Kungliga kulturstiftelser, mecenater, skatteregler och deras kulturpolitiska betydelse

Kungliga kulturstiftelser, mecenater, skatteregler och deras kulturpolitiska betydelse Royal culture foundations, patrons, tax laws and their cultural policy significance Charlotte Lewin Fakulteten för Humaniora och Samhällsvetenskap Kulturstudier Examensarbete 15 hp Handledare: Adrian Velicu Examinator: Eva Zetterman Datum: 2013-08-21

Abstract This essay is about the Swedish Royal Foundations and especially the culture foundations. The Swedish Royal Foundations in culture are four. I ve also made a short background about Royal engagement through foundations in history. I ve given examples on what Royals in Sweden have done in the past and what they do today. For example are Princess Eugenia in the 19 th century and Queen Silvia today with World Childhood Foundation. After the Royal Family and the Swedish Royal Foundations it is not far to the Swedish patrons or philanthropists both in history and today. In history the term patron is used to describe someone who gave money to painters or other culture workers. Nowadays we usually say philanthropist. The persons I looked deeper into are the Swedish Prince Eugen and Ernest Thiel from the past and Sven-Harry Karlsson, Anders Wall and Per and Lena Josefsson from today. I have found that the Swedish tax legislation for foundations with culture as the purpose, are interesting and can play a role in the future culture politics. I have a short summary both of the existing rules and the new tax purposes from the Swedish Government. Sweden is the only country in the EU who does not has tax relief for culture foundations. Culture foundations can give less than they want because of this. So instead they give money to things that has tax reliefs like Culture heritage management and education. Key words: Royal Foundations, Culture foundations, philanthropist and Swedish tax legislation. 2

Innehållsförteckning Abstract... 2 Innehållsförteckning... 3 1. Inledning... 4 1.2 Ämnesval... 4 1.3 Problemformulering... 5 1.4 Syfte... 5 1.5 Metod och material... 6 1.6 Upplägg och avgränsning... 7 1.6.1 Tidigare forskning... 8 2 Bakgrund... 8 2.1 Vad är en stiftelse... 8 2.2 Kunglig filantropi... 9 3 Undersökning... 12 3.1 De kungliga stiftelserna... 12 3.1.1 Tillfällen när en stiftelse kan bildas... 12 3.1.2 Fem stiftelseområden... 12 3.1.3 Stiftelserna inom Kultur... 13 3.1.4 Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur... 14 3.1.5 Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde... 15 3.2 Ekonomi... 15 4 Mecenaters betydelse inom kulturen... 16 4.1 Exempel på äldre mecenater... 17 4.1.1 Prins Eugen och Ernest Thiel... 17 4.2 Exempel på nya filantroper... 18 4.2.1 Anders Wall, Sven-Harry Karlsson, Per och Lena Josefsson... 18 5 Skatteregler för kulturstiftelserna... 20 5.1 Nuvarande skatteregler... 21 5.2 Förslag på nya skatteregler... 22 6 Analys... 23 6.1 Kulturpolitiska modeller... 23 6.1.1 Kulturbryggan... 24 6.2 De kungliga stiftelserna... 25 6.3 Mecenater... 26 7 Slutsatser... 26 8 Sammanfattning... 29 9 Källor... 30 9.1 Tryckta källor... 30 9.2 Otryckta källor... 31 9.3 Digitala... 31 3

1. Inledning I samband med Kronprinsessparets bröllop, 2010, bildade kronprinsessparet, Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel, en stiftelse. Det var första gången som jag på allvar hörde talas om kungliga stiftelser. De kungliga stiftelserna är många speciellt inom området hjälpverksamhet, där det finns hela 27 stycken som har någon form av anknytning till den kungliga familjen. Där finns det även fyra stycken kulturstiftelser som alla har tillkommit under 1900-talet. Inom den kungliga ätten Bernadotte (dagens kungahus) har många på något sätt bidragit till den svenska kulturen, antingen genom att själva exempelvis komponera musik eller måla tavlor eller som någon form av mecenat. Den förre kungen, Gustaf VI Adolf (1882-1973) var mycket kulturintresserad. Bland de kungliga stiftelsernas kulturstiftelser har två av dem anknytning till Gustaf VI Adolf. Han skänkte också delar av sina stora samlingar till olika museer både under sin livstid men även i samband med sin död genom sitt testamente. Eftersom delar av ätten Bernadotte har eller har haft betydelse som mecenater har jag funnit att det är viktigt att även belysa några olika mecenater, både levande och döda. Mecenater bidrar eller har bidragit mycket till svensk kultur genom att exempelvis ge bidrag till konstnärer. En av de mecenater som finns med i uppsatsen är Prins Eugen (1865-1947). Sveriges skatteregler för kultur gör det svårt för olika kulturstiftelser att dela ut så mycket bidrag till kulturen som de skulle vilja eftersom att de då måste betala skatt. Detta gör att flera stiftelser väljer att dela ut bidragen till exempelvis kulturminnesvård i stället. Kulturminnesvård och utbildningsbidrag är de enda områden inom kulturen som är skattebefriat för stiftelser. 1.2 Ämnesval Svensk kungahistoria är intressant av många skäl, även utifrån ett kulturellt perspektiv, och är dessutom ett av mina favoritämnen. Flera av kungligheterna har genom historien haft ett stort kulturellt intresse. Kungligheterna har också valt att engagera sig i välgörenhet och inom andra områden och detta har ofta skett genom att de har bildat olika stiftelser. Jag har valt att skriva om de kungliga stiftelserna, men också om andra mecenater eller filantroper inom svenskt kulturliv. Privat finansiering har alltid förekommit för att gynna kulturen men i 4

Sverige har mycket finansierats genom offentliga medel. Precis som på många andra områden i samhället vill nuvarande regering ha in större andel av privata initiativ och aktörer. Sverige är det enda landet inom EU som inte har några skattelättnader för kulturstiftelser och det föll det sig naturligt att därför ta med de svenska skattereglerna för kulturstiftelser. Det har även nyligen kommit ett förslag till en lagförändring, där kultur blir ett skattegynnat ändamål för stiftelser. Om dessa regler antas av Riksdagen kan de troligen få stor betydelse för att bilda nya kulturstiftelser och därigenom få mer pengar till kulturen. 1.3 Problemformulering Mina frågor är: Hur mycket bidrar stiftelser med till kulturen och vad av mecenater, skatteregler och de kungliga kulturstiftelserna har störst betydelse för bildandet av en kulturstiftelse? Vilka är de kungliga stiftelserna, vilka ändamål har de och hur verkar de idag? Privat bidrag kan i framtiden få en allt större betydelse för finansieringen av kultur. Jag vill ta reda på vad som påverkar de som väljer att bilda en stiftelse och varför det inte finns så många stora kulturstiftelser i Sverige. 1.4 Syfte Syftet med denna uppsats är att ta reda på om kulturstiftelserna har betydelse för svensk kultur och det gör jag genom att undersöka de kungliga stiftelserna och då främst de kulturella stiftelserna. Hur många är stiftelserna och vad har de för ändamål. Eftersom flera kungligheter har varit eller är mecenater så har jag också valt att gå vidare och se på några mecenaters betydelse. Jag har då valt Prins Eugen som kunglig person men också valt en samtida mecenat med koppling till honom och det är Ernest Thiel (1859-1947). Det är också intressant att se närmare på om det finns någon form av mecenatskap idag. Jag har då valt ut fyra levande personer som utmärkt sig för sitt kulturella engagemang. De flesta av de mecenater som jag har valt att skriva om har bildat någon form av kulturstiftelse. I Sverige finns i förhållande till det totala antalet stiftelser relativt få kulturstiftelser trots att det finns ett stort kulturellt intresse. En anledning till detta kan vara skattereglerna. Därför går jag också igenom de 5

