tidningen BRIS- rapport BRIS Vuxentelefon om barn 2008 Skilsmässor Föräldrarollen Förebyggande verksamhet Myndighetsproblem Bemötande Far- och morföräldrar #3/2008
Barnens Hjälptelefon: 0200-230 230 BRIS Vuxentelefon om barn: 077-150 50 50 BRIS-mejlen: www.bris.se www.bris.se BRIS Kanslier Riksförbundet BRIS Karlavägen 121 115 26 Stockholm Tel: 08-598 888 00 Fax: 08-598 888 01 E-post: info@bris.se BRIS region Nord Kungsgatan 36 903 25 Umeå Tel: 090-203 65 10 Fax: 090-203 65 11 E-post: bris.nord@bris.se BRIS region Väst Hvitfeldtsgatan 14 411 20 Göteborg Tel: 031-750 11 30 Fax: 031-750 11 31 E-post: bris.vast@bris.se BRIS region Mitt Karlavägen 121 115 26 Stockholm Tel: 08-598 888 10 Fax: 08-598 888 11 E-post: bris.mitt@bris.se BRIS region Syd Östra Rönneholmsvägen 7 211 47 Malmö Tel: 040-690 80 70 Fax: 040-690 80 71 E-post: bris.syd@bris.se BRIS region Öst Knäppingborgsgatan 7 602 26 Norrköping Tel: 011-440 05 50 Fax: 011-440 05 51 E-post: bris.ost@bris.se 2 BRIS-rapport 3/2008 BRIS Barnens Rätt I Samhället är en ideell, partipolitiskt och religiöst obunden organisation som bistår barn och ungdomar som far illa. BRIS är en länk mellan barn, vuxna och övriga samhället. Kärnan i BRIS verksamhet är Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen dit barn och ungdomar upp till 18 år anonymt och kostnadsfritt kan vända sig när de behöver stöd av en vuxen. BRIS fungerar också som opinionsbildare och remissinstans för att öka vuxnas respekt för barn som individer och för att de principer som slagits fast i FN:s barnkonvention ska tillämpas fullt ut. BRIS använder sin samlade kunskap om barns och ungdomars situation för att på olika plan informera, påverka och skapa opinion i barnrättsliga frågor. BRIS tar även emot samtal från vuxna som behöver någon att prata med om egna eller andras barn. BRIS bildades år 1971 och är organiserat i ett riksförbund med fem regionala kanslier. Kanslierna finns i Malmö, Göteborg, Norrköping, Stockholm och Umeå. BRIS verksamhet bygger på frivilligt arbete samt ekonomiska bidrag och gåvor från såväl privata som offentliga givare. BRIS har sammanlagt 500 frivilliga medarbetare som bemannar Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen. De frivilliga medarbetarna rekryteras, utbildas och handleds av anställd BRIS-personal. BRIS Vuxentelefon om barn, bemannas vanligtvis av anställda BRIS-ombud och kostar som ett vanligt samtal. Barnens Hjälptelefon för dig upp till 18 år. 0200-230 230 Måndag till fredag: kl 15-21 Lördag, söndag och helgdag: kl 15-18 BRIS Vuxentelefon om barn 077-150 50 50 Måndag till fredag: kl 10-13 BRIS-mejlen www.bris.se BRIS-mejlen ger personligt svar inom några dagar. På Diskussionforum som också finns på BRIS.se kan barn och ungdomar kommunicera med varandra med översyn av en vuxen moderator.
38 innehåll 14 Att bli sedd en enda gång kan förändra livet för ett barn. 16 33 5 Svårt för vuxna att få hjälp 24 Ett slagfält av bråk och tjat 42 Stöd, lugn och sammanhang 11 Vuxentelefon förmedlar barnperspektiv 28 Stötta föräldrarna så stöttar du barnen 44 Lagen och barnen 14 Tråden och nätet framtidens terapirum? 30 24-timmarsperspektiv i Norrköping 46 BRIS tar vuxna på allvar 16 Skuldkänslor när barn mår dåligt 33 När kontakt med myndighet oroar 49 Föräldrastöd bra för barnen 20 När är det dags att söka hjälp? 35 Rätt bemötande kräver engagemang 21 Barnperspektivet försvinner 38 Kraft och hoppfullhet Prenumeration tel 08-598 888 00 www.bris.se PG 901504-1 Medlemsskap Att bli medlem i BRIS kostar bara 100 kronor på år. Medlemsavgiften går till BRIS stödverksamheter för barn, unga och vuxna som Barnens Hjälptelefon, BRIS-mejlen, BRISchatten och BRIS Vuxentelefon om barn. För 100 kronor om året hjälper du BRIS att hjälpa tusentals barn och vuxna, varje år. Du kan också ge en gåva på valfritt belopp on-line. Gå in på www.bris.se/?pageid=79
krönika Varför har BRIS en stödverksamhet för vuxna, BRIS Vuxentelefon om barn? Faktiskt så har vuxna alltid kunnat ringa till BRIS. När BRIS Jourtelefon startade år 1972 så var både barn och vuxna välkomna att ringa. Men i takt med att samtalen ökade fick BRIS brev från barn som berättade att de inte kom fram till BRIS via telefon. Därför beslutades år 1980 att barnen skulle få en egen stödlinje; Barnens Hjälptelefon. BRIS Jourtelefon vigdes istället helt åt de vuxna och år 1994 fick stödlinjen namnet BRIS Vuxentelefon om barn. Svårt för vuxna att få hjälp text Cecilia Nauclér foto Anna Rehnberg, Johan Bergling till bris vuxentelefon om barn kan vuxna ringa och prata om allt som rör barn, såväl stora som små problem eller funderingar. Alla vuxna är välkomna att ringa anonymt och prata om sitt eller andras barn och få stöd och information om vart man kan vända sig för att få ytterligare hjälp. Varje samtal besvaras av utbildad personal och utbildade ideella medarbetare. BRIS Vuxentelefon om barn får i år en egen rapport. I år har vi valt att lyfta ur BRIS Vuxentelefon om barn ur BRIS-rapporten 2008 för att istället dedicera ett temanummer av BRIS-tidningen till BRIS stödverksamhet för vuxna. Vi kallar den för BRIS-rapporten 2008 om BRIS Vuxentelefon om barn. BRIS Vuxentelefon om barn ger vuxna individuell rådgivning utifrån det problem eller den oro som den vuxne känner för ett barn. BRIS tar dock aldrig ställning i enskilda fall som till exempel skilsmässotvister. Målet med stödlinjen är att hjälpa föräldrar och andra vuxna vidare till institutioner eller myndigheter där den vuxna kan få vidare hjälp och stöd. BRIS har också som mål att ge de vuxna som ringer ett barnperspektiv, vilket innebär att BRIS personal hjälper till med att bena ut vad som är bäst för det barn som den vuxne kontaktar BRIS om. Vuxentelefonen om barn agerar därför som en brygga mellan vuxna, barn och samhället. Samtal ger distans Vad är det då som händer när vuxna får prata om sin oro kring ett barn med en annan vuxen? Egentligen händer samma sak som när barn får prata menar Karin Johansson, utredare på BRIS och en av dem som läst BRIS dokumentation av kontakterna med vuxna under år 2007. När man får prata om sin oro eller sina problem med en kunnig och närvarande vuxen så 3/2008 BRIS-rapport 5
