REGERINGSKANSLIET Utrikesdepartementet Ambassaden Luxemburg p.t. Stockholm Landpromemoria: Luxemburg Basfakta 1 Officiellt namn: Storhertigdömet Luxemburg (Grand-Duché de Luxembourg) Huvudstad: Luxemburg Språk: Franska, tyska och luxemburgiska (lëtzebuergesch) Yta: 2 586 km 2 Folkmängd: 549 680 (jan 2014) Religion: Ca 70 % katoliker Statsskick: Konstitutionell monarki Statschef: Storhertig Henri, sedan 2000 Regeringschef: Xavier Bettel (DP) sedan 2013 Regeringspartier: Koalitionsregering DP, LSAP och De Gröna Parlament: Chambre des députés, 60 ledamöter Partier i parlamentet: CSV DP LSAP Déi Gréng ADR Déi Lénk Chrëstlech Sozial Vollekspartei (kristdemokratiskt parti), 23 platser Demokratësch Partei (liberalt parti), 13 platser Lëtzebuerger Sozialistesch Arbechterpartei (socialdemokratiskt parti), 13 platser De gröna (miljöparti), 6 platser Alternativ Demokratësch Reformpartei (konservativt parti), 3 platser Vänstern (vänstersocialistiskt parti) 2 platser 1 Siffror från Eurostat, STATEC och OECD.
Utrikesdepartementet 2(10) Senaste allmänna val: 20 oktober 2013 Nästa allmänna val: 2018 Valuta: Euro BNP: 88 917 Euro per capita (2013) Viktigaste handelspartners: Viktigaste exportprodukter: Export/Import: Tyskland, Frankrike, Belgien. Sverige har under de senaste åren varit Luxemburgs 13:e största exportmarknad samt 16:e största importmarknad. Den mest betydelsefulla exporten för Luxemburg utgörs av finansiella tjänster. Industriella exportprodukter är bl.a. stål, kemikalier, gummiprodukter och färdiga glas. Export: 79,9 miljarder (2013), motsvarande 80 90 % av tillverkningen. Import: 65 miljarder (2013) Tillväxt: 3,0 % % (2014), prognos för 2015 är 2,6 % Inflation: 0,7 % (2014) Statsskuld: 22,7 % av BNP (2014), prognos för 2015 är 24,4 % Bistånd: 1 % av BNI (2013) Arbetslöshet: 6 % (2014), prognos för 2015 är 6,4 % Energikällor: Luxemburg är nästan helt importberoende på energiområdet, den i särklass största energikällan är olja som utgör ca 65 %. 2 energikällor är naturgas och elektricitet. 2 Nära 90 % av de fossila bränslen som Luxemburg importerar används inom transportsektorn och förbrukas till stor del av medborgare från grannländerna som tankar i Luxemburg p.g.a. det låga priset, s.k. tankningsturism. Se IEA, Luxembourg 2008 Review.
Utrikesdepartementet 3(10) Kort historik På 900-talet grundades ett grevskap kring den nuvarande huvudstaden. Grevskapet kom tidigt att ingå i det tysk-romerska riket, men blev på 1300-talet ett självständigt hertigdöme. Därefter hade området omväxlande preussiska, franska, spanska, tyska, österrikiska, nederländska och belgiska härskare. Luxemburgs självständighet tillkom i flera steg: Wienkongressen år 1815 gav Luxemburg status som storhertigdöme. Inom ramen för det nyskapade kungariket Nederländerna år 1839 delades Luxemburg i det nuvarande storhertigdömet i personalunion med Nederländerna medan västra delen blev en provins i Belgien och år 1867 bekräftades Luxemburgs status som självständig och suverän stat. I och med detta garanterades även Luxemburgs eviga neutralitet. Personalunionen med Nederländerna bröts 1890. Luxemburg ockuperades under de båda världskrigen av Tyskland. Efter världskrigen övergav landet sin neutralitetspolitik och engagerade sig aktivt i europeiskt och transatlantiskt samarbete i syfte att förebygga framtida krig. Luxemburg är en av grundarstaterna till Nato och det som idag är EU. Under 1800-talets industrialisering blev Luxemburg ett centrum för järn- och stålhantering, vilket lade grunden till landets ekonomiska utveckling. Idag är Luxemburg ett av världens ledande finanscentrum. Inrikespolitik Luxemburg är en parlamentarisk demokrati, inom ramen för en konstitutionell monarki. Storhertigen har enligt författningen den verkställande makten. I