Detta vill vi ta upp på detta möte. Gynnsam bevarandestatus Vi menar att vi redan nu uppnått GYBS på varg. Genetikproblemet Är det ett akademisk påstående eller ett reellt praktiskt problem? Adaptiv förvaltning Stammen måste anpassas till den invandring vi har samt till de kostnader och besvär som vargen orsakar! Utebliven konsekvensutredning Vi påvisar en nonchalant och arrogant behandling av landsbygdsbefolkningens uppoffringar när man medvetet låter bli att redovisa de ekonomiska konsekvenserna. Art- och Habitatdirektivet Sverige bör ansöka om omförhandling eller utträde ur Bernkonventionen likt Schweiz.
Vi menar att Sverige kan hävda att man redan i dag har gynnsam bevarandestatus på varg.
Vad är då gynnsam bevarande status enligt EUs art-och habitatdirektiv? För att vi i Sverige skall kunna förvalta vargstammen genom jakt måste arten varg uppnått gynnsam bevarande status enligt de kriterier som beskrivs i artoch habitatdirektivet. Den juridiska beskrivning av detta värde i art-och habitatdirektivet är att det skall vara betydligt över MVP värdet. (Minimum Viable Population).
Vad är MVP? (Minimum ViablePopulation). MVP är ett värde som enligt Art och habitatdirektivet skall ligga till grund för Gynnsam bevarande status. Detta värde har forskarna tagit fram genom att simulera en sårbarhetsanalys och det beskriver det antal som behövs för att vargens som art skall ha mindre än 10% risk att dö ut inom 100 år i vargens naturliga utbredningsområde. (enligt IUCN kriterium E). Sårbarhetsanlysen som våra vargforskare tog fram visade på att vi endast behöver 38 vargari Sverige och Norge för att vargen som art skall ha mindre än 10% risk att dö ut inom 100 år.
Vad blev MVP värdet? Utifrån sårbarhetsanlysen så gjorde forskarna uppskattning om hur mycket varg som behövdes för att ta höjd för eventuella katastrofer som tex. valpsjuka, skabb, rabies etc. Man tog till rejält och la på ytterligare 164% på det antal som sårbarhetsanlysen visat på och hävdade att MVP är 100 vargar i Sverige och Norge. Men man har inte hänvisat till några vetenskapliga stöd för att man skulle behöva lägga på så mycket som 164% för att ta hänsyn till katastrofer utan här har man höftat till ett antal. Vi menar att MVP värdet inte hamnat på mer än 50-60 vargar om det varit vetenskapligt förankrat med en riktig riskanalys för katastrofer.
Baserat på forskarnas litteraturgenomgång, publicerad i rapporten, bör man kunna konstatera att: Katastrofer av betydelse är ovanliga. Svåra katastrofer med mer än 50 % dödlighet inträffar som mest 3 ggr på 100 år. Riktigt svåra katastrofer, 90 % dödlighet, är sällsynta och inträffar en gång på 500 år. Smärre katastrofer med upp till 30 % dödlighet är relativt vanliga. Observera att den Skandinaviska vargpopulationen inte har drabbats av någon katastrof under de senaste 30 åren.
Riskanalys. Följande katastrofrisker har på ett objektivt sätt härletts från litteraturgenomgången. 30 % nedgång i vargpopulationen inträffar vart 10:de år 50 % nedgång inträffar vart 25:e år 60 % nedgång inträffar vart 50:de år 75 % nedgång inträffar 1 gång per 100 år 90 % nedgång inträffar inte inom rimlig framtid. Ovanstående uppgifter är hämtade ur rapporten utan subjektivitet och borde kunna utgöra grund för bedömning av katastrofers påverkan på Skandinaviens vargpopulation.