krönika Karin Johansson, utredare BRIS. faller saker och ting på plats. Man får lite distans till oron eller till problemet och känner sig heller inte lika ensam, säger Karin Johansson. Behoven hos de vuxna som ringer är väldigt olika, fortsätter hon. Det finns vuxna som verkligen ser barnens perspektiv och barnens behov. De upplever ofta en stor maktlöshet inför barnets situation, berättar hon och de vill ha individuell rådgivning i hur de ska kunna hjälpa barnet. De är ofta oroliga för att göra fel eller att hjälpen ska förvärra barnets situation. Det finns också vuxna som kontaktar BRIS som behöver mycket hjälp och stöd med att kunna se barnets situation och behov. De kan ha egna svårigheter som överskuggar deras förmåga att se barnet. Vi som pratar med den vuxne kan förstå att i den här situationen finns ett barn som inte får det barnet behöver. Men den vuxne har ett behov av att prata av sig och då får han eller hon göra det. När det är klart kan vi börja styra över samtalet till barnet och hur den vuxne ska agera för att barnets behov ska bli tillgodosedda, säger Karin Johansson. De små barnen Medelåldern på barnen som vuxna kontaktar BRIS om är 10,9 år, vilket är yngre än kontakterna i stödverksamheten där barn och unga själva tar kontakt; Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen, där medelåldern är 14,1 år. För BRIS är vuxenkontakterna därför en viktig kanal för att kunna nå de små barnen, de som inte själva kan verbalisera sina problem. Genom att stödja föräldrarna, och andra vuxna som möter barn, stödjer BRIS även barnen. En av BRIS viktigaste insatser via BRIS Vuxentelefon om barn är att ge föräldrar och andra vuxna hopp och bekräftelse på att de redan gör en mängd bra saker för barnen säger Eva Stenelund, samordnare av BRIS stödverksamhet med mångårig erfarenhet av BRIS stödverksamhet för vuxna. Bara att den vuxne har kontaktat BRIS är en positiv sak i den vuxnes agerande, han eller hon har redan startat en process. Och så länge föräldrar och andra vuxna arbetar på att ha en relation till barnet och en kommunikation så finns det något, även om kommunikationen består av arga brev från tonåringen och man knappt står ut med varandra, säger Eva Stenelund. Mor Far Far-/ morförälder Kompis förälder/ bekant t familjen Syskon/ annan släkting Styvförälder Myndighetsföretr./annan professionell Granne Annan Uppringare Andel av vuxensamtalen 0 10 20 30 40 50 n = 2 810 Könsfördelning uppringare: 78 procent kvinnor och 22 procent män % BRIS Vuxentelefon om barn idag Idag har BRIS Vuxentelefon om barn öppet tre timmar varje vardag. Under år 2007 hade BRIS 2 825 statistikförda vuxensamtal, vilket är en marginell minskning på 3 procent jämfört med år 2006. Men det är många fler vuxna som försöker att nå BRIS, under år 2007 gjordes 14 698 försök att komma fram till BRIS Vuxentelefon om barn och av dem ledde 19 procent till ett samtal. En förklaring till det stora antalet försök är att många som inte kommer fram direkt fortsätter att ringa tills de får kontakt. Men BRIS kan också utifrån det stora antalet försök att komma fram, och utifrån vad de vuxna berättar i stödverksam- 6 BRIS-rapport 3/2008
krönika heten, dra slutsatsen att många vuxna har ett stort behov av att få prata om barn med andra kunniga och engagerade vuxna och de behöver få vara anonyma. Många vuxna uttrycker för BRIS en stor ensamhet kring sin oro och sina problem. De allra flesta som kontaktar BRIS Vuxentelefon om barn är föräldrar eller styvföräldrar, de utgör två tredjedelar av de vuxna som kontaktar BRIS. Problem i föräldrarollen är det näst största enskilda samtalsområdet, vart tredje samtal berör det temat. Skamligt att uttrycka oro Det finns många starka känslor kring föräldrarollen, att känna att man misslyckas som förälder är för de allra flesta en stor skam och därför delar man heller inte sin oro med andra vuxna i sin närhet. Många kommer inte på tanken på att prata med någon annan om sin oro, för det är för skamligt. Vuxna har ett mänskligt behov av att duga som förälder, vi vill att barnen ska vara lyckliga och vi vill göra bra saker för våra barn. När problem uppstår så tror många att de är ensamma om sin oro och sina funderingar kring barn, berättar Eva Stenelund. De vuxna som har sökt hjälp för ett barn berättar ofta om en maktlöshet i kontakten med andra vuxna. I BRIS Vuxentelefon om barn möter vi vuxna som engagerar sig, bekymrar sig och som frågar. I samtalen märker vi att de vuxna, precis som barnen, står sig slätt när de behöver konkret hjälp, som när de inte hittar någon vettig vuxen att prata med på barnets skola, eller när det krockar med myndigheter, säger Peter Irgens, ansvarig för BRIS dokumentation av stödverksamheterna. Det är inte bara barn och unga som har svårt att få hjälp när de behöver, inte heller engagerade vuxna hittar lösningar för de barn de ringer om, fortsätter han. Oro för barns psykiska hälsa vanligaste kontaktområdet Det allra vanligaste skälet till att vuxna kontaktar BRIS är för att de oroar sig för sitt, eller något annat barns psykiska hälsa, 42 procent av de dokumenterade samtalen handlade om det. I de här samtalen är det oftast en förälder, men även andra vuxna, som berättar om en stark oro över barn som skär sig eller som skriver självmordsbrev och den vuxne vet inte hur de kan hjälpa barnet. Samtalen kring psykisk hälsa handlar också om barn med olika typer av diagnoser som ADHD eller Aspergers syndrom. Ofta berättar föräldrar för BRIS att de upplever att de får för lite stöd från samhället vilket gör att de känner att de går på knäna, både känslomässigt och praktiskt. Barnens boende - Andel av vuxensamtalen Kärnfamilj 31% Ensamstående mor 25% Delat boende 22% Styvfamilj 8,5% Ensamstående far 5,5% Familje- (foster-) hem 2,8% Behandlingshem eller motsv. 1,3% Eget boende 0,79% Annat 2,0% n = 2 542 BRIS får uppgift om barnens boende i 90 procent av Kärnfamilj 31% de dokumenterade Ensamstående mor 25% samtalen. Jämfört med normal- Delat boende 22% populationen och BRIS stödverksamheter för barn Styvfamilj 8,5% Ensamstående far 5,5% och unga så är det i BRIS Vuxentelefon om barn en Familje- (foster-) hem 2,8% tydlig Behandlingshem övervikt eller av motsv. barn 1,3% som bor med ensamstående Eget boende 0,79% föräldrar Annat 2,0% eller i styvfamilj. 31 procent lever i en kärnfamilj, medan 61 procent lever i en n = 2 542 familjekonstellation som är resultat av en skilsmässa. I BRIS kontakter med barn och unga är motsvarande siffra 33 procent. Eva Stenelund, samordnare BRIS stödverksamhet och Peter Irgens, ansvarig för dokumentationen av BRIS stödverksamhet. 3/2008 BRIS-rapport 7