praktiken utövas denna dock av en inför parlamentet ansvarig regering. Parlamentet (Chambre des Députés) består av en kammare med 60 ledamöter, vilka väljs i allmänna val var femte år. Förutom parlamentet finns även statsrådet (Conseil d'état) som spelar en viktig roll i Luxemburgs politiska system. De 21 medlemmarna utnämns av statschefen på förslag från parlamentet och ska vara medborgarrepresentanter, det vill säga inte politiker. Statsrådet fungerar i praktiken som en andra kammare och måste granska alla lagförslag. Ett nytt lagförslag om dödshjälp utlöste något av en konstitutionell kris i Luxemburg under hösten 2008 sedan storhertigen, av samvetsskäl, valt att inte godkänna den nya lagen. Efter beslut i parlamentet i december 2008 krävs inte längre storhertigens godkännande av landets lagar. Storhertigen har därför nu mer av en ceremoniell roll i
Utrikesdepartementet 4(10) lagstiftningsprocessen, då han fortfarande undertecknar nya lagar. Luxemburg har en historia av inrikespolitisk stabilitet med en lång tradition av samarbete över partigränserna och en hög grad av konsensus gällande centrala frågor. Landet har styrts av koalitionsregeringar i olika konstellationer sedan 1945. Kristdemokratiska CSV har ingått i de flesta av dessa regeringsformationer. Fram till nyvalet år 2013 så var mandatperioden 1974-1979 det enda undantaget. Den 20 oktober 2013 gick Luxemburg till nyval för första gången sedan 1969, vilket ledde till bildandet av en ny regeringskoalition. Valet kom sig av tidigare premiärminister Jean-Claude Junckers (CSV) beslut att avgå. Bakgrunden var huvudsakligen en uppmärksammad avlyssningsskandal vilken fick koalitionspartnern LSAP att dra sig ut ur regeringssamarbetet. Det traditionellt bärande regeringspartiet CSV gick tillbaka i valet med 3 mandat jämfört med valet 2009 och fick 23 av de 60 platserna i parlamentet. Valets stora vinnare var istället det liberala DP, som gick fram 4 mandat till total 13 platser. En regeringskoalition kunde därmed bildas tillsammans med socialdemokratiska LSAP och miljöpartiet De Gröna, vilka tillsammans samlade 32 mandat och därmed uteslöt CSV från regeringsmakten för första gången sedan 1979. Nästa val kommer att hållas år 2018. Den 7 juni 2015 hölls folkomröstning i Luxemburg. Folkomröstningen behandlade tre frågor; om utländska medborgare, som bott mer än tio år i landet, ska ges möjlighet att rösta; om begränsning av regeringledamöters mandat till maximalt tio år samt om att sänka röståldern från 18 till 16 år. 78,02 % röstade nej till rösträtt för utländska medborgare, 69,93 % röstade nej till begränsad manadattid för regeringsmedlemmar och 80,87 % röstade nej till sänkt röstålder. Regeringens sammansättning: Xavier Bettel (DP): Etienne Schneider (LSAP): Jean Asselborn (LSAP): Félix Braz (DG): premiärminister, minister för religion, samt media- och kommunikationsminister vice premiärminister, ekonomiminister, försvarsminister samt minister för intern säkerhet utrikes- och EU-minister samt immigrations- och asylminister justitieminister
Utrikesdepartementet 5(10) Nicolas Schmit (LSAP): Romain Schneider (LSAP): Francois Bausch (DG): Fernand Etgen (DP): Maggy Nagen (DP): Pierre Gramegna (DP): Lydia Mutsch (LSAP): Daniel Kersch (LSAP): Claude Meisch (DP): Corinne Cahen (DP): Carole Dieschbourg (DG): arbetsmarknadsminister och minister för sociala frågor minister för social trygghet, biståndsminister samt idrottsminister minister för hållbar utveckling och infrastruktur jordbruksminister samt minister för relationerna med parlamentet kulturminister, bostadsminister finansminister jämställdhetsminister samt hälsominister inrikesminister samt minister för offentlig verksamhet och administrativ reform utbildningsminister, barn- och ungdomsminister samt högskoleoch