Svart fiber ett år senare

Rapportnummer PTS-ER-2009:24 Datum 2009-06-24 Svart fiber ett år senare

Rapportnummer PTS-ER-2009:24 Diarienummer 09-3257 ISSN 1650-9862 Författare Jenny Bohman Post- och telestyrelsen Box 5398 102 49 Stockholm 08-678 55 00 pts@pts.se www.pts.se

Förord Post- och telestyrelsen (PTS) har ett samlat ansvar inom området för elektronisk kommunikation. PTS verkar för att enskilda och myndigheter i Sverige ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet. Det främsta medlet för att uppnå detta är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar och begränsningar. PTS genomförde som led i myndighetens konkurrensfrämjande arbete en studie av marknaden för svart fiber med särskilt avseende på konkurrensförhållandena under 2008. Mot bakgrund av vad som framkom i den studien har PTS valt att följa upp denna med en ny rapport om marknadssituationen ett år senare. Stockholm i juni 2009 Marianne Treschow Generaldirektör

Innehåll Förord 3 Sammanfattning 5 Abstract 8 1 Inledning 11 1.1 Syfte 12 1.2 Metodbeskrivning 13 2 Vad är målet på svenska marknaden för elektronisk kommunikation? 14 2.1 Verktyg för att främja konkurrensen 15 3 Optisk fiber i elektroniska kommunikationsnät 18 3.1 Förädlingskedjan för optisk fiber 21 3.1.1 Kanalisation ex. rör för kabel 22 3.1.2 Kabel ej aktiverade kablar, ex. svart fiber 23 3.1.3 Transmission aktiverade kablar, ex. upplyst fiber, våglängder 24 3.1.4 Slutkundsanslutning ex. hyrda förbindelser, bitströmsaccesser 26 3.1.5 Slutkundstjänster ex. Internetaccess, TV-kanaler, telefoni 27 3.1.6 Sammanfattning av förädlingskedjan 28 4 Optisk fiberinfrastruktur i Sverige 31 4.1 Leverantörer 37 4.1.1 TeliaSonera 37 4.1.2 Stadsnäten 40 4.1.3 Offentlig verksamhet på grossistmarknaden för svart fiber 43 5 Förutsättningar för etablering av fiber 45 5.1 Ekonomiska förutsättningar för tillgång till tjänsten svart fiber 46 5.2 Betydelsen av tillgång till kanalisation 49 5.3 Regleringsmässiga etableringshinder 52 6 Internationell utblick 54 7 Vad har hänt sedan förra året? 57 7.1 Situationen i förra rapporten 57 7.2 Förändring i efterfrågan 58 7.3 Förändringar beträffande etableringshinder 58 7.4 Förändring beträffande de regelmässiga etableringshindren 59 7.5 Andra åtgärder för att underlätta anläggande av infrastruktur 60 7.6 Förändringar i aktörernas agerande 61 7.6.1 Förändringar till följd av TeliaSoneras agerande 62 7.6.2 Förändringar till följd av stadsnätens agerande 65 7.7 Föreslagen reglering på andra marknader 66 7.8 Kvarstående problem 67 8 Slutsatser 69 8.1 Möjliga åtgärder/förslag 72

Sammanfattning I juni 2008 publicerade PTS en rapport om förhållandena på grossistmarknaden för svart fiber Svart fiber marknad och konkurrenssituation (PTS-ER-2008:9). I denna pekade PTS på att grossistmarknaden var behäftad med allvarliga problem. Emellertid fann PTS förutsättningar för att marknaden skulle kunna komma att utvecklas mot ett större mått av konkurrens utan ingripande av förhandsreglering. Förutsättningarna för åläggande av förhandsreglering enligt lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK) var därför inte uppfyllda. Enligt PTS borde dock tecken på att marknaden utvecklades i önskad riktning synas tämligen omgående. I annat fall kunde det finnas anledning att ånyo överväga om åläggande av särskild förhandsreglering var motiverad. Den nu föreliggande rapporten är avsedd att följa upp den tidigare rapporten för att besvara frågan om marknadsutvecklingen går i önskad riktning eller ej. Syftet är således att ge en bild av marknadssituationen idag och jämföra den med hur det såg ut för ett år sedan. Utifrån resultatet har PTS sedan att ta ställning till om utvecklingen verkar gå i rätt riktning eller om nya åtgärder bör föreslås. PTS kan konstatera att det fiberunderskott som identifierades förra året verkar bestå främst inom orter vad gäller såväl slutkundsanslutningar som anslutningar mellan telestationer. Underskottet omfattar även accesser till mobila basstationer i kombination med viss kapacitetsbrist från stamnätet fram till orter. De etableringshinder som identifierades i den förra rapporten verkar också kvarstå oförändrade. Under det senaste året har en viss utbyggnad av optisk fiber ägt rum, främst i form av kompletteringar av befintlig infrastruktur. Utbyggnaden har främst gjorts av stadsnäten. TeliaSonera innehar alltjämt den största andelen fiber i Sverige och täckningen av TeliaSoneras fibernät utgör ca 45 procent av fibertäckningen i Sverige. De övriga omständigheterna som befanns stärka TeliaSoneras marknadsmakt kvarstår också, dvs. konsekvenserna av TeliaSoneras vertikala integration, av att TeliaSoneras infrastruktur är svår att kopiera och/eller parallelletablera samt av avsaknaden av potentiell konkurrens. Den konkurrens som finns består av lokala fibernät som inte förmår att fullt ut hävda sig på den nationella marknaden. Det finns således ett inneboende konkurrensproblem på marknaden i form av den sneda fördelningen av marknadsmakt. Någon långsiktig förändring av denna finns inte i sikte. De förändringar på tillgångssidan som finns består främst i enskilda initiativ från leverantörerna som TeliaSoneras nya svart fiber-produkt Skanova Fiber 2009 samt användningen av stadsnätens databassystem CESAR.