krönika 4 2 825 statistikförda vuxensamtal under år 2007 innebär en marginell minskning på 3 procent jämfört med år 2006. 56 procent av samtalen berörde flickor och 44 procent pojkar. Medelåldern på de berörda barnen var 10,9 år. 8 BRIS-rapport 3/2008 Problem med föräldrarollen och skilsmässor stora kontaktområden Problem med föräldrarollen och skilsmässoproblem är de två näst största kontaktområdena i BRIS Vuxentelefon om barn. Många av samtalen kring föräldrarollen sker med tonårsföräldrar som känner att han eller hon har tappat greppet om barnet och att tonåringen tar över i hemmet. En del föräldrar berättar om aggressiva tonårssöner som är passiva och krävande, andra föräldrar oroar sig över tonårsdotterns sexuella relationer. När vuxna kontaktar BRIS på grund av skilsmässor rör det sig ofta om umgängesproblem och vårdnadskonflikter. Samtalen om skilsmässoproblem visar att konflikterna följer föräldrarna långt efter att skilsmässan är genomförd. Även oro och frågor kring styvförälderrollen kommer upp i samtalen kring skilsmässor. Ofta är det en biologisk förälder som kontaktar BRIS för att han eller hon är orolig för att den andra förälderns nya partner inte behandlar barnen väl. Även styvföräldrar kontaktar BRIS utav oro för att barn inte behandlas väl hos den andre föräldern. Barn försvinner i skilsmässokonflikter Ibland berättar vuxna om barn och unga som försvinner i skilsmässokonflikter och där föräldern inte får gehör hos socialtjänst och familjerätt. Föräldrar uttrycker en stark förtvivlan och maktlöshet över att inte kunna hjälpa barn som uppvisar allvarliga symtom på att fara illa hos den andre föräldern. När föräldern vänder sig till myndigheterna uppfattas kontakten som en del av skilsmässokonflikten och därför får familjen inte hjälp och kan heller inte söka hjälp någon annanstans. Det är också många vuxna som kontaktar BRIS i frågor som rör myndigheters agerande kring barn och unga. Det kan röra sig om anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa, anmälningar som inte har lett till någon utredning eller åtgärd. Eller så har den vuxne kontaktat skolan för att hans eller hennes barn blir mobbat, men den vuxne upplever att skolan inte tar tag i problemet, eller att skolan hanterar mobbningen på ett otillräckligt sätt. Det händer i vårdnadsutredningar att vuxna känner sig illa behandlade av socialtjänsten eller familjerätten. De upplever att myndigheterna har valt sida, att han eller hon inte blir trodd, eller blir framställd som hysterisk eller tokig utifrån en schablonbild, säger Eva Stenelund. Tonårsföräldrar blir bortviftade med att det inte är så lätt att vara tonårsförälder, andra föräldrar får självklarheter som råd tillbaka. Men det är ingen som frågar varför föräldern oroar sig, säger Eva Stenelund. Ofta har de vuxna som kontaktar BRIS försökt att få information, antingen via nätet eller via andra vuxna, men utan att berätta för någon annan om hur deras situation egentligen ser ut. Om man då blir bortviftad när man söker hjälp och får rådet att vänta och se, så kan det nästan upplevas som kränkande för den vuxne, fortsätter hon. Far- och morföräldrar stor andel uppringare Far- och morföräldrar står för 13 procent av kontakterna i BRIS Vuxentelefon om barn. De kontaktar BRIS för att få hjälp, bland annat för att de hindras av en, eller båda föräldrarna, att träffa barnbarnet, eller så uttrycker de en maktlöshet över att inte kunna hjälpa ett barnbarn som de ser far illa. Mor- och farföräldrar har ingen myndighet att vända sig till som kan hjälpa dem att få till stånd en dialog med barnet eller föräldrarna. Det enda far- och morföräldrar kan göra är att göra en anmälan till socialtjänsten. I svåra situationer blir
krönika Eftersom varje samtal kan beröra mer än ett område och alla dessa dokumenteras, överstiger den sammanlagda procentsiffran 100 de väldigt ensamma, berättar Eva Stenelund. Ofta ringer mor- och farföräldrar om grava missförhållanden som omsorgssvikt, psykisk- eller fysisk misshandel. En del av dem har gått in som ställföreträdande föräldrar när barnens egna föräldrar har avsagt sig föräldraskapet. Många av de här mor- och farföräldrarna berättar om situation som de känner att de inte riktigt klarar av, de upplever sig själva som för gamla och för trötta för föräldrarollen. Genom att stödja vuxna hjälper BRIS barn och unga BRIS mål är att stödja barn och unga utifrån barnens egna behov. Genom våra erfarenheter från stödverksamheten med barn och unga kan BRIS förmedla barnens upplevelser och behov till vuxna och påverka beslutsfattare så att utsatta barns levnadssituation förbättras utifrån barnens perspektiv. Genom att stödja vuxna så att de kan bli närvarande och engagerade i barnens liv, så kan BRIS också stödja barnen. Ett sätt att stödja vuxna är att återupprätta föräldrarna och deras föresatser för barnen, menar Eva Stenelund. Många föräldrar ser både sina egna barn och barnens kompisar. De bryr sig och har ändå dåligt samvete för att de inte skulle räcka till. Jag vill att fler föräldrar ska förstå att de är bra och när de bryr sig så gör de redan väldigt mycket för sina, och andras barn. De vuxna som lever med ständig skuld blir handlingsförlamade, menar Eva Stenelund, och handlingsförlamade vuxna förmår inte att finnas till för barnen som behöver dem. Därför är det så viktigt att lärare, socialsekreterare, fritidspersonal, ja alla som möter barn faktiskt ser och frågar hur barnet mår. Det behövs faktiskt inte så mycket mer. Att bli sedd en enda