Skärningspunkten mellan indata hamnar på en populationsnivå som angivits i diagrammen. Nivån är det maximala antalet vargar som behövs om ett katastrofscenario inkluderas MVP med katastrof av olika omfattning. Test av MVP katastrofscenarier utan Fall katastrof 30 % vart 10 år 50 % vart 25 år 60 % vart 50 år 75 % vart 100 år Modell Expo. Growth 22 28 30 28 30 Bayesian model 33 42 44 45 60 Individual based 38 40 47 45 50 Snitt antal individer som klarar katastrofscenarier enligt ovan 40,75
Vad innebär detta? En objektiv värdering av de data som presenteras i rapporten ger vid hand att MVP inklusive rimliga katastrofer bör hamna i intervallet 40 till 50 vargar. Det ingår intei framtagande av MVP att addera en subjektivt vald säkerhetsnivå. Detta är en fråga som ska behandlas i nästa steg, fastställande av referenspopulation för Gynnsam bevarandestatus (GYBS), då termen Significant higher than MVP ska definieras och där höjd för osäkerheten i bedömningen av MVP ska fastställas. Det är inte korrektatt först ta höjd i MVP beräkningen pga katastrofer och sedan återigen ta höjd för det ytterligare en gång vid fastställande av GYBS.
Hur skall vi tolka begreppet betydligt högre? Det enda krav som ställs i art-och habitatdirektivet är att gynnsam bevarandestatus skall vara betydligt högre än MVP värdet. Vi menar att det nu endast är en politisk och juridisk tolkningsfråga vad betydligt högre än 60 vargar innebär. Läser man portalparagrafen i art-och habitatdirektivet står det mycket tydligt att man även skall ta ekonomiska och sociala hänsyn till människorna och dess verksamheter. Detta skall följaktligen vägas in när vi skall värdera på vilken nivå GYBS skall läggas.
Vid vilket antal kan vi vetenskapligt och juridiskt hävda GYBS? Vi kan konstatera att ett vetenskapligt förankrat MVP värde inklusive katastrofer borde vara 60 vargar i Sverige och Norge. Vi menar därför att definitionen betydligt högre, som krävs för att uppnå gynnsam bevarandestatus kan hävdas vid 100 vargar. Då har vi lagt på 67% på ett vetenskapligt förankrat MVP värde.
Bevarandestatusenanses gynnsam när : - uppgifter om den berörda artens populationsutveckling visar att arten på lång sikt kommer att förbli en livskraftig del av sin livsmiljö, och - artens naturliga utbredningsområde varken minskar eller sannolikt kommer att minska inom en överskådlig framtid, och - det finns, och sannolikt kommer att fortsätta att finnas, en tillräckligt stor livsmiljö för att artens populationer skall bibehållas på lång sikt. - Källa:Rådetsdirektiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter Dessa punkter uppfyller vi när vi har 100 vargar!
Forskarna hartagit genetiska hänsyn när man tog fram sårbarhetsanlysen. NVV påstår att sårbarhetsanlysen inte har tagit genetiska hänsyn. Men utgångvärdet var den vargstam som vi har som har en hög inavelsgrad. Därmed har man tagit genetiska hänsyn i sin simulering. Utifrån detta har man räknat med att det endast behövs en invandrare per generation för att inavelsgraden skall vara oförändrad.
Genetikproblemet Är det ett akademisk påstående eller ett reellt praktiskt problem? Skillnaden mellan teori och praktik eller idévärld och verklighet.
Detta påstås vara resultatet av en hög inavelsgrad i teorin? Små valpkullar, låg tillväxt ( inavelsdepression) Genetiska defekter Liten genetiskt variation.
Hur ser det ut i verkligheten? Normal tillväxt, ca 18% i snitt per år. Normalstora kullar. Inga konstaterade defekter. (Naturen sköter urvalet) 5 individer har blivit mer än 400 st. Endast de starkaste och friskaste går in i aveln. ( I teoretiska genetiska simuleringar görs inte detta urval.) Den genetiska variationen har ökat med 29% sedan 2008. Vi får in migranter regelbundet. Om vargarna från Övertorneå och flyttvargen går in i avel kommer den genetiska variationen att ha ökat med 49%.
Vilken nivå är optimal för vargen och samtidigt acceptabel för människan? Vi menar att då kostnaderna är så extrema måste man ha minsta möjliga stam för att inte skada landsbygdens befolkning. En stam om tusen vargar eller fler som vissa genetiker hävdar att vi behöver är orealistiskt och skulle ge stora motsättningar mellan stad och land. Därför menar vi att endast en mindre stam kan vara aktuell.
