Om du nämner hela artikelns namn i den löpande texten, ska artikelns titel noteras med citationstecken. Se exempel nedan: Enligt Fornäs (1999, 300) har karaoken av flera anledningar en låg status i Sverige. I sin antologi Samtidskultur. Karaoke, karnevaler och kulturella koder ger Johansson, Sernhede och Trondman (1999) en bred introduktion till kritisk kulturforskning. När det är fråga om en artikel i en dagstidning ska skribenten anges, precis som i andra artiklar. Om ingen skribent anges så ska man hänvisa till rubriken för artikeln. Exempel på detta finner du nedan. 18

Övervakningskameror sträcker sig som ett nätverk över Storbritannien vilket innebär att britterna är det mest övervakade folket i världen (Opitz 2006, 26). Beviljandet av visum åt Hamasanhängare har lett till många protester och intensiva debatter (När Hamas ska... 2006, 2). Om ingen författare anges i källan refererar man i första hand till den författargrupp, d.v.s. organisation, offentlig institution, förening eller liknande som har utarbetat publikationen. Första gången en myndighet dyker upp i texten anger man hela namnet och förkortningen. I fortsättningen skrivs endast förkortningen ut. Undervisningsministeriet (UvM) (1995) I fortsättningen utskrivs endast: (UvM 1995) När ett arbete inte redovisar för något författarskap, men inte heller är en organisations eller myndighets publikation, anges arbetets titel. I löpande text räcker det då att ange de två eller tre första orden i titeln åtföljda av publiceringsår....vilket framgår av artikeln (Vad är kunskap... 2002) Ibland kan uppgifter hämtas via brev, telefonsamtal, personliga samtal, föreläsningar och liknande. Sådana typer av referenser benämns personlig kommunikation. De ska inte antecknas i litteraturförteckningen men ska däremot anges i löpande text. Om den personliga kommunikationen är ett brev eller e-post och upplevs mycket relevant för uppsatsens innehåll, kan man dock överväga att ha den som bilaga. Du ska försöka specificera en så exakt tidpunkt som möjligt för den inträffade kommunikationen. Enligt Harriet Strandell (personlig kommunikation, 9 september 2000)... Hänvisningar till elektroniska källor följer samma principer som hänvisningar till övriga källor. Vid hänvisning till elektroniska källor ska dokumentets författare (eller vid avsaknad av författarens namn istället dokumentets namn) samt årtal tas upp. I litteraturförteckningen gör man skillnad på elektroniska och tryckta källor, men inte i hänvisningar i den löpande texten. Om du nämner artikelns namn i den löpande texten, ska artikelns titel noteras med citationstecken, precis som vid hänvisning till vanliga artiklar. I "Njutning och fara: Mot en sexualpolitik" (Vance 1992) problematiseras kvinnlig sexualitet. Specialfall utgörs av hänvisningar till TV- och radioprogram eller hänvisningar till lagtexter. I huvudsak följer dessa dokument samma regler som de tryckta, inom parentes anges verkets (radioprogrammets, TV-programmets eller filmens) namn samt publiceringsår. Filmers, radiooch TV-programs titlar kursiveras i regel alltid. (Ykkösvieraana rakkausprofessori Kaarina Määttä 2001) (radioprogram) (T.i.l.a 2006) (TV-program) 19