gång kan förändra livet för ett barn. Samtalsområden Varav Område Andel 2007 Antal 2007 Barnets psykiska hälsa 42% 1177 Problem i föräldrarollen 33% 932 Skilsmässoproblem totalt 33% 926 Umgängesproblem 21% 601 Vårdnadskonflikter 13% 358 Övriga skilsmässoproblem 13% 375 Familjekonflikter 28% 782 Övriga problem relaterade till barnet 18% 522 Myndighetsproblem 15% 433 Fysisk misshandel 13% 371 Vanvård/Omsorgssvikt 12% 349 Skolproblem 11% 316 Fysisk/Psykisk ohälsa i familjen 9,9% 281 Juridisk vägledning 9,5% 268 Psykisk misshandel 9,5% 267 Sexuella övergrepp/ofredanden 8,3% 234 Missbruk 8,2% 231 Barnets fysiska hälsa 8,0% 227 Kamratproblem 7,6% 216 Mobbning 5,9% 166 Om BRIS 2,7% 76 IT-relaterat 2,6% 74 Invandrar- och/eller flyktingfrågor 1,7% 49 Uppmärksammad händelse i media 0,5% 15 Annat 6,2% 174 Totalt Misshandel & övergrepp* 25% 713 n= 2 825 * Misshandel och övergrepp summerar kontakter om Fysisk och Psykisk misshandel samt Sexuella övergrepp/ofredanden. De samtalsområden som ökat mest från år 2006 till år 2007 är barnets psykiska hälsa (från 38 procent till 42 procent) samt familjekonflikter (från 23 procent till 28 procent). Fördelningen mellan samtalsområdena i BRIS Vuxentelefon om barn har flera likheter med fördelningen av kontaktområden i stödverksamheten för barn och unga. Där är familjekonflikter den enskilt största anledningen till att barn och unga kontaktar BRIS, samt psykisk ohälsa det kontaktområde som ökat mest under de senaste åren. 3/2008 BRIS-rapport 9
krönika Vuxentelefon förmedlar I BRIS Vuxentelefon - om barn förmedlar BRIS barnens behov och tankar kring hur vuxna bör och kan agera. Barnens kanske tydligaste budskap handlar om att vuxna ska våga vara närvarande och ta ansvar. barnperspektiv text Mette Hultgren foto Johan Bergling starten för bris var en utställning om utsatta barn på Stockholms Kulturhus 1971, vilken så småningom ledde till en telefonlinje dit vuxna kunde ringa och rapportera in fall där barn for illa. BRIS Vuxentelefon om barn har på så sätt alltid varit en del av BRIS, även om det är Barnens Hjälptelefon som har fått mest genomslag i media och hos allmänheten. Men vuxentelefonen har förändrats genom åren. I början var det mer en anmälningstelefon dit oroliga vuxna ringde och rapporterade in fall där barn for illa. I dag fyller BRIS Vuxentelefon - om barn en rådgivande och stöttande funktion för vuxna som möter barn i vardagen, säger Göran Harnesk, generalsekreterare för BRIS. Till BRIS Vuxentelefon - om barn kan föräldrar, anhöriga och andra vuxna ringa för att få prata om problem eller svårigheter som rör barn. Alla som vill får vara anonyma, vilket också har blivit allt vanligare. Genom Barnens Hjälptelefon och BRIS-mejlen finns en samlad kunskap hos BRIS kring hur barn tänker, både i vardagen och i mer besvärliga livssituationer. För BRIS handlar det om att förklara barnens perspektiv, att ge barnen en röst. I samtaleni vuxentelefonen handlar det mycket om att förmedla det perspektivet och utifrån barnperspektivet ge den som ringer råd kring vad som kan göras, säger han. 3/2008 BRIS-rapport 11
krönika Vår erfarenhet visar att man orsakar mindre skada genom att anmäla än att låta bli. Samma perspektiv förmedlar BRIS till beslutsfattare i de utvärderingar och remissrundor där BRIS deltar och som handlar om olika förslag rörande barns rättigheter i samhället. Medmänskligt ansvar Många barn som kontaktar BRIS vittnar om att de upplever att vuxna inte tar sig tid. Därför är en av uppgifterna för BRIS just att förmedla detta, bland annat via vuxentelefonen. Vi försöker uppmuntra de som ringer att visa sitt engagemang för barnen. Vi kan inte utgå från det enskilda barnet, men vi kan förmedla hur de flesta barn som vi har varit i kontakt med känner och tänker kring hur vuxna bör och kan agera. Vi kan också ge råd om till exempel vad socialtjänstlagen säger och vad som bör göras när föräldrar eller andra vuxna är frustrerade antingen för att inget händer trots att de har anmält eller för att de inte förstår vad det är som sker. Hela tiden påminner vi om barnens perspektiv och vad som är bäst för barnet, säger Göran Harnesk. Det är inte bara oroliga föräldrar som ringer till vuxentelefonen utan även mor- och farföräldrar, styvföräldrar och andra vuxna som till exempel skolpersonal. Många samtal vittnar om att få vet vad som kan eller bör göras när man kommer i kontakt med ett barn som far illa. Och det är förvånansvärt många som jobbar med barn som inte vet vart de ska vända sig och hur de ska göra, berättar Göran Harnesk. Många är rädda för att anmäla det de uppmärksammar till socialtjänsten eller andra instanser. Men vår erfarenhet visar att man orsakar mindre skada genom att anmäla än att låta bli. Dessutom handlar det faktiskt om att ta ett medmänskligt ansvar. Man har inte rätt att tacka nej till ett barn som berättar om sin utsatthet, man måste stanna upp och bekräfta det. Men, betonar Göran Harnesk, det ansvar man har, som vuxen och medmänniska, måste föras fram utan att skuldbelägga den som ringer och är rådlös. Det kanske främsta rådet som BRIS kan ge är att våga vara närvarande och visa att man bryr sig. Mor- och farföräldrar ett stöd En grupp som sällan uppmärksammas som en resurs för barnen är mor- och farföräldrar. De ser och hör väldigt mycket och bär många gånger på en ganska tung oro men upplever att de har svårt att agera utifrån sin mellanhandsroll. Många barn vittnar i kontakterna med oss om att de har stort förtroende för sina mor- eller farföräldrar. Vi försöker därför stötta mormor eller farfar i att våga bekräfta sina barnbarn i vardagen, men att också söka hjälp när det behövs. För barnen kan de vara en betydelsefull resurs, säger han. Många av de vuxna som ringer BRIS är, precis som barnen som ringer och skriver in till BRIS, ofta ensamma i sina funderingar och sin oro kring ett utsatt barn. Vi uppmanar därför de som ringer att ta kontakt med andra vuxna, andra föräldrar, sina egna föräldrar eller att söka professionell hjälp, säger Göran Harnesk. 12 BRIS-rapport 3/2008
Bildcitat: Vuxentelefon om barn av Pia Koskela