svenska skattereglerna för kulturstiftelser - både de nuvarande och de nya förslag som kommer från regeringen. Kulturstiftelser är missgynnade när det kommer till skatter. Detta därför att om en kulturstiftelse vill skänka mer än tio procent av bidragen till kultur så är de tvungna att betala en skatt. För att slippa att betala skatt betalar istället kulturstiftelserna ut bidrag till exempelvis kulturminnesvård och utbildning eftersom dessa två områden har skattelättnader. Det gör att många kulturstiftelser avstår från att ge bidrag till rena kultursatsningar. Även kulturstiftelserna inom de kungliga stiftelserna måste betala skatt om de inte följer dessa skatteregler. 1.5 Metod och material Det material och de källor jag har använt har jag bedömt vara tillförlitliga. Primära källor som jag har använt mig av är bland annat Prins Eugens testamente, Gustaf VI Adolfs testamente, regeringens lagrådsremiss om skattelättnader för kulturstiftelser, årsredovisningar för Waldemarsudde och Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Hovförvaltningens broschyr om De Kungl. Stiftelserna, det svenska Kungahusets hemsida samt Stiftelsehandboken. Den sekundära litteraturen som jag läst är exempelvis Tove Lifvendahls bok Att ge och böcker om svenska kungligheter. De primära källorna har jag använt för att få fram vilka ändamål stiftelserna har. Jag har även använt de primära källor i form av årsredovisningar när jag tagit del av vilken verksamhet som stiftelserna bedrivit under 2011 och hur stiftelsernas ekonomi var 2011. Tove Lifvendahls bok innehåller intervjuer med nutida mecenater som jag har skrivit om. Böckerna om de svenska kungligheterna var endast till att få en så korrekt bakgrundsbild som möjligt. Som metod har jag använt mig av närläsning av litteratur och annat material. Det betyder att jag har analyserat det material som jag har läst för att sedan få fram den faktan som är den mest väsentliga för att få svar på de frågor som jag har i min uppsats. I det avsnitt som handlar om Gustav III och Gustaf VI Adolf och deras betydelse för kulturen har jag sedan tidigare stor kunskap om svenska kungar och kommer inte ihåg från vilken litteratur all kunskap kommer ifrån. De kungliga kulturstiftelserna har tagit en mindre plats och de svenska skattereglerna en större plats än vad jag trodde ifrån början. 6

1.6 Upplägg och avgränsning Mitt upplägg är att jag börjar med bakgrundsinformation på vad en stiftelse är och hur många kulturstiftelser som det finns i Sverige. Efter det handlar det om kunglig filantropi. Jag har gått igenom urkunder, årsredovisningar och annat material som jag funnit för att kartlägga dessa stiftelser. I avsnittet har jag gett exempel på vad olika kungligheter har bidragit med. Därefter presenterar jag de två kungar som har gjort mest för svensk kultur, Gustav III och Gustaf VI Adolf. Jag har tagit med Gustaf III (1746-1792) för att ge en bakgrund till att kulturen och kungamakten det vill säga staten var det samma. Gustaf VI Adolf har jag tagit med för att han är den kung i ätten Bernadotte som gjort mest för kulturen. Därefter kommer en fördjupning om de kungliga stiftelserna. Jag beskriver när en kunglig stiftelse kan bildas och vilka områden som det finns kungliga stiftelser inom. Uppsatsen tar upp alla områden, som det finns kungliga stiftelser i, och ger en kort sammanfattning om alla områden men jag riktar sedan in mig på kulturområdet. Inom kulturområdet finns det flera mecenater både levande och döda. Uppsatsen tar upp sex av dessa, två döda och fyra levande. Efter stycket med svensk kulturpolitik kommer ett avsnitt med hur de svenska skattelagarna för kulturstiftelser ser ut. Först kommer de lagar som gäller idag och därefter de nya lagförslag som den svenska regeringen kommit med våren 2013. Sist kommer en analys och en avslutning. I analysen ingår ett avsnitt som handlar om de kulturpolitiska modellerna och då främst de två som stämmer in på den svenska kulturpolitiken, mecenatmodellen och arkitektmodellen. I detta avsnitt nämns även Kulturbryggan som regeringen startade 2010 och som sysslar med alternativ finansiering för olika kulturprojekt. I regeringens senaste proposition Tid för kultur (prop. 2009/10:3) framgår det att regeringens målsättning var att kulturen inte bara ska finansieras med offentliga medel. Regeringen uppmuntrar lösningar där privat finansiering ska vara en del i den totala finansieringen av ett kulturprojekt. 7

Jag har gjort en avgränsning och fördjupat mig endast i de kungliga stiftelser som främjar kultur. Urvalet har också gjorts utifrån kopplingen till ätten Bernadotte detta eftersom det är den ätt som Carl XIV Gustaf tillhör. Detta gäller både de kungliga stiftelserna och de tidigare mecenaterna som jag valt att ta upp. Även när det gäller levande filantroper har jag gjort ett urval. Det urvalet har jag gjort utifrån att de är kända personer som har skänkt relativt mycket pengar och också valt att vara öppna med det. 1.6.1 Tidigare forskning Det förekommer ingen tidigare forskning inom detta område. 2 Bakgrund 2.1 Vad är en stiftelse Innan jag går vidare med en djupare redogörelse för de kungliga stiftelserna är det viktigt att veta vad en stiftelse är. En stiftelse är en juridisk person. Juridisk person är ett juridiskt begrepp för exempelvis en stiftelse eller ett bolag som har en egen rättskapacitet det vill säga har en rättslig handlingsförmåga. (Bergström 1975: 110) I stiftelselagens 1 kap. 2 ges en legaldefinition av vad som krävs för att en stiftelse ska anses bildad: En stiftelse bildas genom att egendom enligt förordnande av en eller flera stiftare avskiljs för att varaktigt förvaltas som en självständig förmögenhet för ett bestämt ändamål. Stiftelsens egendom skall anses vara avskild när den tagits om hand av någon som har åtagit sig att förvalta den i enighet med stiftelseförordnandet. (stiftelselagens 1 kap. 2 ) Det innebär att den som skänker pengar, fastigheter, böcker, statyer eller annat som stiftelsekapital för alltid skiljs från dessa tillgångar. Stiftelsen förvaltas av en styrelse som bestämmer vad stiftelsen ska dela ut sina pengar till. Men styrelsen får inte dela ut till något som stiftaren inte bestämt i stiftelsens stadgar. (Backman m fl. 2008: 25-26) 8