forskningsminister familje- och integrationsminister samt minister för regionala frågor (la Grande Région) miljöminister Landet är indelat i tre administrativa distrikt, 12 kantoner och 116 kommuner. De tre distrikten är Luxemburg i söder, Grevenmacher i öster och Diekirch i norr. Luxemburg tillämpar valplikt för registrerade medborgare, vilket innebär att en bötessumma kan åläggas den som inte röstar. Luxemburg har därför generellt ett mycket högt valdeltagande. Allmän rösträtt för män och kvinnor infördes 1919. Luxemburg har en stor andel invånare med utländsk bakgrund, drygt 45 %. Merparten kommer från Portugal och Italien, men även en stor andel fransmän, belgare och tyskar finns i landet. Arbetskraften kompletteras dessutom dagligen med drygt 150 000 pendlare från grannländerna. Officiella språk är franska, tyska och luxemburgiska (lëtzebuergesch). Luxemburgiska är det dominerande talspråket, ursprungligen en tysk dialekt.
Utrikesdepartementet 6(10) Den obligatoriska skolgången (inklusive två års förskola) omfattar alla barn i åldrarna fyra till femton år. Undervisning sker i varierande utsträckning på de tre officiella språken. Engelska ingår som ett obligatoriskt ämne på gymnasiet. Luxemburgs EU-politik Luxemburg har en mycket positiv inställning till politisk och ekonomisk integration i Europa och var en av de ursprungliga medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska gemenskapen 1957. Landets tidigare premiärminister Jean-Claude Juncker var en stark förespråkare av europeisk integration och mycket aktiv i EU-sammanhang. Premiärminister Xavier Bettel är liksom sin föregångare starkt positiv till EU-samarbetet. Följande EU-institutioner är belägna i Luxemburg: EU-domstolen, Förstainstansrätten, Personaldomstolen, Europeiska Investeringsbanken, Europeiska Investeringsfonden, Revisionsrätten, Eurostat, Publikationsbyrån, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, Översättningscentrum samt översättnings- och sekretariatsfunktioner för Europaparlamentet och Europeiska kommissionen. Ministerrådet sammanträder i Luxemburg under april, juni och oktober. Luxemburg är representerat i EU-kommissionen genom dess ordförande Jean-Claude Juncker. Luxemburg är positivt inställt till EU-utvidgning, såväl vad gäller västra Balkan som Turkiet och Island. Det menar att EU kan bidra till en ökad stabilitet på Balkan samt dra nytta av en utökad inre marknad. Luxemburg har ratificerat Kyotoprotokollet och stödjer EU:s klimatoch energimål. Stora utsläpp, som till cirka 40 procent beror på s.k. tankningsturism, gör det dock svårt för landet att leva upp till utsatta mål enbart genom inhemska åtgärder. Hösten 2015 innehar Luxemburg ordförandeskapet i Europeiska unionens råd för tolfte gången. Luxemburgs ordförandeskap kommer att fokusera på sju prioriterade områden; investeringar för tillväxt och sysselsätting; sociala dimensionen; balans mellan rättsliga frågor och säkerhet samt migration; vitalisering av den inre marknaden; konkurrens i en global och transperant kontext; hållbar utveckling samt EU i världen. Under ordförandeskapet kommer ca sexton informella ministermöten att äga rum i Luxemburg City. Tretton av dessa
Utrikesdepartementet 7(10) genomförs i juli och september. I november genomförs även ett viktigt Asien-Europa utrikesministermöte (ASEM). Utrikes- och säkerhetspolitik Luxemburg har sedan slutet av andra världskriget strävat efter nära förbindelser med såväl Europa som USA, både vad gäller ekonomiskt, politiskt och militärt samarbete. År 1944 ingick Luxemburg, Belgien och Nederländerna en första principöverenskommelse om närmare samarbete vad gällde handels- och tullfrågor. Detta kom sedan att institutionaliseras år 1958 genom undertecknandet av ett avtal om en ekonomisk union (BEU), det så kallade Benelux-fördraget, vilket trädde i kraft två år senare. Redan år 1921 hade dock Luxemburg och Belgien bildat en ekonomisk union. Luxemburg förespråkar ett starkt Benelux-samarbete. Luxemburg var en av de stater som grundade Nato år 1949 och är en hängiven medlem, trots att landet varken har flotta eller flygvapen. Luxemburg är även den minsta av de stater som grundade FN år 1945. Den kända skulpturen Non-violence av Carl-Fredrik Reuterswärd som är placerad utanför FN:s högkvarter i New York, skänktes av Luxemburg år 1988. Under perioden 2013-2014 var Luxemburg medlem i säkerhetsrådet. Obligatorisk värnplikt avskaffades år 1967 och försvaret utgörs sedan dess av en frivillig yrkesarmé på cirka 900 personer. Luxemburg har deltagit i fredsbevarande insatser i Bosnien och Kosovo, och har bidragit med ett mindre antal soldater i Afghanistan, Libyen och pågående insats i Mali. År 2013 uppgick Luxemburgs samlade bistånd till 1 procent av BNI. Biståndet koordineras av ett privat bolag, Luxembourg Agency for Development Cooperation, som till 98 procent ägs av den luxemburgska staten och till 2 procent av Société Nationale des Crédits à l Investissement. Fokus ligger framför allt på Burkina Faso, Mali, Niger, Senegal, Kap Verde, Namibia, Laos, Vietnam, Nicaragua och El Salvador, men även Serbien, Kosovo, Montenegro, Mongoliet och Rwanda ingår i Luxemburgs biståndsprogram.
Utrikesdepartementet 8(10) Ekonomi, näringsliv, handel och investeringar 1850 fann man järnmalm i landet, vilket lade grunden till den stålindustri som Luxemburgs ekonomi byggde på fram till oljekriserna på 1970-talet. Därefter har den finansiella sektorn successivt tagit över som landets ekonomiska motor. Stålindustrin svarar dock fortfarande för cirka 25 procent av landets export. Sverige exporterade järnmalm till Luxemburg fram till 1998 då importören, tillika landets största enskilda arbetsgivare och en av världens stora inom stålindustrin, Arbed, numera ArcelorMittal, övergick från malm till skrotbaserad stålproduktion. Luxemburg har klarat den ekonomiska och finansiella krisen relativt bra. Den ekonomiska tillväxten var 3,0 %procent år 2014 och har beräknats till 2,6 procent 2015. Att jämföra med 0,5 procent år 2012 och 2,0 procent år 2013. Levnadsstandarden i Luxemburg är generellt hög, med en BNP per capita som är nästan tre gånger högre än EU-genomsnittet och den högsta nivån inom OECD. Ett särdrag hos Luxemburgs ekonomi, som i viss utsträckning förklarar landets mycket höga BNP per capita, är att det finns många utländska medborgare som är anställda och arbetar i Luxemburg. Dessa personer bidrar följaktligen till Luxemburgs BNP, samtidigt som de inte räknas med i den bofasta befolkningen. Luxemburg är det land som har den högsta faktiska individuella konsumtionen per capita i EU, med 40 procent över EU-genomsnittet. Även om det går att påstå att Luxemburg står i en klass för sig i BNPtermer, är skillnaderna i faktisk individuell konsumtion mindre. En orsak till det är att konsumtionsutgifterna för de utländska medborgare som arbetar i Luxemburg registreras i bosättningslandets nationalräkenskaper. Även löneläget är högt, vilket är resultatet av ett system med indexerade löner. Detta gäller särskilt inom den offentliga sektorn, där anställning varar livet ut. Luxemburg följer i stort genomsnittet i EU vad gäller sysselsättningsgrad, runt ca 65 procent, med en något mindre andel yrkesverksamma kvinnor än medel. Nära 25 procent av den arbetande befolkningen är idag sysselsatt inom finanssektorn, vilken även i hög grad anställer personal från andra länder. Därutöver är en stor del av befolkningen verksam inom handelssektorn samt inom den offentliga sektorn. Jordbrukets betydelse har minskat väsentligt genom åren och sysselsätter idag drygt en procent av landets arbetande befolkning. På politisk nivå finns en ambition att inte förbli alltför ensidigt beroende av den finansiella sektorn, även om utvecklingen hittills inte har lyckats