krönika Tråden och nätet framtidens terapirum? Det är kontakten mellan terapeuten och klienten som är primär, inte formen, hävdar Maxine Rosenfield, expert på terapi- och stödverksamhet via telefon. Snarare sätts de psykologiska processerna igång snabbare. 4 Att Storbritannien varit ledande i utvecklingen av terapi per telefon eller internet beror på att labourpartiet, under ledning av den förre premiärministern Tony Blair, ville satsa på nya metoder för att på bred front komma tillrätta med psykiska problem i samhället. Genom en stark påtryckarorganisation, där Maxine Rosenfield var drivande, ordnades ekonomiskt stöd för att bedriva terapi med vuxna per telefon. telefon och internet är de framtida arbetsredskapen för psykoterapi framförde Maxine Rosenfield, när hon besökte Stockholm för att föreläsa om sina erfarenheter på terapi- och stödverksamhet via telefon. Efter sin utbildning startade hon i början av nittiotalet en terapeutisk vuxenlinje i London. Jag hade inte alltid tid att träffa mina klienter mellan fyra ögon och såg att telefonen var ett smidigt och flexibelt sätt, säger Maxine Rosenfield. Hon stötte dock på patrull i början, flera professionella organisationer i Storbritannien var emot hennes arbetsmetoder, men Maxine Rosenfield stod på sig. Det är kontakten som är primär, inte formen, hävdar hon; en erfarenhet hon gjort efter många års telefonarbete med cancerpatienter och deras anhöriga. 14 BRIS-rapport 3/2008
krönika text Gunnar Sandelin foto Johan Bergling Det är kontakten som är primär, inte formen. 1993 kunde de inte förstå att det gick att bedriva terapi via telefon, den kunskapen kom senare och Australien är cirka 10 år efter England, summerar Maxine Rosenfield som numera bor i Sidney. Lite överraskad har hon noterat att diskussionen inte ens är aktuell i Sverige. Anonymitet ger frihet Enligt hennes förmenande kommer både de psykologiska processerna och bearbetningen av problematiken snabbare igång när de inte sker face to face. Den du pratar med känner sig betydligt mer fri som anonym än om ni skulle ses. Du blir också mindre dömande eftersom avståndet gör att klienterna har mer makt. De behöver inte fundera över dig och kan lägga på luren när som helst, säger Maxine Rosenfield som får hela arbetssättet att låta riktigt jämställt. Telefonen är dessutom till hjälp för utsatta personer inom vissa etniska minoriteter, där till exempel incest är tillåtet. Förutsättningen är att experten kan få en kontaktperson inom den etniska gruppen. På så sätt har flera unga flickor kunnat läkarundersökas med fällande domar som följd. Denna omgivning tiger annars gentemot majoritetssamhällets representanter. Maxine Rosenfield har också erfarenhet av gruppterapi, både på telefon och via nätet, med eller utan webbkamera. Även grupprocesser går snabbare eftersom alla lättare vågar vara sig själva. Det blir lika odramatiskt med alla röster som när du lyssnar på radio, försäkrar hon. Terapi kräver långsiktighet De stödlinjer som BRIS bedriver och terapeutiska ingrepp är helt skilda verksamheter, betonar hon. Stödverksamhet på telefon handlar mest om att göra en koncentrerad insats vid ett tillfälle när en person som behöver dig är inne i en kris medan terapeutiska insatser är långsiktiga projekt. Man måste vara väldigt klar över att inte bedriva terapi per telefon när det är fråga om rent stöd. Annars kan ju experten sätta igång processer i klientens liv som ingen sedan kan hantera, varnar hon. Framtiden enligt Maxine Rosenfield ser ut så här: gruppterapi via internet blir allt mer vanligt för vuxna medan telefonen används vid individuella problem. SMS kopplat till mejl gäller för barn och ungdomar, särskilt när det gäller unga flickor och sex. På frågan om Freud nu ska somna in för evigt skrattar hon och svarar: Det finns alltid de som vill ha de traditionella terapeutiska metoderna, men de är tidskrävande och elitistiska. Jag vet till och med jungianska analytiker som har lyckats med att behandla sina patienter via telefon. Maxine Rosenfield, BSc, Dip Counsellor 4 Maxine Rosenfield har mångårig erfarenhet av rådgivning per telefon och e-post. Maxine Rosenfield är bland annat ledare för Telephone Training and Consultancy Service for the charity Broadcasting Support Service; ordförande för Telephone Helplines Association, samt vice ordförande för Helplines Australia. Maxine Rosenfield är involverad i forskningsprojekt och hennes engagemang och kunskaper har främst spridits genom boken Counselling by Telephone, som första gången gavs ut 1997. Idag bor och verkar Maxine Rosenfield i Australien. 3/2008 BRIS-rapport 15
krönika tema psykisk hälsa Drygt 40 procent av samtalen under år 2007 till BRIS Vuxentelefon om barn handlade om oro kring ett barns psykiska hälsa. Ofta rör det sig om oro kring ett barn som skär sig, som isolerar sig eller som är utagerande och aggressiva. Skuldkänslor när barn mår dåligt text Pernilla Rönnlid foto Martin Mangtorn föräldrar har stora behov av att diskutera frågor om barn och de behöver mer kunskap och verktyg för att möta sina barn, säger Michel Devillaz som har jobbat som BRIS-ombud i fyra år. Tre timmar i veckan pratar han med föräldrar på BRIS Vuxentelefon om barn. Sex, sju samtal under varje jourpass. Vuxna som ringer till BRIS oroar sig ofta över hur barnen mår. De ser att barnen inte orkar i skolan, att de förlorar kompisar, att de isolerar sig och att de tappar lusten att göra saker. Många beskriver att barnet är deprimerat. Andra ringer om barn som är utagerande och som visar aggressivitet med mycket bråk och konflikter. En del föräldrar tar upp problem med droger, självdestruktivitet och självskadebeteende. En kvinna hade läst i sin dotters dagbok att flickan skar sig. Hon blev väldigt orolig och behövde förstå mer och få hjälp med vad hon skulle göra. Föräldrar oroar sig både för barnens beteende och för att inte nå fram till sitt barn. De vill förstå vad som ligger bakom beteendet. Men de vill också veta hur de ska hantera problemet, vad de ska göra, berättar Michel Devillaz. Det är inte bara föräldrar som ringer om barns psykiska ohälsa. Släktingar eller grannar kan ringa och uttrycka oro. Då handlar det ofta inte så mycket om att förstå barnets beteende utan istället att vilja veta hur man själv ska hantera situationen. Konkreta frågor Ibland ställer föräldrarna väldigt konkreta frågor: Var kan vi få hjälp? Hur jobbar Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) och ska vi vända oss till dem? Vad kan kommunen erbjuda för hjälp? Det finns också de som sökt hjälp hos till exempel BUP, men inte upplever att de fått den hjälp som de behöver och vill veta hur de ska gå vidare. En del samtal handlar om barn med diagnoser, som exempelvis ADHD eller Aspergers syndrom. Ofta handlar det då om lite yngre barn som ganska nyligen fått en diagnos. En diagnos kan innebära både en lättnad och en sorg, och vid de här samtalen kan BRIS-ombudets uppgift 16 BRIS-rapport 3/2008
