Den finsk-ugriska transkriptionen Florian Siegl Institut för estnisk och allmän språkvetenskap, Tartu Universitet florian.siegl@gmx.net Allmänt om ljud och skrift - Den alfabetiska skriften innehåller oftast tecken för olika ljud, men det finns inget ett-till-ett förhållande mellan ljud och skrift: o Bokstav y: engelsk: your din turkisk: yazmak skriva fransk: voyage resa finsk: hyvä god o y och engelska: your din, heavy tung, hård, voyage resa o ord med lång vokal tysk: sehr mycket, Meer hav, Boot båt finsk : maailma värld, kiinni stängd lettisk: Kā jūs gulējāt? Hur har du sovit - I många språk finns dessutom relevant information, som inte alls betecknas i ortografin: o svensk: nubben (små spikar) vs. nubben (till sillen) nubb enstavig, akut accent nubbe tvåstavig, grav accent o estnisk: piim, piima, piima mjölk kott, kotti, kotti säck o lulesamisk: al'bmi himmel bal'vva moln Fonetik och fonetisk skrift - Fonetik beskriver bland annars: a) hur människor producerar olika ljud, b) ljud c) hur människor upplever ljud, t.ex. låter svensk [ä] i ordet här samma som [ä] i ett finskt ord herätä väcka eller i tyska Hälfte halv - För noggrannare studier av tal behövs en skrift som bättre återger de faktiska ljuden. Fonetik och fonologi - Fonetik och fonologi sysslar med ljud i språk. Jag förenklar diskussionen här lite (annars skulle jag hålla ett föredrag om fonetik vs fonologi) och klassificerar fonetik som en vetenskap som beskrivar ljud i olika språk. Fonologi som också sysslar med ljud i språk har en annan synvinkel; fonologi beskrivar ljudsystem.
- En av fonologins centrala uppgifter är språkets minsta betydelseskiljande delar. Jämför orden hund, kund, lund, pund, rund och sund. Förutom den första konsonanten är de alldeles lika, men utbytet av det första ljudet leder till at det blir sex olika ord med olika betydelse. De inledande konsonanterna h, k, l, p, r, och s är här alltså betydelseskiljande. De är exempel på språkets minsta byggstenar, s k fonem efter grekiskans fon ljud. Ett annat exempel kan vara tar, ter, Tor, tur, tyr, tår, tär och tör, där de betydelseskiljande fonemen är vokaler (Bolander 2001: 51). - De svenska orden fälla, välla, sälla, källa, skälla, gälla och hälla rimmar med varandra. Bortsett från den första konsonanten i varje ord uppfattas de som identiska ljudföljder. En noggrann fonetisk analys skulle emellertid avslöja att ljudföljden -älla inte uttalas exakt på samma sätt från ord till ord. I praktiken är det också omöjligt att viljemässigt åstadkomma flera exakt likadana ljudföljder efter varandra. Det viktiga här är emellertid att en svensk talare intuitivt uppfattar de olika artikulationerna av sekvensen -älla som identiska, medan de initiala konsonanterna i de olika orden uppfattas som olika. (Garlén 1988: 12) Olika fonetiska skrifter a) FUT = finsk-ugrisk transkription (SUT = suomalais-ugrilainen tarkekirjoitus) b) Landsmålsalfabet c) IPA (internationellt fonetiskt alfabet) Om FUTs historia
- FUT introducerades som standard för fonetisk beskrivning av finsk-ugriska språk 1901. Fast flera viktiga finska språkvetare var inblandade, var den svenske forskaren K.B. Wiklund (senare professor i finsk-ugrisk språkvetenskap) och den finske forskaren E.N. Setälä (professor i finska språk) de två viktigaste, som stod bakom FUT. En tidigare variant av FUT användes redan i Wiklunds avhandlingar (Wiklund 1891, 1896). - FUT användes inte bara för finsk-ugriska språk, men också för flera altaiska språk (speciellt om forskare var finska). - Flera 10000 sidor med språklig material i FUT har publicerades och antagligen flera 10000 sidor ligger kvar i olika arkiv i Finland, Sverige, Estland, Ungern och Ryssland. - Eftersom IPA började dominera i andra hälften av 1900-talet fanns olika