Stammen måste anpassas till den naturliga invandring vi har! I en stor population får en migrant mindre genetiskt genomslag och i en mindre population får den större genomslag. Vi menar därför att man bör anpassa vargstammens storlek så att den inte är större än att den invandring som vi faktiskt har får optimal effekt på populationens inavelsgrad och genetiska variation. Detta är ett exempel på adaptiv förvaltningdär man justerar viltstammarna efter de förutsättningar man har. Och en av de viktigaste faktorerna för den svenska vargstammen är antalet invandrande vargar. Vi menar att vi därför att vargstammen inte bör överskrida 160 individer. I en större stam krävs det dyra artificiella åtgärder som utsättning av vargvalpar eller vuxna vargar från Ryssland.
En liten och en stor population åskådliggörs genom olika mängd vatten i ett vattenglas. En liten population En stor population
Vi fyller på lika mycket karamellfärg i båda vilket åskådliggör den fasta andel av invandrare som vi har. En liten population En stor population
En eller ett par generationer har förflutit. Den mindre populationen är mer påverkad av det genetiska tillskottet och har följaktligen dragit större nytta av invandraren. I denna population är det en lägre inavelsgrad För att nå samma inavelsgrad krävs fler invandrare
Vad är fördelarna med att anpassa stammen till rådande invandring? Ingen eller en mycket liten artificiell utsättning av vargvalpar eller vuxna ryska vargar behövs för att minska inavelsgraden. Naturen sköter sig själv. Lägre kostnader för samhället och för djurägare och markägare. Bättre acceptans och mindre polarisering mellan land och stad. Liten risk för akademiska bakslag. Mindre risk för att landsbygdsbefolkningen tar lagen i egna händer och utrotar vargen igen. Bästa möjlighet för vargen som art att vara en del av den svenska faunan.
NVVsberäkning på inavelsgraden är felaktig. Man utgår från en stam med noll i inavelsgrad i sin simulering av olika scenarier av inavelsgrader. Då kan resultatet aldrig bli bättre utan endast olika grader av mindre bra. Vi menar att man skall utgå från den stam vi har i dag med en ganska hög inavelsgrad och sedan ställa sig frågan hur skall vi kunna förbättra inavelsgraden i dennastam. Gör man det kommer man fram till att en reducering genom genetisk urvalsjakt ger den önskade effekten och så kommer den invandring som vi har att sänka inavelsgraden och öka den genetiska variationen.
Så här ser utgångsläget ut i NVVs modell. Noll i inavelsgrad.
Så här det reella utgångsläget ut. Stammen härstammar från 5 individer
Vad blir konsekvensen av en felaktig genetisk beräkning? - Det skapar ogrundat stort migrationsbehov. -Man påvisar en omedelbar genetisk förlust när det är tvärtom. - Det ger oändliga kostnader. -Motsättningar för utsättning blir stora och det ökar intoleransen. - Populationen finns inte i verkligheten - Stor risk för akademiskt bakslag
Vi utgår från att djurskyddslagen skall följas och att alla våra tamdjur måste skyddas mot allt onödigt lidande. Då krävs en investering på 8,8 miljarder om vi skall sätta upp vargavvisande staket för alla betesmarker söder om renbetesland. Beräkning investeringsbehov på alla betesmarker i Sverige Stängsellängd per ha bete 250 m Stängselkostnad per m Stängselkostnad per ha Antal hektar betesmark söder om renbesland Summa investeringsbehov 45 kr/m 11250 kr/ha 782902 ha 8807647500 kr
Årlig stängselkostnad Den årliga stängselkostnaden uppgår till 851 miljoner om året. Beräkning av årskostnad Avskrivningstid Avskrivningskostnad /år Extra underhåll / m stängsel Summa kostnader / år Antal hektar betesmark Summa årskostnad 12 år 938 kr/ha 150 kr / ha 1088 kr / ha 782902 ha 851405925 kr
Hur står dessa kostnader i relation till de intäkter som djurägarna har på sin verksamhet? Samhället borde givetvis ställa sig frågan hur dessa enorma extra kostnader står i relation till de intäkter som bönderna har på sina verksamheter. Men ansvarig myndighet struntar i att göra en ekonomisk konsekvensutredning.