Utrikesdepartementet 9(10) svara mot detta. För att stärka landets konkurrenskraft investerar regeringen i forskning och utveckling, framför allt genom uppbyggnad av ett nationellt universitet som öppnades år 2003. Luxemburgs förbindelser med Sverige Henri I, nuvarande storhertig av Luxemburg, är genom sin mor barnbarn till drottning Astrid av Belgien, svensk prinsessa. Idag är cirka 1 800 svenskar bosatta i Luxemburg, huvudsakligen verksamma inom banksektorn och EU:s institutioner. Samtliga större svenska banker samt vissa finansinstitut och teleoperatörer finns etablerade i Luxemburg. Ett flertal svenska företag finns representerade i landet, bl.a. Volvo, Electrolux, Ericsson, Scania, SAAB och Tele2. Den svenska exporten till Luxemburg uppgick under 2014 till 790 miljoner kronor. Exporten utgörs främst av varor av plast, personbilar, maskiner och apparater. Den svenska exporten är dock i realiteten större då den officiella statistiken inte redovisar de varor som importeras via annat EU-land, framför allt telekomutrustning, vitvaror och fordon via Belgien. Den svenska importen från och via Luxemburg uppgick under 2014 till drygt 2,6 miljoner kronor. Emellertid utgörs en stor del av exporten av bärbara datorer tillverkade i Kina och Taiwan men importerade via Luxemburg. Detta förklaras av att Luxemburg är ett stort internationellt nav för flygfrakt. Större delen av övrig varuimport består av järn och stål. Regeringen beslutade den 22 december 2010 att stänga flera utlandsmyndigheter under 2011, bl. a. ambassaden i Luxemburg. Ambassadens verksamhet sköts sedan hösten 2014 av en Stockholmsbaserad ambassadör, som har heltidsuppgiften att representera Sverige bland annat i Luxemburg. Ambassadören bedriver den löpande dialogen med Luxemburgs regering, inte minst i EUfrågor, samt främjar de ekonomiska förbindelserna mellan länderna. I Luxemburg finns ett svenskt honorärkonsulat. Konsulatet hanterar, under ledning av kansliet i Stockholm, konsulära ärenden och kan också utfärda provisoriska pass. 3 Luxemburgs ambassadör i Danmark är ackrediterad även i Sverige. 3 Ny adress från och med 16 mars, 11 Avenue de la Porte Neuve, L-2227 Luxembourg, Luxembourg.
Utrikesdepartementet 10(10) I april 2008 avlade Luxemburgs storhertigpar Henri och Maria-Teresa statsbesök i Sverige. Luxemburgs tidigare storhertigpar gjorde statsbesök i Sverige 1991. Det senaste svenska statsbesöket i Luxemburg ägde rum 1983. I samband med statsbesöket i april 2008 besökte även Luxemburgs utrikesminister Jean Asselborn, dåvarande justitieminister Luc Frieden och dåvarande ekonomiminister Jeannot Krecké Stockholm för bilaterala överläggningar. I november 2014 besökte Luxemburgs utrikes- och EU-minister Jean Asselborn, tillika minister för immigrations- och asylfrågor, Sverige för överläggningar med utrikesminister Margot Wallström samt med justitie- och migrationsminister Morgan Johansson. I februari 2015 besökte Luxemburgs jämställdhetsminister Lydia Mutsch och justitieminister Félix Braz Sverige för möte med statsrådet Åsa Regnér för att få mer information om Sveriges erfarenheter i frågor som rör prostitution och sexköpslagen. I februari 2015 anordnade Sveriges ambassadör tillsammans med honorärkonsuln och Luxemburgs handelskammare ett TTIPseminarium i Luxemburg. Luxemburgs arbetsmarknadsminister Nicolas Schmit besökte Sverige i april 2015 för ett bilateralt möte med arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. I maj 2015 besökte Luxemburgs finansminister Pierre Gramegna Sverige för möte med finansminister Magdalena Andersson.