Det bör även noteras att offentligt ägd fiberbaserad infrastruktur, dvs. infrastruktur ägd av statliga eller kommunala bolag såsom stadsnät, Svenska Kraftnät, Vattenfall och Banverket, tillsammans har ca 45 procent av fibertäckningen i Sverige. Detta motsvarar TeliaSoneras andel av den optiska fibern. Efterfrågan på svart fiber ökar på grund av den ökade användningen av krävande elektroniska kommunikationstjänster och uppgraderingen till nya tekniker. Utvecklingen mot NGN/NGA innebär att optisk fiber krävs längre ut i nätet för att såväl ansluta slutkunderna med fiber i större utsträckning som för att utöka fiberanslutningar mellan telestationer. Den framtida uppgraderingen av mobilnäten kommer också att öka behovet av att fiberansluta mobila basstationer. För det fall de konkurrensrelaterade problemen på grossistmarknaden består finns det en risk att dessa överförs till andra såväl vertikalt som horisontellt närliggande marknader och att man får en situation med återmonopolisering av fasta accessnät och försämrad konkurrens på mobilmarknaderna. Vad gäller just utvecklingen och uppgraderingar av mobilnäten så kommer inte reglering införd för att komma till rätta med konkurrensproblemen att lösa hela det framtida behovet av optisk fiber som transmissionsteknik. Det kommer samtidigt att kräva att operatörerna på kommersiella villkor samarbetar med varandra kring transmission på liknande sätt som de hittills samarbetat kring samlokalisering och inplacering av utrustning i basstationer. Det finns ett behov av åtgärder på marknaden till följd av ökad efterfrågan på svart fiber. Delvis kan detta lösas genom införande av konkurrensfrämjande reglering. PTS har föreslagit en reglering av TeliaSoneras innehav av svart fiber i accessnätet genom införandet av tillträdesskyldighet på marknaden för nätinfrastruktur (marknad 4). Denna löser dock bara delar av problemet. Liksom för mobilnäten finns det generella problem som inte fullt ut kan lösas av konkurrensfrämjande reglering. PTS föreslår därför följande åtgärder: 1. Som PTS tidigare föreslagit bör regeringen bör ta fram en nationell ITstrategi. I denna bör en strategi för den offentligt ägda infrastrukturen ingå som en del. 2. Förbättra den regionala och kommunala planeringen kring ITinfrastruktur, samordnat med den nationella planen och kommunernas planering enligt Plan- och bygglagen (1987:10) (PBL). 3. Både som markägare och som ägare av stadsnätet bör kommunen agera konkurrensneutralt och verka för att infrastruktur finns tillgänglig på så oförädlad nivå som möjligt, inklusive kanalisation.

4. PTS ska utreda om det finns förutsättningar att ålägga förhandsreglering avseende svart fiber utanför marknad 4, till exempel på marknaden för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser.

Abstract In June 2008, the Swedish Post and Telecom Agency (PTS) published a report about the state of the wholesale market for dark fibre entitled 'Dark fibre market and state of competition' (PTS-ER-2008:9). In this report, PTS made the observation that there were serious problems associated with the wholesale market. However, PTS noted potential indications that the market should be able to start moving towards a greater degree of competition without the need for intervention in the form of ex ante regulation. For this reason, the preconditions for imposing ex ante regulation in accordance with the Electronic Communications Act (2003:389) have not been satisfied. However, PTS assessed that signs indicating that the market is moving in the required direction should appear relatively quickly. Otherwise, there could be reason to reconsider whether the imposition of special ex ante regulation was justified. The intention of the current report is to follow up the previous report in order to determine whether the market is moving in the required direction. Thus, the aim is to describe the current market situation and compare this with the situation one year ago. Based on these results, PTS will then adopt a position on whether the market is moving in the required direction or whether new measures should be proposed. PTS has established that the shortage of fibre identified last year seems likely to persist especially within municipalities both as concerns end user connections and connections to telecommunication exchanges. This deficit also extends to access lines to mobile base stations, combined with a certain lack of capacity between the backbone network and communities. There also does not appear to have been any change to the impediments to establishment identified in the previous report. Some optical fibre was rolled out over the past year, primarily in the form of complementary additions to the existing infrastructure. This rollout primarily took place in urban networks. TeliaSonera still owns the largest share of fibre in Sweden and TeliaSonera s fibre network makes up about 45 per cent of the fibre coverage in Sweden. The other factors that strengthen TeliaSonera's market power are also still present; that is, the consequences of TeliaSonera's vertical integration, the fact that TeliaSonera's infrastructure is difficult to copy and/or replicate and the lack of potential competition. The existing competition comprises local fibre networks that are not capable of fully holding their own in the national market. There is consequently an inherent problem related to competition in the market in the form of a distorted distribution of market power. No long-term change to this is in sight. Changes on the access side primarily comprise individual initiatives from providers, such as TeliaSonera's new dark fibre product 'Skanova Fiber 2009' and use of the urban networks' database system, 'CESAR'.

It should also be noted that publicly-owned fibre-based infrastructure, that is, infrastructure owned by government or municipal enterprises such as urban networks, Svenska Kraftnät, Vattenfall and the Swedish National Rail Administration, jointly have approximately 45 per cent of the fibre coverage in Sweden. This corresponds to TeliaSonera's share of optical fibre. There is increasing demand for dark fibre as a result of the increased use of demanding electronic communications services and upgrading to new technologies. The shift towards NGN/NGA means that optical fibre is required further out in the network both to connect more end users using fibre and to increase the number of fibre connections between telecommunications exchanges. Upgrading mobile networks in the future will also increase the need to connect mobile base stations to fibre. In the event that problems related to competition persist in the wholesale market, there is a risk of these problems transferring to other adjacent markets, both vertical and horizontal, resulting in the re-monopolisation of fixed access networks and impaired competition in the mobile markets. Specifically, as regards the development and upgrading of mobile networks, regulation imposed to resolve the problems related to competition will not completely meet the future need for optical fibre as a transmission technology. At the same time, this will require operators to work together on commercial terms for transmission similar to the way in which they have worked together to date as regards collocation and the placement of equipment at base stations. There is a need for measures in the market as a consequence of the increased demand for dark fibre. This can partly be resolved by the introduction of rules promoting competition. PTS has proposed to regulate TeliaSonera's ownership of dark fibre in the access network by imposing an access obligation in the network infrastructure market (market 4). However, this will only solve parts of the problem. Just as concerns the mobile networks, there are also problems that cannot entirely be resolved by the introduction of rules promoting competition. For this reason, PTS proposes the following measures: 1. As PTS has previously suggested, the Government should produce a national strategy for IT. This should include a strategy for the publiclyowned infrastructure. 2. Improve regional and municipal planning for IT infrastructure; coordinate this with the national plan and municipal planning under the Planning and Building Act (1987:10) (PBL). 3. Municipalities, both as land owners and owners of urban networks, should act in a way that is competition neutral and work to ensure that infrastructure, including ducting, is available at a level that is as basic as possible.

4. PTS shall investigate whether the preconditions exist for imposing ex ante regulation in respect of dark fibre outside the scope of Market 4; e.g., in the market for terminating segments of leased lines.