försök att förenkla FUT eller kombinera båda (Posti & Itkonen 1973). I alla fall användar man fortfarande FUT, men idag i en förenklad version i Finland, Estland och Ungern. Pitesamisk material i finsk-ugrisk transkription - Om man talar om pitesamiska material i finsk-ugrisk transkription, så måste man skilja mellan två olika användningar: o Där finns material som publicerades i FUT tillsammans med olika andra ortografiska representationer, t.ex. Wickmann (1964), Ruong (1982), Lehtiranta (1992). Här används FUT som en alternativ fonetisk representationsnivå, men inte som den enda representationen. o Material som publicerades bara i FUT, t.ex. den finske forskare Eliel Lagercrantzs material om pitesamiska. Lagercrantz arbetade 1921 (februari-april) med flera talare av pitesamiska i närheten av Bodø i Beiarn. Alla talare kom förresten från Arjeplog trakten (Maria Person-Johansson från mellersta Arjeplog trakten, Jonas Larssen Leuron, ursprungligt från Njarga). o o Lagercrantz, Eliel 1926. Sprachlehre des Westlappischen nach der Mundart von Arjeplog. MSFOu 55. Helsinki. Berättelser av Maria Person-Johansson som publicerades senare:
Lagercrantz, Eliel 1957. Lappische Volksdichtung I. West- und Südlappische Texte. MSFOU 112. Helsinki. Text Sidor Svensk översättning Über Stallo 13-15 Om Stallo Möderische Dämonen 15-22 Farliga demoner Über Rentierzucht 22-43 Om renskötsel Bärenjagd 43-51 Björnjakt Die Schneehütte 51-52 En kåta ur snö Eine Lebensgeschichte 52-63 Släkthistoria Die Lappen und ihre Sprache 63-65 Arjeplog samerna och deras språk Gesangsmotive 66 Sånger Lagercrantz, Eliel 1963. Lappische Volksdichtung VI. Texte aus den See-, Nord-, West- und Südlappischen Dialekten. MSFOu 126. Helsinki Text Sidor Svensk översättning Die Unterirdischen 83- De underjordiska 84 Der tote Bauer in der Gestalt des 84- En död bonde som liknar Teufels 86 Der Knabe und der Teufel 87-90 djäveln Pojken och djäveln Hur läser man FUT 1? suppeat = slutna; puolisuppeat = halvslutna; puoliväljät = halvöppna; väljät = öppna etu-illab = främre, utan läpprunding; lab = labial eller med läpprundning keski- =central taka-= bakre Om man hittar en vokal som är skriven annorlunda, t.ex. tjaahtsi le gal ɘ är vokal mycket kort. 1 http://www.finnlectura.fi/verkkosuomi/fonologia/sivu110.htm#suomalaisugrilainen%20tarkekirjoitus%20sut
Flera tecken hittar man inte i Lagercrantzs texterna, de saknas i pitesamiska och i andra samiska språk. Vad man hittar i Lagercrantzs texter i varje fall är följande tecken: - ŋ svarar äng fonem, t.ex. svensk gunga, tång, dingla - š svarar svensk sj- č svarar svensk tj-. OBS! För varje ljud motsvarar bara ett tecken. - Om man använder en klusil med stora bokstäver, t. ex. G betyder det att ljud ligger mellan k och g. Det är en av de största problem i fonologi av olika samiska språk. I lulesamisk ortografi använder man k i början av ordet bara för unga norska/svenska lånord: kråvvå grov (Korhonen 2005: 114); lulesamiska ord skrivs med g. t.ex. guolle fisk (Korhonen 2005: 83), även om det är ibland mycket hård att höra en tonande klusil. Ohrenphonetik! Andra tecken I varje text finns ett stort antal av olika tecken. Det är inte möjligt att presentera allt som finns, men en översikt om de viktigaste tecknen försöka jag att ge i alla fall: Längd Det finns olika sätt att markera längd. Vanligtvis skiljer man i FUT åtta olika längder, vanligtvis används bara 6. Både vokaler och konsonant markeras på samma sätt. överkort halvkort kort halvlång lång överlång a ă a à ā â Betoning Lagercrantz använde det äldre sättet att markera betoning. För kraftig betoning finns [ ] som man skriver efter betonade tecken, t.ex. finsk: sa naton utan ord. För kraftig betoning i följande stavelser finns [:] t.ex. sa nalli:nen, ord-.