tema familjekonflikter
krönika tema psykisk hälsa vara att hjälpa föräldern att hantera beskedet och förhålla sig till diagnosen. Av samtalen framgår att det är svårt för föräldrar att hantera att barnen inte mår bra. Barnen kan vara ensamma i sin situation och ha svårt att prata om ett problem, och samtidigt kan föräldrarna vara i en parallell process där de också har svårt att prata om det. Det är så smärtsamt att se sitt barn må dåligt, man orkar kanske inte ta in det. Ofta ser föräldrarna att barnen mår dåligt, men de har inte pratat med barnet. Kanske har föräldrarna skuldkänslor och ifrågasätter sig själva. Som föräldrar har man en önskan att allt ska vara bra och att barnen ska vara lyckliga. Mamman har läst i en bok där pojken skrivit att han inte vill leva längre. Pojken är ofta mycket ledsen och rädd att han ska tvingas att träffa sin pappa. Han har tidigare bott hos pappan som misshandlade honom. Åtalet mot pappan har lagt ner. Pojken har gått på BUP och de vill att pojken ska träffa pappan. Mamman är sjuk och risken, som hon beskriver det, att hon ska dö i förtid är stor. Hon har inte pratat med pojken om var han ska bo om hon dör. Samtal från en mor om sin son som är 14 år: Michel Devillaz ser det som sin uppgift i samtalet med föräldrarna att lyfta fram barnets perspektiv. Ofta kan det vara svårt för vuxna att se verkligheten ur barnets synvinkel. I samtalen är det också hans uppgift att stärka föräldrarna i deras roll. Vi ska uppmuntra föräldrarna. De behöver våga se sina barn och våga gripa in. Dialogen med barnen är viktig. Som BRIS-ombud ska jag reflektera tillsammans med föräldrarna. Jag ska inte komma med lösningarna, men stötta dem att komma med egna lösningar, säger han. Önskan om förståelse och kunskap Under samtalen med föräldrarna märker Michel Devillaz att det finns en stor vilja att få mer kunskap och förståelse för vad som ligger bakom barnens beteende. De vill kunna reflektera kring det som är jobbigt och att det ska bli begripligt. Föräldrarna som ringer BRIS är ofta väldigt kloka föräldrar som har tänkt mycket på problemet. I samtalen märker han också att föräldrar ofta vill för mycket och försöker skynda på en lösning. De kan ha svårt att vänta in barnet och lyssna in vad barnen behöver. Vi vuxna vill ofta lösa de olika bekymmer som uppstår, men föräldrar behöver inte berätta för barnen hur det är, utan istället fråga barnen- Barnbarnet uppvisar symtom på att han mår dåligt; kissar och bajsar på sig, är osäker/otrygg, sover inte själv. Vill inte vara hos sin pappa varannan helg. Har påbörjat kontakt med kurator på skolan. Uppringaren, mormor, tycker att det brister i omsorg hos pappan. Råder till att kontakta socialtjänsten tillsammans med farmodern som också är orolig för pojken. Samtal från mor/farföräldrar om barnbarnet som är 7 år: 18 BRIS-rapport 3/2008
tema psykisk krönika hälsa Flickan har känt ett utanförskap under hela sin skoltid. Hon upplever också att hon är nedprioriterad i förhållande till sitt styvsyskon. Hon säger Det finns ingenting som är jobbigast. Allt är jobbigt! Flickan har utvecklat tvångsbeteenden som eskalerar. Hon har haft en bra kuratorskontakt under hela sin skoltid, men kuratorn säger att hon bara kan ägna sig åt det som rör skolan. Flickan har försökt med tre samtal med en psykolog på BUP, men nu vägrar hon gå dit mer. Säger att det inte hjälper. Mamman känner sig ensam och osäker om hur hon ska hantera hela situationen. Det finns också funderingar på om det skulle hjälpa med hemundervisning eller att byta skola. Det flickan mest av allt vill är att få bättre kompisar i skolan. Samtal från en mor om sin dotter som är 12 år: hur de har det, för det är barnet som är expert på sitt liv. Synen på barn som egna individer med egna resurser och rättigheter är inte så gammal. Och mycket lever nog kvar av den gamla idén att vi vuxna är de som kan, barnet ska bara lyssna. Han tror att det finns en oro bland föräldrar att inte vara tillräckliga i sitt föräldraskap. Man kanske själv mår dåligt och man tycker inte att man klarar av att vara förälder. Om mitt barn mår dåligt är det är mitt fel, det måste vara något jag gjort. Många föräldrar får skuldkänslor för det. Därför behöver vi ge föräldrar mycket uppmuntran och beröm. Många föräldrar har svårt att se vad de faktiskt har gjort som har hjälpt barnen, de befinner sig i en situation som gör att det är svårt för dem att se vad som fungerar och vad som är bra. Men det gäller att inte fokusera på problemet, menar Michel Devillaz. Problemet är viktigt och ska inte negligeras, men det som fungerar är också viktigt. Och det är sällan som ett barn alltid mår dåligt. De allra flesta har stunder då de mår bra. Vi försöker stötta föräldrarna att fokusera på de stunderna och se resurserna. Krav på att vara duktig förälder En del samtal kan handla om att motivera föräldrarna att be om hjälp om de inte klarar av situationen själva. Han märker i samtalen att många föräldrar kan känna sig ensamma när barnen har problem. Det finns ett väldigt stort behov av att diskutera, men man vågar inte prata om sina egna bekymmer med andra föräldrar. Idag finns ett krav på att man ska vara duktig som förälder, särskilt hos kvinnor. Om mitt barn mår dåligt är jag ingen bra förälder. Men jag