1 Inledning Kraven på allt högre överföringskapacitet i elektroniska kommunikationsnät ökar kontinuerligt till följd av att samhällets alla delar använder allt mer avancerade och kapacitetskrävande kommunikationstjänster. Från att företagsförbindelser i början på 1980-talet ofta var i hastigheter mellan 9.600 bit/s och 64 Kbit/s och de flesta hushåll helt saknade datakommunikation, är numera hastigheter om minst 2 Mbit/s vanligt förekommande i hushåll och erbjudanden om hastigheter på 24 Mbit/s 100 Mbit/s är inte ovanligt. Uppskattningsvis kommer fiberbaserade accesser inom bara några år att utgöra 30-40 procent av antalet accesser till företagskunder. Efterfrågan på fiber styrs indirekt av slutkundernas efterfrågan på elektroniska kommunikationstjänster med högre kapacitet än vad som kan hanteras med andra befintliga tekniker som till exempel DSL över kopparkabel. Kombinationen av att högre överföringskapacitet efterfrågas av slutkunder och att optisk fiber är en insatsvara som kan användas i alla delar av elektroniska kommunikationsnät och i såväl fasta som mobila nät, gör att efterfrågan på grossisttjänsten svart fiber är hög. Idag överstiger efterfrågan utbudet och ur PTS perspektiv är det väsentligt att avgöra om, och i så fall vilka, hinder som finns för att denna efterfråga ska kunna tillgodoses. Det är viktigt i och med att fiberbaserad infrastruktur blir allt viktigare för att enskilda och myndigheter ska få tillgång till säkra och effektiva elektroniska kommunikationer och största möjliga utbyte vad gäller urvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och kvalitet 1. I och med att målet ska uppnås genom konkurrens ligger det i PTS ansvar att också bedöma vilka av dessa hinder som är relaterade till att konkurrenssituationen inte fungerar som den ska. Att etablera optisk fiber i elektroniska kommunikationsnät är kostsamt, även under gynnsamma omständigheter. Det är därför inte att förvänta sig att fiberinfrastruktur kommer att etableras på kommersiella grunder överallt, utan utbyggnaden sker successivt med början i de mest kapacitetskrävande och marknadsmässigt attraktiva områdena. Optisk fiber började etableras i stor skala under 90-talet och har sedan dess successivt byggts ut. PTS genomförde en marknadsanalys av grossistmarknaden för svart fiber under 2007 och 2008. Slutresultaten presenterades som en offentlig rapport 2 i vilken PTS kom fram till att marknaden för svart fiber, vid denna tidpunkt, inte hade sådana särdrag att den borde definieras som en särskild marknad relevant 1 1 kap. 1 LEK 2 Svart fiber marknad och konkurrenssituation (PTS-ER-2008:9) - i det följande kallad rapporten 2008 Post- och telestyrelsen 11

för förhandsreglering. PTS konstaterade dock att det fanns väsentliga problem på marknaden som hade att göra dels med TeliaSoneras dominans, dels med marknadens strukturella förutsättningar. Förhoppningen var att vissa av dessa problem skulle kunna lösas utan förhandsreglering. Genom att tillgången till fiberbaserad infrastruktur har stor betydelse för utvecklingen av marknaden för elektronisk kommunikation var PTS tydlig med att en uppföljning av marknadens förutsättningar skulle genomföras redan inom ett år och att förändringar i positiv bemärkelse skulle kunna utläsas. Detta för att återigen bedöma om förhandsreglering enligt LEK är den primära lösningen på marknadens problem. Samtidigt som denna uppföljning sker genomför PTS även marknadsanalyser enligt LEK av bland annat marknaden för nätinfrastrukturtillträde (marknad 4) och bitström (marknad 5). En marknadsanalys av terminerande avsnitt av hyrda förbindelser (marknad 6) kommer också att följa med början under år 2009. Marknadsförutsättningarna för fiberbaserad infrastruktur granskas även för dessa marknader, vilket tagits hänsyn till i innehållet i denna rapport. 1.1 Syfte Syftet med denna analys är att följa upp resultatet och bedömningarna i den rapport som PTS slutförde under våren 2008 vad gäller svart fiber. I syftet innefattas att bedöma om marknadsförutsättningarna är desamma eller har ändrats samt om det vid denna tidpunkt finns konkurrensproblem på marknaden för svart fiber som motiverar förhandsreglering. Rapporten är beskrivande och kan fungera som underlag för PTS framtida SMP-arbete. Det ingår även att lämna förslag på hur identifierade problem kan lösas och hur PTS kan arbeta vidare med dessa. Detta arbete har huvudsakligen gjorts utifrån följande frågeställningar: Överensstämmer marknadsförutsättningarna med den tidigare rapporten? Om inte vilka förändringar har skett? Hur har de olika aktörerna valt att agera under det senaste året? Har aktörerna på marknaden ändrats? Är konkurrensproblemen oförändrade, mindre eller mer omfattande? Finns det konkurrensproblem som motiverar förhandsreglering? Vad har marknadsanalyserna på accessnätsmarknaderna fått för konsekvenser på svart fiber? Vilka konsekvenser kan/bör detta få? Post- och telestyrelsen 12

Vad har gjorts i andra länder? I vissa länder har reglering kring svart fiber och kanalisation funnits en tid, har detta fått några konsekvenser och i så fall vilka? Denna rapport behandlar inte optisk fiber i fastighetsnät och därmed inte den situation som råder för dessa vad gäller tekniskt och marknadsmässigt. PTS har som målsättning att genomföra en separat studie med inriktning på fastighetsnät under hösten 2009. 1.2 Metodbeskrivning Som underlag för den här studien har PTS haft en dialog med marknadens olika aktörer såsom operatörer, intresseorganisationer samt andra myndigheter. PTS har hämtat kvantitativ fakta från en mängd undersökningar som Svensk Telemarknad 2008 3, Bredbandskartläggning 2008 4, Individundersökningen 2008 5 och Bred och långsiktig analys för området elektronisk kommunikation 6. Den information som PTS samlat in och analyserat inom ramen för marknadsanalyserna av nätinfrastrukturtillträde (NIT) och bitström, har också varit underlag för denna studie, däribland en fördjupning kring möjligheterna av tillträde till TeliaSoneras kanalisation. 7 PTS har arbetat med denna rapport under perioden mars juni 2009. I arbetet har även Annika Järvebro från konsultföretaget A-focus medverkat. 3 Svensk Telemarknad 2008 PTS-ER-2009:21 4 Bredbandskartläggning 2008 en geografisk översikt av infrastrukturen för bredband i Sverige (PTS- ER-2009:8) 5 Individundersökningen 2008 - Svenskarnas användning av telefoni och Internet (PTS-ER-2008:24) 6 Bred och långsiktig analys för området elektronisk kommunikation (PTS-ER-2009:2) 7 Dnr. 07-11757, aktbil. 40 Post- och telestyrelsen 13