Palatalisation Om en konsonant är mjukt, finns två olika sätt att markera det i FUT. Lulesamisk njalgge god (om mat) skulle alltså vara ńa l a ge i FUT ń = nj. För andra konsonanter använder man ett sträck ', t', d', men inte för l som representeras med ł. Texterna i FUT Lagercrantz 1957: 51 Lehtiranta/Lagercrantz 1992 Varför används FUT inte längre? Det finns olika skäl, varför FUT inte längre används. Det fanns bara några få tryckerier som hade alla specialbokstäverna och kunde trycka sådana böcker. Det var fruktansvärt dyrt att trycka böckerna i FUT och det tog ganska länge innan ett manuskript kunde tryckas.
Eftersom fonetik avlöstes av fonologi, en process som tog längre tid i den finsk-ugriska språkvetenskapen än i andra filologier var det inte längre nödvändigt att publicera en hel bok i fonetisk transkription. FUT är relativt komplicerad. Därför försökte man förenkla FUT flera gånger på 1900-talet. En riktigt bra modern översikt saknas och den bästa översikt är också nästan 40 år gammal (Posti & Itkonen 1973) eller ännu äldre (Sovijärvi & Peltola 1958). FUT är relativt obekvämt att läsa, särskilt för de som inte känner FUT men bara IPA. IPA har också börjat dominera internationellt i språkvetenskapen. Studier av samiska språk är inte länge ett monopol av finsk-ugrisk språkvetenskap i Norden. De flesta forskare som samlats här, har inte läst finsk-ugrisk språkvetenskap, men kommer från allmän språkvetenskap eller nordisk filologi. Men kompetens hur man läser och använder FUT är fortfarande central i finsk-ugrisk språkvetenskap, fast om det kanske finns andra och även bättre möjligheter idag. I alla fall lönar det sig också för pitesamerna att stifta bekantskap med FUT och Lagercrantzs texter. Texterna berättar ju om svunna tider, kanske om släktningar. Lagercrantzs grammatik är troligtvis för speciell för de flesta lyssnare här, men texterna är ju särskilt intressanta. Egentligen finns här ju färdiga texter som kunde återpubliceras i en ny ortografi. Literatur Bergsland, Knut 1973. Simplification of the Finno-Ugric transcription: Lapp. In: Posti & Itkonen. 45-67 Bolander, Maria 2001. Funktionell svensk grammatik. Stockholm: Liber. Garlén, Claes 1988. Svenskans fonologi. Lund: Studentlitteratur. Korhonen, Olavi 2005. Julevsámes dárruj, dáros julevsábmáj báhkogirjje. Jokkmokk: Sámij åhpadusguovdásj. Lagercrantz, Eliel 1926. Sprachlehre des Westlappischen nach der Mundart von Arjeplog. MSFOu 55. Helsinki. Lagercrantz, Eliel 1957. Lappische Volksdichtung I. West- und Südlappische Texte. MSFOU 112. Helsinki. Lagercrantz, Eliel 1963. Lappische Volksdichtung VI. Texte aus den See-, Nord-, West- und Südlappischen Dialekten. MSFOu 126. Helsinki. Lehtiranta, Juhani 1992. Arjeploginsaamen ääne- ja taivutusopin pääpiirteet. MSFOu 212. Helsinki. Posti, Lauri & Itkonen, Terho (ed). 1973. FU-transkription yksinkertaistaminen. Az FU-átírás egyszerűsítése. Zur Vereinfachung der FU-Transkription. On simplifying of the FU transcription. Castrenianumin toimitteita 7. Helsinki. Ruong, Israel 1982. En sägen från Barturte i Arjeplog. Fenno-Ugrica Suecana 5. Uppsala. 249-257. Setälä, E. N. 1901. Über die Transkription der finnisch-ugrischen Sprachen. Historik und Vorschläge. FUF 1. Sovijärvi, Antti & Peltola, Reino 1958. Suomalais-ugrilainen tarkekirjoitus. Toinen painos. Helsingin yliopiston fonetiikan laitoksen julkaisuja 9. Helsinki Wickman, Bo 1964. A Lappish Tale from Arjeplog. Lapponica - Essays presented to Israel Ruong. Studia Ethnographica Upsaliensia. Lund. 321-330. Wiklund, K.B. 1896. Entwurf einer urlappischen Lautlehre I. MSFOu 10. Helsinki. Wiklund, K. B. 1891. Laut- und Formenlehre der Lule-Lappischen Dialekte. Stockholm.