Är du verkligen värd pengarna? Museernas finansiella situation, möjligheter och utmaningar

Transkript

1 ANGELICA RUCKSTUHL & EMMA SCHILL 1 Är du verkligen värd pengarna? Museernas finansiella situation, möjligheter och utmaningar Are you really worth what you cost or just merely worthwhile? Could somebody else do as much or more than you do for less? 2 Stephen Weil (1995) Inledning Denna text baseras på en uppsats inom ABM-programmets inriktning musei- och kulturarvsvetenskap som publicerades juni Uppsatsen Motstridiga motprestationer: En studie om museers finansiella möjligheter och utmaningar undersökte hur finansieringen av 21 museer/museimyndigheter i Stockholm såg ut och belyste de ekonomiska utmaningar som finns. En stor del av det undersökta materialet var 1 Författarna la fram sin uppsats på masternivå vid Institutionen för ABM, vårterminen E-post: emma.ester.schill@gmail.com och angelica.ruckstuhl@gmail.com. 2 Weil, Stephen E., (1995), Creampuffs and Hardball: Are You Really Worth What You Cost or Just Merely Worthwhile?, i Reinventing the museum - Historical and Contemporary Perspectives on the Paradigm Shift, Red: Anderson, Gail, Lanham: Altamira Press, s

2 årsredovisningar från år Anledningen att vi valde 2016 som undersökningsår var på grund av fri entré-reformen som återinfördes efter regeringsbeslut. Återinförandet av reformen där man valde ut ett antal statliga museer och införde fri entré vid dessa visade sig vara en vattendelare mellan privata och offentliga museer. Vårt intresse för denna konflikt var startskottet för vår undersökning där vi ville ta reda på hur finansieringen faktiskt såg ut, eventuella effekter av reformen samt vilka utmaningar och möjligheter museerna har sett ur ett finansiellt perspektiv. Denna breda ansats att försöka kartlägga finansieringen ledde också till frågor rörande olika former av extern finansiering. Med hjälp av intervjuer samlade vi in material för att kartlägga hur museerna arbetar med extern finansiering. Undersökningen avsåg att besvara följande fem frågeställningar: 1. Hur ser finansieringen av de utvalda museerna ut? 2. Bör museer sträva efter en breddad finansiering? 3. Hur arbetar de utvalda museerna med sponsring? 4. Har fri entré-reformen påverkat de utvalda museerna och i så fall hur? 5. Vilka olika värden (sociala, kulturella, ekonomiska) diskuteras när det gäller museernas finansiella situation och hur relaterar dessa till varandra? Metoden bestod av en kombination av intervjuer och dokumentstudier av årsredovisningar och annat relevant underlag (exempelvis rapporter). Studiens teoretiska utgångspunkter var baserade på Bruno Freys och Stephan Meiers kulturekonomiska teorier samt Pierre Bourdieus kapitalbegrepp. För att täcka flera perspektiv kring kapital lät vi dessa teorier komplettera varandra, där de kulturekonomiska teoretiska utgångspunkterna beskriver kapital på ett konkret vis bundet till monetära tillgångar, medan Bourdieus begrepp förhåller sig till kulturella faktorer. 59

3 Finansieringen av de utvalda museerna Under studiens gång blev det tydligt att det fanns stora skillnader mellan vissa museer, beroende på om dessa var statliga eller privata. Uppsatsen kartlade intäkterna från de olika museerna och visade resultatet i form av cirkeldiagram. Nedan presenteras tre stycken av de undersökta museerna: ArkDes (Statens centrum för arkitektur och design), Nobelmuseet och Statens maritima museer. ARKDES Diagram 1. ArkDes Källa: ArkDes årsredovisning 2016 Det statliga museet ArkDes fick under verksamhetsåret 2016 drygt 86% av sina intäkter från statligt anslag och var ett av de museer som främst finansierade verksamheten med statliga medel. 60

4 NOBELMUSEET Diagram 2. Nobelmuseet. Källa: Nobelmuseets årsredovisning 2016 Nobelmuseets årsredovisning redovisar intäkterna från exempelvis biljettförsäljning, event och restaurang under rubriken nettoomsättning, som sammanlagt uppgår till nästan 60% av de totala intäkterna. Nobelmuseet drevs under det undersökta året som ett aktiebolag. Trots detta erhöll Nobelmuseet även offentliga bidrag från stat och kommun. Bland de undersökta museerna är Nobelmuseet ett av de som erhållit mest sponsring. 61

5 STATENS MARITIMA MUSEER Diagram 3. Statens maritima museer. Källa: Statens maritima museers årsredovisning 2016 Jämför man ArkDes med en annan statlig museiinstitution som Maritima museerna, blir skillnaden mellan biljettintäkter och statliga anslag uppenbar. Skillnaden beror på publikmagneten Vasamuseet som under 2016 hade ca. 1,3 miljoner besökare. Statens maritima museer, där Vasamuseet fungerar som den starkast lysande stjärnan, erhöll 2016 ett statligt anslag som stod för 42,7% av intäkterna. Det är ungefär hälften av vad ArkDes erhöll i procent. Statens maritima museers publika verksamhet genererar också stora intäkter. Vasamuseet är ett av få statliga museer som exkluderades från fri entré-reformen. De tre exemplen ArkDes, Nobelmuseet och Statens maritima museer visar hur stora skillnaderna kan vara mellan olika museer. Generellt bekräftades bilden av höga anslag hos de statliga museerna vid sammanställning av årsredovisningarna. I intervjuerna ställde vi frågan anser du att finansieringen av verksamheten är hållbar? vilket tecknade en brokig bild av museernas finansiella situation. Det var stora 62