2 Vad är målet på svenska marknaden för elektronisk kommunikation? Enligt LEK är målen för sektorn elektronisk kommunikation följande. Enskilda och myndigheter ska få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer. De elektroniska kommunikationerna ska ge största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster samt deras pris och kvalitet. De främsta medlen för att uppnå målet ska enligt LEK vara att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvridningar och begränsningar samt att främja internationell harmonisering. Staten ska ha ett ansvar på områden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden. En väl fungerande konkurrens anses således vara det bästa sättet att uppnå slutmålet, och kan sägas vara ett delmål på vägen mot att tillförsäkra alla i Sverige tillgång till effektiva, prisvärda och säkra elektroniska kommunikationer. 8 Konkurrens kommer inte att vara ett tillräckligt medel för att tillgodose efterfrågan på tjänster från alla slutanvändare. På vissa platser i Sverige kommer problemet i första hand att vara att några tjänster inte alls finns tillgängliga, eller att endast tjänster av lägre kvalitet kommer att tillhandahållas. I de fall kommersiella förutsättningar för att anlägga infrastruktur med hög kapacitet inte finns saknas möjligheter att tillhandahålla många typer av tjänster. I dessa områden är det andra åtgärder än konkurrensfrämjande åtgärder som måste vidtas för att garantera slutkundernas tillgång till tjänster. Där är det snarare frågan om hur man kan tillse att nödvändig infrastruktur och tjänsteleverantörer alls finns. Att slutkunderna kan få tillgång till en tjänst är det första steget mot att uppnå målet inom området elektroniska kommunikationer. I de områden där det, i varierande grad, finns förutsättningar för kommersiella initiativ är det däremot PTS uppgift att ta nästa steg och se till att marknaden fungerar väl. Tanken är att ökad konkurrens kommer slutkunderna till nytta i form av ökat utbud av prisvärda tjänster. I avsaknad av konkurrens saknas incitament att utveckla bättre, effektivare och mer prisvärda tjänster eftersom slutkunderna inte kan välja alternativa leverantörer. För att uppnå slutmålet krävs därför att det finns fungerande marknadsmekanismer. Denna konkurrens kan tillskapas på flera nivåer av förädlingskedjan, från infrastruktur- eller 8 Detta är den vision PTS formulerat för att sammanfatta syftet med myndighetens verksamhet, se mera om detta Bred och långsiktig analys för området elektronisk kommunikation ( PTS-ER-2009:2). Post- och telestyrelsen 14

infrastrukturbaserad konkurrens till tjänstekonkurrens av sådant slag att det endast är slutkundsapplikationen som tillhandahålls av olika operatörer. I vissa fall kan det finnas en konflikt mellan de olika delmålen. PTS prioriterar då det alternativ som bedöms ge störst positiv effekt för den långsiktiga konsumentnyttan. Ibland kan det vara svårt att avgöra vilket alternativ som har denna effekt. Om en åtgärd till exempel medger en operatör att ta ut vissa monopolvinster, kan detta göra att denne kan bygga ut eller uppgradera nätet utöver vad som skulle ha varit möjligt i en situation med fungerande konkurrens. Detta ger positiva effekter för vissa konsumenter som annars kanske inte haft möjlighet att få vissa tjänster alls och negativa för andra som kanske får ett sämre utbud eller högre priser än de fått i en situation med fungerande konkurrens. 2.1 Verktyg för att främja konkurrensen Vilka verktyg har då PTS för att arbeta för målet om största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster samt deras pris och kvalitet? Till att börja med har PTS möjlighet att sammanställa information om marknaden och vad som sker eller kan komma att ske där. Detta kan indirekt hjälpa marknadsaktörerna att fatta beslut som långsiktigt skapar möjligheter för bestående konkurrens. Inom ramen för detta har PTS möjlighet att utföra beskrivningar och olika typer av marknadsanalyser som till exempel denna rapport. Resultatet publiceras bl.a. i återkommande rapporter om marknadsutvecklingen inom olika segment av marknaden för elektronisk kommunikation. PTS kan också påtala behov av åtgärder som faller utanför myndighetens mandat. Exempelvis kan PTS lämna förslag på lagändringar till regeringen. Utöver detta har PTS särskilda verktyg som följer av LEK. Inom området konkurrens har PTS ålagts ansvar att se till att denna fungerar med hjälp av åläggande av särskilda skyldigheter. Dessa regler följer direkt av EU-direktiv, närmast ram- och tillträdesdirektiven, 9 och återfinns i kapitel 4 och 8 LEK. De föreskriver att PTS fortlöpande ska fastställa vilka produkt- och tjänstemarknader som har sådana egenskaper att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt LEK. Vid fastställandet ska PTS beakta kommissionens rekommendation om relevanta marknader. När en marknad fastställts ska PTS gå vidare och analysera om det finns en operatör med 9 Europaparlamentet och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster respektive Europaparlamentet och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter. Post- och telestyrelsen 15