I Sverige finns idag ca 15 700 stiftelser registrerade hos Länsstyrelserna. De ägde vid slutet av 2012 sammanlagt 400 miljarder kronor. Alla stiftelser är idag inte registrerade, hos Länsstyrelserna, men måste vara det senast 31 december 2015. Av de registrerade stiftelserna är det enligt Länsstyrelsens register 1043 stiftelser som har kultur som enda eller ett av flera ändamål. Jag har inte kunnat få fram hur stor förmögenhet som finns i kulturstiftelserna. (http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/naringsliv-ochforeningar/stiftelser/pages/registrering.aspx) 2.2 Kunglig filantropi Under flera hundra år har svenska kungligheter på olika sätt utfört välgörenhetsarbeten. Det kan exempelvis ha varit att grunda ett sjukhus eller att hjälpa fattiga. Under Gustav II Adolfs dagar, på 1600-talet, var kunglig välgörenhet ett bevis på att kungen och staten i stort sett var samma sak. Exempel på vad som har kunnats byggas, åstadkommits eller grundats på kungligt initiativ eller med hjälp av kungliga donationer är: Uppsala universitetsbibliotek grundades 1620 av Gustav II Adolf. Gustav II Adolf gav även universitetsbiblioteket en donation av böcker som tidigare hade stått på Gråmunkeholmen. Basen utgjordes av samlingar från de medeltida klostren men utgjordes även av krigsbyten till exempel Silverbibeln. Vid Uppsala universitets grundande på 1470-talet fanns det inga tankar på att universitetet skulle ha något universitetsbibliotek. Vitterhetsakademin instiftades 1753 av drottning Lovisa Ulrika. Vegaexpeditionen kunde genomföras 1878-80 bland annat genom bidrag ifrån Oscar II. Sophiahemmet kom till efter ett initiativ av Drottning Sophia under 1880-talet. Detta eftersom Drottning Sophia ogillade den svenska sjukvården. Sophiahemmet finns än idag och är även en sjuksköterskeskola. Margaretainsamlingen organiseras av Kronprinsessan Margareta 1917. Kronprinsessan Margareta ordnade insamlingen för att få in ljus och mat till de mest behövande under första världskriget. 9

Waldemarsudde testamenteras av Prins Eugen till staten 1947. (De kungl. stiftelserna goda idéer för en bättre värld, 2012 sidorna 8-13 och Skott 1996: 195-202 och http://www.ub.uu.se/sv/om-biblioteket/historik/) Den kungliga ätten Bernadotte har utfört mycket välgörenhetsarbete. Under de snart 200 år som ätten Bernadotte suttit på tronen har de gått ifrån att förbättra sjukvård och fängelsemiljöer till att gynna ungdomar, hälsa och miljö. En person inom ätten Bernadotte som gjorde mycket välgörenhetsarbete men som har hamnat lite i glömska är prinsessan Eugenia, enda dotter till Oscar I och drottning Josefina. Prinsessan Eugenia (1830-1889) grundade bland annat Eugeniahemmet där fattiga, sjuka och föräldralösa barn fick bo. När hon dog testamenterade hon en tredjedel av sina tillgångar till den välgörenhet som hon gynnade. (Skott 1996: 195-203). En annan prinsessa i ätten Bernadotte som gjorde filantropiska insatser var prinsessan Ingrid, senare Drottning av Danmark. Prinsessan Ingrid (1910-2000) intresserade sig för välgörenhet och grundade bland annat en klubb som fick namnet Ingridklubben. I Ingridklubben arbetade på olika sätt ogifta unga kvinnor tillsammans med prinsessan med att få in pengar till välgörenhet. Ett annat område som prinsessan Ingrid intresserade sig för var att ge döva och blinda barn och ungdomar bättre möjligheter. (Lundgren 2010: 24) Men kungligheterna gynnade också kulturlivet och det finns framförallt två kungar som bör nämnas. De är Gustav III och Gustaf VI Adolf. Gustav III föddes i januari 1746 och blev kung 1771. Han var en regent enligt upplysningstidens ideal. På grund av detta införde han många reformer bland annat blev tortyr förbjudet, dödsstraffet på vissa brott försvann och Sverige fick en viss religionsfrihet. Gustav III var en stor vän av Frankrike. Hans tid som kung inleddes på Operan i Paris och slutade på en maskeradbal på Operan i Stockholm, 1792. Gustav III är sannolikt den kung som Sverige har haft som gjort mest för kulturen. Han grundade bland annat den Svenska akademin, den Kungliga Operan samt Dramaten. Svenska akademin är aktiva än idag. De bestämmer vem som ska få det tyngsta litteraturpriset av alla, Nobelpriset. Svenska akademin har 18 medlemmar och blir en författare medlem är det på livstid. Gustav III grundade både Operan och Dramaten och såg till att dessa båda scenerna fick det senaste. Att Gustav III grundade Operan och Dramaten gjorde att Sverige fick två stora scener att spela pjäser eller operor på. Han var själv aktiv genom att själv både skriva och agera. Gustav III såg även till att 10