tror också att det pratas mer om psykisk ohälsa bland barn och ungdomar jämfört med hur det var innan. Fler mammor än pappor ringer BRIS Vuxentelefon om barn, men antalet pappor ökar. Undersökningar visar också att mammor är generellt mer oroliga för sina barn. Kanske är det ännu svårare för pappor att söka hjälp, som pappa ska man vara stark och hålla fasaden, tror Michel Devillaz. En mamma som är orolig för sin dotter som mår dåligt. Mamman ifrågasätter sin dotters relation till pojkvännen då hon ser att han inte är bra för henne och att han gör att hon mår dåligt. Han behandlar henne illa genom att inte respektera henne och genom att styra henne utifrån hans egna behov. Mamman misstänker att dottern är deprimerad och vet inte vad hon kan göra. Samtal från mor om sin dotter som är 18 år: Hans jobb som BRIS-ombud förstärker tron på att föräldrar är väldigt viktiga för sina barn. Jag ser också att det inte är lätt att vara förälder. Men alla föräldrar vill väl på något sätt. Så trots att man har en svår situation och har det jobbigt, finns det mycket resurser hos människor. 3/2008 BRIS-rapport 19
krönika tema psykisk hälsa När är det dags att söka hjälp? Att känna sig lite sorgsen kan vara på sin plats för en tonåring. Och att dra sig undan och vara arg är normalt och sunt. Men när vardagen blir lidande finns anledning till oro. text Pernilla Rönnlid Vid tydliga symptom som när ungdomar skär sig eller svälter sig är det ofta självklart för föräldrar att söka hjälp, men när det gäller mer diffusa symptom som isolering eller nedstämdhet kan det vara svårare att veta vad man ska göra. Som förälder ska man gå på sin magkänsla och lita på sig själv, säger Marianne Lahger, psykolog på Humlan, gymnasieskolans terapiverksamhet i Göteborg. Föräldrar känner ändå sitt barn bäst själv. Hon tycker att man som förälder ska vara uppmärksam på om situationen ändrar sig drastiskt. Till exempel om tonåringen drar sig undan och isolerar sig helt under lång tid. Märker man att barnet inte längre klarar sina relationer och sin vardag under en längre tid, då ska man bli orolig. Eller om han gör helt andra saker än tidigare, kanske helt byter stil och umgänge. Att byta stil kan vara en lek med att pröva en ny image men kan ibland betyda att tonåringen är på fel väg. Om en tonåring sitter hemma och tycker precis som sina föräldrar bör man också reagera.det kan var lika förödande för utvecklingen som när man prövar sina vingar lite väl hårt utanför hemmet. Många förväntar sig att ens tonåringar ska bli monster, men en tonåring som inte revolterar är inte onormal. 20 BRIS-rapport 3/2008 De allra flesta unga människor jobbar med sig själva på något sätt. Och barn är solidariska. Har man en ensamstående mamma som gör sitt yttersta för att familjen ska ha det bra har man kanske inte lust att bråka med henne, utan tänker att man måste vara hygglig. Det behöver inte vara något fel i det. Man kan tycka att mamma är dum, men ändå låta bli att agera och istället ta hand om det själv. Det finns en solidaritet i det. Enbart lyckade duger Idag präglas vi av uppfattningen att man måste vara glad och lyckad. Om man mår dåligt så ska man se till att man mår bra med en gång. Marianne Lahger har uppfattningen att många ungdomar får medicin i ett allt för tidigt skede idag. Ibland måste man kanske må dåligt ett tag för att kunna må bra sen. Man befinner sig ju i en sorg under tonåren, man ska lämna barndomen och sina föräldrar och ta ansvar för sig själv. Det ställs stora krav på en. Då är det är bra att ha tillgång till den dämpade sidan av sig själv. Nedstämdhet är inget att vara rädd för, menar hon. Att dra sig undan är helt sunt, att vara ledsen också, eftersom tonåren är en väldigt turbulent tid, men om man är det hela tiden och vardagen inte fungerar, då är det inte sunt. När är det då dags som vuxen att ta tonåringens förändring som ett problem och inte som en del av en turbulent tonårstid? Marianne Lagher tycker att den vuxne ska gå till sig själv och försöka känna känslan. När blir jag för ockuperad av min ensamhet och nedstämdhet? Styrs min tillvaro av den, då måste jag försöka göra något åt problemet. Få en bättre relation till din tonåring * Ha en så bra ordning som möjligt på ditt liv och dina relationer. Hur det än ser ut i samhället och hur mycket påverkad man blir av kompisar och reklam så är det ändå hur föräldrarna hanterar sitt liv som är det viktigaste. Lägg inte dina problem på dina barn. * Se på dig själv. Är du trovärdig som förälder? Dricker du mycket sprit eller snackar skit om andra? Jobbar du för mycket? Det är svårt att begära av andra vad man inte klarar av själv. Att nå fram handlar mycket om hur man är själv. * Var närvarande. Visa ett genuint intresse för din tonåring, visa att du bryr dig. Det är viktigt för ungdomar att känna att föräldrarna verkligen bryr sig om hur de har det. De känner när föräldrar har bra intentioner och vill väl. * Ha respekt för din tonårings integritet och undvik mycket kontroll och mycket tjat. Tonåringarna är allergiska mot kontroll. Prata om din oro och förklara varför du är orolig, men se upp så att det inte blir för mycket. Försök förklara varför du vill veta vad din tonåring är, eller varför du eller varför du tycker att det är oacceptabelt med droger och alkohol. * Skapa en bra relation tidigt. Hur relationen blir under tonåren handlar mycket om vad man haft för relation innan. Det är aldrig för sent att bygga upp en bra relation, men man måste som förälder kunna vara självkritisk och säga att det här har inte varit så bra, men jag vill att det ska bli det. Om man varit mycket frånvarande kan man försöka ställa till rätta och vara närvarande igen. * Var intresserad av ditt barns vilja och åsikter och var inte fördömande. Vuxna vet inte alltid bäst. Låt barnet välja själv så långt det går. Vissa undantag finns dock som kriminellt beteende eller att dricka och ta droger * Våga vara vuxen! Försök inte vara tonåring eller kompis till ditt barn. * Lita mer på dig själv och inte bara till experter! Du har kunskap. * Våga prata om problem med människor du litar på.