betydande inflytande (Significant Market Power, SMP) på marknaden. I så fall ska PTS ålägga denne skyldigheter enligt 4 kap. LEK. PTS har därefter möjlighet att följa upp dessa beslut genom tillsyn och tvistlösning. Bakgrunden till dessa särskilda bestämmelser om konkurrensfrämjande reglering är att marknaderna inom området elektronisk kommunikation länge ansetts ha vissa särdrag. Detta har delvis sin bakgrund i de monopolförhållanden som tidigare rådde inom teleområdet. Till detta kommer vissa speciella förhållanden som försvårar för nya operatörer att etablera sig och verka på marknaden. Tillgången till elektroniska kommunikationsnät för att erbjuda tjänster till företag, organisationer och konsumenter är avgörande för flertalet elektroniska kommunikationstjänster. Samtidigt är anläggandet av infrastruktur för elektroniska kommunikationstjänster ofta mycket kostsamt. Detta innebär att de aktörer som redan äger nät till exempel kan stänga ute andra från sina nät eller sätta priserna för att utnyttja näten så högt att andra operatörer får svårt att konkurrera. Olika former av konkurrensfrämjande reglering har således funnits länge i Europa långt innan det nuvarande systemet. Såvitt gäller svart fiber fanns för svenskt vidkommande en reglering enligt telelagen (1993:597) som bl.a. innebar att TeliaSonera och Stokab skulle tillhandahålla svart fiber om tillgänglig kapacitet fanns. Bakgrunden var att etablering av fiber i Sverige startades tidigt relativt andra länder, och att det fanns såväl utbud som efterfrågan av tjänsten svart fiber samtidigt som marknaden hade konkurrensrelaterade problem. Denna reglering upphörde 2003 då LEK trädde i kraft och sedan dess har svart fiber varit oreglerat. 10 I praktiken får kommissionens rekommendation om relevanta marknader en stor betydelse för PTS marknadsanalyser enligt 8 kap. LEK. De marknader som räknas upp där anses typiskt sett ha sådana egenskaper att de kräver att särskilda skyldigheter åläggs. Det ankommer på respektive lands regleringsmyndighet att undersöka om så är fallet även i det egna landet. Rekommendationen är dock inte tänkt att vara uttömmande det är möjligt att definiera marknader som avviker från dem i rekommendationen om marknadssituationen föranleder det. Det finns ingen särskild grossistmarknad för svart fiber upptagen i rekommendationen. Däremot har marknaden för nätinfrastrukturtillträde (den nya marknaden 4) getts en ny, teknikneutral utformning. Denna marknad ska numera kunna inkludera svart fiber. PTS har utarbetat ett utkast till beslut rörande denna marknad och har då ålagt TeliaSonera skyldigheter avseende 10 För mer information om tidigare reglering se rapporten 2008 (PTS-ER-2008:9), s. 30. Post- och telestyrelsen 16

tillträde till svart fiber i viss utsträckning. Detta utvecklas i avsnitt 7.7. Det är dock fullt möjligt att även reglera svart fiber utanför marknad 4 om marknadssituationen kräver det. Dessa är alltså de redskap som står till PTS förfogande för det fall myndigheten konstaterar att de allvarliga problem på grossistmarknaden för svart fiber som identifierades i den förra rapporten alltjämt kvarstår. Post- och telestyrelsen 17

3 Optisk fiber i elektroniska kommunikationsnät Redan i rapporten 2008 beskrev PTS hur optisk fiber används i elektroniska kommunikationsnät. Det finns emellertid anledning att utveckla den beskrivningen. Idag består elektroniska kommunikationsnät av en mängd olika transmissionstekniker. Dessa transmissionstekniker har olika egenskaper och förutsättningar för att erbjuda olika typer av slutkundstjänster. Att optisk fiber är en transmissionsteknik som blir alltmer betydelsefull i elektroniska kommunikationsnät råder det vid det här laget inga tvivel om. Oavsett vilken tjänst som slutkunden köper och på vilken transmissionsteknik som den levereras över i accessnätet för att nå slutkunden är det optisk fiber som till slut tar vid som transmissionsteknik. Optisk fiber bör betraktas ur två perspektiv: - Ett alternativt sätt att ansluta slutkunder med tillsammans med xdsl, kabel-tv, mobila radioanslutningar (2G och 3G) m.fl. - En förutsättning som byggsten i elektroniska kommunikationsnät för att nå fram med moderna elektroniska kommunikationstjänster till slutkunder oavsett anslutningsform och såväl i trådbundna som trådlösa nät. För att ansluta slutkunder används en mängd olika tekniker, både trådbundna och trådlösa. Längre bak i nätet ökar överföringsvolymerna, vilket gör att optisk fiber är den teknik som föredras. Hur nära slutkunden transmissionstekniken övergår till optisk fiber varierar bland annat beroende på geografisk plats, kundunderlag och vilken transmissionsteknik som slutkunden är ansluten med. Det som gör optisk fiber unikt är dess kombinationer av följande egenskaper: - Hög överföringskapacitet. - Framtidssäker. - Hög kvalitet, dvs. den är robust och avger begränsade störningar relativt andra transmissionstekniker, i stort sett endast avgrävning medför avbrott på kabeln. - Kan användas hela vägen från punkt A till punkt B, eller för olika delar i nätet mellan punkterna A till B. - Kan användas i kombination med andra tekniker. Post- och telestyrelsen 18

- Kan användas som infrastruktur i elektroniska kommunikationsnät i såväl stamnät som accessnät. Optisk fiber används ibland som transmissionsteknik för att ansluta en slutkund, en telestation, ett kopplingsskåp eller en mobil basstation. Betydelsen av denna anslutning beror på dels vilka slutkundstjänster som ska produceras, dels på hur det fiberoptiska nätet ser ut i resterande delar av nätet, dvs. utbredningen av resten av optisk fiberinfrastruktur. Ur ett slutkundsperspektiv är de tjänster som kan erhållas genom optiska fiberförbindelser i stort sett samtliga elektroniska kommunikationstjänster som distribution av TV-kanaler, telefoni, videotjänster, bildkommunikation, interaktiva verktyg, spel, betaltjänster med mera. Bakgrunden till behovet av fiber är givetvis en allt större och mer frekvent användning av moderna och kapacitetskrävande tjänster från privatpersoner och företag vilket ställer krav på högre överföringskapacitet. Kunden kan dock värdera andra egenskaper som pris och/eller mobilitet högre än kapaciteten, men generellt stiger kundernas efterfrågan på kapacitet successivt. 11 Genom att fiberoptisk infrastruktur används även som en komponent för de mobila näten, i form av transmissionen mellan basstationerna, så är även optisk fiber en insatsvara i produktionen av elektroniska kommunikationstjänster i de mobila näten. I takt med att slutkunderna efterfrågar mer avancerade tjänster och bättre anslutningar med högre transmissionskapacitet till sina mobila terminaler blir även betydelsen av fiber för mobila nät allt högre. Den allt större efterfrågan av bandbreddskrävande tjänster har också bevisats genom ett flertal både nationella och internationella mätningar där Sverige ligger högt placerad såväl i tillgången till, och användningen av, bredbandstjänster samt penetrationen av fiber/lan 12. Optisk fiber är således en förutsättning i stora delar av den fysiska infrastruktur som redan är etablerad och behovet kommer att växa vilket medför ytterligare etablering av fiber i olika typer av elektroniska kommunikationsnät. För en optimal situation, ur kapacitetssynpunkt, ska det finnas optisk fiber hela vägen fram till en slutkund eller till en mobil basstation. Genom att fibernätet inte är fullständigt utbyggd är detta ovanligt idag. Ofta saknas fiber någonstans på vägen. Stora delar av stamnätet består av optisk fiber och tekniken finns oftast in till kommunhuvudorter. Andelen fiber inom orter varierar dock i stor utsträckning från att i vissa kommuner ha ett väl utbyggt fibernät, till exempel 11 Enligt Svensk Telemarknad 2008 uppgick trafiken för mobila datatjänster till 13 720 Tbyte, vilket motsvarar en ökning med 526 procent jämfört med 2007. 12 Bredbandskartläggningen 2008 (PTS-ER-2009:8, sid 30-43) och Bred och långsiktig analys för området elektronisk kommunikation (PTS-ER-2009:2). Post- och telestyrelsen 19