Drottningholm fick en fin slottsteater. Efter hans död slutade man att använda den men i början av 1920-talet återupptäcktes den. Drottningholms slottsteater är en av de bäst bevarade teatrarna ifrån 1700-talet. (http://www.dtm.se/teatern/om-teatern). Han var även en mecenat som gav bidrag till exempelvis Bellman. Under 1780-talet besökte Gustav III utgrävningarna i Pompeji. Han blev inspirerad av resan och skaffade antika skulpturer och dessa finns idag att se på Gustav III:s antikmuseum. När Gustav III:s museum, som först hette Kongl. Museum, först slog upp dörrarna, 1794, blev det ett av Nordeuropas första museer med konst. Efter att statyerna ett tag var på Nationalmuseet så såg Gustaf VI Adolf till att statyerna åter fick en plats på slottet. (http://www.kungahuset.se/kungligaslotten/kungligaslottet/gustaviiisantikmuseum/historik.4.19ae4931 022afdcff380006451.html) Gustaf VI Adolf föddes i november 1882. Han var främst intresserad av arkeologi och var själv en amatörarkeolog. Gustaf VI Adolf var ofta med på utgrävningar i Italien. Han hade även ett stort konstintresse och samlade på konst framförallt ifrån Kina. När Gustaf VI Adolf dog, 1973, tog hans sonson över tronen och Carl XVI Gustaf har inte visat samma kulturintresse. Däremot har Gustaf VI Adolfs dotterdotter Drottning Margarethe av Danmark ett uttalat konstintresse, vilket gör att det danska kungahuset kanske stödjer kulturen mer än det svenska. Gustaf VI Adolfs intresse för arkeologi och konst bidrog till att både Medelhavsmuseet och Östasiatiska museet, båda i Stockholm, kunde öppna. De båda museerna fick delar av Gustaf VI Adolfs olika samlingar, Medelhavsmuseet hans antika och Östasiatiska delar av hans koreanska samlingar. Även Gustav III har bidragit till samlingarna på Medelhavsmuseet. (http://www.varldskulturmuseerna.se/ostasiatiskamuseet/forskningsamlingar/samlingar/korea/ och http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/forskningsamlingar/samlingar/antikens-grekland-och-rom/) Dagens kungafamilj har sina intressen i bland annat ledarskap, hälsa, barn och ungdomar samt miljö. Dessutom ger dagens kungafamilj bidrag även utanför Sverige i större utsträckning än som var vanligt i de äldre stiftelserna. Ett exempel på det är att Drottning Silvia grundade World Childhood Foundation (WCF) 1999. World Childhood Foundation arbetar för att barn över hela världen ska få ha rätt till att få vara barn. (De kungl. stiftelserna goda idéer för en bättre värld, 2012: 13-15) 11

3 Undersökning 3.1 De kungliga stiftelserna Ett antal stiftelser i Sverige har anknytning till kungahuset på olika sätt. Stiftelserna kan förvaltas på det kungliga slottet eller ha anknytning genom att en medlem i kungafamiljen sitter med i styrelsen eller är beskyddare. Det är svårt att avgränsa vilka som ska räknas till de kungliga stiftelserna men hovförvaltningen räknar med drygt 70 stycken. 3.1.1 Tillfällen när en stiftelse kan bildas Många av de kungliga stiftelserna grundas i samband med en stor högtidsdag som exempelvis jämna födelsedagar som 50-års dagar eller bröllop. Exempel på stiftelser som grundats till en kunglighets högtidsdag är Stiftelsen Konung Carl XVI Gustafs 50-årsfond för vetenskap, teknik och miljö och Stiftelsen Konung Gustaf V:s 80-årsfond. Både Kungaparet och Kronprinsessparet grundade varsin stiftelse i samband med att de gifte sig, 1976 respektive 2010. Det finns även stiftelser som är till minne av någon kunglighet. Ett exempel på en stiftelse som har grundats till minne av en kunglighet är Stiftelsen Prins Gustaf Adolfs och Prinsessans Sibyllas Minnesfond. Stiftelsen Prins Gustaf Adolfs och Prinsessans Sibyllas Minnesfond grundades efter Prins Gustaf Adolfs död i januari 1947. När Prinsessan Estelle föddes valde Kronprinsessparet att eventuella gåvor skulle lämnas till Kronprinsessparets Bröllopsstiftelse. Möjligen är det därför som stiftelsen bytt namn och numera heter Kronprinsessparets stiftelse. (De kungl. stiftelserna goda idéer för en bättre värld, 2012: 8-15) 3.1.2 Fem stiftelseområden De kungliga stiftelserna verkar inom fem olika områden. Stiftelsernas ändamål verkar också ha ändrats över tiden. Från att under 1600- och 1700-talen ha haft kopplingar till universitet och akademier präglades 1800-talet av sociala ändamål. Från 1900-talets mitt är barn och ungdom i fokus. Carl XVI Gustaf har ett intresse av miljö, ledarskap och teknik vilket visar sig i de stiftelser som bildats av eller till honom. Kronprinsessparet är intresserade av hälsa 12

och idrott och det är också viktiga delar för den stiftelse som de bildade i samband med sitt bröllop. (De kungl. stiftelserna goda idéer för en bättre värld, 2012: 15) De fem områdena är utbildning, forskning, kultur, vård och ungdomsverksamhet samt hjälpverksamhet. Det är intressant att alla dessa områden, utom kulturen, är skattebefriade för stiftelser. Kulturstiftelserna ska gynna forskning och utbildning och blir därför också skattebefriade. Nedan följer en kort sammanfattning av hur många stiftelser som hovförvaltningen räknar med att det finns inom varje område och exempel på några av dessa. Uppgifterna är hämtade ifrån kungahusets sammanställning De kungl. Stiftelserna. sidorna 24-25. Utbildning inom området utbildning finns det elva olika stiftelser. Några av dessa är Prins Bertils och Prinsessans Lillians Idrottsstiftelse, Konung Carl XVI Gustafs Insamlingsstiftelse Ungt Ledarskap och Stiftelsen Kronprinsessan Margarets Minne. Forskning inom detta område finns det 19 stiftelser. Bland dessa 19 finns exempelvis Drottning Silvias Jubileumsfond, Stiftelsen Konung Carl XVI Gustafs 50- års fond för vetenskap, teknik och miljö samt Stiftelsen Silviahemmet. Kultur är det område med minst antal stiftelser, endast fyra stycken. Dessa är Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur, Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde, Stiftelsen HKH Prins Bertils Frimurarefond och Stiftelsen H M Konung Gustaf VI Adolfs fond. Vård och ungdomsverksamhet innebär stiftelser som gynnar ungdomsverksamhet. I nuläget finns det elva stiftelser. Några av dem är Kronprinsessparets stiftelse och World Childhood Foundation. Hjälpverksamhet är det område som har flest stiftelser, 27 stycken. Några av stiftelserna är Stiftelsen Kronprinsessans Margaretas Minnesfond, Stiftelsen Kungaparets Bröllopsfond och Stiftelsen Prins Carls Jubileumsfond. 3.1.3 Stiftelserna inom Kultur Som nämnts ovan så finns det fyra olika stiftelser inom kulturen. Av dessa fyra är det två som hör ihop med förre kungen Gustaf VI Adolf. Här följer en kort sammanfattning av vad de fyra stiftelserna gör. 13

Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur Verka för befästandet och främjande av svensk kulturminnesvård och humanistisk forskning med närliggande intresseområden. (Årsredovisning 2011) Denna stiftelse är den största inom kulturområdet hos de kungliga stiftelserna. Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde Enligt hans testamente skulle den svenska staten få Waldemarsudde med befintliga konstverk, böcker samt övriga lösören och inventarier. (Prins Eugens testamente 2) Stiftelsen HKH Prins Bertils Frimurarefond Stiftelsen har till ändamål att lämna bidrag till iordningställandet av byggnader och inventarier, främst sådana av kulturhistoriskt värde, tillhörande Svenska Frimurare Orden (SFMO) eller dess loger och brödraföreningar. (De kungl. stiftelserna, 2012; 25). Något ursprungligt stiftelseförordnande finns inte hos Länsstyrelsen eftersom stiftelsen inte är registrerad. Jag har heller inte på annat håll lyckats få tag på något förordnade. Stiftelsen H M Konung Gustaf VI Adolfs Fond Stiftelsen ska ge bidrag till inköp av värdefulla konstföremål av sådan art, att de kunna hänföras till någon av museets avdelningar äldre måleri och skulptur eller för konsthantverk eller för teckningar och gravyrer. (Tilläggstestamente den 29 januari 1971 för Gustaf VI Adolf). De föremål som köps in ska överlämnas till Nationalmuseum. Av de fyra kulturella stiftelserna är det bara en som förvaltas på det Kungliga slottet och det är Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde förvaltas på Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm. De övriga två, Stiftelsen H M Konung Gustaf VI Adolfs Fond och Stiftelsen HKH Prins Bertils Frimurareorden är för små för att hitta. Av de handlingar som jag har fått fram är det ändå klart att ändamålet har skrivits så att stiftelserna ska kunna vara skattebefriande. På grund av att jag inte lyckats hitta ytterligare material angående dessa två stiftelser kommer jag fortsättningsvis inte att gå in på dem. 3.1.4 Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur Stiftelsen är en sammanslagning mellan Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur och Kungafonden som skedde 1973. I samband med Gustaf VI Adolfs 70- och 80-årsdagar 14

samlades pengar in och de ligger till grund för Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur. Den som har den högsta beslutande makten över stiftelsens tillgångar är kungen. År 2012 gav stiftelsen bidrag till exempelvis tryckning av böcker och olika former av renoveringar. 3.1.5 Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde Stiftelsen utgörs av de byggnader med samlingar som finns ute på Waldemarsudde på Djurgården i Stockholm. Museet Prins Eugens Waldemarsudde har en egen chef och styrelse. Ordföranden i Stiftelsen Prins Eugens Waldemarsudde styrelse är Riksmarskalken, Svante Lindqvist och museets chef är Karin Sidén, även hon är medlem i styrelsen. Hur styrelsen ska vara sammansatt framgår av testamentet. I testamentets 5 skriver Prins Eugen att: Egendomen med inventarier skall hållas i huvudsakligen i samma skick, vari den vid mitt frånfälle befinner sig, samt på tider och villkor, som kunna anses lämpliga, hållas för allmänheten tillgänglig. (Prins Eugens testamente 5) Waldemarsudde är ett välbesökt konstmuseum med många utställningar. Exempel på utställningar genom åren är några av Lars Wallins kläder eller en utställning som handlade om Prins Eugens egen samling. 3.2 Ekonomi De kungliga stiftelserna delar varje år ut flera hundra miljoner till olika organisationer, forskare, studerande eller andra. De fem områden som finns inom de kungliga stiftelserna har olika mycket pengar att dela ut. Forskningen är det område som har störst tillgångar och är även de som delar ut mest pengar. Efter forskningen, gällande tillgångar, kommer hjälpverksamhet, vård och ungdomsverksamhet, kultur och utbildning. Kulturen har ett större eget kapital än vad utbildningen har men delar ut mindre pengar. Kulturstiftelserna inom de kungliga stiftelserna har en tillgång på 388 miljoner men delade bara ut 7 miljoner, 2010. Utbildningsstiftelserna hade 2010 tillgångar på 254 miljoner och delade ut 13 miljoner. Detta kan man jämföra med att forskningen har tillgångar på ungefär 1 480 miljoner och delade ut 60 miljoner år 2010. Stiftelserna som ger till hjälpverksamhet har tillgångar på 1 236 miljoner och delade ut 38 miljoner kronor 2010. Till vård och ungdomsverksamhet delades 56 miljoner 15

ut och tillgångarna uppgick 2010 till 499 miljoner kronor. (De kungl. stiftelserna goda idéer för en bättre värld 2012: 19-23) Stiftelsen Gustaf VI Adolfs Fond för Svensk Kultur har genom åren 2003-2011 beviljat stipendier och andra bidrag för mellan 4,5 8,5 miljoner per år. Exempel på vad Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur har gett stöd till är biografen Rio på Södermalm i Stockholm som gjorde att biografen kunde renoveras upp och slapp att läggas ner. De fick 100 000 kronor. Prins Eugens Waldemarsudde ekonomi redovisas i årsredovisningen för Nationalmuseum. Under 2012 hade stiftelsen 13 708 tkr, 18 254 tkr i intäkter av avgifter och andra ersättningar och 909 tkr i bidrag. Kostnaderna uppgår till 32 841 tkr vilket innebär att de gått med 30 tkr i vinst. 2011 var vinsten större, 1 886 tkr. (http://www.nationalmuseum.se/global/pdf/om%20nm/nmw-arsredovisning-2012.pdf) 4 Mecenaters betydelse inom kulturen Förmögna personer har precis som kungligheter många gånger gynnat kulturen genom att anställa kompositörer eller konstnärer eller genom beställningar och köp av olika verk. Prins Eugen var en förmögen person med stort konstintresse. Han var en viktig mecenat för svenska konstnärer under sin livstid. Enligt Nationalencyklopedin betyder mecenat en person som understödjer konst eller vetenskap (särskilt genom generösa gåvor). (http://www.ne.se/sok?q=mecenat, besökt 2013-04-23). Nationalencyklopedin nämner också flera kända personer som var mecenater däribland Ernest Thiel, Eva Bonnier och Gustaf Fjæstad. Ordet mecenat har fått sitt namn efter romaren Maecenas, rådgivare till Kejsar Augustus, eftersom Maecenas beskyddade författare under sin livstid. 16