6 skillnader beroende på vilken typ av museum det rörde sig om, ifall det var ett mindre privat eller ett större statligt museum. För de statliga museerna blev det uppenbart att marknadshyrorna satta av statens fastighetsverk var ett stort orosmoment. Det skapar en absurd situation där skattepengar snurrar runt inom olika delar av statsapparaten vilket resulterar i att många av de statliga museerna, trots höga anslag, kämpar med ekonomin. Nationalmuseets hyreshöjning på 800% efter museibyggnadens renovering är ett extremt exempel på detta. Här krävs åtgärder från politiskt håll att hitta en lösning som leder till en mer hållbar ekonomi där skattepengar hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Sponsring - en möjlighet eller utmaning? En ytterligare problematik som uppmärksammades i vår studie och bekräftades under intervju med representant från Nationalmuseum var just regelverket kring kultursponsring. Sponsring måste mötas med en likvärdig motprestation för att betraktas som just sponsring genom att den, till skillnad från gåvor/en gåva, är avdragsgill. Det är därför mer fördelaktigt för ett företag att sponsra istället för att donera. Regelverket ser likadant ut för kulturvärlden som för idrottsvärlden. Inom idrotten är vi vana att se motprestationer i form av varumärkesexponering, något som inte bara är känsligt inom museivärlden utan även svårt att genomföra i praktiken, på grund av regelverket för statliga myndigheter. Svårigheten att arbeta med sponsring, framförallt för de statliga museerna, framkom i våra intervjuer. Intervjupersonerna menade bland annat att det fanns en osäkerhet kring reglerna för arbetet med sponsring, men också att summorna var så låga att det i vissa fall inte kunde rättfärdiga arbetstiden det skulle kräva. Intervjuerna visade en kluven bild, å ena sidan var museerna överlag positivt inställda till sponsring, å andra sidan redovisades för det mesta små summor av sponsorintäkter. Mot bakgrund av resultaten i vår studie efterlyser vi en reform för sponsring inom kultursektorn. Det finns många internationella exempel där sponsring ses som lika självklart för ett museum som för ett fotbollslag. Ett argument för en reform på området är fördelen med en breddad finansiering. Ett sätt att minska museernas 63

7 beroende av statliga medel är att bredda och öka antalet finansieringskällor. Det skulle göra branschen mindre sårbar. Undersökningen i ett vidare perspektiv I inledningen presenterades ett citat av Stephen Weil där han ifrågasätter kostnaden för museer i förhållande till deras samhällsnytta. Att bekosta museer med skattemedel är något som kan tyckas vara självklart i svensk kulturpolitik, men under 2000-talet har debatter om och regeringsreformer av kulturlivets finansiering avlöst varandra. Maktskiften har visat en rad olika, tydligt ideologiskt präglade förslag beroende av färgen på sittande kulturminister. Fri entré-reformen infördes av Göran Perssons socialdemokratiska regering för att sedan avskaffas av Fredrik Reinfeldts. Reinfeldts moderatledda regeringstid innebar också en politisk strävan att bredda finansieringen och minska beroendet av statliga medel, ett exempel på denna strävan är projektet Kulturbryggan som syftade till att öka extern finansiering (Dir. 2010:77, Kommitte direktiv, Stockholm: Kulturdepartementet.). Under Reinfeldts tid togs också formuleringen bort att kulturpolitiken ska motverka kommersialismens negativa verkningar från det kulturpolitiska programmet från 1974 (Johansson, Lars Anders 2017:114). Frågan om varifrån pengarna kommer är högst ideologisk, och denna konflikt väcker frågor kring pengars eventuella neutralitet. Är statens pengar mer neutrala än pengar från en sponsor? Det handlar också om hur vi fördelar våra skattepengar. För att på allvar kunna diskutera frågan om hur museerna bör finansieras, krävs det att man vet hur de finansieras. Därför ställde vi frågan hur finansieringen av museerna faktiskt ser ut. Initialt intresserade vi oss för ämnet kring museers ekonomi dels på grund av att det till stor del saknades ett ekonomiskt perspektiv under utbildningen, dels på grund av en viss irritation gentemot institutioner som sitter säkert och erhåller skattemedel år efter år, kanske utan att locka särskilt många besökare eller externa medel. Vi vill med denna text lyfta frågan om museernas finansiering. Oavsett om man anser att kulturen bör finansieras med skattemedel eller om man anser att den bör finansieras med privata pengar, krävs 64

8 det att man vågar ifrågasätta och diskutera fram lösningar på de problem som finns. Weils citat är inte endast en provokation utan tar upp en annan viktig följdfråga. Det handlar inte bara om att kunna föra en debatt om hur museerna finansieras, utan även om vikten av diskussionen kring varför museer ska finnas. Varför är museerna värda dessa pengar? Oavsett varifrån pengarna kommer, bör varje museum kunna besvara denna fråga. När denna text skrivs är det valår. Valår visar mer än någonsin att politik handlar om att fördela resurser, resurser som inte är oändliga utan tvärtom ställer intressen mot varandra. I en ständig förhandling om resurser, behöver museerna kunna hävda sin rätt och kunna argumentera varför de är värda våra gemensamma resurser. Vår studie har handlat om museernas finansiella situation och syftet har varit att belysa detta med hjälp av en substantiell kartläggning. Vi har sökt att belysa ett samspel mellan kulturellt och ekonomiskt kapital. Överlag visade vår studie att behovet av att bredda finansieringen är störst bland de mindre museerna som inte kan förlita sig blint på statliga anslag. 65