Hudiksvall där det kommunala stadsnätet uppges nå 95 procent av kommuninvånarna 13 eller Sundbyberg där 70 procent av fastigheterna var anslutningsbara till det kommunala stadsnätet redan under 2008 14, till att det i vissa kommuner endast finns fiber fram till vissa kundtäta områden och att det i vissa orter helt saknas fiber. Konsekvensen av att det saknas optisk fiber i ett elektroniskt kommunikationsnät varierar. Det kan antas att om optisk fiber saknas så finns det en alternativ transmissionsteknik. Konsekvensen beror därför på egenskaperna hos den alternativa tekniken. Tjänstens egenskaper kan aldrig bli bättre än vad egenskapen i transmissionstekniken medger. Genom att det inte finns någon annan teknik som medger samma kvalitet och kapacitet som optisk fiber så sätts begränsningen av den teknik som medger sämst överföringskapacitet och/eller kvalitet som används någonstans för att producera tjänsten. Man skulle kunna säga att förbindelsen aldrig blir bättre än sin svagaste länk. traditional copper local loop 25 Mbit/s copper pair street cabinet copper pair MDF / DSLAM optical fibre FttCabinet 40 Mbit/s copper pair SC/ DSLAM optical fibre MDF* / ODF optical fibre Depending on whether MDF are phased out or not FttBuilding copper pair 100 Mbit/s Distribution point optical fibre ODF optical fibre FttHome 1000 Mbit/s optical fibre ODF optical fibre Figur 1 Schematisk beskrivning av olika fasta accesslösningar. 13 http://www.fiberstaden.se/ 14 Förvaltaren; I mina kvarter nr 3-08 Post- och telestyrelsen 20

I ovanstående figur visas variationer över hur nära slutkunden optisk fiber kan finnas. Den här situationen fortsätter om man går ännu längre bakåt i nätet, dvs. det finns situationer när koppar är transmissionsteknik från MDF/DSLAM till nästa telestation osv. Ju närmare stamnätet man kommer desto större sannolikhet blir det att transmissionstekniken övergår till optisk fiber. Så är också fallet i mobila nät där anslutning av basstationer kan ske till exempel med hjälp av radiolänk, koppar och fiber, med skillnad i kvalitet och kapacitet som följd. radiolänk Koppar/fiber/ radiolänk MSC Internet PSTN fiber koppar Figur 2 Schematisk beskrivning av olika anslutningar till mobila basstationer. 3.1 Förädlingskedjan för optisk fiber Oupplyst fiber är s.k. passiv infrastruktur, det finns ingen aktiv utrustning på fibern som lyser upp den och gör den aktiv. För att anlägga fiber, aktivera den och sedan producera tjänster på den krävs förädling i flera nivåer. Nedan följer en beskrivning av förädlingskedjan för tjänster producerade på optisk fiber. Post- och telestyrelsen 21

Slutkundsprodukter ex. Internetaccess, TVkanaler, telefoni. Slutkundsanslutning - ex. hyrda förbindelser, bitströmsaccesser. Transmission aktiverade kablar, ex. upplyst fiber, våglängder. Kabel ej aktiverade kablar, ex. svart fiber. Kanalisation ex. rör för kabel. Figur 3 Förädlingskedjan beträffande optisk fiber. 3.1.1 Kanalisation ex. rör för kabel Kanalisation är s.k. passiv infrastruktur och används i markförlagda elektroniska kommunikationsnät för anläggning av optiska fiberkablar och kopparkablar. Som kanalisation betraktas de fysiska utrymmen och tillhörande faciliteter i vilka kablar eller dylikt kan anläggas utan att skadas vilket omfattar rör i olika varianter, kabelbrunnar, tunnlar och rännor. Kanalisation är således inte ett enhetligt begrepp utan kan förekomma i många olika varianter. Jämfört med att erbjuda mer förädlade elektroniska kommunikationstjänster är verksamheten för att anlägga fysisk infrastruktur som kanalisation till stora delar en annan. För att anlägga kanalisation krävs en organisation med personal som innehar kompetens, maskiner, lokalt placerade drift- och servicepersonal (i egen regi eller genom avtal med entreprenörer) samt avtal med markägare vanligen i form av markavtal eller ledningsrättsavtal. De som äger kablar för elektroniska kommunikationsnät äger också kanalisation för densamma. Förekomsten av, och typ av, kanalisation varierar Post- och telestyrelsen 22

med när i tiden infrastrukturen är förlagd och var den är förlagd. Till exempel finns det betydligt mer kanalisation i accessnät jämfört med i stamnätet och det finns mer cement i gammal kanalisation och mer plast i nya delar. Störst enskild ägare av kanalisation är TeliaSonera, främst genom att företaget har tillgång till kanalisation i vilken kopparkablar är förlagda. Sådan kanalisation kan vara möjlig att använda även för etablering av fiber. Eftersom TeliaSonera också äger fiber har företaget i viss utsträckning kanalisation för detta syfte. Även stadsnäten äger kanalisation i de lokala områden där de verkar. Andra kanalisationsägare är till exempel Tele2, Telenor, TDC, Vattenfall, Banverket. Samtliga dessa ägare har kanalisation med optisk fiber. Det finns ingen egentlig marknad där utrymme för kanalisation säljs och köps, förutom ett begränsat byte av utrymme mellan olika kanalisationsägare. Det betyder att för närvarande är tillgången till kanalisation starkt knutet till tillgången till nästa steg i förädlingskedjan, dvs. kablar. Till viss del kan tillgången till kanalisation underlätta etablering av fiber, se vidare avsnitt 5.2. 3.1.2 Kabel ej aktiverade kablar, ex. svart fiber I kanalisation läggs kablar för elektroniska kommunikationsnät, antingen kopparkablar eller optiska fiberkablar. I denna nivå av förädlingskedjan är dessa kablar inte aktiverade, dvs. det saknas aktiv utrustning. För optisk fiber motsvarar detta s.k. svart fiber. Idag nyanläggs i stort sett endast optisk fiber vilken främst läggs ner i marken tillsammans med någon form av kanalisation. Fiber är betydligt känsligare än en kopparkabel och som regel läggs fibern i kanalisation i form av plaströr, åtminstone i stadsmiljö. Det är ovisst hur mycket kapacitet som en optisk fiber kan medge men i dagsläget brukar man tala om kapaciteter på 155 Mbit/s 1 Tbit/s. Finns det fiberfärdig kanalisation på plats så underlättas fiberanläggningen genom att man inte behöver gräva eller bara gräva delar av den sträcka som ska anläggas. En aktör som har tillgång till kanalisation kan således anlägga optiska fiberkablar till en lägre kostnad och på kortare tid än en aktör som helt saknar kanalisation. Genom tillgång till svart fiber eller kopparkablar kan nästa steg i förädlingskedjan nås. Infrastrukturägare finns främst i form av ägare till kopparkablar (för telenät eller kabel-tv) och optiska fiberkablar. Kablar är främst markförlagda men det förekommer även luftburna kablar. Störst enskild ägare av ej aktiverade kablar är TeliaSonera. TeliaSonera är ägare av det kopparbaserade telenätet och är också den största enskilda ägaren av fiberbaserad infrastruktur i Sverige. TeliaSonera har det enda nätet med nationell utbredning i såväl stamnät som accessnät. Det torde inte vara möjligt för någon annan att bygga ett nät med en täckning motsvarande TeliaSoneras samlade infrastruktur. Näst störst är Banverket som har optisk fiber längs med banvallarna. Andra aktörer som har Post- och telestyrelsen 23