4.1 Exempel på äldre mecenater 4.1.1 Prins Eugen och Ernest Thiel Prins Eugen (1865-1947) var yngste son till Oscar II och Sophie av Nassau och han kallades för målarprinsen. Eugen stöttades av sin faster prinsessan Eugenia och han fick även stöd av sina föräldrar och då främst av sin mor. Eugen studerade konst i Paris. Genom åren hjälpte han sina konstnärsvänner genom att bland annat ge bidrag eller köpa konst av dem. När Prins Eugen dog så testamenterade han sin bostad, Waldemarsudde, till den svenska staten. Sedan 1999 är Waldemarsudde en del i myndigheten Nationalmuseum med Prins Eugens Waldemarsudde. Waldemarsudde ritades i början av 1900-talet av Ferdinand Boberg. Prins Eugen hade en fin konstsamling och av testamentet framgår att han ville att den skulle bevaras. Han ville också att de bostads- och ekonomilokaler som fanns under hans livstid skulle användas som utställningslokaler. Prins Eugen blev 1924 ordförande på Thielska galleriet. (Skott 1996: 221-239 och Prins Eugens Waldemarsudde - En vägledning: 6 och 50-53) Ernest Thiel (1859-1947) var en svensk bankman född i Sverige av invandrade föräldrar. Thiel var först inte intresserad av konst och litteratur utan det dröjde tills att han hade gift sig med sin andra fru, Signe. Under sitt första äktenskap var han svåger med Karl Otto Bonnier och träffade genom honom framstående konstnärer men det var Signes konstnärsumgänge som väckte hans intresse för konst. Ernest Thiel började också läsa och översätta Nietzsche. Att Thiel beundrade Nietzsche kom att synas i hans konstsamling. Den konst Thiel köpte var ifrån hans vänner för att han bland annat ville ge dem arbetsro. Dessa vänner var alla i samma ålder som Thiel och de bildade Konstnärsförbundet som en reaktion mot Konstakademin. Bland de konstnärer som Thiel stödde fanns Bruno Liljefors, Carl Larsson och Edward Munch. Ernest Thiel köpte efter ett tag även utländsk konst exempelvis Gauguin och van Gogh. Tyvärr var han tvungen att sälja några av dessa när han fick ekonomiska problem. Det har inneburit att den skandinaviska konsten är klart dominerade på Thielska galleriet. Enligt Ulf Linde, tidigare intendent på museet, var inte den nordiska nationalromantiska konsten de viktiga för Thiel utan den stämning som de 17

förmedlade. Under våren 2013 hade Thielska en utställning om Munch och Nietzsche. (http://www.thielska-galleriet.se/museet/ernest-thiel) 4.2 Exempel på nya filantroper Idag används inte begreppet mecenat utan det verkar ha ersatts med begreppet filantrop. Enligt nationalencyklopedin är filantropi och välgörenhet samma sak, det vill säga osjälvisk hjälp till människor som är i nöd eller att hjälpa sämre lottade. (http://www.ne.se/v%c3%a4lg%c3%b6renhet) Filantropi används ofta i en bredare betydelse som även omfattar stöd till kulturen exempel på detta är sociologens Hans Zetterbergs beskrivning: Filantropi är inte detsamma som välgörenhet. Välgörenhet är gåvor till människor som är utan mat, bostad, kläder och annan nödtorft. Filantropi är donationer till projekt och institutioner inom kultur, vetenskap, religion, hälsa och andra områden som saknar alla eller tillräckliga skattemedel och försäljningsintäkter. Lagstiftningens "allmännytta" har blivit för lapptäckig och belastad för att kunna definiera modern filantropi. (http://www.zetterberg.org/press/dn/dn000926.htm) 4.2.1 Anders Wall, Sven-Harry Karlsson, Per och Lena Josefsson I Sverige finns det idag flera levande personer som kan kallas filantroper och som har bidragit till kultursatsningar på olika sätt. Jag har valt ut fyra personer men nämnas kan också Björn Jakobson, grundaren till Babybjörn, som byggt Artipelag och Sten A Olsson som grundade Stena Line. Anders Wall har arbetat sig upp från fattigdom till en rik entreprenör. Wall har startat två stiftelser för att ge tillbaka som tack för den hjälp han själv fick som ung. Bland annat delas stipendierna ut inom kulturområdet och då till unga människor. Stiftelsens huvudsakliga ändamål är att främja svenskt näringsliv, främst inom områdena handel, industri och jordbruk, men även att främja 18

miljövård och kultur samt vetenskaplig forskning såväl på dessa som på andra områden. Särskilt avses att främja och uppmuntra insatser gjorda i en anda av entreprenörskap och kreativt tänkande. (http://www.wallstiftelsen.se/index.php?option=com_content& view=article&id=48&itemid=30&lang=sv) Anders Wall berättar i Tove Lifvendahls bok Att ge att han erbjudit konstmuseet i Uppsala en del av sin konstsamling men de tackade nej. Han tappade då intresset för att bygga ett konstmuseum och har kanaliserat sitt konstintresse på annat sätt, bland annat genom att restaurera två kyrkor. Dessa två kyrkor används ofta till olika musikevenemang. Anders Wall spelade en stor roll vid bildandet av Beijerstiftelsen som1975 köpte alla aktier i firman Svensk Tenn. Han var god vän med Estrid Ericson, grundaren av Svensk Tenn. (Lifvendahl 2012: 210-212, 217-219 och 222) I Beijerstiftelsens stadgar står bland annat att stiftelsen ska stödja fortlevnaden av kulturella och konstnärliga värden vad gäller svensk heminredningstradition. (http://www.beijerstiftelsen.se/index.html). Sven-Harry Karlsson är byggmästare. Sven-Harry öppnade 2011 ett konstmuseum där hans konstsamling visas upp för allmänheten. Han bildade Byggmästare Sven-Harrys Konst- och Bostadsstiftelse år 2001. Stiftelsen delar bland annat ut ett stipendium per år till någon som omfattas av stiftelsens ändamål. I museibyggnaden finns det även 18 lägenheter och affärslokaler. Hyran från dessa går till att driva museet. (http://sven-harrys.se/om-sven-harryskonstmuseum/stipendiater/ och http://sven-harrys.se/om-sven-harrys-konstmuseum/vem-ar-svenharry/ ) Sven-Harry Karlsson säger i Tove Lifvendahls bok Att ge: Det här med att jag har byggt upp det här med hyresintäkter, är ju för att de som driver museet ska veta hur mycket pengar de får in, och det måste de anpassa sig till. Fredrik Roos, som skapade Rooseum konstmuseum i Malmö, han gav dem pengar för att driva museet, men det är ingen bra lösning. Man måste veta att ett museum kan klara sig även om det händer någonting med grundaren, och det gör det ju förr eller senare. Och konstmänniskor kan inte hantera pengar, så när han dog, var det ingen som ställde upp längre med pengar. (Lifvendahl 2012: 176) Per och Lena Josefsson är två stycken kulturmecenater med en stor konstsamling. Per Josefsson arbetar inom finanssektorn. Paret lånar ut sin konst till olika utställningar. Lena 19