krönika Barnperspektivet försvinner En dryg tredjedel av alla samtal i BRIS Vuxentelefon om barn handlar om skilsmässor. Både mammor och pappor ringer för att få hjälp med sin oro för hur barnen drabbas av de vuxnas konflikt. Behovet att få prata är stort och ofta har föräldrarna ingen annan instans att vända sig till när behovet är akut. text Mette Hultgren foto Johan Bergling Sofia Grönkvist, BRIS-ombud region Mitt 3/2008 BRIS-rapport 21
krönika tema skilsmässor Marie Angsell, BRIS-ombud region Mitt Samtalen kring skilsmässor har lite olika karaktär beroende på var i skilsmässoprocessen som den som ringer befinner sig i. I början av en skilsmässa är många föräldrar oroliga för vad de ska berätta, hur mycket och när de ska berätta att föräldrarna ska skiljas för att skona barnet så mycket som möjligt. Föräldrarna ska ikväll berätta för sina barn att de ska skiljas. Har frågor om hur de ska kunna göra detta på bästa sätt, - Vad säger man?. Har också frågor om delad vårdnad och växelvis boende. Pappa Vi brukar råda till att berätta så mycket så att barnet eller barnen blir delaktiga i det beslut som berör dem. Vi kan luta oss på den kunskap vi får genom de barn som vänder sig till BRIS. Väldigt många av de barnen önskar mer information av de vuxna vid en skilsmässa, säger Sofia Grönkvist, BRIS-ombud Region Mitt. I början av skilsmässan finns ofta ett tydligt barnperspektiv, föräldrarna som ringer vill ha konkreta råd kring barnets boende eller vilka juridiska rättigheter barnet har. Ju längre fram i skilsmässoprocessen, desto otydligare blir fokuset på barnen, åtminstone att döma av de samtal som kommer in till BRIS Vuxentelefon om barn. De föräldrar som kommit längre i skilsmässoprocessen och där det kanske har gått ett år efter separationen, har andra frågor och problem. Många gånger är det så att barnen börjar reagera en längre tid efter skilsmässan och visar tecken på oro eller att de mår dåligt. Men då är föräldrarna lite oförstående, för själva har de gått vidare i livet. Det är vanligt att barnen reagerar efteråt och då behöver de sina föräldrar, de behöver få prata om livet efter skilsmässan och reflektera kring det. Många av barnen som ringer till oss berättar just att de känner sig ensamma och att de inte riktigt kan prata om det hemma, säger Sofia Grönkvist. Bakomliggande problem I flera av de samtal kring skilsmässor där det gått ett tag sedan separationen, framkommer det ofta ganska svåra problem. Det kan handla om oro för hur barnet har det hos den andra föräldern eller att man uppfattar att barnet inte är nöjt med sitt boende men att man som förälder inte vågar föra barnets talan på grund av risk för en allvarligare konflikt. I många av de samtal som främst handlar om skilsmässor kommer det ofta upp andra bakomliggande problem som till exempel missbruk, misshandel och psykisk ohälsa hos en eller båda av barnets föräldrar. Så det här är en grupp extra utsatta barn som det handlar om, säger Marie Angsell, BRIS-ombud, region Mitt. I vissa samtal med BRIS kommer det fram att barnet blir misshandlat, eller misstankar om det, men trots det tvingas leva tillsammans även med den förälder som misshandlar. Utmaningen för oss i flera samtal är att överhuvudtaget få till stånd ett samtal som tillåter oss att introducera något som kan göra skillnad för barnet. Att få föräldern eller den vuxna som ringer att avlasta barnet skuld och oro och att prata med barnet. Ofta måste man våga prata själv utan att ställa frågor till barnet. Det är ett sätt att få barnet att börja prata, säger Marie Angsell. Gemensam frustration Det finns vissa skillnader mellan vad mödrar och fäder tar upp, men också ganska många likheter. Oron inför att räcka till som förälder är ofta gemensam, liksom frustrationen över att inte kunna föra barnets talan i olika situationer av rädsla för att hamna i konflikt med den andra föräldern. Många föräldrar kan också bli provocerade då deras barn uttrycker en sak hemma hos den ena föräldern och en annan sak hemma hos den andra. Barn är oftast väldigt lojala med bägge sina föräldrar och önskar att det ska bli rättvist mellan dem. Att uttrycka ett önskemål som är ens eget är 22 BRIS-rapport 3/2008
tema skilsmässor krönika nästan inte möjligt för barnet, och det försöker vi få fram i samtalen, säger Marie Angsell. De flesta föräldrar upplever familjerättsprocesser eller vårdnadstvister som väldigt besvärliga och långdragna. Men det finns vissa skillnader. Hon längtar så mycket efter mamma när hon är hos pappa men om hon stadigvarande bor hos mamma förlorar pappa vardagskontakten och det vill han absolut inte. Hur pratar man med sitt barn om detta? Hur kan man prata med flickans mamma utan att det blir anklagelser och förebråelser? Pappa!0-åriga dottern mår dåligt och blir orolig över att umgänget med pappan inte fungerar. De ses allt för sällan och oregelbundet. Mamman tycker inte pappan förstår hur det oregelbundna umgänget påverkar dottern. Han har heller ingen förståelse för att flickan säger nej till umgänge utan tycker att det är mamman som inte vill att de ska träffas. Mamman har svårt att lita på pappan. Mamma Flera av de pappor som ringer är frustrerade över att de inte får träffa barnet eller barnen tillräckligt mycket. De är ibland oroliga över att bli misstänkliggjorda i en vårdnadstvist och att inte bli lyssnade på, berättar Sofia Grönkvist och fortsätter; Har man kommit så långt i processen att det pågår en konflikt eller vårdnadsprocess så har barnperspektivet ofta tappats bort på vägen. Och då måste vi mycket tydligt föra in barnets perspektiv i samtalet för att föräldern ska kunna förstå sitt barn och dess behov, säger Marie Angsell. En del mammor uttrycker att papporna är frånvarande och att de skulle vilja få till ett bättre umgänge mellan barn och pappa, medan andra oroar sig för hur barnet har det hemma hos pappan. Även mor- och farföräldrar ringer på grund av skilsmässor, de är oftast oroade för hur deras barnbarn mår och undrar vad de kan göra eller hur det Samtal kring skilsmässor ska gå med kontakten med 4 Drygt 900 eller cirka 33 procent av alla samtal som kommer in deras barnbarn och vad de till Vuxentelefonen handlar om har för rättigheter som mor- skilsmässor. Av de kommer cirka eller farföräldrar. 28 procent från män, vilket är något fler jämfört med andra Sedan ringer även styvföräldrar av oro för barnet barn. Samtalen handlar ofta om samtal till BRIS Vuxentelefon om utan att direkt ta ställning barn som är yngre (medelåldern är 10 år) än de barn och unga till om det verkar ha det dåligt hos den ena eller andra som själva kontaktar BRIS. föräldern. De vill ofta få råd kring hur de och den förälder de bor med kan hjälpa barnet i fråga, säger Sofia Grönkvist. Behovet av att få prata med någon är stort, både hos föräldrar och barn. Många av de som ringer till Vuxentelefonen behöver få prata av sig och det finns oftast ingen annan instans att vända sig till när det är akut. Familjerådgivningen kan ta emot även enskilda föräldrar, men väntetiden är ofta flera månader. Att som förälder ha någonstans att vända sig skulle kunna göra stor skillnad för barnen, säger Marie Angsell Föräldrarna separerade för 3 år sedan. Barnet tycks må dåligt av det fortfarande, och söker sig till situationer som inte är bra för denna. Styvmamman är orolig och vill stötta barnet men vet inte hur. Föräldrarna är i konflikt och har svårt att samarbeta. Styvförälder Mormorn har under de senaste åren försökt att bara vara mormor och inte tagit ställning i den pågående rättsprocessen. Det är frustrerande då hon inte vet hur hon ska göra för att stötta sina barnbarn på rätt sätt. Barnen visar tecken på att de far illa. Mormor 3/2008 BRIS-rapport 23