fiberinfrastruktur i stamnät som uppgår till ett par till tre procent av täckningen är till exempel Telenor, Tele2, TDC, Svenska Kraftnät och Vattenfall. Stadsnäten, dvs. lokala fibernät som ofta är kommunalt ägda, har tillsammans relativt stora tillgångar av fiberkablar. Dessa är lokalt avgränsade och utgör således inte något nationellt nät. Tillträde till kablar säljs i viss utsträckning. Tillträde till TeliaSoneras kopparkablar är reglerat sedan flera år tillbaka (s.k. LLUB ) och säljs i stor omfattning. 15 Efterfrågan på svart fiber är stor från aktörer som saknar fysisk infrastruktur, men som har sådan verksamhet att oförädlad nätkapacitet är en viktig insatsvara. Svart fiber säljs i varierande utsträckning av olika innehavare av fysisk infrastruktur. PTS har föreslagit att tillträdet till delar av TeliaSoneras fiberinfrastruktur ska regleras. Hittills har svart fiber varit, och är delvis fortfarande, en tjänst som endast vissa fiberägare vill och kan tillhandahålla. Anledningen till att en nätägare inte alltid tillhandahåller svart fiber som tjänst är att aktören: - Vill agera högre upp i förädlingskedjan då den anser att affärens ekonomiska marginal är betydligt bättre. - Saknar optisk fiber i den utsträckning att de kan sälja det vidare som oförädlad tjänst antingen genom brist på kapacitet eller sträckning. - Vill begränsa/försämra andra aktörers möjligheter till att konkurrera högre upp i förädlingskedjan. Det finns två tekniska huvudlösningar att välja på för fiberaccessnät, s.k. AON (Active Optical Networks) och PON (Passive Optical Networks). Ett AON använder aktiv utrustning för att styra trafiken från och till slutkunderna. Alla berörda abonnenter ansluts med egen fiber till den aktiva utrustningen, s.k. punkt-till-punkt-teknik. PON karaktäriseras av typen punkt-tillmultipunktsystem, där passiva optiska komponenter används för att samutnyttja en gemensam fiber i delar av nätinfrastrukturen för flera abonnentanslutningar. Beroende på hur ett fiberaccessnät utformas kan det vara olika svårt att tillhandahålla kablar i form av svart fiber. 3.1.3 Transmission aktiverade kablar, ex. upplyst fiber, våglängder För att kunna producera elektroniska kommunikationstjänster behöver kablarna aktiveras. Det görs genom att ansluta våglängdsutrustning till en optisk fiber, därigenom lyses den optiska fibern upp med ett antal våglängder. 15 Utkast till beslut på marknaden för nätinfrastrukturtillträde av den 17 juni 2009, avsnitt 10.5 s. 163 (dnr 07-11757, aktbil. 41) Post- och telestyrelsen 24

Varje våglängd utgör en egen transmissionskanal och har en viss begränsad kapacitet. En aktör som har tillgång till en svart fiber får själv ansluta den aktiva utrustning som krävs för att få fibern upplyst. Ju större kontroll en aktör har av den aktiva utrustningen desto större frihet har aktören att utveckla nya, och vidareutveckla befintliga, erbjudanden till sina kunder. Aktören kan själv styra behovet av förändringar såsom en uppgradering, kvalitetsändringar, kapacitetsändring. Samtidigt gäller att en aktör som har tillgång till ej aktiverade kablar kan aktivera dessa till en lägre kostnad och på kortare tid än en aktör som helt saknar kablar. Genom en upplyst fiber kan nästa nivå av elektroniska kommunikationstjänster produceras. Alternativet till detta är att köpa en färdig våglängdsprodukt. Våglängder är en betydligt mindre marknad än marknaden för svart fiber och uppgår endast till en tiondel av omsättningen av svart fiber (ca 190 miljoner kronor). Våglängder används idag främst i stamnätet och därutöver i begränsad utsträckning. Potentiella köpare anser att det finns en komplexitet i att använda våglängder för mer spridda nätstrukturer, en komplexitet som uppstår ju närmare slutkundernas accesser man kommer i nätet. Denna komplexitet medför en dyr utrustning som i de flesta fall gör det oekonomiskt även för leverantörerna att idag producera våglängder i accessnätet. Enligt uppgifter från operatörerna kan en våglängd idag medge överföringskapacitet på cirka 10 Gbit/s. Det går också att koppla samman fyra kanaler och på så sätt få en kapacitet på 40 Gbit/s. Dessa kapaciteter anses idag räcka gott och väl till för den överföring som sker i stamnätet. Elva aktörer uppgav till PTS att de sålde våglängder till grossistkunder i Sverige under 2008. Störst aktör är Banverket som säljer våglängder i sitt nationella stamnät. Försäljningsvärdet uppgår till knappt hälften av marknadens värde. Banverket kan till följd av bristande tillgångar till antal fiberkablar lägst verka på denna nivå av förädlingskedjan och saknar möjlighet att gå ner i förädlingskedjan och sälja tjänsten svart fiber. Näst störst är TeliaSonera som har strax under 20 procent av marknadens intäkter. TeliaSoneras marknadsandel är betydligt högre för 2008 än 2007 vilket har sin bakgrund i att TeliaSonera börjat sälja våglängdsprodukten Skanova Accesskapacitet som alternativ till svart fiber i accessnätet. Noteras bör att enligt de uppgifter som PTS erhållit ter det sig som att det i praktiken sällan är någon våglängdsutrustning påkopplad till den aktuella fiberkabeln, vilket innebär att det oftast är en svart fiber som TeliaSonera levererar. Även om det i praktiken är en svart fiber-tjänst som sålts är sannolikt intäkterna registrerade som försäljning av våglängder. TeliaSonera har därmed fördelen att, till skillnad från flertalet operatörer, kunna pendla mellan samtliga steg i förädlingskedjan och Post- och telestyrelsen 25