Josefsson är ordförande för föreningen Moderna Museets Vänner. Per Josefsson var med och tog initiativ till ljudteatern Audiorama på Skeppsholmen, i Stockholm. I Tove Lifvendahls bok Att ge berättar Per och Lena Josefsson att deras stöd till konsten på allvar började 2006 när Lars Nittve, då chef för Moderna Museet, drog i gång Andra önskerummet. Andra önskerummet var ett upprop inför museets 50 års jubileum 2008. Museet ville samla in 50 miljoner kronor för att köpa in konstverk av kvinnliga konstnärer. Avsikten med uppropet var att ändra den sneda könsbalansen, det vill säga att kvinnliga konstnärer var för få. Staten donerade fem miljoner och paret Josefsson skänkte tre miljoner. Sammanlagt samlades 42 miljoner in. Museet kunde för dessa pengar köpa in 26 verk av sammanlagt 14 olika kvinnliga konstnärer. (Lifvendahl 2012: 131-134 och 141) 5 Skatteregler för kulturstiftelserna Skattereglerna är ett viktigt verktyg för politiker att driva sin politik. Detta gäller även för kulturpolitiken. Kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth, medverkade vid ett seminarium den 13 december 2012 anordnat av Filantropiskt Forum. Seminariet handlade om filantropernas betydelse för samhället. När det gäller samhällets syn på privat finansiering av kulturen framförde ministern följande: Dock är attityderna på väg att förändras. Idag finns t ex Magasin 3, Sven- Harrys konstmuseum, Bonniers konsthall och andra spännande privata initiativ inom kulturen. Sänkt skatt på inkomster och förmögenheter är därför viktiga inslag i kulturpolitiken, menade Lena Adelsohn Liljeroth som också beskrev förändrad lagstiftning för att underlätta för framtida donationer: Ändamålsparagrafen i stiftelselagen kommer att ändras 2014 så att också kultur kan omfattas av begreppet allmännyttig. - Det kan leda till fler nybildade stiftelser, förutsatt att 80% av avkastningen används för sådana ändamål. - Inom kulturen står det offentliga för ungefär en tredjedel av finansieringen. Övriga två tredjedelar är redan idag privata medel och bara ca en (1) procent kommer från företag. Ändå är det mest den skattefinansierade tredjedelen som debatteras, menar Adelsohn Liljeroth. - Kan det bli problem om finansiärerna ställer krav på utövarna? Undrar Maria Rankka. I renässansens Florens var mecenaterna kritiska beställare som var inne i och petade i verken. - Ja, jag tror det är bäst om finansiärerna håller sig på armslängds avstånd. Konst måste får vara konstig som någon uttryckte saken. Det är lite som med forskning, man vet inte vad som kommer ut, avslutar Lena Adelsohn Liljeroth. 20

(http://entreprenorskapsforum.se/aktiviteter/genomfordaaktiviteter/samhallets-stottepelare/) Som framgick vid seminariet lägger kulturministern stor vikt vid att skattereglerna ska ändras. 5.1 Nuvarande skatteregler Sverige är det enda land inom EU som inte har skattegynnande regler för kulturstiftelser. De skatteregler som gäller, i Sverige, för stiftelser är från 1942. I Inkomstskattelag (1999: 1229) 7 kap 4 står det om ändamålskravet. Ändamålskravet 4 Stiftelsen ska ha till huvudsakligt ändamål att 1. främja vård och uppfostran av barn, 2. lämna bidrag för undervisning eller utbildning, 3. bedriva hjälpverksamhet bland behövande, 4. främja vetenskaplig forskning, 5. främja nordiskt samarbete, eller 6. stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet. Ändamålen får inte vara begränsade till vissa familjer eller bestämda personer. (Lag (2007:1419)). Trots dessa bestämmelser finns det i Sverige stiftelser som har kultur i sitt ändamål. Ett exempel är Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur. Enligt Länsstyrelses stiftelseregister uppgår tillgångarna till 355 miljoner kronor. Av Stena stiftelsens hemsida framgår följande: Stiftelsen har till ändamål att främja vetenskaplig forskning och utveckling (forskningsdelen) samt samtliga konst- och kulturarter, humaniora och kristna samfund (kulturdelen). De bidrag och stöd stiftelsen utdelar fördelar sig således på forskningsdelen och kulturdelen. Då stiftelsen har för avsikt att vara en allmännyttig stiftelse har stöd och bidrag inom kulturdelen, av lagstiftningsskäl, kommit att lämnas i form utbildnings- och undervisningsstipendier eller bidrag. (http://stenastiftelsen.se/site/) 21

Varken Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur eller Stiftelsen Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur beskattas idag. De verkar ha valt att inte dela ut bidrag till direkta kultursatsningar utan delar istället ut till utbildning och kulturminnesvård. Utbildningsbidragen kan inte gå till att själv studera in exempelvis en roll eller ett musikstycke. Kulturminnesvård ryms inom det skattegynnande ändamålet främja vetenskaplig forskning. Det finns även andra skatteregler som har betydelse för kulturen: Sverige saknar avdragsrätt för gåvor till kultur. Företag som köper in konst och liknande får inte avdrag för detta. Kultursponsring är svårare att få avdrag för än sponsring till idrott. (http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/forslag/motioner/avdragsratt-forkonst_gz02sk319/?text=true, Lagerkvist SvD debatt 10 maj 2011 och http://www.skatteverket.se/privat/skatter/betalafatillbaka/skattereduktionforgavor.4.5fc8c94513259a4 ba1d800064144.html) 5.2 Förslag på nya skatteregler Den 4 april 2013 kom regeringens lagrådsremiss om moderniserade skatteregler för ideell sektor. I lagrådsremissen föreslår regeringen att kultur ska vara ett skattegynnat ändamål även för stiftelser. Sedan 1979 är kultur och konstnärliga ändamål skattegynnat för ideella föreningar. (http://www.regeringen.se/content/1/c6/21/39/93/16607fd1.pdf) Förslaget innebär att en stiftelse ska kunna gynna kulturell verksamhet på samma sätt som ideella föreningar kan göra idag. En stiftelse kommer att kunna ge bidrag till kulturföreningar, enskilda konstnärer och andra kulturutövare (inte aktiebolag och andra kommersiella aktörer). Vad kan de föreslagna nya reglerna få för betydelse för kulturen? I exemplet med Sten A Olssons Stiftelse för Forskning och Kultur innebär det att stiftelsen kan dela ut bidrag till annat än bara undervisning och utbildning. Andra stiftelser som har kultur som ändamål kommer att kunna göra likadant. 22