Men för tex fårskötseln kommer den extra stängselkostnaden att överstiga den totala omsättningen. Detta är helt orimligt och medför givetvis att många djurbönder väljer att sluta beta sina marker. Färsk statistik från Fåravelsförbundet visar detta. Ansvarig myndighet struntar i att många värdefulla biotoper kommer att raderas från vår jord och att vår matproduktion kommer att minskas. Man motiverar detta genom att stödja sig på en felaktig genetisk beräkning på varg!
Om markägarna tappar 20% i arrendeintäkter för jakt, innebär det ett tapp på 191 miljoner/ år Län km2 Hektar Arrendepris / ha Arrende intäkter Skåne 11 027 1 102 700 131 144 453 700 Blekinge 2 941 294 100 80 23 528 000 Kronoberg 8 458 845 800 64 54 131 200 Jönköping 10 475 1 047 500 63 65 992 500 Halland 5 454 545 400 92 50 176 800 V Götaland 23 942 2 394 200 75 179 565 000 Östergötland 10 562 1 056 200 63 66 540 600 Sörmland 6 062 606 200 63 38 190 600 Stockholm 6 490 649 000 77 49 973 000 Uppsala 6 989 698 900 62 43 331 800 Västmanland 6 301 630 100 51 32 135 100 örebro Län 8 517 851 700 58 49 398 600 Värmland 17 586 1 758 600 33 58 033 800 Dalarna 28 193 2 819 300 22 62 024 600 Gävleborg 19 192 1 919 200 22 42 222 400 172 189 959 697 700 Uppskattad minskning jaktarrrende -20%- 191 939 540
Skall man få någon typ av acceptans bör man visa intresse av att veta vilken insats den som skall leva med rovdjuren tvingas göra. Ansvarig myndighet struntar fullkomligt i hur mycket vargen kostar för landsbygdens befolkning. Även rovdjursutredaren struntade i att ta fram en ekonomisk konsekvensanalys. Detta är otroligt respektlöst och spär på föraktet för Naturvårdsverket och ansvarig politiker.
Art-och habitatdirektivet bör omförhandlas. Även om vi skulle få flera tusen vargar, hanteras vargen under bilaga 4 i direktivet. Detta innebär att den klassas som en särskilt skyddsvärd art och därmed kan man aldrig tillåta licensjakt. Vi menar att då en art uppnår gynnsam bevarandestatus bör man kunna klassa om den så att licensjakt blir tillåten. Det går inte i dag. Vi menar att detta är otidsenligt och odemokratiskt och omgående bör omförhandlas. Om EU inte går med på omförhandling bör Sverige söka utträde ur Bernkonventionen
Vi kräver nu följande av ansvariga politiker. Att Sverige omgående hävdar gynnsam bevarandestatus på arten varg. Med utgångspunkt från de vetenskapliga fakta vi lagt fram. Att miljödepartementet och NVV använder sig av en trovärdig genetisk modell när man bedömer vargstammens livskraft. Att miljödepartementet tar fram en socioekonomisk konsekvensanalys av en vargstam i olika populationsstorlekar. Förslagsvis 150, 350, 500, 1000, 2000 st. Denna skall även vara en avgörande faktor vid fastställande av GYBS enligt art och habitatdirektivets portalparagraf då hänsyn skall tas till drabbade människor och dess verksamheter.
Vi kräver nu följande av ansvariga politiker. Att Sverige begär omförhandling av art och habitatdirektiver bilaga 4 så att skyddsklassade arter kan förflyttas till annan klassning då de uppnått GYBS. Och om inte EU går med på det så bör Sverige söka utträde ur Bernkonventionen. Vi bör även söka samarbete med andra länder som har samma problem med vargen som Tyskland, Finland och Spanien så vi får en bättre tyngd mot EU-kommissionen. Att NVV och Naturvårdsverket omgående tar fram en förvaltningsplan som är förankrad hos de organisationer som är drabbade av vargens kostnader och problem. Skyddsjakt med stöd av paragraf 16 bör införlivas i planen så att hänsyn tas till de skador som vargen orsakar landsbygdsbefolkningen och dess näringar.