utnyttja de resurser som finns optimalt såväl ekonomiskt som konkurrensmässigt. 3.1.4 Slutkundsanslutning ex. hyrda förbindelser, bitströmsaccesser Hyrda förbindelser är en tranmissionstjänst som ger en dedikerad nätkapacitet mellan två nätanslutningspunkter. En våglängdsprodukt kan således sägas vara en form av en hyrd förbindelse. 16 En bitström är en virtuell förbindelse som används för att ansluta slutkunder. Till skillnad från en hyrd förbindelse behöver den inte ha en viss dedikerad kapacitet. Både hyrda förbindelser och bitström är i stort sett oberoende av den teknik och de medier som används för att tillhandahålla tjänsten och kan därmed tillhandahållas över både koppar, fiber och radiolänk. För att producera hyrda förbindelser krävs att operatören ansluter all nödvändig ändutrustning samt sköter övervakning och service. Hyrda förbindelser används och köps som en anslutning antingen av företagskunder eller av aktörer som avser att producera slutkundsprodukter dvs. som del av andra operatörers infrastruktur. En hyrd förbindelse där accessförbindelsen är producerad på koppar medger idag, enligt uppgift från operatörerna, max 10 Mbit/s vilket kan jämföras med en optisk fiberförbindelse som i stort sett kan medge vilken kapacitet som önskas. Företagskunder kräver ofta kapaciteter som överstiger 10 Mbit/s, och om ett kundföretag ska investera i en ny ITmiljö så är ofta kraven en optisk fiberförbindelse. Hyrda förbindelser används således på liknande sätt som tjänsten svart fiber, dvs. att ansluta basstationer, telestationer och slutkunder. Problemet är dock att dessa hyrda förbindelser hittills främst varit producerade på koppar, och att dessa nu inte längre kan motsvara kundernas krav på överföringskapaciteter. Det gäller i samtliga tre typer av användning. För att producera bitström krävs viss aktiv utrustning. Denna varierar beroende på vilken typ av infrastruktur det är fråga om. Det operatören erhåller är ett virtuellt, eller icke-fysiskt, tillträde i form av dataöverföring mellan slutkunden och den köpande operatörens nät. Tjänstens förädlingsgrad kan variera beroende på om överföringstjänsten tillhandahålls med eller utan ip-kapacitet, och med eller utan vissa andra funktionaliteter. Generellt kan en bitströmstjänst differentieras vad gäller en rad parametrar såsom kvalitet, prioritet och kapacitet. Den köpande operatörens krav bestäms av vilka slutkundstjänster denne avser att tillhandahålla. 16Jfr PTS bedömning av produkten Skanova Accesskapacitet i beslut den 23 april 2008, dnr. 07-11592 Post- och telestyrelsen 26

En tjänsteleverantör som har tillgång till såväl koppar som optisk fiberbaserad infrastruktur har i detta läge ett flertal valmöjligheter. Leverantören kan erbjuda slutkunden en kopparbaserad hyrd förbindelse (eller bitströmstjänst). Leverantören kan också anlägga en optisk fiberkabel till slutkunden och erbjuda tjänster baserade på denna och därmed erbjuda en anslutning med högre kapacitet. En annan möjlighet är att rekommendera kunden att själv investera i en optisk fiberanslutning så att den sedan kan erbjuda tjänster på denna. De aktörer som saknar egen infrastruktur har givetvis inte samma möjligheter, utan de måste först se till vilka grossisttjänster som finns att tillgå. Saknas framdragen optisk fiberkabel i kombination med att fiberleverantören konkurrerar om slutkundsaffären, vilket inte är en ovanlig situation, är det sannolikt små möjligheter för grossistkunden att få fiberleverantören att anlägga optisk fiber för att senare sälja den till sin konkurrent. På denna nivå av förädlingskedjan blir det mer tydligt vilka fördelar en vertikalt integrerad aktör har, jämfört med de aktörer högre upp i förädlingskedjan då de konkurrerar om samma marknader/kunder. Hyrda förbindelser i grossistledet omsatte ca 1,6 miljarder kronor under 2007. Störst aktör, utifrån försäljningsvärdet, är TeliaSonera som står för två tredjedelar av intäkterna på grossistmarknaden och drygt hälften av totalmarknaden (grossist och slutkund). Övriga stora aktörer på grossistmarknaden är Banverket, Svenska Kraftnät, TDC, Tele2 och större stadsnät. En kund som köper hyrda förbindelser eller en bitströmtjänst vidtar inga åtgärder för att erhålla en användbar överföringstjänst och behöver inte köpa eller installera ändutrustning eller sköta driftövervakning själv, det ingår i tjänsten. I båda fallen erhåller grossistköparen en tjänst med begränsningar avseende kapacitet och andra kvalitetsparametrar. Tjänsterna saknar därför den flexibilitet som karaktäriserar svart fiber. Jämfört med upplyst fiber såsom våglängder så är en hyrd förbindelse än mer förädlad med en dedikerad bandbredd. En köpare av sådana tjänster har inte heller den kontroll som en köpare av svart fiber har, i och med att köparen inte själv kontrollerar den aktiva utrustningen. 3.1.5 Slutkundstjänster ex. Internetaccess, TV-kanaler, telefoni På slutkundsanslutningen produceras elektroniska kommunikationstjänster i form av tjänster till slutkunder såsom Internetaccess, TV-kanaler och telefonitjänster. Dessa är en förutsättning för att kunna få ta del av innehållstjänster till exempel nationella/internationella samtal, TV-program, hemsidor, spel m.m. Anslutningarna produceras på tillgängliga transmissionstekniker som koppar, optisk fiber och radiobaserade lösningar. Post- och telestyrelsen 27