De kulturstiftelser som idag beskattas kommer inte att behöva betala skatt om det nya förslaget går igenom. Exempel på sådana stiftelser är de som har till ändamål att utsmycka en stad eller ett samhälle. Det innebär exempelvis att köpa in statyer, tavlor, textilier och annan konst till det offentliga rummet. Dessa stiftelser sköts ofta av kommunerna och kallas för kommunala donationsfonder. Förhoppningsvis kan också de nya reglerna innebära att flera nya kulturstiftelser bildas i Sverige. 6 Analys De tidigaste kulturinstitutionerna i Sverige kom redan på 1600-talet och dessa var Riksantikvarieämbetet, Kungl. Biblioteket och Riksarkivet. Kulturinstitutionernas grundade visar hur den tidens samhälle såg ut. Slutet av 1700-talet var en glansperiod för svensk kulturpolitik och det speglades i både upplysningens ideal och Gustav III:s stora kulturintresse. Under 1800-talet var det nationalromantiska vindar vilket gjorde att historia och kulturminnesvård blev nya intressen. 1800-talet var också en tid då Sverige gick ifrån att vara ett jordbrukssamhälle till att bli ett industrisamhälle. I och med att befolkningen flyttade från landet till staden uppstod ett behov att behålla bondekulturen och därför grundades Skansen och Nordiska museet. Både Skansen och Nordiska museet grundades på initiativ av Artur Hazelius. Under mitten av 1900-talet kom olika reformer inom kulturpolitiken. Först 1974-76 fick Sverige den kulturpolitik som till stora delar gäller än idag. Förutom en kulturutredning som gjordes på 1970-talet så har det bara gjorts två utredningar sedan dess dels 1993 och dels den som kom 2009. Vid båda tillfällena har det kommit förslag på förändringar men bara några av förändringarna har gått igenom i riksdagen. Beror det på att Sverige fick en modern kulturpolitik på 1970-talet eller att de svenska politikerna är rädda för att ändra något i kulturpolitiken? Jag vet inte svaret på detta men det är en intressant fråga. De två senaste kulturutredningarna, 1993 och 2009. har tillsatts av en borglig regering. Detta är inte så konstigt eftersom innan dessa regeringar hade varit långa perioder då socialdemokraterna satt vid makten. 6.1 Kulturpolitiska modeller I Harry Hillman Chartrands modell över kulturpolitiken så hamnar Sverige i den tredje, arkitektmodellen. Arkitektmodellen går ut på att staten genom Kulturdepartementet delar ut 23

bidragen till kulturen. Men Sverige har även börjat gå in i den andra modellen, mecenatmodellen. Mecenatmodellen innebär bland annat att de styrande, exempelvis politiker, håller sig på en armlängds avstånd. Ett land som har eller har haft denna modell är England. De övriga modellerna är underlättarmodellen och ingenjörmodellen. USA tillhör underlättarmodellen eftersom den amerikanska modellen är att på olika sätt få rika att skänka pengar till olika ting som utställningar. Ingenjörmodellen finns inte i Europa längre men förknippas med Nazityskland eller Sovjetunionen. Barbro Osher är en svenska som sedan många år tillbaka bor i USA. Hon har tillsammans med sin man och deras stiftelser donerat många miljoner både i Sverige och i USA. Barbro Osher pratade i sitt sommarprogram i augusti 2011 om faran med att Sverige till allt för stor del tar efter USA när det gäller finansiering av exempelvis kultur genom privata donationer. I program sa hon att hon var oroad av dessa tendenser. I Sverige är det Statens Kulturråd som delar ut bidragen inom kulturen. Statens Kulturråds styrelse består av personer som är kunniga i olika kulturområden och dessa utses av den svenska regeringen. Medlemmar i styrelsen är bland annat en journalist, en konstnär och en teaterchef. Stiftelsen Framtidens kultur, som startades av löntagarfondspengar upphörde eftersom pengarna tog slut och skulle enligt propositionen ersättas. Stiftelsen Framtidens kultur arbetade bland annat med olika samarbeten och hjälpte bland annat Måltidens hus i Grythyttan att starta. Kulturbryggan har sedan 2010 tagit över efter stiftelsen. 6.1.1 Kulturbryggan Ett exempel på att Sverige gått mot mecenatmodellen är Kulturbryggan. Sveriges regering har tagit fram Kulturbryggan som ska utreda nya former av svensk kultur under två år, 2011-12. Kulturbryggan ska bland annat arbeta med att komma på nya sätt att finansiera nyskapande kultur. Ett av de förslag som Kulturbryggan tagit fram är att en fjärde del av pengarna ska komma ifrån någon annan oberoende part, exempelvis en stiftelse för att få bidrag ifrån staten. Kulturbryggan arbetar också med att försöka få olika projekt att samarbeta med varandra. Det är Kulturbryggan som ska våga bidra eller helt finansiera projekt som andra har tackat nej till. Regeringen har ersatt Stiftelsen framtidens kultur med Kulturbryggan. I Norge och Danmark finns det fortfarande stiftelser som liknar Stiftelsen framtidens kultur. 24

6.2 De kungliga stiftelserna De kungliga stiftelsernas kulturstiftelser är bara fyra till antalet och är relativt okända. Av dessa fyra är Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur störst. Waldemarsudde, som också är en stiftelse, är troligtvis mest känd, inte för att den är en stiftelse utan för sina utställningar, sin konst och sina krukor, Waldemarsuddekrukan. Att de fyra kulturstiftelserna är så pass okända och att de inte får en större plats kan vara negativt. De har därför troligen inte inspirerat andra personer att bilda kulturstiftelser eller att skänka gåvor till de stiftelser som redan finns. Av de årsredovisningar som jag har haft tillgång till finns det inte några gåvor redovisade. Det är också svårt för personer som vill söka bidrag att veta om dem. Gustaf VI Adolf var en stor kulturvän därför gav han också mycket till olika kulturinstanser som till museum. Dagens kungligheters intressen är framförallt miljö, hälsa samt barn och unga därför får också dessa områden störst uppmärksamhet. Kung Carl XIV Gustaf har till exempel startat en stiftelse som vänder sig till ungt ledarskap. Många av kungligheterna förr var stora mecenater och gav olika former av bidrag till det områden som behövde hjälp just då. Under 1800-talet bidrog drottning Sophia till att den svenska sjukvården förbättrades. Framförallt så bildade hon Sofiahemmet där sjuksköterskor fick utbildning. Gustaf VI Adolf gav, som nämnts innan, mycket till kulturen eftersom han kände att kulturen inte fick så mycket pengar som den behövde. Att intresset för olika områden varierar beror på engagemang och hur samhället ser ut. Under 1800-talet var Sverige ett fattigt land med dåliga förhållande i bland annat fängelse och sjukvård därför startades också många stiftelser som riktades mot dessa områden. Idag är miljö, hälsa och barns och ungas rättigheter viktiga frågor. Därför startade kungafamiljen stiftelser inom dessa områden. Den stiftelse som troligtvis fått mest uppmärksamhet på senare tid är World Childhood Foundation, WCF. WCF bildades på drottning Silvias initiativ och vänder sig till hela världens barns för att de ska ha rättigheten att få vara barn. Stiftelsen anordnar till exempel varje år en hel dag på Gröna Lund som kallas för Childhood-dagen, där även drottning Silvia medverkar. WCF anordnar även middagar för att få in bidrag. Vid dessa middagar kan personer komma bara för att få chansen att gå på samma middag som exempelvis prinsessan Madeleine. Dessa middagar hålls i olika städer i USA. I USA är det ett vanligt sätt att få in pengar till olika organisationer genom att anordna en middag. Middagen kostar mycket 25